6
HELA DENNA BILAGA ÄR EN ANNONSTIDNING FRÅN FÄRJESTADSTRAVET
Värmlands bästa travhäst genom tiderna och
under en period kanske
även världens bästa.
Dubbla Elitloppssegrar, världsrekord och
nästan 16 miljoner
intjänat. Bakom den
digra meritlistan finns
en annan historia,
inte omskriven, som
handlar om relationen
mellan två individer,
ett starkt band mellan
häst och skötare, tills
döden skiljde dem åt…
Njöt av livet
1994 har även röstats fram
som tidernas travögonblick.
Hoppet tändes
Anette var mest nervös i Elitloppsförsöket och erkänner
att hon precis som övriga hade
svårt att se någon rå på amerikanen i finalen. Hon såg finalen
från stallkurvan och någonstans där i sista kurvan kom
hoppet, hennes Copiad gav
sig aldrig hur trött han än var…
Som så många gånger inom
sport känner vinnare ett tomrum när allt är över, så var det
även för Anette. Nästa känsla
var att få möta upp sin adept,
få en stund tillsammans, och
sedan skydda sin häst mot uppståndelsen och det kaos som
uppstod med euforiska värmlänningar, pressfolk, arrangörer m.m. Anette körde Copiad
till stallbacken så att han fick
varva ned en stund och sedan
återvända till ceremonierna.
Hon glömmer aldrig hemresan, deras hästtransport hade
en stor Färjestad-logga på sidan, och andra billister tjoade,
tutade och viftade med flaggor
i den norra Stockholmstrafiken.
I den stunden insåg Anette hur
stort detta var och hur uppskattat ekipaget Copiad och Erik
Berglöf var i de svenska stugorna. Säsongerna som 5- och
6-åring blev en riktig Eriksgata
(förlåt uttrycket) med världsrekord på Färjestad 1.10,7/1640
auto och bl.a. storloppssegrar i
Tidig sorti
Tävlingskarriären avslutades
som 7-åring då Copiad fick s.k.
överträningssymptom. Förenklat sagt för många röda blodkroppar som gör att blodet flyter
trögare och det drabbar ibland
hingstar på elitnivå. Tråkigt såklart säger Anette men det var
helt rätt och inget mer fanns
för Copiad att bevisa. Anette
slutade också som hästskötare
vid denna tidpunkt, nästan av
samma anledning, hon hade
upplevt allt man kan önska sig
som hästskötare.
När tävlingskarriären var avslutad väntade avel i bl.a. Sverige och Ungern. Copiad blev inte
Andades tungt
Anette hade koll på sin vän varje
halvtimme och ända till dag fyra
kändes allt bra och hästen hade
varit på sedvanligt gott humör.
På den fjärde dagen stod Copiad
upp på sina fyra ben när Anette
kom ut till stallet. Copiad lade
sin mule på Anettes axel och
andades tungt, han stod inte att
känna igen, inget bus och inget
godistiggande. ”Det kändes som
ett farväl säger Anette.”
Hon kände på hans skadade
ben och det glappade, benet
hade troligen brutits när han
reste sig. Inom kort var Copiads
veterinär på plats och kunde
bara konstatera att det var
dags att låta Copiad somna in.
Med nödvändiga tillstånd ligger
han nu begravd på gårdens träningsytor i Väse, insvept i den
svenska flaggan, som det anstår en kung!
TEXT: KEN KARLSSON
w
dag på bara Copiad. Promenader i grimskaft, daglig motion,
massage och pyssel. Med den
kungliga behandlingen han fick
under vintern så mognade Copiad mycket som 5-åring och
blev rent allmänt lugnare i hela
sitt uppträdande.
Femårssäsongen öppnades
på Färjestad i februari med
vinst på 1.12,1 och många som
var på plats glömmer inte det
ögonblicket, Färjestad hade
fått en värdig Elitloppskandidat.
Mycket har redan skrivits om
just Elitloppet 1994 t.o.m. en
barnbok ”Copiad och den stora
fajten”, en Copiadlåt av Gert
Lengstrand med Sven-Ingvars
har spelats in och just duellen
mellan Copiad och Pine Chip
Elitloppet, Olympiatravet, Forus
Open och Oslo Grand Prix. Copiad var kung!
w
Copiad leker som vanligt i hagen med sin fotboll på Krontorps gård.
w
Trots alla framgångar var Copiad fortfarande omogen men
älskade livet och mat. Han var
hyperaktiv och lekfull, ville ha
ständig uppmärksamhet men
var samtidigt snäll och utan de
vanliga hingstfasonerna. Fotbollar, pinnar eller lock till hagstolparna spelade ingen roll,
bita och kasta saker i hagen
ville han lägga energi på. En del
svartsjuka mot Anettes andra
passhästar visade han också.
