Välkommen till vandringsleden på
Långhultamyren
Långhultamyren är ett naturreservat på nästan
800 hektar. Det är först och främst det stora
myrarna som vi vill skydda. Men du är självklart välkommen att både vandra och åka skidor
i reservatet. Här finns en vandringsled med ett
kortare och längre alternativ, 3,5 respektive 4
km. Eller så nöjer du dig med en kortare promenad till vårt orrgömsle, ca 1 km fram och
tillbaka.
Simlångsdalens Idrottsförening ordnar om vintern preparerade skidspår
när det finns tillräckligt med snö i reservatet.
Det är blött!
Eftersom vandringsleden går över myrar är det
rejält fuktigt och vi uppmanar dig att använda
stövlar eller täta kängor. På de blötaste platserna
har vi lagt ut träspänger.
Här finns mycket att upptäcka
Längs vandringsleden finns numrerade stolpar med en hermelinsymbol.
Lite av det du kan se på platsen finns berättat under respektive nummer i
denna broschyr.
En karta lite grann från ovan
I mitten av broschyren finner du en karta över hela reservatet och vandringsleden. Vi har använt ett flygfoto som bakgrund.
Ha en trevlig dag på Långhultamyren!
önskar Länsstyrelsen
1. Historisk utsikt
För hundra år sedan skulle utsikten ha varit mycket annorlunda från
höjden. Du hade blickat ut över ett betydligt öppnare landskap med
ljunghedar och myrar. Här och var hade kor och får strövat i flockar
eftersom detta var en stor utmark, dvs betesmark där flera gårdars djur
gick gemensamt och betade.
Idag ser du mest skog. Myrarna
växer sakta igen. Ljunghedarna är sedan
länge borta med några få undantag och
dessa finns framför allt i naturreservat
som här på Långhulten. Här kan du,
humlor och andra även i fortsättningen
njuta av ljungens söta doft om sommaren. Från de toppiga enarna hörs
gulsparven räkna till sju. Ibland körs
de bort av någon kaxig grönfink eller
en törnskata med sin banditmask över
ögonen.
Ännu mera ljunghed kommer det att
bli i framtiden. 2001 avverkade vi granskogen på höjden intill och låter
boskap återigen gå och beta på Långhulten.
2. En mosse full av ull och blöjor
Nu har du kommit ut på en mosse. Den har varit mycket öppnare, men
eftersom ingen använder marken här längre för myrslåtter eller bete
växer myren sakta igen. Ett öde som den delar med andra halländska
mossar!
En mosse bildas antingen genom att en sjö växer igen eller att torr
mark försumpas. Mossens grundstruktur byggs upp av vitmossor som
får sin näring från regnvatten. Det finns många arter vitmossor – de
flesta är gröna, men det finns även rödaktiga. Torv är döda vitmossor
som inte förmultnat helt. Förr bröt man mycket torv, man behövde det
både till strö i lagården och som bränsle. Vitmossor har en fantastisk förmåga att suga upp vätska och dessutom är de bakteriedödande. Därför
använde man länge torkade vitmossor till blöjor – detta innan cellstoff
revolutionerade hemmet.
Ser du att det mitt på stigen växer täta tuvor? Det
är hedsäv och de gynnas av ditt tramp som håller
andra växter borta.
De lite högre tuvorna med vita ”bomullstussar”
i toppen är tuvull. ”Ullen” är egentligen långhåriga
fröknippen som förr kunde användas som fyllning i
kuddar när inte fjädrar och dun räckte till.
Nu blir det blötare
och blötare längs stigen och lågskor är inte
att rekommendera!
Tuvull
3. Kött och gelé
Se upp för köttätande växter längs stigen!
Eller rättare sagt får du se ner för att
kunna upptäcka insektfångaren sileshår. Det är den lilla växten med röda
runda blad som växer direkt på vitmossan. På bladen finns små kletiga
utskott som lockar till sig myggor.
Myggan fastnar i klistret och löses
sakta upp av enzymer. På så sätt får
sileshåret näring, vilket annars kan
vara lite knepigt på den näringsfattiga
mossen.
