1. No category

Historisk mark
Tusen år i Agunnaryds historia
Att skriva tusen år tillbaka ställer
ju stora förväntningar. Vad vet vi
och hur vet vi att vi har belägg för
om det vi skriver är sant eller inte.
Men vi skall ändock göra några små
korta nedslag i vår bygds historia.
Våra trakter anses som tidigt kristnade och
detta har man belagt via de runstenar som
finns i trakten. Men vilka förde hit det kristna
budskapet? Var det vikingarna som drog på
sina färder till England, Grekland osv. och
som tog med sig sederna hem? Eller var det
kejsar Ludvig i Frankerriket som såg möjligheten, när den danske kung Harald blivit
bortdriven från Danmark och önskade kejsarens stöd? När kejsar Ludvig utlovade detta
omvände sig Harald och lät döpa sig. Vid
återresan skickade kejsaren med bland annat
munken Ansgar och några andra missionärer.
Oavsett vilket som var upphov till kristendomens intåg i vårt land så ligger troligen
Ansgar närmast till. Vikingarna skulle i vårt
dagliga tal närmast kallas pirater.
Men 1000-talet var ju i vikingatågens slutskede, kristendomen gjorde sitt intåg och
kyrkor började uppföras. Vilka vikingarna
var får vi aldrig veta. Men ett vet vi, och
det är att vid den här tiden trodde man på
ett antal gudar som Tor, Oden och Frej och
den respekt som idag Gud står för hade inget
större värde vid den här tiden.
Agunnaryd har gamla anor bakåt i tiden trots
att vi kanske inte hittar så många belägg för
detta. Vi har ju Agundaborg, men runstenar
som kan berätta om om äldre tider finns inte
eller så har de hamnat i olika byggen i socknen.
Däremot hittar vi sådana i våra omkringliggande socknar. För att nämna den närmaste
så har Ryssby berikats med några stycken.
En av dessa tog man fram ur kyrkans vägg
1963 och som nu står söder om kyrkans torn.
Hur lyder då texten:
22
Den inmurade stenen i dagens rester av den gamla kyrkoruinen har tre solkors inhuggna .
Denna sten kommer troligen från den gamla gårdskyrkan vid Bråna näs.
Tumme reste denna sten efter Assur, sin broder,
den som var Harald konungs ”skeppare”.
Kan det ha varit så att denne Assur var skeppare hos den bortdrivne kung Harald från
Danmark? Här lämnar vi detta för fortsatta
studier.
Dyrkade solen
Under den hedniska tiden dyrkades ofta
solen och i samband med detta utfördes olika rituella handlingar. Detta har
troligen utförts även här i Agunnaryd.
På Ryds ägor har funnits en plats som man
kallade för Solakullen. Här har det säkerligen
blotats. Offren har bränts för att blidka gudarna.
Här hittades 1856 ett huggsvärd av järn
med fästeknapp av brons. Detta finns idag i
Smålands museums samlingar.
Sockennamnet
Namnet Agunnaryd har haft olika skrivningar: 1352 Agundarydh, 1400 Agwndarydh, 1402 Agunderyt. Utöver dessa finns
ett antal stavningar av namnet. Själva namnet
tror man kan härledas till ett sjönamn och då
har forskare kommit fram till att ag är gräs
och då skulle namnet kunna härledas till att
betyda grässjö.
Första gången vi hittar namnet Agunnaryd i skrift är när en kanik Erland skänker sin gård med allt inventarium 1330.
Under den här tiden fanns i Agunnaryd minst
sex sätesgårdar. Det var Deranäs (Digranæs)
som har en innehavare vid namn Eskill 1337. Övriga sätesgårdar var Ryd,
Rönnäs, Vedåsa, Grythult och Viggsjö.
1352 överlåter Gudmund Erlandsson
till sin hustru en gård i Ramsås. 1357
nämns ængxishult och arhult, då fastigheter där går som morgongåva från Johan
Karlsson till hustrun Martha Petersdotter.
1341 kvitterar riddaren Karl Magnusson 40
mark lödigt silver som riddaren Markvard
var skyldig honom för köpet av ”Vighasa”
(Vedåsa) och andel i fisket i Byvärma.
Agundaborg
På Bråna näs kom Agundaborg att byggas.
