Grundkurs i svensk fonetik, Helen Winzell
Institutionen för kultur och kommunikation (Svenska språket)
Uppgifter i fonetik
Under de två första lektionerna fokuserar vi på beskrivningen av vokal- och konsonantfonem i svenskan. Detta är en central del av kursen, och
du förväntas kunna beskriva samtliga svenska fonem (och allofoner som tas upp) med hjälp av tre artikulatoriska särdrag under den skriftliga
tentamen. Följande uppgifter syftar till att öka din förståelse för vad som skiljer ljuden åt och vad de har gemensamt. Du får också möjlighet att
öva på en mängd uppgifter som är hämtade från tidigare skriftliga tentamina. Dessa är markerade med en asterisk (*) och ger dig en indikation
om vad examinationen har att erbjuda.
Centrala begrepp
1 Beskriv vad fonem och allofoner är. Hur förhåller de sig till varandra?
2 Vad är ett minimalt par? Beskriv och illustrera med hjälp av minimala par.
Vokaler
3 a) Uttala ett [i:]. Ge en fonetisk beskrivning av det ljud du just uttalade.
b) Ändra artikulationen från orundad till (utåt)rundad. Vilket ljud uttalar du då?
c) Fortsätt att runda vokalen. Ändra sedan artikulationen från sluten till halvsluten. Vilket ljud uttalar du då?
d) Ändra nu åter artikulationen till orundad. Vilket ljud bildas?
4 Vilken är skillnaden mellan [y:] i ordet <fyra> och [ɯ:] i ordet <mura>?
5 Vad är det som är ”öppet” i en öppen vokal?
1
Grundkurs i svensk fonetik, Helen Winzell
6 Beskriv vokalen i följande svenska ord:
a) sol
b) mat
c) län
d) fyr
g) hus
h) scen
i) lön
j) här
e) kål
k) fil
f) mast
l) smör
7 Visa på vokalpar som har samma beskrivning utom vad gäller
a) läppartikulation
b) tungans läge i höjdled
c) tungans läge i horisontalled
8 Vilka av följande svenska ord innehåller rundade vokaler?
a) myra
b) höna
c) häst
d) ko
e) katt
f) fåle
9 Ge exempel på svenska ord som innehåller en
a) bakre, rundad, halvöppen vokal
c) främre, orundad, öppen vokal
e) mittre vokal
g) hund
h) tiger
b) främre, orundad, halvsluten vokal
d) bakre, rundad, sluten vokal
*10 Skriv nedanstående ord fonetiskt och beskriv i artikulatoriska termer skillnaderna och likheterna mellan de långa vokalljuden i varje par.
a) tjosan – burdus; b) skred – skäl;
c) kråka – kröka;
d) gira – psyke
*11 a) kil – dyrt;
b) ljus – juice;
c) skön – skål;
d) teg – gäl
*12 a) hjul – jord,
b) seg – göl,
c) Kina – tjäna,
d) skyla – skåda.
*13 a) sju – bord;
b) grön – get;
c) kil – hjärna
*14 a) kedja – stjäla;
b) gös – gås;
c) urna – oxe;
d) skina – cykel
*15 a) möte – skåla,
b) skyla – skola,
c) kisel – stjäla,
d) gul - göra
*16 a) stjäla – stråle;
b) höna – hörna;
c) kika – tjuv;
d) kjol – sjåpig.
*17 a) kil – dyrt;
b) ljus – juice;
c) skön – skål;
d) teg – gäl
(Detsamma gäller frågorna 11–17.)
2
Grundkurs i svensk fonetik, Helen Winzell
Konsonanter
Konsonanter är ljud som skapas då luftströmmen på något sätt hindras – antingen helt eller delvis. Konsonanterna delas in i olika typer beroende
på hur luftströmmen hindras (uttalssätt). Utöver uttalssättet, måste vi ha kunskap om var luftströmmen hindras (uttalsställe) och huruvida
stämläpparna är stängda eller öppna (ton).
