Medverkande den 9 maj; Markku Rummukainen, professor i klimatologi, är biträdande föreståndare och ansvarig för kommunikation vid Centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet. Han är docent i meteorologi vid Helsingfors universitet samt klimatexpert på SMHI. Han deltar som expert i det svenska klimatförhandlingsarbetet och för Sverige även i EU:s expertgrupp för forskningsrelaterade och vetenskapliga frågor i samband med FN:s klimatförhandlingar. Markku Rummukainen har medverkat i flera internationella forskningsprojekt och också lett sådana större nationella forskningsprojekt som det svenska regionala klimatmodelleringsprogrammet SWECLIM som avslutades 2003, Mistra-SWECIA om klimatanpassning (2008-2015) samt det nationella strategiska forskningsområdet MERGE (2010-2014), med medverkande från flera svenska universitet och institut. Han har varit bidragande författare i FN:s klimatpanel IPCC:s tredje (TAR 2001) och fjärde (AR4 2007) rapport och huvudförfattare i IPCC:s femte (AR5 2013-2014) rapport. Louise Hård af Segerstad är verksamhetschef på Albaeco som arbetar med forskningskommunikation kring ekosystemtjänster och resiliens. Albaeco har genom åren arbetat bland annat med utställningar, lärarfortbildningar och skrivet material. Under 2013 var Louise en av sekreterarna i utredningen Synliggöra värdet av ekosystemtjänster, SOU 2013:68. Louise har en magister i systemekologi (biogeo) och stort intresse för hjärnforskning och lärande. Göran Sjöberg tog en studentexamen av den gamla typen, med muntliga förhör, på Reallinjen i Norra Latin i Stockholm och en Bergsingenjörsexamen på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm för att sedan doktorera 1980 på Chalmers Tekniska Högskola inom Materialvetenskapen. Efter ett år som volontär i Moçambique arbetade han med forskning och utveckling på ABB i Västerås och sedan 1988 på Volvo Aero (nu GKN Aerospace). 2004 blev han Docent på Chalmers och 2005 utnämnd till Adjungerad Professor och en utnämning till slutet av 2013. 2009 övergick han till strikt LCHF och har sedan dess ”läst på” och inte minst vetenskapsteori för att försöka förstå varför medicin och kostvetenskap har kunnat hamna så långt från vad han uppfattar som äkta naturvetenskap. Bertil Forsberg är professor i miljömedicin och enhetschef för Yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet. Han har en grundutbildning med natur- och miljövetenskap och arbetade länge som universitetsadjunkt vid miljöinspektörsutbildningen i Umeå. 1997 doktorerade han vid medicinska fakulteten i Umeå på en avhandling om miljö och astma. 2000 blev han universitetslektor vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, 2005 docent och chef för Yrkes- och miljömedicin och 2010 professor. Han har under årens lopp arbetat med forskning om luftföroreningar och deras hälsoeffekter, uppkomst av astma- och allergi, hälsokonsekvensanalyser samt klimat och hälsa. Han har under tiden arbetat som expert åt WHO och flera svenska myndigheter. Hans Dahlkvist är lektor i biologi och naturkunskap vid Åsö Vuxengymnasium, Stockholm . Han blev fil kand vid naturvetenskaplig och medicinsk fakultet, Linköpings universitet 1979 följt av ämneslärarexamen 1982 och lärarlegitimation 2012. Efter doktorandstudier vid medicinska fakulteten, Linköpings universitet blev han doktor 1983 och docent i farmakologi 1987 efter klargörande upptäckter av insulinets effekter på blodkärlens ämnesomsättning. Han har genom åren verkat som projektledare inom läkemedelsutveckling, kursledare och föreläsare vid Linköpings och Stockholms universitet, huvudansvarig för yrkeshögskoleutbildning vid Åsö Vuxengymnasium samt ansvarig för temadagar och projektledare inom pedagogisk utveckling nationellt och internationellt.