Fastställande av lokala åtgärdsprogram för fyra kommunala
Tjänsteskrivelse 1 (4) 2015-02-23 Miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen Teknik- och samhällsbyggnadskontoret Sigrid Gustafsson tfn 013 20 66 82 Anders Jörneskog tfn 013 20 65 57 Dnr Sbn 2015-142 Samhällsbyggnadsnämnden Fastställande av lokala åtgärdsprogram för fyra kommunala ansvarsarter TEKNIK- OCH SAMHÄLLSBYGGNADSKONTORETS FÖRSLAG TILL BESLUT 1. Teknik- och samhällsbyggnadskontorets förslag till lokala åtgärdsprogram för dårgräsfjäril, kungsfiskare, rödspov och svarthakedopping fastställs. SAMMANFATTNING Samhällsbyggnadsnämnden utsåg 2012 tolv kommunala ansvarsarter. Kontoret föreslår att nämnden fastställer lokala åtgärdsprogram för dårgräsfjäril, kungsfiskare, rödspov och svarthakedopping. I programmen föreslås mål och prioriterade åtgärder som beslutsunderlag för nämndens budget och verksamhetsplanering. _____ 2 (4) BAKGRUND Samhällsbyggnadsnämnden utsåg i februari 2012 tolv kommunala ansvarsarter. De arter som utsågs är läderbagge, dårgräsfjäril, kungsfiskare, spetsnate, asp (fisken), ärtvicker, bombmurkla, rödspov, trumgräshoppa, kalkgrynsnäcka, svarthakedopping och ekpricklav. En ansvarsart är en sällsynt eller hotad art med ett begränsat utbredningsområde eller som har en betydande och viktig del av sin population i ett avgränsat område som i det här fallet är Linköpings kommun. Under 2013 och 2014 har arbetet med kommunens ansvarsarter huvudsakligen inriktats mot inventeringsinsatser samt kommuntäckande kunskapssammanställningar. Arbetet med dessa underlag kommer att fortgå även under 2015 och slutföras under 2016. För fyra av arterna har nu lokala åtgärdsprogram tagits fram med syfte att föreslå mål och prioriterade åtgärder för att stärka de lokala populationerna samt även lämpliga informationsinsatser till kommuninvånarna. Åtgärdsprogrammen föreslås gälla under en tioårsperiod med utvärdering och eventuell revidering efter fem år. Åtgärdsprogrammen är vägledande för nämndens naturvårdsinsatser. Beslut om årliga insatser tas i nämndens budget och verksamhetsplanering. I Naturvårdsprogram för Linköpings kommun 2013 – 2017 finns åtgärden R53 under målet ”Ett rikt växt- och djurliv” – ”utarbeta minst fem lokala åtgärdsprogram och genomföra åtgärder för att bevara och stärka de kommunala ansvarsarterna.” Länsstyrelsen i Östergötland har beviljat 385 000 kr i LONA-stöd för projektet ”Kommunala ansvarsarter och lokala åtgärdsprogram” under perioden 2013 – 2017. KOMMUNALA MÅL Den biologiska mångfalden ska bevaras och utvecklas. (Kf-mål för 2014) En aktiv naturvård för rekreation och biologisk mångfald. (Samverkansprogram för S, Mp och Fp 2015-18) ÅTGÄRDSFÖRSLAG Samhällsbyggnadsnämnden föreslås fastställa de fyra första lokala åtgärdsprogrammen för kommunens ansvarsarter. Programmen utgör viktiga beslutsunderlag för nämndens budget- och verksamhetsplanering inom naturvårdsområdet. 3 (4) RESURSBEHOV De lokala åtgärdsprogrammen har en genomförandetid på 10 år och resursbehovet beräknas till 100 000 – 500 000 kr/år. FINANSIERING Arbetet med de kommunala ansvarsarterna belastar Samhällsbyggnadsnämndens anslag för ”miljö och natur”. LEGALITET Flera av kommunens ansvarsarter är fredade enligt artskyddförordningen och högt prioriterade i internationella naturvårdskonventioner samt EU:s fågeldirektiv och artoch habitatdirektiv. På det nationella planet berörs de flesta av våra ansvarsarter av nationella åtgärdsprogram fastställda av Naturvårdsverket till exempel dårgräsfjäril, läderbagge, rödspov, bombmurkla och spetsnate. JÄMSTÄLLDHET Arbetet med ansvarsarter får betecknas som genusneutralt. SAMRÅD Synpunkter på samtliga program har inhämtas från länsstyrelsen. För dårgräsfjärilens program har synpunkter inhämtats från Linköpings universitet och Skogsstyrelsen. För de tre programmen som rör fågelarter har synpunkter inhämtats från Linköpings fågelklubb och Östergötlands ornitologiska förening. Samtliga remissinstanser har lämnat synpunkter som inarbetats i programmen. LÄNKAR Fakta om Linköpings kommuns tolv ansvarsarter: http://www.linkoping.se/Miljo-halsa/Natur/Kommunala-ansvarsarter/ 4 (4) TEKNIK- OCH SAMHÄLLSBYGGNADSKONTORET Anna Bertilson Anders Jörneskog Bilaga Lokalt åtgärdsprogram för dårgräsfjäril Lokalt åtgärdsprogram för kungsfiskare Lokalt åtgärdsprogram för rödspov Lokalt åtgärdsprogram för svarthakedopping Beslutet skickas till: Länsstyrelsen i Östergötland Linköpings Universitet, Karl-Olof Bergman Skogsstyrelsen Linköpingskontoret Linköpings fågelklubb Östergötlands Ornitologiska förening NATUR I LINKÖPING 2015:1 Lokalt åtgärdsprogram för dårgräsfjäril i Linköpings kommun Nämndhandling 2014-03-25 Sigrid Gustafsson och Christer Wiking Framsidans foto Christer Wiking Förord Eklandskapet söder om Linköping är ett av Europas värdefullaste eklandskap och utpekat som riksintresse. Här lever ett stort antal sällsynta och hotade arter, varav dårgräsfjärilen är en. Förutom på Gotland finns denna fjäril i Sverige endast i Östergötland, med sin huvudutbredning i Linköpings kommun. Fjärilen hotas av förändringar i landskapet som minskar mängden lämpliga livsmiljöer. Framför allt är igenväxning ett stort problem. Dårgräsfjärilens överlevnad i Linköping, Östergötland och Sverige är därför hotad. Under cirka 10 års tid har Linköpings kommun arbetat för att gynna fjärilen genom att i samverkan med markägarna genomföra praktiska åtgärder i fjärilens lokaler. Detta har skett i olika projekt med medfinansiering från bland annat LONA (statliga bidrag till lokala naturvårdssatsningar) och Stiftelsen Eklandskapet i Linköpings kommun och i samarbete med Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen Östergötland. Linköpings Universitet bedriver forskning om fjärilen och arbetet har skett med råd och stöd från universitetet. Linköpings kommun har valt att utarbeta lokala åtgärdsprogram för att antal arter som vi kallar för kommunala ansvarsarter. Dessa är arter som är sällsynta eller hotade (upptagna på den så kallade rödlistan) och som har en stor del av sin svenska population inom kommunens gränser. Arterna, som kommunen alltså har ett särskilt ansvar för, är förutom dårgräsfjäril läderbagge, kungsfiskare, spetsnate, asp (fisken), ärtvicker, bombmurkla, rödspov, trumgräshoppa, kalkkärrsgrynsnäcka, svarthakedopping och ekpricklav. Syftet med åtgärdsprogrammen är att prioritera och slå fast hur kommunen ska arbeta för att ansvarsarterna ska uppnå livskraftiga populationer. Detta kan vara praktiska naturvårdsåtgärder, inventering och övervakning och även informationsinsatser för att öka kunskapen och intresset för arterna. Materialet ska även kunna användas i pedagogisk verksamhet. Linköpings kommuns ambition är att kvaliteten på naturvårdsarbetet i kommunen ska höjas ytterligare och bli mer målinriktat. Ansvarsarterna blir något av ett ansikte utåt och ambassadörer för kommunens naturvårdsarbete. Många olika naturtyper och en lång rad andra arter som är knutna till samma miljöer som ansvarsarterna kommer också att dra nytta av åtgärderna. Visionen för dårgräsfjärilen är att den ska leva kvar i livskraftiga populationer inom kommunen. I detta åtgärdsprogram föreslås hur kommunen ska kunna bidra till det. En ansvarsfördelning mellan kommunen och Länsstyrelsen Östergötland slås också fast. När detta program nu presenteras görs det med tacksamhet mot alla de markägare och andra som verkar ute i landskapet. Er medverkan är den främsta förutsättningen för att dårgräsfjärilens överlevnad! Linköping februari 2015 Anna Bertilson Samhällsbyggnadsdirektör 2 Innehåll Förord 2 Innehåll 3 Sammanfattning 4 Inledning 5 Artfakta 6 Beskrivning av arten Biologi och ekologi Livscykel Livsmiljö Spridningsförmåga och spridningssätt Landskapsekologi Naturvärden i dårgräsfjärilens miljöer Utbredning och hotsituation Utbredning och population - historik och trender Utbredning och population, trender i Östergötland och Linköping Aktuell hotsituation och orsaker till tillbakagång Skyddsstatus i lagar och konventioner Lokalt genomförda bevarandeåtgärder Forskning och inventeringar Information Skötsel och restaurering Samverkansavtal Skydd Utsättning i Tinnerö eklandskap Erfarenheter från tidigare åtgärder som kan påverka bevarandearbetet Visioner och mål Sårbarhetsanalys Nationella och regionala mål Mål för Linköpings kommun 20 Åtgärder och rekommendationer Fördelning mellan Länsstyrelsen Östergötland och Linköpings kommun Åtgärder 21 Konsekvenser och samordning Effekter på olika naturtyper och andra rödlistade arter Samordning 24 Referenser 25 Bilagor Bilaga 1 Områdesbeskrivningar Bilaga 2 Genomförda åtgärder Bilaga 3 Föreslagna åtgärder Bilaga 4 Kartor, Östergötland Bilaga 5 Kartor, Linköpings kommuns ansvarsområde 26 3 Sammanfattning Dårgräsfjärilen är en av tolv kommunala ansvarsarter som Linköpings kommun har utsett. Den är rödlistad i kategori sårbar (VU) och upptagen på Bernkonventionens lista över ”strängt skyddade arter” samt i EU:s art- och habitatdirektiv. Fjärilen förekommer i fyra områden i Östergötland, varav tre huvudsakligen ligger i Linköpings kommun. Ett stort område finns i Sturefors-Bjärka-Säby-Grebo och sträcker sig in i Åtvidabergs kommun och två mindre finns kring Skeda Udde respektive Västerby. Fjärilen har sedan länge även varit känd från ett litet, isolerat område i Söderköpings kommun. Detta område har dock under 2013-2014 visat sig vara både stort och individrikt. Under 2012-2013 har fjärilen även återintroducerats i Tinnerö eklandskap. Sedan fjärilen började inventeras regelbundet av Linköpings Universitet 1998 har en nedgång av antalet bebodda lokaler kunnat märkas. Igenväxning och upphört bete av fjärilens livsmiljö, halvöppna lövskogar med ek och hassel, är de största hoten mot fjärilen. Kommunens arbete i Skeda Udde och Hållingstorp under de gångna tio åren har dock lokalt kunnat vända denna negativa trend. Visionen för dårgräsfjäril i Linköpings kommun är att den ska leva kvar i livskraftiga populationer inom kommunen, det vill säga att de tre så kallade metapopulationerna som finns inom kommunen ska leva kvar. Målsättningen för kommunens arbete är att antalet bebodda dårgräsfjärilslokaler i Skeda Udde och Hovetorp/Hållingstorp (som pekas ut som kommunens ansvarsområde) minst ska ligga kvar på samma nivå som de senaste åren, det vill säga 21 lokaler i Skeda Udde och 15 lokaler i Hållingstorp, samt att fjärilen ska etablera sig i Tinnerö eklandskap. När det gäller denna art, som kommunen har arbetat länge med och har god kännedom om, läggs fokus i åtgärdsprogrammet på en konkret skötselplan, där åtgärdsbehovet i varje fjärilslokal slås fast. Åtgärdsprogrammet gäller i tio år. Visionen ska uppnås genom fortsatta skötselåtgärder i dårgräsfjärilens lokaler, i samarbete mellan kommunen och markägarna. En fördelning har gjorts mellan Länsstyrelsen Östergötland och Linköpings kommun, där kommunen ansvarar för området kring Skeda Udde och Hållingstorp och länsstyrelsen för övriga, dock med utrymme för flexibilitet och samarbete. Även utsättningen i Tinnerö eklandskap är kommunens ansvar. Information, restaurering och underhållsröjningar, inventering av fjärilar och deras spridningsmöjligheter, kontroll av betestryck, samverkansavtal och skydd, återintroduktion samt översyn och anpassning av miljöstödens påverkan på fjärilslokalerna är åtgärder som planeras. Kommunens åtgärder inom ansvarsartsarbetet finansieras via kommunens driftbudget för naturvård och uppskattas vara 100 – 500 tkr/år under nuvarande naturvårdsprograms period. De viktigaste aktörerna i arbetet är självklart markägarna, utan vilkas medverkan programmet skulle vara omöjligt att genomföra. En viktig åtgärd i programmet är därför att kontakta alla markägare med information om dårgräsfjärilen och diskussion om de föreslagna åtgärderna. Programmet har remitterats till berörda myndigheter, Länsstyrelsen Östergötland, Linköpings Universitet och Skogsstyrelsen. 4 Inledning Söder om Linköping, kring Stångådalen, breder ett av Europas mest betydande eklandskap ut sig. Här finns en av Sveriges och Europas största koncentrationer av grova och gamla ekar, speciellt i kärnområdena runt godsen Sturefors, Bjärka-Säby och Brokind. Sammanlagt har flera tusen hektar värdefulla ekskogar, ekhagar och andra lövskogsmiljöer avgränsats i området. För att bara nämna några av eklandskapets sällsynta invånare så förekommer här starka populationer av läderbagge, mulmknäppare, saffransticka och ekpricklav. Den sista utposten för eklandskapets symbolfågel mellanspetten fanns i Sturefors/Bjärka Säby-området fram till början av 1980-talet. Här har också fastlandets enda förekomst av dårgräsfjäril sin huvudutbredning. Denna fjäril är beroende av de halvslutna ek- och hassellundar som finns i eklandskapet och har funnits där sedan landskapet bildades under värmetiden. På grund av fragmentering av landskapet, först genom att lövskog omvandlats till åker, senare genom igenväxning, skogsplantering och alltför hårda huggningar, är denna fjäril nu hotad och upptagen på rödlistan. Linköpings kommun har ett stort ansvar för att bevara fjärilen, då dess huvudutbredning på fastlandet ligger inom kommunens gränser. Den är därför utpekad som en kommunal ansvarsart. Ansvarsarter är arter som är sällsynta eller hotade (upptagna på den så kallade rödlistan) och som har en stor del av sin svenska population inom Linköpings kommun. Samhällsbyggnadsnämnden beslutade 2012 om att utse sådana (Sbn § 53/2012, dnr Sbn 201248). Dessa är förutom dårgräsfjäril läderbagge, kungsfiskare, spetsnate, asp (fisken), ärtvicker, bombmurkla, rödspov, trumgräshoppa, kalkkärrsgrynsnäcka, svarthakedopping och ekpricklav. För varje ansvarsart ska ett lokalt åtgärdsprogram utarbetas, som ska slå fast hur kommunen ska arbeta för att arten ska uppnå livskraftiga populationer och leva kvar i kommunen på lång sikt. Detta lokala åtgärdsprogram för dårgräsfjäril är en lokal tillämpning av det nationella åtgärdsprogrammet från 2006 (Naturvårdsverkets rapport 5527). I det nationella åtgärdsprogrammet föreslås ett antal åtgärder som bara delvis är utförda. Det nationella programmets gällde 2005-2010 men har förnyats genom att dess åtgärdsdel uppdaterades 2013. De främsta aktörerna förutom markägarna när det gäller dårgräsfjärilen i Linköping är Länsstyrelsen Östergötland och Linköpings kommun. Kommunen har ett behov av att kunna planera sina åtgärder årligen genom att utarbeta en konkret skötselplan, och därmed även veta vilka områden man ansvarar för. Därför har länsstyrelsen och kommunen kommit överens om en geografisk uppdelning av ansvaret för dårgräsfjärilens livsmiljöer. Åtgärdsförslagen i detta program rör därför främst kommunens ansvarsområde Skeda Udde och Hållingstorp samt Tinnerö eklandskap. De beskrivande delarna tar dock även upp dårgräsfjärilens situation i hela Linköping, Östergötland och dårgräsfjärilens övriga utbredningsområde, för att ge en helhetsbild. Åtgärdsprogrammet gäller i 10 år. Efter 5 år ska en avstämning och aktualitetsprövning göras. När 10-årsperioden har gått ska vidtagna åtgärder utvärderas och vid behov ett nytt program utarbetas. Programmet är vägledande, ej formellt bindande. Det är i samhällsbyggnadsnämndens verksamhetsplanerings- och budgetarbete som besluten fattas om vilka åtgärder som ska genomföras. Författare har varit Christer Wiking, som under många år på konsultbasis har arbetat med åtgärder för dårgräsfjärilen, och Sigrid Gustafsson, kommunekolog. 5 Artfakta Beskrivning av arten Dårgräsfjärilen är en dagfjäril av familjen Nymphalidae (praktfjärilar). Den är ganska stor, med 4,5-5 cm mellan vingspetsarna. Fjärilen är brun med gulkantade så kallade ögonfläckar på över- och undersidan av vingarna. Ögonfläckarna på översidan är helt svartbruna, medan de på undersidan har en vit prick i mitten. På undersidan finns gula och mörka band längs vingens ytterkant och innanför ögonfläckarna finns en vit v-formad linje, som är det bästa kännetecknet i fält. Översida och undersida hos dårgräsfjärilen. Foto Christer Wiking och Karl-Olof Bergman. Biologi och ekologi Livscykel Livscykeln från ägg till utvecklad fjäril tar ett år. Perioden då man kan se fjärilen flyga infaller under cirka en månad från slutet av juni till slutet av juli, beroende på hur tidig våren är. Varje individ flyger bara omkring en vecka. Efter parning lägger honan totalt cirka 140 ägg på lämpliga tuvor av lundstarr. Där kläcks sedan äggen efter 14-20 dagar. Larven lever främst på lundstarr och hinner ömsa skinn två gånger innan den övervintrar, i dvala vid basen av en lundstarrtuva. Efter vintern börjar larven äta igen och hinner ömsa skinn ytterligare två gången innan den förpuppas och sedan, under 16 dagar i puppan, genomgår förvandlingen till vuxen fjäril. För illustration av livscykeln, se s 24. Livsmiljö Dårgräsfjärilen lever i Östergötland i halvöppna lövskogar medan den på Gotland förekommer i öppen ängstallskog. De allra flesta miljöerna i Östergötland är ek- och hassellundar, men även björk, asp, lind, ask och andra träd och buskar förekommer. Krontäckningen i träd- och buskskiktet skiktet bör vara 70-85 %. Det ska finnas ett utvecklat buskskikt, företrädesvis av hassel, med omväxlande öppna och slutna delar. Fjärilen flyger huvudsakligen i gläntor med 10 till 30 meters diameter som är solbelysta och vindskyddade, då fjärilen är värmekrävande. Mindre gläntor blir för skuggiga och större för exponerade. Fjärilens huvudsakliga värdväxt är halvgräset lundstarr (Carex montana), så detta bör växa rikligt under buskarna. I övriga delar av Europa är livsmiljöerna likartade; frodiga, halvöppna skogar med rikt buskskikt. Således har fjärilen ganska stränga krav på sin livsmiljö. Dessutom måste det finnas tillräcklig areal av passande livsmiljöer och tillräcklig närhet mellan dessa för att arten ska kunna överleva på lång sikt. 6 Dårgräsfrärilens livscykel. Utdrag från skylt av Karl-Olof Bergman. 7 Även i den rätta miljön är dårgräsfjärilen selektiv. Den flyger framför allt i gläntorna och det är gläntans kant som är allra viktigast som livsmiljö. Honorna lägger helst sina ägg i en smal zon från gläntans kant och ett par meter in under trädoch buskskiktet. Ett skäl är att det ofta är gott om värdväxten lundstarr där, men det är inte hela förklaringen eftersom lundstarren även kan växa mitt i den ljusöppna gläntan och där inte utnyttjas så ofta av fjärilen. Forskning visar att det verkar vara rätt mängd skugga som är styrande för honans val av äggläggningsplats. Läggs äggen alltför ljusexponerat torkar de ut och läggs de alltför skuggigt blir de uppätna. Det är bara om honorna väljer en plats med rätt beskuggning som tillräckligt många ägg överlever för att en stabil population ska bevaras. Lundstarr i ett bryn. Foto Christer Wiking. Undersökningar genomförda av Linköpings Universitet har visat att lundstarr är den huvudsakliga värdväxten för fjärilens larver i Östergötland. I andra länder finns dock inte alltid lundstarr utan där är andra växter värdväxter. Spridningsförmåga och spridningssätt Genom att märka fjärilar och återfånga dem senare har Linköpings Universitet kunnat mäta hur långt dessa rör sig i landskapet. Resultatet visar att fjärilen är dålig på att sprida sig. Hela 96 % av fjärilarna i försöken höll sig inom sin egen population, endast 4 % rörde sig till en annan. Honorna rörde sig i medeltal 138 meter och hanarna 78 meter. Den individ som flög längst i studierna förflyttade sig 670 meter. Dock kan den maximala spridningsförmågan underskattas i denna typ av studier, andra resultat pekar på att fjärilen ibland tar sig längre sträckor. Den dåliga spridningsförmågan innebär att fjärilen är känslig för fragmentering av landskapet, det vill säga att mängden lämplig livsmiljö blir mindre och att miljöerna kommer längre ifrån varandra. Att lämpliga lokaler ligger nära varandra är viktigt för att fjärilspopulationerna ska kunna ha ett utbyte med varandra och bibehålla en genetisk variation som gör dem mer robusta vid förändringar i miljön. Vid slumpvisa utdöenden, t.ex. på grund av dåligt väder eller sjukdomar kan området fyllas på, återkoloniseras, om populationen intill är tillräckligt nära. Troligtvis bör avståndet mellan populationerna inte överstiga 500-700 meter, beroende på hur lämplig miljön emellan är. Öppen mark är troligtvis svårast för fjärilen att förflytta sig över. 8 Några ordförklaringar Biotop: Ett område som karaktäriseras av likartade omvärldsfaktorer såsom temperatur, näringsinnehåll i jorden, nederbörd m.m. och som därmed skapar förutsättningar för ett visst växt- och djursamhälle. Fragmentering: Sönderstyckning av en biotoptyp så att det bildas mindre ”öar” omgivna av ett ”hav” av en annan biotoptyp. Habitat: En arts livsmiljö. Lokal: Ett visst mindre område där en art förekommer. I denna skrift används ordet ibland även om områden som är lämpliga för dårgräsfjärilen men (för tillfället) tomma på fjärilar. Population: De individer av en art som förekommer inom ett visst område vid en viss tidpunkt. Metapopulation: Ett system av lokala populationer av en art som är delvis isolerade från varandra men mellan vilka det ändå sker en viss förflyttning av individer och utbyte av gener. Succession: En långsam förändring av ett ekosystem som leder till att växt- och djursamhällen byts ut över tid. Igenväxning av öppen mark till skog är ett exempel på succession. Honorna är de som är viktigast för spridningen, eftersom de parar sig nästan omedelbart efter kläckning och därför sprider inte bara sig själva utan även sina befruktade ägg. Man har sett ett mönster där honorna lägger huvudparten av sina ägg i sin gamla lokal och sedan ger sig ut på upptäcktsfärd och lägger de sista äggen på en ny, okänd lokal. Detta kan förklaras med artens anpassning till ett landskap där gamla lokaler växer igen och nya öppnas, det vill säga där de lämpliga habitaten hela tiden flyttar runt i landskapet. Det landskap som dårgräsfjärilen är anpassad för att leva i skapades långt innan människans intåg som landskapsomdanare. Dessa marker hölls öppna och betades av stora gräsätare såsom uroxe, visent och skogselefant. Landskapet var hela tiden föränderligt. Nya luckor skapades i den halvöppna lövskogen av storm och brand, betades av de stora gräsätarna och växte så småningom igen. När människans inverkan blev större skedde liknande förändringar – nya områden togs i bruk, höggs upp och odlades eller betades, men kunde sedan lämnas för igenväxning. Igenväxning kallas med ett annat ord för succession och de olika stadierna av igenväxning för successionsstadier. Den livsmiljö som fjärilen kräver är ett specifikt sådant successionsstadium. Tidigare i historien, innan stora delar av eklandskapet odlades upp eller blev produktionsskog, var mängden gynnsamt successionsstadium mycket vanligare och flyttade runt i landskapet. Nu är det mycket sällsyntare, mängden betesdjur mindre och skogsbruket mer omfattande. När de gamla lokalerna växer igen bildas sällan nya. Ett annat problem är att stödsystemet för betesmarker gynnar betydligt öppnare marker än vad dårgräsfjärilen kan leva i. Det innebär att de få och små lokaler där fjärilen ännu lever kvar oftast behöver bevaras, just där de ligger och i just det rätta successionsstadiet, något som är tämligen skötselkrävande. 