1. No category

”Drömmen om det rationella paradiset”, (DORP)
Naturen
1.
Fria
nyttigheter
??
Industri
Produktion
2.
Förädling
Återvinning
5.
”Utsläpp”
Avfall
3.
Produkter
Mervärden
Konsumtion
Förbrukning
4.
Enligt ”Drömmen om det rationella paradiset” föreställer man sig att energi kan produceras och
att tekniska processer som drivs med denna energi ”förädlar” och skapar mervärden och välstånd.
1. Naturen uppfattas som en källa till fria nyttigheter.
2. Människan förädlar råvaror till produkter med producerad energi och välståndsskapande teknik.
3. De skapade mervärdenas och resursernas värde mäts i penningtermer.
4. Mervärdena i produkterna går förlorade via konsumtion och avfall uppstår.
5. Avfall som inte återvinns via återvinningsteknik blir utsläpp och uppfattas då som skadliga.
De antas bli oskadliga och eliminerade via miljövårdsteknik.
”Ömsesidigt
beroende
och
samarbete”
Exergiförlust
Natur1.
resurser
råvaror
drivmedel
2.
3.
Omvandling
”produktion”
Produkter
Exergiförlust
5.
6.
Omvandling
resursförnyelse
Exergiförlust
Omvandling 4.
konsumtion
förbrukning
Avfall
Exergiöverföring
från solljuset och
exergifixering i
resurser
Exergiförlust
1. Naturen, det livsuppehållande systemet, tillhandahåller exergirika resurser i form
drivmedel, råvaror m m.
av
2. Naturresurser omvandlas i samhället till produkter varvid exergi förbrukas.
3. Produkterna innehåller dock fortfarande en del exergi.
4. Via konsumtionen omvandlas produkterna till avfall varvid ytterligare exergi förbrukas.
5. Avfallen och nedbrytningsprodukterna är exergifattiga.
6. Avfall omvandlas till exergirika resurser igen via exergifixerande processer, t ex
växternas fotosyntes.
1.
Exergibegreppet – som utmaning och samhällskritik.
Karl Erik Edris har pekat på att varje kultur karaktäriseras av en samhällsbärande och
meningsskapande vision - en verklighetsuppfattning - ett tolkningsmönster, vilket medvetet eller
omedvetet används för att tolka verkligheten och skilja mellan ont och gott, sant och falskt,
relevant och irrelevant.
Sådana samhällsbärande visioner kan inte uppfattas som sanna samtidigt. De utesluter
varandra. Utifrån ett givet tolkningsmönster framstår således alla andra som osanna eller
åtminstone irrelevanta.
Edris har kallat industrisamhällets samhällsbärande vision ”Drömmen om det rationella
paradiset”, (DORP). Den är politiskt legitimerad i vår kultur och fungerar som ”Maktens
sanning”.
Utifrån DORP antas människan kunna skapa resurser och mervärden via sitt arbete, sin
intelligens och sitt tekniska och vetenskapliga kunnande. Det kommer till uttryck bl a i våra
politiska ideologier och ekonomiska teorier. I folkomröstningen i energifrågan 1980 fick väljarna
t. ex. välja mellan tre alternativ att producera energi och enligt FN:s deklaration om miljö och
utveckling 1992, antas samhället kunna bli uthålligt genom ”teknisk- ekonomisk- och social
utveckling”. Detta bygger på antagandet att energi kan produceras och att mera resurser kan
skapas genom teknisk, ekonomisk och social utveckling.
Enligt DORP gäller att:
1. antas naturresurserna dels vara outsinliga och dels ”fria” och energi antas vara möjlig
att producera och konsumera.
2. Människan antas stå över naturen och ha förmåga att förädla och skapa mervärden via sitt
arbete, sin intelligens och sitt tekniska och vetenskapliga kunnande.
3. Det skapade mervärdet antas bli förbrukat via konsumtionen och avfall kan uppstå.
4. Avfallet antas vara möjligt att återvinna via återvinningsteknik. Att inte allt avfall redan
återvinns antas bero, på ofullkomligt utvecklad teknik, som kan, antas det, fulländas
genom forskning och teknisk utveckling.
Emellertid bekräftas DORP av verkligheten och fungerar som verklighetsuppfattning,
endast så länge som naturen fortsätter att leverera ”fria nyttigheter” i obegränsad
omfattning och utan att själv påverkas. Att miljön - naturen - ändrar sig genom s k
miIjöförstörelse, stämmer således inte med DORP och utmanar dess
trovärdighet. Termodynamikens lagar, enligt vilka energin är konstant och således varken
kan produceras eller konsumeras, motsäger DORP. Skulle dessa naturlagar erkännas som
sanna och relevanta och som omöjliga att åtminstone förklara bort eller bagatellisera, skulle
DORP framstå som osann. Vad som nu fungerar som ”Maktens sanning”, våra politiska
ideologier och ekonomiska teorier skulle då också framstå som osanna och ogiltiga. Det är
därför en utmaning mot makten och ett hot mot dess trovärdighet, legitimitet och prestige
och därför riskabelt, att påpeka DORPs tillkortakommanden. Om man trots detta vågar sig på
att korrigera dessa tillkortakommanden, framträder en ny verklighetsuppfattning, som
skulle kunna kallas ”Ömsesidigt Beroende Och Samarbete” ÖBOS.