(*)18 Beskriv hur vi producerar de olika konsonanttyperna! Tänk på att det är luftströmmen och hindret av densamma som är i fokus.
a) klusiler b) lateraler c) frikativor d) nasaler e) tremulanter (svårast att förklara)
19 Vad har svenskans nasaler och klusiler gemensamt?
20 Ordna parvis följande ord så att ord vars konsonantljud har samma artikulationsställe förs samman:
mo, tji, ja, by, Ers, ung, ta, urna, nu, ko
21 Ordna parvis följande ord så att ord vars konsonantljud har samma artikulationssätt förs samman:
mo, tji, ta, ung, gå, vi
22 Ge exempel på svenska ord som innehåller
a) tonande labial klusil
b) tonlös labiodental frikativa
c) tonande dental lateral
d) tonlös retroflex (alveolar) klusil
e) tonlös palatal frikativa
f) tonlös laryngal (eller faryngal) frikativa
g) tonande velar nasal
*23 Skriv nedanstående ord fonetiskt och beskriv i artikulatoriska termer skillnaderna och likheterna mellan de understrukna konsonanterna i
varje par:
a) dagg – list, b) bröd – gosse; c) kedja – djur; d) stång – svimma
3
Grundkurs i svensk fonetik, Helen Winzell
*24 Skriv nedanstående ord med fonetisk skrift och beskriv i artikulatoriska termer
likheterna och skillnaderna mellan de understrukna konsonanterna i varje par:
a) såra – skära; b) hänga – brumma; c) tjafs – jazz; d) port – falsk
*25 Jämför parvis uttalet av de konsonanter som återges nedan. Ange för varje par vad de båda konsonanterna har för artikulatoriskt/a drag
gemensamt/ma och vad som skiljer dem åt:
a) /b/ - /g/ ex. bi – gå;
f) /t/ - /s/ ex. tok – sol
b) /ç/ - /j/ ex. tjock – jaga;
c) /d/ - /n/ ex. dill – noll
d) /m/ - /ŋ/ ex. mos – sång; e) /f/ - /v/ ex. far – var;
*26 Jämför parvis uttalet av de konsonanter som återges nedan. Ange för varje par vad de båda konsonanterna har för artikulatoriskt/a drag
gemensamt/ma och vad som skiljer
dem åt:
a) /k/ - /g/
b) /b/ - /m/
c) /p/ - /d/
ex kap – gap
ex bal – mal
ex pyr – dyr
d) /f/ - /s/
e) /t/ - /l/
ex fyra – syra
ex tam – lam
*27 Jämför parvis uttalet av de konsonanter som återges nedan! Ange för varje par vilket/vilka artikulatoriskt/a drag som skiljer de båda ljuden
åt och vad de har gemensamt!
a) /b/ - /m/ (som i baka och maka)
c) /t/ - /d/ (som i tal och dal)
e) /f/ - /v/ (som i fält och vält)
b) /v/ - /j/ (som i vaga och jaga)
d) /l/ - /n/ (som i lo och ny)
*28 Skriv nedanstående ord med fonetisk skrift och beskriv i artikulatoriska termer likheterna och skillnaderna mellan de understrukna
konsonanterna i varje ordpar!
a) paj – maj, b) lök – rök, c) tall – kall, d) föder – söder, e) kök – gök, f) sån – sång
4
Grundkurs i svensk fonetik, Helen Winzell
*29 Vilket ljud har samma artikulationssätt och -ställe som följande? (I c handlar det inte om ett svenskt fonem. (Ljudet i d är en allofon, alltså en
uttalsvariant av ett fonem.)
