1. No category

Boplatsfolkets begravningsskick
Serner, Arvid
Fornvännen 31, 230-240
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1936_230
Ingår i: samla.raa.se
BOPLATSFOLKETS BEGRAViMNGSSKICK
AV
ARVID S E R N E R
A
rkeologerna (Bröndsted, Rydbeck, Shetelig) äro ense om att
efter istidens slut Skandinavien varit bebott av en jägareoch fiskarebefolkning, som följt den avsmältande isen åt
norr. Efter Sophus Mullers undersökningar av jylländska
yxgravar (Aarb. 1898), Prof. O. Rydbecks forskningar i Nordens
äldsta bebyggelse1 och Doc. J. E. Forssanders undersökningar av
skånska båtyxgravar 2 synes det mig mycket sannolikt, att detta folk
under yngre stenåldern fördrivits av eller sammansmält med två invandrade folk, ett västerifrån, megalitfolket, samt två grenar av ett
annat söderifrån, jylländska stridsyxetolket och skånska båtyxefolket. En avvikande uppfattning ang. inflyttningen av nya f o l k företrädes av andra forskare, men även dessa erkänna uppkomsten av
nya b e g r a v n i n g s s k i c k — det megalitiska, det jylländska
stridsyxefolkets och det skånska båtyxefolkets hukbegravning — och
måste fatta ställning till frågan om hur boplatsfolkets u r s p r u n g l i g a begravningsskick gestaltat sig. Kan detta fastställas? Vad
visa fynden i boplatslagren?
Man har i boplatslager från äldre stenåldern påträffat dels skelettdelar, dels skelett. — Skelett-d e l ä r i ett boplatslager kunna aldrig i
och för sig bevisa begravning. Vad visa de h e l a s k e l e t t e n ?
Prof. Rydbeck har i Aktuelle Steinzeitprobleme3 undersökt skelettfynden i de danska boplatslagren i Klampenborg (Bloksbjerg), Ertebölle, Aamolle, Fannerup, Holbsecks landsogn, Kassemose, Lohals,
Ssebbersund, Kongsmarken. Dessa skelettfynd särsk. Ertebölle ha
ofta fått tjäna som belägg för boplatsfolkets begravning. Prof. R. synes mig ( u t o m b e t r ä f f a n d e K l a m p e n b o r g s s k e l e t t e t )
1
Stenåldershavets nivåförändringar och Nordens äldsta bebyggelse 192728. — Nordens äldsla bebyggelse, Lund 1930.
2
Die Schwed. Bootaxtkultur, 1933.
3
Meddel. fr. L. U. H. M. 1934.
BOPLATS FOLKET S BEGRAVNING SSKl CK
231
Fig. 1.
Det av Westerby hopfogade kraniet.
på ett övertygande sätt hava visat, att samtliga dessa skelett äro av
yngre datum än avfallshögen. Bevis för att dessa fynd ge oss belägg
på boplatsfolkets begravning föreligga i c k e . Detsamma skulle gälla
om åtskilliga andra i Danmark funna skelett i boplatslager enligt
uppgift av H. C. Broholm till Rydbeck (Akt. St.-zeitpr. sid. 55).
Beträffande Sverige har Rydbeck i samma avhandling (s. 63) om
Stångenäsfyndet (två skelett, 1843, funna i en naturlig musselbank)
hävdat dels att dessa skelett av allt att döma härrörde från äldre stenåldern, dels att verklig begravning möjligen förelåge. Jag medger
m ö j l i g h e t e n , även om den förefaller mig mycket ringa. Att här
b e v i s 1 i g begravning av boplatsfolket förelåge har ej hävdats. —
Från boplatserna på Gotland föreligga många fynd av hela skelett,
men Visby-boplatserna äro anlagda under yngre stenåldern, och det
måste anses obevisat, att de härröra från boplatsfolket.
