RS./. riksåklagaren ang. mord
Rättsavdelningen Byråchefen My Hedström Svarsskrivelse Sida 1 (4) Datum Dnr 2015-11-27 ÅM 2015/7772 Ert datum Er beteckning 2015-11-10 B 4836-15 Högsta domstolen Box 2066 103 12 Stockholm RS./. riksåklagaren ang. mord Högsta domstolen, som ännu inte tagit ställning i frågan om prövningstillstånd, har förelagt riksåklagaren att skyndsamt svara skriftligen på överklagandet, särskilt i fråga om påföljd, och samtidigt inkomma med preliminär bevisuppgift i påföljdsfrågan. Jag vill anföra följande. Inställning Jag bestrider ändring av hovrättens dom och avstyrker prövningstillstånd. Hovrättens dom m.m. RS har mot sitt nekande dömts för mord. Den gärningsbeskrivning som ligger till grund för hovrättens dom lyder enligt följande. RS har den 17 oktober 2014 vid xx i Gävle med uppsåt berövat AK livet genom att med kniv tilldela denne sammanlagt fem hugg som träffat i huvudet, på vänster sida om halsen och i ryggen. Till följd av de skador AK åsamkades avled han kort därefter den 17-18 oktober 2014. Enligt hovrätten bör utgångspunkten vid påföljdsbestämningen för mord numera vara fängelse i 15 år. Eftersom det enligt hovrätten förelåg vare sig förmildrande eller försvårande omständigheter i detta fall bestämdes påföljden till fängelse i 15 år. Frågan om prövningstillstånd m.m. För att Högsta domstolen ska pröva hovrättens dom krävs prövningstillstånd. Förutsättningarna för att Högsta domstolen ska bevilja prövningstillstånd framgår av 54 kap. 10 § rättegångsbalken. Enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken får prövningstillstånd meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen (prejudikatdispens). För att bevilja prövning enligt denna punkt krävs alltså att ett avgörande av Högsta domstolen blir av generell betydelse för bedömningen av framtida mål som innehåller liknande frågeställningar. Den enskildes intresse av att få till stånd en prövning i Högsta Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C 010-5625000 [email protected] Telefax Webbadress 001-5625299 www.aklagare.se Rättsavdelningen Sida 2 (4) ÅM 2015/7772 domstolen kan alltså inte föranleda prövningstillstånd på denna grund (Fitger, Rättegångsbalken, s. 54:26). Prövningstillstånd får enligt 54 kap. 10 § första stycket 2 rättegångsbalken meddelas om det finns synnerliga skäl för en sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag. (Extraordinär dispens). Om prövningstillstånd fordras i två eller flera likartade mål och Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd i ett av dem, får prövningstillstånd meddelas även i övriga mål. (54 kap. 10 § andra stycket rättegångsbalken). RS har förnekat brott. Han har i överklagande till Högsta domstolen yrkat att han ska frikännas från ansvar för mord, alternativt att straffet ska sättas ned. Han har i sitt överklagande riktat kritik mot domstolarnas bevisvärdering samt hur förundersökningen bedrivits. Jag har med anledning härav inhämtat yttrande från kammaråklagaren Ann-Charlotte Bålman, se bilaga A Enligt min uppfattning saknas det prejudikatintresse i målet avseende skuldfrågan. Mot bakgrund av vad Ann-Charlotte Bålman anger i sitt yttrande finns det enligt min uppfattning inte heller något annat skäl för prövningstillstånd avseende skuldfrågan. När det gäller påföljdsfrågan vill jag anföra följande. Av 3 kap. 1 § brottsbalken följer att den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller, om omständigheterna är försvårande, på livstid. Bestämmelsen om mord ändrades senast den 1 juli 2014 (SFS 2014:274). Av den proposition som ligger till grund för ändringen framgår att avsikten med ändringen är att göra fängelse på livstid till det ”normala” straffet för mord när omständigheterna är försvårande. (Se prop. 2013/14:194). Enligt tidigare praxis har straffvärdet för mord som utgångspunkt ansetts vara fängelse i 14 år (NJA 2013 s. 376). Syftet med