9 Uroxar betar i en lövskogsglänta för 3000 år sedan. Illustration Lisa Carlsson. Såhär kan dårgräsfjärilens ursprungsmiljö ha sett ut. Landskapsekologi Som nämnts tidigare är tillgången på värdväxten lundstarr och mängden bryn viktiga faktorer för förekomsten av dårgräsfjäril på en lokal. Ser man till landskapet i ett större perspektiv är även arealen av respektive lokal, avståndet mellan populationerna och hur många bebodda lokaler som finns i närheten viktiga faktorer för fjärilens utbredning. Karl-Olof Bergmans forskning visar att ungefär hälften av de tänkbara östgötska lokalerna är bebodda. De som är små och isolerade är oftast obebodda, medan de bebodda är stora eller ligger nära andra bebodda områden. Hur stor den närmaste populationen är och hur många bebodda lokaler som finns i närheten spelar också en roll. För att fjärilen ska överleva på lång sikt krävs troligen hela system av närliggande populationer, en slutsats man kan dra av att de befintliga populationerna ligger så väl samlade. Att fjärilen har överlevt i Linköping och Östergötland är säkert tack vare att det östgötska eklandskapet är ett av Sveriges och Europas största områden av ekdominerade skogar och hagmarker, där en tillräcklig täthet av lämpligt habitat bevarats. Där fjärilen har dött ut har arealen sammanhängande ekskog varit betydligt mindre. Naturvärden i dårgräsfjärilens miljöer Dårgräsfjärilen är knuten till ett av Sveriges och Europas viktigaste eklandskap, som i sig till stor del utgör en skyddsvärd naturtyp (trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ, enligt EU:s habitatdirektiv). Här finns en av Sveriges och Europas största koncentrationer av grova och gamla ekar, speciellt i kärnområdena runt godsen Sturefors, Bjärka-Säby och Brokind. Sammanlagt har flera tusen hektar värdefulla ekskogar, ekhagar och andra lövskogsmiljöer avgränsats i området och till dessa är en mängd rödlistade arter av framförallt insekter, svampar, lavar och fåglar knutna. Ekoxe och läderbagge är två arter som påträffas i samma område och som är särskilt skyddsvärda enligt EU-direktiv. Några andra av eklandskapets sällsynta invånare som förekommer i starka populationer är mulmknäppare, saffransticka och ekpricklav. Många av de rödlistade arterna i eklandskapet är knutna till gamla och ihåliga ekar, vilket dårgräsfjärilen inte är. Ofta finns dock dårgräsfjärilen och gamla, grova ekar på samma platser, liksom andra sällsynta arter och höga naturvärden. 10 Utbredning och hotsituation Utbredning och population - historik och trender Dårgräsfjärilen förekommer i en tämligen stor del av världen. I Norden finns den endast i Sverige och Finland. Fortsätter man österut återfinns den i Frankrike och Centraleuropa, vidare till Ryssland, Sibirien och Centralasien och ända till Japan. Den är dock mestadels lokal till sin utbredning och troligtvis vanligare i öster än väster. Fjärilen är kraftigt minskande, uppskattningsvis har skett en total minskning på 20-50 % i Europa de senaste 25 åren. Den är därför rödlistad i 18 europeiska länder. I Sverige förekommer fjärilen endast i Östergötland och på Gotland. Den är rödlistad av ArtDatabanken, det svenska organ som beslutar om rödlistning av arter. En uppdelning av två underarter har gjorts på senare år, varav den östgötska rasen (Lopinga achine ssp. suecica) är starkare hotad, i kategorin VU, sårbar. Den europeiska underarten (Lopinga achine ssp. rambringi), dit även den gotländska populationen räknas, är rödlistad i kategorin NT, nära hotad. Förutom en inplanterad population vid Lunderna i Askeby i Linköpings kommun finns fjärilen i Östergötland endast i eklandskapet söder om Linköping och in i Åtvidabergs kommun och i Söderköpings kommun. Huvudparten av lokalerna ligger i Linköpings kommun, vilket gör arten till en viktig ansvarsart för kommunen. Två lokaler i Söderköping har varit kända, den ena länge, den andra sedan 2010. Under sommaren 2013-14 genomförde länsstyrelsen inventeringar, vilket ledde till att ett 40-tal nya lokaler upptäcktes i Söderköping och in i Åtvidabergs kommun. Tidigare har den även funnits i Norrköping, Vadstena samt Skåne, men dött ut därifrån. Den har tidigare även varit mer utbredd i eklandskapet, bland annat i Tinnerö, Stavsätter och Sturefors. Dårgräsfjärilens utbredning i Östergötland.. Ytterligare kartor återfinns i bilagorna. 11 Enligt ArtDatabanken skattas antalet reproduktiva individer till 12 000-15 000 stycken i Sverige. Utbredningsområdets storlek skattas till 8 300 km2 och förekomstarean till 290-500 km2. Dessa uppskattningar gjordes dock innan de nya lokalerna i Söderköping upptäcktes, där populationsstorleken i nuläget uppskattas till ca 4 000 individer. Utbredning och population, trender i Östergötland och Linköping Fjärilens förekomst i eklandskapet är fördelad på storområden där fjärilen finns på många lokaler inom relativt korta avstånd (så kallade metapopulationer). Det viktigaste storområdet är beläget mellan Sturefors, Bjärka-Säby och Grebo (Linköpings och Åtvidabergs kommun) och två mindre ligger i Skeda Udde med omgivningar respektive Västerby med omgivningar (Linköpings kommun). År 1998 gjorde Linköpings Universitet den första totalinventeringen av fjärilen i Östergötland. Totalt 168 områden, lämpliga för fjärilen, hittades, varav ca 80 stycken visade sig hysa arten. Den sammanlagda ytan hos de 80 lokalerna var ca 280 ha. Då inventeringen gjordes om 2005 syntes en märkbart negativ trend, 18 populationer hade dött ut och bara 7 nykoloniseringar hade skett. År 2010 hade dock trenden vänt: 16 kolonisationer och 8 utdöenden. 10 av de nykoloniserade områdena låg inom 200 meter från ett befintligt område, vilket visar att närhet mellan områden är en viktig faktor för att fjärilen ska förekomma. Två områden som låg ca 1100 meter bort koloniserades dock också. Av de 8 utdöda populationerna hade 7 hyst mindre än 100 individer. Förutom populationsstorlek påverkade areal, avstånd till närmaste dårgräsfjärilsområde och områdets kvalitet utdöenderisken. Totalpopulationen hade ökat med 18 % sedan 2005 men minskat med 9 % sedan 1998. Av de inventerade områdena var 2010 95 tomma, 49 med mindre än 100 individer och 16 med mellan 100 och 200 individer. Bara en enda population hade mer än 500 individer, mot tre 1998 och 2005. Antalet populationer med mer än 200 individer har dock ökat, från 12 2005 till 20 2010. Tre populationer hade kraschat i princip helt, trots att de var stora 2005. De betades alla hårt 2010, vilket verkar vara mycket negativt. Ett område som hade röjts hårt hade gått samma öde till mötes. Sturefors/Bjärka-Säby/Grebo-området är det största storområdet, med ett sextiotal lokaler med fjärilar. Mellan 1998 och 2010 hade både uppgångar och nedgångar skett på olika lokaler. Sammantaget kunde en viss allmän nedgång ses vid inventeringen 2005, men 2010 kunde en viss återhämtning anas. Denna metapopulation är fortfarande den stabilaste, då den har flest passande områden med god kontakt emellan och stora populationer. Den har dock stort åtgärdsbehov. Där restaureringar har skett kring Hovetorp/Hållingstorp och Bjärka-Säby ses en uppgång. Populationerna i tre hårt betade lokaler kraschade i princip helt och den hårt restaurerade Bestorpsängen kraschade också, även om åtgärden kommer att vara positiv på sikt. I Hovetorp/Hållingstorp har kommunen arbetat på 11 lokaler av 15. Här har 6 lokaler haft en ökning av antalet fjärilar, 3 en stabil nivå, 3 är inte inventerade, 1 är svag och 2 har uppvisat en minskning. Dessa 2 lokaler är båda restaurerade beten som kan ha betats för hårt år 2010. Populationen i Göttorps storäng som angränsar till dessa kraschade 2010, vilket troligtvis också kan ha påverkat. Ett område har betats sedan länge, ett sedan en restaurering på 1990talet och ett sedan 2006. 12 Skedaområdet är det som mest har bidragit till den positiva trenden, tack vare lyckade restaureringar av markägare och Linköpings kommun. Fjärilsantalen i de restaurerade områdena har ökat kraftigt vilket gett positiva effekter även för närliggande områden. År 2010 fanns också hela 7 populationer med mer än 100 individer, jämfört med 3 2005. I området har kommunen arbetat på ca 20 lokaler. 21 lokaler hade 2005 och/eller 2010 fjärilar och kan anses som aktuella fjärilslokaler. 1998 fanns fjärilar på ytterligare en lokal där de sedan inte kunnat återfinnas. 2 nya lokaler med fjärilar hittades vid senaste inventeringen 2010. Man kan tänka sig att fjärilen har spridit sig dit tack vare att den ökat på de åtgärdade lokalerna. Av de 22 lokalerna (som haft fjärilar någon gång 1998-2010) hade 2010 6 en ökning av antalet fjärilar, 2 hade nyfynd, 5 en stabil och ganska låg numerär, 4 visade på återhämtning, 2 på minskning, i 2 var fjärilen troligtvis tillfälligt borta 2010 och 1 hade varit tom sedan 2005. Trenden beskrivs av Linköpings Universitet som positiv. Kombinationen av betade och obetade (men välröjda) områden kan ha varit gynnsam för fjärilspopulationerna. Det finns dock ännu kvarstående restaureringsbehov. Igenväxning i eklandskapet. Foto Karl-Olof Bergman. Västerby har, trots att en del av fjärilens utbredningsområde blivit naturreservat, inte tillräckligt goda förutsättningar i fråga om huggning och betestryck, sålunda har fjärilsantalet minskat kontinuerligt. Det fanns 2010 bara två populationer kvar, mot sju stycken 1998. Restaureringsbehov föreligger liksom en bättre anpassad skötsel i naturreservatet. År 2013 hittades bara en fjäril i reservatet I Stafsätters lövskogsreservat visade sig en individ både 1998 och 2005, men 2010 sågs inga fjärilar. I Nykilstrakten sågs en fjäril 2012, men inga fjärilar hittades 2013 trots omfattande inventering av ett 30-tal områden. Ca 10 av områdena föreföll dock mycket lämpliga och 5 tämligen lämpliga som dårgräsfjärilshabitat. 13 I Askeby inplanterades fjärilen 1998 i forskningssyfte och den fanns ännu kvar 2010. I Tinnerö naturreservat, öster om Rosenkällasjön, inplanterades fjärilar under åren 2012 och 2013, vilket var en av åtgärderna i det nationella åtgärdsprogrammet. I Söderköpings kommun har en lokal varit känd sedan länge och 2010 hittades ännu en. Under 2013 inventerade länsstyrelsen lämpliga lövskogsmiljöer i närområdet, varvid 25 nya fjärilslokaler hittades. Sommaren 2014 inventerades trakterna från dessa lokaler mot Sturefors och Grebo varvid ytterligare 14 lokaler hittades. Totalt är nu 39 lokaler kända i Söderköpings kommun och ytterligare 6 hittades (och en var känd innan) i Åtvidabergs kommun. Förhoppningsvis kan ytterligare inventeringar avslöja ännu fler lokaler. Denna nya metapopulation innebär en stor förändring i bilden av dårgräsfjärilens utbredning och numerär i Östergötland. Aktuell hotsituation och orsaker till tillbakagång ArtDatabankens bedömning är att en minskning av populationen av dårgräsfjäril pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstareal, kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Internationellt hotas dårgräsfjärilen främst av att dess lokaler växer igen, avverkas eller omförs till barrskog. I Östergötland och Linköping är lokalerna beroende av skötsel för att fjärilen ska kunna finnas kvar på lång sikt. Det största problemet är att nuvarande lämpliga marker växer igen för att de inte längre betas. Ett annat hot är att de slutavverkas eller röjs och gallras alltför hårt, eller öppnas upp alltför mycket på grund av de krav som ställs på betesmarker enligt EU:s stödregler. Med minskande antal passande lokaler minskar självklart levnadsutrymmet för fjärilen. Det som också händer är att landskapet fragmenteras så att lokalerna blir isolerade från varandra, vilket är mycket ogynnsamt för en art med dålig spridningsförmåga. En jämförelse av kartan kring Bjärka-Säby och Sturefors mellan 1878 och 1989 visar att endast 45 % av fjärilens potentiella habitat fanns kvar 1989. På 1695 års karta fanns ännu större arealer. Det som har skett är att områdena har granplanterats, omförts till åker eller vuxit igen. Skyddsstatus i lagar och konventioner Dårgräsfjärilen är i Sverige noterad som nära hotad (NT) respektive sårbar (VU) på rödlistan. De starka populationerna på Gotland tillhör den europeiska underarten Lopinga achine ssp. rambringi som är nära hotad, den östgötska underarten Lopinga achine ssp. suecica är starkare hotad, i kategorin sårbar. Den är även rödlistad i 17 andra europeiska länder. Dessutom är den med på Bernkonventionens lista över ”strängt skyddade arter” och i EU:s art- och habitatdirektiv, bilaga 4. Det senare innebär att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för införande av ett strikt skyddssystem i det naturliga utbredningsområdet för de förtecknade arterna. Lokalt genomförda bevarandeåtgärder Forskning och inventeringar Karl-Olof Bergman vid Linköpings Universitet har från 1990 och framåt bedrivit forskning om dårgräsfjärilen och dess habitatkrav, spridningsförmåga och populationsdynamik. Det resulterade bland annat i en doktorsavhandling år 2000. Denna forskning har gett en mängd kunskap om dårgräsfjärilen. De fakta som presenteras i denna rapport härrör till största delen från Karl-Olof Bergmans forskning. 14 En viktig del i arbetet är och har varit inventeringarna av fjärilens utbredning. Samtliga tänkbara lokaler inom 2 km från kända dårgräsfjärilslokaler besöktes 1998, vilket gav resultatet att 168 områden bedömdes som passande, varav 79 innehöll fjärilen och 89 var tomma. Sedan dess har ytterligare några områden hittats, både med och utan fjäril. Inventering av antalet fjärilar i dessa lokaler har sedan gjorts av Linköpings Universitet vid tre tillfällen, åren 1998, 2005 och 2010, och återfinns i rapportform. Linköpings kommun inventerade vid ett tillfälle fjärilens förekomst i Skeda Udde-området. År 2013 gjorde Linköpings kommun en inventering av ett 30-tal tänkbara dårgräsfjärilsobjekt i trakterna av Duseborg, Nykil, vilken inte resulterade i några nya aktiva fjärilslokaler. Länsstyrelsens inventeringar i Söderköping under 2013 och 2014 gav ett rikt resultat, se ovan. Information Kommunen har informerat markägarna om dårgräsfjärilen och dess habitatkrav i samband med restaureringar. Flera guidningar för allmänheten har hållits. Foldern Dårgräsfjärilens landskap – historia och skötsel har utarbetats av KarlOlof Bergman och sprids till markägare och andra intresserade. Även en skylt om dårgräsfjärilen har utarbetats och satts upp på flera platser kring Skeda Udde och Hållingstorp. Skylt om dårgräsfjärilen, utarbetad av Karl-Olof Bergman. Skötsel och restaurering Från 1991 till 1995 röjdes ett mindre antal lämpliga gläntor fram i sex igenväxta områden. Detta utfördes i forskningssyfte av Linköpings Universitet. Resultatet av röjningarna var i stort sett mycket positiva med uppgångar i populationerna. Av områdena låg ett i Västerbyområdet, två i Sturefors och tre ytterligare i Sturefors-området, vid Bjärka-Säby och Hållingstorp. I två områden i Hållingstorp gjordes 1997/98 kommunens första restaureringar för dårgräsfjärilen, tillsammans med Linköpings Universitet, markägare och arrendator. I större skala började kommunen göra naturvårdsåtgärder för dårgräsfjärilen 2003. Detta skedde i Skeda Udde med omgivningar, bland annat Ingebo, Klasa och Skälsätter, och har sedan fortsatt under efterföljande år. Senare utvidgades arbetsområdet till området omkring Hållingstorp nära Bjärka-Säby, på Hovetorps marker. Insatser gjordes vid ett tillfälle också i Västerbyområdet. Även på Bjärka-Säbys mark har huggningar för dårgräsfjärilen gjorts i samband med frihuggning av grova ekar. Där och i Hållingstorp skedde omkring 2006 ett samarbete mellan länsstyrelsen och kommunen där frihuggning av gamla ekar och dårgräsfjärilsåtgärder kombinerades. I områdesbeskrivningarna i bilaga 1 och tabellen i bilaga 2 framgår vilka åtgärder som har gjorts i respektive område. 15 I Skeda Udde-området har kommunen på ett eller annat sätt arbetat med 28 lokaler. Röjning och gallring har skett på ca 20 stycken. Några mindre områden mellan dessa har även röjts för att skapa spridningskorridorer. Av de 28 områdena har antalet betade områden ökat från 6 stycken till 10 stycken, 5 har börjat betas och 1 har tagits ur bete. I Hållingstorp finns 15 lokaler och röjning och gallring har skett på 11 lokaler. Av de 15 områdena har antalet betade områden gått från 2 till 3. Arbetena har inletts med information till och dialog med markägarna, som i de flesta fall varit positiva. Ofta har man inte tidigare känt till fjärilens existens men tyckt att det varit värdefullt att kunna bidra till dess fortlevnad. Det praktiska arbetet har bestått i röjningar/gallringar, framhuggning av gläntor och uppsättning av stängsel. Många områden har hunnit röjas flera gånger sedan 2003. Arbetena har utförts av privata entreprenörer och kommunens skogslag. Vid några tillfällen har kommunen fått ge råd om huggningar som utförts av markägarna och deras entreprenörer. En typisk dårgräsfjärilslokal, med omväxlande öppna gläntor och tätare hässlen. Illustration Lisa Carlsson. Finansieringen har till största delen skett genom att kommunen har erhållit bidrag från statens satsning på Lokala naturvårdsprojekt (LONA). Dessutom har pengar erhållits från Stiftelsen Eklandskapet i Linköpings kommun. Några områden har, som nämnts ovan, restaurerats i samarbete med länsstyrelsen, med bidrag för frihuggning av grova värdefulla ekar. Så kallade Nokås-bidrag från Skogsstyrelsen har också förekommit. Vidare har egna budgetmedel för naturvård använts, delvis som medfinansiering i form av arbetstid, kommunekologernas, liksom de kommunala skogslagens. I LONA är medfinansieringen 50 % från kommunen. Dessutom har markägarna har bidragit med mycket tid och arbete. Under samma tid har länsstyrelsen gjort restaureringar i Västerby naturreservat. 16 Bestorps storäng i Sturefors har gallrats av markägaren med råd från Linköpings Universitet och Skogsstyrelsen. Även två andra lokaler i Sturefors har restaurerats på senare år av länsstyrelsen i samarbete med markägaren i samband med frihuggning av ek. Detsamma gäller fyra lokaler i Söderköping, som restaurerades 2012. Samverkansavtal Linköpings kommun och markägarna till dårgräsfjärilslokaler har i många fall upprättat så kallade samverkansavtal. Främst har detta skett inför skötselåtgärder. Avtalen slår fast en gemensam positiv inställning till att bibehålla fjärilen i området och fördelar ansvaret och kostnaderna för åtgärderna. Dessutom åtar sig markägaren att samråda med kommunen inför åtgärder såsom skogsbruk som han planerar i området. Skydd Det finns inga skydd enligt miljöbalken, såsom naturreservat, biotopskydd eller naturvårdsavtal, för något av områdena inom Linköpings kommuns ansvarsområde. I hela Östergötland finns några områden som har skyddats, t.ex. Västerby lövskogar som har blivit naturreservat. Utsättning i Tinnerö eklandskap I Tinnerö eklandskap, som blev kommunalt naturreservat 2006, var dårgräsfjärilen känd fram till 1960. Troligtvis dog den ut på grund av förändrad markanvändning, då området införlivades i ett militärt övningsområde och betesdriften minskade i areal, vilket resulterade i igenväxning. Sedan kommunen övertog området och började sköta det 2003 har en återintroduktion av dårgräsfjäril förberetts genom att lämpliga habitat har återskapats, Åren 2012 och 2013 togs fjärilar, 60 honor och 10 hanar årligen, från en lokal nära Hållingstorp och Sadelmakaretorpet, på Sturefors mark. Dessa planterades ut på Vattenåkarebacken och i Edhaga skogsbete i Tinnerö. Utvecklingen kommer att följas och förhoppningsvis är detta starten för en ny population i Tinnerö eklandskap. Erfarenheter från tidigare åtgärder som kan påverka bevarandearbetet Här nämns några erfarenheter från kommunens och andra aktörers arbete för dårgräsfjärilen. Vissa av erfarenheterna är tämligen säkra då de bygger på många samstämmiga iakttagelser, medan andra snarare är goda gissningar som bör följas upp i det fortsatta arbetet. Den mest betydande erfarenheten är att restaurering av igenväxta lokaler är mycket positivt för fjärilen. Som tidigare nämnts röjdes sex områden av Linköpings Universitet 1991-1995. Utvecklingen av fjärilspopulationerna följdes sedan. I de fyra först restaurerade lokalerna ökade fjärilspopulationerna i snitt med 97 % på fem år medan kontrollpopulationerna (vars lokaler inte hade röjts) minskade med 25 %. Den femte lokalen hade ungefär samma ökning som de andra medan den sjätte minskade med 27 %. Mängden lundstarr ökade också i de områden som hade röjts, så länge lundstarr över huvud taget fanns på plats. Om ingen lundstarr fanns från början var det svårt att få tillbaka den. En slutsats är därför att det är viktigt att röja innan igenväxningen har gått så långt att lundstarren försvinner. Det förefaller dock som om en relativt hård huggning vid ett tillfälle kraftigt kan missgynna fjärilen på kort sikt, även om det gynnar på längre sikt. Flera exempel finns, där fjärilen minskat eller till och med nästan helt försvunnit efter en hård huggning. Det tydligaste är kanske Bestorpsängen. Även en tämligen hård huggning på en av de fjärilsrikaste lokalerna i 17 Skeda Udde, Eklundshagen, gav en populationsminskning, trots att lokalen efter huggningen såg ut att ha precis rätt struktur och var rik på lundstarr. Man riskerar alltså att en population helt slås ut vid hårda huggningar, vilket är speciellt olyckligt om det är långt till närmaste granne. Dock är detta sätt det mest gynnsamma ekonomiskt och praktiskt. Att gå försiktigt fram och hugga lite vid flera tillfällen ger i stället snabbt en ökning av antalet fjärilar och är att rekommendera. Röjning/gallring för dårgräsfjäril. Den översta bilden visar en typisk igenväxt hage där björk, asp och gran har börjat vandra in. På nedre bilden har området röjts och gallrats. Främst ek och hassel har sparats och åtgärden har gjorts ojämnt, så att gläntor och täta partier omväxlar. Illustration Lisa Carlsson. 18 Bete är det absolut enklaste och billigaste sättet att motverka igenväxning av dårgräsfjärilslokalerna och är det naturliga historiskt sett. Hårt bete missgynnar dock tydligt fjärilen. Troligtvis uppfattar inte fjärilarna kortsnaggade ytor som lämpliga habitat och antagligen är det uttorkning av äggen som är det största problemet när grässvålen blir för kort. Det kan därför vara värdefullt att besöka de viktigaste lokalerna under sommaren för att kontrollera betestrycket. Illustration Lisa Carlsson. Under de 10 år som kommunen har arbetat med fjärilen har vissa lokaler aldrig börjat betas men har däremot röjts med jämna mellanrum för att skapa och bibehålla en lämpligt träd- och buskstruktur. Dessa lokaler har hittills fungerat utmärkt för fjärilen. Dock vet vi inte vad denna skötselmetod kan innebära på längre sikt. En fråga är om lundstarren kan konkurreras ut av annan vegetation, vilket i så fall skulle förstöra områdena som fjärilshabitat. Idag betas 23 av 60 lokaler (med eller utan fjäril) inom Skeda Udde och Hållingstorp och 37 betas således inte. Om man räknar lokaler med sentida (1998 eller 2005) förekomst av fjäril, så är dessa 36 stycken. Andelen av de betade lokalerna som hyser fjäril är 43 % (10 av 23), medan andelen av de obetade som hyser fjäril är hela 70 % (26 av 37). Man skulle kunna dra slutsatsen att bete kan vara en riskfaktor för fjärilen, åtminstone så som det ter sig i dagens landskap och med dagens stödsystem som, vid konventionell tillämpning, lätt leder till tämligen öppna och hårdbetade marker. Tills vi vet mer så bör en blandning av obetad mark som sköts genom röjning och betad mark få finnas. De obetade markerna kan hjälpa fjärilen att överleva om hävden blir alltför hård på de betade, så de bör gärna ligga nära varandra. Områden som betas men har betesfria år, sent betespåsläpp eller fållindelning där olika ytor betas olika tider kan vara bra alternativ, liksom att bara beta en del av fjärilslokalen och lämna en del utanför fållan. Hårt fårbete är troligtvis extra ogynnsamt, eftersom får i större utsträckning än nöt betar av de för fjärilen så viktiga buskarna. Detta verkar ha varit fallet i till exempel Västerby naturreservat. Det främsta ekonomiska incitamentet för en markägare att beta sina dårgräsfjärilslokaler är miljöstödet. Miljöstöd innebär dock i de flesta fall att lokalerna måste vara betydligt öppnare än vad fjärilen klarar. Möjligheter finns dock att söka stöd för ”särskilda värden” varvid länsstyrelsens lantbruksenhet utarbetar en åtagandeplan som talar om hur området ska skötas. Det är då möjligt att ha en skötsel som gynnar dårgräsfjärilen. Idag finns troligtvis områden med miljöstöd men utan åtagandeplan eller med åtagandeplan där denna hänsyn inte ha tagits, på grund av att fjärilen inte har varit känd. En viktig åtgärd är därför att samköra kartor över dårgräsfjärilslokaler och områden med miljöstöd och utarbeta eller revidera åtagandeplaner där det behövs. En annan del inom miljöstödssystemet är möjligheten att söka restaureringsstöd för obetade marker. Den restaureringsplan som reglerar restaureringen till betesmark kan anpassas så att den gynnar dårgräsfjärilen. Ett arbetssätt så att befintliga och kommande restaureringsplaner för dårgräsfjärilslokaler gynnar dårgräsfjärilen bör därför utarbetas. Även här bör befintliga restaureringsplaner kontrolleras så att de har tagit fjärilen i beaktande och kunskapen om fjärilen göras tillgänglig för dem som utarbetar nya planer. 