Från Norge föreligga två fynd av hela skelett, som skulle kunna
misstänkas vara ursprunglig boplatsbegravning.
V i s t e f y n d e t . Stenåldersboplatsen i och vid Svarthåla vid Viste
utgrävdes i 3 etapper. I okt. 1907 grävde konservator Helliesen
»några dagar» (Brogger: Vistefundet s. 3) på platsen. I början av
nov. samma år började A. W. Brogger en systematisk undersökning,
som slutfördes 1910. Största delen av artefakterna och skelettet fun-
232
.1 R V I I)
S E H N B Ii
Fig. 2.
Det av Westerby tagna fotot nr 122. Bilden visar till höger (ungefär norr)
den nyanlagda vägen. I bakgrunden (ungefär väster) den huvudsakligen av
Milling bortgrävda jordvallen (med A- och B-lagren). Till vänster (ungefär
söder) sluttningen nod mot mossen. — De vita fläckarna i graven
äro nuramcrlapiiar.
nos vid den osystematiska utgrävningen »under några dagar» av
Helliesen i okt. 1907 (o. a. a., s. 5 och sid. 26). Brogger medger (s. 26),
att skelettresterna »dessvärre icke blevo så noga undersökta ined hänsyn till fyndförhållandena, att man kan ge en detaljerad uppgift på
hur skelettresterna lågo». Skelettet var redan bortfört, då B. i nov.
anlände. Enligt meddelande till Furst, som undersökt skelettdelarna,
var Helliesen icke närvarande, då skelettet framgrävdes, utan d e t t a
g j o r d e s a v e n a v H : s g r ä v k a r l a r (Furst: Das Skelett von
Viste sid. 5. »Die Skeletteile wurden als gerade Hell. nicht anwesend
war von einem Gehiilfen angetroffen und a u f g e n o m m e n » ) .
Brogger medger, att det kan yppas tvivel om likets samhörighet med
kulturlagret, men säger (s. 28) »så vitt man kan se, kan ett sådant tvivel icke upprätthållas, eftersom skallagret var fullkomligt homogent i
skelettets närhet». Denna homogenitet i skallagret kan ej ha konstaterats av Brogger veckotal efter det skelettet bortförts. Knappast heller
av Helliesen, som var frånvarande då skelettet fanns och upptogs. Vi få
ingenstädes någon uppgift om h u r d j u p t skelettet låg i skallagret.
Fiirst meddelar blott o. a. a., sid. 5, att det var »helt täckt av mussellagret». I verkligheten föreligga inga som helst bevis för att skelettet
är samtidigt med kulturlagret. Det kan mycket väl ha legal endast
ytterst obetydligt täckt och härröra från en i fysiskt och psykiskt
BOPLATS FOLKETS
BEGRAVNINGSSKICK
233
hänseende mindervärdig individ (Jfr Guldberg i Vistefundet, och
Fiirst, o. a. a.) som dött hopsjunken vid grottans vägg och sen blivit
övertäckt. Vid vilken tid detta skett kan ej avgöras.
R u s k e n e s s f y n d e t . 4 Här påträffades nära intill varandra två
boplatser från stenåldern. I kulturlagren på båda platserna påträffades under den systematiska utgrävningen skelettdelar. — Sedan vetenskapliga utgrävningar vid Ruskenesset I uppgivits, emedan fynd ej
längre förekommo, fortsatte finnaren av boplatserna Ing. Rolfsen
grävningar på egen hand. Av honom påträffades människoben. Utan
att först underrätta vetenskapsmännen, framgrävde och bortförde han
dessa från själva fyndplatsen. Ing. R. har meddelat att s k e l e t t e n
funnits nära varandra, möjligen något i sittande ställning, samt överlämnade en flintdolk, som funnits i närheten av skeletten. Brinkman
har bestämt fragmenten som tillhörande tre individer (o. a. a., sid.
16). Shetelig hävdar bestämt begravning (o. a. a., sid. 10). Tack vare
flintdolken kan man sannolikhetsdatera dessa skelett till hällkisttid.