lagändringen den 1 juli 2014 är att straffen för mord ska skärpas markant, varför utgångspunkten vid straffvärdebedömningen nu måste vara väsentligt högre. Enligt min uppfattning bör utgångspunkten vid straffvärdebedömningen av mord därför numera vara fängelse i 16 år. Högsta domstolen har sedan ändringen av 3 kap. 1 § brottsbalken den 1 juli 2014 ännu inte prövat något mål som gäller straffmätningen av mord. Enligt min uppfattning är det av intresse ur prejudikatsynpunkt att Högsta domstolen Rättsavdelningen Sida 3 (4) ÅM 2015/7772 klargör vad som efter den 1 juli 2014 ska vara utgångspunkten vid straffvärdebedömningen då vare sig försvårande eller förmildrande omständigheter föreligger samt vilket genomslag förekomsten av olika försvårande omständigheter bör få vid straffvärdebedömningen när påföljden för mord ska bestämmas. Jag har därför nyligen överklagat en hovrättsdom avseende straffmätning för mord. Högsta domstolen har den 6 oktober 2015 med utgångspunkt i vad hovrätten funnit styrkt rörande gärningarna meddelat prövningstillstånd i påföljdsfrågan (mål B 4653-15). Huvudförhandling i det målet kommer prelimärt att hållas den 13-14 januari 2016. Högsta domstolen kommer alltså att i relativt nära tid avgöra ett mål där de frågor jag anser vara av intresse ur prejudikatsynpunkt kommer att prövas. Jag kan inte se att en prövning av nu förevarande mål skulle kunna tillföra något ytterligare till ledning för rättstillämpningen. Jag vill därtill anföra följande. Tingsrätten bestämde i detta fall påföljden till fängelse i 18 år. Åklagaren överklagade tingsrättens dom till hovrätten med yrkande om att straffet skulle bestämmas till fängelse på livstid. Efter att hovrätten bestämt straffet till fängelse i 15 år begärde kammaråklagaren Ann-Charlotte Bålman i en framställning att riksåklagaren skulle överklaga hovrättens dom såvitt avser frågan om påföljd, se bilaga B. Utvecklingscentrum (UC) Göteborg ansåg att det inte fanns tillräckliga skäl att överklaga domen, se bilaga C. Jag instämde i UC Göteborgs bedömning och avstod därför att överklaga hovrättens dom, se bilaga D. Mitt beslut att inte överklaga hovrättens dom innebär dock inte att jag instämmer i hovrättens bedömning av straffvärdet. Lika med Ann-Charlotte Bålman (se bilaga A och B) anser jag att det i detta fall föreligger sådana försvårande omständigheter som bör påverka straffvärdet i skärpande riktning. Några förmildrande omständigheter finns inte. Mot denna bakgrund och då utgångspunkten enligt min mening bör vara fängelse i 16 år är det min uppfattning att påföljden i detta fall borde ha bestämts till fängelse i minst 18 år. Bevisningen i målet är mycket omfattande och har i allt väsentligt bäring på såväl skuldfrågan som påföljdsfrågan. Enligt min uppfattning är nu förevarande mål därför inte ett lämpligt mål för en prövning i Högsta domstolen. Mot bakgrund av min inställning i frågan om straffvärdet kan jag heller inte se att det i detta fall finns skäl för att meddela prövningstillstånd enligt 54 kap. 10 § andra stycket rättegångsbalken. Jag avstyrker prövningstillstånd. Sida 4 (4) ÅM 2015/7772 Rättsavdelningen Bevisuppgift Då jag bedömer att den av åklagaren i hovrätten åberopade bevisningen i allt väsentligt har bäring på såväl skuldfrågan som påföljdsfrågan, åberopar jag preliminärt all den bevisning som åklagaren åberopade i hovrätten. Jag ber dock att få återkomma med utvecklande av grunderna för min talan i sak, slutlig bevisuppgift samt mina synpunkter på målets fortsatta handläggning för det fall Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd i målet. Anders Perklev My Hedström Bilagor Yttrande angående förundersökningen, bilaga A Framställning från åklagaren, bilaga B Yttrande från UC Göteborg, bilaga C Beslut att inte överklaga, bilaga D Kopia till UC Göteborg Åklagarkammaren i Gävle (AM-147533-14) Kammaråklagaren Ann-Charlotte Bålman
© Copyright 2024