Dikter av årskurs 6 Katarina
Norra
Närmare vår grav
Den gråa sträckan som slingrar sig upp.
Den ger den en grund som de kala höga husen står på.
Under en blå filt i regnet som ständigt rinner ned för husen,
sitter en tiggare.
Hon ser en dyster liten skylt på andra sidan gatan.
Människor går sällan in.
Men mer sällan ut.
Då och då kan man höra brusandet av modernt fordon.
Bruset ekar genom de ångestfulla väggar
som vissa kallar hem.
Tiggaren sover sällan.
Hon väcks konstant av de oljud som fyller husen.
Ibland vill hon komma bort.
Ibland vill hon bara somna in.
En natt så drömmer hon.
Hon drömmer om granen med de trasiga ljusen.
Nora Björsell Eklund , Michaela, Sandahl, Aksel Drobus , Leo Grill Kåks
I port sju bor en pojke.
Pojken går samma steg varje dag.
Mellan husen som bildar en mörk gång.
Varje dag kommer han till skylten.
Genom fönstret ser han en godisask.
Tio kronor,
tio som han inte har.
Mittemot ligger den gula filten, fast nu är igen där.
Hon värms inte längre av filten.
Nu är hon ständigt kall.
En enda, kanske till och med obetydlig själ, har byggt den här gatan.
Nu är hon historia.
Gatan är gammal
Likt de som bor där
Varje hus är dränkt i den dova luften,
varje känsla drunknar
Vad är då meningen nu?
Hon är ju borta.
Hon är det nu.
Hon tog tag i sitt liv och dök djupare ned.
Jag hoppas att hon fann det hon sökte.
Flickan under filten har simmat klart.
Vi alla sjunker sakta,
närmare vår grav…
Nora Björsell Eklund , Michaela, Sandahl, Aksel Drobus , Leo Grill Kåks
Södermalms gator
När man öppnar fönstret ut mot Södermalms gator,
hör man bilarnas brummande motorer,
folk som pratar med milda röster.
Doften av asfalten
som börjat smälta i sommarvärmen sprider sig
i hela lägenheten.
På Reenstiernagatan finns nästan allt.
En blomaffär som alltid är öppen,
den luktar in till mitt rum när jag har öppet fönster.
Det finns en perukaffär
som är fylld av smink och läskiga masker.
Men den är alltid tom,
På Cajsa varg är det alltid som jul.
Även på sommaren är det julstämning där inne.
Restaurangerna är tomma på människor.
I porten är det alltid folk som står och röker.
Röklukten släcker blommornas sommardoft och det är gråa moln över taken på
södermalmsgator.
När man går ut ur porten vid Skånegatan känner man sig sämre,
det är som att alla dåliga saker kommer tillbaka.
Man känner sig arg som när man inte är i centrum på sin födelsedag.
Line Andersson, Nora Rahm, Liam Barkhammar, Emrik Eriksson
När man drar ner det guldiga handtaget
öppnar den stora porten ut mot Södermalms gator för att gå till skolan,
känner man sig osynlig, som luft,
så liten bland de höga husen.
Ibland blir allt stilla,
stilla som vattnet en lugn dag.
Allt stannar upp
du är här och nu på Södermalms gator.
Ibland känner jag mig som en fågel som flyger högt över hustaken,
Högbergsgatan sträcker sig så långt jag kan se.
Jag ser blåljus från ambulanser,
jag ser skräcken komma närmare .
– jag är snart där.
Jag störtar ner mot Högbergsgatans trottoar.
Jag kommer nära dig men blir stoppad,
jag är så nära dig men nu så långt bort.
Men vi är tillsammans,
här och nu på Södermalms gator.
I skolans klassrum sitter jag och läser svåra tal,
tal som ingen förstår.
Allt är så tyst
men ändå så högljutt
allt är som vanligt
men så tomt
Här sitter jag i ett ljust klassrum med omöjliga tal.
Line Andersson, Nora Rahm, Liam Barkhammar, Emrik Eriksson
På väg mot kaneldoften
Jag hörde ett ljud, som jag alltid hör på morgon när jag vaknar.
Jag stänger av väckarklockan,
gnuggar mig i ögonen och drar upp rullgardinen.
Jag suckar,
det är som vanligt,
helt tomt och dystert på våran gata.
Jag tar min väska full av tidningar
sommarjobb.
