Kristna misshandlades i arenan | Världens Historia 1 av 2 http://varldenshistoria.se/kristna-misshandlades-i-arenan?print-node=1 Föregående Sida 2 av 3 Kristna misshandlades i arenan Nästa The Art Archive Av rädsla för tortyr och mord gömde sig en del kristna i Roms katakomber där de också begravde sina döda. Även efter Neros död pyrde hatet mot de kristna. Och gång på gång blåstes nytt liv i glöden. Under kejsar Markus Aurelius tid som regent år 161–180 stod romarriket under såväl politisk som militär och ekonomisk press. Imperiets gräns i norr utsattes ständigt för angrepp och hungersnöd, och riket drabbades av sjukdomar och översvämningar. Efter en pestepidemi i staden Lugdunum (i dag Lyon) år 177 fick de kristna snart skulden för katastrofen. Med kejsarens fulla stöd arresterades och lemlästades många av dem av soldater i stadens stora arena. De kristna dömdes ofta till ”damnatio ad bestia” – att kastas åt de vilda djuren. I arenorna slet lejon och tigrar sönder kropparna och slukade dem i stora stycken. Det blev ett populärt uppvärmningsnummer inför den egentliga föreställningen: gladiatorstriderna. Efter pestepidemin i Lugdunum blev de kristna i stället huvudnummer och under en hel dag kunde de lemlästas inför en jublande folkmassa. Kristna slavar ”erkände” under tortyr historier om incest, orgier och kannibalism medan åskådarna jublade. En efter en blev både män och kvinnor, och unga och gamla, piskade och utsatta för fruktansvärda plågor. Enligt kyrkohistorikern Eusebios fick en präst rödglödgade mässingsplattor tryckta mot kroppen – man slog till och med ihjäl gamlingar som var över 90 år. Andra spändes fast i en järnstol över öppen eld så att de långsamt grillades. Stanken av bränt kött spreds ut över arenan. En slavflicka bands fast vid en påle varpå vilda, utsvultna djur släpptes lösa mot henne. När hon trots misshandeln inte dog lindades hon in i ett nät och kastades framför en rasande tjur. Med sina långa horn kastade tjuren runt henne i arenan medan åskådarna jublade och applåderade. Till sist tog en barmhärtig själ en dolk och gjorde slut på kvinnans lidande. Roms förtvivlade kristna skrev till sina trosfränder i Asien om förföljelserna: ”Liken lades fram; de förvridna klumpar som de vilda djuren lämnat kvar, de förkolnade resterna av eldens härjningar och de avhuggna huvudena intill kropparna. I flera dagar höll soldaterna vakt vid dem så att vi inte kunde begrava dem. Några av vakterna skar tänder och rasade emot dem som för att hämnas ytterligare. Andra skrattade och spottade på dem: 'Var är deras gud nu? Vad hade de för glädje av den religion som de föredrar framför livet?'” Rebeller fick tungan utsliten I andra hörn av romarriket fortsatte förföljelserna. År 202 utfärdade 10.9.2015 21:32 Kristna misshandlades i arenan | Världens Historia 2 av 2 http://varldenshistoria.se/kristna-misshandlades-i-arenan?print-node=1 kejsar Septimius Severus ett totalförbud mot konverteringar, och i betydelsefulla städer som Rom, Karthago och Korinth förföljdes, torterades och avrättades kristna utan nåd. Religiösa ledare sändes i exil och vanliga kristna tvingades nu att be till de romerska gudarna. Män, kvinnor och barn föstes samman på offentliga platser och beordrades att offra till gudarna. Offervin sprutades över alla varor på marknaderna så att de kristna fick välja mellan att äta mat som var vigd åt de romerska gudarna eller svälta. De som gjorde motstånd fängslades, fick sina tillgångar konfiskerade eller utsattes för tortyr. Heliga skrifter brändes på bål, kyrkor revs och kristna inom administrationen och militären fråntogs sina titlar och sin rang. De som sade för mycket fick tungan utsliten ur munnen eller brändes levande på bål. ”Vår fasa är att de med tiden kommer att (...) infektera hela imperiet med en elak orms gift”, skrev kejsar Diocletianus år 302. Kristna gick under jorden Bland de kristna resulterade förföljelserna bara i att tron på Kristus växte. ”Oh, vilken ärofull och välsignad lott som genom Guds nåd kan tillfalla en man, att han under tortyr och i dödsångest kan vittna om att Gud är herren – med sönderfläkt kropp och halvt uppgiven anda vittna om att Kristus är Guds son”, skrev en martyr. En populär berättelse bland dåtidens troende handlade om biskopen av Smyrna som dömdes till bålet. Inför flera tusen åskådare tog den åldrige biskopen emot sin dom med högburet huvud. ”Ni hotar med en eld som brinner en timme för att sedan falna; ty ni är ovetande om den kommande domedagens eld och eviga straff som är förbehållet de vantrogna”, deklarerade biskopen innan han lät sig förtäras av lågorna. För en romersk guvernör i Asien blev de kristnas dödslängtan för mycket när en stor grupp kom till honom för att avrättas. Han dödade några av dem men när resten också ville bli ihjälslagna utbrast han: ”Era ynkliga kräk, om ni verkligen vill dö finns det klippor ni kan hoppa ut från och rep ni kan hänga er i.” Tron på Jesu budskap var så stark att inte ens ett romerskt förbud mot begravningar kunde stoppa de kristna. I den stelnade vulkaniska askan under och omkring Rom grävde de med stor möda gångar och tunnlar som sträckte sig över 17 mil och på vissa ställen i fyra nivåer. Här begravde de kristna, till skillnad från romarna som brände sina döda, sina fallna martyrer i mörka katakomber – långt under jorden så att de kunde återuppstå i kött och blod när Guds rike kom. Sida 1: De kristna kastades åt lejonen Sida 2: Kristna misshandlades i arenan Sida 3: Jesus hade ett försprång Föregående Sida 2 av 3 Nästa 10.9.2015 21:32