Broar till historien
Broar till historien Årsredogörelse från Kulturmiljöfunktionen 2014 LÄNSSTYRELSEN HALLAND Samhällsbyggnadsenheten/Kulturmiljöfunktionen Förord Det sjuder av liv och verksamhet i många av Hallands kulturmiljöer. I Broar till historien vill länsstyrelsen ge röst åt några av dem som ser till att byggnader vårdas och underhålls, att gamla trädgårdar sköts och att kvarnhjul kan snurra som de gjorde för hundra år sedan. Andra röster berättar om kulturmiljöer som en del av det lokala näringslivet eller som en del av det dagliga demokratiarbetet inom politik och förvaltning. Kulturmiljövård handlar så mycket om lokalt engagemang, initiativkraft och social gemenskap. Statens anslag för kulturmiljövård har i sammanhanget mycket stor betydelse. Länsstyrelsen kan tack vare anslaget lämna bidrag till fornvård, byggnadsvård, kulturlandskapsvård samt kunskapsunderlag och informationsinsatser. I många fall samverkar kulturmiljömedlen med medel inom landsbygdsprogrammet och naturvården. I Broar till historien lyfter vi fram en del av allt det kulturmiljöarbete som vi tillsammans med många andra bedriver i Halland. Utifrån de av riksdagen antagna kulturmiljömålen arbetar länsstyrelsen för att kulturmiljöerna ska vara öppna, tillgängliga och välkomnande för alla. Genom en bredd av miljöer och mångfald av berättelser kan kulturmiljöarbetet bygga broar mellan människor och till historien. Det är en angelägen uppgift att fördjupa dialogen kring mångfald, öppenhet och tillgänglighet. Fler behöver bli delaktiga i kulturmiljöarbetet. Välkommen att ta del av Broar till historien! Lena Sommestad landshövding Hans Bergfast länsantikvarie Cecilia Engström enhetschef Innehåll Artiklar Text och foto: Hans Helander Lottens i Knäred – arbetsglädje och gemenskap sid 4 Bollaltebygget – där är man varken rådlös eller brödlös 8 Särdals kvarn – jord och vind, mjöl och marmelader 14 Brunnsbacka sågkvarn – framtid på rot 18 Tullbron i Falkenberg – en bro till historien 24 Falkenbergs stadshus – hyllning till folkhemmet 28 Högebro – pånyttfödd bro och framtidstro 34 Åttabro – en bro till arbetets marknad 38 Mårtagården – där du möter sjöfarare och bönder 42 Hallands byggnadsminnen En kort presentation i ord och bild 48 Årsredogörelse 2014 Administrativa uppgifter 58 Länsantikvariens rapport till regeringen 2014 Hans Bergfast 59 Tabeller Jessica Jönsson 68 Årsredogörelse 2014 En gråmulen lördag i maj vaknar ”Lottens” i Knäred. Nu ska vintern vädras ut och våren släppas in! De som håller i kvast och kratta kommer inte från veteranpoolen utan från Knäreds Forskarring & Hembygdsförening. Ordförande sedan starten 1980 (utom 1996-99) är Rolf Åkesson, pensionerad snickare och passionerad kulturvårdare: – Ideellt arbete är sin egen belöning och det roligaste vi vet, trots att man inte kan leva på det. Ovan: Barbro Birgersson borstar bort gammal rödfärg på det gamla boningshuset. Västralt 2:10 (”Lottens”) ca 1910. Lars August och Lotten Johansson med barnen. Bild: Knäreds Forskarring & Hembygdsförening. Stora bilden visar Lottens idag med Gula villan i bakgrunden. 4 4 5 Årsredogörelse 2014 Lottens i Knäred – arbetsglädje och gemenskap 5 Årsredogörelse 2014 Föreningen har ca 400 medlemmar spridda över hela Sverige, även danskar, tyskar och belgare som äger fritidhus i trakten. År 2014 lades över tiotusen obetalda arbetstimmar på föreningens båda skötebarn: byggnadsminnet ”Lottens” (Västralt 2:10 i Knäred) och kulturreservatet Bollaltebygget. – Länsstyrelsen uppskattar vad vi gör, säger Rolf, och vi blir väl bemötta. Statens representanter vet att pengarna används väl. Kommunen ger årliga bidrag och hela 100 000 kr när vi byggde upp arkivet. Personerna vid skottkärran från vänster: Bruno Andreasson, Lisbeth Gunnarsson, Christer Birgersson, Rolf Åkesson, Jonny Karlsson och Barbro Birgersson. Kring kaffebordet Efter några timmars idogt