a) [b]
b) [g]
c) [s]
d) [d]
e) [f]
f) [m]
Fonologi
Vid det här laget har vi lärt oss en grund som vi ska använda oss av i resten av kursen. Det vi har övat på hittills är att beskriva våra språkljud
som de låter i isolation. Fonologiavsnittet handlar om vad som händer med vissa ljud när de möter (vissa) andra ljud. Det kan upplevas som
många olika aspekter att hålla reda på, men allt följer en viss systematik. De uttalsförändringar som sker är i grunden en effekt av vår lathet –
eller kanske snarare strävan efter effektivitet. Det är helt enkelt inte rimligt för oss att höja och sänka tungan, sträcka den framåt och dra den
bakåt, öppna och stänga stämläpparna, runda läpparna osv. hur fort som helst. För att uppnå lite större ekonomi i vår artikulation skapar vi därför
genvägar som erbjuder ett smidigare rörelseförlopp samtidigt som uttalet ligger inom ramen för det accepterade. Eftersom vi ”slarvar” på samma
sätt, är detta fenomen något som vi knappast tänker på. Kanske kommer du inte att acceptera tanken på att också du gör dessa uttalslättnader
förrän lite senare i kursen.
De aspekter som vi ska fokusera på inom fonologin är assimilation (när fonem lånar drag av varandra – färgar av sig på varandra), retroflexering
(som också kan kallas supradentalisering) och avaspiration. Dessa sker även vid ordmöten.
Vad gäller assimilation, ska vi hålla reda på två typer: tonassimilation och nasalassimilation. Tonassimilation handlar om att språkljud lånar ton
eller tonlöshet av varandra. I svenskan kan ett fonem som normalt är tonande tappa sin i mötet med ett tonlöst fonem (= tonassimilation). Tänk
på hur fonemet /m/ låter i ordet <schism> eller fonemet /d/ i <tisdag>. Vi skulle kunna säga att fonemet /m/ lånar draget tonlöshet av fonemet /s/
som uttalas före. Genom att inte sluta stämläpparna (som har varit öppna för att kunna uttala /s/) kan vi skapa lite energi. Detsamma gäller /d/ i
<tisdag>. Fenomenet nasalassimilation handlar om att en nasal kan byta till ett närliggande ljuds uttalsställe för att göra artikulationen smidigare.
I ordet <pannkaka> möter nasalen /n/ den velara klusilen /k/. Fonemet /n/ är en dental nasal, men nasaler är villiga att bytas ut mot andra nasaler
när de efterföljs av konsonanter med andra uttalsställen. Vi kan uttala ordet (och gör det också) med en velar nasal utan att någon reagerar på
uttalet. Nasalen kan alltså flytta sig till det efterföljande ljudets uttalsställe (=nasalassimilation).
Retroflexering (supradentalisering) sker när dentala konsonanter – /s/, /n/, /t/, /d/ och /l/ – föregås av det alveolara fonemet /r/. ’Retro’ betyder
’bakåt’, och ’flex’ betyder ’böja’. Det som sker är att när vi (i centralsvenskan) har kombinationen /r + s/, uttalar vi dessa två fonem som ett enda,
sammansmält ljud – /ʂ/. När vi ska uttala ordet <fors> säger vi alltså inte [fɔrs] utan [fɔʂ]. Den tonlösa dentala frikativan /s/ blir tillsammans med
5
Grundkurs i svensk fonetik, Helen Winzell
den tonande alveolara tremulanten /r/ en tonlös alveolar/retroflex frikativa. Ordet <hörn> uttalas då [hœ:ɳ], <ert> blir [e:ʈ], <bord> uttalas [bu:ɖ]
och <sorl> blir [so:ɭ]. Om den dentala konsonanten från början var tonande, kommer retroflexen också att vara tonande.