Någon b e v i s a d begravning av boplatsfolket föreligger ej, men
mycket talar för att vi här ha framför oss en sådan.
Alla fynd av hela skelett ur boplatslager, som bevisligen skulle
kunna härröra från boplatsfolket, äro härmed framlagda. Jag vill beträffande Bloksbjergsskelettct hävda, att boplatsfolkets begravning
med bestämdhet föreligger.
Även betr. denna grav har prof. Rydbeck förnekat, att den vore
samtida med boplatsen (Akt. Steinzeitprobleme, sid. 40). Westerby
»har knappast lämnat tillräckliga bevis» för att graven är av gamma
ålder som boplatsen och från en tidig del av bebyggelsen. Genom synnerligen älskvärt tillmötesgående från herr Landsretssagförer W. har
jag fått ta del av hans fyndberättelse och hans samtidigt med fyndet
tagna fotografier samt fått en del värdefulla muntliga uppgifter. Jag
tror, att det fullständiga publicerandet av detta material jämfört med
framställningen i Stenaldersbophidser' skall ådagalägga tillförlitligheten i W:s antagande att graven är samtidig med boplatsen, även
om hans antagande att den måste härröra från en t i d i g del av bebyggelsen ej blir bevisad. — W:s cgenhändiga samtidiga fyndbeskrivning följer härmed.
• A . B r i n k m a n & A. S h e t e l i g , Ruskenesset, Norske Oldf. III,
Krist. 1920.
5
E. W e s t e r b y , Stenaldersbopladscr ved Klampenborg. Kbvn 1927.
234
ARV ID
S E R E N ER
»I Felt CXXXIX fandtes et Skelet, jfr Bilag XVI Fig. 23 og Fot.
117—124. Skelettet opdagedes af Inspektor Milling, Christiansholm.
Han havde kobt en Del av Skraaningen, hvor jeg havde gravet, og
ved Planeringsarbejdet stodte han helt oppe i Vejkanten, hvor jeg
ikke havde gravet, paa et Skelet. Insp. M. stodte först paa Hovedet, da
det ragede hogest op, og han bortgravede nogle Benstumper fra Panden. I övrigt viste han megen Omhu med Fundet. Da jeg kom der ud,
var kun den överste Del av Hovedet blottet, medens der i övrigt ikke
var gravet ned till Skelettet. Insp. M. havde bortgravet Jord, sort Torv
og gråa Lag, samt en del at den gule Bund. Jfr Fot. 122.6 Af sidstna3vnte Lag sagde han, at han havde bortgravet ca. 6—8 cm gult
Sand; i övrigt vel nok mest naermest Vejen (paa Gr. af Lagenes
Saenkning mod Mosen). Litt. S. 0. for CXXXIX skar den planerede
Flade Underkanten af det gråa Lag, saa Hr M :s Opgivelse er sikkert
riktig, hvilket ogsaa ses af et naerliggende Profil, se Fot. Feltet var
2,30 m långt og 1 m bredt. Udgravningen förtes 12 cm ned under
Planeringsfladen hvorved alle Knogler kom frem. Laget var gult,
leret Sand, det saedvanlige Underlag paa Bopladsen; det var meget
haardt og fast at grave i og viste ingen Inclblandninger ved selve Skelettet. Kun i Feltets Yderkant isser ud mot Vejen lidt nede i det gule
Sand fandtes et gruset gult Sandlag, undertiden noget urent. Dette
Lag var ganske tyndt og er ogsaa iagttaget andre Steder paa Bopladsen, ca. et Spadestik nede i det gule Sand. I övrigt var det et Par
ganske smaa gråa Pletter över Skelettet saaledes som det ofte konstaterades i den övre Del af det gule Bundlag, jfr ovenfor. Skelettet laa
med Hovedet mod S. V. og Benene mod N. O. Det laa paa Ryggen i
udstraekt Stilling med Armene straekt längs Kroppen. Knoglerne laa
omtrent alle paa deres naturlige Pläds, men de var ret stserkt oploste
og forvitrede og meget skore. Inden i Rorknoglerne fandtes en sort,
fedtet Jordart. Hovedet var bojet lidt fremover, saaledes at Hagen
synes at have hvilet paa Brystet. Men paa Gr. af Jordens Tryk var
Underkseben skubbet ret långt frem föran Hovedet og Ansigtet var
knust og ogsaa Overteenderne var skubbet noget frem. Inde i Hovedet fandtes den samme sorte fedtede Jordart som i Knoglerne. Oppe i
Ganen fandtes en Flintspaan, se Fig. 123 og 124. Omkring Skelettet
laa större og mindre Sten, dog ikke i Orden, se Planen, paa Brystet
laa en ret stor Sten, der fuldstsendigt havde knust Brystet; andre
' Återges här.
