Reportage
Vi hälsar på hos Git Bille-Nygren och
Lars-Erik Nygren som driver Billes
Antik på Köpmangatan 37.
Hur började ni med det här?
Git: Vi har båda två alltid varit intresserade
av antikviteter och redan från 1984 gick vi
på mycket auktioner tillsammans. Jag fann
en ledig lokal nere vid Smörparken 1987
och där öppnade vi antikaffär på
skyltsöndagen samma år. Sedan fick vi
lokal lite längre upp här på Köpmangatan
där vi huserade till 1994 då vi flyttade in i
lokalen vi har nu. Från början var jag själv i
butiken men efter knappt tre år slutade
Lars-Erik sitt arbete och började jobba i
butiken han också.
Vad har ni gjort tidigare?
Git: Jag var läkarsekreterare i många år,
sedan var jag delägare i en boutique för
damkläder samt en kemtvätt som vi drev
parallellt. Jag hade ju dessutom fyra barn
som jag ägnade mig mycket åt. 1984
flyttade jag till Eskilstuna och arbetade
Git Bille-Nygren visar ett stort skåp i alm från
1700-talet.
några år till som läkarsekreterare, först
som anställd och sedan i egen regi.
Lars-Erik: De sista 25 åren innan jag
började med butiken på heltid jobbade jag
på Volvo BM varav de sista 10 åren som
marknadschef för lantbruksförsäljningen.
Varför valde ni gamla staden?
Det har aldrig varit aktuellt för oss att ha
lokal inne i city. Gamla Staden har en
lugnare och mer behaglig miljö och vi tror
att mer av vår målgrupp finns här.
Lars-Erik Nygren med butikens äldsta
föremål, ett mangelbräde daterat 1560.
Vilka fritidsintressen hinner ni med?
Lars-Erik: Jag har jakt och fiske som stora
intressen. Jakten är förstås bara aktuell en
viss tid av året men fisket kan jag hålla på
med året runt. På vintern får man pimpla
när isen ligger men det är bara desto
roligare – det blir lite mer av en utmaning.
Git: Det blir ju inte så mycket fritid. Men
jag pysslar gärna med trädgårdsarbete
under sommarhalvåret och läser mycket
om antikviteter.
Reportage
Vad tycker familjen?
Barnen tycker att det är kul med butiken,
ett par av barnen har hjälpt till på mässor
med mera och en av döttrarna har arbetat
med auktioner i Stockholm. I övrigt har de
valt helt andra yrken. Men vi har ganska
många entreprenörer i släkten.
Vad tror ni om framtiden?
Lars-Erik: Det här med antikhandel
kommer garanterat att leva vidare men
kanske i en annan form – det blir allt
svårare för antikhandlare att ha fysiska
butiker och konkurrera med näthandeln
som inte har de stora fasta kostnader som
butikerna har. I framtiden tror jag att det
kommer att finnas några få större
antikaffärer men just inga mindre, och att
resten av antikhandeln kommer att ske på
internet.
Vad är roligast med ert yrke?
Lars-Erik: Det allra roligaste är att få träffa
så många trevliga och ofta även kunniga
människor. Sedan att få in föremål som
man får göra efterforskningar på och ta
reda på så mycket man kan. Dels handlar
det om mer allmänna fakta som när, var
och av vem föremålet tillverkats, men
ibland finns aningar om att just detta
exemplar har en speciell historia – kanske
har det funnits på ett slott eller i en känd
historisk persons ägo, och då får man titta
även på föremålets unika historia (så
kallad proveniens). Det är lite av ett
detektivarbete och väldigt spännande.
Git: Det finns alltid mycket information,
speciellt vad gäller tavlor som vi fokuserat
på de senaste åren.
Vi går mycket på känsla när vi handlar och
köper i stort sett bara in föremål som vi
själva tycker om. Det gör att vi har lite av
en personlig relation till allt i butiken. Men
det är inte svårt att skiljas från tingen och
vi brukar sällan behålla dem för egen del.
Någon gång fastnar vi båda riktigt mycket
för något föremål och då kan det hända
att vi tar hem det och ställer det på något
ställe där det syns väl så att vi kan riktigt
njuta av det en tid, innan vi tar tillbaka det
till butiken igen.
Reportage
Vad önskar ni er mest?
Lars-Erik: Det man önskar sig allra mest är
ju faktiskt att få vara frisk och ha hälsan.
En annan sak som vore trevligt är om det
kom in fler större aktörer till Gamla Staden
som drar hit mer folk. Jag tror att Gamla
Staden skulle kunna leva upp ännu mer,
som den gjorde på 80- och 90-talet, och
jag hoppas att vi är på väg mot en sådan
utveckling.
Git: Ett vänligare samhälle där vi visar mer
omtanke och uppskattning gentemot våra
medmänniskor. I butiksarbete kan man
tillämpa ärlighet och omtanke genom att
till exempel avråda någon från ett köp
som man inte tror kommer att bli bra för
dem. Jag vill hjälpa kunden till ett bra köp,
det vill säga ett köp som kunden verkligen
kommer att trivas med i längden. Något
annat skulle heller inte kännas bra för mig.
Reportage och foto: Helene Modigh