Jag öppnar fönstret,
känner en doft.
som känns bekant.
Det känns som jag är tillbaka i barndomen igen,
då jag kände den här doften varje dag.
"Nu vet jag doften jag känner är kanel"
Var kommer doften ifrån?
Den första jag går förbi på min jakt på doften är den fisförnäma fiskaren Felix.
Jag gillade den fisförnäma fiskaren Felix,
han brukade alltid lära mig om fiskar och beten.
Men jag tyckte det är lite läskigt
hans hus är alltid nersläckt och ibland står han och stirrar ut genom fönstret.
Ibland undrar jag hur fiskaren Felix egentligen mår.
Nikki Hanseblad, Otis Horvath, Max Merkle, Elvira Lindberg Ränk
Jag går snabbt förbi Felix hus för jag vill hindra att möta hans stirrande blick.
Nästa persons hus jag går förbi på vägen mot den underbara doften var den irriterande
illaluktande ingenjören Isabella!
Isabellas stora intresse är mat,
hon kan laga all mat du kan tänka dig.
På fritiden jobbar hon också på en organisation som är för djurs rättigheter.
Mer än så vet jag inte om Isabella.
Jag känner doften starkare och går mot det största huset på hela gatan,
där den bullriga, bråkiga bagarfamiljen, Bengtson bor.
9 barn och 2 vuxna som bakar hela tiden.
Bråken hörs ända till mitt gamla röda hus.
Men nej idag kom inte doften från det här huset,
Jag blir mer och mer nyfiken på var doften kommer ifrån
så jag skyndar mig genast till nästa hus.
Nu blev doften som starkast!!
Nu kom jag till det nybyggda huset längst ner på gatan,
jag vet inte riktigt vem som bor här,
men jag vet i alla fall att doften kommer här ifrån.
Jag vill veta mer om den här grannen,
grannen som har fått mig att följa hela gatan
för att få känna doften starkare.
Det hade kommit en konditori till Sparbanksvägen där dom hade värdens godast
kanelbullar. Nu tycker jag inte att min gata är så grå och dyster längre.
Nikki Hanseblad, Otis Horvath, Max Merkle, Elvira Lindberg Ränk
Söders gator
På vår gata
kan man se en skata
som äter vad vi kastar.
Våra sopor som innehåller smulor, skorpor, skrutt och skräp.
Människor som går kors och tvärs
med ett skrattande barn
en farmor som sitter i fönstret och stickar sitt färgglada garn
jag tror hon stickar en tröja åt sitt barnbarn.
Utanför dörren kan man känna
en svag lukt av indiskt café
och mittemot ligger en allé.
Jag minns en gång
då jag gick genom allén
och i slutet skymtade man
den långa gråa skatteskrapan
Ibland hör man ljudet
från folk efter en teater
när de spelade pirater.
Det blir aldrig
riktigt tyst.
På morgonen
kan man höra de kvittrande fåglarna.
Men ibland,
har jag lust att kasta en sten på de
när jag inte vill vakna
Moa Stålebrant, Wilda Wretblad, Albin Lindström, Marc Goldschimidt Wikdahl
Husen står på rader
och ibland kan det bli flera minusgrader.
De färgglada husen står tätt intill varandra.
När jag far ner över den branta gatan
kan jag känna vinden susa mot kinden
Mitt hjärta bultar
och jag måste hinna bromsa innan jag är förbi
min port.
Man kan skymta hungriga råttor då och då
när de springer från tå till tå.
Dess päls är gråbrun
dess tänder är stora.
Svansarna slinker efter kroppen
och den är stor som en brödlimpa.
Moa Stålebrant, Wilda Wretblad, Albin Lindström, Marc Goldschimidt Wikdahl
Hemma på södermalm
Alla gillar inte sin gata,
det betyder inte att ingen gör det.
Doften på din gata,
doften som speciell.
Den kanske inte luktar rosor
eller fin parfym
men det är något speciellt.
Doften representerar ditt hem.
Lukten av pizza
som strömmar in genom ditt öppna vardagsrumsfönster.
Pizzerians lukt som kryper närmre och närmre ditt hem.
Det glänsande dörrhandtaget
som ibland känns motbjudande
men oftast som en lättnad.
Människorna som kan lysa upp din dag med ett leende.