Aspiration är ett drag som endast tonlösa klusiler har, /p t k/. Det som kallas aspiration är den lilla ”luftpuff” som blir effekten av den
”explosion” som uppkommer när vi öppnar det hinder som har stoppat luftströmmen. Om vi överdriver uttalet i ordet <pil> och håller handflatan
framför munnen kan vi tydligt känna ett ökat lufttryck precis efter /p/. Detta lufttryck låter lite som [h], och därför skriver man också ordet <pil>
såhär fonetiskt: [phi:l]. I svenskan aspireras dessa konsonanter när de förekommer ordinitialt, initialt i betonad stavelse samt ordfinalt när ordet
avslutar ett yttrande (vilket brukar kallas prepausalt). Men ibland försvinner alltså denna aspiration, vilket kallas avaspirering eller avaspiration
och markeras med likhetstecken (=). Det är en följd av att lufttrycket inte är lika kraftigt och att luftpuffen som en följd av det inte blir så uttalad.
Avaspirering sker efter /s/ och efter betonad vokal. Vi kan ta ordet <pannkaka> som exempel också på aspiration. Ordinitialt finner vi /p/. Vi har
två betoningar (där vokalen är understruken): <pannkaka>. Därför bör även det första /k/ vi finner i <kaka> vara aspirerat. Således borde uttalet
bli såhär: [phaŋkhɑ:k=a]. Ordet <potta> får aspiration på /p/ eftersom det är ordinitialt medan /t/ blir avaspirerat efter betonad vokal: [phɔt=a]. Om
vi däremot tar ordet <spotta>, blir också /p/ avaspirerat, eftersom aspirationen försvinner efter s: [sp=ɔt=a].
30 Nasala konsonanter utsätts lätt för assimilationer. På vilket sätt sker assimilation av /n/ vid naturligt (icke övertydligt) uttal av följande
svenska fraser:
en katt
en bil
en vagn
en jakt
*31 a) Skriv ordet tisdag med noggrann fonetisk skrift (även accent). Beskriv vad som händer med fonemen /d/. Vad kallas det?
b) Skriv ordet pannbiff med noggrann fonetisk skrift (även accent). Beskriv vad som händer med fonemet /n/. Vad kallas det?
c) Skriv ordet burdus med noggrann fonetisk skrift (även accent). Beskriv vad som händer med fonemen /r/ och /d/. Vad kallas det?
32 Beskriv följande manifestationsregler och ge exempel som belyser din beskrivning:
a) nasalassimilation b) tonassimilation c) retroflexering d) avaspirering
6
Grundkurs i svensk fonetik, Helen Winzell
33 Skriv följande ord med noggrann fonetisk skrift:
a) stjärnhimmel b) kattunge c) stadsbud d) förskola e) Han var stor.
Prosodi
Hittills har vi koncentrerat oss på språkljuden och hur de fungerar tillsammans. Men i vårt tal använder vi oss inte vara av olika språkljud
(segment). Vi använder oss även av ljudförlopp som ligger på en annan, övergripande nivå och därför kallas suprasegmentella. Prosodin handlar
om detta och omfattar aspekter som betoning (tryckstyrka), kvantitet (uttalslängd) och intonation (melodiförlopp). Alla dessa tre samverkar, men
allt utgår från betoningen. Betoning skapas genom ökat lufttryck som gör att ljudet blir starkare. Betonade stavelser är betydligt längre än
obetonade stavelser. I svenskan har vi s.k. komplementär kvantitet, vilket betyder att en lång (betonad) stavelse antingen kan ha kort vokal och
lång konsonant (VK:) eller lång vokal och kort konsonant (V:K). Obetonade (korta) stavelser har alltid kort vokal och kort konsonant (VK).
Vid betoning förändras också tonhöjden. Svenska rotmorfem (grundformer av ord) är oftast en- eller tvåstaviga, och vi har en huvudbetoning
(och ibland en bibetoning) i våra ord. Ord som uttalas isolerat (utan andra ord i ett sammanhang) har alltid minst en betoning. Sammansättningar
har alltid två betoningar som påverkar melodimönstret – oavsett om sammansättningen består av fler ordled än två. Alla språk utnyttjar inte
språkmelodin på ordnivå, men det gör vi i svenskan. Vi talar om ordaccent eller intonation. I svenska språket skiljer vi på två olika
intonationsmönter/ordaccepter: akut accent (som också kallas accent 1) och grav accent, (som också kallas accent 2).