Termodynamikens lagar, som ter sig irrelevanta utifrån DORP, spelar en central roll i
ÖBOS. Det är därför motiverat att rekapitulera vad dessa naturlagar innebär och Göran
Walls sammanfattning av termodynamiken och exergibegreppet är den bästa jag känner till:
Exergi är arbete, dvs ordnad rörelse, eller förmåga till arbete. Energi
däremot är rörelse eller förmåga till rörelse, alltså inte nödvändigtvis arbete.
[email protected]
URL: http://web.telia.com/~u85510800/
2.
Exergi relateras i fysiken till termodynamikens andra lag och arbeten av Sadi Carnot
(1796-1832) från 1824 och Willard Gibbs (1839-1903) från 1873. Ordet exergi
myntades av Zoran Rant (1904-1972) år 1953 från de grekiska orden ex (yttre) och
ergos (arbete).
Exergi uppträder i fysiken som energi, materia och information och är av principiell
betydelse för förståelsen av verkligheten.
Ett universum av energi i fullständig jämvikt skulle inte ha någon exergi, ingen
kontrast, inga skillnader, inga mönster och inga strukturer. Tid skulle inte finnas eftersom
ingenting kan förändras.
Med strukturer kommer exergi, och med strukturer i samverkan kommer
exergiöverföring och förändring. Energin bevaras alltid. Om exergin bevarades skulle varje
förändring ske utan förluster och vara fullständigt omvändbar, dvs reversibel. Tiden skulle
sakna riktning och mening.
Förändringar måste ske med exergiförluster och under begränsad tid, dvs
vara icke omvändbara, för att ge tiden riktning och mening. Om ljusets hastighet vore
oändlig skulle universum övergå i jämvikt omgående och tid skulle aldrig hinna uppstå.
A l l t s å : energi skapar existens, exergi skapar strukturer, och
exergiförluster och begränsad ljushastighet skapar meningsfulla
förändringar, dvs tid. Vad som då återstår är den naturliga utvecklingen. Naturen
skapar ur till synes döda strukturer i rummet icke förutsägbara självreproducerande
strukturer som liv och livsformer, genom att omvandla och delvis förbruka exergi. Exergi
föder liv. Jorden är unik för livets utveckling genom sin storlek och sitt läge i kontrasten
mellan solen och världsrymden. Naturen skapar ett tillstånd på jorden långt från fysisk
jämvikt genom att ständigt förändra naturmiljön i huvudsak med hjälp av exergi från
kontrasten i solljuset. vissa substanser inkapslas i exergilager av mineral som göms i
jordskorpan. Samtidigt skapas livsvillkor. Ökningen av detta exergikapital på jorden är en
avgörande förutsättning för livets utveckling.
Industrisamhällets hänsynslösa exploatering och förstörande av detta exergikapital
leder oundvikligen till en ekologisk och social kollaps.
Så långt Göran Wall.
Utmärkande för ÖBOS är:
1. Samhället ingår som en del i det livsuppehållande systemet (LUS) tillsammans med
naturen. Detta system omsätter energi och tillhandahåller exergirika resurser via
processer som omvandlar exergifattig materia, (avfall och nedbrytningsprodukter), till
exergirikare materia, (resurser), genom exergiöverföring och exergifixering från
solljuset.
Utifrån ÖBOS är resurserna varken fria eller outtömliga som i DORP, men kan
återskapas ur exergifattig materia, bl a avfall, via exergifixerande processer,
(exergifixerande teknik). Resurser och avfall består således av samma materia, d v s
samma atomer. Det som skiljer dem åt är deras exergiinnehåll d v s deras fysiska och
kemiska tillstånd. Resurser innehåller mera exergi än avfall. Skillnaden mellan dem
utgörs av exergi och kan mätas i termer av exergi med måttenheten Joule.
2. I samhället omvandlas resurser från naturen till produkter via aktiviteter som vanligen
förbrukar större delen av exergin i de tillförda resurserna.
3. Resten av exergin förblir bunden i produkterna.
4. Även denna exergi förbrukas vanligen via konsumtionsprocesserna.
[email protected]
URL: http://web.telia.com/~u85510800/
3.
5. Kvar blir exergifattig materia, d v s avfall och nedbrytningsprodukter.
6. I naturen finns processer, bl a växternas fotosyntes, som drivs av exergi från solljuset
och som omvandlar exergifattig materia till exergirikare, d v s omvandlar avfall till
resurser, genom att överföra och fixera exergi från solljuset.