Paul Bergman, Ebbe Hansegård, Sofia Odvik, Joyce Grape Williamsson
Ljudet av barns skratt,
barns gråt
och barns skrik.
De olika ljuden som formar känslan över att vara hemma.
När du ska släcka din lampa och sluta dina ögon,
och du hör ett vrål,
växer is inom dig.
Känslan när något är fel på just din gata.
Alla gillar inte sin gata.
Den kanske är tråkig,
som den gråaste stenen.
Fin
Ful
Vacker
Äcklig
Alla har olika åsikter om sin egen gata, men den är speciell.
Det är ditt hem.
Paul Bergman, Ebbe Hansegård, Sofia Odvik, Joyce Grape Williamsson
Bondegatan
Dess asfalt är grå och dess hus är gula som solen.
Husen är höga som berg.
På Bondegatan lyser solen på både själar och de solgula husen
Barnen
Barnen som leker på dagisets gård är som små solstrålar i åskans mörker.
Barnens skratt, det går inte att missa.
När du hör dem små barnens skratt så ler du i mörkret.
Deras skratt är som medicin för ditt hjärta.
Det är som ett litet samhälle i en stor stad.
Gemenskap
Alla känner varandra och hjälper varandra när de är i knipa.
Det kallas gemenskap.
Kaféernas bakverk är söta som socker
och kaféerna är mysiga när mörkret faller över gatan
Man träffar alltid någon man känner,
en trygg plats som man kan komma till.
Alicia Närling, Maria Rosenlund, Jacob Siegmeyer, William Dahl
Bullar
Det är oftast doften som du känner när du kommer in på Bondegatan
Dem bullarna har kaféet bakat i många, många år.
Frasiga
Saftiga
Kardemummasmakande bullar
Vår, sommar, höst, vinter
Alla är de mysiga
På våren blommar träden.
På sommaren blommar blommorna.
På hösten faller löven sakta ner och täcker marken.
Gatan som aldrig sover.
Det är Bondegatan
Katten är som natten,
smygandes genom den kalla mörka natten.
Gatan som en gång var stora Bondegatan
är nu lilla Bondegatan.
Alicia Närling, Maria Rosenlund, Jacob Siegmeyer, William Dahl
Den gråa gatan
När man går in på vår gata
strömmar en varm doft in i min näsa.
En doft av nybakat bröd från bageriet i hörnan.
Jag ser mig själv
speglad i frisörsalongens glansiga skyltfönster.
Solen glimtar fram genom trädtopparna,
lyser med ett glimtande sken in på gatan.
Jag känner hur den värmer min nacke.
Jag går vidare.
Jag ser färger från blomsteraffären.
På vår gata bor det en person.
Han kan vända upp och ned på hela dagen.
Han heter gubben grå och bor i det blå.
Ja, han bor högst upp i det marsipanfärgade huset.
Gubben kommer ut från huset.
Då flyger skatan bort från gatan.
Han går in på affären och snor ett av de smakrika bären.
Han sparkar till Linddahls kvarg.
Ja, han är nog ganska så arg.
Edda Bie, Stella Gyllenang von Baumgarten , Simon Lundborg, Laban Dahlén
På vår gata öser regnet ner, det är något jag inte ser.
En hemsk sak sker.
Ingen ler.
Barnen gråter, föräldrarna förlåter.
När man ser att gubben kommer ner orkar man inge mer.
Gatan som var trevlig och glad blev grå och trist.
Alla väntar på en twist.
Alla människor som alltid annars är glada är nu ledsna.
Alla förutom gubben grå,
som nu fått gatan lika så,
Lika grå som han själv.
Solen som glänste glimrande har nu suddats ut.
Det råa regnet tog över trevnaden på gatan
Gubben grå drar sig tillbaka och regnbågen börjar spraka.
Trevnaden råder nu på vår gata
När man går in på vår gata och gubben inte är där,
då finns inga besvär.
Men nu gör det ont i mina vader,
för han var min dumma fader
Nu när jag mitt hår börjar kamma saknar jag min mamma.
Lukten av nybakat bröd strömmar in i mitt rum,
som är 163 tum.
Edda Bie, Stella Gyllenang von Baumgarten , Simon Lundborg, Laban Dahlén
Vårt hem
En gata med en massa händelser.
Många personer bor där och har bott där.
Men det är inte det som spelar någon roll.
Det som spelar roll är att jag bor där.
