1
HISTORIEN OM KARIN OCH GUNNAR
GUNNAR
1905 för mer än 100 år sedan födde Vilma Grahn en pojke som fick namnet Johan Gunnar.
Gunnar var min far. Vilma hette Forsberg som ogift, men var nu gift med Frans Grahn. De
bodde den tiden i en gård belägen tvärs över Svensbyån från Bygdegården i Svensbylijda.
Efterhand fick Vilma och Frans ytterligare tre barn Albin, Ebba och John. När Gunnar blev 18-19
år fick han för sig att han ville åka till Amerika. Föräldrarna hade inget emot detta,det var ganska
vanligt att man emigrerade på den tiden. Hans bror Albin ville också åka men där gick gränsen,
för det första kostade det pengar att åka och dessutom behövdes barnen på ett helt annat sätt
än i dagens samhälle bland annat för stötta gamla föräldrar. Vilmas gamla mor, blind på gamla
dar, bodde hemma hos Vilma och Frans fram till sin död. För att Gunnar skulle kunna åka till
Amerika måste hans far låna upp 1000:- kronor. För att få detta lån måste han uppbringa 10
stycken borgenärer.
Det krävdes tio borgenärer för ett lån på ettusen kronor.
Invandrarförklaring
Som 19-åring reste alltså Gunnar till Chicago i U.S.A, han reste tillsammans med en annan svensbypojke som hette Simon Sandström. Gunnars passfoto t.h.
2
Svensbyn på 1920 talet
Bilden på skidåkarna tror jag är tagen
på samma ställe som cyklisten i annan
vinkel.
Albin Grahn med cykel.
Lägg märke till den fina dörren.
Den hemmavarande familjen Grahn. Vilma,
Frans, Britta, John och Ebba. Albin bakom
John.
Omkring 1928 var Gunnar på besök i
Svensbyn och fick träffa släkt och vänner
och deras hårda vardag.
Ett kärt utflyktsmål 1930 var tydligen det lugnt rinnande vattnet över stenhällarna i Vallen. Till höger
nedan samma utflyktsmål 20 år senare 1950.
3
KARIN
Amalia Bäckström, Karins mormor, blev änka 1895, vid 39 års ålder. Hennes man Johan Bäckström dödades under kullfallande träd. Hon hade vid den tiden fött 8 barn. Två av barnen, 6
och 3 år, dog 1885 med endast en dags mellanrum. Vid sin mans död hade hon alltså 6 barn i
åldrarna 3 till 14 år. De två yngsta barnen är födda i Långnäs där familjen vid Johans frånfälle
hade ett litet torp. Tidigare bodde familjen i Stridholm där de övriga barnen är födda. När Amalia
blev ensam flyttade hon till Svedjan i Munksund och arbetade bl.a på Furunäsets Hospital. Hela
familjen kom att emigrera till Amerika, dock ej samtidigt.
Ett av Amalias barn hette Alma Bäckström (1886-1951). Hon fick innan hon var gift två flickor
Karin (1907) och Ruth (1909). Pappan var Erik Swärd (1883-1955). Alma gifte sig 1914 med
Axel Svärdsudd och Karin kom därmed att heta Svärdsudd.
Ruth adopterades av Almas syster Vilma gift med Johan Sandberg och blev därmed kusin till sin
syster Karin. Alma (och Axel) blev den sista av syskonen som emigrerade till USA 1922. Elma,
Almas syster, tog med sig Karin till USA i augusti 1921. Karin var då 14 år.
En bild från 1921. En varm sommardag.
Alma Bäckström har dukat upp ett kaffebord utanför det lilla huset i Svedjan. Från vänster ser
vi Axel Svärdsudd (35) med kaffekoppen i handen. I munnen gapar ett rejält hål, en framtand
är borta (eller är det snusen). Framför bordet
sitter Alma Svärdsudd (33) med dottern Margit
(1) i famnen. På bänken står dottern Vera (5).
Längst till höger sitter Almas mor Amalia (65).
Bakom Alma står granndottern Maria (Wixner)
som var skolkamrat till Karin och en av Karins
bästa vänner. Karin har ett år tidigare åkt till
USA.
Familjen Svärdsudd.
Axel, Vera, Margit och Alma.
Karins biologiska far Erik Swärd.
4
I det nya landet (Chicago)
Gunnar fick jobb som murare, han tvättade skyskrapor och reparerade fasader. Bodde gjorde
han hos en svensk familj som tidigare bott i Svedjan, Munksund och hette Svärdsudd. I Amerika
ändrade de efternamnet till Sword. Dessa Svärdsudd hade en dotter som hette Karin och på
detta sätt träffades min far och mor, som gifte sig 1928.