BOPLATSFOLKETS
B E GR A VN I N GS S K I CK
235
Sten laa ligeledes inde mellem Knoglerne. Insp. M. sagde, at han
havde bortgravet en noget mere end haandstor Sten, som hvilede mod
Panden — Sten fandtes ellers i Regien ikke i den gule Bund.
Medens der ellers som Regel ikke var Oldsager i den gule Bund,
fandtes der en del Spaaner omkring Skelettet og til hojre for Hovedet laa der et Mellemfodsben af et Krondyr og en anden Knogle.
Findestedet, Lagets Art, og dets Oforstyrrethed, Flintspaanerne etc.
tyder paa at Skelettet er fra Stenalderen. Det er da fra en tidlig Del
af Bebyggelsen. Hvis det var gravet ned efter at de mörke Lag var
dannet, vilde dette have vaeret synligt i dot gule Sand. Men helt sikkert
havde det selvfolgelig kun vseret, hvis jeg selv havde bortgravet de
övre Lag.»
Samtidigt med att jag av Hr. W. fick låna fyndberättelsen, fick jag
av honom ett par viktiga muntliga meddelanden.
Det grå lagret, som iakttagits av Milling, och som W. återfunnit
»litt sydost» om graven, förmenade W. vara en sammansmältning av
lagren E och D, som högre upp i nivån ej kunde skiljas från varandra.
(Do beskrivas i Stenaldersbopladser, sid. 16 och 17.) Lagret.sträckte
sig (liksom torv- och mull-lagret) i cn båge följande terrängen upp
mot kullens topp. (Jfr Profilen i Stenaldersbopladser, sid. 15.) Över
graven hade det bortförts av Milling. Ned mot mossen åt sydöst återfann W. det, och om det funnits västerut hade det försvunnit vid
anläggandet av vägen. —
Flintan, som funnits i graven, utgjordes av 2 st. spån och 24 st.
flintavfall, vilka W. innehade under numren 15009—15035, därav
fanns ett flintavfall (n:r 15035) i den dödes mun och 8 runt huvudet.
De övriga förekommo spridda.
Av fyndberättelsen och de muntliga uppgifterna framgår:
1. Att inspektör Milling visat »megen Omhu». Milling förstod genast fyndets betydelse och underrättade W. Han hade lagt märke till
stenen vid pannan och hans uppgift om det tunna grå lagret kunde
verifieras. H a n s u p p g i f t om d e a v h o n o m b o r t g r ä v d a
l a g r e n ä r d ä r f ö r u t a n t v i v e l r i k t i g , även om man måste
ge W. rätt, då han skriver »helt sikkert havde det selvfolgeligt kun
vseret, hvis jeg selv havde bortgravet de övre lag». Härtill kominer,
att intet rimligt skäl finnes, att tänka sig en annan lagerföljd åtminstone betr. torv och mylla över graven än den av honom uppgivna.