19 Visioner och mål Sårbarhetsanalys Enligt en beräkning gjord av Linköpings Universitet riskerar fjärilen att dö ut i Östergötland om arealen hävdad mark förblir densamma som 2004. Alltför få områden hävdas (röjs och/eller betas) för en långsiktig överlevnad. Sannolikheten för ett utdöende i Östergötland är 34 % på 100 år men ett totalt utdöende kan komma redan efter 55 år. Sedan denna beräkning gjordes 2004 har dock insatser gjorts som förbättrar situationen en del. Nya lokaler har även hittats i Söderköping. Sårbarhetsanalysen är till hjälp för att bedöma hur många lokaler som minst behöver skyddas och skötas för att säkra fjärilens långsiktiga överlevnad. Nationella och regionala mål I det nationella åtgärdsprogrammet från 2006 anges målet att på lång sikt bevara tre fungerande metapopulationer i Östergötland samt den isolerade förekomsten öster om Söderköping. För att uppnå detta måste ca 80 lokaler av de ca 170 lämpliga lokalerna skötas. Fördelningen är minst 25-30 lokaler i Sturefors-området, minst 17 lokaler i Skeda-området och minst 16 lokaler i Västerby-området. När detta program gjordes hade inte de nya lokalerna i Söderköping upptäckts. När det gäller Gotland behövs mer kunskap, men flera metapopulationer med minst 25-30 lokaler i varje bör bevaras. Mål för Linköpings kommun Visionen för dårgräsfjäril i Linköpings kommun är att den ska leva kvar i livskraftiga populationer inom kommunen, det vill säga att de tre metapopulationerna inom kommunen ska leva kvar samt att den ska återetablera sig i Tinnerö eklandskap. Målsättningen för kommunens arbete är att antalet bebodda dårgräsfjärilslokaler i Skeda Udde och Hållingstorp (kommunens ansvarsområde) minst ska ligga kvar på samma nivå som 2010, det vill säga 21 lokaler i Skeda Udde och 15 lokaler i Hållingstorp. Eftersom fjärilen flyttar i landskapet genom att utdöenden och kolonisationer krävs ytterligare välskötta lokaler så att ett system av välskötta lokaler inom tillräcklig närhet finns. Målsättningen för Skeda Udde är 28 välskötta lokaler och för Hållingstorp 20 välskötta lokaler. Dessa ska ha rätt krontäckning och träd- och buskstruktur samt innehålla tillräckligt med lundstarr. Målsättningen för Tinnerö eklandskap är att fjärilen ska etablera sig i en livskraftig population. Larv av dårgräsfjäril. Foto Karl-Olof Bergman. 20 Åtgärder och rekommendationer Fördelning mellan Länsstyrelsen Östergötland och Linköpings kommun Både naturvårdsenheten på Länsstyrelsen Östergötland och Linköpings kommun har medel för arbete med dårgräsfjärilen. Man har därför diskuterat hur arbetet och medlen bör fördelas för att uppnå så stor nytta som möjligt för fjärilen och därvid kommit fram till att en geografisk fördelning är att föredra. Detta är positivt då det är tydligt vilka områden man ansvarar för, markägarna bara behöver ha kontakt med en myndighet i stället för två, det blir lättare att få överblick över åtgärdsbehoven och detaljkunskap om områdena då man bara ansvarar för en delmängd. Fördelningen baseras på var respektive organisation hittills har arbetat mest. Linköpings kommun ansvarar för Skeda/Skeda Udde med omnejd samt Hållingstorp med omnejd på egendomen Hovetorp. Dessutom ansvarar Linköpings kommun för utsättningsprojekt i Tinnerö eklandskap och eventuellt fler platser. Länsstyrelsen ansvarar för övriga delar av Sturefors-området som också sträcker sig in i Åtvidabergs kommun (Sturefors, Bjärka-Säby, Grebo), Västerby-området och Söderköpings-området. Flexibilitet och samarbete är dock viktigt i denna uppdelning, så att resurserna fördelas väl efter behoven. Öviga aktörer som kan vara aktuella är självklart markägare och arrendatorer samt Linköpings Universitet, länsstyrelsens lantbruksenhet och Skogsstyrelsen. Skogsbolag och andra entreprenörer som gör åtgärder som påverkar dårgräsfjärilen är också viktiga. Åtgärder Nedan listas de åtgärder som Linköpings kommun är huvudman för samt sådana där man kan tänka sig ett samarbete med t.ex. Linköpings Universitet och Länsstyrelsen Östergötland. Dessa beräknas kunna genomföras under programperioden som är 10 år. I bilaga 1, Områdesbeskrivningar, och bilaga 3, Föreslagna åtgärder, preciseras de områdesspecifika åtgärderna. Kommunens åtgärder inom ansvarsartsarbetet finansieras via kommunens driftbudget för naturvård och uppskattas vara 100 – 500 tkr/år under nuvarande naturvårdsprograms period. 1. Information • Markägare i Skeda Udde-området, som äger tomma men lämpliga lokaler där kommunen ännu inte har arbetat, informeras om dårgräsfjärilen och ett samarbete påbörjas. Aktuella områden listas i bilaga 3. • Berörda markägare får del av detta åtgärdsprogram och föreslagna åtgärder diskuteras. I många fall finns redan en löpande dialog om åtgärder och/eller skriftliga samverkansavtal mellan kommun och markägare. • Ytterligare skyltar sätts vid behov upp på publika platser, exempelvis vid motionsspåret i Skeda Udde, ”Uddeslingan”. • Foldern Dårgräsfjärilens landskap – historia och skötsel sprids och trycks vid behov upp på nytt. • En informationsfolder om kommunens ansvarsarter utarbetas. Ansvarig: Linköpings kommun i samarbete med markägare. 21 2. Restaurering Ytterligare områden restaureras genom röjning och gallring så att gläntor skapas. I särskilt viktiga och känsliga lokaler bör lundstarren karteras före huggningen, så att den hamnar i brynen av gläntorna som skapas. Gläntorna bör vara 10-30 m i diameter. Om de är avlånga bör det ena långa brynet vara riktat mot sydväst. Det är mycket viktigt att buskskiktet bevaras, optimal krontäckning är 70-85 %. Grova ekar bör frihuggas samtidigt för att gynna andra av eklandskapets organismer. Vilka områden som ska restaureras framgår av bilaga 1 och 3. Ansvarig: Linköpings kommun i samarbete med markägare. Ett typiskt bryn, där dårgräsfjärilen lägger sina Illustration Lisa Carlsson. ägg på en lundstarrtuva under en hasselbuske. 3. Bete Även stängsling för att lokalerna ska kunna betas föreslås. Urvalet av betesområden görs efter markens lämplighet (framför allt tillräcklig storlek), markägarens önskemål, tillgång till betesdjur och förhållandet till andra lokaler – de betade områdena bör finnas spridda i landskapet. Antalet lokaler med sentida (1998 eller 2005) förekomst av fjäril är 36 stycken i kommunens ansvarsområde, varav 10 betas, d.v.s. 28 %. Målet är att ytterligare några av dårgräsfjärilslokalerna är betesmark vid periodens slut. I åtgärdstabellen föreslås ett antal områden som extra intressanta att införa bete i på grund av storlek och spridning i landskapet. Exakt vilka områden som bör stängslas för bete avgörs i samråd med markägare/arrendator. För metoder att minska riskerna med bete, se kapitel ”Erfarenheter från tidigare åtgärder som kan påverka bevarandearbetet”. En möjlighet att djurhållaren ersätts av Linköpings kommun i stället för via jordbruksverkets miljöstöd, för att betet ska kunna anpassas bättre, kan diskuteras. Ansvarig: Linköpings kommun i samarbete med markägare. 4. Återkommande röjningar Redan restaurerade lokaler röjs regelbundet för att bibehålla lämpliga gläntor och bryn. Detta bör ske med ca 3 års mellanrum om områdena inte betas, något mer sällan i betade lokaler. Aktuella områden listas nedan. Även återkommande gallringar behövs ofta då krontaken sluter sig. Områden föreslås i bilaga 1 och 3. Ansvarig: Linköpings kommun i samarbete med markägare. 22 5. Inventering av spridningskorridorer Mellan och intill kända fjärilsförekomster eftersöks möjliga nya lokaler och spridningskorridorer. Ett antal förslag till troliga spridningskorridorer finns markerade på kartorna i bilaga 5. Detta ska göras både inom de områden som kommunen tagit ansvar för och mot grannområdena, det vill säga från Hållingstorp mot Sturefors och Bjärka-Säby. Även inventeringar mellan Stureforsområdet och det nyfunna Söderköpingsområdet kan kommunen bidra till. Restaureringsåtgärder kan bli aktuella vid behov. Ansvarig: Linköpings kommun, Länsstyrelsen Östergötland, Linköpings Universitet i samarbete med markägare. 6. Inventering av fjärilar Den huvudsakliga inventeringen görs vart femte år av Linköpings Universitet med bistånd från flera håll, bland annat länsstyrelsen, och omfattar alla lokaler i Östergötland. Kommande tillfällen är 2015 och 2020. Det kan finnas behov av ytterligare inventering av vissa lokaler, främst sådana som betas. Inventeringen kan med fördel ske i samband med kontroll av betestryck. Ansvarig: Linköpings kommun, Länsstyrelsen Östergötland och Linköpings Universitet. 7. Eftersök av dårgräsfjäril i Nykil År 2012 sågs dårgräsfjärilen på en lokal i Nykil. Vid eftersök 2013 kunde den dock inte återfinnas. Den bör eftersökas där ytterligare någon/några säsonger. Om den återfinns informeras markägaren och om önskvärt påbörjas restaureringsarbete i minst en lokal. Ansvarig: Linköpings kommun i samarbete med markägare. 8. Kontroll av betestryck Ett alltför hårt betestryck har visat sig mycket negativt för dårgräsfjärilen. I de lokaler som betas och där fjärilen förekommer bör betestrycket kontrolleras en gång per sommar och åtgärder vidtas om betestrycket är för högt. Aktuella områden listas nedan. Detta bör göras i fjärilens flygtid för att man även ska kunna bedöma mängden fjärilar, exempelvis kraftiga minskningar. Ansvarig: Linköpings kommun. 9. Samverkansavtal och skydd För många dårgräsfjärilslokaler finns samverkansavtal mellan markägare och kommun. Dessa bör gås igenom och uppdateras vid behov. Där samverkansavtal saknas bör nya upprättas. Vilka områden som har samverkansavtal framgår av områdesbeskrivningarna i bilaga 1. Biotopskydd och naturvårdsavtal är lämpliga skyddsinstitut som kan användas för att få ett långsiktigt skydd av marken. Då kan även markägaren få en ekonomisk ersättning för intrånget som sker. Dessa bör användas om markägaren så önskar. Ansvarig: Linköpings kommun i samarbete med markägare, Länsstyrelsen Östergötland och Skogsstyrelsen. 10. Återintroduktion Under 2012-2013 har dårgräsfjärilen återinplanterats i Tinnerö eklandskap där den fanns fram till 1960-talet. Om denna utsättning visar sig lyckosam kan återutsättning ske på ytterligare ett till två områden, företrädesvis inom spridningsavstånd från dem i Tinnerö. Även i trakterna av Skeda Udde bör återutsättning kunna övervägas. Ansvarig: Linköpings kommun, Länsstyrelsen Östergötland och Linköpings Universitet. 23 11. Kontroll av områden med miljöstöd En genomgång av vilka dårgräsfjärilslokaler som omfattas av miljöstöd genomförs och en kontroll görs av att lämpliga bestämmelser gäller för områdena. Om så inte är fallet bör åtagandeplanerna revideras. Även restaureringsplaner för restaurering av områden till hagmark bör anpassas efter dårgräsfjärilens behov. Aktuell information om dårgräsfjärilens lokaler överlämnas till Länsstyrelsens lantbruksenhet och vid behov kan kommunen ge råd om utformning av nya åtagande- och restaureringsplaner. Ansvarig: Linköpings kommun och Länsstyrelsen Östergötland. 12. Försök att sprida lundstarr Det skulle vara värdefullt att kunna introducera lundstarr på lokaler med strategiska lägen i storområdena som har en bra träd- och buskstruktur men saknar lundstarr. Försök att så eller plantera lundstarr görs eventuellt under programperioden, för att dra slutsatser om detta är möjligt och vilken metod som är bäst. Ansvarig: Linköpings kommun. 13. Återintroduktion i Tinnerö eklandskap I Tinnerö eklandskap ska de båda lokalerna Vattenåkarebacken och Edhaga skogsbete inventeras årligen till och med 2018. Båda områdena ska skötas med sent betepåsläpp, skogsbetet även med röjning. År 2018 ska en avrapportering ske till länsstyrelsen. Ansvarig: Linköpings kommun. Konsekvenser och samordning Effekter på olika naturtyper och andra rödlistade arter Dårgräsfjärilen lever i Linköping i det för naturvården riksintressanta eklandskapet, där mängder av sällsynta och rödlistade arter förekommer. Här finns bland annat många insekter, svampar och lavar knutna till gamla, ihåliga ekar. Lavar och insekter som lever på och i gamla murkna ekar missgynnas av igenväxning och beskuggning, liksom ekarna själva. Röjning och återupptaget bete som gynnar dårgräsfjärilen gynnar därför också en mängd andra arter. Dock är inte fjärilen, som de andra organismerna, beroende av gamla ekar. Ekarna bör ändå självklart sparas och frihuggas när man arbetar med dårgräsfjärils-restaureringar. På så sätt riskeras inga intressekonflikter mellan fjärilen och andra arter. Många av de andra sällsynta organismerna i eklandskapet har liksom fjärilen dålig spridningsförmåga och gynnas därför av försök att länka samman system av välskötta lokaler. Samordning Samordning har skett mellan detta åtgärdsprogram och det gällande nationella åtgärdsprogrammet, inklusive dess uppdatering 2013. Kommunens åtgärder under de gångna åren har följt rekommendationerna i det nationella åtgärdsprogrammet och lett till att en del, koncentrerat till Skeda Udde och Hållingstorp, av åtgärderna nu är genomförda. Samordning kan också vara aktuellt att göra med de lokala åtgärdsprogrammen för läderbagge, ekpricklav och trumgräshoppa. Linköpings Universitet, Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen Östergötland har haft detta åtgärdsprogram på remiss. Vid genomförande av åtgärder är det viktigt med en dialog mellan myndigheterna. 24 Referenser Bergman, K-O. 2003. Dårgräsfjärilens landskap – historia och skötsel. Broschyr. Bergman, K-O. 2005. Inventering av dårgräsfjäril 2005. Linköpings Universitet. Bergman, K-O. 2005. Lopinga achine - dårgräsfjäril. Artfaktablad, Artdatabanken, SLU. Bergman, K-O. 2006. Åtgärdsprogram för bevarande av dårgräsfjäril (Lopinga achine). Rapport 5527, Naturvårdsverket. Bergman, K-O. 2010. Inventering av dårgräsfjäril 2010. Linköpings Universitet. Gärdenfors, U. (ed.) 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010 – The 2010 Red List of Swedish Species. ArtDatabanken, SLU. 25 Bilagor 26 Bilaga 1 Områdesbeskrivningar Skeda Udde Nr: 1 Namn: Tuna björkhage Fastighet: Tuna 2:1 Värdebedömning: Klass 3 Beskrivning: Sydväst om Tuna gård ligger en stor, klassisk, betad björkhage som gallrats för ca 5 år sedan. Den betas väl med nötkreatur och består av vuxna björkar utställda med jämna avstånd. Yngre ekar står också väl utställda på samma sätt så att markerna bitvis blir nästan parklika. Ett par större ekar finns också. Några hasselbuketter finns här och där med en hel del lundstarr. Betet är sannolikt inte så intressant för dårgräsfjäril, som inte heller har återfunnits där. Genomförda åtgärder: Gallrad av markägare. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Kontakt med markägare för information om dårgräsfjärilen och hur man kan gynna den. Nr: 2 Namn: Tuna södra skogsbete Fastighet: Tuna 2:1 Värdebedömning: Klass 3 Beskrivning: Nära söder om Tuna gård ligger en större betesfålla med stor variation som betas med nötdjur. Här finns öppnare partier med fin flora och också skogsmarker som är ganska täta. Dels en fuktig björkskog och dels en barrskog med tall på grundare mark och frodig avverkad gran i östra delen också på fuktig mark som nu blir aldominerad. I övrigt finns medelgrov björk, tall, lite ek och klenare al. Inga karaktärer med hassel och lundstarr som skulle gynna dårgräsfjäril finns och fjärilen finns där inte heller. Genomförda åtgärder: Hugget av markägare för ca 5 år sen. Skydd, avtal mm.: Åtgärdsbehov: Kontakt med markägare för information om dårgräsfjärilen och hur man kan gynna den. Nr: 3 Namn: Fridhem Fastighet: Kolaryd 3:1 Värdebedömning: Klass 3 Beskrivning: Öster om Nykilsvägen vid huset Fridhem ligger en stor åkerholme med fin lövskog. Den domineras av ganska grov ek och asp. Bitvis är området storblockigt och vissa träd senvuxna. Lind finns också och mycket hassel med gott om lundstarr. Området är mycket fint som eventuell dårgräsfjärilslokal, speciellt om man kan gallra en del i skogen och skapa gläntor. En liten grupp fjärilar sågs 2010 endast mindre än några hundra meter vid gården Munketorp. Det är dock tyvärr öppen åker över till detta område. Genomförda åtgärder: Skydd, avtal m.m.: Objekt med naturvärde i Skogsstyrelsens nyckelbiotopinventering. Åtgärdsbehov: Kontakt med markägare för information om dårgräsfjärilen och hur man kan gynna den. 1 Nr: 4 Namn: Munketorp Fastighet: Kolaryd 3:1 Värdebedömning: Klass 3 Beskrivning: Nära den större vägen mot Nykil ligger gården Munketorp med en äldre gårdsmiljö och några relativt nya villor. Här återfanns ett litet antal fjärilar sommaren 2010, i ett omväxlande område som fortfarande betas. En blandning av hagmarker, mindre åkerytor och många typer av skogar, bland annat granskog, bildar en fin mosaik med en del värdefulla brynmiljöer. Inne i skogen finns någon mycket fin hasselglänta. Bitvis är marken i skogarna mycket storblockig. En del grövre ek, större sälg, björk och aplar är positiva inslag i markerna. Mycket hassel finns också. Fjärilslokalen är isolerad från andra lokaler. Genomförda åtgärder: Svag huggning gjord vinter 2011/12 av markägaren. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Röjning under perioden 2014-16 och ytterligare en till två gånger under programperioden. Kontroll av betestryck bör ske årligen sommartid. Nr: 5 Namn: Tuna östra skogsbete Fastighet: Tuna 2:1 Värdebedömning: Klass 4 Beskrivning: Betesmark som betas med nöt vid bergknalle med grövre tall. Öppnare partier runtom med klenare asp och en del gran. Några grövre sälgar finns i området. Den norra delen är ett tätare granskogsparti med en del björkar. Några få hasselbuketter finns i området. Ingen lundstarr funnen. Fjärilen har inte återfunnits här. Genomförda åtgärder: Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Kontakt med markägaren för information om dårgräsfjärilen och hur man kan gynna den. Nr: 6 Namn: Tuna - Räven Fastighet: Tuna 2:1 Värdebedömning: Klass 1 Beskrivning: Nära Nykilsvägen ligger gården Tuna. Öster om åkerskiftet ”Räven” i södra delen av åkerlandskapet ligger en fin ekskog. I omgivningarna är barrskogen helt dominerande. Här finns något hektar med medelgrov ek och lite asp och al. Buskskiktet är heltäckande av hassel och här växer stora mängder med lundstarr. Området är isolerat från övriga fjärilslokaler. År 1999 återfanns inte fjärilen i området, men 2005 hittades ett par individer och 2010 var populationen stark. Det är intressant om fjärilen lyckats ta sig till detta isolerade område efter att det huggits och blivit mera gynnsamt. Eventuellt kan spridning ske norrut i åkerbrynet eller till ett litet lövområde 100 m åt nordost. Genomförda åtgärder: Grangallring ca 2002 av markägaren. En glänthuggning har gjorts vintern 2011/12 utefter stickvägen. Skydd, avtal m.m.: Område med naturvärde i Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering (inget formellt skydd). Samverkansavtal med Linköpings kommun. Åtgärdsbehov: En svag ekgallring och skapande av gläntor i hasseln vore önskvärt under de närmaste åren. Ytterligare två röjningar under programperioden. 2 Nr: 7 Namn: Siktesbo bete Fastighet: Siktesbo 1:3, 1:7, 2:9 Värdebedömning: Klass 2 Beskrivning: Väster om Siktesbogårdarna finns ett ovanligt stort bete som betas av nöt. Det råder en härlig variation i landskapet med barrskogar, aspdungar, åkrar, hagmarker och viltvatten. En del större ekar och hasselområden finns också. Tyvärr har inte fjärilen ännu hittat hit trots att den finns inom ett par områden inom en kilometer. Genomförda åtgärder: Plockhugget nyligen i hagmarksområdet (av markägaren). Linköpings kommun har gjort svaga röjningsinsatser i hasselområden och bryn. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Kontakt med markägaren för samtal om dårgräsfjärilen och hur man kan gynna den. Nr: 8 Namn: Skälsätter aspskog Fastighet: Skälsätter 1:1 Värdebedömning: Klass 4 Beskrivning: Väster om gården Skälsätter övergår åkrar och beten i medelålders lövskogar. Några enstaka grövre ekar finns, men i övrigt är det mest asp och björk men även ek och lite tall och gran. Här finns några fina hasselbryn med lundstarr. Detta område borde kunna vara en spridningslokal för fjärilar i närheten. Dock är inga individer ännu funna. En gallring gjordes 2012 varvid hasselbuketterna delvis försvann. De återkommer dock inom några år. Genomförda åtgärder: Röjda bryn i omgångar av Linköpings kommun. I den norra delen gallrades lövskogen tidig vinter 2012 av markägaren. Skydd, avtal m.m.: Samverkansavtal med Linköpings kommun. Åtgärdsbehov: En svag gallring i södra halvan av skogen är önskvärt under programperioden. Hassel och ek bör gynnas på granens bekostnad. Nr: 8 b Namn: Björkhagen i Skälsätter Fastighet: Skälsätter 1:1 Värdebedömning: Klass 4 Beskrivning: 150 m öster om Skälsätter ligger en klassisk betad björkhage nära en nyare villa. Den är tät med både äldre och yngre björk och lite asp, sälg och ek. Den innehåller få hasselbuskar och inga fjärilar har setts här, men den skulle kunna fungera som en spridningslokal mellan finare områden. Genomförda åtgärder: Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Nr: 9 Namn: Gatekulla stora betesmark Fastighet: Tostebo 2:1 Värdebedömning: Klass 2 Beskrivning: Stor varierad betesmark med svagt betstryck av får. Stora ytor är mycket öppna med mindre lämplighet för fjäril. Här är de få träden ganska klena asp, björk och ek. Floran ser fin ut. I andra områden finns välutvecklade bryn och på höjder bitvis tätare trädområden med fina hasselområden. Här finns fina ekar och i hassel en hel del lundstarr. I sydost finns 3 även tätare partier som delvis är obetade, (runt en liten stuga) och som hyser betydligt mera lundstarr. Fjärilen har inte återfunnits här. Genomförda åtgärder: I norr har markägaren huggit för ca 7 år sen. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Kontakt med markägaren för information om dårgräsfjärilen och hur man kan gynna den. Nr: 10. Namn: Skälsätters nyckelbiotop Fastighet: Skälsätter 1:1 Värdebedömning: Klass 1 Beskrivning: I östra delen av Skälsätters gård, väster om grusvägen, finns en bitvis blockig skog med ek, asp med graninslag. Speciellt aspen har höga naturvärden. Här finns mycket hassel och lundstarr som lägger grunden för en bra fjärilslokal där fjärilen förekommer ganska rikligt. Den södra halvan av området är genomarbetad för fjärilens skull, men även den norra halvan har bitvis potential om den kan åtgärdas med vissa försiktiga skogsbruksåtgärder. Även bryn och yngre lövskog öster om grusvägen är viktiga för fjärilen. Åkerbrynet söderut på nya hygget i västra Varghagen blir en viktig spridningskorridor mellan lokaler och bör bli löv- och hasseldominerat och fritt från gran. Genomförda åtgärder: Röjt och gallrat (efter stormar) av Linköpings kommun i olika omgångar i södra halvan. Under vintern 2014 avverkades granen och lövskogen gallrades i den norra halvan. Detta gjordes av markägaren i samråd med kommunen. Skydd, avtal m.m.: Nyckelbiotop (inget formellt skydd). Åtgärdsbehov: Röjning kommer att behövas omkring 2017 i detta område. Även i södra halvan är röjning och ev. smärre gallring önskvärt de närmaste åren. Troligtvis ytterligare en röjning av gläntor och bryn under programperioden. Nr: 10 b Namn: Siktesbo betesmark Fastighet: Siktesbo 2:9 Värdebedömning: Klass 3 Beskrivning: Ganska stor av nötdjur välbetad betesmark söder om gården. Trädskiktet är grovt till medelgrovt, av ek och ask. En del asp och fågelbär finns också. En hel del bergbundna flacka höjder finns i hagen. Buskskiktet är hassel, en och ros. Hasseln är bortröjd här och där. En del fina hasselbryn med lundstarr finns kvar. Floran är påverkad av gödsling. Närheten till övriga fjärilslokaler kan göra den intressant även om inte fjärilen finns där idag. Troligtvis är hagen idag alltför öppen för att vara riktigt bra för dårgräsfjäril. Genomförda åtgärder: Granhuggningar har gjorts på senare år. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Kontakt med markägaren för information om dårgräsfjärilen och hur man kan gynna den. Nr: 11 Namn: Klasa sydvästra åkerholmar Fastighet: Klasa 1:1 Värdebedömning: Klass 1 Beskrivning: Väster om Klasa gårdsbebyggelse och norr om en damm ligger två ”åkerholmar” som domineras av grov ek. Här finns en stabil lokal för dårgräsfjäril. Det södra mindre området har förutom ek endast lite sly av asp, björk, sälg och lind och mycket hassel och lundstarr. Det större området innehåller förutom ek också grov tall och yngre asp, ek, 4 fågelbär, gran och björk. Även här är det heltäckande med hassel med lundstarr. En kraftledning som röjs ofta går genom norra delen. Åkerbrynet norrut på nya hygget i västra Varghagen blir en viktig spridningskorridor och bör förbli fritt från gran och löv- och hasseldominerat (överenskommet med markägaren våren 2012). Även lövområdet runt dammen kan bli en möjlig lokal efter gallring. Genomförda åtgärder: Röjning av bryn har skett i omgångar. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Norra åkerholmen bör gallras svagt genom att man tar bort gran och asp och båda åkerholmarna bör röjas inom de närmaste åren. Ytterligare två röjningar under programperioden. Nr: 12 Namn: Eklundshagen Fastighet: Klasa 1:1, Skälsätter 1:1 Värdebedömning: Klass 1 Beskrivning: I norra delen av Klasa gård ligger en stor åkerholme med fin, ganska grov ek och en del asp. Här finns en gammal torpmiljö med små åkrar som idag skapar fina gläntor och bryn i de rika hasselbuskagen. Här finns gott om lundstarr. Markerna har vårdats och även bränts på 70-talet. I ett samarbete mellan markägaren, Skogsstyrelsen och Linköpings kommun gallrades ek och sattes stängsel för bete med nötboskap 2007. Fjärilsmängden har minskat och det finns inte längre så mycket fjärilar som man kan förvänta sig i detta förstklassiga område. Eventuellt har betestrycket varit för hårt eller mer troligt blev huggningen något för hård och chockade fjärilspopulationen, vilket dock kommer att korrigeras naturligt. Genomförda åtgärder: Röjningar av gläntor ca 2005. Ekgallring 2007, betat sedan 2007. Skydd, avtal m.m.: Nyckelbiotop (inget formellt skydd). Åtgärdsbehov: Betestryckskontroll årligen sommartid. Vid behov lätt röjning i hassel och sly i början och slutet av programperioden. Nr: 13 Namn: Klasa åkerholme Fastighet: Klasa 1:1 Värdebedömning: Klass 3 Beskrivning: Väster om Klasa bebyggelse ligger en åkerholme med en kraftledning i den södra delen. Här finns några grövre ekar tillsammans med klenare ek, björk, asp och lind. Här finns också mycket hassel och lundstarr. Det har setts fjärilar här vid varje inventering. Genomförda åtgärder: Svaga röjningar av bryn i omgångar av Linköpings kommun. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: En gallring av klena lövträd vore önskvärt i början av programperioden, därefter ytterligare två röjningar. Nr: 14 Namn: Siktesbo åkerholme Fastighet: Siktesbo 1:7 Värdebedömning: Klass 4 Beskrivning: Invid vägkorset i Siktesbo ligger denna lilla åkerholme som har pekats ut som ett tänkbart dårgräsfjärilsområde. Den är tätt bevuxen med sötkörsbär, men även tall, björk, asp m.m. Här och där finns lundstarr. Åkern omkring brukar betas efter vallskörden varvid även åkerholmen betas, vilket kan vara en bra skötsel för dårgräsfjärilen. Holmen är dock alltför tät och inte någon typisk dårgräsfjärilslokal, och fjärilen har aldrig setts där. 5 Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Kontakt med markägaren för information om dårgräsfjärilen och hur man kan gynna den. Nr: 15 Namn: Klasa norra bete Fastighet: Klasa 1:1 Värdebedömning: Klass 3 Beskrivning: Norr om bebyggelsen i Klasa finns en stor betesmark som växer igen. Det har inte betats på ett par år. Bitvis finns massor med sly av björk, asp och sälg, bitvis mycket hassel. Trädskiktet är glest och består av ek, tall och björk. Äldre smååkrar i betesmarken gör betet öppet och ljust i vissa delar. I sydöstra delen, närmast husen, finns ett tätare trädområde med grov ek, ask, lönn och en jättelind. Här flög dårgräsfjärilar år 2005. Området kan vara en viktig spridningskorridor mellan övriga lokaler. Genomförda åtgärder: Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Önskvärt att återuppta ett svagt betestryck. Kontroll av betestrycket årligen sommartid. Om området växer igen för mycket kan röjning behövas. Nr: 16 Namn: Klasa norra åkerholme. Fastighet: Klasa 1:1, Ingebo 1:52 Värdebedömning: Klass 3 Beskrivning: I norra delen av Klasa finns en mindre åkerholme helt dominerad av medelgrov ek. Här finns också heltäckande hasselbuskage med gott om lundstarr. Ekarna är gallrade. Miljön borde vara en lämplig fjärilsmiljö men holmen kanske ligger för långt ut på åkern. Senast fjärilen sågs här var 1999. Röjningar i västra brynet av den intilliggande Grönlundshagen har skett för att underlätta spridning. Genomförda åtgärder: Gallrat 2007 i samarbete mellan markägaren, Skogsstyrelsen och kommunen. Röjningar gjorda 2004 och 2009 av Linköpings kommun. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Röjning av bryn och gläntor de närmaste åren och ytterligare två gånger under programperioden. Även brynen mot nr 12 bör ses över och vid behov åtgärdas. Nr: 17 Namn: Skogstorps lövskog och betesmark Fastighet: Vargsätter 1:2 och 1:3 Värdebedömning: Klass 3 Beskrivning: Norr om gården Skogstorp finns denna stora lövskog som förr var betad. Den är en tilltalande och värdefull mosaik av enstaka äldre tall, björk och ek blandat med yngre asp, al och björk. Bitvis finns frodiga, fuktiga gläntor med mycket hassel. Lundstarr finns spridd här och där. I södra delen på den andra fastigheten finns en öppen betesmark (hästbetad) med grövre ek och asp. Fjärilen har inte setts här men med rätt åtgärder skulle det bli en fin fjärilsbiotop som gynnade spridningen norrut. Genomförda åtgärder: Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Kontakt med markägaren för information om dårgräsfjärilen och hur man kan gynna den. 6 Nr: 18 Namn: Dykällans ekområde Fastighet: Dykällan 1:1 Värdebedömning: Klass 2 Beskrivning: Dykällan är en ensamliggande gård en kilometer väster om Skeda Udde. Här slås vallarna men inga betesmarker betas. Närmast husen finns lite äldre ek, björk och ask samt mycket hassel och lundstarr. Längre västerut, på andra sidan av små flikiga åkrar, finns ett tätare område med yngre ek, björk, tall, gran och rönn. Här finns likaså gott om hassel med lundstarr. Lokalen hyste 2010 inga fjärilar men har gjort det tidigare och är en mycket viktig länk mellan starka omgivande lokaler med dårgräsfjäril. Genomförda åtgärder: Små röjningar i bryn utförda 2004 och 2009 av Linköpings kommun. Vintern 2013/14 gjordes en mer genomgripande gallring av Linköpings kommun. Skydd, avtal m.m.: Samverkansavtal med Linköpings kommun. Åtgärdsbehov: Underhållsröjningar två gånger under programperioden. Området är tack vare sitt läge extra intressant att börja beta. Nr: 19 Namn: Asplund Fastighet: Dykällan 1:1 och Ingebo 1:2 Värdebedömning: Klass 2 Beskrivning: Norr om det lilla torpet Asplund och gårdsbebyggelsen i Dykällan ligger en blandskog med medelålders till äldre ek, asp, gran och en del sälg. I lövdominerade partier finns mycket hassel och lundstarr. Nordost om vägkorset här finns glesare trädskikt med mycket sly och mycket hassel. Området är en ganska stark fjärilslokal. Genomförda åtgärder: Små röjningar i bryn utförda 2004 och 2009 av Linköpings kommun. Vintern 2013/14 gallrades större delen av området genomgripande. Skydd, avtal m.m.: Samverkansavtal med Linköpings kommun. Åtgärdsbehov: Underhållsröjningar tre gånger under programperioden. På sikt vore önskvärt om kvarvarande barrskog kunde omföras till lövskog. Nr: 20 Namn: Eklunden Fastighet: Gällringe 1:5 Värdebedömning: Klass 3 Beskrivning: Nära ekobyn Eklunden ligger denna ekkulle som består av enbart ganska grova ekar glest utställda efter en ekhuggning för ca 10 år sedan. Här finns massor av hassel och bitvis också täta områden med aspsly, som vore bra att röja fram lämpliga gläntor i.. Det är gott om lundstarr. Området skulle kunna vara en lämplig miljö om bara fjärilen hittade hit. Genomförda åtgärder: Ekgallrat och buskröjt tidigare av markägaren. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Kontakt med markägaren för information om dårgräsfjärilen och hur man kan gynna den. Nr: 21 Namn: Dykällans skogsmark Fastighet: Dykällan 1:1 Värdebedömning: Klass 1 Beskrivning: Rakt söder om Dykällans bebyggelse ligger öster om åkerytorna ett långt skogsområde som något ologiskt är en stark fjärilslokal. Skogen består av 3 delar. Den norra delen är en ordinär ganska ung tall- och aspskog med inslag av björk och ek. Här finns 7 mycket aspsly efter en gallring för ca 10 år sen. Gott om hassel och lundstarr är det också. Mittområdet påminner om ett ca 10 år gammalt hygge med ganska många lämnade träd. Det är oplanterat och växer nu igen med asp, gran och hallon i blockig mark. Även här finns gott om hassel. Den södra delen av skogen är äldre med dominerande asp och tall. Det finns en del björk och ek, varav några äldre och grövre. Detta område är gallrat för ca 5 år sen. Det finns gläntor i söder. Hassel och lundstarr är gott om. Genom hela området går en bred skogsmaskinväg som erbjuder ljusare partier här och där i skogen vilket är gynnsamt för fjärilen. Genomförda åtgärder: Huggningar gjorda vid olika tidpunkter för ca 5-10 år sedan av markägaren. Skydd, avtal m.m.: Samverkansavtal med Linköpings kommun. Åtgärdsbehov: Området växer snabbt igen och behöver därför bitvis röjas ett par gånger under perioden, samt även gallras en gång. Nr: 22 Namn: Eklundens östra ekområde Fastighet: Gällringe 1:5 Värdebedömning: Klass 4 Beskrivning: Nära bebyggelsen öster om ekobyn Eklunden ligger detta obetade lövområde på och runt en höjd. Trädskiktet består av ca 30-årig ek, björk och asp som kommit upp som stubbskott efter en avverkning. Det finns även några få större tallar och ekar. Det är inte mycket hassel i buskskiktet utan mera rosor, en och måbär. Mycket sly av asp, ek och rönn. Det finns en del lundstarr. Vad som skulle tala för området är att det finns lämpligare fjärilsbiotoper i närheten. Idag finns dock inga fjärilar. Genomförda åtgärder: Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Kontakt med markägaren för information om dårgräsfjärilen och hur man kan gynna den. Nr: 23 Namn: Ingebo södra åkerholme Fastighet: Ingebo 1:2 Värdebedömning: Klass 3 Beskrivning: Mellan gårdarna Ingebo och Dykällan finns utefter grusvägen en serie av små ”åkerholmar” som alla är lokaler i den viktiga spridningskorridor som finns här. Den sydligaste är störst och domineras av asp med inslag av ek, björk och al. Här är gott om hassel och en del fina bryn. Fjärilspopulationen är ganska svag. Genomförda åtgärder: Här är röjt fläckvis 2004 och 2009 av Linköpings kommun. Skydd, avtal m.m.: Samverkansavtal med Linköpings kommun. Åtgärdsbehov: Svag gallring vore lämpligt snarast. Dessutom röjning i samband med gallringen och ytterligare två gånger under programperioden. Nr: 24 Namn: Ingebo norra åkerholme Fastighet: Ingebo 1:2 Värdebedömning: Klass 1 Beskrivning: Mellan gårdarna Ingebo och Dykällan finns utefter grusvägen en serie av små ”åkerholmar” som alla är lokaler i den viktiga spridningskorridor som finns här. Den 8 nordligaste är liten och har ganska ungt trädskikt av ek, asp, gran, tall, björk och sälg. Här finns aspsly och mycket hassel med lundstarr. Det är gott om fjärilar. Genomförda åtgärder: Röjning av brynen 2004 och 2009 av Linköpings kommun. Skydd, avtal m.m.: Samverkansavtal med Linköpings kommun. Åtgärdsbehov: En svag gallring av företrädesvis barr och brynröjningar snarast. Ytterligare två röjningar under programperioden. Nr: 24 b Namn: Ingebo mellersta åkerholme Fastighet: Ingebo 1:2 Värdebedömning: Klass 3 Beskrivning: Mellan gårdarna Ingebo och Dykällan finns utefter grusvägen en serie av små ”åkerholmar” som alla är lokaler i den viktiga spridningskorridor som finns här. Den mellersta lilla åkerholmen består av yngre ek och asp, apel och sälg. Även här finns mycket hassel. På andra sidan grusvägen finns också en fin hasselmiljö. Fjärilen har inte inventerats här. Genomförda åtgärder: Mycket svaga brynröjningar 2004 och 2009 av Linköpings kommun. Skydd, avtal m.m.: Samverkansavtal med Linköpings kommun. Åtgärdsbehov: En svag gallring med hasselröjningar snarast vore lämpligt. Ytterligare två röjningar under programperioden. Nr: 25 Namn: Lövsätter Fastighet: Lövsätter 3:1 Värdebedömning: Klass 1 Beskrivning: En kilometer söder om Skeda Udde samhälle ligger den lilla gården Lövsätter lite för sig själv. Här finns i åkerlansakapet 3 åkerholmar varav 2 förtjänstfullt har restaurerats och nystängslats till betesmark år 2009. Då höggs barrträd bort och man kvarställde äldre ek och tall med lite yngre asp och enstaka lind. Här är nu en relativt stark lokal för fjärilen och en viktig sydlig utpost för spridning utefter åkerbryn i alla riktningar. Genomförda åtgärder: Huggning och stängsling i samarbete mellan markägaren, länsstyrelsen och kommunen 2010. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Inget åtgärdsbehov i betet mer än svaga slyröjningar 2-3 gånger under perioden. Det är dock viktigt med kontroll av betesstyrka och att hassel släpps upp. Åkerholmen bör röjas/gallras. Man borde även arbeta med åkerbrynsröjningar åt nordväst, öster och söder. Kontroll av om landskapet mot Smacka kan erbjuda spridningsstråk. Nr: 26 Namn: Ingebo västra åkerholme Fastighet: Ingebo 1:3 Värdebedömning: Klass 1 Beskrivning: Ca 500 meter väster om Skeda Udde finns i åkerlandskapet två större åkerholmar som gallrats och stängslats för dårgräsfjärilens skull. Lokalerna är stabila fjärilslokaler. Den västra består av medelålders ek, asp och björk. En del lövsly finns och det är gott om hassel med lundstarr. Genomförda åtgärder: Gallrat och stängslat 2009. Före det brynröjt i omgångar av Linköpings kommun. Skydd, avtal m.m.: 9 Åtgärdsbehov: Kontroll av betestrycket årligen sommartid. Slyröjning 2 gånger under programperioden. Nr: 27 Namn: Ingebo östra åkerholme Fastighet: Ingebo 1:3 Värdebedömning: Klass 1 Beskrivning: Ca 500 meter väster om Skeda Udde finns i åkerlandskapet två större åkerholmar som gallrats och stängslats för dårgräsfjärilens skull. Lokalerna är stabila fjärilslokaler. Den östra har mera asp och björk och mindre ek i trädskiktet. Här finns lite mindre av hassel men gott om lundstarr. Genomförda åtgärder: Gallrat och stängslat 2009. Före det brynröjt i omgångar av Linköpings kommun. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Kontroll av betestrycket årligen sommartid. Slyröjning 2 gånger under programperioden. Nr: 27 b Namn: Skeda Udde kraftledning Fastighet: Ingebo 1:3 Värdebedömning: Klass 1 Beskrivning: I sydvästra delen av Skeda Udde villasamhälle utgår en kraftledning åt nordväst. Här nära åkern finns den starkaste fjärilslokalen i Skeda Udde-området. Förutom själva kraftledningsgatan finns i kanterna en del grövre ek och yngre tall, björk och gran. I det varma sydvästläget växer också mycket hassel och lundstarr. Genomförda åtgärder: Gläntor röjda i omgångar, gallring av främst gran åt åkern 2009 (av Linköpings kommun). Kraftledningen röjd av kraftbolaget senast 2012 och Linköpings kommun 2013. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Svag barrgallring bakom kraftledningen snarast. Förmå kraftbolaget att lämna några hasselbuketter i kraftledningsgatan. Ytterligare två röjningar under programperioden. Nr: 28 Namn: Vargsätters ekhage Fastighet: Vargsätter 1:2 Värdebedömning: Klass 3 Beskrivning: Runt några mindre bergklackar breder denna ganska stora beteshage ut sig. Många fina 60 cm ekar finns jämnt utspridda i hagen som betas bra med nötdjur. Även en del björk, asp och klenare ek finns. En del hasselbuketter finns kvar och en hel del lundstarr. På grund av en huggning för ca 10 år sen är betet sannolikt för öppet och ”städat” med för lite hassel för att vara attraktivt för dårgräsfjäril. Fjärilen finns inte heller här idag. Detta skulle dock kunna ändras om hasseln tilläts komma upp igen. Genomförda åtgärder: Trädskikt i hagen gallrat för 10 år sen. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Kontakt med markägaren för information om dårgräsfjärilen och hur man kan gynna den. 10 Nr: 28 b Namn: Öster om Vargsätters ekhage Fastighet: Vargsätter 1:2 Värdebedömning: Klass 3 Beskrivning: Söder om Vargsättershagen ligger en obetad åkerholme med berghällar i mitten och yngre-medelålders ekar samt högt sly kring kanterna. Vegetationen är en tät grässvål med olika örter, även korskovall, och en hel del lundstarr, främst utåt brynen. Dårgräsfjärilen har inte inventerats i detta område. Genomförda åtgärder: Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Kontakt med markägaren för information om dårgräsfjärilen och hur man kan gynna den. Nr: 29 Namn: Ingebo små-åkerholmar Fastighet: Ingebo 1:3 Värdebedömning: Klass 3 Beskrivning: I nordligaste delen av åkerlandskapet på Ingebo 1:3 finns 2 små åkerholmar. Dessa fungerar som spridningslokaler för fjärilens eventuella spridning norrut. Den östra har yngre trädskikt av asp och ek med lite björk och tall. Här finns lundstarr men få hasselbuskar. Den västra holmen har lite äldre asp med en del ek och björk. Här finns mera hassel. På båda lokalerna har frodigt högvuxet bredbladigt gräs brett ut sig efter en hård huggning. Genomförda åtgärder: Gallrat före 2009 av markägaren. Tidigare brynröjningar 2004 och 2007 av Linköpings kommun. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Slyröjning tre gånger under programperioden. Hassel är viktigt att gynna. Nr: 30 Namn: ”Övre betet” Fastighet: Ingebo 1:3 Värdebedömning: Klass 1 Beskrivning: Nordväst om och gränsande till bebyggelsen i Skeda Udde finns en stor trädrik betesmark. Här har fjärilen varit talrik och här har kommunen arbetat för att gynna den under en tioårsperiod. Det växer ung björk och asp tillsammans med en äldre generation med glest stående björkar och ekar. Det har skapats en del gläntor under åren och hagen har betats de flesta år men är ändå för tät för fjärilen, vars populationstal har minskat med åren. Utanför nuvarande hägn finns mera tall i marker som också kan ingå i ett bete. Hasselbuskar finns det gott om och en del lundstarr. Genomförda åtgärder: Röjningar 2004, 2007 och 2009 samt stängsling. Under vintern 2013/14 genomförs en genomgripande gallring och en omstängsling för får planeras sedan. Området har tidigare betats av nöt. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: En gallring i trädskiktet och slyröjning genomförs under 2013/14, liksom omstängsling av utvidgat bete. Två kompletterande röjningar kommer att behövas under perioden samt årliga kontroller av betestrycket sommartid. 11 Nr: 31 Namn: Ingebo hemmabeten Fastighet: Ingebo 1:3 Värdebedömning: Klass 3 Beskrivning: Nära söder om Ingebo Mellangårds ladugård har en gallring och stängsling nyligen skett. Här dominerar medelålders asp med några äldre ekar och enstaka björk, ek och lind. Det är bitvis gott om hassel. Åkerbrynet längre västerut utanför hagen har också röjts bra. Här dominerar äldre barrträd med visst lövinslag och hasselbuskar. Detta bryn blir ett bra komplement till betesmarken. Fjärilen finns här och har ökat med åren. Genomförda åtgärder: Gallrat och stängslat 2010/11 av Linköpings kommun. Betas med får. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Röjning av sly i och utanför betet, ca 3 gånger under programperioden. Årliga betestryckskontroller sommartid. Nr: 32 Namn: Smacka Fastighet: Smacka 1:1 Värdebedömning: Klass 2 Beskrivning: Ca en kilometer söder om Skeda Udde ligger Smacka gård. På en udde som går ut i åkermarken har dårgräsfjärilen hittats nyligen. Även äldre muntliga rapporter finns. På udden växer yngre björk, asp, sälg, tall och gran samt någon enstaka ek. Ett fåtal äldre björkar finns i norr. Det är heltäckande med hasselbuskar och gott om lundstarr. Marken är knappast typisk för en dårgräsfjärilslokal. Bitvis finns t.ex. massor med skavfräken och spenört. I närområdet norrut, runt en villa, finns däremot i varma sluttningar massor med hasselmarker under grov ek, tall och björk. Här ser det mer ut som typisk dårgräsfjärilsmark. En åkerholme som restaurerats till bete ca 200 m åt sydost, hade inte några fjärilar i juli 2012. Genomförda åtgärder: Områdena i norr ( på villatomten) sköts av markägaren med hasselröjningar för att gynna vårfloran och gynnar sannolikt samtidigt fjärilen. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Kontakt med markägare för information om dårgräsfjärilen och hur man kan gynna den. Eftersök av fjärilen i landskapet norrut, mot Lövsätter, men eventuellt även i en yngre lövskog väster om vägen. Röjning och gallring av udden inom några år samt ytterligare en röjning. Nr: 33 Namn: Mutebo norra bete Fastighet: Mutebo 2:4 Värdebedömning: Klass 3 Beskrivning: Väster om och nära stora vägen mot Vimmerby ligger detta område strax norr om Skeda Udde. Här finns en av nötdjur välbetad hage som bitvis är bergbunden. Här finns några få 40 cm ekar och björkar glest utspridda i hagen. Många hasselbuketter finns liksom mycket örnbräken. Några hasselbuskar är avverkade. Mycket lite lundstarr hittad. Betet är troligtvis för öppet för dårgräsfjärilen som inte har hittats här. Genomförda åtgärder: Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Kontakt med markägare för information om dårgräsfjärilen och hur man kan gynna den. 12 Nr: 34 Namn: Mutebo östra bete Fastighet: Mutebo 3:1 Värdebedömning: Klass 3 Beskrivning: Mycket nära väster om stora vägen mot Vimmerby finns ett stort mycket välbetat (med nötdjur) och öppet bete. I området finns några ca 70-åriga tallar och några medelgrova ekar på bitvis grunda marker. Här finns inga buskar alls och endast någon liten tuva av lundstarr. Floran är bitvis mycket fin. Fjärilen har inte hittats här och området är helt olämpligt som habitat. Genomförda åtgärder: Huggen för ca 8 år sedan av markägaren. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Nr: 35 Namn: ”Uddeslingan” Fastighet: Ingebo 3:4 Värdebedömning: Klass 2 Beskrivning: Mellan Skeda Udde och riksväg 34 ligger det mycket tätortsnära motionsspåret ”Udde-slingan”. Här finns en nyupptäckt dårgräsfjärilslokal. Kanske har fjärilarna kunnat sprida sig hit när närliggande populationer blivit tillräckligt starka. Runt södra och mellersta delen av slingan finns en fin blandning av medelålders ek, asp, björk, gran och enstaka äldre tall. I söder finns äldre och grövre ek. Här är mycket bra gallrat för fjärilen vintern 2012. Det finns en del hassel och en del lundstarr. Genomförda åtgärder: Gallrat 2012 av Linköpings kommun. Skydd, avtal m.m.: Kommunalägd mark ger ett i praktiken starkt skydd. Åtgärdsbehov: Slyröjning snarast för att gynna hassel. Uppsättning av informationstavla. Stängsling för fårbete av delar av området i samverkan med motionsförening och arrendator. Nr: 36 Namn: Gatans ekbete Fastighet: Gatan 2:1 Värdebedömning: Klass 3 Beskrivning: Öster om riksväg 34 finns en välskött betesmark där man sökt fjärilen länge utan att finna den. På gården Gatans norra del finns en stor ekhage med en ganska stor grävd damm i de centrala delarna. Det finns fina grova ekar glest i hagen som betas med nötdjur. Delar av ursprungligt område är förändrade. Förutom dammen har det byggts villor i norr och väster om grusvägen är träden avverkade nyligen. Osäkert om man planerar bete eller skogsplantering här. Den stora hagen är öppen och innehåller för lite hasselbuskar för att vara riktigt intressant som fjärilslokal. Om fjärilen tar sig över stora vägen från ”Udde-slingan” så kan dessa marker och omgivningarna söder om hagen bli intressantare. Genomförda åtgärder: Buskröjt av markägaren hösten 2011. Delar väster om grusvägen avverkade enl. ovan. