BARNEN & NATTVARDEN
Daniel Lindqvist
Nattvarden är en viktig måltid för kristna, men med lite olika uttryck, betoningar och
regelbundenhet. Den kommer från Jesus som säger att det är hans kropp och blod som
lärjungarna tar emot vid deras firande av den judiska påskmåltiden. (Matt 26:26-29)
Påskmåltiden förde tron och frälsningshistorien vidare från generation till generation. (2 Mos
12:1-28, särskilt 12:14, 26f.) Få beskrivningar av nattvarden finns i Nya Testamentet vilket är
en av anledningarna till den mångfald som uppkommit. (1 Kor 11:17ff) Enhetens måltid har
på detta sätt blivit splittrande.
Nattvarden är församlingens måltid och det är Jesus som inbjuder oss till den. Måltiden
uttrycker att vi hör ihop och att vi tillsammans söker, tar emot och tillber den levande Guden.
I de tillbedjandes sällskap kan vi lära oss att tillbe. I en atmosfär av bön, rannsakan och
innerlighet kan också barn och unga få se hur Gud möter oss när vi sträcker oss mot honom.
Söndagsskolan har i historien fungerat som en förberedelse, för att förklara tron och livet med
Gud. Betoningen där har varit att förstå vad det är man firar. Det är viktigt att nattvarden inte
får bli något vi gör av slentrian, utan den måste tänkas igenom och vara förankrad teologiskt.
Allvaret, boten, självprövningen och syndabekännelsen har ofta betonats. Men det bör också
finnas utrymme för tilliten, tacksägelsen, festen och gemenskapen. Om så görs bör barnen
kunna få större plats, och om de inte får ta emot nattvarden så i alla fall i gudstjänsten på
andra sätt. Barnen kan verkligen visa vuxna hur vi kan be till Gud, tillbe och lita på honom.
Att fira gudstjänst tillsammans som familj och som alla olika generationer i församlingen är
mycket betydelsefullt.
För de flesta kyrkor är nattvarden de döptas måltid och bara prästen får leda måltiden. Ofta
görs detta idag inkluderande så att man ger instruktioner, men inte avvisar någon vid själva
firandet. I vårt baptistiska sammanhang har firandet av nattvarden gått från att vara slutet till
öppet. Tidigare var det bara för troendedöpta, eller bara för de som är med i den lokala
församlingen och vid församlingsmötet. Idag välkomnas ofta alla de som söker Jesus
Kristus/vill ha med Jesus att göra/tillhör Jesus Kristus och vill leva i gemenskap med honom
till måltiden. Ofta firas nattvard vid gudstjänsten första söndagen varje månad, men det finns
också församlingar som firar varje söndag/vecka eller med annan regelbundenhet. I våra
sammanhang kan den med församlingens förtroende leda nattvarden, som inte bara kan firas i
den gudstjänsten, utan också i hemmet, i husförsamling/hemgrupp. Ofta lämnar församlingar
över beslutet om barnens deltagande vid nattvarden till föräldrarna, vilket kan skapa
förvirring om olika familjer hanterar det olika.
Vi behöver som församlingar tänka till om vad vi tror och säger om nattvarden och om
hur vi vill att den ska firas. Detta för att inte nattvarden ska förlora i betydelse på grund av
andra val som vi gör, vilka ofta är pragmatiska. Vår teologi och praktik bör hänga samman,
1
omkring barn, tro, dop, nattvard, församling, hur vi firar gudstjänst och är tillsammans inför
Gud.
Några slutsatser:

Nattvarden är en gåva från Gud, som Jesus gav till sina lärjungar, till sin församling.

Det finns olika syn på nattvardens betydelse samt på vem som kan delta och vem som
kan leda firandet. Oftast är nattvarden de döptas måltid.

Nattvarden kan komma före dopet för att man vill tillämpa gästfrihet, så att alla som
vill är välkomna till måltiden, och då även barnen. Ett annat skäl kan vara att barnen,
just som barn eller genom familjen, redan räknas med i trosgemenskapen,
förbundsfolket. (Det finns fler sätt att resonera kring detta utifrån hänvisningarna
nedan, särskilt från Ryttargårdskyrkan Linköping.)

Oavsett vår syn eller vårt bruk är det viktigt att pågående jobba med frågan, särskilt
teologiskt. Det inbegriper bland annat frågor som: Hur tar vi emot det vi fått från
Jesus? Hur kan alla, även barnen, få vara en del av Gudsfolket? Vad innebär vår syn
på barnen för deras del i församlingens gemenskap och praktiker? Hur hjälper vi
familjer i församlingen att vägleda sina barn omkring dessa frågor som rör tro på
Jesus, dop, nattvard och församlingen?
FÖRSAMLINGSEXEMPEL:
Ryttargårdskyrkan Linköping, som är den församling inom Evangeliska Frikyrkan som
tydligast jobbat med barnens deltagande vid nattvardsfriandet.
http://www.ryttargardskyrkan.se/assets/Om_barn_och_nattvard_i_Ryttargardskyrkan.pdf
LÄSTIPS FÖR FÖRDJUPNING OCH VIDARE SAMTAL:
o Josefsson, Ulrik. Barn, familj och gudstjänst. Sid 74-95 i Alvarsson, Jan-Åke (red.),
Pentekostal barn- och familjeteologi. Institutet för Pentekostala Studier, Uppsala
2012.
http://www.pingst.se/resources/pentekostal-barn-och-familjeteologi-rapport-fran-ettforskningsprojekt-pa-ips-2011-2012-jan-ake-alvarsson-red/
o Teologiska nätverket i Pingst. Herrens måltid. Pingst och Libris, Örebro 2005.
o Sönnerbrandt, Marcus. Nattvard. Sid 111-129 i Eriksson, Halldorf, Molin (red.),
Söndag: Gudstjänst i en ny tid. Libris, Örebro 2015.
Hela boken är läsvärd för samtal och arbete omkring gudstjänst och delaktighet.
2
o Nattvarden. Sid 23-26 i Gudstjänstboken. Libris, Örebro 2005.
o Cruz, Rickard. Middag med Jesus. XP Media, Handen 2015.
o Franzén, Bert. Guds försprång. Om barnen och Guds rike. Strit.com, Avesta 2006.
3