F
Kirsi Tamminen-Stenman skulle inte byta ut
golfen mot någonting, trots att hon ofta är
trött när hon kommer hem från golfbanan
och den lilla bollen inte alltid vill lyda henne.
DEN LILLA VITA
BOLLEN gjorde mig
golfbiten
Motion är den bästa tänkbara egenvården. Vissa koncentrerar sig på att öka sitt
fysiska välbefinnande, medan andra anser att motion också är det bästa sättet
att må bra psykiskt. Kirsi Tamminen-Stenman från Lovisa säger att det var en
lottovinst att hon hittade golfen.
Text JANNE ORA Foton JUKKA KOSKINEN, PANU KÄRKKÄINEN
58 • 6/2015 AVAIN
ör personer med en neurologisk sjukdom
är motion den bästa tänkbara motmedicinen och egenvården. Motion har många positiva effekter: den upprätthåller och
främjar funktionsförmågan, den fysiska
konditionen, det allmänna hälsotillståndet och livskvaliteten.
– Det finns starka vetenskapliga bevis för motionens positiva inverkan hos patienter med bl.a. MS,
Parkinsons sjukdom och sjukdomar i hjärnans blodcirkulation, konstaterar Anders Romberg, som arbetar som fysioterapeut vid Masku neurologiska rehabiliteringscentrum.
Romberg är också doktor i hälsovetenskaper och
i sin doktorsavhandling undersökte han effekten av
långvarig motionsträning på den fysiska förmågan
hos MS-patienter.
– Undersökningar har upprepade gånger visat att
patienter med neurologiska sjukdomar i många fall
kan förbättra sin syreupptagningsförmåga, muskelstyrka och rörlighet med hjälp av regelbunden motion.
Romberg rekommenderar motion både för människor som nyligen insjuknat och är nästan symptomfria och för dem för vilka sjukdomen redan är långt
framskriden eller har försämrat funktionsförmågan
avsevärt.
Det finns inga allmängiltiga anvisningar om vilken
motionsform som är bäst, men motionen får gärna
vara mångsidig.
– Vilken motion som kan rekommenderas för den
enskilda människan beror bland annat på vilken neurologisk sjukdom det är fråga om samt hur sjukdomen framskrider och vilka symptomen är, berättar
Romberg.
Ockå ett tidigare motionsintresse har stor betydelse.
– När man från tidigare är van att motionera tänds
gnistan till motion också ofta efter insjuknandet, ibland också med fördröjning.
Tidigare har man förhållit sig till och med mycket
negativt till motion i samband med neurologiska sjukdomar. Attityderna har dock förändrats i och med att
motion i många studier har befunnits vara mycket
nyttig både för de sociala kontakterna, livskvaliteten
och det allmänna välbefinnandet.
– Tidigare har man kanske blivit rädd för den kraftiga trötthet efter fysisk träning som förekommer i
samband med sjukdomen. Dessutom har det varit
enklare för läkaren att förbjuda än att uppmuntra om
man varit osäker på hur säkert det är med träning, säger ansvariga överläkaren Juhani Ruutiainen som är
rehabiliteringschef vid Neuroförbundet.
Ruutiainen tycker att det är positivt att man slutligen har blivit av med den föråldrade och felaktiga
informationen.
– Motion är den bästa tänkbara egenvården.
Lotten avgjorde motionsformen
LOVISABON KIRSI TAMMINEN-STENMAN, 54, hitta-
de sin egen motionsform för ungefär sexton år sedan
på sitt eget speciella sätt. Hon och hennes make hade
tänkt att det skulle vara trevligt att börja med någon
ny träningsform, och när det i lokaltidningen fanns
två lika intressanta annonser för motionskurser klippte Kirsi Tamminen-Stenman ut dem båda. Hon lade
lotterna i en hatt och bad sin make dra en. En golfkurs
i Borgå! Den annons som förlorade skulle ha fört makarna till Pyttis på en kurs i flugfiske.