Uttrycket äta som en häst
passar bra in för dagligen åt
Copiad ca 15 kg hö och sex kg
kraftfoder, onormalt mycket för
en häst men genom sin hyperaktivetet och träningsvilja förbrändes all mat, tjock blev han
aldrig! Beslut togs att Anette
skulle ha färre passhästar, fyra
i stället för sju, och därmed
kunna lägga flera timmar per
w
En enorm aptit
Han följde
mig och
mina anvisningar
även om de var helt
nya för honom. En
speciell kemi som
jag aldrig upplevt
tidigare med en
häst.”
w
1989-2012
w
Delägaren Conny Evensson tackar Copiad för showen i Elitloppet 1994, Anette som alltid vid Copiads sida.
Copiad älskade fortfarande livet, maten och tävlingsbanan.
Under åren 2010-2012 har
han lett defileringarna till sitt
eget lopp Copiads Silverpokal på Långfredagstravet. En
höjdpunkt för besökarna på
plats! Trots sin ålder och lite
rundare mage visade Erik upp
sin Copiad i farter som gjorde
att publiken drog efter andan.
Han verkligen älskade det uppdraget och även att vara på
travbanan igen, han var så frisk
och fräsch att han hade kunna
vara med även 2015 om inte...,
säger Anette.
Alla sagor har ett slut och Copiads inträffade hösten 2012 vid
en ålder av 23. Tillsammans med
sin kompis skimmeln Lootuz,
vilka hade levt som ler och långhalm i tre år, fick den sedvanliga
leken i hagen en oförutsedd och
tråkig utgång. En glädjespark från
Lootuz träffade en närgången Copiads framben, på insidan strax
ovanför hans knä. En haltande
Copiad togs till veterinär för röntgen som visade att benet var helt
men med små förgrenade sprickor i skelettet där sparken tagit. En
ganska god prognos ändå och
med en tids boxvila fanns goda
möjligheter till läkning.
w
Det var en ganska otränad och
spensligt byggd 3-åring som
Anette Nyström fick i sin vård
som hästskötare på Krontorp
utanför Karlstad. Tränaren Erik
Berglöf hade som policy att
hästägarna skulle ha samma
skötare så det var egentligen
Anettes passhäst Eko Succé,
också ägd av Stall Succé, som
gav henne den yngre brodern
Copiad född 1989. Anette berättar att Copiad var energisk,
högljudd men snäll och älskade
att äta och träna. Han utvecklades i rask takt och visade stora
farter men även osäkerhet i
sina första lopp.
Det var i slutet av 3-årssäsongen som Anette förstod att
hon hade en bra häst, vinst i
V65 (numera V75) på Romme
efter stor startgalopp. Som
4-åring etablerade sig Copiad
i kulltoppen med flera större
segrar. När han imponerande
vann Breeders’ Crown i Kalmar,
åter efter galopp, stod det klart
för Anette att Copiad är mer än
en bra häst... han är en storstjärna! Nu är inte Anette den
som skenar iväg i tankarna och
hästskötarskrock är också utbrett, mycket kunde ju hända.
En av delägarna, Trygve Kraft,
lindar aldrig in något och sa
”jag vet vem som vinner Elitloppet nästa år!” Anette sa att det
pratar vi nog tyst om…
lika framgångsrik i aveln som
tävling och kanske var det hans
egna ganska enkla bakgrund,
far Texas och mor Bibbi Girl,
som gjorde sig påmint. 2009
pensionerades Copiad och fick
flytta hem till Väse och Anette,
ett kärt återseende och som
alltid med tvillingssjälar var det
som om de aldrig varit åtskilda.
”Vi förstod varandra, någon
osynlig kommunikation fanns
där och han följde mig och mina
anvisningar även om de var helt
nya för honom. En speciell kemi
som jag aldrig upplevt tidigare
med en häst”, säger Anette.
w
Kung Copiad och hans
vapendragare Anette