Karin med mormor Amalia.
Bröllopskort
Karin - vicken brud !
5
Flytt till Minnesota (Wabasha)
Gunnar, bondpojken, och Karin bröt så småningom upp från Chicago och flyttade 1929 ut på
landet där de blev föreståndare för en farm med ansenliga mått. Farmen låg i Wabasha, Minnesota. De skötte farmen åt en multimiljonär vid namn Rorrison. Farmen omfattade 1.800.000
kvadratmeter varav 950.000 kvm odlingsbart.
Här föddes jag 1930, och förhoppningsvis inte därför, inleddes en av de största depressionerna
i världen. 1933 gick multimiljonären Rorrison i konkurs. Det var inte bara de rika som förlorade
pengar. Banken där Gunnar och Karin hade sina besparingar gick också i konkurs, så de förlorade sina besparingar. (Intressant är dock att de fick igen sina pengar 20 år senare. Det visade
sig att banken ville återuppstå, för att göra detta måste den ersätta de som förlorat pengar vid
konkursen. De fick igen sina pengar i omgångar.) Mina föräldrar stod därmed också utan arbete.
6
Karins mamma och pappa från Chicago, med andra bekanta på besök i Wabasha.
Huvudbyggnaden.
Karin och Ruth
Familjen Sword utan de äldsta barnen år 1935.
Axel, Alma, Margit. Gordon och Jimmy.
Margit och Vera
7
Åter till Sverige
De flyttade då närmare sina släktingar som bodde i Chicago, men bestämde sig samtidigt för att
flytta hem till Sverige och 1933 kom vi till Sverige och hamnade först i Svensbyn hos Gunnars
föräldrar. Den första meningen jag lärde mig i Svensbyn var -” Jär häina nö svenskamerikanarn”. Farmor lärde sig också engelska, för hon sa -” Sko dö håva cinnamon å sugar nö åter-”. Kanel
och socker ville jag alltid ha på gröten. Arbetslösheten var stor även i Sverige men Gunnar fick
så småningom arbete som busschafför hos Stenströms och Svärdsudds bussbolag i Munksund.
Munksundare i elva år
I Munksund hyrde vi lägenhet fram till 1936 då vi byggde hus. Bilden t.v utanför Spångbergs hus. Bilderna t.h är utanför Viktor Grahns hus som vi också bodde i. Jag minns särskilt att Karin hämtade vatten från
en brunn som låg minst 200 meter bort, värst på vintern ! Trehjulingen hade vi med oss från Amerika.
Busschafförer uppradade på busstationen i Piteå. Busstationen låg på nuvarande Sundsgatan nedanför kyrkan.
Gunnar trea från vänster.
Så här såg det ut i första och andra klass i
min skola i Munksund.
8
Munksundsbilder
Äntligen. Jag tillsammans med pappa och farmor och farfar framför det egna huset i Munksund. Den enda bilden som finns av farmor från
sen tid. Bilden från omkring 1937.
Jerry som stjärngosse från omkring 1942.
Åter till Svensbyn
Cirkeln sluts
Efter elva år som busschafför mellan Skuthamn och Piteå längtade Gunnar till lantlivet
igen. Familjen köpte 1944 ett hemman i Rismyrliden av Anselm Lundmark.
Priset var 16.000:- kronor. Familjen Lundmark bodde kvar en tid i bagarstugan. Något
som man inte tänker på idag är hur älgbeståndet ökat från den tiden. Anselm Lundmark
hade bott på denna plats hela sitt liv och aldrig sett en älg. Den första veckan som vi
bodde i Rismyrliden såg både vi och familjen Lundmark två älgar på gårdsplanen. Nu
för tiden är ju älgar ett mycket vanligt inslag i naturen.Så var då cirkeln sluten för Gunnar, han återkom till Svensbyn och levde där fram till sin död 1975.
Rismyrliden omkring år 1948
9
Tillbyggd ladugård (4)
Bröderna Jerry, Roland, Leif och Rolf Grahn i
Rismyrliden omkring 1948.
Bonden och bondmoran.
1974 efter att ha slutat som jordbrukare, besökte Gunnar och Karin släktingarna i USA. De
kunde konstatera att Chicago inte var som förut. Resan blev inte så lyckad.
10
Livetl/livat på landet !
Yvonne sköter farmen !
T.v Karin leder studiecirkel i engelska för
damerna i Svensbyn.
Ovan fikarast med Yvonne i förarsätet !
11
Koutsläpp i Svensbyn
Karins skola i Svedjan