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Eventuellt kontakt med markägare för information om dårgräsfjärilen och hur man kan gynna den. 13 Nr: 37, 38, 39, 40 Namn Fyra småområden omkring Kerstinebo Fastighet: Flera Värdebedömning: Klass 4 – lägre Beskrivning: Öster om väg 34 och Skeda Udde ligger fyra småområden som ingår i Linköpings Universitets ursprungliga inventering. Dessa ligger dock isolerat och är mindre lämpliga som dårgräsfjärilsmiljöer. De har inte hittills innehållit några fjärilar. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Eventuellt kontakt med markägare för information om dårgräsfjärilen och hur man kan gynna den. Hållingstorp Nr: 96 Namn: Åkrokens betesmark Fastighet: Hållingstorp 1:1 Värdebedömning: Klass 1 Beskrivning: Mellan husen Åkroken och Sätra i västra Hållingstorp finns väster om grusvägen en stor betesmark. Den västra delen närmast åkern är en dårgräsfjärilslokal där fjärilen ökar i antal. Området är trots huggningar ett något tätare parti än betet i övrigt. Tätheten i trädskiktet varierar på ett bra sätt. Här finns mycket grova ekar men även klenare ek, asp, ask och lind. Bitvis finns mycket hassel. Huggningarna är bra utförda ur fjärilsperspektiv. Kanske har betet blivit något för öppet. Här betas med får. Genomförda åtgärder: Gran hugget i slutet av 1990-talet, löv gallrat ca 2006 (av markägaren eller arrendatorn). Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Betestryckskontroll årligen på försommaren. Kontakt med arrendator för information om dårgräsfjärilen och hur man kan gynna den. Nr: 102 Namn: Åkrokens östra lövkog Fastighet: Hållingstorp 1:1 Värdebedömning: Klass 1 Beskrivning: Mellan Åkroken och Humpen finns öster om grusvägen en långsträckt lövskog. Här finns en blandning av ganska klen ek, asp, lind m.m. Stora, mycket värdefulla grova ekar finns, speciellt i södra delen. Överallt finns gott om hassel. Lundstarr finns mest hässlena i söder. Antalet fjärilar är ökande i området. I detta och i område 109 gjordes 1997/98 kommunens första arbeten för dårgräsfjärilen, tillsammans med Linköpings Universitet, markägare och arrendator. Huggning och stängsling genomfördes men området betas inte längre. Genomförda åtgärder: Gallring och stängsling 1997/98. Gallrat 2006/07, röjt bryn mot vägen 2011 (utförda av Linköpings kommun). Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: En svag röjning och gallring i lövskogen bör göras inom de närmaste åren och ytterligare en till två röjningar under åtgärdsperioden. Området är tack vare sitt läge, sin storlek och sitt relativt stora antal fjärilar extra intressant att börja beta. 14 Nr: 102 b Namn: Humpens jätteekar Fastighet: Hållingstorp 1:1 Värdebedömning: Klass 1 Beskrivning: Söder och sydost om Humpen ligger ett område som består av två olika delar. Dels närmast bebyggelsen ett område med jätteekar som hyser stora mängder hassel och lundstarr och dels längre åt sydost ett yngre lövområde, också med stora mängder hassel. Den yngre skogen består av asp, ek, ask och björk. Det finns enstaka grova lindar och ekar även här. Marken är frodig och domineras av högvuxna örter och bredbladiga gräs. Hela området är en allt bättre fjärilslokal och ett spridningsstråk för omgivningarna. Genomförda åtgärder: Röjning av luckor och frihuggning av ek 2006 (av länsstyrelsen och kommunen). Buskröjning 2011 (av Linköping kommun). Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Ny röjning och gallring om ca 5 år, därefter en kompletterande röjning. Området är tack vare sitt läge, sin storlek och sitt relativt stora antal fjärilar extra intressant att börja beta. Nr: 106 Namn: Humpens stora ekskog Fastighet: Hållingstorp 1:1 Värdebedömning: Klass 1 Beskrivning: Ca 500 m öster om Humpen finns ett mycket varierat och biologiskt värdefullt naturområde. Mestadels består det stora området av medelgrov ek. Här finns också alkärr och ett berg med gammal tall, fina branter, gläntor och glest med mycket stora ekjättar. De flesta lövträdslag växer här. Det är ett område med en storartad mångfald och storleken höjer värdet ytterligare. Även här har fjärilen ökat under åren. Genomförda åtgärder: Gläntor skapade och ekar frihuggna 2006 (av länsstyrelsen och kommunen). Röjda gläntor och bryn 2011 (av Linköpings kommun). Skydd, avtal m.m.: Nyckelbiotop (inget formellt skydd). Åtgärdsbehov: Ytterligare huggning av vissa gläntor under 2014-2016 och ytterligare två gånger under programperioden. Nr: 109 Namn: Hållingstorps ekskog Fastighet: Hållingstorp 1:1 Värdebedömning: Klass 1 Beskrivning: Ca 400 m nordväst om bebyggelsen i Hållingstorp, norr om en åker, finns en ganska gles ekskog med grova träd. Det finns även en del lind och asp. Området täcks av hassel och här finns gott om lundstarr. Det betas hårt av viltet vilket är positivt. Fjärilsantalet ökar också. I detta och i område 102 gjordes 1997/98 kommunens första arbeten för dårgräsfjärilen, tillsammans med Linköpings Universitet, markägare och arrendator. Huggning och stängsling genomfördes men området betas inte längre. Genomförda åtgärder: Gallring och stängsling 1997/98. Gallrat 2005, brynröjt 2011 (av Linköpings kommun). Skydd, avtal m.m.: Område med naturvärde i Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering (inget formellt skydd). Åtgärdsbehov: Röjning av bryn och gläntor 2017-2019 och ytterligare en kompletterande röjning under perioden. Området är tack vare sitt läge, sin storlek och sitt relativt stora antal fjärilar extra intressant att börja beta. 15 Nr: 115 Namn: Hållingstorps vägkors Fastighet: Hållingstorp 1:1 Värdebedömning: Klass 1 Beskrivning: Ca 200 m väster om Hållingstorps gårdsbebyggelse, på båda sidor vägkorsningen, ligger åkerholmar. Båda holmarna domineras av mycket grova ekar. En yngre generation av björk, asp och lind finns också. Fina hasselsnår med gott om lundstarr växer överallt. Viltbetet håller bitvis ned en del slyvegetation. Stora arbetsinsatser har gjorts på dessa områden och de är mycket viktiga lokaler centralt belägna i Hållingstorps-populationen. Även här ökar antalet fjärilar. Genomförda åtgärder: Gallrat 2006/07, röjt 2011 (av Linköpings kommun). Skydd, avtal m.m.: Område med naturvärde i Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering (inget formellt skydd). Åtgärdsbehov: Röjning av bryn och gläntor två gånger fram till 2019 och röjning/gallring av yngre träd i slutet av åtgärdsperioden Nr: 115 b Namn: Hållingstorpsbrynet Fastighet: Hållingstorp 1:1 Värdebedömning: Klass 2 Beskrivning: Ca 200 m nordväst om Hållingstorps ladugård finns i sydvästläge mot åkern ett restaurerat bryn. Den norra delen är smal med klenare asp och björk och bitvis mycket hassel. Den är ljus och öppen men hyser väldigt mycket lundstarr. Den södra delen består av ett skuggigare parti med grov ek. Även här finns hassel och lundstarr. Området är ett viktigt flygstråk i landskapet mellan olika lokaler, men har inte ingått i de ordinarie fjärilsinventeringarna som utförts av Linköpings Universitet. Genomförda åtgärder: Röjt och gallrat 2006, röjt 2011 (av Linköpings kommun). Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Brynröjningar om ca 10 år. Nr: 117 Namn: Barkesveds grova ekar Fastighet: Hållingstorp 1:1 Värdebedömning: Klass 1 Beskrivning: Ca 100 m väster om Barkesveds bebyggelse ligger mitt i granlandskapet, norr om vägen ett område med gigantiska ekar. Dessa är frihuggna och undervegetationen blir mer och mer naturlig allteftersom. Några hasselsnår finns också kvar och en svag men stabil förekomst av fjärilar. Området skulle i norr kunna ingå i en möjlig spridningskorridor för fjärilen. Genomförda åtgärder: Ekarna frihuggna för ca 10 år sedan (av markägaren). Röjt 2011 (av Linköpings kommun). Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Gallring i granskogen i norra delen (österut) vore önskvärt i samband med nästa produktionsgallring, och att därvid gynna löv i området. Om möjligt även förbättra spridningskorridor västerut, mot område 106. Nr: 120 Namn: Barkesved norra Fastighet: Hållingstorp 1:1 Värdebedömning: Klass 3 16 Beskrivning: Norr om husen i Barkesved finns ett lövområde med enstaka äldre ek och yngre gran, lönn och ask. Här växer massor med hassel. Fjärilspopulationen är här mycket svag. Observera att området med lövskog i norr också är intressant, varför Linköpings Universitets ursprungliga område har utvidgats på denna kartbild. Västerut finns lite äldre barrblandskog. Alla dessa områden ingår i marker som har god potential och som skulle kunna bilda spridningskorridorer runt det helt grandominerade närlandskapet. Genomförda åtgärder: Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Röjning/gallring snarast. Även spridningskorridorer åt område 117 i väster och 124 i öster bör röjas/gallras. Därefter minst ytterligare två röjningar under programperioden. Nr: 122 Namn: Hållingstorps södra bete Fastighet: Hållingstorp 1:1 Värdebedömning: Klass 2 Beskrivning: 200 m söder om Hållingstorps gård finns en betad mark i två fållor. Den västra delen är yngre och innehåller många olika trädslag som ek, asp, björk, lind, lönn, rönn, hägg och sälg. Här har huggits mycket svagt. Den östra delen hyser äldre ek och en del lind. Här är också svagt gallrat. Här finns mycket hassel men mycket kraftiga vildsvinsbök gör förekomsten av lundstarr mera svårbedömd. Fjärilen har minskat, vilket kan bero på en populationkrasch i den angränsande Göttorps storäng, eller på för hårt bete eller huggningar. Genomförda åtgärder: Röjning/gallring 2006 (av Linköpings kommun). Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Kontroll av betestryck årligen på försommaren. Svaga huggningar bör göras inom något år och ytterligare minst en röjning inom programperioden. Nr: 124 Namn: Barkesved östra Fastighet: Hållingstorp 1:1 Värdebedömning: Klass 1 Beskrivning: Ca 200 m öster om husen i Barkesved finns en ganska grov ekskog som en stor glänta i granskogen. Den är en rest av ett gammalt öppet odlingslandskap. Närmare gården finns en liten skog av asp och tall med en del insprängd gran. Det har visat sig att dessa områden tillsammans är en stark och stabil fjärilslokal. Nu finns nya hyggen norrut men även en mycket gles igenväxande buskrik gammal betesmark, som nu är den starkaste fjärilslokalen inom objektet. Linköpings Universitets ursprungliga område har därför utvidgats på denna kartbild. Detta gamla hagmarksområde och marker västerut (norr om husen) skulle kunna vara spridningsstråk i landskapet. Genomförda åtgärder: En gallring gjord för ca 5 år sedan (av markägaren). Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Bortgallring av gran och buskhuggning i gamla betesmarken. Likaså gallring västerut för att ge spridningsmöjligheter. Bör göras snarast. Därefter ytterligare två röjningar under programperioden. Nr: 126 Namn: Hållingstorp östra bete Fastighet: Hållingstorp 1:1 Värdebedömning: Klass 2 Beskrivning: 200 m sydost om Hållingstorps gård ligger en stor betesmark som restaurerades hårt på 1990-talet. Här finns grov ek ganska glest. Tyvärr finns nästan inga hasselbuskar kvar 17 sedan restaureringen och fjärilsantalet har också minskat under åren. Den viktigaste fjärilsförekomsten är i brynet till en liten yngre lövskog öster om betet (nr 126b). Genomförda åtgärder: Hagen huggen på 1990-talet av länsstyrelsen och markägaren. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Kontroll av betestryck årligen på försommaren. Hjälpa hassel att växa upp igen i hagen igen genom att t.ex. stängsla in hasselplantor mot bete. Snarast. Nr: 126 b Namn: Hållingstorps östra lövskog Fastighet: Hållingstorp 1:1 Värdebedömning: Klass 3 Beskrivning: Öster om det stora östra betet ligger ett yngre lövområde där miljön är bra. Här finns gott om hassel och flera lövträdsarter. Området skulle må bra av en vanlig skoglig lövgallring. Ej inventerat av Linköpings Universitet, men fjärilen bukar ses flyga här. Genomförda åtgärder: Brynröjt 2011 (av Linköpings kommun). Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Gallring och buskröjning inom 3 år, återkommande röjningar. Nr: 128 b Namn: Sadelmakaretorpet Fastighet: Hållingstorp 1:1 Värdebedömning: Klass 2 Beskrivning: I det gamla odlingslandskapet runt Sadelmakaretorpet finns nära grusvägen några lövmarker med mycket hassel och extremt mycket lundstarr. Även i granskogarna växer lundstarr. Markerna gränsar söderut till Sturefors marker där en stor lövskog just nu är den starkaste dårgräsfjärilslokalen i Östergötland. På grusvägen flyger fjärilen talrikt i sommartid. Genomförda åtgärder: Små bryn röjda 2006 och 2011 (av Linköpings kommun). Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Röjning snarast samt ytterligare två gånger inom programperioden. Kontroll av angränsande marker runt Sadelmakaretorpet och av brynen mot Hållingstorps gård för att eventuellt förbättra spridningskorridorer. Nr: 129 Namn: Pinnerums björkskog Fastighet: Hållingstorp 1:1 Värdebedömning: Klass 2 Beskrivning: Ca 200 m innan man är framme vid husen i Pinnerum finns öster om grusvägen en igenväxande betesmark som nu domineras av ca 35-årig björk med inslag av ek och gott om hassel och en. En del gran har funnits i området men togs bort nyligen på grund av snöskador. Området hyser en stabil men inte så stark fjärilspopulation. Genomförda åtgärder: Lövgallring ca 2006 av Linköpings kommun, granhuggning 2011 av markägaren. Skydd, avtal m.m.: Åtgärdsbehov: Röjningar inom de närmaste åren samt ytterligare två gånger under programperioden. 18 Bilaga 2 Genomförda åtgärder Skeda Udde Antal fjärilar 1999, 2005, 2010 0, 0, 0 0, 0, 0 0, 0, 0 0, 0, 3 0, 0, 0 0, 2, 42 Trend Nyfynd Ökande 0, 0, 0 - Huggning i norr ca 2006 av markägaren. 0, 0, 0 Ja 0, 0, 0 Ja, mestadels 0, 0, 0 10 10 b 11 Röjt luckor 2004, grangallrat 2005 och 2006 i södra halvan. Gran avverkad 2014 i norra halvan av markägaren. Granhuggningar på senare år av markägaren. Röjt luckor 2004, 2007 och 2009. Ja - 26, 5, 12 0, 0, 0 21, 4, 13 Återhämtning Återhämtning 12 13 14 Röjt luckor 2004/05, gallarat 2007. Betat sedan 2007. Röjt luckor 2004, 2007 och 2009. Inga 39, 2, 2 9, 2, 5 0, 0, 0 Starkt minskande Återhämtning - 15 16 17 18 19 20 0, 4, 0 7, 0, 0 0, 0, 0 3, 5, 0 11, 3, 8 0, 0, 0 Tillfälligt borta Troligtvis borta Tillfälligt borta Återhämtning - 21 22 23 24 24 b 25 Inga Röjt luckor 2004, gallrat 2007, röjt 2009. Inga Röjt luckor 2004, omröjt 2009. Gallrat 2013. Röjt luckor 2004, omröjt 2009. Gallrat 2013. Gallrat och röjt av markägaren. Gallrat av markägaren vid flera tillfällen. Kommunen har röjt luckor bakom Skålebohumpen 2005. Inga Röjt luckor 2004, omröjt 2009. Röjt luckor 2004, omröjt 2009. Svaga brynröjningar 2004 och 2009. Hugget för bete 2010. Betat från 2010. Ja Ja - (nyl. upphört) Delvis Ja 17, 1, 32 0, 0, 0 2, 0, 4 5, 1, 21 ? 0, 7, 30 Ökande Låg, stabil Ökande Ökande 26 Röjt luckor 2004, gallrat och stängslat 2009. Betat från 2009. Ja 8, 0, 22, Ökande 27 Ja 3, 29, 7 Låg, stabil Ja - ?, 25, 85 0, 0, 0 ? 2, 0, 3 Ökande Låg, stabil 30 31 Röjt luckor 2004, gallrat och stängslat 2009. Betat från 2009. Röjt luckor 2004 och 2007. Gallrat 2009. Hasselröjt 2012 av kraftbolaget, 2013 av kommunen. Gallrat ca 2003 av markägaren. Inga Röjt 2004 och 2007. Gallrat ca 2008. Röjt 2004, 2007, 2009 samt stängslat. Gallring och omstängsling 2014. Gallrat 2011. Ja Ja 68, 33, 10 0, 4, 8 Minskande Låg, stabil 32 33 34 35 36 37-40 Inga Inga Gallrat ca 2005 av markägaren. Gallrat 2012. Buskröjt, i väster avverkat 2011 av markägaren. Inga av kommunen Ja Ja Ja - 0, 0, 0, 0, 0, 0, Låg, stabil (muntl. rapporter) Nyfynd - Område 1 2 3 4 5 6 Genomförda åtgärder Inga Inga Inga Hugget 2011/12 av markägaren. Inga Granhugget ca 2002 av markägaren. 7 Röjning i hassel och bryn 2005. Gallrat ca 2011 av markägaren. Ja 8 8b Röjt luckor 2004 och 2006. Gallring i norr 2012 av markägaren. Inga 9 27 b 28 28 b 29 Bete Ja Ja Ja Ja - 0, 0, 0, 0, 0, 0, 10 0 0 6 0, 0, - Hållingstorp Bete Antal fjärilar 1999, 2005, 2010 Trend Ja - 7, 3, 15 12, 3, 36 ?, 53, 58 23, 41, 83 14, 10, 42 Ökande Ökande Ökande Ökande Ökande 115 115b 117 120 122 124 Genomförda åtgärder Gran hugget i slutet av 1990-talet, löv gallrat ca 2006 av markägaren. Gallrat 1997/98 och 2006, röjt bryn 2011. Röjt luckor, frihuggit ek 2006, röjt 2011. Röjt luckor, frihuggit ek 2006, röjt 2011. Gallrat 1997/98 och 2006, röjt 2011. Gallrat 2006, röjt 2011. Gallrat och buskröjt 2013/14 av markägaren. Gallrat 2006, röjt 2011. Frihuggit ek 2006, röjt 2011. Gran gallrat 2013/14 av markägaren. Gallrat och stängslat 2006. Gallrat ca 2008, ekar frihuggna 2013/14 av markägaren. Ja - 14, 18, 32 ?, finns 13, 7, 8 1, 0, 1 7, 18, 0 45, 37, 39 126 126b 128b 129 Röjning/gallring på 1990-talet av markägaren/länsstyrelsen. Röjt bryn 2011. Röjt luckor 2006, röjt 2011. Gallring/röjning 2006. Grangallring 2011 av markägaren. Ja - 70, 27, 1 ?, finns ?, finns 9, 11, 13 Ökande Låg, stabil Svag Minskande Stabil Kraftigt minskande Låg, stabil Område 96 102 102b 106 109 Om ingen utförare nämns har Linköpings kommun genomfört åtgärden. Bilaga 3 Föreslagna åtgärder Skeda Udde Område Årligt återkommande Prioriterat att beta 1 2 3 4 Betestryckskontroll 5 6 7 2014-2016 Kontakt med markägare Kontakt med markägare Kontakt med markägare Röjning Kontakt med markägare Gallring av ek, röjning Kontakt med markägare 2017-2019 2020-2023 kostnad/ resursåtg. Röjning Röjning 6 dv Röjning Röjning 10 dv, 2 dv skotning 10 dv, 2 dv skotning Gallring 8 8b 10 b Kontakt med markägare Röjning/gallring i söder Kontakt med markägare 11 12 Röjning/gallring Röjning Röjning Röjning Röjning Röjning/gallring Kontakt med markägare Kontakt med markägare Röjning Kontakt med markägare Röjning Röjning 9 dv, 1 dv skotning 4 dv 4 dv, 1 dv skotning Röjning Röjning 6 dv Röjning Röjning Röjning Röjning 6 dv 6 dv 9 10 Betestryckskontroll 13 14 15 16 Betestryckskontroll 17 18 19 Ja Ja Röjning Kontakt med markägare 20 Röjning, hela Röjning, hela 8 dv Röjning/gallring Röjning 12 dv, 2 dv skotning 22 Röjning Kontakt med markägare 23 24 24 b Röjning/gallring Röjning/gallring Röjning/gallring Röjning Röjning Röjning Röjning Röjning Röjning 5 dv, 1 dv skotning 4 dv 3 dv Röjning Röjning Röjning Röjning 8 dv 4 dv 4 dv 6 dv 21 25 26 27 27 b Betestryckskontroll Betestryckskontroll Betestryckskontroll Röjning Röjning Röjning Gallring Röjning, även i angränsande spridningsstråk Röjning Område Årligt återkommande Prioriterat att beta 28 28 b 29 30 31 Betestryckskontroll Betestryckskontroll 32 33 34 Ja 35 36 37-40 kostnad/ resursåtg. 2014-2016 Kontakt med markägare Kontakt med markägare Röjning Röjning Röjning Kontakt med markägare Kontakt med markägare 2017-2019 2020-2023 Röjning Röjning Röjning Röjning Röjning/gallring Röjning 2 dv 4 dv 5 dv 8 dv, 1 dv skotning Informationstavla, röjning Ev. kontakt med markägare Ev. kontakt med markägare Röjning, stängsling Röjning 6 dv, stängsling, tavla 70000 kr Röjning 0,5 dv 10 dv, 2 dv skotning Röjning Hållingstorp 96 Kontakt med arrendator Betestryckskontroll 102 Ja 102 b Ja Röjning Röjning, ev. gallring Ja Röjning/gallring av gläntor Röjning Röjning, ev. gallring 106 109 Röjning/gallring Röjning 115 115 b 117 Röjning 120 122 126 126 b 128 b 129 Röjning/gallring Betestryckskontroll Röjning/gallring/bor thuggning av gran Röjning Återetablering hassel Röjning/gallring Röjning Röjning Ev. röjning/gallring 8 dv Röjning 8 dv Röjning/gallring 5 dv ungskog Röjning 2 dv Gallring i angränsande granskog när 3 dv aktuellt ur produktionssyn kompletterande vinkel. röjning 9 dv, 2 dv Röjning/gallring Röjning skotning 8 dv, 2 dv Röjning skotning Betestryckskontroll 124 4 dv Röjning Röjning Röjning Dv = dagsverke. Ungefärlig kostnad i 2014 års prisnivå 330 kr/timme för motormanuell röjning/gallring, 500 kr/timme för skotning med traktorskotare. Röjning Röjning Röjning Röjning 10 dv 5 dv, material 20000 kr 7 dv, 1 dv skotning 7 dv 6 dv Bilaga 4 Dårgräsfjärilens utbredning i Östergötland Dårgräsfjärilens utbredning i Östergötland – Skeda Udde Dårgräsfjärilens utbredning i Östergötland – Västerby Dårgräsfjärilens utbredning i Östergötland – Sturefors Dårgräsfjärilens utbredning i Östergötland – Åtvidaberg Dårgräsfjärilens utbredning i Östergötland – Söderköping Bilaga 5 Kartor, Linköpings kommuns ansvarsområde Munketorp 7 4 3 10b Skälsätter 8b 8 10 12 ® 5 Tuna 2 0 Tunås 250 1:10 000 500 Meter Dårgräsfjäril i Skeda/Skeda udde, NV 1 Restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns 2010 Restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns inte 2010 Ej restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns 2010 Ej restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns inte 2010 11 13 Våtebo 20 22 Björklunda 14 28 Siktesbo 17 10b 28b Skogstorp Vårbo 16 10 Norrgården 12 ® 0 15 11 13 Klasa 250 500 Meter 1:10 000 St Ingebo Dårgräsfjäril i Skeda/Skeda udde, NO Restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns 2010 Restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns inte 2010 Ej restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns 2010 Ej restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns inte 2010 24 26 27 29 Skogstorp 6 Smårå Sandvik Skogstorp Åbysätter Gatekulla ® 0 250 1:10 000 Sjunkäng 9 500 Meter Tostebo Dårgräsfjäril i Skeda/Skeda udde, SV Restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns 2010 Restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns inte 2010 Ej restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns 2010 Ej restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns inte 2010 Brunneby 29 24 24b 26 30 27 35 27b 23 Skeda udde Mellangården 19 18 Dykällan 31 21 Skålebohumpen ® 0 250 1:10 000 25 Sörgården Lövsätter 500 Meter Dårgräsfjäril i Skeda/Skeda udde, SO Restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns 2010 Restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns inte 2010 Ej restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns 2010 Ej restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns inte 2010 32 Smacka Mörbyhagen Stensätter Solhaga Eklund 33 Hultsätter 36 Mutebo Bäck 37 34 38 Gatan Kerstinebo Skeda udde 40 39 35 Dalen Alarp ® 0 250 1:10 000 Dårgräsfjäril i Skeda/Skeda udde, Ö Restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns 2010 Restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns inte 2010 500 Meter Ej restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns 2010 Ej restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns inte 2010 Eriksberg 120 117 Barkesved 124 Pinnerum Humpen 106 102b 129 Sadelmakaretorpet 128b 96 102 Kvarntorp Åkroken 109 115b Hållingstorp 126 115 126b Mårstorp 122 ® 0 250 1:10 000 Dårgräsfjäril i Hovetorp/Hållingstorp Restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns 2010 Restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns inte 2010 500 Meter Ej restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns 2010 Ej restaurerade av Linköpings kommun, fjärilar fanns inte 2010 Kontaktuppgifter Adress: Linköpings kommun, Teknik- och samhällsbyggnadskontoret, 581 81 Linköping Telefon: 013-20 64 00 Hemsida: www.linkoping.se/natur NATUR I LINKÖPING 2015:2 Lokalt åtgärdsprogram för kungsfiskaren i Linköpings kommun Nämndhandling 2014-03-25 Juhani Vuorinen (redigerat av Johan Molin