en liberal ungdomstidskrift
en liberal ungdomstidskrift NYN! DESIG Rebecca David och nya DS UTLANDSREPORTAGE En inblick i Hollands drogkultur. FOLKOMRÖSTNINGAR en bättre form av demokrati? MILJÖ Dags att sluta blunda! IDEOLOGI Nationalism i konflikter DEBATT Skarp kritik från Grön Ungdom FLYKTINGPOLITIK Semantiska bedrägerier KRÖNIKA I ordets rätta bemärkelse del 1 2 LEDARE FÖRÄNDRING – I RF, flyktingpolitiken och samarbetstänkandet. KÄRA LÄSARE, Radikalt Forum har genomgått en förändring. En ny layout, ett nytt papper och en ny redaktion ska nu fortsätta att bära upp tidningens stolta arv. Den nya, luftigare layouten förstärker tidningens identitet som ett skarpt och färgstarkt forum för unga Stockholmsliberaler. Tidningens poppigare yttre innebär som tur är på inga villkor att innehållets djup, insikt samt starka liberala engagemang kompromissats bort. Snarare innebär detta lyft att tidningens viktiga budskap kan nå ut till en bredare publik. Radikalt Forums nya, större redaktion består av åtta personer av varierande åldrar, talanger, och placering på den liberala skalan. Vi hoppas att kunna producera en tidning som är lika mycket till för den som har varit trogen pärm-till-pärm läsare i flera år, som den som bara nyligen fått upp ögonen för de liberala idéerna. Passa på att lära känna det nya redaktionsrådet på sidan 9. Trevlig läsning! UNDER DE GÅNGNA MÅNADERNA har ett antal ämnen varit uppe på tapeten. Ett rykande hett sådant har varit Allians för Sverige – det efterlängtade samarbetet som efter nästa val ska rädda landet från sossarnas maktmissbruk. Efter allt jubel kring detta har det inte tagit ungdomsförbunden lång tid att inse att detta skulle kunna vara något även för oss. För vi är väl också rätt lika? För vi måste väl också visa vår publik att vi står enade för landets skull. Vi som är borgerliga, vi som vill göra Göran Persson arbetslös och befria individen från SAP:s kollektivistiska betonggrepp. Gemensamma talarkvällar, debattartiklar sprudlande av enhet och inte minst ett vapenstillestånd har man kommit fram till att vara det rätta sättet att genomföra detta. Vi ska alltså hitta frågor som vi kan enas kring och i stället för att hacka på varandra fokusera på att kritisera den andra sidan. So far so good, men frågan är: vad finns det egentligen att tjäna på ett juniorsamarbete? Vad har Liberala ungdomsförbundet att tjäna på att anstränga sig för att mer likna MUF eller bedriva självcensur genom att exempelvis inte kritisera ett annat borgerligt förbund som ständigt predikar kärnfamiljens vikt? Får vi fler medlemmar genom att tona ner vår egen profil? Vilka ungliberaler tycker dessutom om att titulera sig själv med epitetet borgerlig? Ordet innebär för mig något slags reaktionärt, konventionellt läskigt kärnfamiljsorienterat tänkande – inte det radikala alternativet till socialismen som den ungliberala rörelsen faktiskt är och bör fortsätta att vara. 2 Vidare är även frågan om det överhuvudtaget åligger ett politiskt ungdomsförbund att i så stor utsträckning som möjligt leka vuxenpolitik genom att kompromissa, bilda allianser, censurera sig osv. Någonstans vill man ju ändå vara idealist och lämna politikens verkliga spelregler åt framtiden. Tjänar dessutom inte Sveriges övergripande demokratiska klimat mer på att de politiska ungdomsförbunden agerar renodlade ideologiska vakthundar till skillnad från moderpartiernas gråzonsböjelser? (När började du digga LO, Reinfeldt?) Ungdomar från alla politiska uppfattningar borde istället samarbeta där det verkligen behövs. Kravet på en generell amnesti för alla flyktingar vars ärenden behandlats i den rättvidriga utlänningsnämnden är ett sådant. Detta är som tur är på gång genom nätverket Flyktingamnesti 2005, där det samordnas politiska organisationer, religiösa samfund, sjukvårdare och invandrarföreningar till demonstrationer och opinionsbildning. Alla dessa är drivna av övertygelsen om att svensk flyktingpolitik bäst förändras genom en nollställning, som inte bara är nödvändig ur mänsklig aspekt, utan även för att det nya systemet inte ska överbelastas. Det är alltså frågan som föder samarbetet, inte samarbetet som föder frågorna. . Linnea Hincks chefredaktör [email protected] LEDARE sedan 1968. Radikalt Forum är Liberala ungdomsförbundet Storstockholms tidning och kommer ut med sex nummer per år. skribent ERIK LIST [email protected] skribent VIKTOR STRÖM [email protected] skribent/fotograf ADINA FELDMAN [email protected] skribent RIKARD RAMINEN [email protected] skribent LOVE BERGGREN [email protected] skribent GABRIEL LILJENSTRÖM [email protected] layout IDA HANSSON BRUSEWITZ [email protected] ansvarig utgivare TIM NILSSON [email protected] chefredaktör LINNEA HINCKS [email protected] Redaktion Innehåll 05#02 Ledare. FÖRÄNDRING - I RF, 2 flyktingpolitiken och samarbetstänkandet Notiser 4 Eriks EU-spalt 5 Reportage. En inblick i Hollands 6 drogkultur Nya redaktionen 9 Flyktingpolitik. Semantiska bedrägerier 10 Miljö. Dags att sluta blunda 11 Debatt. Liberalismen är passé! 12 Debatt. Svar på tal 13 Inrikes. Regeringen är skyldiga oss en 14 bättre krisberedskap Utrikes. Nationalism i konflikter 15 Inrikes. Folkomröstningar - en bättre 16 form av demokrati? Krönika. I ordets rätta bemärkelse. 17 Del 1 av 7 - Radikal. Profil. Vår nya ledare 18 Årsmöte och nya DS 2005 20 Information. LUF-skolan 22 Rebeccas krönika 23 Kontakt Liberala Ungdomsförbundet Storstockholm Eriksbergsgatan 8 B, 5 tr 114 30 Stockholm 08-410 242 95 www.luf.se/stockholm Tryck. Norra Skåne Offset Hässleholm 2005 3 NOTISER OK Notiser VAPENKONTROLL? FIGHT CLUB SVERIGE Två av tre kvinnor i Sverige har någon gång blivit utsatta för våld eller sexuella trakasserier av en man. Av alla homoeller bisexuella personer i Sverige har 25 procent utsatts för våld eller hot om våld. Luf bedriver nu en kampanj för att uppmärksamma dessa förtryckande brott. Engagera dig i kampanjen du också. Kontakta ditt distrikt – allas insatser behövs. Källa: Slagen Dam, Brottsförebyggande rådet I slutet av april skrev Floridas guvernör Jeb Bush under en lag som tillåter folk att skjuta en inkräktare som hotar, även om det inte är livshotande eller det finns möjlighet att fly. Källa: New York Times 17 miljarder dollar skulle USA:s bröllopsindustri tjäna på att amerikanska homosexuella skulle få gifta sig i samma sätt som heteros. Källa: Harpers Efter SSU:s knappast förvånande medlemsskandal uppmanar nu SSU-förbundet sina distrikt och klubbar att inte söka några fler medlemsbaserade bidrag. Detta förstår vi med tanke på den dramatiska minskningen som skett i vissa sydliga distrikt. KRAV Chiquitas bananplantage är livsfarliga. För att få banerna kosmetiskt perfekta används enorma mängder kemikalier och gifter. Detta leder till att många av arbetarna drabbas av cancer, nervskador och barn födda utan armar eller fötter. Lyckligtvis kan sägas att antalet KRAV-konsumenter ökar. Till exempel såldes förra året 43122 ton ekologisk mjölk. Jämför med 1990, då det såldes 305 ton. Källor: http://www.statistik.svensk- Antal medlemmar Blekinge Län SSU mjolk.se & SNF Källa: Blekinge Läns Tidning LUF RÄTTELSE 36 mars 4 84 april 36 I förra numret i reportaget “trettiofem år i liberalismens tjäntst” hade det slinkigt in en felaktig bild. Den rätta bilden skulle ha föreställit Fredrik Malm och inte ett par armar. FOTO: OKÄND. 842 NOTISER FOTO: LINNEA HINCKS APATISKA BARN ERIKS EU-SPALT Sedan 2003 har 354 fall av apatiska barn rapporterats. Den 6 april tog en allians av sossar och moderater beslut om att de apatiska barnen inte skulle få stanna i Sverige. För att protestera mot detta har lufs debattartiklar, insändare och kommentarer synts överallt i media. Luf var också medarrangör i en manifestation mot detta inhumana beslut. Vill du också protestera mot detta kan du gå in på www.monicaljuger.nu. Källa: DN Insändare BOSNIEN-HERZEGOVINA GÅR MOT EU-MEDLEMSKAP Bosnien-Herzegovina kom i veckan ett steg närmare EU-medlemskap. Landet får nämligen börja förhandla om ett stabilitets- och associationsavtal med EU, meddelar EU-kommissionen. Än återstår dock många steg innan Bosnien-Herzegovina kan bli fullvärdig medlem. CECILIA MALMSTRÖM RAPPORTERAR OM RYSSLAND Cecilia Malmström har blivit utsedd till utrikesutskottets rapportör om EU:s samarbete med Ryssland. Hon anser att EU.s politik gentemot Ryssland idag till viss del är inkonsekvent och osammanhängande. Man bör fokusera på ett antal konkreta samarbetsområden, och lägga större vikt vid de demokratiska frågorna. Rapporten presenterades den 12 maj. FRANKRIKE SA “NON” TILL KONSTITUTIONEN Med drygt femtiofem procent av rösterna för nej har det franska folket förkastat konstitutionsförslaget. Efter en valrörelse som totalt dominerats av ja-sidan sade en majoritet av folket nej, enligt vallokalsundersökningar mer som en protest mot regeringen och av oro för franska arbetstillfällen, än som en protest mot själva konstitutionen. Vad det franska folkomröstningsresultatet får för följder för EU:s framtid eller för ratifikationsprocessen i de övriga länderna är ännu oklart, men frågan kommer att diskuteras på Europeiska rådets möte i mitten av juni. Det finns inga dumma frågor och vi vill gärna vet vad du tycker. Radikalt Forum står till tjänst med en redaktion fylld av kunskap - från EU till feminism till teckensnitt. Skicka din insändare till oss på [email protected]. SEXISTISKA FÖRBUND Kvinnoförbund cementerar mäns och kvinnors olikheter. Liberala kvinnor tar hand om ”kvinnliga” frågor som fettskatt, läskförbud och kvinnovåld. Galet med denna könsuppdelning i ett liberalt parti. Varför inte lägga ner nu efter 70 år och integrera jämställdhetsfrågor i Fp? Och snälla, inget ”kvinnoanpassat” material valet 2006, tack! Sakine Bahceci Förbundsstyrelseledamot Luf Erik List Vinn! Bland de insändare som publiceras lottar vi ut ett exemplar av Filip Hammar & Fredrik Wikingsson bok “Två nötcreme och en moviebox”. 