1. No category

Samråd under förvaltningscykeln 2009-2015
Ärendets diarienummer 537-34925-2014
Nedanstående svar kommer från Naturskyddsföreningen i Bohuslän (förkortat
NiB) ett länsförbund med 23 000 medlemmar tillhörande Svenska
Naturskyddsföreningen. NiB är verksam längs Bohuskusten, från Strömstad i
norr till Mölndal i söder. Vi har i våra kommentarer fokuserat helt på
saltvattenskusten, då andra inom Naturskyddsföreningen i Västra Götaland
svarat på frågor rörande inlandsvatten.
Först vill vi uttrycka vår glädje för att Vattendirektivet i många stycken visar en
förståelse för marina miljöproblem vi i NiB kämpat för. Förhoppningsvis leder
detta till ett gott samarbetsklimat framöver. Vi har också sedan några år tillbaka
observerat att Länsstyrelsen i ett antal fall haft med NiB sammanfallande åsikt,
tydligast uttryckt i samband med planerade exploateringar i strandnära lägen,
hamnar, marinor o dyl.
Vi har inte, trots att det efterfrågas av er, lagt så mycket tid på att bedöma i
vilken utsträckning de av VM producerade dokumenten är förståeliga m.m., vi
gissar att andra kommenterar detta utförligt. Istället delar vi nedan med oss av de
funderingar vi i föreningen ofta har rörande mänsklig påverkan av det marina
och strandnära livet. Hoppas tankarna är till någon nytta.
NiB inser att det för oss är svårt att väga den påverkan kustnära industri har på
den relativa andelen av olika föroreningar. Vi anser allmänt att det är viktigt för
oss och allmänheten att få förståelse för denna påverkan i relation till andra
antropogena påverkansfaktorer, bl a för att få acceptans från allmänheten för
åtgärder de måste vidta.
Om kustnära industrin idag bidrar till utsläpp av t ex tungmetaller som
ackumuleras i t ex musslor, måste ett helhetsgrepp på detta problem tas, se även
nedan om blå skörd.
Musselodling som ”blå skörd” för att minska eutrofieringen
Musselodlingar i stor skala har ett antal mycket allvarliga bieffekter som NiB
inte ser att de tas på tillräckligt allvar.
Övergödning av bottnar: När 1 ton musslor skördats har ½ ton biomassa samlats
på botten nedanför (efter 18 månaders odling). Detta är inte negligerbart och
enligt studier leder det till syrebrist under odlingarna. Idag görs inga regelbundna
undersökningar av bottnar kring de odlingar vi har, inte heller görs miljöanalyser
innan tillstånd ges. Det sägs visserligen att om man inte odlar så mycket eller
ofta flyttar odlingarna skulle inte problematiken vara så stor. Men i en bransch
som kämpar för sin överlevnad tror inte NiB det är realistiskt att förvänta sig att
odlarna självmant skulle avstå från skörd eller ta på sig de stora kostnader det
medför att flytta odlingar regelbundet.
Den, som NiB anser, allra största problematiken med musselodling är ideerna
med att lägga musselrester på åkrar. Just för att musslor filtrerar så enorma
mängder havsvatten under sin levnad har de också möjlighet att ansamla t ex
tungmetaller i stora mängder. NiB har i flera år följt denna problematik och
försökt ta reda på hur man tänker hantera den. Vi har dock aldrig fått något
tillfredställande svar. NiB anser inte att man kan riskera att förstöra våra
åkerjordar!
I en studie utförd av Livsmedelsverket av metaller i musslor visas att musslor
från Bohuslän innehåller mer än 1 000 mg Cd/ kg P (Fisk, skaldjur och
fiskprodukter- analys av näringsämnen. Rapport 1-2012). Denna siffra skall
jämföras med handelsgödsel som innehåller ca 5 mg Cd/kg P. NiB har försökt få
reda på exakt var de Bohuslänska musslorna odlats och då fått svaret att det ena
provet var från odlingar utanför Lysekils reningsverk. Kanske det är dags att
använda begreppet ”miljömusslor” på ett annorlunda sätt än tidigare. Odla just i
utsläpp från reningsverk, men DESTRUERA de skördade musslor, efter
omhändertagande av fosfor och eventuellt efter produktion av biogas.