Jämförelse mellan de två tolkningsmönstren
DORP och ÖBOS
Utifrån DORP hålls det för sant att människan kan producera energi, förädla och skapa
mervärden och resurser. Därför finnas det, utifrån denna vision, inte någon övre teoretisk
gräns för hur långt människan kan driva förädling och produktion av resurser.
Samhällets uthållighet antas bero på människans förmåga att med sitt arbete, sin intelligens
och sitt vetenskapliga - och tekniska kunnande, skapa energi och andra resurser, så att
samhället blir uthålligt. Detta ligger f ö bakom FN:s deklaration om miljö och utveckling
1992.
Miljön uppfattas utifrån DORP snarast som ett museum för diverse arter och som en park
för människans rekreation, att göras trivsam genom naturreservat o dyl. Den uppfattas inte
som ett dynamiskt, resursförnyande livsuppehållande system som drivs med exergi från
solljuset. Miljövården blir utifrån DORP en fråga om att genom regleringar, påbud, förbud
och utveckling av miljövårdsteknik undvika nedsmutsning, hindra utsläpp av och bryta ned
och eliminera föroreningar.
Utifrån ÖBOS uppfattas naturen som ett dynamiskt livsuppehållande system, som drivs
med exergi från solljuset.
Samhället och människans aktiviteter drivs i sin tur med exergi i form av drivmedel,
råvaror och andra resurser från naturen, eftersom människans aktiviteter knappast drivs
direkt av exergin i solljuset.
Uthålligheten hos det livsuppehållande systemet, inklusive samhället, bestäms av hur stor
exergiförbrukningen är i förhållande exergifixeringen och resursförnyelsen i detta system.
Om den totala exergiförbrukningen i det livsuppehållande systemet, d v s naturen +
samhället, är större än exergifixeringen, kommer systemet att ändra sig till ett
exergifattigare system, med nya livsbetingelser, vilka vi och våra medvarelser inte är
anpassade till. Våra livsförutsättningar kommer att försämras i takt med att det
livsuppehållande systemet förlorar exergi och ändras, vilket sker i takt med att
energiomsättningen och exergiförbrukningen i systemet ökar.
Om samhället skall bli uthålligt måste exergifixeringen i det livsuppehållande
systemet öka och exergiförbrukningen minska, så att exergifixeringen blir åtminstone lika
stor som exergiförbrukningen.
Mänsklig verksamhet måste inriktas på att främja exergifixerande processer, bl a växternas
fotosyntes, samtidigt som exergiförbrukningen måste minskas. Vi måste m a o spela samma
roll som alla andra varelser i systemet spelat i alla tider och alltid måste spela. Den består i
att samverka med alla andra varelser för att öka exergifixeringen i förhållande till
exergiförbrukningen i systemet. Kvoten mellan exergifixeringen och exergiförbrukningen i
systemet måste vara 1 eller större än 1 för att systemet och därmed också samhället skall
vara uthålligt.
[email protected]
URL: http://web.telia.com/~u85510800/
4.
Utifrån ÖBOS ter sig ekonomi, regler för huset, (av grekiskans ”oikos” = hus och
”nomos” = regel (för)), som förmåga att öka det livsuppehållande systemets exergiintäkter
i förhållande till dess exergikostnader till åtminstone 1.
Utifrån DORP ter sig ekonomi i stället som ”hushållning med knappa resurser” och där
knappheten i fråga anses kunna elimineras genom mänskans arbete, intelligens och tekniska
och vetenskapliga kunnande.
De ekonomiska teorier som dominerar tänkandet i vårt samhälle grundlades av den skotske
filosofen Adam Smith. Han brukar betraktas som nationalekonomins fader. Han levde mellan
1723 och 1790 och han sammanfattade sin samtids tankevärld på det ekonomiska området.
Vid denna tid hade man på det naturvetenskapliga området ännu inte upptäckt att materien är
uppbyggd av atomer. Man trodde, precis som Aristoteles på sin tid för mera än tvåtusen år
sedan, att materien är uppbyggd av de fyra elementen, "jord", "luft", "vatten" och "eld". I
likhet med naturvetenskapsmännen på Aristoteles tid, alkemisterna, trodde man att de tre
förstnämnda elementen gick att förädla med hjälp av elden. Bevis för att det förhöll sig på
det sättet tyckte man sig finna i den omständigheten att t ex järnmalm, som för alkemisterna
var "jord" , kunde förvandlas till och förädlas till järn med hjälp av "eld". Till yttermera
visso kunde järnet förädlas vidare till stål med hjälp av mera "eld". Stålet har ju också
bevisligen andra och mera värdefulla egenskaper än järn.
För Adam Smith och hans samtida kollegor rådde det knappast något tvivel om att materien
kunde förädlas med eld och sådana föreställningar lever av allt att döma kvar än i dag bland
hans moderna efterföljare och i vår kulturs samhällsbärande vision, ”Drömmen om det
rationella paradiset".
[email protected]
URL: http://web.telia.com/~u85510800/