– Vi har skrattat och tänkt att det var tur att det gick
så här. Nu behöver vi inte vada i kallt vatten när jag
också annars har kramper i benen.
Tamminen-Stenman, som lider av MS och epilepsi, har ett kärleks- och hatförhållande till golf, och uttryckligen i denna ordningsföljd. Golf är en krävande
gren som förutsätter tystnad och koncentration.
– I början sade vänner och bekanta att inte kan en
så där tokig och temperamentsfull mäniska börja spela golf. Men jag älskar golf! Det är en gren där man
tävlar bara mot sig själv. Men ibland funderar jag nog
varför en liten vit boll kan vara så korkad att den inte
flyger dit jag vill.
Tamminen-Stenman har varit invalidpensionerad sedan februari 2015. Hon spelar två till tre gånger i veckan och dessutom deltar hon i tävlingar un-
6/2015 AVAIN • 59
gefär fem gånger per år. Men det här är inte allt i fråga om motion. Utöver golfen gymnastiserar hon och
går regelbundet på gym. Hon får fysioterapi på hälsovårdscentralen i Lovisa och går dagligen igenom ett
gympaprogram som fysioterapeuten gjort upp åt henne. På det lokala servicehuset går hon en gång i veckan
på gym tillsammans med MS-gruppen.
Tamminen-Stenmans hemmaplan är golfbanan i
Isnäs i Lovisa där hon spelat hela tiden. Ett spel på en
normala bana med 18 hål kan lätt ta ungefär fem timmar, och hon använder en golfbil för att förflytta sig.
I Isnäs finns lyckligtvis också en bana med 9 hål som
hon går runt till fots om muskelkrafterna tillåter.
Ibland kan det vara svårt att spela när sjukdomen
gör det besvärligt att röra sig eller ger sig till känna
genom trötthet och värk. Som tur är hålls epilepsin i
balans med medicinering och ger inga symptom.
– Ofta är jag helt slut när vi kommer hem från golfbanan, medger Tamminen-Stenman.
Även om hon ibland har smärtor koncentrerar hon
sig på den positiva inverkar som golfen och den andra
regelbundna motionen har på muskelkraften, balansen
och den mentala hälsan.
– Golf har varit en lottovinst för mig. Utan den skulle jag inte vara i så här bra skick. Jag får vara tillsammans med andra och njuter av att spela.
Jousi ry, och också han sitter i rullstol.
Puronen berättar att bågskyttet avsevärt har förbättrat hans fysiska funktionsförmåga, vilket också
är nödvändigt eftersom man behöver både rätt teknik och tillräcklig muskelkraft för att kunna spänna
compoundbågen. En fysioterapeut som gav Purtonen
handledning, en ung kvinna, klarade till exempel inte
av att spänna compundbågen.
– I början kändes bågen tung och styv, men jag
har förbättrat min muskelkraft med hjälp av hantlar.
Också min kroppskontroll har förbättras. Jag kan numera sitta rakryggad i stolen utan att luta åt någon-
dera hållet.
När det gäller skytte är också den psykiska aspekten av stor betydelse. Hur man mår psykiskt påverkar
resultaten, och tvärtom.
– Det känns så bra när man överträffar sig själv.
Den här idrottsgrenen är också utmärkt på så sätt att
den har gett mig nya vänner.
Purtonen säger att bågskyttet har förändrat både
hans vardag och hela hans liv.
– I något skede kändes det redan som att jag inte
längre klarar av någonting. Men tack vare skyttet
märkte jag att tammefan, visst kan jag!
Joggning, boxning eller kanske tyngdlyftning?
Bågskytte kräver samspelmellan kropp och själ
I Sami Purtonens, 39, liv finns ett särskilt viktigt datum: den 21 maj år 2013. Då besökte han en bågskyttebana på hemorten Kouvola för att pröva hur man skjuter med compundbåge. Det var en långvarig dröm
som gick i uppfyllelse.