Enligt profilen i Stenåldersbopl. sid. 15 över fältet III 2 a-k, som för
236
ARVID
S E R N ER
fram till gravens omedelbara närhet (c:a 31]2 m därifrån), böra torvoch myll-lagren (B och A) i ungefär samma tjocklek som på profilen
ha sträckt sig över graven.
2) W. har själv tätt sydöst om graven konstaterat det grå lagret
och förmenar att det med all sannolikhet sträckt sig över graven såsom Milling uppgivit. Ehuru man med kännedom om W:s sorgtällighet och samvetsgrannhet ej har skäl att betvivla denna uppgift,
ger uppgiften av honom till mig, att detta grå lager är de sammansmälta E- och D-lagren, skäl till reflexioner och invändningar. På
profilen sid. 15 äro dessa sammansmälta lager redan innan profilen
upphör så tunna, att do utmärkas endast därigenom att den linje,
som markerar det nedanför befintliga F-lagrets övre gräns ungefär
fördubblas. Detta skulle enligt skalan antyda en tjocklek av c:a
'/a—1 cm. Profilen slutar på 4,54 m över havet och skelettet fanns
31/L. m därifrån 5 m över havet. Lagren E och D antagas av Westerby
i Naturens Verden 1920, sid. 445, vara avlagrade över, d. v. s. vara
yngre än »Litorinadyndet», men visade sig vid den senare undersökningen på lägre nivå vara avlagrade i själva vattnet (Stenåldersbopl.
s. 16) och lagret D visade sig vara »det egentlige Litorinadynd».
(O. o. a. s. 18.) Man har, som prof. Rydbeck framhävt för mig, skäl
att förvåna sig över det grå lagrets existens 5 m över havet, sedan det
varit nästan försvunnet betydligt längre ned (4,50 m ö. h.). — Detta
grå lager är dock icke överallt avsatt u n d e r vatten, utan såsom
W., s. 18 och 19, framhäver på den högreliggandc delon a v 1 a g r a t
ö v e r v a t t e n och u n d e r p å v e r k a n av b ö l j o r och högv a t t e n . Under sådana förhållanden torde det ej vara uteslutet, att
detta grå lag ovanför vattenlinjen blivit ganska ojämnt fördelat och
alltså kan ha funnits (t. o. m. kraftigare) i gravens närhet 5 m över
havet än längre ned på 4,54. Säkerligen är därför den av Milling
gjorda och av Westerby samvetsgrant verifierade uppgiften om det
grå lagrets, d. v. s. lagren E:s och D:s, existens längre upp fullt tillförlitlig.
3. Sandlagret F kring skelettet visade ingen inblandning av det
mörka torvlagret. G r a v e n ä r a l l t s å s å s o m W. k o n k l u d e r a r ä l d r e än detta t o r v l a g e r .
4. Under det annars i huvudsak inga artetakter förekommit i lagret F, påträffades kring skelettet en stor mängd flinta. Denna måste
antingen oavsiktligt eller avsiktligt ha följt med vid begravningen.
BOPLATSFOLKETS
B E GR A VN I N GS S K I C K
237
Det får väl anses ganska säkert att i varje fall f 1 i n t a v f a 11 e t
ej nedlagts avsiktligt. Dess förekomst förklaras naturligast om det
befunnit sig i det tunna grå lager som genomgrävts. Delta ( = E o. D)
utmärktes nämligen av rikedom på artefakter, flinta och f l i n t a v f a l l . De »gråa Pletter» som W. enligt fyndberättelsen iakttog
kring skelettet låta sig även naturligast förklara som uppkomna genom det grå lagrets blandning med morängruset vid nedgrävningen.
G r a v e n ä r a l l t s å y n g r e ä n d e t g r å l a g r e t — E och D
lagren = Littorinasänkningens maximum.
Det avgörande blir: H u r g a m m a l t ä r t o r v l ä g r e t? Att
besvara detta biologiskt torde vara omöjligt. Prof. K. Jessen har
utfört pollenanalyser av fynd från Bloksbjerg (o. a. a., sid. 20
ff.). Dessa innehålla dock ingen analys av t o r v . Hr mag. .1.