5 REPORTAGE EN INBLICK I H 6 REPORTAGE Vet ni skillnaden mellan en Coffeeshop och ett Coffeehouse? Det är det första man får lära sig när man flyttar till Holland. H är är en ledtråd: från den ena luktar det kaffe och från den andra luktar det sött metalliskt bränt hö. Det andra man får lära sig när man flyttar hit är gå aldrig på cykelbanorna om du har livet ditt kärt. Jag läser i brochyrboken “Living in Holland”, som jag fick tillsammans med antagningsbrevet till mina utlandsstudier, om den ökanda holländska “drogscenen”. Det står ingenting om ämnet förrän i sista kapitlet; “Misconceptions about the Netherlands”. I det första stycket förklarar de om hur otroligt missförstådda de stackars holländarna är i det här avseendet. Deras politik är inte alls permissiv, som den kan verka, den ar pragmatisk; att avkriminalisera “soft drugs” och istället koncentrera sig på att jaga de “riktiga” drogbovarna. Haschanvändning sägs inte vara en del av samhället mer än som en subkultur. Jag antar att jag kan hålla med om det till viss del. Det kan jämföras med att folk som bor på Östermalm och lever därefter också kan betraktas som en subkultur i vissa avseenden, men visst är de en del av samhället, och de syns och hörs definitivt mer än andra “subkultutrer”. Sen står det dock att holländare i allmänhet inte konsumerar mer hasch och marijuana än andra samhällen, att skillnaden bara är att det sker öppet istället for gömt. Och det finner jag svårt att tro. Enligt brochyren har separeringen av marknaden för “hard-” och “soft-” drugs lett till att användingen av tyngre droger blivit lättare att hantera. Jag och mina vänner blev förresten erbjudna kokain när vi gick på en välbesökt gata i Amsterdam i helgen. Det stod en man på gatan och frågade alla som gick forbi helt enkelt. >> HOLLANDS DROGKULTUR 7 REPORTAGE >> Leiden, där jag bor , är en stad med ca. 120 000 invånare och har fyra coffeeshops som jag har sett. Huvudstaden Amsterdam har ungefär trehundra enligt guidebockerna. För att vara ett land som ska vara så öppet med sin inställning till det här med drogerna så tassar de runt frågan som en katt kring het gröt. Jag är inte längre förvånad över att man inte hittar någonting om droganvandning förrän i sista kapitlet i boken. Coffeeshopsen och allt de innebär är en väldigt framträdande del av Amsterdam, men lycka till med att hitta någonting om dem på exempelvis Amsterdams historiska museum. Inställningen jag alltid haft till marijuana och hasch har varit att det är narkotika. Punkt. Beroendeframkallande hallucinogena droger i nivå med… annan narkotika helt enkelt. Det kan låta absurt, jag vet självklart att det inte ens går att jämfora t.ex. hasch och heroin, men min inställning har mer eller mindre varit likadan till båda. Och jag tror inte att min inställning har varit så otroligt annorlunda från de flesta svenskars. Jag skulle hävda att jag inte känner någon i Sverige som röker på och innan jag kom hit skulle jag också helt ärligt kunna säga att jag inte kunde tänka mig att (medvetet) umgås med människor som gör det. Inte bara på grund av själva rökandet; utan mer för vad det har representarat for mig. Jag har väl sett det som något slags trots bara for trotsandets skull. Jag skulle säga att man borde betrakta marijuana som morfin, möjligtvis legalisera i medicinskt syfte, men absolut inte mera. Ni kan bara förestalla er hur chockad jag blev när jag efter en tid här insåg att människor jag inte bara umgicks med utan betraktade som nära vänner är sådana som jag hemma i Stockholm för tre månader sedan antagligen skulle undvika. Att studera utomlands som jag gör innebär inte nödvändigtvis att man riktigt bor i det landet man är i. Jag har föreläsningar med holländare och det händer val att man börjar prata med en någon gång när man är ute, men längre än så sträcker sig knappt min kontakt med dem. Alla jag känner här är andra internationella studenter, de flesta från nordamerika (en och annan kanadensare skulle bli arg om jag inte inkluderade “nord”-delen). Amerikaner har for övrigt en helt annan inställning till hela grejen. De flesta provade första gången någon gång efter att de börjat på college, medan vissa provade tidigare än så. De säger att det praktiskt taget kan betraktas som lagligt och att det är lika lätt att få tag på hasch och marijuana som alkohol för en minderårig dar. Den största skillnaden är att de inte verkar se det som ett problem, överhuvudtaget. De får officiellt inte dricka tills de fyller 21, men det gör man ju och då är inte steget sa långt till att göra andra saker än att dricka alkohol, speciellt när det ar samma person som säljer alkoholen till dig som marijuanan. De låter verkligen jointen eller pipan gå från hand till hand medan de sitter på golvet i en ring, precis som på film. “ 8 Så kommer de till Holland och fortsätter som förut med den enda skillnaden att det faktiskt ar lagligt här, “så det blir väl lite oftare” som min vän uttryckte sig när jag frågade. Intressant är också att de absolut flesta av dem röker inte ens vanliga cigaretter. De har bra betyg, ar väluppfostrade och världsvana och kommer fran “stabila hemförhållanden”. Vem skulle ha trott? Jag har blivit tillfrågad flera gånger om jag vill ha ett bloss, men det är aldrig någon som har insisterat eller pushat. De låter verkligen jointen eller pipan gå från hand till hand medan de sitter på golvet i en ring, precis som på film. Röken är faktiskt inte helt obehaglig. Jag har väl vant mig vid det här laget. Den sticker inte i ögonen och retar inte svalget på samma sätt som tobaksrök. Och den sätter sig inte i håret och kläderna på samma sätt heller. Man måste tydligen dra in luft efter man dragit in röken så att den stannar längre i lungorna, annars blir man inte hög. Jag har sett på mina vänner hur fort det går tills pupillerna förändrats, hur de uppför sig, hur de hostar i dagar efteråt om det varit första gången. Men de blir varken våldsamma eller odrägliga och otrevliga, de blir mest avtrubbade. Om jag ska vara ärlig så föredrar jag nog dem pårökta framför stupfulla. Är det praktiskt taget samma sak att röka på och att dricka alkohol? Nej, absolut inte. Men är det nödvändigtvis värre? Jag vet faktiskt inte längre. Och nej, jag har inte provat själv . Adina Feldman [email protected] NYA REDAKTIONEN Linnea Hincks Aktivist? Elevrådstjej? Tidningsbrud? Vem är egentligen Linnea? Åsikterna går isär, men en sak är i alla fall säker. Hon vägrar placeras in i fack. Aktioner mot manssamhället, febrilt arbetande redaktör eller kamp för en humanare flyktingpolitik. Linnea verkar känna sig lika hemma på alla dessa arenor. Frågan är ju snarare hur en av 80-talisterna från den förlorade generationen orkar hålla detta sken uppe? Är hon en av de sista som på riktigt försöker rädda ungdomsengagemanget, eller är hon under ytan en av de som till sist slukas av passiviteten? Existentiell ångest eller uppriktigt engagerad? Sanningen ligger i betraktarens öga. Ida Hansson Brusewitz bor i lantlig miljö i den östra delen av Stockholm. Läser Informativ Illustration på Mälardalens Högskola där hon försöker lära sig att skapa bilder. Realtivt ung i Luf, trots sina 23 år, sitter i DS för Luf Storstockholm. För övrigt är hon lite Folkpartistiskt engagerad Viktor Ström är 19 år gammal och är en typisk stockholmare. Han är kaxig, lat och dryg. Han har inte körkort och tycker att alla andra svenska städer är “skitsmå”. Till vardags fördriver han tiden med en kopp kaffe på tidningen Värnpliktsnytts redaktion där han gör lumpen som journalist. Skulle man av någon underlig anledning vilja få tag på Viktor eller veta mer om honom finns två säkra kort: Gå ut och festa i Stockholm eller googla på honom, båda funkar lika bra. Ja, just det, han är dålig på att passa tider också. Erik List är snart 20 år och har arbetat med tidningen sedan hösten 2003. Erik är en mycket upptagen man som pluggar juridik samtidigt som han på lediga dagar jobbar som lärarvikarie och på det som är kvar av dygnet sköter uppdragen som bl. a DS-ledamot. Erik skriver helst om Love Berggren Caecubum pugnator Mons montis thallus (Stockholm, 1986) Lång och smal människoliknande varelse med en karakteristisk hårman. Varierad föda med havregrynsgröt som bas. Love lever i par med ideologiskt likasinnade, i revir på 28 m² i Bromma. Arten tycks ha ett Europa eller konstitutionspolitik, men överlåter sporten till någon annan. Han medarbetar också i förbundstidningen Ignis och har medverkat i boken “Alla tiders LUF”, om Liberala ungdomsförbundet mellan 1984 och 2004. medfött intresse för politik och söker sig vid en viss grad av mognad till liberala rörelser. En viss ärftligt betingad dragning till liberala tidningar kan också skönjas i dess beteende, och Love kan nu förväntas producera resonerande texter om teoretiska ämnen. Gabriel Liljenström Vad sade du att han hette? Gabriel? Låter kristet och lite änglalikt, inte sant? Han har visst setts diskutera tysk kultur-film nere på Zita. Fast tydligen är det lättast att få tag på honom vid någon av stadens teaterscener. Pröva NOVA i Vallentuna om kvällarna - han har Rikard Raminen Den här läckerbiten