Alla enstaviga ord har per automatik akut accent/accent 1, eftersom vi bara har en vokal att ”jobba med” i vår melodikurva. I tvåstaviga ord och
sammansättningar har vi (oftast) grav accent/accent 2. Ordaccenten är i vissa fall betydelseskiljande. Minimala par som tomten (bestämd form av
det enstaviga ordet tomt) och tomten (bestämd form av det tvåstaviga ordet tomte) skiljs åt genom att det första (jordplätten där man kan bygga
hus) har akut accent/accent 1, medan det andra (julklappsfarbrorn) har grav accent/accent 2.
Vi kan se hur melodiförloppet skulle se ut grafiskt:
tomt
tomt-en
tomte
tomte-n
obetonad ändelse som inte påverkar melodiförloppet
7
Grundkurs i svensk fonetik, Helen Winzell
34 Markera vilken stavelse som är betonad i följande ord:
kallas
Persson
raket
armen
planet (astro.)
Japan
kalas
racket
banan (av bana)
armén
kolonn
japan
planet (flyg-)
person
kolon
banan (frukt)
35 Markera var betoningen ligger i nedanstående ord:
personlig
avundsam
rotfyllning
tillåtet
försäkringskassan
förlåtelse
miljonär
miljoner
kassett
bekvämligheter
36 Vilken typ av accent har följande ord?
Tyskland
blåbär
hemlängtan
ämbar
försäkringskassan
miljoner
granska
miljonär
trädgårdsland
fonetik
makaron
tomatsoppa
37 Hitta minimala par i svenska i vilka endast skiljs åt med hjälp av:
a) intonationen
b) betoningen
c) kvantiteten
8
Grundkurs i svensk fonetik, Helen Winzell
38 Vilken accent har normalt sammansatta ord i svenskan? Ge exempel på undantag!
39 Vilken accent har följande svenska ord?
a) springa
b) springer c) taket
d) paket
e) axel
f) husvagn
g) frimärke h) flicka
i) pojke
j) fackföreningsordförande
Skrift
Talet är vårt primära kommunikationssystem. Skriften är ett sätt att försöka återge det talade språket (eller om det idag har blivit tvärt om?), och i
olika språk har man löst detta på olika sätt. I svenskan tillämpar vi alfabetisk (fonetisk) skrift, vars grundprincip är att ett språkljud representeras
med ett tecken och att det tecknet alltid representerar ett och samma språkljud. Nu är det ju inte riktigt så enkelt, och ofta bryter vi vår alfabetiska
stavningsprincip.
40 Vilket skriftsystem använder vi i svenskan? Beskriv principen för detta!
41 På vilket sätt bryter vi mot den alfabetiska principen i följande exempel?
a) yxa
b) hjärna
c) jakt – gikt
d) såga – sova
e) dusch
42 Hur lyder huvudregeln för när man ska dubbelteckna konsonanter vid stavning av svenska ord?
43 Hur kan vi förklara varför man måste dubbelteckna <m> i <tomma> men inte i <tomat>?
44 Varför uttalas <snålt> med lång vokal men <filt> med kort vokal?
9
Grundkurs i svensk fonetik, Helen Winzell
Sammanfattande övningar
45 Ordet ”ros” kan uttalas på olika sätt, t ex [ru:s] eller [Ru:s]. Representerar de båda initialljuden olika fonem i svenskan? Motivera ditt svar!
46 Transkribera följande ord och fraser så noggrant som möjligt. Sätt även ut accent. (Så svårt som i b och c blir det aldrig i en tentamen!)
a) dumsnut
b) Kemi var det värsta jag visste.
c) Det får stå för dem.
d) bordsben
e) tjugotvå
10