BT-Race – biologisk och konservativ
– Rotkanalinstrument med hänsyn tagna till den slugiltiga restaurationen
Gilberto Debelian DMD, PhD, Martin Trope DMD.
M
Mikrober, som finns inne i rotkanalerna,
ger upphov till endodontiska sjukdomsbilder (1-3). Prevention eller avlägsnandet av
mikrober från rotkanalsystemet under behandlingen är den faktor som gäller när
det är frågan om huruvida behandlingen
är framgånsrik eller ej (4, 5).
Instrumenten som används vid rotrensningen, är de viktigaste verktygen med
tanke på behandlingsresultatet på lång
sikt (6, 7). Syftet med behandlingen är
att mekaniskt avlägsna så mycket biofilm
som möjligt, så att man vid sköljningen
av kanalen efteråt kan åstadkomma en så
stor reduktion av mikrobmängden som
möjligt innan kanalen fylls igen.
Ett annat mål och en utmaning med instrumentering av rotkanaler är att uppnå
en reduktion av bakteriemängden, som tidigare nämnts, och att inte onödigt försvaga roten genom överinstrumentering dvs.
genom att minska dentintjockleken. Det
är viktigt att bibehålla den ursprungliga
tandens struktur framför allt i den cervikala delen. Detta har konstaterats korrelera med hållfastheten av tanden på lång
sikt då den belastas och restaureras. Det är
väldokumenterat att om den återstående
dentintjockleken minskar så minskar rotens hållfasthet (8).
Vilken är då den ideala dimensionen på
rotkanalinstrumenten?
Axiomet lyder att det inte är filen i sig som
avlägsnar biofilmen maximalt utan till det
behövs det en synergi med samtidig sköljning av kanalen. Nyckelfrågan är vilken
är då den ideala dimensionen på instrumenteringen för att uppnå en eliminering
av biofilmen? För att kunna svara på den
frågan bör vi analysera anatomiska studier
och utvärdera frågan om det är möjligt att
avlägsna biofilmen från en rotkanal och
också hur detta skall göras.
När vi evaluerar de anatomiska studierna är det intressant att märka hur konsistenta resultaten är. På bilden (Bild 1)
nedanför kan man se olika mätresultat,
som på ett förjänstfullt sätt summerar de
anatomiska kännetecknen på en molar i
underkäken.
Låt oss först se på de mesiobuccala och mesiolinguala kanalerna 1 mm från apikalt
foramina som bättre korrelerar med den
dentocementala gränsen. I mesial/distal
riktning är diametern 0,21 och 0,28 respektivt. Man kunde dra slutsatsen att en
#25 fil räcker till när man ser det på en periapikal röntgenbild eftersom det är den
projektion vi ser på bilden. Om man betraktar den bukkala/linguala riktningen
är dimensionerna #35 och #40 respektivt!
I den distala kanalen ter det sig som om
#35 är tillräckligt (mesiodistalt) enligt
röntgenbilden men den riktiga dimensionen är #50.
Vi kan granska ett populärt uttalande
bland kolleger, som propagerar termoplastisk fyllning av rotkanalerna: “om vi vill
rengöra i 3 dimensioner bör vi instrumentera i bukkal/lingual riktning också”.
Lika viktigt är det då vi betraktar mätningar 2 mm och 5 mm från rotspetsen.
Det är uppenbart att om vi preparerat till
de nödvändiga dimensionerna (#35 eller
#40 mesialt och #50 distalt) då är en taper
på 0,04 allt som behövs för att få kontakt
med kanalväggarna också längre bort från
apex. Att använda en taper, som är större
än 0,04, behövs således ej för att avlägsna
bakterier och den försvagar också roten.
Anatomiska studier av tandrötter är
konsistenta när det gäller den biologiska
grundregeln dvs. #35 eller #40 för “mindre” kanaler och #50 för “större” kanaler
(9-11).
Bild 1. Rotkanalers mediandiametrar
6
JOURNALEN NR 1-2 • 2014
Vilken är den ideala formen av en instrumenterad kanal?
Adekvat biologisk dimension med minimal taper som görs med så få filar som
möjligt.
För att uppnå de ovannämda målen
dvs. maximal förstörelse av biofilmen
samtidigt som man försvagar roten så lite
som möjligt, bör man sikta på apikala dimensioner som 35, 40 eller 50 men inte
större taper än 0,04 (9-11). Dessa biologiska
dimensioner i samband med en adekvat
sköljning ger upphov till en konsistent låg
mikrobmängd. Detta bidrar till ett optimalt behandlingsresultat.