Iversen, Kbvn, är sysselsatt med ytterligare undersökningar. Av
honom har jag inhämtat följande. Pollenanalys finnes från lägre
nivå längre österut i mossen av den torv, som sannolikt motsvarar
den över gravplatsen avlagrade torven. Den där undersökta torven är i varje fall ej yngre än bronsåldern (bortsett från det
övre förmultnade lagret). Om torvlagret från gravplatsen ned till
det ställe där pollenanalysen företagits hade varit orört måste torvdaningen ha upphört tidigare, d. v. s. vara ä l d r e högre upp där skelettet påträffades. Fil. Dr. Tage Nilsson har behandlat Prof. Jessens
material i Meddel. från Lunds geol.-Mineral. Inst. N:r 61, sid. 537 ff.
Han har sid. 531 inpassat fornfynden från äldsta nordiska stenåldern
i sina perioder V—IX och förlägger s. 538 »die eigentliche Bloksbjergkultur in Per. V (ungefärligen — Entobölletidcns mitt) und
wenigstens teilweise in einem relativ vorgeschrittenen Teil derselben».
Betr. t o r v e n s ålder kan han ej uttala sig. — En geologisk undersökning ger följande resultat. Torvlagret B är avlagrat över
sandlagret C, som beslår av grov skarp sand, som uppkastats
på stranden (o. o. a. sid. 21). Det måste därför vara yngre än
C-lagret. W. hävdar sid. 22 att sandlagret C bildats, då havsvattnet
efter litlorinahavets maximum drog sig tillbaka. Denna hypotes om
nedsandning enbart under regression synes mig icke lämna en f u l l s t ä n d i g förklaring på den i C-lagret förekommande stensättningen
(sid. 22). Denna fanns i de yttre fälten, där C-lagret var dubbelt, i det
undre, men ej i det övre lagret. Längre upp, där C-lagret var enkelt
och tjockt fanns det i bottensanden. När C blev tunt, gick det sällan
238
ARV 1 D S E R N ER
ned i C-lagret utan sköt upp i B-lagret. Längst upp, där C-lagret ej
avsatts, fanns stensättningen i bottnen av torven D, men ej med torv
under sig, utan sköt från det grå lagrot upp i torven (uppgift av W.
till mig). Om människorna, som W. förmodar, följt den tillbakavikande vattenlinjen och oavbrutet byggt stensättningen närmast vattnet ovanpå den kvarlämnade sanden, borde stensättningen ha befunnit sig ovanpå eller i det översta skiktet av C-lagret. Den befinner
sig i bottnen men ej direkt på littorinalagret. Sanden u n d e r d e n
har avsatts under regressionen, men sanden ö v e r d e n åter måste
ha tillkommit under en ny transgression, som drivit människorna
tillbaka uppför strandsluttningen till den nivå som betecknas av fälten I I : 1: C—G. På denna nivå har människorna därför kommit att
bo längsta tiden. Därför äro artefakterna här talrikast (sid. 22).7
över sandlagret C ha lagren B (torv) och A (förmultnad torv) bildats. Det arkeologiska materialet måste ge utslaget. A r t e f a kt e r n a i d e n u n d r e d e l e n av t o r v l a g r e t B p å de ö v r e
d e l a r n a av b o p l a t s e n ä r o d e s a m m a s o m i C - l a g r e t
(o. o. a. s. 133—134) och överallt i torven högt upp i lagret A påträffas ehuru allt sparsammare artefakter, betr. vilka W. sid. 134
efter en detaljerad undersökning av det ur alla lager samlade materialet hopsummerar, att de äro led i en jämn utveckling utan avbrott (inga sterila lager). Ingenstädes möter spår efter ett nytt folk,
som mött upp med artefakter av ny karaktär. — Det måste då vara
berättigat att påstå att boplatsfolket hela tiden bott kvar på boplatsen även under torvdaningen och att anse den äldsta torvbildningen obetydligt yngre än sandlagret C.8 Det förra påståendets tillförlitlighet ökas om man av den avtagande fyndrikedomen drar den
slutsatsen, att boplatsen fr. o. m. torvdaningen blott använts under
den torra årstiden som jakt- och fiskeplats (jfr Sheteligs åsikter om
Ruskenesset m. fl. norska boplatser).