heter Rikard Raminen. Han är 22 år och bor i Sollentuna. Rikard brinner för demokratikamp och globaliseringsfrågor. Hans privata intressen inkluderar allt ifrån att träna kung fu till att läsa historisk facklitteratur. Har någon en fråga om Vinterkriget är detta rätt man att fråga, för han kan allt... nästan. som kampanjledare för Östermalm. Ida är en total teckensnittsnörd och är därför den i redaktionen som petar på layouten. Ibland blir det också lite bilder som till exempel portätten på den här sidan! visst någon teatergrupp där. Det sägs att han studerar filosofi på Södertörns högskola, men ingen av hans kurskamrater har sett honom på ett tag. Nej, den där Gabriel tror jag egentligen inte finns. Pröva med någon mer lättillgänglig. Och mer lättfångad. Som Per Ahlmark till exempel. Just nu skriver Rikard sin kandidatuppsats i nationalekonomi på Södertörns Högskola vilket upptar den mesta av hans tid. Får då trots allt en kväll över är sannolikheten stor att du hittar honom på ett av Södermalms sofistikerade ölhak. Adina Leiah Feldman är 21 år gammal och studerar biomedicin på Karolinska Institutet i Stockholm. För tillfället bor hon och lever utbytesstudentliv i Leiden i Nederländerna under en termin. Hon har varit med i Luf sedan hon insåg att hon inte kunde motstå politik på fritiden under Ja till Euro-kampan- jen 2003. I Luf Storstockholm har hon sedan dess varit med och återuppstartat Solnaklubben där hon är vice ordförande. Hon har suttit i redaktionen för RF sedan början av 2004 som skribent och fotograf. Adina brinner for EU och utbildningspolitik. 9 FLYKTINGPOLITIK SOCIALDEMOKRATISKA MINISTRAR som är beredda att ta sitt ansvar verkar idag vara ungefär lika vanliga som vita elefanter. Men 2006 närmar sig, och då går det förhoppningsvis inte att smita längre. Regeringens människofientliga dubbelmoral har tragiska konsekvenser på många områden, men sällan blir det så hjärtskärande tydligt som när det handlar om svensk asylpolitik och de apatiska flyktingbarnen. I Svt:s ”Debatt”, måndagen den 21 februari, konstaterar Barbro Holmberg att den form av patologisk apati som drabbat över hundra asylsökande flyktingbarn i Sverige inte tycks existera någon annanstans. Barnläkaren och barnpsykiatrikern i panelen beskriver symptomen som mycket allvarliga. De är ense om att det är ett förbryllande sjukdomstillstånd, omöjligt att simulera eller för desperata föräldrar att medvetet framkalla. Det är bara en tidsfråga innan det första apatiska flyktingbarnet avlider i Sverige. Allt pekar på att Sveriges asylpolitik skapat en potentiellt dödlig barnsjukdom som vi är oförmögna att bota. Utvecklingen har accelererat under den tid då Barbro Holmberg var generaldirektör för Migrationsverket och under de senaste två åren då Barbro Holmberg varit migrationsminister. Det är knappast långsökt att hävda att Barbro Holmberg har ett ansvar för vad som har hänt. ”En humanitär katastrof” Men Barbro Holmberg tar inget ansvar. Istället hävdar hon envist att det vore en ”humanitär katastrof ” att låta de sjuka barnen stanna i Sverige ens så länge att svenska läkare får en chans att försöka bota dem. För om barn och föräldrar såg att denna sjukdom ger uppehållstillstånd, då skulle en mängd barn plötsligt uppvisa samma symptom. För att vara en minister som normalt inte visar de asylsökande något som helst förtroende hyser Holmberg en anmärkningsvärd tilltro till dessa små barns förmåga att simulera komplicerade sjukdomstillstånd. Snedvriden världsbild Barbro Holmberg företräder ett synsätt av asylsökande som är allt mer karakteristisk för socialdemokratin. Enligt denna världsbild saknar de flesta som söker asyl i Sverige asylskäl. De har slängt sina pass för att sabotera asylprocessen. De kommer hit för att leva på bidrag och utnyttja vårt välfärdssystem. I Barbro Holmbergs värld är de flesta som kommer hit och utger sig för att vara flyktingar i själva verket myglande parasiter, beredda att offra sina barns hälsa för att få in en fot i det förlovade folkhemmet. ”De flesta asylsökande saknar asylskäl” Att flertalet av de asylsökande som kommer till Sverige saknar asylskäl är en av de besvärjelser Barbro Holmberg enträget upprepat. En uppfattning som dock helt och hållet grundar sig på Barbro Holmbergs egna, illa fungerande, myndigheters statistik. Exempelvis år 2002 gav Migrationsverket och Utlänningsnämnden bara flyktingstatus åt 1,3 % av de asylsökande i Sverige, vilket tas till intäkt för att nästan alla asylsökande saknar asylskäl. Men om Barbro Holmbergs statistik speglar en otvetydig verklighet, hur kan det då komma sig att 31,3% av de asylsökande i Storbritannien bedömdes ha flyktingstatus under samma period, och i Danmark, 17%? Sanningen är att Sverige tillämpar en extremt restriktiv tolkning av FN:s flyktingkonvention. Migrationsverket grundar sina bedömningar på vad som tycks vara den snäv- 10 FOTO: PAWEL FLATO SEMANTISKA BEDRÄGERIER aste definitionen av flyktingbegreppet i hela EU. Sverige intar också den föga hedervärda förstaplatsen i EU som det land som fällts flest gånger av FN:s tortyrkommitté, efter att ha återsänt asylsökande till livsfarliga miljöer. Amnesty International har vid upprepade tillfällen uttryckt sin oro över att asylsökande felaktigt förvägras skydd i Sverige, något som utgör ett brott mot FN:s flyktingkonvention och en grov kränkning av de mänskliga rättigheterna. ”Asylsökande förstör sina ID-handlingar för att sabotera asylprocessen” Barbro Holmberg försitter sällan ett tillfälle att misstänkliggöra de asylsökande som saknar identitetshandlingar, trots att det finns flera logiska förklaringar till detta fenomen. Man kan till exempel knappast begära att människor som flyr undan statlig förföljelse ska uppsöka staten för att skaffa passhandlingar, och därigenom både ge sig till känna och avisera sin flykt. En viktig orsak står också att finna i det svenska regelverket. Människor som vill ta sig till Sverige befinner sig i ett grymt moment 22. Det krävs visum för att komma hit. Och man måste komma hit för att kunna söka asyl. Men man kan inte ansöka om visum för att söka asyl i Sverige, eftersom avsikt att söka asyl utgör ett formellt skäl att avslå en visumansökan. Det är alltså i praktiken omöjligt för asylsökande att ta sig hit på laglig väg. Att då, som Barbro Holmberg, svartmåla ”illegala invandrare” är minst sagt cyniskt. Skrämmande betydelseförskjutningar Den här typen av semantiska krumsprång, ”humanitära katastrofer”, ”illegala immigranter” och ”sociala turister”, blir allt vanligare i den socialdemokratiska retoriken. Det är farligt. För med varje sådant uttryck som börjar användas i folkmun och i media, halkar verkligheten ännu lite mer på sned. Vi måste slå vakt om vårt språk och vår verklighet. Annars lever vi alla snart i Barbros uppochnedvända värld, där definitionen av en ”humanitär katastrof ” är en regering som tar sitt ansvar och därigenom riskerar att förlora valet . Nina Persson MILJÖ DAGS ATT SLUTA BLUNDA DET VIKTIGASTE ARVET vi lämnar efter oss till våra efterlevande är vår planet. Utan den skulle vi inte kunna existera. Ganska så elementärt egentligen, men för majoriteten av vår befolkning verkar det inte självklart att man tar hand om sin miljö, det är främst kapitalismen som styr. Kapitalismen har många bra egenskaper men ibland håller den oss kvar lite för länge i nuet än vad som är bra. Den enskilda konsumenten tänker för det mesta först på vad som är billigast, sedan på vad för kvaliteter produkten har (eller vise versa) och kanske sist på om det är det miljövänligaste alternativet. De allra flesta människor förstår inte vilken effekt ens egna inköp har på miljön, och den enskilda konsumentens förehavanden är kanske inte så intressanta. Men när vi ser ett mönster där nästan alla väljer det sämsta alternativet ur miljösynpunkt, då har varje enskild konsument ett ansvar. Vår miljö påverkas vare sig vi vill eller inte, våra mest artrika områden, regnskogarna, håller på att försvinna. Enligt Världsnaturfondens hemsida skövlas en yta motsvarande 37 fotbollsplaner per minut. Skulle vi här i Sverige skövla vår skog i samma takt skulle det innebära att all skog skulle försvinna inom 1,5 år. I vår egen Östersjö har övergödningen blivit så kraftig att det kanske inte ens är möjligt att återställa den till dess ursprungliga ekosystem. Varje dag ser jag bevis på att vi människor har glömt att vi är en del av naturen, vi tror oss vara så mäktiga att vi står över naturens ordning. Enbart för att vi kan så får vi automatiskt rätten att leka Gud och avgöra vilken art som ska utrotas och vilken art som ska bevaras.Vi är inte ens medvetna om att vi gör dessa val, så trivialt är det. Varje dag bidrar vi till förorenig och miljöförstöring och därigenom bidrar vi också till att bryta ner vår planet lite mer. . Helena Hellström Gefwert “ FOTO: BJÖRN CARLBERG Det värsta vi skulle kunna göra är att förbjuda alla bilar Som liberal tror man på friheten, men ens egen frihet sträcker sig endast så långt man inte kränker någon annans frihet. Men var slutar min frihet och din tar vid? Är det när jag slår dig eller räcker det ifall jag kränker dig verbalt? Och vems frihet får jag inte inkräkta på? Måste det vara en annan människas frihet eller kan det vara ett djurs? Har ett djur någon frihet? Hur är det med vår miljö, får jag behandla den hur jag vill bara för att jag kan? Man kan likna naturen och dess invånare vid ett litet barn. Små barn kan inte uttrycka sin egen vilja ifall de har en. De kan ge oss signaler på att de är hungriga