Efter den majdagen fanns det ingen återvändo för
Purtonen. Numera övar han bågskytte ett par gånger
i veckan, men nu i sommar blev det lite mer sällan.
Sami Purtonen fick sin MS-diagnos för elva år se-
dan. Sjukdomen har också fört med sig ataxi som gör
det svårare att röra sig och kontrollera sina kroppsrörelser. För närvarande använder Purtonen rullstol.
– Det var en stor chock för mig att insjukna. Också
att börja använda rullstol kändes i början som att ge
upp, men nu kan jag redan anpassa mig till situationen.
Innan Purtonen hittade sin egen motionsgren prövade han på prickskytte med luftgevär, men han tyckte
att det inte var tillräckligt utmanande.
– Bågskytte är en mer fysisk gren. Där är man tvungen att gå in för det med både kropp och själ på ett
helt annat sätt.
Purtonen skjuter med en compoundbåge som gör
det möjligt att sitta i rullstol när man skjuter. Han
framhåller att i bågskytte måste kroppen och koncentrationen vara i balans om man vill nå framgång.
För att pilen ska flyga rätt måste skyttens kropp och
själ vara i balans.
– Om man inte är helt koncentrerad misslyckas
man sannolikt.
Genast när Purtonen började med sin nya hobby
hade han turen att få bågskytten Vesa Olli, som tidigare hört till Finlands landslag, som sin lärare och vän.
Olli är ordförande för bågskytteföreningen Kymen
Bågskyttet har förändrat Sami Purtonens liv i
grunden. Det har förbättrat hans fysiska funktionsförmåga och gett honom nya vänner.
60 • 6/2015 AVAIN
VESA TURPEINEN,
53, måste få komma ut och röra
på sig varje vecka, och vädret får inte hindra honom.
Turpeinen gör joggingrundor, lyfter tyngder och håller på med motionsboxning.
– Man får inte bli sittande i soffan. Vädret spelar
egentligen ingen roll för mig, jag far nog ut och joggar även om det regnar, berättar Turpeinen om sitt
motionerande.
Turpeinen, som bor i Pankakoski i Lieksa, har sedan fem års ålder lidit av ataxi som gjort det svårare för honom att röra på sig. Ataxin gör det svårt att
koordinera rörelserna, och man rör sig därför stapplande och osäkert. Trots detta har Turpeinen bestämt
att det inte får hindra honom från att röra på sig.
– Sjukdomssymptomen varierar och är olika dag
för dag. Också när jag går kan jag stappla till och bli
tvungen att korrigera mina steg.
Turpeinen ger sig ut och joggar tre gånger i veckan.
Han joggar vanligen mellan tre och fem kilometer,
och mer sällan kan rundan bli upp till femton kilometer lång.
– Jag har joggat så länge jag minns, åtminstone i
30 år. Jag idrottar helst ensam. Kanske vi finländare
är sådana?
Turpeinen bor för sig själv i sin egen stuga. Där har
han tyngder att lyfta och en boxningssäck som han
slagit på i ungefär tio år. Han har också sysslat med
tyngdlyftning ännu längre än han joggat.
– Min pappa gjorde de första tyngderna åt mig när
jag var sju år. Han satte gummit från gamla bildäck i
ändarna av en järnstång och den lyfte jag sedan hemma i stugan.
Turpeinen har lagt märke till att motionerandet
förbättrar balansen och muskelkraften, vilket både
syns och känns i hans vardagssysslor. Dessutom blir
man på bättre humör.
– Tankarna klarnar när man är ute och springer och
rör sig i naturen. Naturen är en helhetsupplevelse med
alla sina dofter och annat.
Turpeinen vill nämna ytterligare en ”motionsform”
som har en fantastisk inverkan: bastubad. På bastulaven blir man lugn till sinnes och slappnar av när bastun är precis lagom het.
Vesa Turpeinen, som lider av ataxi, joggar ute i naturen
för att förbättra sin kondition och få tankarna att klarna. Vädret är aldrig ett hinder för hans motionerande.
6/2015 AVAIN • 61