Sammanfattning. Vi ha alltså, synes det mig, i Bloksbjergfyndet
framför oss ett b e v i s l i g t fall av boplatsfolkets begravningsskick,
även om det icke kan visas att begravningen härrör från en tidig del
av bebyggelsen. Den döde har i detta fall b e g r a v t s och graven har
7
Jag har att tacka ovannämnde fil. dr. T. Nilsson, Lund, för godhetsfull
granskning av min nu givna framställning av den geologiska processen.
8
Denna slutsats göres ock av W. sid. 132. Man får ej pressa hans uttryck,
att torvbildningen är »saratidig> med sandlagret.
BOPLATSFOLKETS
B E G R AV N I N G S S K I C K
239
anlagts i c k e i d e l e v a n d e s k r e t s m e n i d e r a s o m e d e l b a r a g r a n n s k a p . — Skelettfynden vid Ruskenesset härröra sannolikt även från boplatsbegravning. Platsen där fynden gjordes har
på grund av naturförhållandena ej upphört att användas just som
b o p l a t s . Fjällväggen gick så tätt intill de båda boplatslagren, att
den knappast lämnade plats för ytterligare utvidgning (o. a. a. sid. 3
och 4 samt kartorna på plansch 1. Se vidare Shetelig: Prim. tider i
Norge sid. 202: »Bostedet var praktisk tält utilgjsengelig fra landsiden.»). Människorna som begravt liken ha ännu i hällkisttid använt
denna plats som boplats eller fiskeplats, under det de själva bott permanent annorstädes (Shetelig, Prim. tider i Norge sid. 205). Även under hällkisttid måste huvudmassan av Norges befolkning ha utgjorts
av det ursprungliga boplatsfolket. Även i detta fall ha de döda begravts ej i de levandes krets men i deras omedelbara grannskap. —
De talrika fynden av skelettd e 1 a r i boplatslagren synas mig tala
för sannolikheten av att detta begravningsskick varit a l l m ä n t
bland boplatsfolket. Om de döda, åtminstone ofta, begravts i de efterlevandes omedelbara grannskap och så grunt, som beträffande Bloksbjerg-skelettet varit fallet, är det nämligen naturligt, att hundar och
andra (även mindre) djur, sedan liket förmultnat, släpat omkring skelettd e l ä r och då även till den närbelägna boplatsen.
De nu framlagda fakta angående boplatsfolkets begravningsskick
medföra betydelsefulla konsekvenser i religionshistoriskt hänseende.
Någon bevisad b e g r a v n i n g i d e l e v a n d e s k r e t s föreligger
icke, än mindre ett k v a r l ä m n a n d e u t a n b e g r a v n i n g a v
d e n d ö d e m i t t b l a n d d e l e v a n d e . Såväl äldre teorier som
präanimisternas (t. ex. G. Sverdrup: Fra Gravskikker til Dödstro i
Nord. Stenålder, Oslo, 1927) behöva revideras.
ZUSAMMEN FASSUNG.
ARVID SERNER:
Die Bestattungsweise des Wohnplatzvolkes.