eller att de är sjuka, men de kan inte tala om för oss var det gör ont. Det kan inte naturen heller. Vi får indikationer på att allt inte står rätt till, ibland tydliga, ibland vaga, men de finns där. Det värsta vi skulle kunna göra är att förbjuda alla bilar, alla fabriker, alla vägbyggen etc. Meningen är inte att vi ska förpassa oss själva tillbaka till stenåldern, men vi måste lära oss att leva i balans med resten av planeten. Genom att (till en början) använda sig av statliga medel för att forska fram miljövänliga, konkurrenskraftiga varor kan vi få marknaden att ändra riktning. Genom att göra miljöfrågor viktiga och belysa farorna med att fortsätta i samma spår kan vi ändra utvecklingen av vår planet. Tanken är att privata företag så småningom ska ta över forskningen och produktutvecklingen, men idag finns det uppenbarligen inget sådant intresse. Det är hög tid att välja vilken väg DU vill att utvecklingen ska ta 11 DEBATT LIBERALISMEN ÄR PASSÉ! OFTA NÄR JAG PRATAR MED UNGDOMAR som kallar sig själva “socialliberala” och “radikala liberaler” känner jag igen mycket av hur jag själv tänker. Rättvisa men inte vänsterflum eller överförmynderi. Individualism och frihet, men inte den starkes rätt. Men jag känner också hur ni slösar med ert engagemang i en politisk rörelse som spelat ut sin roll. Liberalismen var en rörelse för att erkänna alla människors lika värde och hade en viktig funktion för att till exempel formulera de mänskliga rättigheterna, något som vi yngre politiska rörelser kan vara tacksamma för. Men Folkpartiet idag har placerat in liberalismen på en höger-vänster skala och positionerat sig som ett borgerligt parti. Världen förändras hela tiden. Det polariserade tänkandet i motsater; svart och vitt, höger och vänster, är passé. Genom att ni agerar inom blockpolitiken låser ni er för alternativa lösningar. Om jag förstått er strategi rätt så vill ni förena ekonomisk borgerlighet med lite socialliberal ”vänster”-krydda. Men bara genom att försöka förena ”höger” och ”vänster” tror jag ni gör ert första misstag. Höger och vänster är mått på ekonomisk ägarkoncentration och har spelat ut sin roll i parlamentarisk politik. Jag tror ni håller med mig när jag säger att det inte är möjligt att skapa ett socialistiskt Sverige. Jag menar att det inte heller går att skapa ett liberalt Sverige. Speciellt inte om det är vad ert moderparti försöker göra. Bara de senaste månaderna har dem gett er radikala ungdomar flera varningsklockor. Liberal integration? I februari skrev till exempel ett 30-tal forskare och debattörer inom Agoras projekt “Rasismer i Europa” en artikel som ville synliggöra rasistiska tankestrukturer i den så kallade integrationsdebatten som Folkpartiet aktivt deltar i. Och frågan blir ännu tydligare - varför pratar Folkpartiet så lite om rasism och så mycket om att ”ställa krav”? Nu föreslår ni att sätta människor i arbete till ersättningar under de lägsta lönerna på arbetsmarknaden – hur väl rimmar det med er tanke om varje människas lika värde? Genom att beskriva blattar som passiva bidragsberoende manar ni på en rasistisk utveckling. Er före detta ordförande Birgitta Ohlsson kritiserar partiets nya profil, men hon verkar stå ganska ensam. Istället står Bert Karlsson i kö för att få medlemskap. Grattis! Liberal miljöpolitik? I Allians för Sverige där Folkpartiet ingår tillsammans med de andra borgerliga partierna har ett gäng arbetsgrupper skapats. Ekonomi, tillväxt, skola, välfärd, säkerhet och rättsväsende. Men var är den arbetsgrupp som behövs allra mest – hur ni ska presentera en trovärdig miljöpolitik? Inte ens på er egen lista över Folkpartiets viktigaste frågor på hemsidan nämns ett ord om miljöförstöring eller ekologi. Däremot hetsar ni på en ekonomisk tillväxt som per definition tär på naturresurserna. Vilken planet hade ni tänkt genomföra era liberala reformer på när jordens resurser tagit slut? Liberal utvecklingspolitik? Sedan 1950 har u-länderna krävt att få till stånd ett fair trade-system där marknaden ska regleras så att det inte blir möjligt att köpa varor för under produktionskostnad och att handelsmarknaden ska vila på principerna om de mänskliga rättigheterna. Detta står inte i total motsats till begreppet ”frihandel”, men det finns en del stötestenar. Rent principiellt så innebär arbete med världsbutiker och Rättvisemärkning som garanterar bönder schysst betalt ”handelshinder” i en nyliberal världsbild. DN:s liberala ledarskribent Peter Wolodarski har skrivit ner Rättvisemärkt som ett försök till protektionism och ett hot mot utveckling. Men hur kan liberala västerlänningar se Afrika, Asiens och Latinamerikas folk i ögonen och säga – ni har fel, ni måste gå ner i lön för att era länder ska utvecklas. För några veckor sedan träffade jag riksdagsledamot Anita Brodén som förklarade att i och med att Folkpartiet driver frihandel kan det vara svårt att driva rättvis handelfrågor. Genom att behandla frihandel som en helig ko inom ert parti och er rörelse sätter ni käppar i hjulet för småskaliga bönder och kooperativ i Syd. Liberal feminism? Jag nämnde de mänskliga rättigheterna som en liberal framgång. Men man måste tillåta sig att stanna upp och kritiskt granska även de mänskliga rättigheterna och den tillhörande humanismen. Jag har hört många unga manliga liberaler hylla humanismen som ett substitut för feminismen ”som bara gynnar kvinnor”. Det är ett oroande tidstecken att era medlemmar vägrar se patriarkala strukturer utan rabblar ”alla är lika mycket värda” och fortsätter se upp till Adam Smith, Thomas Jefferson och John Stuart Mill, som alla bara råkar ha kuk... Varken ett socialistiskt eller liberalt Sverige är på gång. En radikal liberalism kan tyckas ha sina poänger, men den måste moderniseras med gröna idéer som långsiktighet och hållbar utveckling, pacifism och ickevåld, direktdemokrati och decentralisering. Jag har följt er socialliberala rörelse. Jag är djupt skeptisk till er utveckling inom bland annat miljö, feminism, integration och internationella utvecklingsfrågor. Där är min rörelse, den gröna rörelsen, före er. Vi har utvecklat en frihetlig rättvis grön politik som jag tror att många av er skulle må bra av att komma över till. Ni är välkomna Vilken planet hade ni tänkt genomföra era liberala reformer på när jordens resurser tagit slut? 12 . Anders Wallner Grön Ungdom Stockholm DEBATT SVAR PÅ TAL JAG BLIR UPPRÖRD när jag hör hur Grön Ungdom menar att liberalismens kamp för mänskliga rättigheter är passé och har ”spelat ut sin roll”. Menar då Grön Ungdom att det är helt okej att flickor i vissa afrikanska länder omskärs, att det i många fundamentalistiska, muslimska länder är familjefadern som helt bestämmer över kvinnorna, att det är helt okej att tortyr fortfarande existerar eller att Sverige fällts nio gånger för tortyr av FN? Listan kan göras lång. Vad gäller skalan höger-vänster kan jag hålla med om att den är väldigt flummig. Men är inte vad partierna står för viktigare än var man placerar dem? Dessutom har ju trots allt Miljöpartiet, genom samarbetet med sossarna och vänstern, tydligt tagit ställning i ”blockpolitiken”. Ni biter ju er själva i svansen! Den liberala integrationspolitiken bygger på tanken om en öppen och fri värld. En världsfederation utan gränser mellan länder. Men till skillnad från Grön Ungdom inser vi att en utopi inte går att genomföra över en natt. Fri arbetskraftsinvandring är en god början och vi måste trots allt inse att dagens betonghårda, kollektiva socialanätverk med en gigantisk offentlig sektor hindrar en fri invandring, då systemet skulle kollapsa om vi öppnade upp gränserna imorgon. Miljöpolitik är en svår fråga. Anledningen till att det inte finns något arbetsgrupp som berör miljöpolitik i alliansen beror helt enkelt på splittring partierna emellan. Till skillnad från Grön Ungdom inser nämligen alliansen att det finns många aspekter på miljöfrågor. Det handlar om ekonomi, det handlar om sociala frågor och det handlar givetvis om naturens affektionsvärde och värde för framtida generationer. Liberalismen inser att långsiktighet inte är fulländning. Inte heller är kortsiktighet, vilket mer eller mindre alla partier driver någon lösning. Liberalerna försöker dock att se det hela även på en mellansiktig nivå. Givetvis vore det bra om man kunde använda sig av förnyelsebara resurser, men det är inte möjligt att ställa om energiutvinningen över en natt. Det går inte att chockhöja bensinpriserna för konsekvenserna blir en allt större urbanisering och utslagning av de som bor långt ute på landet. Det tydligaste exemplet vad gäller den gröna ungdomens brist på mellansikthet gäller kärnkraften. Tyvärr, vi har inte fusion än. Tyvärr kan vi ännu inte använda oss av antimateria som i Star Trek. Varför då byta ut kärnkraften mot de än mer smutsiga kolkraftverken? Kan verkligen den gröna rörelsen mena på att det är framåttänkande att man värmer upp hushåll med kolkraft istället för varmvatten som redan produceras som en biprodukt vid den säkra, och för tillfället miljövänligare, kärnkraften? Liberal utvecklingspolitik bygger på solidaritet och frihandel, där folkets efterfrågan styr produktionen och indikrekt priser och löner, istället för staten. Jag tror att den liberala rörelsen måste våga se oss västerlänningar i ögonen och konstatera att vi måste gå ner i lön för att världen ska kunna utvecklas. Dock genom att bojkotta H&M kläder pga. de låga löner som arbetarna får tar man bort deras jobb och löner helt och hållet, vilket absolut inte är rätt metod. Genom