http://www.diva-portal.org This is the published version of a paper published in Skånesfria. Citation for the original published paper (version of record): Simone, S. (2015) Bostadssegregationen växer– fast alla är emot den. Skånesfria, (22 Maj): 12-12 Access to the published version may require subscription. N.B. When citing this work, cite the original published paper. Permanent link to this version: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-45311 12 SISTA ORDET Fredag 22 maj 2015 SKFT REDAKTÖR: KOKO MOLANDER • [email protected] DEBATT: Bostadssegregationen Kan det vara så att det breda samförståndet om behovet av att minska segregation mellan bostadsområden döljer en politisk oenighet om vad som bör göras för att minska inkomstojämlikheten i våra städer? Det undrar forskaren Simone Scarpa. Bostadssegregationen växer – fast alla är emot den FOTO: ANDERS ANDERSSON/TT Paradoxen i de nutida politiska debatterna är att den ökande bostadssegregationen verkar uppfattas som en icke-önskvärd utveckling, ändå fortsätter den att växa obönhörligt, till synes mot majoriteten av befolkningens vilja. Kan det verkligen innas någon som vill bo i alltmer bostadssegregerade städer? Så klart inte. I själva verket är vi alla överens om att den ökande bostadssegregationen är en ”problematisk utveckling”. Men på samma gång har vi lyckats vänja oss vid att leva i ett land som hamnar högt upp på OECD:s index över etnisk segregation (se DO:s rapport Diskriminering på den svenska bostadsmarknaden 2008). OM VI ALLA är överens, varför går den ur- bana utvecklingen i de svenska städerna i motsatt riktning? Våra åsikter skiljer sig kanske åt när det gäller orsakerna till denna utveckling och varför den är ”problematisk”. Många tror att bostadssegregation och inkomstojämlikhet är två parallella fenomen som båda förklaras av det växande inlödet av människor från utländska länder och av det faktum av många av dem hamnar i samma bostadsområden – eller ”för nära varandra”. I Malmö ökade inkomstojämlikheten med 38,5 procentenheter mellan 1991 och 2010. tionen blir ett problematiskt fenomen. När man bor utomlands med en ”för liten” andel infödda människor bland sina grannar, har man kanske färre möjligheter att utveckla och förbättra sina levI DAGENS NYHETER den 10 mars i år prenadsvillkor i det mottagande landet. Utan senteras uppgiften att i genomsnitt har ”rätt mängd” av infödda grannar kan en en invandrare i Stockholms kommun invandrare ha svårigheter att förstå ”hur grannar som till nästan hälften också har saker fungerar” i en migrantbakgrund. det nya landet, elJämförelseuppgifterna Om vi alla är överler att lära sig det för den genomsnittens, varför går den nya språket, eller liga människan med urbana utvecklingen till och med att svensk bakgrund är mycket lägre, med lite i de svenska städerna hitta jobb. Men det vore mindre än en fjärdei motsatt riktning? bättre att säga att del av de 400 närmsta man kan ha dessa grannarna som är inproblem om man bor utomlands i ett vandrare. Skillnaden mellan de två medland där grannskapslivet faktiskt är en elvärdena kallas segregations–differens. viktig del för det sociala livet av infödda Kristianstad är kommunen där ökninginvånare. Det inns lite forskning kring en är störst och segregationsdifferensen ämnet i Sverige och det är inte möjligt har ökat från 6 procentenheter 1991 till att dra några säkra slutsatser från till27 procentenheter 2013. gängliga studier. Därför är det svårt att Man kan tycka att det är segregationssäga i vilken utsträckning vad som händifferensen som gör att bostadssegrega- DELTA I DEBATTEN! der i bostadsområdena påverkar de boendes verkliga livschanser. På samma gång vet vi säkert att vad som händer utanför våra bostadsområden påverkar livet för oss alla. Enligt DN:s granskning ökade segregationsdifferensen från 16 procentenheter till 22 procentenheter i Malmö mellan 1991 fram till 2013, det vill säga med en ökning på 8 procentenheter. Detta har säkert varit en betydande ökning som säger oss något om förändringar i befolkningssammansättning i Malmös stads– delar. MEN VAD SOM äR mer imponerande är den generella ökningen av inkomst– ojämlikheten som ägde rum under samma tidsperiod. Som jag visar i min avhandling, ökade Gini-koeficienten (ett mått på inkomstojämlikhet från noll till ett) från 0,234 till 0,322 mellan 1991 och 2010 i Malmö, det vill säga med en ökning på 38,5 procentenheter. Vad som är ännu mer intressant är att invandringen inte påverkade denna utveckling särskilt mycket. Under samma tidsperiod ökade befolkningen av Gini-koeficienten hos den svenskfödda (exklusive invandrare) från 0,234 till 0,318, det vill säga en ökning på 36,1 procentenheter. Det är osannolikt att denna olyckliga utveckling påverkas av det som hände inom bostadsområden mellan grannar med svensk eller utländsk bakgrund. Kanske det är så att vi måste leta någon annanstans för att förklara orsakerna till denna ökning av inkomstojämlikheten. Och det kan vara så att det breda samförståndet om behovet av att minska segregation mellan bostadsområden döljer en politisk oenighet om vad som bör göras för att minska inkomstojämlikheten i våra städer. SIMONE SCARPA Simone Scarpa har doktorerat vid Linnéuniversitetet med avhandlingen The Spatial manifestation of inequality. residential segregation in Sweden and its causes. 3 Mejla debattartiklar till oss på [email protected] 3 Kommentera artiklar på www.skanesfria.se