BT-Race systemet – biologiskt och konservativt!
BT-Race filarna är steriliserade och individuellt förpackade i plasthöljen så att steriliteten är garanterad. De biologiska dimensionerna kan uppnås med 3 filar varje
gång då en tillgång är skapad. Systemet är
sådant att dessa tre dimensioner uppnås
samtidigt som en minimal reduktion av
dentin sker. Sålunda bibehålls rotens hållfasthet.
Race-filen har ett triangulärt tvärsnitt
utan skruvprofil och detta ökar flexibiliteten och skärförmågan. Den är elektropolerad för att minska uttröttningsbrott,
som uppstår genom torsion och cyklisk
deformation.
Bild 2. Race filarnas fördelar.
JOURNALEN NR 1-2 • 2014
BT-spetsen är en central egenskap hos filen. Detta gör att filen följer krökningen
i kanalen utan att det uppstår för stora
spänningar på filen eller i roten. BT-spetsen har först en icke-skärande spets från 0
till 0,15 mm i diameter. Den skärande kanterna börjar vid 0,15 mm och vidare uppåt.
Detta gör det möjligt för filen att säkert
följa en kanal, som har en mycket liten diameter. Den slutgiltiga dimensionen uppstår 0,5 mm från spetsen. BT2-filen (bilderna 3 och 4) kan till exempel avancera i
en kanal som är öppnad till 0,15. Denna fil
har f.ö. ingen taper och är av storlek 0,35.
BT-Race – En individuellt sterilförpackad maskinell engångsfil.
Sterilförpackade filar innebär tidsbesparing då
de inte ska rengöras och autoklaveras, vilket ger
en bättre hygien. Då filen dessutom är gjord för
engångsbruk förhindrar den krosskontaminering och utsätts inte heller för materialutmattning.
BT-filen är försedd med en patenterad ”Booster
spets” som effektiviserar filen väsentligt, den
har också försetts med en fastställd brytpunkt
16 mm från spetsen för att undvika problem om
filen skulle gå av. Tre standardfilar rensar kanalen upp till 35-40. Vid kraftig kurvatur och extra
breda kanaler används två tilläggsfilar.
Bild 3. BT-spets och en normal spets: den skärande
delens placering
BT-spetsen tillåter att en fil oberoende av
dess diameter följer rotkanalens form,
som har upparbetats med en #15 rostfri
stålfil avsedd för att göra en glidbana. Protokollet med tre filar (bild 5) är trots allt
utvecklad för att minska ovidkommande
spänning på roten när kanalen upparbetas till biologisk accepterade dimensioner.
>>>
Bild 4. Jämförelse av effektiviteten mellan en normal
spets och BT-spetsen.
7
>>> Det väsentliga med att vara framgångsrik med BT-Race
1. Glidbana
För att garantera att så få filar som möjligt brister är en glidbana
till storlek #15 med en 0,02 taper väsentlig. Med handfilar kan
detta uppnås. Om det ändå är så att det med en #6 eller #10 är
mycket svårt att uppnå rätt arbetslängd kan man med hjälp av
Scout-filarna lyckas med detta snabbare.
2. Rotationshastighet 800 – 1000 rpm
En hög hastighet minskar risken att filen brister på grund av uttröttning genom torsion eller cyklisk belastning eftersom filarna
används för endast en patient. Genom en hög rotationshastighet
och genom att begränsa användningen till en patient lyckas man
minska risken för bristning. .
BT-Race sekvens
BT1- 10/0,06 Scouting
BT2- 35/0,00 Apical
BT3- 35/0,04 Shaping
Bild 5. BT-Race sekvens
BT1- 10/0,06
Med dessa filar kan man preparera en slutgiltig glidbana och bestämma den slutgiltiga diametern koronalt. I en rotkanal, som är
preparerad till storlek #15/0,02, är filen i huvudsak endast i kontakt i den övre tredjedelen av roten. På ett avstånd av 12 mm från
spetsen är diametern då 0,82 mm. Dessa filar har ingen BT-spets
eftersom diametern på spetsen redan är 0,10 mm och mindre än
den som preparerades med en K-fil med dimensionen och storleken #15/0,02.
BT2 – en parallell #35 fil med en BT-spets
Med denna fil prepareras den apikala tredjedelen av kanalen. Filen är extremt flexibel för att den inte har någon taper och ändå
kan man med den komma lätt och effektivt in i smala kanaler
tack vare BT-spetsen.