att istället sprida liberalismen och öppna marknaden för handel kommer världen att kunna jämställas och hela världen utvecklas, även om det betyder att vissa länder (västvärlden) kommer att få lov till att sänka sin standard. Det går inte att hyckla längre. Vänstern och Miljöpartiet sitter på den skandinaviska halvön och låtsas som om allt var som förr. Utländska arbetare, inte ens från EU-länder, är välkomna till Sverige. Inte underligt att vänstern och främst de gröna är så rädda för den Europeiska Unionen, vilken ju innebär att arbetare från Polen skulle ha rätt till att arbeta i vårt land, att vi måste sänka våra löner och levnardsstandard. Givetvis är det dåligt att EU hindrar andra länder att konkurrera, men jag tror inte att det skulle vara enklare för kinesisk arbetskraft att komma till Sverige bara för att vi stod utanför EU. Lustigt att grön ungdom kritiserar att vissa liberaler använder substitutord för feminism. När jag var med i förbundet hyllades equivalism och feminism ansågs tillhöra betongpartierna. Equivalismen är något som jag själv står fast vid, även efter min övergång till Liberala ungdomsförbundet. Den gröna ideologin är mycket optimistik, men dessvärre inte lika realistisk. Den globala dimensionen som uppstått i dagens politik har gjort politiken så mycket svårare att greppa. Ideologierna kommunism, liberalism och den yngre gröna ideologin som bygger på globalisering och solidaritet (i olika former och tolkningar förvisso) har visat sig svårare att förverkliga i realiteten. Jag skulle själv, personligen, gärna se ett samarbete mellan liberalerna och de gröna då jag tror att ideologierna kompletterar varandra. Den gröna ideologin har många luckor, vilket är förståligt då det är en så pass ny ideologi medan liberalismen inte är ömtålig, men kan tappa synen framåt. Jag förstår inte det här med att man ska vinna över medlemmar till ”sin sida”. Varför inte verka för ett mer utbrett samarbete, varför inte verka för konsensus? Det är ju något som de gröna, bortsett från den utpressning som bedrivs gentemot sossarna, gärna gör Till skillnad från Grön Ungdom inser vi att en utopi inte går att genomföra under en natt . Carl Philip Wetterqvist Vice Ordförande Luf Lund och f.d. medlem i Grön Ungdom 13 INRIKES REGERINGEN ÄR SKYLDIGA OSS EN BÄTTRE KRISBEREDSKAP VI SATT NEDSJUNKNA I SOFFAN på studentkorridoren med varsitt glas glögg. Snart skulle lovet komma och vi pratade om hur julen skulle tillbringas. Jag skulle som vanligt åka hem till Värmland, Nina skulle stanna i Skåne och Vivi – som varit duktig och sparat pengar under terminen – skulle dra utomlands med familjen. Sol, värme och vidsträckta stränder – som vi avundades henne! Ett paradis på jorden. Åtminstone då, för några vinterbitna lundastudenter, så innerligt trötta på den svenska vintern. För just då, i den mjuka soffan med ångande BLOSSA i handen, kunde vi ju inte veta att Vivi aldrig skulle komma tillbaka från sin julsemester. Hon försvann en vecka senare tillsammans med sina syskon i den oförglömliga flodvåg som förvandlade Thailand till en enda stor vattendränkt massgrav. Förlusten av en familjemedlem, en vän eller en arbetskamrat brukar ju ofta inskränka sig till att vara en högst privat angelägenhet, så även för mig.Tsunamikatastrofen har dock förvandlat varje enskild tragedi till ett gemensamt nationellt trauma för vårt land. Detta är inte så konstigt det stora antalet döda, skadade och berörda anhöriga sägs inte ha överträffats sedan slaget vid Poltava. Den viktigaste orsaken till att naturkatastrofen dessutom blivit en politisk förtroendefråga i Sverige är den fullständiga lamslagenhet som statsledningen uppvisade inför situationen. En slags haverikommission granskar därför för närvarande vad den socialdemokratiska regeringen egentligen höll på med under katastrofens mest kritiska skede. Varför pratade inte statsministern och utrikesministern överhuvudtaget med varandra under katastrofens första dygn? Hur kom det sig att UD tvingade strandsatta svenskar att skriva på skuldsedlar för att få resa hem? Av vilken anledning hotade utrikesminister Laila Freivalds Fritidsresors informationschef Lottie Knutsson strax före en tv-intervju? Och hur kommer det sig att Sverige saknar en fungerande krisberedskap? Frågorna är många och slutsatserna är skrämmande. När regeringen ställdes inför en katastrofsituation - ett läge där man som medborgare förväntar sig ett tydligt ledarskap, snabb kommunikation och i princip inga ekonomiska gränser för vilka insatser som får göras – så förvandlas regeringskansliet istället till en ohanterlig härdsmälta. En del av anklagelserna mot regeringen riskerar att framstå som orimliga, riktade i affekt från anhöriga som behöver hålla någon – vem som helst egentligen – som ansvarig för en nära anhörigs helt meningslösa bortgång. Må så vara. Det står dock till regeringens försvar helt klart att våra myndigheter inte hade kunnat rädda Vivi eller någon annan turist till livet från flodvågen oavsett vilka resurser som hade mobiliserats från vår sida jordklotet. Men kritik är fortfarande i högsta grad befogad. För de överlevande “ 14 och strandsatta kunde mycket mer ha gjorts, mer professionellt och mycket snabbare. Den allra viktigaste frågan handlar givetvis om ansvar. För oavsett vilken kritik haverikommissionen kommer framföra och oavsett vem som väntas hållas som ansvarig – om man nu vågar hålla någon som ansvarig – så infinner sig givetvis frågan om det verkligen kommer betyda något? På riktigt? Det har ju aldrig varit särskilt salongsfähigt att ta ett personligt ansvar för politiska misslyckanden inom socialdemokratin. För oavsett vilka skandaler och affärer som exploderar så tenderar ju Perssons ministrar att krampaktigt försöka hålla sig kvar i sina taburetter - månatligen förstärkta i sin övertygelse genom lönebeskedet som påminner om att ens hypotetiska avgång dessvärre innebär en inkomstförlust på minst en miljon kronor per år. Det bästa sättet att hålla kritikerna på mattan har istället varit att tillsätta nya utredningar tills varje brännande fråga självdör. Det ser dessvärre ut som att man i väntan på nästa val vackert får finna sig i att regeringen till vardags gärna engagerar sig i frågor som alkoglass och cykelhjälmstvång och annat som för stunden antingen ska förbjudas eller åläggas befolkningen. Men någon bör redan nu upplysa statsminister Persson om statens allra viktigaste huvuduppdrag - att hålla statsapparaten och dess ledning väl rustat att möta alla slags prövningar som hotar medborgarnas liv och säkerhet. Detta område har socialdemokratin för länge sedan övergivit: försvarspolitiken har förvandlats till ett pingpongspel av regionalpolitiska åtgärder, polisen klarar inte längre att utreda alla brott och den civila krisberedskapen fungerar knappt när regeringskansliet försätts i övningsläge. Frågan är när regeringen ska ta den enskilde medborgarens säkerhet på allvar? Varför pratade inte statsministern och utrikesministern överhuvudtaget med varandra? . Johan Chytraeus UTRIKES NATIONALISM I KONFLIKTER - vad är en liberal inställning? får inte glömmas att man ger efter för den ene partens nationalism oavsett vilken sida man än väljer, det får heller inte glömmas att alla konflikter är unika och har sina speciella orsaker och lösningar, det finns inte en lösning som fungerar överallt. En organisation som kämpar för politiskt autonomi har inte per automatik moraliskt rätt eller fel, väldigt många och komplicerade faktorer väger in och viktiga och frågor att besvara före ett ställningstagande föreligger. Vad innebär det för demokratin och friheten att stödja den ena eller andra parten? Vill utbrytarna inrätta demokrati i den nya politiska enheten? Motverkar den nuvarande enheten en viss grupps fri- och rättigheter? Sist men inte minst, vad tycker befolkningen i den berörda regionen? Detta är frågor vars svar i hög grad avgörs av faktorer speciella för varje konflikt. Som svar på rubrikfrågan anser jag att ett liberalt förhållningssätt först och främst måste utgå ifrån en demokratisk frihetsaspekt. Självständighet eller politisk autonomi av olika slag för de grupper som önskar och erkännande av människors nationella och kulturella rättigheter är ett viktigt steg på vägen till en demokratiserad värld och bör därför stödjas. Men nationalismen är tvetydig och rymmer både frihet och förtryck, t ex kamp mot yttre tvång men också en självhävdelse som kan drabba minoriteter och grannar. Därför är det viktigt att som liberal enbart stödja de nationella strömningar och rörelser som bygger på befrielse, frihet och demokratibyggande medan man tydligt avvisar den typ av nationalism som går ut på dominans och förtryck över andra folkgrupper och individer. Den liberala idén om att den enes frihet slutar där den andres börjar bör vara grundtanken även här . Borhan Hosseini FOTO: NATO EN AV NATIONALISMENS GRUNDIDÉER är att alla folk har rätt till självständighet om de så önskar, vilket också finns uttryckt i FN-deklaration. Som demokrat och liberal är det svårt att argumentera emot detta, liberaler är ofta med på den linjen av demokratisk principiell grund. Självständighet, som är synonymt med frihet, är ett återkommande ord inom liberalismen. Men nationalism ses med stor misstänksamhet och förknippas i hög grad med högerextrema grupper, inte minst i etablerad svensk politik. Det är rätt att betrakta nationalismen med stor skepsis. Nationalismens glorifierande av den egna nationen har varit en stark orsak till många krig, inte minst