Forskargruppen på exkursion i Norrbotten tillsammans med referensgruppen 21 – 23 maj 2012 Som en uppstart på forskningsprogrammet hade vi ett seminarium och gjorde en exkursion i Norrbotten tillsammans med vår referensgrupp. Vi hade tur med vädret och fick visa upp en liten del av detta väldiga landskap. Följande platser var planerade, men vi hann tyvärr inte med riktigt alla. 1.Svensbyn; 2.G:a Kyrkbyn; 3.Arnemark; 4.Floxen/Sikfors; 5.Öjebyn; 6.Svarthon (ej besökt); 7.Kalamark (ej besökt); 8.Finnliden; 9.Lappviken och Garaselet och 10.Gråträsk. Deltagarna samlade framför Öjebyns kyrka. Fr v: Lars Liedgren, Greger Hörnberg, Per H Ramqvist, Torbjörn Josefsson, Lars Östlund, Sheila Hicks, Tom DeLuca, Reidar Bertelsen, Lars Elenius, Ingela Bergman, Sven Kalmring samt medföljande Antje Wendt. Saknades från forskargruppen gjorde Olle Zackrisson och Lars‐Erik Edlund och från referensgruppen Kaisa Häkkinen, Mikael Ohlson och Håkan Rydving. Foto (gäller alla i denna bildberättelse, om inte annat anges): Anna‐Karin Lindqvist. Lars Liedgren (t.h.) och Per Ramqvist berättar i Svensbyn om arbetet med ett av deras delprojekt i forskningsprogrammet, jordbruksbebyggelsens etablering och förändringar från den yngre järnåldern till och med medeltiden. Pollenanalyser gjorda i närheten av Svensbyn visar på en initial fas 620 e Kr. Svensbyn tillhör en av de större medeltida byarna längs norrbottenskusten. Gamla Kyrkbyn vid Piteälvens mynning är en mycket viktig och intressant plats. Den är delvis undersökt av Norrbottens Museum och uppvisar den tydliga likheter med hamn‐ och handelsplatser längs bottenviks‐ och bottenhavskusten såsom Kyrkesviken i norra Ångermanland, St Olofs Hamn vid Sundsvall och St Olofs Hamn på Drakön direkt utanför Hudiksvall. Möjligen etableras Kyrkbyn ca. ett sekel senare än övriga nämligen ca 1300. Samtliga tycks dock upphöra ungefär samtidigt ca 1450. Varje plats har sannolikt handlat med varor speciella för sitt område. Särskilt utmärkande för Kyrkbyn är den rikliga och varierade förekomsten av ben från pälsbärande djur såsom älg, ren, säl, björn, mård, varg, räv, bäver, ekorre och hare, något som inte alls, eller i betydligt mindre grad, förekommer på de andra handelsplatserna. När det gäller handelsplatsens läge är den närmast att jämföra med St Olofshamn i Sundsvall, dvs att den ligger kommunikativt och bebyggelsemässigt strategiskt, så att de ligger i mynningslägen till större älvar (Piteälven respektive Selångersån samt en sidodalgång till Ljungan) samt därtill relativt centralt i sina respektive bygder. Kyrkesviken och särskilt Drakön ligger betydligt mer avskilt från sina respektive bygder och är mera anpassade efter N‐S‐lig sjötransport. En viktig fråga rörande Kyrkbyn är just vad namnet antyder, huruvida det alls funnits en kyrka eller ett kapell på platsen. Detta är fallet på de andra handelsplatserna, i St Olofs Hamn i Selånger stod t. o. m. sockenkyrkan där det rådande exemplaret av Hälsinglagen fanns fastkedjad i kyrkans vägg. Några entydiga spår av en kyrkogrund har inte påträffats vid Gamla Kyrkbyn. Ej heller har några medeltida gravar hittats, men sådana har inte heller påträffats i Kyrkesviken i norra Ångermanland, men dock på de båda andra platserna. Som ett led i de bebyggelsehistoriska analyserna har pollenprover tagits i tjärnen (eg. kallkällan) intill bebyggelsen i Arnemark. Byar med slutledet –mark utgör ett viktigt inslag i forskningen om bebyggelseförändringar över tid. Greger Hörnberg berättar om svårigheterna att finna en lämplig provtagningsplats i tjärnen. Resultaten för platsen blev mycket intressanta och finns publicerade (Hörnberg et al. 2014, se hemsidan under ”Publikationer”). Resultaten visar att den fasta etableringen av gården/gårdarna sker under 1300‐talet, men att det finns ett tydligt förspel från 300‐talet, med stegrad användning under 700‐talet. Möjligen kan man se resultaten så att området under ”förspelstiden” användes främst till bete, kanske med några odlade vretar, från någon av äldre gårdarna ca milen nedströms Piteälven, såsom Öjebyn, Lillpite, Svensbyn, Roknäs, m.fl. Shiela