3/2007 - Svensk Elbrukarförening
Elbranschen 3/2007 SVENSK ELBRUKARFÖRENING Telefon/fax 08-607 34 16 • www.elbruk.com Svensk Elbrukarförening ek för, ELBRUK, är en intresseorganisation för slutanvändare av elkraft. Genom att tillvarata elbrukarnas, slutanvändarnas, intressen på den omreglerade elmarknaden skall föreningen vara en motvikt till leverantörsidans olika organisationer. Den skall bevaka och verka för att lagstiftarens intentioner med en konkurrensutsatt elhandel och en relevant granskad nätverksamhet förverkligas. Medlemmarna, ett 40-tal, är juridiska personer och deras totala elförbrukning är ca 13 TWh. Föreningen avger bl.a. remissyttranden över olika statliga utredningar eller rapporter som rör elmarknaden. Sedan hösten 1999 är föreningen också representerad i Svenska Kraftnäts Marknadsråd. LARS BLOMQVIST ELBRUK Elkraftens transportkostnader betalas av dem som använder elnäten, kraftproducenter och elanvändare, via nättarifferna och kostnaderna är högst varierande mellan framförallt stora och små nätanvändare, men de varierar också mellan olika delar av landet. Nättarifferna ska täcka kostnaderna för alla nät, från det närmaste lokala eller regionala nätet där elanvändaren är ansluten och upp till det rikstäckande stamnätet. Producenterna betalar för att få mata in sin elkraft och få den distribuerad och elanvändarna för att få den levererad för användning. Tariffen borde styra allokeringen Sverige är ett långt land med en geografisk obalans i elförsörjningen eftersom väldigt mycket av elproduktionen, vattenkraften, sker i norr medan större delen av elanvändningen sker i de stora förbrukningsområdena i södra delen av landet. Därför har stamnätstariffen också en annan uppgift och det är – eller borde vara – att ge incitament till var man allokerar kraftproduktion och stora eluttag i landet. Tariffen var tidigare tydligt utformad så att det var lönsamt, från nätkostnadssynpunkt, att anlägga verksamheter som krävde mycket elkraft i norra delen av landet. Och på motsvarande sätt var det billigare att bygga kraftverk söderut. Allt för att få bättre balans och mindre överföringsbehov. Till viss del är det fortfarande på det sättet, men med EU-reg- Elkraftens transportkostnader ler har de incitamenten tunnats ut. Det första steget togs 2001 då man försvagade just incitamentet till att förlägga elproduktion i söder och uttag i norr. Motiveringen var att man strävade efter att harmonisera stamnätstarifferna på producentsidan, d.v.s. göra det billigare att mata in ström på stamnätet. Baksidan av det myntet blev ju självklart att det då blev dyrare för användarna att ta ut ström eftersom ändringen inte påverkade stamnätsföretagets kostnader, bara dess intäkter. Och de var lika stora som förut och måste som då täckas av tariffinkomsterna. har där sagt att den andel av nätavgifterna som betalas av producenter ska vara mindre än den som betalas av slutanvändarna. Enligt uppgift tar man nere på kontinenten ofta in hela stamnätskostnaden med uttagsavgifter och trenden tycks vara att det ska vara helt gratis för elproducenter att mata in ström på elnäten. Det heter att man harmoniserar stamnätstarifferna och gör dem konkurrensneutrala. Vi undrar varför man inte valt att harmonisera principerna för hur tarifferna upprättas i stället för nivåerna på det som ska betalas. Framförallt Norge och Sverige, och kanske Italien, är långsträckta länder där kraftproduktion och -användning har en mycket ojämnare fördelning än i de mer tätbefolkade och ”rundare” länderna i Europa. Näten måste ha tariffer som är kostnadsriktiga annars fattas fel beslut. Tarifferna måste vara kostnadsriktiga Häromåret var det dags igen, då gjordes nästa förändring i samma riktning. Fördelningen av stamnätsintäkterna mellan inmatning och uttag ändrades så att det blev ännu billigare för kraftproducenterna – och då naturligtvis dyrare för användarna. Och detta är helt i linje med vad EU har föreskrivit; man Tokig vindkraftssatsning i Norrland Ändringarna i stamnätstariffen 19 påverkar nu utbyggnaden av vindkraften i Norrland. Abonnemangen för inmatning på stamnätet blir billigare. Hur många projekt som är aktuella där vet vi inte, men det är en hel del och fler lär säkert aktualiseras framöver. Vi vet dock att ju större kraftproduktionen blir norr om Gävle desto mer kraft måste föras söderut och då kan det bli nödvändigt att förstärka kapaciteten på stamnätet; en utveckling stick i stäv med vad man tidigare eftersträvade. Få ifrågasätter vindkraftssatsningen i norra Sveriges kust- och fjälltrakter och Svenska Kraftnät har i en färsk rapport föreslagit en viss lättnad för vindkraftsproducenter i norr. Normalt är det så att om en kraftproducents etablering medför att stamnätet måste förstärkas så kräver Svenska Kraftnät av kraftproducenten att han bidrar till finansieringen av den nödvändiga nätförstärkningen. Nu föreslår man att det kravet slopas, vilket i sin tur framtvingar finansiering från annat håll, och då finns bara användarna och uttagstarifferna, eller att staten sänker sitt avkastningskrav på Svenska Kraftnät. Således ytterligare en omfördelning till nackdel för slutkunderna. En av poängerna med elmarknadens omreglering 1996 var att minska kostnaderna för slutanvändarna och ett av sätten är att allokera produktion och användning så att transporterna blir korta och nättarifferna låga. Det kan man i vårt land göra med incitament i stamnätstariffen, vilket man emellertid medvetet avstår från alltmer genom de tariffändringar som gjorts och föreslås. Visst finns det incitament kvar i stamnätstariffen, men dessa har minskat för varje ändring. Slutintrycket är att man pratar om slutanvändarens problem, men när det kommer till åtgärder tycks det bli mera till producenternas fördel. Det får inte bli gratis för producenterna att skicka elkraft kors och tvärs i Europa.
© Copyright 2024