Den sköna sommarvinden i mitt ansikte får mina läppar att börja le.
Jag ser glada människor gå på trottoaren. De går in och ut från alla affärer.
Solens strålar som sträcker sig över de långa stora husen når in till min gata och lyser upp
allt.
Den kanske inte den största gatan men fortfarande inte den minsta.
Visa gillar inte sin gata men jag är inte en av dem.
Med den fina utsikten över den stora sjön, med de små ankorna och de stora, vita svanarna.
Utsikten över de stora, gröna, blomstrande ängarna.
De små fåglarna,
som väcker en på sommarmornarna,
med sin fina, ljuva, sång, när de sjunger, fram och tillbaka till varandra.
Där många bor, stora och små,
glad och dystra, snälla och tjuriga
Rebecca El Scherabasi, Edvin Nilsson, Nina Ohlsson, Olof Svenhage Krog
Ljudet av barnens skratt på dagarna, hundarnas skäll, och fåglarnas sånger.
Sommarens varma solstrålar som värmer den svarta asfalten.
Ljudet av glassbilen som far förbi, och säljer glass till glada små barn.
Det är det som gör en glad,
som gör att ens mungipor formas till ett leende,
det är det som värmer en.
Men också ljudet av bilar, gråtande och skrikande barn, lukten av avgaser och soppor.
Men det, det är min gata, det är mitt hem.
Det är en mysig liten gata.
Med den lilla gården och den fina utsikten.
Den lilla baren nedanför på hörnet.
Där det luktar pommes frites när man går förbi.
Jag trivs här och älskar min gata.
Det är den perfekta gatan för mig. Just mig.
Det lilla torget nedanför ser så fint ut med blomaffären
och de färgglada blommorna.
Jag blir nästan varm av gatan även när det snöar.
Man får något att längta till efter en lång skoldag.
Även om det åker många bilar nedanför
och det blir bilbuller älskar jag den.
Den gula färgen på husen får en att le.
Det är många som trivs där, även jag.
Min gata där just jag bor.
Rebecca El Scherabasi, Edvin Nilsson, Nina Ohlsson, Olof Svenhage Krog
Bajarna på söder
Söder, en plats där alla får vara med.
Människor, barn, hundar och hammarbyare,
alla är välkomna.
Gröna träd, lukten av ren luft, ja allt är underbart.
Glada hundar,
barn som springer runt.
Ja allt är underbart.
Överallt ser man glada hammarbyare,
ibland åker en tutande bil förbi,
några galna fyllon och ibland ett gäng fula djurgårdare.
Husen är gråa och trista.
Man borde göra dem färgglada och prickiga.
Typ grönvita!
De gamla husen på söder, det är vad jag kallar arkitektjobb
Nellie Andersson, Ida Jansson, Carl Eklund, Jack Qvarfordt Qvarnström
Mycket har hänt på dessa gator som är fyllda av historia.
Alla dessa gråa hus har en egen historia som har påverkat söder.
Söder grundades 1906.
många byggnader har brunnit ner.
Folk har gjort uppror och varit arga.
Även om det finns tråkiga hus så är söder en plats för alla.
Hudfärg, bakgrund eller religion spelar ingen roll,
alla är välkomna till oss på Söder.
Nellie Andersson, Ida Jansson, Carl Eklund, Jack Qvarfordt Qvarnström
Min gata
Ännu en dag på den smutsiga och gråa gatan.
Jag ser mig omkring,
det är lika grått som svarvita filmer.
Barn som springer omkring på skolgården
stressade föräldrar efter dem.
Bensinlukten
tränger sig
in i min näsa.
Bilar strosar förbi
med en lugn fart.
Det finns en stor skola
på andra sidan gatan.
På den stora bruna tegelstensskolan
står det med stora siffror 1895,
det var då den byggdes.
Byggnaden är oerhört stor,
den har en väldigt stor klocka
med tinnar och torn.
Jag hör både skrikande barn
och mullrande bilar.
Felix Broberg, Grim Oskarson, Tuva Lundberg Haggård, Saga Nordenswan
Det känns skönt att ploga genom
den svala brisen medan man går
på de sönderslitna plattorna.
Gatan som nu är smutsig och kall
har haft samma namn sedan 1600-talet.
Den långa gatan sträcker sig
från Götgatan till Stigbergsparken.
På skolgården står det ett stort träd.