Hicks, Per H Ramqvist, Lars Östlund och Reidar Bertelsen vid Floxen i Sikfors ett stycke upptröms Piteälven. Här på den skarpa tallmon finns en mängd fångstgropar av en speciell typ. Jämfört med de flesta gropar i andra delar av Västerbotten och Norrbotten och t ex i det mest fångstgropsrika landskapet Jämtland, är dessa mycket små och torde vara ämnade för renar och inte som de allra flesta för älgar. Sven Kalmring och Torbjörn Josefsson lyssnar till Greger Hörnbergs mycket intressanta frågeställningar angående markbearbetning av ett speciellt slag som sannolikt kan sättas i samband med fångstgroparna och den typ av terräng de ligger i. Mer om detta efter Gregers analyser. Kyrkan i Öjebyn står på platsen där staden Piteå grundades 1621. En stenkyrka byggdes här ca 1425. Den store stadsgrundaren Olof Bure som på uppdrag av Gustaf II Adolf ligger bakom stadsplaneringen av Söderhamn, Sundsvall, Umeå, Piteå (Öjebyn), Luleå (Gammelstad), Torneå, Gamlakarleby och Nykarleby. Har sannolikt även gjort stadsplanen för Hudiksvall. Sheila Hicks och Sven Kalmring diskuterar engagerat, medan Tom DeLuca ”filtrerar”. Lars Liedgren berättar om delprojektet som handlar om härdarna av samisk typ, vilka utgör den största enskilda fornlämningstypen inom vårt undersökningsområde. Spridning, datering och innehåll är det primära att inledningsvis försöka få ett grepp om. En typisk profil genom en härd, där det övre sot‐ och kollagret avlöses av podsolering och rödbränd sand. Vid Lappviken, ungefär 9 mil uppströms Byskeälven var det blött och surt … …och väldigt höga vattenflöden. Turligt nog fanns en liten öka som en del kunde använda. Antje stakar och Per R skjuter på och Reidar undrar om detta flytetyg verkligen håller norsk standard! Ingela Bergman berättar om bakgrunden till denna ytterst märkliga och högintressanta plats. Från vänster lyssnar Sven Kalmring, Antje Wendt, Per Ramqvist, Lars Elenius, Reidar Bertelsen och Torbjörn Josefsson. Rapporter från grävningarna Andersson, Siw & Sundqvist, Lennart. 1980. Rapport över undersökning av senmedeltida boplats med husgrund vid Lappviken, Garaselet, Raä 67, Jörn sn, Västerbotten. Del I: rapportdel med bilagor exklusive fyndlista 1977‐1980. Skellefteå museum. Andersson, Siw & Sundqvist, Lennart. 1980. Rapport över undersökning av senmedeltida boplats med husgrund vid Lappviken, Garaselet, Raä 67, Jörn sn, Västerbotten. Del II, fyndlista 1977‐1980. Skellefteå museum.
Skellefteå Museum utförde undersökningar här 1977‐1981 (bilden ovan är hämtad från tidskriften Västerbotten nr 2/2007. En välbyggd husgrund med stenlagt golv, välbyggd spismur och fynd a bl a radbandspärla, speltärning, pottkakel, glaserad keramik, färgat glas, silvermynt, mm, tyder på att bebyggarna hade kontakter med de urbana miljöer som fanns i Skandinavien under perioden 1250‐1500‐talet. Sannolikt utgör platsen en länk i det från centralmakten organiserade handels‐ och utbytessystem vari de norrländska medeltida hamnarna ingår. Se också Ramqvist 2014. ”Om järnålderns och medeltidens bebyggelseetableringar i norr” under rubriken ” Vetenskapliga publikationer” på hemsidan. Så här såg spisröset ut när vi besökte platsen 2012. Gråträsk låter trist – jo, det gör det. Men vilka intressanta ting som gömmer sig här. Kapellet på bilden är sent, från 1934, men står på platsen för ett äldre 1600‐tals kapell. Platsen ligger strategiskt efter Nasaleden och utgjorde då, och sannolikt mycket tidigare, en viktig knutpunkt och kanske mötesplats. Inte långt från kapellet finns nämligen en av de största och viktigaste samiska offerplatserna med metallföremål. Tittar man på kartan ser man också att Piteå sockengräns här gör en markerad brytning för att just innesluta detta område. Vad det nu kan betyda? En välbehövlig fikarast vid det vackra kapellet i Gråträsk avslutade vår exkursion. Det blev mycket diskuterande inför alla de många olika delprojekten som vi kommer att behandla i forskningsprogrammet. Ett mycket viktigt möte således, med många synpunkter och idéer som gav oss en flygande start. Vid pennan: Per H Ramqvist