första världskriget som lade Europa i ruiner och som ledde till det ännu större andra världskriget. Ideologins starka fokus på den egna nationen flörtar också med chauvinismens nedvärderande syn på andra grupper och nationer, vilket i många fall är ren rasism. Några saker värda att nämna kring ideologier är att de har förändrat historien enormt och orsakat allt från förödande krig till positiv samhällsutveckling. En ideologi bör alltid analyseras innan den tas emot eftersom den ofta är mångsidig, kan vara motsägelsefull och verka attraktiv tills dess att den utsatts för en hårdare granskning. Ideologier, så även nationalismen, är inte statiska utan i allmänhet breda och svårfångade och avsaknaden av en tydlig avgränsning ger på gott och ont utrymme för olika tolkningar och åsikter. Något som bör ligga i bakhuvudet är alltså att samma ideologibegrepp kan för olika människor betyda olika saker vilket skapar missförstånd och svårighet i debatten. I tredje världen, men också i Europa pågår konflikter orsakade av oenigheter kring politiska enheters utformning och p.g.a. att etniska minoriteter anser sig förtryckta, Darfur, Kosovo och Kurdistan är bara några exempel. Effekten av sådana konflikter är utöver mänskligt lidande ökade nationalistiska strömningar, hos både självständighetsförespråkare och de som vill bevara existerande gränser. Hur ska man då som liberal ställa sig till liknande konflikter? Svaret är inte enkelt, det 15 INRIKES FOLKOMRÖSTNINGAR EN BÄTTRE FORM AV DEMOKRATI? RIKSDAGSBESLUT ELLER FOLKOMRÖSTNING? Det – och inte innehåll och innebörd – tycks vara den mest centrala frågan i den svenska debatten om EU-konstitutionen. Mest av allt visar det på att vi är osäkra på vad vi faktiskt ska ha folkomröstningar till. Det finns två sätt att få till en folkomröstning i Sverige. Dels besitter en riksdagsminoritet på en tredjedel en aldrig använd och tämligen okontroversiell makt att få till stånd en folkomröstning i aktuella grundlagsfrågor. Dels kan riksdagen i vilken fråga de vill utlysa rådgivande folkomröstningar, vilket är det som hittills använts. Men frågan är: varför ska vi egentligen ha folkomröstningar? Man kan se direktdemokrati som en högre, naturligare eller bara bättre form av demokrati än representativ demokrati. Om representativ demokrati bara är ett substitut för direktdemokrati av praktiska skäl borde vi ordna folkomröstningar i så många viktiga frågor vi kan! Jag är beredd att hålla med om att folkets direkt uttryckta vilja i en isolerad fråga, i ett val som uppfyller vissa krav (exempelvis tillfredsställande högt valdeltagande), är en bättre form av demokrati. Dock är det vi talar om inte en isolerad fråga, utan att styra ett helt land. En fråga kan sällan renodlas och frikopplas från andra frågor. Därmed krävs ett helhetsansvar, vilket inte är möjligt när politiken reduceras till enskilda frågor. Eftersom vi talar om att styra ett land är det heller inte möjligt att på något sätt helt ersätta den representativa demokratin med folkomröstningar. När beslutsfattandet är delat blir representanternas auktoritet urgröpt eftersom de inte längre har det fulla ansvaret. Deras beslut är nu mindre legitima. Konsekvensen av att försöka använda sig av en ”bättre” form av demokrati i vissa utvalda frågor blir alltså att man försämrar förutsättningarna för beslut i alla övriga. Nu är det inte bara högtravande ord som demokrati som gör att vi i Sverige anordnar folkomröstningar. Historien visar på en tendens att folket konsulteras mer sällan om ett förslag har en stabil och enig majoritet än om partierna är internt splittrade. Den positiva sidan av denna sorts säkerhetsventil är att man kan komma till beslut. Det finns dock något beklämmande i att vi folkomröstar för att våra valda representanter inte klarar av att ta sitt ansvar utan hellre skickar frågan vidare. Överhuvudtaget finns det starka skäl att ifrågasätta varför riksdagen ska besluta om när vi ska folkomrösta. En bättre princip är att folket självt bestämmer när vi tillfälligt vill ta tillbaka den makt vi delegerat till riksdagen. Själva grundtanken med folkomröstningar är ju maktkontroll: att se till att de valda inte tar beslut tvärsemot majoritetens vilja. Vad för sorts maktkontroll är det om bara riksdagen kan sätta dagordningen? Nu har även folkliga initiativ sina klara brister. Men om vi ska använda oss av folkomröstningar bör exempel- vis automatiskt utlösta folkomröstningar i vissa typer av frågor absolut diskuteras. Dessa förslag är principiellt mycket vettigare än dagens ad hocfolkomröstningar. Den möjlighet till folkomröstningar som används idag är egentligen inte mycket mer än en stor opinionsundersökning beställd av riksdagen. Den instiftades på 1920-talet (av främst sossar och högermän) och hade säkert sina poänger. Under denna tid var det svårt att blott läsa av den allmänna opinionen, och gemene man hade få praktiska möjligheter till insyn i riksdagens arbete. Då var det befogat att kunna ta reda på vad majoriteten av befolkningen ville i de viktigaste frågorna. Men idag? Trots goda skäl att vara skeptisk till folkomröstningar finns uppenbarligen en stark vilja att använda detta maktkontrollsinstrument – så stark att vi diskuterar folkomröstning och inte innehåll när det gäller EU-konstitutionen. Men kanske är det som visar sig egentligen inte en stark tilltro till folkomröstningar, utan missnöje med hur dagens representativa system fungerar? Därmed handlar inte den diskussion vi behöver i första hand om folkomröstningar, utan mer allmänt om hur vi kan stärka den representativa demokratin. Där kan kontrollinstrumentet folkomröstningar vara en väg som fortfarande bör diskuteras, även om jag personligen snarare ser en större brist på ledare med klara idéer och långsiktiga visioner bland alla politiker som mest följer den senaste opinionsundersökningen En bättre princip är att folket självt bestämmer när vi tillfälligt vill ta tillbaka den makt vi delegerat riksdagen. 16 . Love Berggren [email protected] KRÖNIKA I ORDETS RÄTTA BEMÄRKELSE del 1 av 7 - Radikal DET ÄR KNAPPT ETT OCH ETT HALVT ÅR kvar till valet, och som ni alla vet handlar valens utgång inte sällan om retorik. Vilka ord har vänstern lagt beslag på, och hur ska vi använda dem till vår egen fördel? I en serie på sju ord kommer vi att försöka ta fasta på de allra mest kidnappade och rödfärgade orden och återerövra dem. Vi börjar med ett för läsarna troligen mycket bekant begrepp. Jag har vid ett flertal tillfällen haft framme gamla nummer av Radikalt Forum som legat utspridda på mitt överbelastade skrivbord, då en vän eller en släkting plötsligt fått ögonen på dessa. Inte sällan får man bevittna hur en nyfiken blick pendlar mellan tidskriften och min egen gestalt, för att sedan mynna ut i frågan: Är du radikal? Jag trodde du röstade borgerligt? Hur ska man förhålla sig till en sådan fråga? Jag upplever det som att radikal, för många svenskar, är någonting ganska spännande, men per automatik också ett tämligen farligt begrepp. Kanske alstrar fördomarna en bild av en fjunig, svartklädd pojke med palestinsjal som kastar molotov-cocktails på pälsaffärer, eller en snaggad kroppsbyggartjej som klottrar ned H&M-affischer med anti-patriarkala budskap. Men radikal ska inte reflexmässigt behöva föra tankarna till detta, när det i själva verket är ett stort och användbart ord som förtjänar att vårdas av betydligt fler än bara de vänstervridna och utomparlamentariska rörelserna. Från latinets radix, som betyder rot, listar du snart ut att begreppet står för någonting mycket vidare än att bara vara samhällsomstörtande. Slår du upp ordet i en uppslagsbok kommer du att stöta på synonymer som gå till roten med, grundlig, genomgripande, reformivrig men också vänstersinnad. Kanske anser många att de alla står för samma sak. För oss liberaler blir det snart uppenbart att denna sammanblandning av begrepp faktiskt kan innebära ett ideologiskt problem, samtidigt som det i vissa lägen kan gagna en rörelse som gör anspråk på att få till stånd ett regeringsskifte. Jag ska försöka förklara varför. Om liberaler hade fått lansera ”radikal” som ett för svenskarna nytt politiskt ord, ett nytt begrepp, hade vi troligtvis börjat med att låta det stå som motsats till den politik som förs just nu. Vårt regeringsparti med tillhörande kumpaner tycks vare sig vilja gå till botten med problemen, eller vilja reformera ett uttjänat system. Läs synonymerna till ”radikal” än en gång! Finns de något ord, utom möjligtvis ”vänstersinnad” som i våra ögon uppfattas som vänsterpolitiskt? Att som Erik Zsiga, författare till Popvänstern, hävda att de allra mest konservativa och reformfientliga krafterna i själva verket är vänsterrörelsen, är här någonting att verkligen ta fasta på. Om vårt mål är att vinna valet 2006, måste vi också lyckas med konststycket att få svenska folket att inse just detta: vänstern är inte längre vänster, vänstern är stockkonservativ, gammalmodig och absolut inte radikal. Men gör vi det genom att själva försöka lägga beslag på begreppet? Mitt personliga svar, som för såväl min egen redaktion som våra läsare må uppfattas som provocerande, är nej, vi tjänar inte på att utmåla oss som radikala. För de som röstar höger kommer ordet för evigt att framstå som samhällsfientligt och, för att raljera, radikalt. För vänsterkrafterna uppfattas det enbart som hyckleri att de marknadsbejakande krafterna skulle kunna vara radikala. Att istället negera begreppet och visa väljarna det chockerande men sanningsenligt faktumet att vänstern