I dagarna har stora bidrag givits till försök med att odla sjöpung för produktion
av biogas och gödsel. Enligt de fåtal undersökningar vi sett rörande
tungmetallinnehåll i sjöpung, ligger värdena lägre än för musslor. Det skall dock
påpekas att innan storskalig odling startas, måste innehållet av tungmetaller och
andra miljögifter kontrolleras noggrannare och också relateras till var odlingen
sker. Övergödning av bottnarna under odlingarna måste också beaktas.
Blå skörd för minskning av eutrofieringen
Vilken typ av biomassa man än vill odla i havet, kan det goda syftet att minska
eutrofieringen generellt leda till lokal negativ påverkan på bottnar. Om man
tänker sig att stödja blå skörd, måste livscykelanalyser göras av sådan
verksamhet. Vi är alla medvetna om hur viktiga ålgräsängarna är för marina livet
och ytterligare minskning av dem måste hindras.
Uttjänta plastbåtar
Eftersom äldre plastbåtar inte betingar något värde idag blir de oftast liggande på
strandängar. Det behövs upplysning till markägare om vem som har ansvaret för
dessa, då det ofta är strandskyddade områden de ligger på. Eventuellt måste
lagändring göras eller befintlig lag förtydligas så att markägare kan bortforsla
övergivna båtar. Förhoppningsvis byggs destruktionskedjor upp, så att stränderna
inom en inte alltför lång framtid kan städas. Det kommer troligen att behövas
medel/initiativ från myndigheter för att få detta till stånd.
Ny typ av marint skydd
Det är för NiB obegripligt att vi kan tillåta fritidsbåtar att köra med höga
hastigheter inne i trånga skärgårdar. De s k Hänsynsområdena är visserligen ett
steg i rätt riktning. Men, med tanke på den enorma skada båtar gör för det
biologiska livet när de framförs i höga hastigheter anser NiB att fri fart bara skall
kunna gälla i markerade farleder. NiB är medveten om att lagändring krävs för
sådana åtgärder, men vi är övertygade om att de allra flesta som vistas eller
förstår vikten av intakta marina system skulle ha stor förståelse för sådan
lagändring. Fiskbuljong och ejdermousse är begrepp som allmänheten brukar
förstå. På land har vi terrängkörningsförbud, varför är det helt fritt fram på
havet? För att vi inte direkt kan se konsekvenserna med våra ögon?
Idag när avgaserna från utombordare leds direkt ner i havet får man också
direktdeponering av oljerester och näringsämnen ner i vattnet. Det finns därför
all anledning att minska den bränsleslukande båttrafiken i känsliga skärgårdar.
Fritidsbåtarna har med året blivit allt större och större. Kraven från båtägare på
billiga och nära båtplatser har samtidigt ökat. Vi måste öka förståelsen för varför
båtar vid bryggor gör skada på marina miljön. I de allra flesta länder finns inte
möjligheten att lägga båtar i skyddade vikar nästan gratis. Det måste kosta att
förstöra marina miljön, detta måste båtägare förstå och acceptera. Här har vi alla
en pedagogisk uppgift, även vi som arbetar ideellt, men vi i ideella
organisationer står oss slätt om inte lagstiftningen följer med. Vi har
uppmärksammat att 1) väldigt få båtägare vet att antifoulingfärg inte får
användas på båtar under 200 kg, trots att det står skrivet på alla burkar, 2) att
Västkustfärg öppet säljs i butiker på ostkusten, 3) att det bland båtägare är tufft
att skryta med hur man får tag i olaglig färg. Attityder som måste ändras. Tyvärr
har vi också märkt en föraktande attityd från ledande fritidsbåtorganisationer mot
miljövänligt båtliv.
Rätta oss om vi har fel, men nog kommer de nya tillskotten av TBT till
havsmiljön från flagnande bottenfärg från äldre fritidsbåtar. Eller är det så illa att
det fortfarande produceras TBT-innehållande färg? Kontroll av TBT på båtar
borde göras på båtägarnas bekostnad. T ex för att ta upp en båt på land borde
båtägaren åläggas att visa att båten är fri från TBT. Blästring av certifierade varv
skall annars göras. Vad NiB förstår är den största nyttan med de dyra
spolplattorna just att ta hand om gamla TBT-synder, flagor som lossnar på gamla
eller olagligt målade båtar. De båtar som idag enbart målats med Cuinnehållande, ”kritande” och lagliga färger tappar ju den allra största delen av
giftet under säsongen, speciellt som många har sina båtar liggande i sjön väldigt
många månader per säsong.