En växt du själv kan få näring från
är tranbär och precis som sileshåret är
den svår att upptäcka. Växten slingrar
sig över mosstuvorna och blomman ser
ut som en ”minicyklamen”. Du plockar
bären med fördel efter höstens första
frostnätter – då är de betydligt mindre
sura. Gott till smördegsinbakad älgfilé!
Sileshår
Karta över Långhulten
och naturstigen
4
5
3
6
2
7
1
P
4. Bara barr
Skogen tätnar kring dig. Den planterade granskogen är mörk med mest
barr och pinnar på marken. Men det finns i alla fall några som trivs i
denna miljö. Röda stackmyran hittar många barr att dra hem till stacken
och sommar som höst sitter det en pytteliten svamp, barrbroskskivling,
på var sitt barr.
Till vänster om stigen står ett litet flyttblock. Det är ett minne från
istiden för mer än 12 000 år sedan. Stenen transporterades hit med hjälp
av en inlandsis på glid. Blocket kan berätta från vilket håll isen kom.
Det är bara att undersöka stenens mineralsammansättning och spåra
vilket berg i nordost som har densamma.
5. Slå dig ned!
Kontrasten mot granplanteringen är stor nu när
du kommit ut på denna myrholme. Här är det
ljusare och torrare. Allt är väl inramat av höga
tallar och marken täcks av blåbärsris. Detta är en
perfekt fikaplats nu när du kommit drygt halvvägs på slingan. Nu skulle det väl smaka gott
med en kopp kaffe och en leverpastejsmörgås!
6. Mur och mes
Här vid stigdelningen finns en stenmur som markerar en gräns. Den
uppkom säkert vid det så kallade laga skiftet på 1800-talet.
Stanna upp och lyssna efter fågelsång under vår och sommar. Från
skogsbrynet hörs ofta trädpiplärkans långa harang till sång. Den lyfter
från en trädtopp med fladdrade vingar och dalar sedan likt en papperssvala medan den drillar likt en kanariefågel.
Vintertid drar mesar runt i stora grupper i det vi kallar för ett meståg.
Bland talgoxar och blåmesar kan du ännu stöta på någon talltita med sin
svarta hätta och haklapp. Detta är en av de skogsfåglar som minskat i
antal allt eftersom skogsbruket blivit mer effektivt.
Orrspel
Intill den korta slingan finns
ett Orrgömsle. Smyger du dit
en tidig vårmorgon kan du
få uppleva orrarnas intensiva
spel. Tupparna spänner upp
sin solfjäderstjärt, lutar sig
framåt och riktigt bubblar av
upphetsning. Det bubblande kuttret bryts av höga tscho-ysch.
Varje tupp har sitt eget spelområde. Skulle en annan tupp
göra intrång blir det ett vilt slagsmål. Allt medan hönan, till
synes ointresserad, går och plockar i marken i närheten av tupparnas bataljer. Hon är svår att upptäcka för oss betraktare, men
räkna med att orrhanarna därute har koll på henne.
För att inte störa orrarna under spelperioden är det inte til�låtet att gå den långa slingan 1 mars-31 maj.
7. Myrlilja
Under högsommaren ser det ut som om myren ”brinner”.
Det är när myrliljan blommar som allra mest. Denna liljeväxt har blommor som skiftar i gula och röda nyanser.
Just på denna plats finns ett extra stort bestånd. Lukta
gärna på blommorna som doftar som nejlikor. Vintertid
ståtar växten med styva vinterståndare som även det ger
karaktär åt myren.
Oskarström
Mahult
Långhultamyren
P
Enslöv
Simlångsdalen
Halmstad
Väg
25
Så här hittar du hit
P
Ljungby
Följ väg 25 från Simlångsdalen mot Ljungby. Efter 5 km står en skylt
”Långhultabackarna” på vänster sida om vägen. Tag av här och kör in
på den mindre vägen. Efter 200 meter svänger du åt vänster och följer
skogsvägen 1.8 km till P-platsen.
OBS! Vid vinterväglag med snö parkerar du på
P-platsen nära väg 25.
010 - 224 30 00