är anti-radikal, skulle vi på så sätt kunna undvika att tappa förtroende från våra egna, och samtidigt skapa ett ideologiskt vakuum hos inte minst vänsterpartiet och miljöpartiet. Vi skulle, som det heter, både kunna äta och behålla kakan. Men den privata frågan från mina vänner kvarstår: är du Gabriel Liljenström radikal? Röstar inte du, Gabriel Liljenström, borgerligt? Jo visst gör jag det, svarar jag, jag är radikal eftersom jag röstar borgerligt Vänstern är inte längre vänster, vänstern är stockkonservativ, gammalmodig och absolut inte radikal. . Gabriel Liljenström [email protected] 17 PROFIL VÅR NYA LEDARE Interjvu och foto: Linnea Hincks Under årsmötet valdes Rebecca David till distriktsordförande i Stockholm. Rebecca är 20 år, har varit bland annat andre vice ordförande i Stockholm och startat upp Luf Sollentuna. P å senare tid har hon jobbat som lärarvikarie på grundskolor, ägnat sig åt folkpartiuppdrag i Sollentuna och pluggade förra året fem månader i Australien. Radikalt Forum tillbringade en solig vårmorgon med henne för att diskutera allt från Australiens politiska läge till hur hon ska leda distriktets arbete för en liberal valseger 2006. Rebecca tycker till om: Kärnkraft? Ja, så länge vi inte har bättre alternativ Kvotering och positiv särbehandling? Nej, man ska rätt person på rätt plats. Svensk flyktingpolitik? Nej till svensk sosseflyktingpolitik. Feminism? Ja, feminism är bra, men jag kallar mig inte feminist. Fildelning? Jag tror inte det går att hindra, så vi får göra andra marknader mer intressanta om vi vill få folk att köpa skivor istället för att ladda ner. Friår? Nej tack, det tror jag inte. Det handlar om att folk byter plats och inte att vi skapar fler arbetstillfällen. Det är fler jobb vi behöver, inte vikarier. Marknadshyror i Stockholm? Ja, det tror jag är bra. Fler grönområden i Stockholm? Fler bostäder i Stockholm. Om det betyder att man skär ner på grönområdena i Stockholm så fine by me. Medlemsbaserade bidrag till ungdomsförbund? Medlemsbaserade bidrag fungerar inte, det lockar bara till fusk. Mandatbaserade tror jag därför på. Du har varit distriktsordförande i snart två månader. Hur känns det? Jag börjar bli ganska varm i kläderna. Det var nog en större grej än jag trodde att ta över och bli ordförande, det kan jag helt klart säga. Men jag har väldigt bra människor runt omkring mig och det känns jättekul. Det känns hur kul som helst att jag är i ledningen för Luf Storstockholm som kommer vara en enormt viktig kraft för maktskifte om ett och ett halvt år. Förtroendet jag har fått av medlemmar känns som en grym push. Hur ska vi då göra för att få till ett maktskifte? Det handlar om att vi måste ut på skolor och snacka politik. Vi måste övertyga dem i vår målgrupp. Många som jag känner är egentligen inte intresserad av politik. De vet inte så mycket och bryr sig inte så mycket heller och politikerföraktet är ganska stort. Det är en jättestor utmaning att övertyga dem att politik är kul och att man kan påverka, men också såklart att liberalismen är det bästa alternativet. Berätta om din vistelse i Australien. Det var det absolut bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag pluggade språk och Australienkunskap. Jag bodde i Brisbane, vilket är världens finaste stad. Jag reste också runt en hel del. Det gav mig så otroligt mycket att bara vara på egen hand och klara mig själv. Engagerade du dig politiskt i Australien? Nej, inte mer än att jag försökte påverka mina tyska och italienska vänner att rösta i Europaparlamentsvalet. Det >> gick inte så bra. 18 PROFIL Hur är det politiska läget i Australien jämfört med Sverige? De motsvarande konservativa styr vilket de har gjort ganska länge. De kör mycket med familjepolitik och kd-värderingar. Deras premiärminister John Howard är verkligen landsfader. Man kan inte se en nyhetssändning utan att han är med någonstans. Det är tio gånger värre än vad det är här i Sverige. Göran Persson är ju med då och då, men Howard ska tycka och tänka om precis allting. Det var lite intressant att se. Förhoppningsvis kommer du att synas mycket mer i media här framöver. Har du några konkreta mål? Ja, definitivt. I Sollentuna har jag lite erfarenhet, kan jag lägga till ifrån lokalteve som gjort lite inslag om Luf i Sollentuna. Så självklart, jag ska satsa på att få in många debattartiklar i Stockholm City, för den har många läsare. Gärna med andra borgerliga ungdomsförbund. Vi kan säkert hitta frågor där vi kan skriva under allihopa och visa att vi också står enade. Rebecca, har du läst en tidning på sistone? Ja, igår läste jag Metro. Vi ska inte ägna oss åt några SSU-fasoner, men nu har Luf Stockholm tappat en del kongressombud. Hur ska vi göra för att säkra vår plats som det klart största distriktet i förbundet? Dels måste vi värva fler medlemmar, där har ju andra distrikt varit duktigare än Stockholm de senaste åren. Sedan finns det ju olika system för att räkna fram hur många ombud ett distrikt ska få… Vad upprörde dig där? Ska jag vara ärlig? Jag såg den här listan på intagningspoäng till gymnasieskolor och min gamla gymnasieskola Viktor Rydberg inte var med på sju-i-toppen! Men allvarligt, det som gjort mig upprörd den senaste veckan är utvisningen av de apatiska flyktingbarnen. Medieerfarenheter? Är detta första intervjun? Nästan, så nära. Bara häromveckan blev jag intervjuad till ungdomsdelen i judisk krönika, som ville veta varför jag engagerade mig i Luf, om det har något med min judiska bakgrund att göra. Så det kommer tydligen att vara en ganska stor artikel om mig i deras sommarnummer. . 19 ÅRSMÖTE FOTO: PATRICK KRASSÉN ÅRSMÖTE & nya DS 2005 Helgen den 19-20 februari åkte ett åttiotal unga stockholmsliberaler ut till det avlägsna Nynäshamn för att hålla ordinarie årsmöte och fira att det var trettiofem år sedan FPU Stockholms län och de liberala och frisinnade ungdomsförbunden i Stockholms stad bestämde sig för att bli ett distrikt. Å rsmötet hölls på kursgården Nynäsgården, i en trakt som är så oliberal den bara kan bli; inga Luf-medlemmar och noll röster i Ungt Val 2002. Ett antal viktiga personförändringar genomfördes. Efter två framgångsrika år som ordförande hade Kira Repka bestämt sig för att avgå. För första gången sedan Fredrik Malm valdes till distriktsordförande 1998 lyckades vi byta ordförande utan strid. Rebecca David från Sollentuna valdes enhälligt. Inte heller till de två posterna som vice ordförande, ledamöter eller suppleanter förekom några motkandidater. Ett antal förändringar i politiken genomfördes också. Distriktet är numera för att skolan på sikt helt ska drivas privat, med offentliga medel, men mot friskolors rätt att ta ut avgifter. Distriktet är också motståndare till Na- tionalstadsparkens existens, vilket markeras i handlingsprogrammet samt i ett årsmötesuttalande. På lördagskvällen hölls också en årsmötesmiddag med följande meny; kallrökt laxrulle, grillad lammentrecôte med jordärtskockspuré och choklad- moussetårta. Ett antal hedersgäster deltog, bl.a. riksdagsledamöterna Karin Pilsäter och Martin Andreasson, folkpartiets länsförbundsordförande Maria Wallhager, och ett antal f.d. distriktsordförande. Det enade distriktets förste ordförande Lars Leijonborg kunde tyvärr inte närvara. Efter en mycket trevlig kväll, en angenäm natt i bekväma sängar och en överdådig frukost fortsatte handlingsprograms-debatterna tidigt på söndagsmorgonen. Årsmötet avslutades med en känsloladdad debatt om alkoholpolicyn, varefter deltagarna begav sig hemåt i vinterkvällen, trötta men hoppfulla . 20 Erik List Omvalda Linnea Hincks har lång erfarenhet av distriktet. Radikalt Forum är hennes andra redaktörskap, och i styrelsen ansvarar hon nu även för feminism och flyktingpolitik. Dessa frågor tror hon många medlemmar tycker är viktiga och hon vill driva dem. Annars är Luf Storstockholms utveckling och medlemmarnas välbefinnande viktigt för denna socialliberala feminist med gröna influenser. Patric Sundell sitter i arbetsutskottet och är personen man vänder sig till om man liksom Patric är intresserad av HBT, tolerans- och integrationsfrågor. Demokratikämpen och anti-sossen Patric hoppas framförallt kunna tillföra goda HBT-kunskaper och mycket positivt socialt i styrelsen, och med erfarenhet som klubbordförande vill Patric arbeta för att stärka klubbarna. Tim Nilsson, andre vice ordförande, är distriktets medieansvarige. Livsstils- och miljöfrågor kontaktar ni också Tim för. Med sin rutin och en gedigen erfarenhet inom förbundet har denne sociallibertarian (”jag är bekväm med hög skatt om det går till rullstolar – i övrigt ska staten ge fan i vad jag gör”) en vision om att Luf ska vara intimt förknippat med frihet och solidaritet. Diana Wallhager är nu, under sitt tredje år i ds, ordförande för arbetsutskottet, kamrer och förhandlingsdelegation. Hon är ansvarig för skatte-, ekonomi- och arbetsmarknadspolitik, men hon menar sig framförallt ”knäcka på administration” och ser det som en viktig uppgift att föra vidare främst de administrativa kunskaper hon med sin erfarenhet i ds samlat på sig. Suppleanten Karl Axelsson vill arbeta för en mer ideologisk bakgrund och att Luf återknyter till vårt historiska arv, och där hoppas han kunna bidra med sin kompetens. En positivare attityd där vi mer för ut vad vi vill ser han också som viktigt, men så har Karl också ansvar inom ds för kommunikation. Liberalfeministen Karl har även intern och extern jämställdhet som ansvarsområden. Carl-Johan Carlsson, suppleant, är ansvarig för eftermiddagskampanjer samt för