arbete inom- och utomhus serveras förmiddagskaffe i Gula villan, som är granne med Lottens på andra sidan Västraltsvägen och säte för hembygdsforskningen. – Vi är billiga i drift, bullar och kaffe räcker. Belöningen är gemenskapen, den är extra viktig på en mindre ort, särskilt i tider av snabb förändring. – Vi har alltid levt med gemenskap, tillägger Bruno Andreasson, mellan tuggorna. Han är bonde på fädernegården i Körsveka utanför Knäred och nära nog gift med Lottens och Bollaltebygget. Alla kring bordet är pensionärer, några sedan åtskilliga år. Ålderkvinna är Gerry Johansson med sina 90 år, vilket är svårt att tro med tanke på hur lätt hon bär dem. Arbetsgemenskapen ger mer energi än den tar och håller igång både kropp och själ, är den samstämmiga meningen – byggnadsvård är friskvård, både för hus och människor. Lars August Johansson snickrade vaggan till sina döttrar, den står nu i gamla bostadshuset. 6 Hustomtar och en fåraherdinna Utöver två arbetsmöten vår och höst före resp. efter besöksperioden under sommarhalvåret krävs löpande skötsel som att klippa gräs, rensa rabatter och städa inomhus. Uppgifterna fördelas veckovis på medlemmarna. Dessutom gör ett antal frivilliga hustomtar ur föreningens led oombedda det som behöver göras för att Lottens hus och marker alltid ska stå redo för besökare. Ängsbacken bakom Lottens hålls öppen av får från Karsabygget, de är världens bästa miljövårdare och mycket uppskattade! Anneli Nilsson bor nära och brukar tacka fåren med lite knäckebröd varje kväll – säkert en välkommen dessert efter det gröna vardagstugget. Marken bortom husen har röjts upp till lövskog och betesängar som det var när Lottens byggdes 1909. Bondgumman besöker I årskurs 3 får traktens skolbarn besöka Lottens och pröva på att vara bondgummor. Då skuras mattor, bakas bröd, sopas golv och bärs in ved som aldrig förr av nioåriga ”bondgummor” av båda könen. – Genom barnen når vi de vuxna, hoppas Rolf. Den oförvanskade miljön på Lottens och den handfasta kontakten med levnadssättet för hundra år sedan sätter spår hos barnen som överförs till deras föräldrar. Och på köpet får barnen en diskret lektion i jämställdhet! Årsredogörelse Gamla hus är friska hus – Genom sin blotta existens är gamla hus ett föredöme, de har ju stått i hundratals år. Vad händer med det vi bygger i dag, frågar sig Rolf Åkesson, själv snickare med egen firma i många år. Miljonprogrammets hus är max 50 år men har redan stora vårdbehov. En bov är överdrivna energisparåtgärder som medfört mögel i nya hus. Energibesparingen äts upp av reparationer och allergier. Systrarna Ebba och Margareta Johansson fick ett långt liv tillsammans under barndomshemmets tak. Laholms Sparbank och är en gåva. Det finns plats för mycket mer men arkivet är redan välfyllt av böcker, fotosamlingar, kyrkohandlingar av olika slag. Forskningsringens databas växer vartefter materialet skannas, men det mesta återstår. En komplett datorisering av arkivalierna är ett projekt i miljonklassen, bedömer Rolf, men ingen oöverkomlig uppgift på lite längre sikt. Arbetets lön och arbetets värde Kulturvård – en investering för framtiden – Ideellt arbete är sin egen belöning, annars skulle inte mycket bli gjort. Bidragen från länsstyrelsen täcker 90 procent av material och av arbete som vi inte själva kan eller får utföra. Enligt nuvarande skatteregler för ideella föreningar är vi tvungna att betala moms, därmed återtar staten en god andel av bidraget. Dessutom tillför vår förening samhället 2,3 mkr i form av obetalt arbete (2014: 11 500 timmar à 200 kr). Siffran för hela Hallands hembygdsrörelse är tio gånger högre. – De statliga medlen skapar alltså betydande mervärden åt det byggda kulturarvet. Som bonus uppstår meningsfull samvaro för hembygdsfolket och kulturupplevelser åt alla som bor eller besöker vår bygd, säger en stolt ordförande. Kommunen ger ett årligt