På ostkusten driver Naturskyddsföreningen ett projekt med syfte att förmå
båtägare att inte måla sina båtar alls. Visserligen är påväxningen på Västkusten
mer svårbemästrad, men om viljan funnes skulle mycket kunna göras även här.
En attitydförändring borde också komma till stånd vad gäller förvaring av
småbåtar, ”Förvara båten på land när du inte använder den”. Om så skedde i
större utsträckning skulle vi slippa bygga fler båtplatser.
En annan problematik med motorbåtar och de grunda vikarna är att när det körs i
dem blir ålgräset ”propellerskördat”. Detta är särskilt tydligt i vikar där det finns
mycket bryggor och kan lätt observeras genom att det ligger ålgräs på stränderna
även tidigt på säsongen.
Latrintömning nämns som åtgärd, men enligt vår uppfattning skulle det vara
lika viktigt med bra toamöjligheter vid de stränder där badning förekommer
frekvent. Om det inte finns toa, var kissas det då?
Ok, bra att man ställer krav på större fritidsbåtar, det ökar medvetenheten om
vikten av att inte släppa ut näringsrikt vatten. Men ännu viktigare att se till att
toamöjligheter finns i land. Ytterligare en åtgärd man inte alls beaktar idag är allt
gråvatten som släpps ut i flitigt besökta fritidsbåthamnar. I t ex
Finland ordnas diskmöjligheter i land. De stora moderna båtarna är idag ofta
utrustade med både diskmöjligheter, varmvatten, dusch och tvättmaskin. För
detta gråvatten har inga fritidsbåtar uppsamling. I välfrekventerade
semesterhamnar syns denna aktivitet tydligt på vattenkvaliteten.
Reningsverk och avloppsledningar
NiB har läst och försökt sätta sig in i hur stor påverkan från befintliga
reningsverk och avloppssystem är. Vi förstår att mycket finns att göra, och vi är
djupt oroade över i hur långsam takt kommunala avloppsnät rustas upp. Denna
typ av verksamhet är ju avgiftsfinansierad och det borde därför kunna ställas
krav att kommunerna skyndar på sin upprustningshastighet.
När det gäller enskilda avlopp på vår bergiga kust undrar NiB om man i större
utsträckning skulle kunna använda sig av båt för tömning av vissa fastigheters
avlopp istället för att spränga sönder bergen?
Vad NiB förstår kan relativt höga halter av läkemedel eller dess metaboliter
detekteras i avloppsvatten. En fråga som sällan diskuteras är om människor
skulle kunna göra medvetna val mellan olika läkemedel för att minska påverkan
på miljön av de mest destruktiva. Vad vi förstår används t ex värkmedel idag i
väldigt stor utsträckning inom idrotten, även den som utövas av amatörer. Hur
många tänker på miljökonsekvenserna med detta?
Kemikalier i samhället, kanske frågor för Kemikalieinspektionen
NiB har uppfattat att det dels anläggs nya konstgräsplaner i rasande fart i landet,
och dels att det råder stor förvirring vad gäller dessas negativa påverkan på
vatten. Det behövs information till t ex kommuner om vad som gäller och hur
riskerna med dessa planer är.
Från vissa håll hävdas att tryckimpregnerat virke har stor påvekan på
vattenmiljön. Hur stor denna är borde det kunna vara lätt att få reda på. T ex
byggs idag massor av bryggor och trädäck i strandkanter eller nära stränder.
Vattenrådens roll- NiB är medlem i Vattenrådet för Bohuskusten och flera av
våra kretsar är aktiva i olika VR. Vi anser det viktigt att notera att VR som
fokuserar på enskilda vattendrag har förutsättning att jobba på ett lite annorlunda
sätt än kustvattenråden. Utveckling och förtydligande av de olika typerna av VR
behövs och kommer säkert att ske. Eventuellt skulle VR dag kunna användas
konstruktivt i detta sammanhang.
Slutkommentar
Visst skulle man allmänt önska större kunskap om det kustnära och marina livet,
hur det störs och hur det kan restaureras, men vi kommer aldrig att komma till
den punkt när vi förstår allt i minsta detalj. Istället måste vi tillämpa
försiktighetsprincipen och att den som planerar nya aktiviteter i havet måste
åläggas bevisbördan för att aktiviteten INTE medför negativa konsekvenser.
Även detta torde allmänheten har förståelse för.
För Naturskyddsföreningen i Bohuslän
Boel Lanne
[email protected]
[email protected]
070 235 1926