Summan av skräck

Summan av skräck
The Sum of All Fears
En vanlig uppfattning om en god kortfilm är att
den kokar ned en berättelse till dess essens. Vi
slipper longörer och onödiga utvikningar, pang
på rödbetan sådär. Det må vara som det vill med
den saken men när det gäller dessa 9-minuterskoncentrat av terror så stämmer det bra. Här
jobbas inte upp någon stämning inte, det ska
helst smaskas på från första bildrutan till sista.
Filmerna är kortversioner av klassiska skräckfilmer från Hollywoodbolaget Universal. Genom
tv-visningar fick dessa lite av en renässans på
60-talet, och det kämpande distributionsbolaget Castle Films passade på att smida medan
järnet var varmt. Under de kommande två decennierna producerade de en ofantlig mängd
kortversioner av populära långfilmer. Allra mest
framgångsrika var de klassiska skräckfilmerna.
Ingen hade råd med fullängdsversionerna vare
sig på 8 mm eller det något exklusivare formatet 16 mm, men med kortversionerna kunde en
samling byggas upp utan att ruinera ägaren. För
det var främst för hemmabruk de fanns även om
de i Sverige distribuerades till skolor och föreningar. På 80-talet kom hemvideon och Castle
Films dagar var räknade.
I dag kan vi se det som filmhistorisk kuriosa men
det går inte att undgå att imponeras av den tekniska skickligheten hos de okända klipparna
som utförde dessa dåd. Flera gånger överträffar kortversionen originalet, om inte annat så
i omedelbarhet och dråpliga skräckeffekter. I
vissa fall uppstår något helt eget i omstruktureringen. Mumien är ett praktexempel. Här inleds filmen direkt med en drömsk återblick som
tar över hela filmen och förhöjer kärlekstemat.
Kopplingen klargörs mellan dessa 30-talets
skräckvirtuoser och surrealisterna. Här hittar
vi Boris Karloff och Maya Deren i ett möte som
aldrig riktigt händer i långfilmen. Hitchcocks
Frenzy är Castle Films sista suck, men klipparna
håller fanan högt. Kortversionen innehåller en
ny inledning och tar en rad fyndiga friheter med
materialet. Ändå hålls berättelsen på kurs och är
t o m begriplig. Det är styvt gjort.
Som sig bör visas det här programmet på smattrande svajig 16 mm-film där bilderna hela tiden
hotar att förblekna eller slå över i rött som inte
har något med blodsutgjutelse att göra. Endast
så kan den riktiga monsterdiggarkänslan infinna sig. Passa på innan det är för sent!
SKRÄCKSPINDELN
A common conception about a good short film is
that it has boiled down its story to its essence. Be
that as it may, but in the case of these 9-minute
condensed versions of classic horror feature films
it certainly holds true.
These films are so called abridgements of Universal horror classics. Through the new medium of
television they came back into fashion in the early 60s and the struggling distribution company
Castle Films was not slow to catch on. Over the
next two decades they produced a multitude of
short versions of popular features. Most popular
were the horror films. Not many people could afford to buy the full version, but with the abridgements, you could build up a collection on 8 mm
or 16 mm, without ruining yourself. They were
primarily for home use, but in Sweden they were
picked up for distribution to schools and other institutions. In the 80s home video came along and
Castle Films days were numbered.
to be impressed by the abilities of these unknown
editors. In some cases the condensed version improves on the original, if by nothing else, sheer
immediacy. In others, the restructuring creates
staggering effects. Take the Mummy, for instance. The film opens with a dreamy flashback that
takes over the whole piece. It plays up the love
theme, but also clarifies the shared sensibilities
with the surrealists. Boris Karloff meets Maya
Deren in ways they were never allowed to in the
feature version. Frenzy sees Castle Films on its last
legs, but they don’t go out with a whimper. The
abridgement invents a new pre-credit sequence
and takes interesting liberties with the material,
all the while keeping the plot on track and somewhat intelligible. That´s no mean feat.
The films are screened in stuttering and fluttering
16 mm, with faded images sometimes turning
red from other than blood. It’s the way it should
be seen now. Do it, before it’s too late!
Not just a curiosity in film history, these films are
skillful storytelling in several layers, and you have
FRANKENSTEINS SON
112
113