och Anders Jörneskog) Framsidans foto är taget av Tero Niemi. Förord Kungsfiskaren är en av Europas vackraste fåglar! Trots sina klara blå och röda färger är den inte lätt att upptäcka när den sitter i skuggan av buskar och träd och väntar på att småfisk ska kunna fångas. Flykten är pilsnabb och det är oftast dess typiska vissling som avslöjar att den är i närheten. I Östergötland lever den på sin absoluta nordgräns och populationen fluktuerar mycket beroende på hur hårda vintrarna är i artens övervintringsområden i västra Europa. I Linköping finns länets starkaste population knuten till Motala ström och Svartån. Sedan slutet av 1980-talet har länets population studerats mycket noggrant av ornitologen Juhani Vuorinen. Förutom populationsövervakning har Juhani även genomfört skötselinsatser vid artens häckningsbranter. Juhanis tusentals ideellt nedlagda timmar och oerhörda kunskap om arten generellt och i Linköping är en absolut förutsättning för detta åtgärdsprogram och dess åtgärder. Juhani är även författare till detta åtgärdsprogram. Linköpings kommun har valt att utarbeta lokala åtgärdsprogram för att antal arter som vi kallar för kommunala ansvarsarter. Dessa är arter är sällsynta eller hotade (upptagna på den så kallade rödlistan) och har en stor del av sin svenska population inom kommunens gränser. Arterna, som kommunen alltså har ett särskilt ansvar för, är förutom kungsfiskare läderbagge, dårgräsfjäril, spetsnate, asp (fisken), ärtvicker, bombmurkla, rödspov, trumgräshoppa, kalkkärrsgrynsnäcka, svarthakedopping och ekpricklav. Syftet med åtgärdsprogrammen är att prioritera och slå fast hur kommunen ska arbeta för att ansvarsarterna ska uppnå livskraftiga populationer. Detta kan vara praktiska naturvårdsåtgärder, inventering och övervakning, men även informationsinsatser för att öka kunskapen och intresset hos linköpingsborna för arterna. Materialet ska även kunna användas i pedagogisk verksamhet. Linköpings kommuns ambition är att naturvårdsarbetet ska bli än vassare och mer målinriktat. Ansvarsarterna blir något av ett ansikte utåt och ambassadörer för kommunens naturvårdsarbete. Många olika naturtyper och en lång rad andra arter som är knutna till samma miljöer som ansvarsarterna kommer också att dra nytta av åtgärderna. Kommunens vision för kungsfiskaren är att den lokala populationen ska öka. Detta ska ske genom restaurering av bobrinkar och utplacering av konstgjorda bobrinkar. Lämpliga häckningsmiljöer ska inventeras regelbundet och häckningsresultat ska dokumenteras. I detta åtgärdsprogram föreslås hur kommunen ska kunna bidra till denna vision. Linköping februari 2015 Anna Bertilson Samhällsbyggnadsdirektör 2 Innehåll Förord 2 Innehåll 3 Sammanfattning 4 Inledning 5 Artfakta Beskrivning av arten Biologi och ekologi Häckning Flyttning Naturvärden i kungsfiskarens miljöer Utbredning och hotsituation Utbredning i världen Utbredning och status i Sverige Aktuell hotsituation Skydd 7 Visioner och mål Vision Långsiktigt mål Kortsiktigt mål 12 Åtgärder och rekommendationer Reglering av sjöfartshastighet Restaurering och nyskapande av strandbrinkar Uppföljning Föreslagna åtgärder 13 Referenser 14 Länkar 3 10 Sammanfattning Kungsfiskaren är en av tolv kommunala ansvarsarter som har utsetts av Linköpings kommun. Den lever utmed vattendrag där den häckar i sandbrinkar och kan ses dyka från grenar i strandkanten. Vattensystemen kring Linköping tillhör den nordliga gränsen av kungsfiskarens europeiska utbredning. Kungsfiskarens populationstrender i Östergötland har dokumenterats i ca 25 års tid av ringmärkaren Juhani Vuorinen och visar på en tydlig mellanårsvariation, där häckningsframgången präglats starkt av vintrarnas karaktär i övervintringsområdena och av en succession mellan lämpliga boplatser. I Linköpings kommun förekommer kungsfiskaren främst i vattensystemen längs Göta kanal/Motala ström och Svartån. Kommunens vision för kungsfiskaren är att den lokala populationen ska öka. Det ska märkas på ett ökat antal par både dåliga år efter stränga vintrar på kontinenten och efter perioder med mer milda vintrar. De insatser som avses genomföras i åtgärdsprogrammet syftar även till att den lokala populationens utbredning ska öka och att även Stångån ska bli en viktig del av artens utbredningsområde. Vår förhoppning är att ett ökat utbredningsområde ger förutsättningar för en större population dels genom att nya områden ger ökad bärkraft för arten dels genom att de tämligen omfattande revirstriderna i det nuvarande viktigaste häckningsområdet längs nedre Svartån kan minskas om arten häckningar kan spridas över ett större område. Denna vision ska uppfyllas genom restaurering av bobrinkar och utplacering av konstgjorda bobrinkar. Lämpliga häckningsmiljöer ska inventeras regelbundet och häckningsresultat ska dokumenteras. Några konstgjorda bobranter ska utformas så att de blir lättillgängliga för naturintresserade linköpingsbor, med möjlighet att på nära håll kunna studera denna karismatiska fågel. För att kunna skapa publika häckningsmiljöer måste utformningen och val av plats garantera störningar på låg nivå. Kommunens åtgärder inom ansvarsartsarbetet finansieras via kommunens driftbudget för naturvård och uppskattas vara 100 – 500 tkr/år under nuvarande naturvårdsprogramsperiod. 4 Inledning Linköpings kommun hyser kärnområdet för kungsfiskare i Östergötlands län. På 2000-talet har det funnits ca 17 aktiva, kända boplatser i kommunen. Ytterligare knappt tiotalet boplatser har använts tillfälligt sedan 1989 då rapportförfattaren började följa kungsfiskaren i länet (figur 1). Figur 1. Huvudutbredning av kungsfiskaren i Linköpings kommun: Motala ström, Svartån och Stjärnorpsravinen. Många av de gamla boplatserna har försvunnit till följd av strandbrinksras och igenväxning, samtidigt som nya bildats genom fortsatta ras och erosion. Detta i kombination med några långa och kalla vintrar har lett till en kraftig mellanårsvariation av antalet kungsfiskare i kommunen (figur 2). Nya ras leder ofta till etablering av en boplats men takten i vilken brinkar försvinner är större än antalet nya brinkar hinner bildas. Lämpliga bobrinkar är alltså en bristvara, och kommunens kungsfiskarbebodda vattensystem (Stångån, Svartån, Göta kanal, Motala ström, Stjärnorpebäcken, Bjäbäcken, samt tillhörande sjöar) skulle kunna hysa många fler par under goda år, om bara bobrinkar fanns. Dessutom leder glesare, mer spridda boplatser till färre revirstrider mellan kungsfiskarna, och därigenom fler lyckade häckningar. 5 Prioriterade åtgärder för att förbättra läget för kungsfiskaren i kommunen är att restaurera gamla, och framförallt skapa nya bobrinkar. 40 Kullar 35 Boplatser 30 25 20 15 10 2013 2012 2011 2010 2009 2008 2007 2006 2005 2004 2003 2002 2001 2000 1999 1998 1997 1996 1995 1994 1993 1992 1991 0 1990 5 Figur 2. Kungsfiskarens populationsutveckling i Linköpings kommun under perioden 1989-2013, baserat på funna boplatser (Juhani Vuorinen). Kungsfiskaren övervintrar också fåtaligt i kommunen, förutsatt att öppet vatten finns. En av de säkraste övervintringsplatserna ligger i anslutning till reningsverket i Nykvarn vid Stångån, i de centrala delarna av staden. Där håller det ljumma vattnet från reningsverket isen borta, även under sträng kyla. Detta område har stort rekreationsvärde, då det är stadsnära och relativt lättöverskådligt. Ansvarsarter är arter som är sällsynta eller hotade (upptagna på den så kallade rödlistan) och som har en stor del av sin svenska population inom Linköpings kommun. Samhällsbyggnadsnämnden beslutade 2012 om att utse sådana (Sbn § 53/2012, dnr Sbn 201248). Utöver kungsfiskare inkluderar dessa läderbagge, dårgräsfjäril, spetsnate, asp (fisken), ärtvicker, bombmurkla, rödspov, trumgräshoppa, kalkkärrsgrynsnäcka, svarthakedopping och ekpricklav. För varje ansvarsart ska ett lokalt åtgärdsprogram utarbetas, vilket ska slå fast hur kommunen ska arbeta för att arten ska uppnå livskraftiga populationer och leva kvar i kommunen på lång sikt. Åtgärdsprogrammet gäller i 10 år. Efter 5 år ska en avstämning och aktualitetsprövning göras. När 10-årsperioden har gått ska vidtagna åtgärder utvärderas och vid behov ett nytt program utarbetas. Programmet är vägledande, ej formellt bindande. Det är i samhällsbyggnadsnämndens verksamhetsplanering och budgetarbete som besluten fattas om vilka åtgärder som ska genomföras. Författare till detta program är Juhani Vuorinen. Han har följt kommunens kungsfiskare sedan 1989 och även utfört restaureringsåtgärder i lämpliga områden. 6 Artfakta Beskrivning av arten Kungsfiskaren (Alcedo atthis) är den enda arten i familjen kungsfiskare (Alcedinidae) som häckar i Europa. Den är 17-20 cm lång med proportionellt stort huvud och lång näbb. Den har en djupblå till azurblå ovansida, orange undersida samt kindfläck, vit strupe samt halssidesfläck och röd-orangea ben. Vuxna honor skiljs från vuxna hannar genom en rödaktig bas på undre näbbhalvan, där hanen är jämnt svartfärgad. Juvenila fåglar har mattare färgsättning samt gråa ben. Kungsfiskaren har fångat en abborre och vänder den skickligt med näbben för att kunna svälja den med huvudet före. Foto: Tero Niemi. Biologi och ekologi Häckning Kungsfiskaren är beroende av åar, sjöar och bäckar med lummig strandvegetation, samt tillgång på lodräta strandbrinkar för sitt bobygge. Födan är fisk som fångas genom störtdykning från en utskjutande gren, eller mer sällsynt från ryttling i luften. Kungsfiskaren äter olika fiskarter, från ett par centimeter stora yngel till en decimeter stora fiskar. Stensimpa, 7 mört och abborre är vanliga byten. Kungsfiskare kan bo mycket tätt utmed vattendrag (i Linköpings kommun har tre par inom 300 meter konstaterats), förutsatt att lämpliga bobrinkar finns att tillgå. Boet grävs normalt ut i en strandbrink som kan bestå av sand, mo, mjäla, lera eller matjord. Rotvältor nära vatten är också kända som boplatser. Häckningar längre bort från vattendrag har också rapporterats, till exempel i grustag upp till 800 meter från fiskevattnet (Ledberg) på 1970-talet (Göran Lindell, muntl.). I sällsyntare fall kan häckning äga rum i torvkanter samt jord- eller spånhögar. Kungsfiskarna häckar i samma brinkar och i gamla hål, antagligen i årtionden, om brinkarna finns kvar. Boet består normalt av en 0,5–1 m lång gång med cirka 55,5 cm diameter (tunneln är aningen högre än bred). Längst inne finns en enkel bohåla med grop som äggen läggs i. Häckningssäsongen är ovanligt lång; de första äggen under den aktuella 20-årsperioden har lagts runt den 10 april och de sista ungarna har lämnat boet runt den 25 september. Kungsfiskaren lägger i Sverige vanligast 1–3 (max 4) kullar med 7 (ibland 6) ägg i kullen. Ett par kan alltså producera 28 ungar under en sommar, vilket inträffat bland annat i Linköping. Sena kullar, kläckta i september misslyckas ofta. Andrakullen respektive tredjekullen (fjärde i förekommande fall) börjar ruvas redan då föregående kulls ungar är halvvuxna, en anpassning till den korta sommaren. Kull 1 och 3 resp. 2 och 4 läggs normalt i samma hål, om inte boet är för nära andra bon. Kungsfiskaren blir könsmogen redan som 1-åring. Bigami, hos hanen och framför allt partner- och boplatsbyte mellan kullarna är relativt vanligt (även trigami har förekommit). Även inavel förekommer, och leder alltid till små ungkullar. År 1991 konstaterades ett fall vid Göta kanal, där en hona häckade tillsammans med sin 1åriga son. Häckning mellan kullsyskon har också konstaterats. Det händer att kungsfiskaren då och då häckar i samma hål som den föddes i, vilket borde öka risken för inavel då föräldern kanske häckar kvar. När en ny hane försöker erövra ett revir, och honan, händer det tämligen ofta att han kastar ut den första hanens ägg och även hans små ungar. Detta är speciellt vanligt under goda år på de ställen där brinkarna ligger nära varandra. Bobrink i Ljungsjön, Linköpings kommun. Foto: Juhani Vuorinen 8 Flyttning Sammanlagt har rapportförfattaren hittat 379 bon och ringmärkt 1764 kungsfiskare i Linköpings kommun mellan 1989-2011 och av dessa ringmärkningar har det erhållits 110 återfynd (figur 5). Efter att kungsfiskarungarna lämnat boet sprider de ut sig under sensommaren och hittar troligen då sin blivande boplats. De flesta svenska kungsfiskare flyttar med början i augusti mot syd och sydväst, oftast till Mellaneuropa. 1487 km Figur 3. Återfynd av 110 kungsfiskare ringmärkta i Linköpings kommun (Juhani Vuorinen). 9 Naturvärden i kungsfiskarens miljöer Kungsfiskaren lever utmed vattendrag med lummig och riklig strandvegetation samt strandbrinkar. Dessa vattenmiljöer hyser en tät fiskfauna vilket utgör ett födokrav för kungsfiskaren. Vidare utgör dessa typer av vattenmiljöer viktiga inslag för en nyanserad slättbygd, med lokalklimat som gynnar vattenälskande arter av kärlväxter, insekter och amfibier med flera arter. Lummig strandvegetation i dessa landskap är också viktig för rastande fåglar under flyttsäsongen. Blottade strandbrinkar där kungsfiskaren har sitt bo gynnar även andra arter såsom exempelvis sällsynta gaddsteklar och den rödlistade backsvalan. Uttern är en annan rödlistad art som uppmärksammas i naturvårdsarbete av kommunen och som också uppträder i fiskrika vattendrag. Utbredning och hotsituation Utbredning i världen Kungsfiskaren är utbredd över nästan hela den temperade och tropiska delen av Eurasien. Dessutom förekommer den i Nordafrika och i den sydostasiatiska övärlden österut till Papua Nya Guinea och Salomonöarna. Stora luckor i utbredningen finns i områden där lämplig miljö saknas. Det finns sju raser, varav Alcedo atthis ispida häckar i norra och västra Europa, inklusive Sverige. Utbredning och status i Sverige I Sverige anträffades kungsfiskaren för första gången 1835 och den första häckningen påvisades 1872. Under 1900-talet spred sig arten norrut och på 1970-talet förekom häckningar regelbundet i nästan alla landskap i Götaland och Svealand, sporadiskt och oregelbundet upp till Medelpad. Populationens storlek har därefter varierat allt efter vintrarnas hårdhet i övervintringsområdena. År 1987 rapporterades endast en säker häckning (i Småland) samt några troliga häckningar i Skåne. Efter sex milda vintrar hade stammen år 1993 återhämtat sig och totalt 180 häckningar (kullar) påträffades, varav 111 i samband med en intensiv inventering i Östergötland och Småland. Den svenska populationen torde vid 1990-talets mitt ha varit i storleksordning 200–300 par. Efter den hårda och långa vintern vid övervintringsområdena 1995/96 kraschade det svenska beståndet till en tjugondedel av det tidigare och nådde antagligen sitt absoluta minimum. Kungsfiskaren är i dagsläget upptagen på den svenska rödlistan som VU, sårbar (2010). Vintertid måste de flesta svenska kungsfiskare söka sig till platser med öppet vatten, inte sällan i anslutning till städer och tätorter, reningsverk och kraftstationer. Kungsfiskaren befinner sig i Sverige av klimatskäl på yttersta gränsen av sitt möjliga utbredningsområde och förluster i den övervintrande populationen under kalla vintrar måste anses som helt normala. Beståndet återhämtar sig tack vare artens snabba fortplantning med många kullar per säsong. Dessutom kan vissa individer leva länge, upp till tjugo år, och hinner under den tiden producera hundratals ungar. I Östergötland, Småland och södra Närke hittades sammanlagt enbart sex kullar 1996, trots likartade arbetsinsatser jämfört med 1993. Därefter har stammen sakta börjat återhämta sig, men har fortfarande inte nått 1993 års nivå. En ny svacka inträffade i mitten av 2000-talet. År 2009 var det bästa året på 2000-talet, men sedan följde två hårda vintrar. 10 Aktuell hotsituation Det största enskilda hotet är hårda vintrar i övervintringsområdet. En sådan vinter kan påverka en hel population, inte bara enstaka individer. Vinterns tuffhet i Sverige har ingen större betydelse för kungsfiskarpopulationen, eftersom det ändå är ett begränsat antal individer som övervintrar i landet. På individnivå är kollision med stora, reflekterande ytor på olika typer av byggnader ett stort hot. Minst fyrtio, men möjligen upp till sjuttio procent av alla kungsfiskare som hittas döda har omkommit genom en krock med en reflekterande yta på en byggnad. Ca 10-12 procent av de som hittas döda dör i trafiken. Kungsfiskaren är beroende av strandbrinkar vid lämpliga vattendrag för häckning. Kanalisering av åar liksom bortrensning av strandbuskage omöjliggör eller försvårar häckning. Röjning av grenar och annan strandvegetation samt omvandling av strandbrinkar till strandskodda brinkar bör inte förekomma vid boplatserna. Kungsfiskaren är beroende av strandbrinkar med överhäng och en rik träd- och buskvegetation även på sina födosöks- och viloplatser. Fiskfödan gör arten sårbar för förgiftningar vid förorenade vattendrag. Eventuella negativa effekter genom försurning på kungsfiskaren har inte studerats, men negativa konsekvenser för en rad andra fågelarter har påvisats. Intensiv båttrafik vid häckningsplatsen kan vara ett allvarligt störningsmoment, framförallt genom erosion av strandbrinkarna. Lämpliga vattendrag är ofta också attraktiva som sportfiskevatten, vilket kan leda till störningar vid vissa häckplatser. Kungsfiskarens bon är exponerade för angrepp framifrån, mot vilket det ännu inte finns något funktionellt konstgjort skydd. Boplundring av grävling är vanligt förekommande och bland andra djur som prederar på kungsfiskaren kan nämnas räv, mink, hermelin, vessla och snok. Mot angrepp uppifrån av rovdjur kan man skydda boet med metallnät eller galler, vilket gjorts med framgång i åratal. Skydd Kungsfiskaren är fridlyst enligt jaktlagsstiftningen Kungsfiskaren listas i EU:s Fågeldirektiv, vilket innebär att särskilda skyddsområden där arten häckar ska pekas ut och ingå i Natura 2000-nätverket. I Bernkonventionen till skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö är kungsfiskaren strikt skyddad i bilaga II. Bernkonventionen är implementerad i artskyddsförordningen 2007:845. 11 Grävling eller räv har plundrat ett kungsfiskarbo genom att gräva ut det framifrån. Foto: Juhani Vuorinen Visioner och mål Vision Kommunens vision för kungsfiskaren är att den lokala populationen ska öka. Det ska märkas genom ett ökat antal par både dåliga år efter stränga vintrar på kontinenten och efter perioder med mer milda vintrar. Kortsiktigt mål Det ska finnas minst 40 naturliga brinkar lämpliga som häckningsmiljöer för kungsfiskaren längs kommunens vattendrag. Kommunen ska skapa 2 – 5 konstgjorda häckningsbranter/år. Långsiktigt mål Kungsfiskarens utbredningsområde ska utökas till fler av kommunens vattendrag. Årliga häckningar ska ske vid Stångån och ytterligare något vattendrag utöver de vattendrag som den häckar vid 2014. Några konstgjorda boplatser ska utformas så att de blir lättillgängliga för naturintresserade linköpingsbor, med möjlighet att på nära håll kunna studera denna karismatiska fågel. För att 12 kunna skapa publika häckningsmiljöer måste utformningen och val av plats garantera störningar på låg nivå. Åtgärder och rekommendationer Reglering av sjöfartens hastighet För att undvika onödig störning vid kungsfiskarens häckningslokaler och till förhindrande av stranderosion måste låga hastigheter krävas för båtar i åsystem med strandbrinkar. Vid t.ex. Göta kanal råder det redan en hastighetsbegränsning men svallvågorna orsakar ändå skador. Stranderosion kan ibland undvikas genom att lägga ut vågbrytare ett par meter från själva strandbrinken. I allmänhet tål kungsfiskaren att båtar och människor passerar boplatsen – det viktiga är att folk inte stannar kvar vid boet någon längre tid, t.ex. tältar eller fiskar. Restaurering och nyskapande av strandbrinkar Det största hindret för kungsfiskarens vidare utbredning i Linköpings kommun, och i södra Sverige, är bristen på lämpliga bobrinkar. Vid lämpliga lokaler kan nya häckplatser skapas genom att restaurera gamla brinkar, göra i ordning helt nya brinkar, eller rentav uppföra konstgjorda brinkar. Brinkar kan skapas maskinellt (grävskopa) eller manuellt (arbetslag med spadar). För att få grepp om det aktuella bobrinksläget i kommunen borde samtliga lämpliga å- och sjösträckor inventeras. En inventering gjordes av författaren för 20 år sedan, men sedan dess har mycket hänt; nya brinkar har bildats genom erosion och gamla har försvunnit eller blivit förstörda. Vattensystem som bör inventeras inkluderar Svartån från kommungränsen nedströms till Roxen, Motala ström och då framförallt de stora sjöarna, linköpingsdelen av Göta kanal, Lillån, Kapellån, samt en del mindre bäckar i kommunen. Vid Stångån mellan Stora Rängen och Sturefors hittades inga lämpliga boplatser för 20 år sedan, men nära utloppet i Roxen fanns en stor rotvälta. Man kan tänka sig att man vid fältinventeringen delar de potentiella platserna i olika klasser: t.ex. lämplig för restaurering av en gammal brink, skapande av en ny naturlig eller skapande av en konstgjord brink. En fältinventering kan göras till fots eller med kanot och helst tidigt på våren innan vegetationen har börjat växa. En totallängd av föreslagna inventeringssträckor längs med prioriterade vattendrag är 12 mil. För att kunna åtgärda brinkar måste berörda markägare kontaktas och ge sitt medgivande. För skapande av konstgjorda brinkar, se länklistan nedan. Arbetet med att inventera å- och sjöstränder har påbörjats under 2013 och fortsatt under 2014. Ett 40-tal bobrinkar har också förbättrats eller nyskapats. 2 nya konstgjorda bobrinkar byggdes hösten 2013 och ytterligare 2 2014. Uppföljning Årliga inventeringar av boplatserna bör göras av samtliga platser minst 4-6 gånger per säsong. En inventering av de befintliga boplatserna tar minst en hel dag i anspråk, men om framtida åtgärder vidtas för att skapa nya häckningsbrinkar, tar inventeringen naturligtvis längre tid. Vid inventeringar bör de vanliga häckningsbiologiska förhållandena dokumenteras, boplatserna underhållas, men även eventuella hot mot boplatsen och lokalmiljön bör noteras. Föreslagna åtgärder • Kommunens större vattendrag ska inventeras med syfte att identifiera befintliga samt lämpliga häckningsmiljöer för kungsfiskaren. 