Skandinavien hatte nach der Abschmelzung des letzten Inlandseises eine
Urbevölkerung, das W o h n p l a t z v o l k , das dem abschmelzenden Eise
nach Norden gefolgt ist. — Sei es, dass während der jiingeren Steinzeit neue
Völker (Sophus Miiller, O. Rydbeck, J. E. Forssander) öder nur neue Bestattungsweisen eingewandert sind, die Frage bleibt zu beantworten: wie
240
ARVID
S E R N ER
sah die u r s p r i i n g l i c h e , während der älteren Steinzeit gebräucbliche
Bestattungsweise aus?
Prof. O. Rydbeck hat in Meddel. fr. L. U. II. M. 1934 die Funde von Skeletten in dänischen Wolmplatzlagern aus dor ält. Steinzeit untersucht. Er stellt
fest, dass k e i n e s d i e s e r S k e l e t t e d e r ä l t e r e n S t e i n z e i t
n n g o h ö r t. Was Schweden betrifft, meint er, dass der Stångenäsfund von
2 Skeletten in einer natiirlichen Muschelbank m ö g l i c h e r w e i s e eine
Erdbeslattung sei. Dass hier eine b e w e i s b a r e Wohnplatzbcstattung vorlicgo, wird nicht behauptet. Die Funde in den Wisbyer Wolmplatzlagern
werden nicht erwähnt, weil diese aus der jiingeren Steinzeit herriibrcn.
VI. untersucht nun die Funde von ganzen Skeletten in norwegischen Wohnjilalzlagern, d. b. dio Funde von Viste und Ruskenesset. Es liegt kein wissenscbaftlicher Bewcis vor, dass das Skelett von Viste mit seinem Wohnplatzlager glcichaltrig wäre. Es wurde wohl im Lager gefunden, aber ist ganz
unwissenschattlich ausgegraben worden. — B e w e i s l i c h c Wohnplatzbestattung liegt auch nicht bei Ruskenesset vor (auch hier unwissenschaftliche Ausgrabung), aber w a h r s c h e i n l i c h ist dies eino wirkliche Bestattung (Dolchfund!). Diese gehört wohl der Steinkistenzeit an, ist aber
vielleicht doch Wohnjilatzbegräbnis.
Vf. unterzieht nun den dänischen Bloksbjergfund einer eingohenden Untersuchung und versucht unter Ausnutzung teilweise neuen Materials (des
unjiublizierten I^undberichts von Westerby und milndlicber Mitteilungen)
gegen Rydbeck zu beweisen, dass hier beweisbare Wohnplatzbestattung vorliegt. — Die tiber dem Grab befindlicben Lager können rekonstruiert werden.
Die Bestattung ist jtinger als das Litorinamaximum (Lager E—D), aber
älter als die Torf lager (B—A). Das dazwiscbenliegendo Sandlager C, das
die meisten Artefakte enthielt, ist bei Träns- und Regression von Mcerwasser
gebildet. Weil dasselbe archäologische Material in dem unteren Teil des tiber
dom Grab befindlicben Lagers B (Torf) und In dem Sandlager C zu finden
ist, und alle Artefakte aus s ä r a t l i e h e n Lagern Glieder einer Entwicklungskette ohne Bruch bilden (keine sterilen Lager!), muss die Torfbildung
unbedeutend jiinger sein als das Sandlager. — Weil weiter die ununterbrochene Reihe der Artefakte sich in das oberste Lager (verwester Torf)
erstreckt, muss das Wohnplatzvolk auf dem Wohnplatz während der Torfbildung zuriickgeblieben sein. (Wahrscheinlich hat man den Wohnplatz nur
während der trocknen Zeit fiir Jagd und Fischfang benutzt.) D i e Bes t a t t u n g m u s s von dem W o h n p l a t z v o l k h c r r i i h r e n .
Vf. vergleicht schliesslich diese Bestattung mit der vermuteten Wohnplatzbestattung bei Ruskenesset und mit den Funden von zahl reich en SkelettT e i l e n in Wohnplatzlagern. Diese Funde lassen vermuten, dass die bei
Bloksbjerg benutzte Bestattungsart eine unter dem Wohnplatzvolk allgemeine
gewesen sei.