Den gamla dansbanan
Vackert inbäddad bland mäktiga
ekar och tallar på Bråna gårds
ägor, låg en gång ortens dansbana ”Bråna Backar”. En dansbana
som nu skattat åt förgängelsen.
Då kom folk från närliggande
trakter för att dansa och ha roligt
tillsammans.
Initiativet till dansbanan togs av Agunnaryds
skytteförening 1930. Då hade föreningen
legat nere sedan 1918. Man stod då utan
skjutbana, eller som det stod i det gamla
protokollet ”den gamle ägaren hade ändrat
sinnelag”. Den gamle ägaren var Anton
Rundstedt i Århults södergård och skjutbanan vid den här tiden låg då så att man
kunde skjuta mot Hyltebacken. Trots ivriga
försök från föreningens sida ändrade sig inte
Rundstedt.
Gav sig inte
Föreningen gav sig inte och efter ivrigt
letande efter en ny plats ställde löjtnanten
Bengt Sandström, Bråna gård, upp med
mark. Föreningen engagerade stenhuggaren
Ernst Petersson som åtog sig att iordningställa skjutbanan för 380 kronor.
Ekonomin var inte på topp i föreningen men
trots detta inköptes två gevär, amunition,
tavlor, telefon, stängsel, man byggde även
en liten materialbod m.m.
Dansbanan
Planer fanns dock att året efter starta upp
verksamheten igen men man hade inte kraft
att ta tag i problemet.
Återstart
Men frågan diskuterades då och då i föreningen och 1963 beslutade man sig för
att renovera och 1964 öppnade man åter
För att få ekonomin på fötter
beslutade föreningen samma år
att bygga en dansbana. Även här
upplät Bengt Sandström mark
och platsen var som gjord för
kärlek och romantik.
Banan byggdes med frivilliga
krafter och redan första året
körde man tre danser som inbringade 379 kronor och 18 öre.
Trots detta hade föreningen vid
årets slut ett underskott på 184 kronor. Men
föreningen fick ett uppsving från att vid årets
början endast haft 17 medlemmar så hade
man vid årets slut ökat till 57 aktiva skyttar.
Drevs hårt
Dansbanan ”Bråna Backar” drevs hårt fram
till 1957. Då hade man dans varje lördag och
ibland även onsdagar.
Många orkestrar har passerat revy och bland
annat har ”Backarna” gästats av Hakon
Svärds orkester. Men nu 1957 var dansbanan
i dåligt skick och intresset från allmänhetens
sida hade börjat svalna. Dansbanan lades helt
enkelt i malpåse.
6
Och Erik Lilja som är den som hållit i mycket
av föreningens administrativa bit och varit
dess eldsjäl kommer ihåg att man tog kontakt med en revisionsfirma i Ljungby och
där fick hjälp av Bertil Gustavsson med en
besvärsskrivelse.
Denna inlämnades till skatteverket och efter
många om och men fick man 1984
rätt till skattebefrielse. Samtidigt
fick man då även tillbaka de pengar man betalat in under ett antal år
plus ränta cirka 50.000 kronor.
Storhetstiden
grindarna. Nu blev det pingst- och midsommaraftnarna som gällde och publiken började
åter strömma till. Men vädrets makter tärde
på dansgolvet och 1971 var det åter dags för
en renovering, fast nu blev det impregnerat
golv.
Skattemyndigheterna
Nu började skattemyndigheterna få ögonen
på verksamheten och under ett par år i slutet
på 70-talet fick man betala skatt för sina
danser.
Under 80-talet hade ”Backarna”
sin storhetstid, då kom över 1.000
personer varje gång man anordnade
dans.1978 gjorde jag ett reportage
från just Backarna till vår lokala
tidning. Då var det pingstafton och
tonerna från Dallas orkester tonade
ut över Bråna by. (se bild)
Folk kom, en del cyklandes och andra i bilar.
De kulörta lyktorna visade vägen fram till
entrén. Där utanför fanns då orningsvakterna
Karl-Erik Nilsson, Markaryd och Gunnar
Karlsson, Nyhem. Dessa såg till att ordning
och reda upprätthölls.
Gunnar Karlsson är för övrigt den som från
1964 ställt upp mest hela tiden. Ordningsvakterna skötte oftast det hela med stor finess.
Såg de någon ta upp en flaska bland allt folket
sa de till dem att gå lite vid sidan av.
Ett annat minne Erik har är när Erik Wik
gick bakom pilkastningen för att slå en sjua.
- Då när han var färdig och gick tillbaka så
såg han att där låg ett par och höll på som
bäst. Erik Wik han var inte blyg utan gick
fram och frågade om han möjligen kunde få
bryna sin lite mé.
Ökade hyreskostnader
Under 70-talet kom idrottsföreningarna att
hjälpa till med den inre verksamheten. Det
var Agunnaryds och Ryssby idrottsföreningar
som var engagerade i detta. För detta betalade
de en hyra runt 1.200 kronor.
Eldsjälen Erik Lilja
Väl inkomna kunde man få sig lite kaffe av
Ida på Kojtahaven. Hon hade bland annat en
kamin som hon eldade i och ibland kunde det
ryka rätt in över dansbanan. Man kunde köpa
chocklad av Arvid skomakare. Det fanns lotterier skjutbana och pilkastning.
Erik minns
Erik Lilja som har en del minnen från danserna kommer ihåg att Ville Asplund gick
fram till Ida på Kojtahaven och sa att hon
skulle vända röken mot Bistert.
För föreningen ökade hela tiden hyreskostnaderna för Backarna. Från att i början bara
betalat en hundralapp var det i slutskedet
3.000 kronor om året som gällde.
Sista dansen
Men säg den lycka som varar. Pingstafton
1996 bjöd Cosmos orkester från Vislanda
upp till sista dansen. Bara 200 besökare hade
kommit och därmed var ”Bråna Backars”
sag all.
Men det är otaliga orkestrar som varit på
Backarna. En orkester som kom varje midsommarafton var Kent-Rogers från Växjö.
Säkerligen är det många som träffats, blivit
kära och bildat familj genom dansen på
Backarna. Skulle någon här i bygden upplevt
detta ta då kontakt med undertecknad. Jag
skulle gärna vilja göra en uppföljning av livet
på Bråna Backar.
Kunde blivit kulturmärkt
När jag pratar med Erik Lilja så anser han
idag att det var synd att man inte la ner lite
arbete på att få ”Bråna Backar” kulturminnesförklarad.
Men 1997 flyttade man dansbanegolvet till
kolmileplatsen ”Tittut” och där finns det än
idag. Sedan fick man av ägaren respit om att
anläggningen skulle vara borta senast 1999.
Därmed slogs den sista spiken i. Och idag
håller platsen på att växa igen.
Jan Björk
7