BT3 - #35/0,04 med BT-spets
Denna fil används till att sammanföra den koronala och den apikala uppberedningen, som gjorts med BT1 och BT2. Med denna fil
kan mad skapa en slutgiltig dimension av kanalen med storleken
#35/0,04, vilket gör det möjligt att spola maximalt och göra en tät
konisk försegling. Med denna fil kan man uppnå den slutgiltiga
längden med minsta möjliga spänning eftersom den koronala andelen och den apikala delen är avklarade redan innan med hjälp
av BT1- och BT2-filarna.
Det väsentliga är att den maximala diametern på 12 mm-nivån
är 0,83 mm. Förlusten av dentin i den koronala andelen är minimerad och gör att roten är så stark som möjligt när tanden restaureras.
8
BT-Race XL - BT40/0.04 and BT50/0.04 (600-800 RPM)
Bild 6. BT-Race för slutgiltig preparering till #40 och #50.
Dessa två instrument gör det möjligt att en uppberedning görs
ända upp till ISO #40 och #50 när den motsvarande apikala dimensionen så kräver.
Om det är nödvändigt att göra större uppberedningar än ISO
#50 kan Race-seriens övriga instrument användas så att de de nödvändiga dimensionerna uppnås, helst dock med en taper på 0,02.
Sammanfattning
Med detta unika filsystem kan alla typer av kanaler prepareras
till rätt biologisk dimension samtidigt som en maximal väggtjocklek av tanden bibehålls. BT-spetsen säkerställer att kanalens
ursprungliga form bibehålls genom att även större filar hålls centrerade i kanalen. Med hjälp av denna fördel med centreringen
samtidigt med en minimal taper, kan man göra en biologisk preparation, som tillåter maximal rengöring utan att roten försvagas eller att den utsätts för stor spänning.
Exempelfall
Märk att dessa fall (se blider till höger) uppfyller de krav som är
uppställda som mål för dimensionen av en biologisk och konservativ uppberedning av dentin. På detta sätt är det mycket sannolikt
att den endodontiska behandlingen är framgångsrik och att tanden kan bibehållas!
Referenser
1. Kakehashi S, Stanley HR, Fitzgerald RJ. The Effects of Surgical Exposures of Dental Pulps in GermFree and Conventional Laboratory Rats. Oral Surg Oral MedOral Pathol 1965
2. Bergenholtz G, Micro-organisms from necrotic pulp of traumatized teeth. Odontol Revy 1974
3. Moller AJ, Fabricius L, Dahlen G et al. Influence on periapical tissues of indigenous oral bacteria
and necrotic pulp tissue in monkeys. Scand J Dent Res 1981
4. Sjogren U, Influence of infection at the time of root filling on the outcome of endodontic treatment
of teeth with apical periodontitis. Int. Endod. J 1997
5. Waltimo T, Clinical efficacy of treatment procedures in endodontic infection control and one year
follow-up of periapical healing. J Endo. 2005
6. Dalton C, Phillips C, Pettiette M, Trope M. Bacterial reduction with nickel titanium rotary instruments. J Endod 1998;24(11):763-7.
7. Shuping GB, Orstavik D, Sigurdsson A et al. Reduction of intracanal bacteria using nickel-titanium
rotary instrumentation and various medications. J Endod 2000
8. Trope M, Maltz DO, Tronstad L. Resistance to fracture of restored endodontically treated teeth.
Endod Dent Traumatol 1985;1(3):108-11.
9. Vertucci FJ. Root canal morpholoty and its relationship to endodontic procedures. Endodontic
Topics 2005;89 (6); 3-29.
10. Wu MK, R’oris A, Barkis D, Wesselink PR. Prevalence and extent of long oval canals in the apical
third. Oral Surg, Oral Med, Oral Path, Oral Radiol, Endodon 2000; 62 (7); 108-11.
11. Villas Boaz MH, Bernadineli N, Cavenago BC et al. Micro-Computed Tomography Study of the
Internal Anatomy of Mesial Roots of Mandibular Molars. J Endod 2011, 37, 1682-6.
JOURNALEN NR 1-2 • 2014
Nytt i Journalen
– Kundservice tipsar
Kliniska bilder Med tillstånd från Dr. John Ulstad och DR Gilberto debelian, norge
JOURNALEN NR 1-2 • 2014
9