1. No category

Svenska språkets struktur:
fonetik
kända svårigheter i svenska som andraspråk
Helen Winzell (rum 4315, Key-huset)
013-28 69 28
[email protected]
Om läraren vet vilka uttalsfel som är frekventa
och också känner till sambanden mellan dem
blir uttalsundervisningen lättare.
”Man hör det man vet och gör som man hör”
Det du inte vet, det hör du inte (Kjellin).
-> Lär eleverna att identifiera det som är typiskt
för svenskt uttal!
3-vokalsystem (klassisk arabiska)
i
u
a
5-vokalsystem (vanligast, t.ex. spanska)
u
i
e
o
a
7-vokalsystem (italienska)
u
i
o
e
ɔ
ε
a
Vokalkvalitet
• Betonad vokal uttalas mellanlång (inte som
kort och inte som lång).
• Svårighet att hitta rätt vokalklang till
respektive längdtyp.
• Fel vokalkvalitet har samband med
svårigheten att betona ord rätt.
Vokalförändring i obetonad stavelse
• Vokalens kvalitet ändras ofta mot
vokalmummel: matten istället för mattan
(engelsktalande, ryssar, portugiser).
• Vokalbortfall, exempelvis rattn istället för
ratten (engelsktalande). Nasalassimilation av
efterföljande nasal ger bankng för banken
(tyskar).
Läpprundning
• Våra främre rundade vokaler är svåra för
många invandrare. Orden bryta, bröd och gul
uttalas ofta [brita], [brεd] och [gul] eller [gyl].
De långa vokalerna /e/ och /o/
• Klangfärgen i både långa /e/ och långa /o/ är
svåra att uttala för många. Uttalet kan bli för
öppet och blir [ε, ɔ]. Ben och låta blir [bεn:],
[lɔta].
• Ljuden kan också uttalas för slutet som i [i, u].
Ben, låta blir [bin], [lu:ta] eller som diftonger
[bein], [luuta].
Nasalisering
• Vanligt är att vokalen nasaliseras före nasal.
Lån, lång. (fransmän, iranier, punjabi- och
hinditalande). Nasalen faller ofta bort.
Palatalisering
• Ett j-ljud hörs I början eller slutet av en vokal.
Professor låter som profjessor.
Åke låter som Åjke. (polacker, ryssar, tjecker, slovaker)
(Tungbladet intar samma position som vid uttal av [i]. Palatalisering är en
sekundär artikulation som pågår samtidigt som en primär förträngning.)
Konsonantgrupper
• Inskott av e-liknande vokal före /s/ + konsonant.
sko [esku:], språk [espro:k]
(spansktalande, arabisktalande, hinditalande, punjabitalande, iranier, japaner,
portugiser, swahilitalande, thailändare)
• En vokal som oftast liknar e (men även a- eller uliknande) skjuts in mellan konsonanterna.
flicka [felika] (turkar, iranier)
• En eller två konsonanter faller bort. Skriva brev
blir [riva re:v], flicka blir [lika]. (finnar)
Konsonantgrupper
Medial kombination av nasal + klusil
• Nasal och följande klusil i mitten av ordet
uttalas mycket avvikande av främst greker
men även iranier och turkar.
Vänta låter som [vεnda] eller [vεda] . Tvärt om
kan ord som sida uttalas [sinda] , och kappa
kan låta som [kamba] .
Stämtonsassimilation (+ton)
Klusiler och frikativor (obstruenter) blir tonande
när de följs av tonande obstruent.
Fotboll -> [fudbɔl] (polacker, fransktalande, greker, araber).
• tisdag [thi:zda], sytt den [sydεn] (romanska och slaviska
språk, grekiska, ungerska, holländska, arabiska)
• näsa [nε:za] (hindi, tyska, engelska, franska)
• klusiltoning: vänta [vεnda] (grekiska)
• s-toning: svår [zvo:r] (italienska, portugisiska, grekiska)
Utljudsskärpning
• Utljudsskärpning handlar om tonlöshet i final
ställning. Mod och vägg uttalas [mu:t] och
[vεk]. (polacker, ryssar, tjecker, finnar, tyskar, turkar)
Likvidor (l- och r-ljud)
• Ingen skillnad görs mellan l- och r-ljud.
Lida låter likadant som rida.
Lärare uttalas [lælale]. (Asiater och afrikaner)
Sibilanter (s och andra skarpa brusljud)
• Tje-ljudet är svårt för de flesta med ett annat
modersmål än svenska. Ofta blir också s- och
sje-ljuden svåra.
• De flesta språk har /s/. Många har också /ʃ/.
• Svenskan har tre frikativor /s/ /ç/ /ɧ/ som är
ganska lika. De är svåra att särskilja.
Sibilanter (s och andra skarpa brusljud)
• S-ljudet låter mörkare hos finnar,
spanktalande och greker.
• S-ljudet påverkas också av omgivande ljud.
Om det följs av en rundad vokal, blir det
mörkare och låter nästan som sje-ljud.
(holländare, punjabi- och hinditalande)
”travelseks”
Ng-ljudet
• De flesta har problem med ng-ljudet.
•
(polacker, serbokroater)
• Pengar uttalas [peŋgar].
• En variant är att ng-ljudet ersätts av palatal
nasal. Då låter det som [peɲjar].
Aspiration
• För mycket aspiration. [vetha] (engelsktalande, tyskar,
persiska)
• Avsaknad av avspiration (finska) [t=a:la]
• Avsaknad av avtoning efter aspiration thfo:l
blir t=vo:l (dvo:l) (finnar, arabiska, grekiska m.fl.)
• Preaspiration ficka [fihka] (isländska)
h-brist och h-skärpning
• h-brist
hål blir [o:l] (italienska, franska)
• h-skärpning då /x/ finns i primärspråket .
Vanligt med /ç/ före främre, (relativt) slutna
vokaler och /x/ framför resten. [xan çitar inte
çem]. Hål blir [xo:l].
• Vad heter hon? [va çe:ter xun]
(spanska, grekiska, slaviska språk)
Skärpning av /b, d, g/
• skärpning av /b, d, g/ buss, låda [pus:] [lo:ta]
(finska, isländska)