Elbranschen 3/2007
SVENSK ELBRUKARFÖRENING
Telefon/fax 08-607 34 16 • www.elbruk.com
Svensk Elbrukarförening ek för, ELBRUK, är en intresseorganisation för slutanvändare av elkraft. Genom att tillvarata elbrukarnas, slutanvändarnas, intressen på den omreglerade elmarknaden skall föreningen vara en motvikt till leverantörsidans olika organisationer. Den skall bevaka och
verka för att lagstiftarens intentioner med en konkurrensutsatt elhandel och en relevant granskad nätverksamhet förverkligas. Medlemmarna, ett
40-tal, är juridiska personer och deras totala elförbrukning är ca 13 TWh. Föreningen avger bl.a. remissyttranden över olika statliga utredningar
eller rapporter som rör elmarknaden. Sedan hösten 1999 är föreningen också representerad i Svenska Kraftnäts Marknadsråd.
LARS BLOMQVIST
ELBRUK
Elkraftens transportkostnader betalas av dem som använder elnäten, kraftproducenter
och elanvändare, via nättarifferna och kostnaderna är högst
varierande mellan framförallt
stora och små nätanvändare,
men de varierar också mellan
olika delar av landet. Nättarifferna ska täcka kostnaderna för
alla nät, från det närmaste lokala
eller regionala nätet där elanvändaren är ansluten och upp till
det rikstäckande stamnätet. Producenterna betalar för att få
mata in sin elkraft och få den
distribuerad och elanvändarna
för att få den levererad för användning.
Tariffen borde
styra allokeringen
Sverige är ett långt land med en
geografisk obalans i elförsörjningen eftersom väldigt mycket
av elproduktionen, vattenkraften, sker i norr medan större
delen av elanvändningen sker i
de stora förbrukningsområdena i
södra delen av landet. Därför
har stamnätstariffen också en
annan uppgift och det är – eller
borde vara – att ge incitament
till var man allokerar kraftproduktion och stora eluttag i
landet. Tariffen var tidigare tydligt utformad så att det var lönsamt, från nätkostnadssynpunkt,
att anlägga verksamheter som
krävde mycket elkraft i norra
delen av landet. Och på motsvarande sätt var det billigare att
bygga kraftverk söderut. Allt för
att få bättre balans och mindre
överföringsbehov.
Till viss del är det fortfarande
på det sättet, men med EU-reg-
Elkraftens
transportkostnader
ler har de incitamenten tunnats
ut. Det första steget togs 2001
då man försvagade just incitamentet till att förlägga elproduktion i söder och uttag i norr.
Motiveringen var att man strävade
efter att harmonisera stamnätstarifferna på producentsidan,
d.v.s. göra det billigare att mata
in ström på stamnätet. Baksidan
av det myntet blev ju självklart
att det då blev dyrare för användarna att ta ut ström eftersom
ändringen inte påverkade stamnätsföretagets kostnader, bara
dess intäkter. Och de var lika
stora som förut och måste som
då täckas av tariffinkomsterna.
har där sagt att den andel av
nätavgifterna som betalas av
producenter ska vara mindre än
den som betalas av slutanvändarna. Enligt uppgift tar man
nere på kontinenten ofta in hela
stamnätskostnaden med uttagsavgifter och trenden tycks vara
att det ska vara helt gratis för
elproducenter att mata in ström
på elnäten. Det heter att man
harmoniserar stamnätstarifferna
och gör dem konkurrensneutrala. Vi undrar varför man inte
valt att harmonisera principerna
för hur tarifferna upprättas i
stället för nivåerna på det som
ska betalas. Framförallt Norge
och Sverige, och kanske Italien,
är långsträckta länder där kraftproduktion och -användning har
en mycket ojämnare fördelning
än i de mer tätbefolkade och
”rundare” länderna i Europa.
Näten måste ha tariffer som är
kostnadsriktiga annars fattas fel
beslut.
Tarifferna måste vara
kostnadsriktiga
Häromåret var det dags igen, då
gjordes nästa förändring i
samma riktning. Fördelningen
av stamnätsintäkterna mellan inmatning och uttag ändrades så
att det blev ännu billigare för
kraftproducenterna – och då
naturligtvis dyrare för användarna. Och detta är helt i linje
med vad EU har föreskrivit; man
Tokig vindkraftssatsning
i Norrland
Ändringarna i stamnätstariffen
19
påverkar nu utbyggnaden av
vindkraften i Norrland. Abonnemangen för inmatning på stamnätet blir billigare. Hur många
projekt som är aktuella där vet vi
inte, men det är en hel del och
fler lär säkert aktualiseras framöver. Vi vet dock att ju större
kraftproduktionen blir norr om
Gävle desto mer kraft måste
föras söderut och då kan det bli
nödvändigt att förstärka kapaciteten på stamnätet; en utveckling stick i stäv med vad man
tidigare eftersträvade.
Få ifrågasätter vindkraftssatsningen i norra Sveriges kust- och
fjälltrakter och Svenska Kraftnät
har i en färsk rapport föreslagit
en viss lättnad för vindkraftsproducenter i norr. Normalt är
det så att om en kraftproducents
etablering medför att stamnätet
måste förstärkas så kräver
Svenska Kraftnät av kraftproducenten att han bidrar till finansieringen av den nödvändiga
nätförstärkningen. Nu föreslår
man att det kravet slopas, vilket
i sin tur framtvingar finansiering
från annat håll, och då finns
bara användarna och uttagstarifferna, eller att staten sänker sitt
avkastningskrav på Svenska
Kraftnät. Således ytterligare en
omfördelning till nackdel för
slutkunderna.
En av poängerna med elmarknadens omreglering 1996 var att
minska kostnaderna för slutanvändarna och ett av sätten är
att allokera produktion och användning så att transporterna
blir korta och nättarifferna låga.
Det kan man i vårt land göra
med incitament i stamnätstariffen, vilket man emellertid medvetet avstår från alltmer genom
de tariffändringar som gjorts och
föreslås. Visst finns det incitament kvar i stamnätstariffen,
men dessa har minskat för varje
ändring. Slutintrycket är att man
pratar om slutanvändarens problem, men när det kommer till
åtgärder tycks det bli mera till
producenternas fördel. Det får
inte bli gratis för producenterna
att skicka elkraft kors och tvärs i
Europa.