Årtalet är inte fastställt. Sägnen säger kring
1000-talet, men arkeologerna kring slutet
av 1200-talet. Vid den här tiden var anläggningen omfluten av vatten. Längre in mot
väster gick en ås från sjön upp till nuvarande
Bråna gård och förbi denna. Här upp på
åsen närmast sjön fanns det gamla Agunnaryd. Platsen finns inritad på gamla kartor.
Utan att ha vetenskapliga bevis tror jag, att
den gamla bebyggelsen låg här på åsen. Vi
vet att man hittat en hamn på västsidan av
Brånanäs, och då skulle en överskeppning
från det gamla Agunnaryd till näset kunna
vara en naturlig förklaring varför hamnen
låg på just denna sida.
Men vad hade borgen för funktion? Troligtvis
fungerade den bara sommartid eftersom inga
eldstäder hittats. Kanske skeppade man över
sin boskap sommartid. Visst utsäde sattes och
den gårdspersonal som följt med ut fick sköta
det hela under sommaren.
Kapell
Här på Bråna näs byggdes efter hand
ett gårdskapell. Man kan förmoda att det bara var för gårdens folk.
Sägnen säger att det bodde en Agunda på ön,
som fick besök av Sankt Sigfrid. Genom hans
böner vinner hon över de fruktade bröderna
Hödd och Taxe. Därmed lovar hon att bygga
en kyrka. Detta har tydligen också blivit gjort.
Om det inte var Agunda? Vem var det då
som huserade här vid sjön? Antagligen en
stormansätt.
Anläggningen har eldhärjats ett antal gånger
och enligt prover har de daterats till mellan
år 690 och 1190. Att gårdskapellet skulle ha
kunnat tillkomma vid 1000-talet låter väl
inte alltför orimligt. Om det sen var Agunda
eller en Agund som huserade här vet vi inte,
men namnen går igen i stavningens början
av Agundarydh.
Historisk mark
Ny kyrka byggs
I slutet av 1200-talet finns en ny kyrka byggd
i närheten av vad vi idag kallar Klockaregården. Den fick i runda tal måtten 27 x 10 meter
och var 8 meter hög.
Det var många stridigheter kring kyrkans
gårdsinnehav och 1526 försöker biskopen
Hans Brask att få rätsida på kyrkans gårdar.
Problemet var att gårdarna hade kommit i
Olof Galles händer på ett våldsamt sätt.
Hans Brasks sigill
Vid den sammankomst man hade vid den
gamla kyrkan lovade Olof Galle med handen
på kyrkväggen att gårdarna skulle komma till
kyrkan åter. Nu blev det inte så, eftersom sonen, som ärvde gårdarna, inte kände samma
förpliktelser som fadern.
Gårdarna brändes
Kyrkan blev hårt åtgången 1570 då danskarna
drog genom socknen. Flertalet av gårdarna i
Agunnaryd brändes, men förvånansvärt snabbt
är de flesta redan året efter uppbyggda igen.
Olof Galle hade gift sig med Anna Andersdotter och som morgongåva hade hon fått
Marsholm, som tidigt var kyrkans egendom.
Efter Galles död 1550 gifte hon om sig med
en Siöblad och de bosätter sig på Rönnäs.
Här föds sedan Nils Siöblad som blir en stor
donator till kyrkan.
Skriver till kung Johan
Nils Siöblad skriver till kung Johan 1591 om
hjälp till återuppbyggnad av kyrkan, som
hade blivit eldhärjad av danskarna. Detta
ser vi i en del av texten i brevet där det står:
”...med tak och annan del förblottat, att
gudstjänst däruti icke kan förhandlas..”
1597 fick kyrkan åtta tunnor spannmål av
kyrkotiondet till hjälp för återuppbyggnaden.
Men då hade Nils redan fem år tidigare börjat
se till att timmer kom fram till sågning. Han
bekostade fönster och arbetslöner till olika
hantverkare. Personligen bekostade han i
runda tal 75 daler.
Ny kyrka planeras
Knappt 600 år fungerade den gamla stenkyrkan till och från, men 1860 fick man den
utsynt. Då hade man redan några år tidigare
tillsatt en byggnadskommitté. Denna ersattes fem år senare med några andra perso-
ner, eftersom några då hade gått ur tiden.
