1. No category

Viktor Martinsson Ljusdesign
Studiedokument
E-post: [email protected]
2015-08-13
Belysningens historia
- Ett sammandrag av elljusets historia
De första typerna av konstlat ljus utgjordes av lägereldar, facklor osv – syftet med det artificiella
ljuset var naturligtvis att se sin omgivning även när det naturliga ljuset inte fanns att tillgå.
I och med att det till en början handlade om ljuskällor med förhållandevis låga ljusflöden skapades
intimitet då man fick samlas kring ljuspunkten som oftast bara lyste upp en liten del av rumsligheten.
Man kan säga att det elektriska ljusets historia påbörjades 1802, då ljus alstrades mellan två
metalltrådar. Det var början till vad som kom att kallas båglampan, vilken kom att användas flitigt
under 1800-talets andra hälft och fanns kvar ända in på 1950-talet.
1879 lades grunden till glödlampan då Thomas Edison fick en förkolnad bomullstråd att brinna i 40
timmar. Joseph Swan hade lyckats med i princips samma sak 1878, men Edison var smartare och
började samtidigt med kraftverk (… och är grundare till General Electric).
1880 kom koltrådslampan, glödlampan blev därmed effektivare och fick en längre livslängd.
Sockeln var rent estetiskt mycket viktig, då den helt enkelt utgjorde ”armaturen” till glödlampan.
Samma år gjordes den första elektriska provbelysningen i Sverige, med båglampor i gatuarmaturer.
År 1903 konstruerades den första volframglödlampan, 1912 förbättrades den med bättre glödtråd
och glaskolven fylldes med inaktiv gas. 1913 kom de nya lamporna med dubbelspiral-glödtråd ut på
marknaden. De hade ett ljusutbyte om 12lm/W (samma prestanda som idag) och slog ut
koltrådslamporna.
Med volframlampan som utgångspunkt designas under 1900-talets första hälft en stor mängd
armaturer för att rikta och/eller diffusera ljuset.
Det skapas armaturer för såväl direkt- som indirekt ljus och vi introduceras till ljusfördelningskurvor
som påvisar ljusstyrkan och den generella formen på ljuskäglan.
Under 1920-talet börjar Poul Henningsen skapa sina numera ikoniska armaturer hos Louis Poulsen.
I Sverige införs S-märkningen för att säkerställa elsäkerheten, året är 1926.
På 30-talet blir vi introducerade till lysröret. Det första lysröret kom till redan 1924, men det är först
år 1936 som lysröret tas i bruk och det är OSRAM som tillverkar dem.
Trettiotalet bjuder på fler finfina armaturer ifrån Poul Hennigsen samt svenske Gunnar Asplund som
tar fram pendeln ”Asplund” som är den äldsta armaturen i Skandinavien som fortsatt tillverkas (finns
i Ateljé Lyktans sortiment). Vi stöter även på ställbara platsbelysningar såsom ”Triplexlampan” m.fl.
1931 utvecklas den första urladdningslampan, lågtrycksnatriumlampan, av både OSRAM och Philips.
Några år efter kom kvicksilverlampan, som trotts sin blågröna ljusfärg kom att användas inom alla
möjliga områden.
Blandljusarmaturer dyker upp här och var, det vill säga armaturer man bestyckat med både
kvicksilver- & glödlampor. På så sätt fick man energieffektivare armaturer och glödlamporna såg till
att dämpa kvicksilverlampornas obehagliga ljusfärg.
Senare (1935) kommer man på att det går att tillverka blandljuslampor med en seriekopplad
glödtråd inuti kvicksilverlampans glaskolv, som förutom att dölja den obehagliga ljusfärgen ser till att
bromsa urladdningsprocessen.
Med 1940-talet kom ”Chefslamporna”, pendel- och bordslampor som belyste både arbetsyta och
rummet som helhet.
Lysrörsarmaturerna slår igenom rejält på 40-talet, bland annat genom ”I-skenan” – lysrörsarmaturer
med en sockel-stomme som sedan kunde kompletteras med olika reflektorer, bländskydd och
detaljer.
På 50-talet tillsätter man halogenoider i glödlampan och halogenlampan föds som en trimmad
glödlampa.
Ateljé Lyktans Anders Pehrsson tar fram ”Bumlingen” som numera är en svensk klassiker.
Under femtiotalet slår infällda armaturer igenom i Europa, men i norden håller vi oss fortsatt till
utanpåliggande- & pendlade montage.
1958 skapar Poul Hennigsen den numera ikoniska PH5:an.
”Lysande tak” lanseras och slår igenom i bl.a. USA, trenden dör tillslut när folk inser att en skugglös
rumslighet blir tråkig och platt (för att inte tala om energiförlusterna genom semitransparenten).
På 1960-talet tas den första dioden fram, den är röd och brukas som (svag) markeringslampa.
Industriell tillverkning av LED sker från och med år 1962.
1972 lanseras gröna, orangea och gula dioder.
1993 kommer blå dioder till världen, samt effektivare gröna.
1995 lanseras de första LED-ljuskällorna som baseras på omvandling av blått till ”vitt” ljus genom
luminiscens.
1964 kommer kvicksilverhalogen (senare metallhalogen) ut på marknaden. Ljuskällan är resultatet av
att förse kvicksilverlampor med halogenoider.
Högtrycksnatriumlampan tas fram under 60-talet, genom att höja trycket i natriumlampan.
Lysrörsarmaturer m.m. blir effektivare genom att nyttja ren-aluminiumreflektorer och bländskydd
med reflekterande ytor.
Under 70-talet kommer trebandslysrören (eller fullfärgslysrör som de kallas idag), året är 1973 och
det är Philips som är först.
Vikten av att styra ljuset med armaturer uppmärksammas extra under 70-talet.
Första försöken att skapa en möjlig ersättare till glödlampan görs med ett mindre urladdningsrör fyllt
med lyspulver – i början av 80-talet har det hela utvecklats och resultatet blir kompaktlysröret.
På 90- talet kommer de moderna T5-lysrören (1995). De kan enbart drivas av högfrekventa HF-don,
med följden att belysningsmarknaden börjar få upp ögonen för HF-don som ersättare av de
elektromagnetiska donen.
1989 uppmärksammas induktionslampan, istället för att slita på lysrörets tråd startas lampan genom
induktion – ljuskällan slår emellertid aldrig igenom.
1994 lanseras metallhalogen med keramisk brännare vilket leder till en ökad ljuskvalité.
1996 lanseras även högeffektiva dioder med ”vitt ljus”
2008 införs lagen om ekodesign, med följden att alla glödlampor (förutom klara <15W) förbjuds,
tillsammans med ineffektiva högnatrium- & metallhalogenlampor.
2015 skall kvicksilver- & retrofit högtrycksnatriumlampor fasas ut.