13 • Minst 40 ”naturbrinkar” lämpliga som häckningsplatser för kungsfiskare ska finnas i kommunen. • Årligen ska 2-5 konstgjorda brinkar ställas i ordning med syfte att öka artens utbredningsområde i kommunen samt minska mängden revirstrider mellan häckande par • Årlig uppföljning av häckningssäsongen ska genomföras. • Kommunen ska verka för att busk- och trädridåer bevaras vid kungsfiskarens häcknings- och födosöksområden. • Kommunen ska även verka för att det inte uppförs strandnära byggnader med stora glasytor eller andra reflekterande ytor längs vattendrag eller sjöar där kungsfiskare förekommer. . Referenser Artdatabanken 2000-05-17. Faktablad: Alcedo atthis – kungsfiskare. Förf. Tommy Tyrberg 1988. Rev. Juhani Vuorinen 2001. Artdatabanken 2010. Rödlistan över Sveriges hotade arter. Kasselstrand, M & Vuorinen, J. 1995: Kungsfiskarstudier i norra Götaland. Grus 21: 74-80. Niemi, T. 1991. Kungsfiskare på frammarsch. Fauna och flora 86: 233–239. Svensson, L., Mullarney, K., Zetterström, D. 1999: Fågelguiden – Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält. Albert Bonniers Förlag, Stockholm Vuorinen, J., Kasselstrand, M. & Wester S. 1994: Intensiva studier av kungsfiskaren i Östergötland och Småland. Vingspegeln 13: 22-30. Vuorinen, J. (opubl.) Anteckningar 1989-2011. Länkar Konstgjorda boplatser (tyska & engelska): http://www.vogelschutzkomitee.de/html/eisvogel-nisthilfe.html http://www.nabu-saar.de/nis/a033/NIS033_page24.pdf http://www.ehlert-partner.de/Nistkast_spezial.html http://nabu-seeheim.blogspot.com/2011/11/eisvogel-nistkasten-den-etzwiesen.html http://www.lbp.org.uk/downloads/Publications/Management/artificial_bank_creation.pdf http://www.amenitywater.co.uk/id13.html Artikel om dödsorsaker, predation mm (engelska): http://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/00063657709476527 14 Kontaktuppgifter Adress: Linköpings kommun, Teknik- och samhällsbyggnadskontoret, 581 81 Linköping Telefon: 013-20 64 00 Hemsida: www.linkoping.se/natur NATUR I LINKÖPING 2015:3 Lokalt åtgärdsprogram för rödspov i Linköpings kommun Anders Jörneskog och Johan Molin Framsidans foton Magnus Bergvall Förord Rödspoven är en av Sveriges mest hotade fågelarter och har sin nordligaste häckplats i Linköpings kommun vid Svartåmynningens naturreservat. Den förekommer på betade eller slåttrade strandängar med hög fuktighet, en naturtyp som blir alltmer sällsynt. Detta i kombination med rödspovens höga krav på habitatstorlek har gett upphov till en stadigt minskande förekomst och rödspoven är i dagsläget rödlistad som CR, akut hotad i Sverige, rödlistans starkaste hotkategori. Fyra andra svenska fågelarter (fjällgås, tornuggla, fjälluggla och vitryggig hackspett) är också listade som akut hotade i Sverige, för vilka det finns detaljerade nationella åtgärdsprogram och även aktiva bevarandeprojekt. Ett nationellt åtgärdsprogram ”Hotade vadare på strandängar” är under framtagande och rödspov är tillsammans med brushane och svartbent strandpipare de arter som omfattas av programmet. Linköpings kommun har utsett 12 kommunala ansvarsarter (Sbn 2012 § 53, Sbn dir.nr. 201248). En ansvarsart är en art som har en betydande och viktig del av sin population och utbredning inom ett begränsat område, vilket i det här fallet är Linköpings kommun. Förutom rödspov har följande arter utsetts till kommunala ansvarsarter; läderbagge, dårgräsfjäril, kungsfiskare, spetsnate, fisken asp, ärtvicker, bombmurkla, svarthakedopping, trumgräshoppa, kalkgrynsnäcka, och ekpricklav. För dessa arter ska lokala åtgärdsprogram tas fram som syftar till att prioritera vilka naturvårdsåtgärder som kommunen kommer att genomföra för att ansvarsarterna ska uppnå livskraftiga populationer i kommunen. Programmen ska även beskriva hur arterna ska inventeras och övervakas samt vilka informationsinsatser som ska göras för att öka kunskapen och intresset om dem hos våra kommuninvånare. Materialet ska även kunna användas i pedagogisk verksamhet. Arbetet med kunskapsbildande och bevarande av rödspoven som häckande fågel i kommunen är ett samarbete mellan Linköpings kommun, länsstyrelsen och regionala och lokala naturföreningar. Länsstyrelsen är förvaltare av Svartåmynningens naturreservat där rödspoven häckar. Linköpings kommuns ambition är att naturvårdsarbetet ska bli än vassare och mer målinriktat i och med arbetet med kommunala ansvarsarter. Ansvarsarterna blir något av ett ansikte utåt och ambassadörer för kommunens naturvårdsarbete. Många olika naturtyper och en lång rad andra arter som är knutna till samma miljöer som ansvarsarterna kommer också att dra nytta av åtgärderna. Anna Bertilson Samhällsbyggnadsdirektör 2 Innehåll Förord 2 Innehåll 3 Sammanfattning 4 Inledning 5 Artfakta Beskrivning av arten Biologi och ekologi Häckning Utbredning och hotsituation Naturvärden i rödspovens miljöer Skyddsstatus i lagar och konventioner 6 Lokalt genomförda bevarandeåtgärder Erfarenheter från tidigare åtgärder som kan påverka bevarandearbetet Visioner och mål Bristanalys Vision Långsiktigt mål Kortsiktigt mål 9 Åtgärder och rekommendationer Forskning och inventeringar Föreslagna åtgärder 10 Konsekvenser och samordning Förhållande till nationellt program Samordning Effekter på andra rödlistade arter 11 Referenser 11 3 7 10 Sammanfattning Rödspoven är en stor vadarfågel som lever i delar av Europa och Asien. Den häckar i strandängsmiljöer på fuktiga gräs- och starrmarker och är beroende av stora sammanhängande öppna områden utan träd eller buskar. Dessa miljöer har blivit ovanliga under de senaste decennierna vilket har gjort att rödspoven nu är en av Sveriges mest hotade fågelarter. Den är en av fem häckfåglar i Sverige som är upptagna på den svenska rödlistan i den starkaste hotkategorin akut hotad (CR) och den är även upptagen på den internationella rödlistan som nära hotad (NT). I Sverige häckar det idag ca 70 par rödspov och Linköpings kommun hyser landets nordligaste häckplats i Svartåmynningens naturreservat. Kommunen har därför intresse av ett aktivt naturvårdsarbete för att behålla och förstärka rödspovens lokalt häckande population. Rödspoven är i stort behov av ytterligare häckningsmiljöer. Med ett så lågt antal häckande par på en så begränsad yta är beståndet väldigt känsligt för lokala störningar. Visionen är därför att se rödspoven häcka på minst två lokaler i kommunen, med totalt 5-10 par. Utöver Svartåmynningen är de övriga lokalerna i nuläget inte tillräckliga, med avseende på storlek och kvalitet. Kunskapsuppbyggnad om den lokala populationen av rödspov bör ske så att lämpliga skötselåtgärder kan genomföras. Denna kunskap bör inkludera kunskap om vad som orsakar misslyckade häckningar, hur storleksbegränsningar och närhet till andra arter påverkar häckningsutfallet, var den största predationsrisken ligger och så vidare. En utredning över potentiella nyrestaureringar av strandängar bör genomföras, så att möjligheter finns att utöka rödspovens habitat. Detta innebär en aktiv dialog och samarbete med berörda markägare, för nödvändiga restaureringsåtgärder årliga skötselåtgärder. Restaurering av strandängar skulle inte bara gynna rödspoven, utan även en mängd andra fåglar, insekter och kärlväxter. Strandängar och våtmarker tillhör de mest uppskattade miljöerna för friluftsliv och fågelskådning och ytterligare sådana områden skapar ökad attraktivitet för medborgarna och kommunen. Kommunen och länsstyrelsen delar intresset för bevarande av rödspoven och samarbetar i kunskapsinsamlingen om artens status. Länsstyrelsen ansvarar för skötseln av de stora strandängsreservaten Svartåmynningen och Kungsbro i västra Roxen. Det finns även ett starkt stöd hos lokala och regionala naturföreningar för insatser som bevarar och stärker rödspovens förutsättningar för häckfågel i kommunen. Kommunens åtgärder inom ansvarsartsarbetet finansieras via kommunens driftbudget för naturvård och uppskattas vara 100 – 500 tkr/år under nuvarande naturvårdsprogramsperiod. 4 Inledning Strandängar är en naturtyp som blir alltmer sällsynt i det svenska landskapet. Dessa områden är ofta väldigt rika på fåglar, och en art som nu är starkt hotad till följd av habitatförluster är rödspoven. Linköpings kommun utgör den nordliga gränsen för den svenska häckande populationen och har därför ett ansvar tillsammans med länsstyrelsen att bevara på en stabil och tillfredställande nivå. Ansvarsarter är arter som är sällsynta eller hotade (upptagna på den så kallade rödlistan) och som har en stor del av sin svenska population inom Linköpings kommun. Samhällsbyggnadsnämnden beslutade 2012 om att utse tolv ansvarsarter (Sbn § 53/2012, dnr Sbn 2012-48). Dessa är förutom rödspov läderbagge, kungsfiskare, spetsnate, asp (fisken), ärtvicker, bombmurkla, dårgräsfjäril, trumgräshoppa, kalkkärrsgrynsnäcka, svarthakedopping och ekpricklav. För varje ansvarsart ska ett lokalt åtgärdsprogram utarbetas, som ska slå fast hur kommunen ska arbeta för att arten ska uppnå livskraftiga populationer och leva kvar i kommunen på lång sikt. Rödspoven är i behov av större sammanhängande arealer strandäng för att möjliggöra spridning och fortlevande i kommunen. Studier bör utföras för att identifiera begränsande faktorer till rödspovens häckningsutfall, exempelvis var den största predationsrisken föreligger samt hur arten påverkas av strandängens storlek och tätheten av andra arter. Detta kommer att bidra till en ökad förståelse för berörda områdens skötselbehov. Möjligheterna att restaurera nya områden och införa årligt betes eller slåtter ska också utredas, i samarbete med markägare och länsstyrelsen. Åtgärdsprogrammet gäller i 10 år, till och med år 2024. Efter 5 år ska en avstämning och aktualitetsprövning göras. Efter 10-årsperioden ska vidtagna åtgärder utvärderas och vid behov ett nytt program utarbetas. Programmet är vägledande och inte formellt bindande. Det är i samhällsbyggnadsnämnden budgetarbete som besluten fattas om vilka åtgärder som ska genomföras. Bild 1. Rödspoven födosöker gärna på strandängarnas fuktiga och blöta partier. Foto Magnus Bergvall 5 Artfakta Beskrivning av arten Rödspoven är en stor, 40 – 44 cm lång, långbent och långhalsad vadare med ett vingspann på 70-82 cm. Fjäderdräkten är rostbrun till mättat orangebrun på hals och övre delen av buken. Nedre delen av buken är vit liksom övre stjärttäckare. Stjärten avslutas i ett brett svart band. Den svartvita ovansidan av stjärten syns tydligt i flykten liksom de mörka vingarna med ett brett vitt band. Den långa raka näbben är orangefärgad med svart avslutning. Bild 2. Karaktäristiskt för rödspoven är lång rak näbb, långa mörka ben och rostfärgad hals och bröst. Svartåmynningens naturreservat maj 2008. Foto: Magnus Bergvall Arten är högljudd på sina häckningsplatser med sin spelflykt ”kääih-e-itt, kääih-e-itt” som övergår i snabba, rytmiska ”väddy-vitto” Rödspoven återkommer till sina häckningsplatser från slutet av mars till första halvan av april och beger sig till sina övervintringsplatser i västra Europa och Afrika under augusti. Under hösten kan ibland en underart av rödspoven, isländsk rödspov, observeras på kommunens strandängar. Den häckar närmast i Nordnorge. Biologi och ekologi Rödspoven häckar i strandängsmiljöer på fuktiga gräs- och starrmarker. Arten är beroende av stora sammanhängande öppna områden utan träd eller buskar. I Kristianstads Vattenrike finns arten endast i områden med mer än 50 ha sammanhängande öppen strandäng. I Östergötland där den nordligaste häckningsplatsen ligger krävs sannolikt än större strandängar. Den stora 6 strandängen vid Svartåmynningens naturreservat är ca 130 ha och är den enda häckningsplatsen i kommunen och länet. Övriga strandängar vid Svartåmynningen och Kungsbro naturreservat är alla under 35 ha och där har arten aldrig häckat. Områden som regelbundet hyser flera par häckande rödspov är minst 70 – 80 ha. Strandängsinventeringarna på Öland i slutet av 1980-talet visade att arten helt saknas på strandängar smalare än 100 m. De häckande paren undvek dessutom de allra mest havsnära markerna och huvuddelen av det häckande beståndet fanns mer än 300 m in från stranden. Studier runt Hammarsjön i Skåne visar att arten har de högsta revirtätheterna på slåtterängar som efterbetas. Arten förekommer ofta i områden som ligger i anslutning till den så kallade blåa bården (mellan strandängar och vassbälten) vid sjöstränder eller i områden med mosaikartad förekomst av öppna vattensamlingar. Även om bona ligger uppe på strandängarna nyttjas den blå bården intensivt av de gamla fåglarna i samband med födosöket. I nordöstra Skåne har man noterat att fåglarna överger häckningsplatserna på strandängen under år med ovanligt högt vårvattenstånd. Under år med högt vattenstånd i samband med äggläggningen har häckningar konstaterats på såväl åkrar som betesvallar ovanför högsta strandlinjen. Födosök sker både i grunda vatten och på fuktiga strandängar. Födan lokaliseras med den känsliga näbben och med hjälp av synen. Födan består huvudsakligen av insekter och mollusker, men även en mindre mängd växtdelar. Häckning Arten häckar på trädlösa strandängar med relativt låg vegetation. Boet ligger öppet eller vid kanten av en grästuva. Kullen består av 3-5 ägg och ruvas av båda föräldrafåglarna i 22 dygn. Äggläggningen sker under maj månad. Båda föräldrarna deltar i skötseln av de små ungarna, vilka till en början nattetid och vid kyla värms av föräldrarna. Ungarna är flygga efter 25 – 35 dagar, i andra halvan av juni till början av juli, och blir snart därefter självständiga. Utbredning och hotsituation Nominatrasen häckar i Europa från Storbritannien över Västeuropa och Ryssland med de största koncentrationerna vid den holländska kusten. Arten är känd som häckfågel i Sverige sedan tidigt 1800-tal. De första häckningarna konstaterades på Gotland 1835 och på Öland 1856 och på dessa öar förefaller rödspoven under en kortare period därefter ha varit allmän. Mot slutet av 1800-talet minskade beståndet kraftigt och arten försvann helt från Gotland. Därmed återstod endast ett litet bestånd på Öland. År 1922 konstaterades en häckning i Skåne och 1933 återkom arten till Gotland, samma år som beståndet på Öland nådde ett absolut minimum. Under 1950- och 1960-talet skedde en påtaglig ökning och bestånd etablerades på Västkusten, i Östergötland och Västergötland. Mer tillfälliga häckningar konstaterades därefter även i Närke, Västmanland, Uppland, Gästrikland, Hälsingland och Västerbotten. Beståndet beräknades i början av 1960-talet ha uppgått till 150–175 par. År 1980 uppskattades det ha ökat till 350–375 par och på denna nivå befann det sig även i början av 1990-talet (50-60 par i Skåne, ca 240 par på Öland och ca 50 par på Gotland). Sedan dess har arten minskat kraftigt, närmare 75 %, även om förekomstområdena i stora drag är desamma som tidigare, nämligen nordöstra Skåne, Öland och Gotland. Inventeringar från år 2009 tyder på att antalet rödspovar numera inte överstiger 90 par (Skåne 25 par - samtliga vid Kristianstads vattenrike, Öland 33 par, Gotland maximalt 25 par, Getterön i Halland 2 par och Svartåmynningen i Östergötland 2 par). Därefter har antalet häckande par fortsatt minska och 2014 beräknas beståndet vara nere i 70 par. 7 Bild 3. Svartåmynningens naturreservat med den stora strandängen mellan Sättuna och Nybro är rödspovens enda häckningsplats i Östergötland. Foto: Göran Billeson. Svartåmynningen har allt sedan artens etablering i mitten av 1900-talet varit Östergötlands enda häckningslokal. Under 1950- och 1960 häckade 1 - 3 par årligen med en toppnotering på 10 individer. Under 1980-talet försvann arten som häckfågel då strandängarnas hävd minskade. Under 1990-talet restaurerades strandängarna och rödspoven återkom som häckfågel och häckar sedan dess årligen med 1 - 4 par. Glädjande nog syns ännu inga tecken på den nedgång som drabbat det övriga svenska beståndet utan snarare är trenden den att arten de senaste åren har ökat i antal sedda vuxna fåglar (tabell 1). Under häckningssäsongerna 2011 - 2014 har 12, 13, 10 respektive 12 vuxna fåglar noterats men häckningsframgången under den perioden är dock inte klarlagd. Under den riktade inventeringen 2014 noterades som mest 12 individer. 8 individer uppträdde i par och som mest noterades 7 ungar. 14 12 Antal 10 Maxantal rödspovar i Svartåmynningen 8 6 4 2 0 1960 1970 1980 1990 År 2000 2010 2020 Tabell 1. Högsta antalet sedda vuxna rödspovar under häckningstid 1968-2014 vid Svartåmynningens naturreservat. 8 Naturvärden i rödspovens miljöer Rödspovens häckmiljö, betade strandängar, utgör idag ett ovanligt inslag i det svenska landskapet. Dessa miljöer kan hysa väldigt många arter av fåglar, kärlväxter och insekter. Bara i Svartåmynningens naturreservat, som utgör den enda häckplatsen för rödspov i kommunen har det observerats 259 arter fåglar, vilket endast är ca 40 arter mindre än vad som någonsin observerats i hela Linköpings kommun. I denna typ av strandängar häckar fler arter än rödspov, bland dessa kan nämnas rödbena, tofsvipa, skrattmås och skäggdopping. Skyddsstatus i lagar och konventioner Rödspoven är klassad som akut hotad (CR) i den svenska rödlistan. Rödspoven är upptagen på den globala rödlistan (2008) där den är placerad i kategorin Nära hotad (NT). I EU:s fågeldirektiv återfinns rödspoven i annex 2 del B. Den är förtecknad i Bernkonventionen bilaga III (skyddade djurarter), Bonnkonventionen bilaga II (flyttande arter) samt AEWA (African-Eurasian Waterbird Agreement). Rödspoven är fredad enligt jaktförordningen (1987:905). Lokalt genomförda bevarandeåtgärder Erfarenheter från tidigare åtgärder som kan påverka bevarandearbetet Kunskapen om rödspovens häckningsmiljö är väl kända. Vidsträckta strandängar över 50 ha som slåttras och efterbetas är artens mest gynnsamma häckningsmiljö. Även betade strandängar med anpassat betestryck är en bra häckningsmiljö, men frekvensen misslyckade häckningar ökar på grund av att bon med ägg trampas sönder av betesdjuren. En anpassad hävdsituation är mycket viktig för artens häckningsframgång. För hårt betestryck ger exponerade bon med ökat predationsrisk och fler trampade bon och ett för lågt betestryck ger igenväxning med minskad möjlighet för födosök samt ökad predationsrisk. När buskvegetation etablerar sig i häckningsmiljöerna överges de av arten, vilket skedde vid Svartåmynningen under 1980-talet. Förutom en varierad höjd på markvegetationen är arten beroende av att strandängarna är fuktiga. De blöta och fuktiga partierna föredras som födosöksområden och är särskilt viktiga för ungarnas överlevnad. Kunskapen om häckningsframgången för arten vid Svartåmynningen är begränsad och hur stor andel av kullarna som prederas och av vilket rovdjur är inte känt. 2014 genomfördes den första inventeringen av artens häckningsframgång. Fyra par häckade varav tre par kläckte minst sju ungar varav fyra blev flygga. Inventeringen samfinansierades mellan kommunen och länsstyrelsen. 9 Visioner och mål Bristanalys Rödspoven är i stort behov av ytterligare häckningsmiljöer. Med ett lågt antal häckande par på en begränsad yta är beståndet väldigt känsligt för lokala störningar. Det vore därför önskvärt att rödspoven får förutsättningar att häcka på mer än en lokal i kommunen. Övriga möjliga lokaler är i nuläget inte tillräckliga med avseende på storlek och kvalitet. Kortsiktigt mål Kunskapen om den lokala populationen ska öka och lämpliga skötselåtgärder ska vidtas. Arealen strandäng ska öka i kommunen. Häradskärret är en lokal med stor potential att hysa rödspoven och möjligheterna att restaurera området ska utredas. Samarbete med markägarna ska sökas. Långsiktigt mål Rödspoven häckar med 5 – 10 par på minst två lokaler i kommunen. Detta ska uppnås genom restaureringar och anpassad skötsel av befintliga och nya strandängslokaler. Åtgärder och rekommendationer Vidtagna åtgärder Under häckningssäsongen 2014 utfördes en riktad inventering av rödspov i Svartåmynningens naturreservat. Antal individer noterades, samt antalet par, kläckta och flygga ungar. Några ungar förseddes med individmärkning i form av ringar. Regelbundna guidningar arrangeras i Svartåmynningens naturreservat av Linköpings fågelklubb. Kommunen annonserar detta i det årliga naturguideprogrammet. Föreslagna åtgärder Rödspovens häckningar i kommunen bör följas noggrant med avseende på häckningsframgång och predationstryck. Detta kan göras i samarbete mellan Linköpings kommun, länsstyrelsen samt naturföreningar. Det publika rapportsystemet Artportalen kan också användas. Informationsinsatser som foldrar och guidningar till en intresserad allmänhet bör genomföras kontinuerligt. Detta anordnas av kommunen, länsstyrelsen samt lokala och regionala naturföreningar. Rödspoven är en kommunal ansvarsart och har utsetts till kommunfågel. Kommunfåglar är en idé från Östergötlands ornitologiska förening och som ursprungligen kommer från fågelföreningar i Skåne. Det syftar till att väcka intresse hos allmänheten för naturvård och lokalt värdefulla eller hotade fågelarter. Kunskapsuppbyggnad om den lokala populationen bör ske så att lämpliga skötselåtgärder kan genomföras habitatvård, skydd av boplats och minskat predationstryck. Denna kunskap bör inkludera vad som orsakar misslyckade häckningar, hur storleksbegränsningar och närhet till andra arter påverkar häckningsutfallet samt var den största predationsrisken föreligger. Detta kan utföras av kommunen, länsstyrelsen samt lokala och regionala naturföreningar. 10 Markägarna i kommunens potentiellt största strandäng, Häradskärret, bör kontaktas för att utreda möjligheterna att i samarbete med dessa restaurera strandängarna och införa årlig hävd. Detta bör genomföras i samarbete med länsstyrelsen. Kommunen bör inventera ytterligare potentiella häckningslokaler för arten. Konsekvenser och samordning Förhållande till nationellt åtgärdsprogram Ett nationellt åtgärdsprogram för hotade vadare på strandängar i södra Sverige är under framtagande av länsstyrelsen i Skåne på uppdrag av Naturvårdsverket. Förutom rödspov omfattas det nationella programmet även brushane och svartbent strandpipare. Linköpings kommun har lämnat synpunkter på programmet under samrådsskedet. I stort överensstämmer Linköpings åtgärdsprogram med det nationella programmet, men vår bedömning är att det är helt centralt att få till stånd ytterligare häckningsmiljöer i kommunen om rödspovens långsiktigt ska vara en häckande fågelart i kommunen och länet. Samordning Linköpings kommun ska regelbundet diskutera och samordna planerade åtgärder inom detta åtgärdsprogram med länsstyrelsen som är ansvarig för genomförandet av det nationella åtgärdsprogrammet i länet. Effekter på andra rödlistade arter Stora hävdade strandängar och omkringliggande grunda våtmarksområden är mycket viktiga för en lång rad sällsynta och rödlistade fågelarter både som häckningsmiljöer och för rastande fåglar. Strandängarna kan även hysa en särpräglad flora samt insekts- och molluskfauna. Referenser Gärdenfors U (ed) Rödlistade arter i Sverige 2010, Artdatabanken, SLU, Uppsala, 2010 Hjelm O, epostmeddelande 2014 Holmbring J-Å, Fåglarna vid Roxen 1953 – 1968, Vår fågelvärld, särtryck, 1970 Olsson U et al. