HÅLLA SIG I FORM Sara lyssnar på sin kropp Sara Enell tycker att vi lever i en ytlig tid med kroppsfixerade ideal. Det är en skev bild som tonåringarna får idag och hon önskar de unga integritet att stå emot. – Jag lärde mig tidigt att istället läsa människors insidor, säger Sara som fick psoriasis när hon var 12 år och artrit när hon var 26 år. Hon lyssnar på kroppens signaler, vilar när hon är trött och tränar Tai Chi och går stavgång. Sara sitter på trappen till huset i Nyköping och klappar katten Silly när jag kommer. Katten har skimrande silvergrå päls och hälsar välkommen liksom matte. Sara har precis flyttat upp från Göteborg till Nyköping och bor 18 REUMATIKERTIDNINGEN 4 – 2004 tillfälligt hos sina föräldrar. Den 1 oktober flyttar hon in i en lägenhet i centrala Nyköping. – Jag har pluggat i Örebro och jobbat som aupair i London, men sista åren har jag börjat längta hem igen, säger hon och ler. Den första juni började jag arbeta som personalsekreterare på kommunen här i Nyköping. Kanske är det åldern, hon fyllde 30 år i juni, som gör att hon längtat tillbaka till barndomsstaden. Eller helt enkelt att här finns många av släktingarna. Föräldrarna, mormor och morfar, moster och flera kusiner. – Jag träffar dem ofta och vi har bra kontakt, de starka familjebanden har gett mig en grundtrygghet som jag har haft med mig i livet, säger Sara. När hon var tolv år, på väg in i tonåren, fick hon psoriasis och såg helt plötsligt inte ut som alla andra i en ålder när det var viktigt. Huden var emellanåt mycket besvärlig med klåda och sår. – Det var lite jobbigt med killar ett tag. Men jag träffade en jättefin kille och som jag var tillsammans med i fem år. Vi möttes i en period när huden var ganska bra, men han stöttade mig i sämre perioder. Jag kände att jag dög som jag var, det stärkte mitt självförtroende och den erfarenheten har jag sedan burit med mig. Vilar och badar Idag lever hon med en tunn hud som kräver särskild omsorg. Sara solar regelbundet, vilket är nödvändigt, och smörjer sig med feta salvor. Hon ser fräsch ut, söt och solbränd, och utstrålar en positiv energi. Det är lätt att få kontakt med henne. – Jag är nog positiv av naturen, säger Sara. Det blir på ett sätt nödvändigt när man inte kan ta sin hälsa för given. Jag försöker peppa mig själv när kroppen värker och tar hand om mig själv lite extra då. Är jag trött och har ont ser jag till att vila och tar varma bad. För drygt tre år sedan utvecklades Saras psoriasis till psoriasisartrit. Hon fick ont i ryggen och värk mellan skulderbladen. Höfterna låste sig när hon gick och hennes läkare såg till att hon fick en remiss till en reumatolog i Örebro. – Då jag blev jag rädd för vad som skulle hända med min kropp, säger Sara. Ett tag kunde jag nästan inte gå och var orolig för att jag skulle hamna i rullstol. Men jag försökte stärka mig med att det är en kronisk sjukdom, och att inget läge är konstant. Jag fick Methotrexate och svarade riktigt bra på det, medicinen har också varit gynnsam för huden. Idag är jag betydligt bättre, även om jag får mindre skov i höfter och rygg. När Sara fick svårt att gå var hon 26 år och pluggade. I en ålder där de flesta tar sin hälsa för given tvingades Sara att slå ner på takten. Hur hanterade hon det? – Jag hade redan lärt mig att leva med psoriasis, så min hälsa var något som jag tidigt förstod att inte ta för given. Det blir så för de flesta som har en kronisk sjukdom, tror jag, att man inte tar saker för givet. Jag försöker vara närvarande och leva i nuet, det du kan göra idag ska du inte skjuta upp. Jag slås ofta av hur trevliga och öppna de flesta inom reumatiker – och psoriasisförbundet är. Kanske har vi blivit bra på att ta vara på vardagens glädjeämnen, funderar Sara. Tränar Tai Chi Sara tycker om att lyssna på musik, gärna brittisk vemodig pop. Hon läser gärna och mycket och prioriterar träning. Sedan ett och ett halvt år tillbaka tränar hon Tai Chi. Den kinesiska kampsporten med sina långsamma, koncentrerade och graciösa rörelser. Tanken är också att själen ska hinna med, och att det mentala medvetandet ska följa rörelserna, Med andra ord är det en slags kroppsmeditation, som för den som tränar regelbundet, reducerar spänningar, ökar blodcirkulationen och flexibiliteten i leder. – När jag var yngre tränade jag mycket aerobics och stepp, men det fungerar inte idag. Jag letade efter en träning som inte var för hård och valde Tai Chi. Det är en bra form för mig som stärker kroppshållningen, mjukar upp lederna, förbättrar andningen och är avstressande. – Jag hade en intensiv höst och då hjälpte träningen att varva ner. Vi hade en halvtimmes avslappning varje gång och det var väldigt skönt. Det i kombination med rörelserna hjälpte mig att bli av med spänningar, jag blev också lugnare och mer stresstålig. Nu i höst ska Sara träna Qi gong, som är en släkting till Tai Chi, men är något lättare att lära sig, så att hon kan göra programmet hemma. En gång i veckan ska hon meditera, en kurs i Svenska kyrkans regi. Stavgång stärker När Sara blev rörligare i höfterna, efter att hon fått sin diagnos, gick hon stavgång en halvmil varannan dag. Det stärkte musklerna och förbättrade hållningen. – Jag försöker gå stavgång nu också, även om det inte bli varje dag. Men jag mår mycket bättre när jag tränar regelbundet. Då orkar jag mer och blir mindre stel på morgnarna, och det i sin tur stärker självkänslan. Jag har precis köpt cykel och cyklar varje dag till jobbet och när jag ska hälsa på vänner och familj. Den här staden är som gjord för det, det är inga stora avstånd! Hon tycker om att hälsa på mormor och morfar Ragnar som snart fyller 84 år. Han är något av en förebild med sin klokskap. – Han har humor och tar inte livet på så blodigt allvar. Morfar ser alltid möjligheter och har ett talesätt som jag tycker är bra. Det blir kväller idag med, brukar han säga. Och då känns det oftast lite lugnare, oro är ju sällan något som lönar sig. Text Ann Thörnblad foto Anders Arhammar Namn: Sara Enell Ålder: 30 år Bor: Nyköping Familj: Mamma, pappa, lillasyster och en stor släkt! Yrke: Personalsekreterare Diagnos: Psoriasis Artrit Kosthållning; Jag äter inte rött kött, för ledernas skull, däremot fisk och kyckling. Intressen: Musik, böcker– läser just nu Den Hemliga vännen av Donna Tart, naturen och att umgås med familj och vänner Viktigast i livet: Familj och vänner, ett hem som jag har inrett efter eget huvud Motto: Ta vara på det lilla i vardagen och sätt guldkant på en vanlig tisdag (du kan t ex duka med finporslinet mitt i veckan) REUMATIKERTIDNINGEN 4 – 2004 19