flytking- och toleransfrågor. Denna starkt engagerade feministiska, USA-positiva kärnkraftsvänliga socialliberal vill framförallt arbeta för att aktivera medlemmar, exempelvis genom kampanjande och materialutdelande. Christoffer Fagerbergs hjärtefråga är att lösa bostadskrisen. Han menar att Luf är fruktansvärt dåliga på att kampanja och på att välkomna nya medlemmar, och allt detta hoppas denna övertygade federalist och socialliberal kunna bidra till att avhjälpa – ansvarig som han är för skolkampanj, medlemsvård, Café Liberal och bostadspolitik Vice ordförande Borhan Hosseini brinner för demokrati och mänskliga rättigheter, ”själva fundamentet i ett samhälle”, och följaktligen är hans ansvarsområden fred, demokrati och integration, tillsammans med förortserövring. Han vill satsa på att sprida liberala åsikter och att engagera ungdomar. Ida Hansson Brusewitz kommer med sina goda kunskaper i hur man kommunicerar ett budskap arbeta mycket med bilden utåt och den grafiska profilen (vilket t.ex. innebär praktisk utformning av material). ”Vi har bra åsikter, men vi måste föra ut dem”, som hon uttrycker det. Denna privatiseringsvänliga åt höger gående socialliberal har även vård och omsorg som ansvarsområde. Linda Nordlund, suppleant, sitter i arbetsutskottet och har ansvar för utbildningspolitik. Linda betonar gärna vikten av att välkomna och hjälpa till att slussa in nya medlemmar i Luf och har följaktligen medlemsvården på sitt bord. Som relativt ny hoppas denna EU-fantast kunna tillföra ett gräsrotsperspektiv i ds. Omvalda Benjamin Katzeff är den ni vänder er till när det gäller utrikespolitik och kampanj. (”Jag har just nu ett sjukligt intresse för Nordkorea. Någon mer? Mejla gärna!”) Benjamin prioriterar dels att utveckla Stockholm till ett mer levande distrikt som hörs och syns, dels det borgerliga samarbetet på lokal nivå. Benjamin är en eldsjäl som vägrar bli cynisk, och kallar sig sionist, bombhöger och inte så politiskt korrekt . Erik List är kassör, förhandlingsdelegation och sitter i arbetsutskottet. Han är ansvarig för rapporter, arkiv och protokoll samt de politiska områdena skola, Europa och rättspolitik. En fungerande administration står högt på Eriks agenda (”så att vi kan koncentrera oss på politiken”), liksom att arbeta för ”sina” politiska frågor. FOTO: PER JODENIUS NY DISTRIKTSSTYRELSE Love Berggren 21 INFORMATION Luf-skolan del 1 - Så startar du en klubb Känner du för att starta upp en lokal klubb men vet inte riktigt hur du ska gå till väga? Nu kan du vara lugn. Stockholms klubbansvarige Patric Sundell har skrivit en lättföljd femstegsguide till alla som känner att det skulle behövas en klubb på sin skola eller på sitt område! 1. Kontakta ansvarig i distriktet för hjälp att komma igång. 2. Tag eventuellt hjälp av lokala Fporganisationen för möjlighet att finna unga liberaler. Kontakta även förbundsexpeditionen för att ta fram information om vilka Luf-medlemmar som bor i området. 3. Samla till möte med medlemmar i området tillsammans med klubbansvarig i distriktet. Lär känna varandra och ta reda på intresset för en klubb. 4. Dra ihop till ett årsmöte med de intresserade och övriga medlemmar i området. Där väljer ni styrelse, antar stadgar och en massa annat byråkratiskt. 5. Nu är klubben igång och det är bara att sätta igång med arbetet! Vid frågor och problem, tveka inte att kontakta distriktet för hjälp. Lycka till! . rstockholms Glöm ej att droppa förbi Luf Sto ra medand fa fina lokaler. Här kan du träf Vid frågor dig. ra lemmar, umgås och engage ldstock Ho ias Tob kontakta ombudsmannen på 08-41024295. ressanta Vanligtvis är det Cafe Liberal (int r klockan aga fred på fördedrag och debatter) tocke/s uf.s w.l 18. Mer info finns på ww holm. söker FOTOGRAF Är du den vi söker? Tror du dig kunna fånga livet genom fotografiets ädla konst? Radikalt Forum söker inte enbart en fotograf, utan även en konstnär som med knivskarp blick kan fånga verkligheten. Ett krav är att du är medlem i Liberala ungdomsförbundet Storstockholm Är detta ditt kall? Maila då din ansökan med några arbetsprover till [email protected] 22 KRÖNIKA Och den ljusnande framtid... JAG MINNS DET SOM IGÅR. Den första skoldagen. Lek. Klipp och klistra. Höstlöv på väggen. Dra streck mellan siffror och färglägg figuren. Men med tiden försköts barndomens lek mot alltmer allvar, betygshets och oro inför framtiden. Och sen plötsligt sprang man ut där på trappan, i vit klänning och med den lycka som bara kan frammanas av snart stundande frihet i kombination med riktigt mycket mousserande vin. Snart är det återigen dags för tusentals elever att springa ut i verkligheten. Frågan är bara vilken slags verklighet vår generations studenter möter. På många sätt lever vi idag i upp-och-nervända världen där barn inte får vara barn, och där tonåringar mår skit och inte får en chans att bli vuxna. Vi tar det från början, för vi har väl alla varit små. Eller? Jag tänker inte moralisera som en grinig kristdemokrat över att en stor klädkedja försökte sälja bikinis till ettåringar eller att hårdsminkade sexåringar leker vuxna i musiktävlingar på tv. Men något har hänt med barndomen. Från hängslejeans och sandlådor till Britneykopior och rädsla för att smutsa ner platådojorna. På bara några år. Vad kommer härnäst? Vidare befinner sig många ungdomar i kris; krav och press att bli någon finns där, liksom längtan efter att bli accepterad för den man är. Tjejer självsvälter och alltfler ungdomar skär sig själva i ett försök att döva smärtan på insidan. Vissa saker kan man inte påverka politiskt, en ung människas bild av sig själv är en av dem. Däremot kan vi kräva mer pengar till Maria Ungdomsenhet, som gör en fantastisk insats för ungdomar som behöver hjälp på vägen tillbaka från depressionernas och tonårsproblemens helvete. Dessutom, som privatpersoner och vänner, kan vi stödja, uppmuntra och lyssna när ungdomar i vår omgivning behöver hjälp. Vi kan vara förebilder och säga “hey, ta det lugnt, du behöver inte vara färdigutbildad vid 25, du behöver inte vara snyggast och bäst, ta det lugnt och njut lite av tillvaron”. Vi stod där, vitklädda, sprudlande, sjungande om studentens lyckliga dar. Tanken på att flytta hemifrån och stå på egna ben hägrade. Men Stockholms kollapsade bostadsmarknad satte stopp för det. För långtifrån alla har de rätta kontakterna eller en miljon på kontot. Och för att få ett bostadslån krävs ett fast arbete. Dagens studenter tvingas dock till insikten att fem år på högskolan långtifrån är en garanti för att få ett arbete. Efter maktskiftet om drygt ett år måste detta ändras. Det är nämligen inte bara en fråga om pengar och politik, det handlar om livet. Vi måste få lämna föräldrahemmet och pappas hemlagade köttbullar och få en chans att försörja oss på egen hand. Vi har rätt att bli vuxna och få pröva om vingarna bär! Annars riskerar en hel generation att bli vingklippt. För oavsett vilken utbildning vi har valt, oavsett vilket studentrum vi aldrig fick, förväntas vi senare betala tillbaka studielånen med lön från ett arbete vi aldrig kommer att få. Vi lever i ett snurrigt (s)amhälle. Barn och tonåringar ska bli vuxna i förtid medan vi som vill ta steget ut i vuxenlivet inte får chansen. Men som medmänniska kan vi faktiskt göra skillnad för vår omgivning, och som politiker kan vi kämpa för en liberal valseger. Då kan faktiskt den ljusnande framtid bli vår. Du behöver inte vara snyggast och bäst, ta det lugnt och njut lite av tillvaron. Rebbecca David Distriktsordförande Luf Storstockholm 23 POSTTIDNING B C/O Liberala Ungdomsförbundet Box 6508, 11383 Stockholm �������������� ����������������� ������������������ ������������������������������������� ����������������������������������� ����������������������������������� ������������ � �������������������������������� �������������������������������� �������������������������������� �������������������������������� ������������������������������������� ������������������������������������� ������������������������������������� ��������������������������������������� ���������������������������������������� �������� � ������������������������������ �������������������������������������� ������������������������������������ ������������� � ������������������������������������������ �������������������������������������������� �������������������� � ����������������������������������� � ������������������������������������������� ������������� Just nu grat is!* ��������������� ������������������ * Erbjudandet gäller om du är medlem i Liberala undomsförbundet och under 25 år. Vi behöver Folkpartiet. Men Folkpartiet behöver också oss. Kanske ännu mer. Det är vi unga liberaler som måste vara partiets bästa vän: en vän som är ärlig och säger ifrån när det behövs. Vi måste vara med och påverka liberalismens och Sveriges framtid, även i den politiska “vuxenvärlden”. Det kan man göra till exempel genom att ställa upp i provvalen (och sedan kanske även de riktiga valen, till riksdagen och kommun- och landstingsfullmäkige). Förutom att man ska vara medlem i partiet för att kunna ställa upp i provvalen, tänk på följande: Du som bor i Stockholms stad måste bli medlem senast 1 september, och nominerad av dig själv eller någon annan senast den 31 maj. Du som bor i övriga länet måste bli medlem före 27 maj och vara nominerad före nomineringsstoppet två veckor senare, 10 juni. Fortsätt göra Sverige friare i Liberala ungdomsförbundet - och i Folkpartiet! Rebecca David ordförande Liberala ungdomsförbundet Storstockholm
© Copyright 2024