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst, SOF, Halmstad 2012 Svensson L et.al. Fågelguiden, Albert Bonniers förlag, 1999 11 Kontaktuppgifter Adress: Linköpings kommun, Teknik- och samhällsbyggnadskontoret, 581 81 Linköping Telefon: 013-20 64 00 Hemsida: www.linkoping.se/natur NATUR I LINKÖPING 2015:4 Lokalt åtgärdsprogram för svarthakedopping i Linköpings kommun Anders Jörneskog och Johan Molin Framsidans foto Gustav Markholm Förord Svarthakedoppingen är en karismatisk fågel och den har ökat i Linköpings kommun till följd av kommunens naturvårdsarbete. Den häckar helst i fisktomma våtmarker, en biotop som blivit sällsynt till följd av en systematisk torrläggning av våtmarker under de senaste 200 åren i syfte att öka mängden jord- och skogsbruksmark. Som en följd av detta har svarthakedoppingen också blivit mer sällsynt och är i dagsläget upptagen på den svenska rödlistan som nära hotad. Linköpings kommun har utfört ett omfattande arbete med restaureringar och nyskapande av våtmarker, framförallt söder om Linköpings stad i och ikring naturreservatet Tinnerö eklandskap. Dessa våtmarker blev relativt omgående koloniserade av svarthakedoppingar och en stabil häckpopulation på 15-30 par dokumenterades under nästan tio års tid. Under senare tid har antalet häckande par minskat, vilket understryker behovet av ett åtgärdsprogram som beskriver hur arbetet med doppingen och dess miljö ska fortlöpa för att behålla en stabil population av svarthakedoppingar. Linköpings kommun har utsett 12 kommunala ansvarsarter (Sbn 2012 § 53, Sbn dir.nr. 201248). En ansvarsart är en art som har en betydande och viktig del av sin population och utbredning inom ett begränsat område, vilket i det här fallet är Linköpings kommun. Förutom svarthakedopping har följande arter utsetts till kommunala ansvarsarter; läderbagge, dårgräsfjäril, kungsfiskare, spetsnate, asp (fisken), ärtvicker, bombmurkla, rödspov, trumgräshoppa, kalkgrynsnäcka, och ekpricklav. För dessa arter ska lokala åtgärdsprogram tas fram som syftar till att prioritera vilka naturvårdsåtgärder som kommunen kommer att genomföra för att ansvarsarterna ska uppnå en lokalt livskraftig population. Programmen ska även beskriva hur arterna ska inventeras och övervakas samt vilka informationsinsatser som ska göras för att öka kunskapen och intresset om dem hos våra kommuninvånare. Materialet ska även kunna användas i pedagogisk verksamhet. Linköpings kommuns ambition är att naturvårdsarbetet ska bli än vassare och mer målinriktat med kommunala ansvarsarter. Ansvarsarterna blir något av ett ansikte utåt och ambassadörer för kommunens naturvårdsarbete. Många olika naturtyper och en lång rad andra arter som är knutna till samma miljöer som ansvarsarterna kommer också att dra nytta av åtgärderna. Visionen för svarthakedopping i Linköpings kommun är att den ska finnas som häckfågel på flera lokaler i kommunen. Skötselinsatsernas effekt på svarthakedoppingen och övriga fågelarter kommer att övervakas noggrant och utvärderas för att snabbt kunna anpassa skötseln efter vunna erfarenheter. Målet är myllrande våtmarker med svarthakedoppingens häckningsframgång som främsta indikator. Anna Bertilson Samhällsbyggnadsdirektör 2 Innehåll Förord 2 Innehåll 3 Sammanfattning 4 Inledning 5 Artfakta 6 Beskrivning av arten Biologi och ekologi Häckning Flyttning Viktiga mellanartsförhållanden Naturvärden i svarthakedoppingens miljöer Utbredning och hotsituation Utbredning och population i Sverige Utbredning och population i Linköpings kommun Orsaken till tillbakagången och aktuella hot Skyddsstatus i lagar och förordningar Visioner och mål 14 Åtgärder och rekommendationer Populationsövervakning Skötsel av häckningsmiljöer Nyskapande av häckningsmiljöer Information 14 Effekter på andra rödlistade arter 16 Referenser 17 3 Sammanfattning Svarthakedopping är en av 12 kommunala ansvarsarter i Linköpings kommun. Den är rödlistad i kategori nära hotad (NT) och det östgötska beståndet består av ca 50 - 75 par varav 6 – 30 par finns i Linköpings kommun. Arten häckar främst i fiskfria våtmarker och grunda sjöar och trivs bra i de av kommunen anlagda våtmarkerna söder om staden. Den är känslig för successionsförändringar i våtmarkerna, vilket ger ett behov av kontinuerlig skötsel för att arten ska kunna häcka på samma plats under en längre tid. Linköpings kommuns vision är att svarthakedoppingen ska uppnå en livskraftig population i kommunen och häcka i flera våtmarker och sjöar med minst 15 par årligen. Minst en av kommunens egna våtmarker ska årligen hysa nära maximalt antal par. Kommunen ska genomföra skötselåtgärder som gynnar artens häckningsframgång. Kommunen ska även verka för att anlägga ytterligare våtmarker på egen mark eller i samarbete med andra markägare. Kommunen kommer att stötta externa projekt med kompetens avseende utformning som gynnar växter och djur och då framför allt svarthakedopping samt hur våtmarksanläggande kan finansieras. Skötseln av våtmarkerna kommer att anpassas så att förhållandena blir så gynnsamma som möjligt för ett rikt växt-och djurliv. Vattenståndet i våtmarkerna kommer att mer aktivt regleras så att vattenpesten kan betas av rastande fåglar och regelbundet torrläggas vintertid för att även reducera mängden fisk. Skötselinsatsernas effekt på svarthakedoppingen och övriga fågelarter kommer att övervakas noggrant och utvärderas för att snabbt kunna anpassa skötseln efter vunna erfarenheter. Svarthakedoppingens population och häckningsutfall kommer att inventeras årligen. Målet är myllrande våtmarker med svarthakedoppingens häckningsframgång som främsta indikator. Informationsinsatser som guidningar, foldrar, webbsidesinfomation och liknande ska tas fram för att öka kunskapen om och intresset kring svarthakedoppingen och dess livsmiljö hos linköpingsborna. Kommunens åtgärder inom ansvarsartsarbetet finansieras via kommunens driftbudget för naturvård och uppskattas vara 100 – 500 tkr/år under nuvarande naturvårdsprogramsperiod. Svarthakedoppingens kullar kan bestå av 1-7 ägg/ungar, vanligast är kullstorlekar på 2-4 ungar. Ekängsdalen juli 2012. Foto: Jan Gustafsson. 4 Inledning Svarthakedoppingen har historiskt sett varit en ovanlig fågel i Linköpings kommun och har under senare tid minskat i landet, varför den är upptagen på den svenska rödlistan som nära hotad, NT (2010). Från och med början av 2000-talet har Linköpings kommun genomfört omfattande restaureringar av våtmarker, något som starkt gynnat svarthakedoppingen. Från fyra par och misslyckade häckningar noterat under riksinventeringen 1996 har toppnoteringen efter de restaureringar av våtmarker som genomförts varit 29 par med totalt 39 ungar år 2010. Häckningsutfallet har varierat kraftigt, vilket kan vara en följd av tuffa konkurrens- och predationsförhållanden med framförallt fisk och mink. Detta understryker behovet av ett åtgärdsprogram som beskriver hur våtmarkerna ska skötas för att bibehålla en optimal häckningsmiljö för svarthakedoppingen. Skötselinsatser och fortsatta restaureringar samt nyskapanden av våtmarker kommer inte bara att gynna svarthakedoppingen, utan även en mängd andra arter. Änder och sothöns är snabba med att kolonisera nya våtmarker, liksom många vattenlevande insekter och groddjur. En mosaik av våtmarker i landskapet gör att känsliga arter har det enklare att fortleva i önskvärda antal. Våtmarker och vattenspeglar upplevs av friluftslivet som attraktiva rekreationsmiljöer och skapar attraktivitet i staden. Ansvarsarter är arter som är sällsynta eller hotade (upptagna på den så kallade rödlistan) och som har en stor del av sin svenska population inom Linköpings kommun. Samhällsbyggnadsnämnden beslutade 2012 om att utse sådana (Sbn § 53/2012, dnr Sbn 201248). Dessa är förutom svarthakedopping läderbagge, kungsfiskare, spetsnate, asp (fisken), ärtvicker, bombmurkla, rödspov, dårgräsfjäril, trumgräshoppa, kalkkärrsgrynsnäcka och ekpricklav. För varje ansvarsart ska ett lokalt åtgärdsprogram utarbetas, som ska slå fast hur kommunen ska arbeta för att arten ska uppnå livskraftiga populationer och leva kvar i kommunen på lång sikt. Åtgärdsprogrammet gäller i 10 år. Efter 5 år ska en avstämning och aktualitetsprövning göras. När 10-årsperioden har gått ska vidtagna åtgärder utvärderas och vid behov ett nytt program utarbetas. Programmet är vägledande, ej formellt bindande. Det är i samhällsbyggnadsnämndens verksamhetsplanering och budgetarbete som besluten fattas om vilka åtgärder som ska genomföras. Författare är kommunekolog Anders Jörneskog som har arbetat med restaurering och nyskapande av svarthakedoppingens miljöer, bland annat i Tinnerö eklandskap. 5 Artfakta Beskrivning av arten Svarthakedoppingen har en kroppslängd på 31–38 cm, och ett vingspann på 46 till 55 cm. I sommardräkt har den en svart rygg och mörkt rödbrun kroppssida. Även framhalsen är rödbrun, medan huvudplymerna är svarta med undantag av en fyllig gul plym från ögat till bakre delen av hjässan. Ögonen är röda med en svart puppil. Näbben är rak och ganska kort. Arten kan förväxlas med svarthalsad dopping som skiljer sig gentemot svarthakedopping genom att den har svart hals, annan huvudprofil och mindre huvudplym. De stora gula örontofsarna, de svarta kindfjädrarna och de illröda ögonen gör svarthakedoppingen till en mycket vacker fågel. Rosenkällasjön 14:e maj 2010. Foto: Gustav Markholm. Biologi och ekologi Svarthakedoppingen häckar i en mängd olika typer av sötvatten, allt ifrån små viltvatten, dammar, kärr till större sjöar, både eutrofa slättsjöar och mer näringsfattiga skogssjöar. Genomgående för alla dessa vatten är att fisk antingen saknas eller att fiskförekomsten är reducerad. Av 30 häckningslokaler med känd areal i Skaraborgs län var 77 % på 5 hektar eller mindre medan motsvarande andel för Uppland 1981+1988 (122 lokaler) var 53 %. Arten häckar även vid vissa kustlokaler i Östersjön och i Bottenhavet/Bottenviken samt sporadiskt i skärgårdsmiljö. Vid riksinventeringen 1996 påträffades i Gästrikland 27 av de 44 häckande paren i bräckt vatten. 6 Häckning Svarthakedoppingen häckar solitärt eller i små kolonier och bona placeras ofta i tät vegetation som säv, vass eller liknande men kan även placeras relativt öppet på vattnet oftast i anslutning till flytbladvegetation. Svarthakedoppingen lägger normalt endast en kull om 4–5 (1–7) ägg. Äggläggningen sker oftast i början av juni, men kan påbörjas redan i första halvan av maj och sena kullar kan påbörjas så sent som i början av juli. Ruvningstiden är 22–25 dygn och äggen kläcks normalt kring midsommar. Ungarna blir oberoende av föräldrarna vid 45 dygns ålder och är flygga vid 55–60 dygn. Födan under häckningstiden består huvudsakligen av evertebrater, speciellt akvatiska men också terrestra insekters larvstadier, samt till en mindre del fisk, salamandrar både vuxna och larver, samt grodyngel. Vinterfödan består förmodligen till större delen av fisk. Flyttning I Götaland anländer svarthakedoppingen till häckningslokalerna i april. Under perioden 2004 till och med 2014 har de första fåglarna i kommunen setts som tidigast den 29 mars och som senast 17 april med mediandatum 9 april. Bortflyttning från häckningsplatserna sker redan i juli–augusti och i södra Sverige är Vättern en viktig rastplats nämnda månader. Arten övervintrar huvudsakligen i marin miljö, men uppgifter saknas om var de svenska svarthakedoppingarna befinner sig vintertid. Litteraturuppgifter anger att arten övervintrar längs Norges västkust, i Skagerack/Kattegatt samt i kusttrakterna av Engelska kanalen– Holland och södra Östersjön. Viktiga mellanartsförhållanden Arten trivs inte i våtmarker och sjöar med storvuxna gäddor. Gäddorna utgör ett hot mot de nyckläkta ungarna. Ett tydligt exempel på detta är att arten upphört att häcka i Rosenkällasjön då gäddbeståndet vuxit kraftigt och de största gäddorna är över 70 cm långa. Under vintern 2012/13 har mer än 2 000 gäddor tagits bort ur Rosenkällasjön samt Edhaga våtmark för att förbättra doppingarnas häckningsresultat. Gäddan är en rovgirig fisk. I våtmarker och sjöar där den har en stark stam trivs inte svarthakedopping. Reduktionsfiske av gädda i Rosenkällasjön november 2012. Foto: Anders Jörneskog. 7 Födokonkurrens mellan olika fiskarter och svarthakedopping utfaller oftast till fiskarternas fördel med dålig häckningsframgång eller att doppingarna helt undviker i övrigt lämpliga häckningsmiljöer. Arten häckar inte heller i vattenmiljöer som täcks av flytbladsvegetation eller vattenpest. Sådana förhållanden försämrar de vuxna fåglarnas möjligheter att söka föda till ungarna. Naturvärden i svarthakedoppingens miljöer Majoriteten av Linköpings kommuns svarthakedoppingar återfinns i våtmarker runt Tinnerö eklandskap, ett mycket artrikt naturreservat, där över 300 rödlistade arter har noterats. Rosenkällasjön, som varit en topplokal för svarthakedopping under många år, är en så kallad fågelsjö, med en rik fågelfauna under stora delar av året. Bland annat kan nämnas häckande knölsvan och skrattmås, rastande vadare och mer sällsynta gäster som gråhakedopping och mindre sångsvan. Vattenområden där svarthakedoppingen trivs har ofta ett begränsat antal rovfiskar, vilket ger upphov till en rik fauna av undervattensinsekter, såsom dykarbaggar, buksimmare och trollsländelarver. Den kommunala ansvarsarten spetsnate förekommer i sjön samt även den rödlistade uddnaten påträffades 2013. Kring Södra dammen vid Gärstadverken kan man på vårarna höra rosenfinken (rödlistad som sårbar, VU) sjunga och dammen har även de senaste fyra åren haft långvariga besök av den mycket sällsynta svarthalsade doppingen (rödlistad som starkt hotad, EN). Utbredning och hotsituation Utbredning och population i Sverige Svarthakedoppingen har troligen sedan länge funnits med en svag stam i Lappland. Den övriga svenska förekomsten är av yngre datum. Den invandrade till Öland och Gotland vid mitten av 1800-talet och till östra Sveriges fastland under inledande delen av 1900-talet. I Västerbotten blev arten väl spridd under perioden 1920–1950 och ökningen och spridningen i södra hälften av landet var särskilt påtaglig under 1940-, 50- och 60-talen. Även i inre Norrland ökade beståndet och arten började häcka i Torne lappmark på 1960-talet och i Lycksele lappmark på 1970-talet. Efter två rikstäckande inventeringar 1969 resp. 1972 beräknades Götalandspopulationen till cirka 750 fåglar och den totala svenska stammen uppskattades till 1900–2500 par. År 1996 genomfördes åter en riksinventering och resultatet visade att beståndet i stort sett halverats på ett kvarts sekel. Totalt häckade uppskattningsvis 1150–1250 par i landet och arten fanns häckande i samtliga landskap utom i Halland, Bohuslän, Dalsland och kanske också Skåne. I Götaland påträffades totalt 271–300 par. 2011 genomfördes den senaste riksinventeringen av arten och i Götaland fanns ca 360 par, vilket är en liten ökning jämfört med 1996, men mer än en halvering vid en jämförelse med 1972 års inventering. Den nationella populationen under de senaste tio åren förefaller utifrån rapporterade fynd vara stabil, troligen runt 1200 par. I Östergötland fanns 1972 200 – 250 par, 1996 endast ca 50 par och 2011 ca 75 par. Den stora minskningen mellan 1972 och 1996 beror på att arten övergav Tåkern som häckningslokal där ca 125 par häckade i början av 1970-talet. 8 Parning Ekängsdalen 25 april 2013. Foto: Jan Gustafsson. Utbredning och population i Linköpings kommun I Linköping har svarthakedoppingen varit en mycket sällsynt häckfågel och häckade för första gången 1950. Endast Svartåmynningens naturreservat har varit en trogen lokal för arten, men häckningar har långt ifrån kunnat konstateras årligen. Vid 1996 års riksinventering noterades 9 fåglar i kommunen, men ingen lyckad häckning. Under 2000-talet har Linköpings kommun återskapat och nyanlagt flera våtmarker söder om centralorten lämpliga för arten. 2004 häckade den med minst 4 par i Rosenkällasjön och har därefter häckat årligen med 15 – 30 par fram till 2013 i de nyanlagda våtmarkerna (figur A). År 2014 sjönk antalet häckande par avsevärt, från 20 året innan till 7. Denna minskning visar på ett tydligt sett svarthakedoppingens känslighet för förändringar i häckmiljöerna. Utöver områdena i Tinnerö har doppingen häckat i Sträp, Svartåmynningen och södra dammen vid Gärstad de senaste åren. Revirstrid Ekängsdalen maj 2014: Foto Jan Gustafsson. 9 100 90 80 70 Antal 60 Toppnotering 50 Par 40 Ungar 30 Lokaler 20 10 0 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 År Figur A. Häckningsresultat och toppnoteringar (momentant maxantal adulta) för svarthakedoppingen i Linköpings kommun från 2004-2014. Rosenkällasjön anlades 2004 och blev några år därefter en av Sveriges bästa lokaler för svarthakedopping med ca 25 häckande par. Arten har inte häckat i sjön de senaste åren. Foto: Göran Billeson. 10 Edhaga våtmark strax söder om Rosenkällasjön anlades 2008 och har varit en bra häckningslokal för svarthakedopping sedan dess. 2012 var första året utan häckningsframgång. Foto: Göran Billeson. Frökärret anlades 2010 och har hyst många par av svarthakedopping. Tyvärr är våtmarken invaderad av vattenpest och mört. Under hösten 2014 genomförs restaureringsåtgärder i våtmarken. Foto: Göran Billeson. 11 Ekängsdalens våtmarker mellan Vidingsjö- och Ullstämmaskogen anlades 2011. Både 2011 och 2012 var våtmarken Östergötlands bästa lokal för svarthakedopping med 20-25 ungar båda åren. Foto: Göran Billeson. Södra dammen vid Gärstad är f.d. lertäkter som efter det att de vattenfylldes har hyst häckande svarthakedopping. Dammarna ska bevaras och ingå i ett större rekreationsområde. Ortofoto Linköpings kommun. Aktuell hotstatus Arten klassas som nära hotad (NT) i den svenska rödlistan (2010). Den har tidigare rödlistats som sårbar (VU) i både 2000 och 2005 års rödlista. Orsaken till tillbakagången och aktuella hot Svarthakedoppingen har stora svårigheter att reproducera sig med lyckat resultat i småvatten 12 där fisk planteras in (näringskonkurrens) eller där det naturligt finns starka fiskstammar. Arten undviker särskilt vatten med storvuxna gäddor. Eftersom svarthakedoppingen tycks ha en viss förkärlek till små vatten (t.ex. lertag, industridammar, torvtäktsdammar, viltvatten och golfbanedammar) utgör igenläggning av sådana, åtminstone lokalt, en fara för artens fortbestånd. Vidare kan total igenväxning eller dess motsats – total borttagande av vattenvegetation – påverka artens numerär negativt. Även utdikning eller kraftig vattenståndssänkning i tidigare goda häckningsmiljöer medför att arten försvinner eller minskar i antal. Orsaken till den successiva populationsminskningen i främst södra hälften av landet under 1970-, 80- och 90-talen är okänd, men flera faktorer kan vara tänkbara; ökad förekomst av fisk i små vatten, ökad predation från framförallt mink, fortskridande förorening av havsmiljön (främst oljeutsläpp) samt, åtminstone på vissa lokaler, sämre predatorskydd p.g.a. kraftigt minskande eller totalt försvinnande skrattmåskolonier. Skyddsstatus i lagar och förordningar Svarthakedopping är fredad i jaktlagstiftningen. Den är upptagen i EU:s fågeldirektiv 79/409/EEG i annex I, vilket innebär att medlemsländerna ska peka ut särskilda områden för arten med målsättning att populationen ska nå god bevarandestatus. I Bernkonventionen till skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö är svarthakedopping strikt skyddad i bilaga II. Bernkonventionen är implementerad i artskyddsförordningen 2007:845. I Bonnkonventionen med tillhörande avtal, AEWA (skydd av sjö- och våtmarksfåglar som flyttar inom Europa och Afrika), är den listad i bilaga II, vilket innebär att den har ogynnsam bevarandestatus och behöver internationell samverkan för bevarande och förvaltning. Ett par svarthakedopping i Rosenkällasjön maj 2010. Foto Jan Gustafsson 13 Visioner och mål Visionen för svarthakedopping i Linköpings kommun är att den ska finnas som häckfågel på flera lokaler i kommunen. Målsättningen är att populationsstorleken i kommunen som ett genomsnitt är cirka 15 par som tillsammans producerar cirka 20 ungar/år. I de av kommunen skapade våtmarkerna är målsättningen att svarthakedoppingen är en årlig häckfågel och att minst en våtmark hyser en population av häckande par nära våtmarkens bedömda maximum (tabell 1). Våtmark Bedömt maximalt antal par vid optimala förhållanden Rosenkällasjön 20 Ekängsdalen 9 Frökärret Edhaga 4 2 Södra dammen, Gärstad 3 Tabell 1. Under 2011 och 2012 har antalet par i kommunens nyanlagda våtmarker varit 18 respektive 19. Ekängsdalen och Frökärret har hyst par i närheten av sitt maximum dessa år. 2014 nådde endast Södra dammen upp till i närheten av sitt bedömda maximum. Åtgärder och rekommendationer Populationsövervakning Linköpings kommun genomför årligen inventeringar av antalet par och häckningsframgång i av kommunen anlagda våtmarker. I artens övriga häckningsmiljöer i Linköpings kommun genomförs övervakningen med hjälp av ideella föreningar, frivilliga fågelskådare samt med uppgifter från artportalen.se. Skötsel av häckningsmiljöer Svarthakedoppingen är en successionsart som gynnas av att häckningsmiljön befinner sig i ett tidigt stadium. Arten är känslig för konkurrens från fisk och även predation av ungar förekommer och då främst från gädda. Ägg och ungar kan även rövas av kråkfåglar och mink. I flera av kommunens egna våtmarker domineras undervattenvegetationen av vattenpest. Arten är en invasiv främmande art från Nordamerika. I Rosenkällasjön och Edhaga våtmark bedöms gädda vara huvudorsaken till svarthakedoppingens tillbakagång. I Frökärret bedöms doppingens dåliga häckningsframgång bero på den mycket täta växtligheten av vattenpest som hindrar doppingarnas födosök, samt förekomst av en mycket tät mörtpopulation. Även i Edhaga våtmark och Rosenkällasjön är undervegetationen dominerad av vattenpest. 14 Skötseln av kommunens egna våtmarkera kommer att anpassas så att förhållandena blir så gynnsamma som möjligt. I Rosenkällasjön och Edhaga våtmark bedrevs gäddfiske under vintern 2012/13 med mål att decimera antalet gäddor så mycket som möjligt och då främst de mest storvuxna individerna. Med nuvarande kunskap bedöms reduktionsfiske efter gädda återkommande behöva genomföras ca vart 3:e – 5:e år. Från och med sommaren 2013 kommer vattenpest skördas på försök under högsommaren i Frökärret med målsättning att skapa tillräckligt stora klarvattenytor för doppingarnas födosök. Vattenståndet i våtmarkerna kommer att mer aktivt regleras så att vattenpesten kan betas av rastande fåglar t.ex. bläsand, grågås, kanadagås, knölsvan och sångsvan under främst september och oktober. Frökärret 8:e juni 2012. Foto: Gustav Markholm. I våtmarker där doppingen häckar och som kan hållas fiskfria kan tillförsel av kol genom till exempel köra ut halmbalar på isen vintertid öka näringstillgången och förbättra födounderlaget för doppingarna. Skötselinsatsernas effekt på svarthakedoppingen och övriga fågelarter kommer att övervakas noggrant och utvärderas för att snabbt kunna anpassa skötseln efter vunna erfarenheter. Målet är myllrande våtmarker med svarthakedoppingens häckningsframgång som främsta indikator. Nyskapande av häckningsmiljöer Våtmarker i både jordbrukslandskapet och skogslandskapet är en stor bristvara. Många arter knutna till våtmarker är fortfarande sällsynta och hotade. Enligt det nationella miljökvalitetsmålet ”Myllrande våtmarker” behövs ytterligare ca 6 000 ha våtmark återskapas till och med 2020. Inom EU:s miljöstöd har hittills upp till 90 % av kostnaden kunnat erhållas som stöd vid nyanläggning. Linköpings kommun har återskapat flera stora våtmarker under de senaste 10 åren. Kommunen kommer att utreda möjligheten att anlägga ytterligare våtmarker och då främst i anslutning till de redan befintliga. Linköpings kommun kommer även söka samarbete med andra markägare och stötta privata och andra initiativ för anläggning av nya våtmarker. Kommunen kommer att stötta externa projekt med kompetens avseende utformning som gynnar växter och djur och då framför allt svarthakedopping samt hur våtmarksanläggande kan finansieras. I vattenparken Smedstad dammar gjorde Svarthakedoppingen ett häckningsförsök för första gången under 2012. Smedstad dammar 21:a april 2012. Foto: Gustav Markholm. Information Linköpings kommun har utsett svarthakedopping till en av tolv kommunala ansvarsarter. I arbetet ska lokala åtgärdsprogram tas fram för samtliga arter och programmen kommer att utgöra en viktig kunskapskälla för medborgarna och kommunens skolor. Åtgärdsprogrammen kommer att publiceras på kommunens webbplats. Svarthakedopping tillsammans med övriga ansvarsarter kommer att vara en viktig utgångspunkt för utformandet av kommunens naturguidningar. Guidningarna kommer att ge deltagarna en naturupplevelse och förståelse för dessa arter och deras livsmiljö. Ytterligare informationsmaterial om ansvarsarterna kommer att tas fram t.ex. foldrar och utställningsmaterial. Effekter på andra rödlistade arter Svarthakedoppingen kan ses som en paraplyart i inlandets grunda våtmarker och småsjöar och indikerar stor artrikedom bland vattenlevande insekter, växter och våtmarkslevande fåglar. Till skillnad från successioner i många andra naturmiljöer är de tidigaste faserna i våtmarkernas succession särskilt art- och individrika. Detta faktum kan höra samman med att många våtmarksarter anpassat sig till bäverns landskap där den kontinuerligt skapade nya våtmarker som snabbt koloniserades av insekter, växter och fåglar. Successivt vandrade sedan olika fiskarter in i bäverdammarna och byggde efterhand upp stora populationer som kunde konkurrera ut många känsliga pionjärarter. 16 Parningsspel i Ekängsdalen maj 2014. Foto Jan Gustafsson. Referenser Gezelius L, epostmeddelande, 2015 Gärdenfors U (ed) Rödlistade arter i Sverige 2010, Artdatabanken, SLU, Uppsala, 2010 Gärdenfors U (ed) Rödlistade arter i Sverige 2005, Artdatabanken, SLU, Uppsala, 2005 Gärdenfors U (ed) Rödlistade arter i Sverige 2000, Artdatabanken, SLU, Uppsala, 2000 Olsson U et al. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst, SOF, Halmstad 2012 Svensson L et.al. Fågelguiden, Albert Bonniers förlag, 1999 Tjernberg M Artfaktablad för svarthakedopping 2011 SLU Artdatabanken (http://www.artfakta.se/Artfaktablad/Podiceps_Auritus_100113.pdf) 17 Kontaktuppgifter Adress: Linköpings kommun, Teknik- och samhällsbyggnadskontoret, 581 81 Linköping Telefon: 013-20 64 00 Hemsida: www.linkoping.se/natur
© Copyright 2025