Bladen är borta och den ser ihopskrynklad ut.
Det ser ut att ha varit där länge.
När man går förbi får man en känsla
av att den kommer rasa närsomhelst.
Sopgubbar ser man inte ofta här,
det är smutsigt som vanlig.
På marken ligger det tonvis med tuggummin, cigarettfimpar,
och gamla godispapper.
Visst är den skräpig
men det är min gata…
Felix Broberg, Grim Oskarson, Tuva Lundberg Haggård, Saga Nordenswan
Medborgarplatsen
Medborgarplatsen är där film är som bäst,
där böcker finns att låna.
Jo shoppa det är något jag kan lova.
Där träffas och möts människor hela dan .
För det är ju faktiskt centrala stan.
Luften full av gaser och bensin
men ibland matos från
restauranger runt omkring.
Barnen åker på det frusna vattnet
de skrattar och deras ansikten skiner morgonsol.
Men vid biblioteket är det tyst, tyst som natten.
Katarina Ekstrand, Ingrid Rylander, Noel Watson, Amos Gardell Svensson
Höga dystra hus och ett stort torg, många skinande fönster.
Fåglar som flyger och far över de gråa dystra husen.
Överallt springer galna mammor som letar efter julklappar åt sina barn.
Inne i Söderhallarna ser man människor i butiker.
Alla har något att göra och ingen hinner söla.
En gran står mitt på torget
lika ståtlig som en svan.
Stjärnan lyser stort och starkt i denna mörka stad.
Det är därför Medborgarplatsen gör mig så glad.
Medis ligger oss alla så nära det är därför vi har den så kär
Katarina Ekstrand, Ingrid Rylander, Noel Watson, Amos Gardell Svensson
Vår gata
På min gata hör jag bilar som stressat brummar på väg till jobbet.
Avgasen som de släpper ut blandas med de varma morgonstrålarna som lyser upp gatan.
Det luktar restaurangmat från kvällen innan och sopbilarna som stinker rester och väcker
ens luktsinne tidigt på morgonen.
På dagen hör man ljudet från övergångsställena som släpper över tiotals människor som
rusar som en flock vildhästar till andra sidan gatan.
Bilarnas skrikande tut lägger sig som bomull
över det ivriga, tickande ”grön gubbe” ljudet.
Jag ser restauranger och affärer där människor har samlat sig som flockar för att ha roligt
tillsammans på kvällen.
Allt på Folkungagatan,
en gata som lyser upp hela söder som en eld i det mörka.
Rädsla, glädje och förundran.
Folket som surrar runt som irriterande bin gör mig rädd.
Vilka är de?
Tjuvar, mördare eller helt normala personer?
Linn Holmberg, Matilda Hadadi Lundqvist, Vincent Hedblom, Hugo Salomonsson
Bagarna som bakar sina ljuvliga pizzor gör mig glad. Deras engagemang syns i de runda
pizzorna.
Min gata är upplyst och i rörelse på sommaren och stilla, rå och kall på vintrarna.
Jag går långsamt till min gatas slut.
Nere vid hamnen.
Jag beger mig sakta tillbaka. Jag kollar in i den tomma parken med endast några tomma
ölburkar vid en ensam bänk.
Jag fortsätter och går förbi den trafikerade, farliga och stora korsningen där bilarna rusar
förbi som en hjord hjortar .
Jag känner vinden fara mot mitt ansikte lätt och jag känner kylan bita och nypa mig i hela
kroppen.
Nu är jag vid medborgarplatsen. Jag känner en varm doft av ost när jag går förbi
McDonalds.
På andra sidan ser jag folk som strömmar in som floder till tunnelbanan.
Det här var slutet på Folkungagatan.
Linn Holmberg, Matilda Hadadi Lundqvist, Vincent Hedblom, Hugo Salomonsson
Drömgatan
På min gata är det mycket snällt folk.
Det är många barn och
aldrig tyst.
Husen har många år på nacken,
när jag tittar upp ser jag musen springa upp för backen.
Bredvid vår gata finns en park
där många träd har lossnad bark,
fina fisken Fiffi simmar som vanligt in sin damm.
De busiga barnen badar också med Fiffi.
Mitt i parken står en stam
på grenen sitter en skata,
nu måste jag sluta prata
och gå tillbaka till vår gata.