Ett antal ritningar kom till stånd. Man
planerade ett bygge för att kunna ta emot
2000 personer. Detta kom att bantas till 900
personer, 750 i kyrkan och 150 på läktaren.
Den slutliga ritningen gjordes av arkitekten
Johan Fredrik Åbom och byggkostnaden var
satt till 32.433 kronor.
Invigningen
Invigningen skedde den 11 oktober
1874 av biskop Henrik Gustav Hultman.
Korpral Johannes Juhlin var den som skulle
se till att de 20 kommenderade soldaterna
höll ordning i kyrkan. Dessa skulle hålla
vakt i kyrkan från kl. 9 på förmiddagen.
Samtidigt utsågs det ett antal personer
som skulle se till så att inga ställde sig i
bänkarna eller vidrörde förgyllningen.
Klockan 10 ringde det samman och man började med att sjunga tre verser från psalm 320.
Det var säkerligen en lång dag. Kyrka och
begravningsplats skulle invigas. Efter det
att biskopen läst välsignelsen vidtog kyrkstämman.
Ämbetsberättelsen
Hultman gick efter invigningsdagen igenom
kontraktsprosten Bogarts ämbetsberättelse.
En skrivelse på ett antal sidor och här kunde
man se hur allting i bygden fungerade. Gudstjänst skulle hållas och varade något över
en timme. Dop skulle förrättas dagen efter
barnets födsel. Ett par hade avhållit sig från
nattvarden, och detta tyckte inte biskopen
var förenligt med den praxis man hade inom
kyrkan. Han ansåg att man borde försöka
få paret åter till nattvardsbordet. Försök
till lönnkrogar görs då och då, men genom
kommunalnämndens nitiska och ihärdiga
verksamhet förhindras detta. Birförsäljningsställena har på senare tid minskat osv.
Brännvinet omtalas först under senare delen av 1600 talet då det blev en folkdryck
i egentlig mening. Den ansågs välgörande
och i samband med att pesten grasserade
ökade brännvinsförsäljningen. Nämnas kan
att årskonsumtionen 1829 var 46 liter per
person, men 20 år senare var den nere i 3,8
liter per person.
Tingsplatsen
Vi flyttar oss tillbaka för en stund till 1600 talet.
Då fanns Sunnerbo härads tingsplats i Hamneda. Här skedde som regel avrättningarna.
Men det förekom även ”laga häradsting”
ett stort utbud av lokala tingsförhandlingar.
Detta ser vi 1604, då det hölls laga ting i
Bråna den 20 maj och den 3 december.
1619 ser vi att en fogde i Sunnerbo låtit anlägga ett kronotorp i Ryds by. Detta medan
byn låg under kronan på grund av att ägaren
till densamma, Karl Gustaf Stenbock, råkat i
onåd. Fogden avgav löftet att även om Stenbock återkom, skulle torparen få behålla torpet. Men efter fem år kom fogden och utlade
torpet. Torparen fick flytta, men grannarna
Korpral Johannes Juhlin
gjorde stor skada på husen. Domstolen dömde till torparens fördel. Han fick flytta tillbaka
tills det blivit honom lageligen fråndömt.
En annan dom 1637 belyser att en torpare i
Byvärma utan uppsägning lämnat sitt torp.
Han döms att återflytta till detsamma.
Poststation
Den 1 januari 1874, samma år som kyrkan
invigdes, blev det poststation i Prästnäs.
Den förste föreståndaren var församlingens präst Gustaf Fredrik Bomgren mot
ett årligt arvode på 50 kronor. Bara ett
halvår senare skickar han ett brev till generalpoststyrelsen, att han inte kan sköta
sysslan utan ett årligt arvode på 200 riksdaler.
Han kom dock bara att få halva summan i
höjning.
Efter hand kom prästens syster Karolina att
överta sysslan. Hon tyckte även hon att lönen
var dålig och efter sju år sa hon 1889 upp sig.
1892 är hon dock tillbaka, men 1914 övertar
Johan August Magnusson sysslan. Sonen Richard Magnusson kom att överta sysslan 1934.
Efter hand ökade bilismen och poststationerna ersattes 1972 av lantbrevbäring.
Jan Björk
Den gamla poststationen i Prästnäs
23