Jag går förbi platsen där det för väldigt länge en bondgård låg,
Som odlade växter som sen gick till vård.
Jag fortsatte hoppa hemåt som i en dans,
medan jag tänkte att bondgården låg här,
innan vår gata byggdes med glans,
När jag går och lägger mig hör jag att det är bråk.
Det är ju inte så bra,
men jag är van.
Joakim Johansson Eriksson, Sonja Nedfors, Joline Johansson
Träden lutar av stormvinden.
På morgonen vaknar jag av att en bil tutar,
solen skiner in i mitt fönster.
Jag sätter mig på stolen,
min mamma kommer in med nybakat bröd,
hennes tröja är alldeles julröd.
Det är snart jul,
det är jättekul.
Nu är det snö,
hoppas det inte blir tö.
Då blir jag ledsen,
för då kan vår gata kan inte ha snöfesten.
På min gata känner jag mig trygg,
Jag behöver aldrig vända min rygg.
Vår gata luktar ljuvligt,
En hel del som kanel.
På vår gata finns en frisör,
och en bagare som dricker likör.
På vår gata rinner tiden som i en ström,
för vår gata är en dröm.
Joakim Johansson Eriksson, Sonja Nedfors, Joline Johansson
Folkungagatan i mitt hjärta
Vi kollar upp på alla stora husen
min granne säljer hela snusen.
Fimpar och krossat glas.
Alla barn har kalas.
Dumma och stumma förstår inte att det finns så många skumma, knarkare och fullisar
sprutor och alkohol.
Det är grått och torrt inte ett enda tecken på liv, och jag har en grön bil.
På Folkungagatan, rinner det grågröna vattnet genom sprickorna i den gråa asfalten.
Stressade män och kvinnor springer över övergångställen,
på väg till jobben.
Vi går in på Ica och köper lite fika.
Sen går vi in på Donken och köper lite nyttigheter.
På Folkungagatan, där donken bor, hamburgarens kung, så coolt!
När man går på gatan känner man sig glad, man är ju på stan.
Det luktar avgaser överallt och rök sprider sig från fabriker.
Tack och adjö, ska rädda miljön!
----------------
Felix Högström, Gabriel Stattin, Ville Askelöf, Philip Flach
Min gata i juletid
Tomtens nissar springer runt och fnissar.
Ovanför flyger en ensam skata som tittar ner på Caspers gata.
Skatan kraxar högt och dyker ner, farten ökar mer och mer.
Lussebullens sköna bris åker ut med tomtens fis.
Muffinslukten från sevenelleven sprids runt hela kvällen
Människor samlas i stora flockar, bilar tutar och nästan krockar.
Folket springer runt och köper klappar, där i fönstret står den mekaniska tomten och
rappar.
Husen står högt och tätt ihop, skatan lyfter över dem och gör en loop.
Han ser på Caspers gata högt i skyn,
människor är myror i skatans syn.
Skatan kraxar fram till nästa stopp.
Han möts av kniviga istappar som hänger vid husens höga kant.
Kyrkogården är han nära, han hör de döda viska i hans öra.
Dimman sänker sig lätt så lätt,
han äter en myra och blir så mätt så mätt.
Allt detta julpingel sprids i luften.
Där kommer tomten med många klappar små.
Släden dras av stolta renar, de flyger runt i luften och äter stora grenar.
Det är kallt här utan någon.
Jag behöver värme nu för det iskalla från kyrkogården finns på lur.
Nu flyger skatan iväg mot nästa stopp.
Casper Dahlskog, Melker Rönnbäck, Jessica Svensson, Linus Hjelmestam, Moa Lexius
Han vill inte vara här något mer.
Han har fått nog av all sorgsenhet.
Gatan är tyst och tråkig förutom på kvällen när den är bråkig.
Det står restauranter på rad efter rad och på ett fat ligger det fullt av julig mat.
Skatan blir då hungrig igen men det måste han tänka på sen.
Skatan lyfter sina vingar för en sista gång.
Skatan flyger nu till sin egen gata där han trivs bäst.
Han är nu hemma för att ordna till en fest.
Under sängen lurar något.
En fyrkantig låda som han aldrig skådat.
Han tänker på tomten han sett förut.
Nu är han inte ensam längre, nu har han en vän.
Casper Dahlskog, Melker Rönnbäck, Jessica Svensson, Linus Hjelmestam, Moa Lexius