lokalbidrag till driftskostnaden för föreningens samtliga hus. – Bidraget har nyligen fördubblats – ett gott tecken på att kommunen har fått upp ögonen för hembygdsrörelsens betydelse och inser att de relativt små summorna till oss ger mångfalt igen. Vår verksamhet förstärker bygdens identitet och lockar besökare, vilket gynnar kommun och näringsliv. Bortåt femtio företag i Knäredstrakten visar sin uppskattning genom att sponsra föreningen. – Framtiden ser trots allt ljus ut, sammanfattar Rolf Åkesson. Ett centrum för hembygdsforskning I dörren från vänster Ingrid Åkesson och Gerry Johansson. Grannhuset ”Gula villan” ägs av kommunen men föreningen har nyttjanderätten på 25 år sedan 2000 . Här finns kök, arbets- och mötesrum med datorresurser, internet och bibliotek. Föreningens medlemmar har byggt ett modernt arkiv som är hjärtat i verksamheten och ger högsta skydd mot stöld-, brand- och översvämning. Ett av de säkraste i kommunen, försäkrar ordförande Rolf. Det rymliga hyllsystemet har stått på 2014 Läs mer om byggnadsminnet Lottens på sidan 51. 7 Årsredogörelse 2014 – Ingen ko på isen så länge rumpan är på land, säger Evert Svensson och sätter sig välförtjänt i kökssoffan på Bollaltebyggets undantag. Han är gårdens hustomte och har just klippt cirka 1 000 kvm gräsmatta runt de fyra längorna med en väl använd motorklippare. – Den går bra men är lite långsam, tycker han. 1 Stig på i stugan! Den är dragen till fest med hängkläden och bonadsmålningar – ett oväntat överdåd innanför husets anspråkslösa yttre. Foto: Jan Svensson 2 Bollaltebyggets programkvällar brukar samla mellan 40 och 80 personer. Tillsammans med den årliga friluftsgudstjänsten och hembygdens dag blir besöksantalet på en sommar ca 400 personer, utöver besökarna på de guidade visningarna. Totalt besöksantal per år är ca 1000 personer – de som på egen hand går promenadstigen ej räknade. Foto: Kathinka Lindhe 3 Sommarguiden Roland Andreasson drar skrönor på knäredsmål. Foto: Kathinka Lindhe 8 8 1 Årsredogörelse 2014 Bollaltebygget – där är man varken rådlös eller brödlös 2 3 9 Årsredogörelse 2014 Strax ska skötselrådets årliga möte med länsstyrelsen börja. Runt bordet en samling veteraner i Knäreds Forskarring och Hembygdsförening: Everts hustru Maj-Britt, bröderna Bruno och Roland Andreasson, Rolf Åkesson och Ann Margareth Möller. Dessutom Bengt Johansson som arvoderas av länsstyrelsen för att sköta utmarken. Eftersom länsstyrelsens representant – som skulle haft med sig fikabröd – anmält förhinder samma morgon får skötselrådet hållas till hösten. – Men när vi nu ändå är här kan vi passa på att kolla vad som är på gång, föreslår Rolf, föreningens ordförande sedan många år. Fikabrödet är inget problem. Maj-Britt bor nästgårds och ser till att alltid ha bullar i frysen. – Det följde med giftermålet, säger hon leende. I trygg förvissning om att fikabrödet är på väg börjar mötet. Roland rapporterar, att delar av stenmuren längs fägatan måste lavas om. Arbetet ska utföras som en 3-dagars kurs under ledning av en van yrkesman. 10 Länsstyrelsen betalar kursledaren och maskinhyra. Hallands Hembygdsförbund kommer eventuellt att bli partner. Två programkvällar och ett kaffekalas Mellan 40 och 80 personer brukar komma till Bollaltebyggets båda programkvällar. Säsongen 2015 framför Kathinka Lindhe och Roland Andreasson ”Den fula ankungen” – en bildsatt berättelse med insprängda sagor om H C Andersens liv och äventyr. En vecka senare sjunger Carl Töllborg sjömansvisor på temat ”Alla är vi sjömän på livets stora hav” – en lättsam underhållning med allvarlig botten. Tillsammans med den årliga friluftsgudstjänsten och Hembygdens dag är besökssiffran på en sommar cirka 400 personer, utöver publiken på de guidade visningarna. Totalt besöker runt 1 000 personer Bollaltebygget varje år är, oräknat dem som på egen hand går vandringsstigen på utmarken. Årsredogörelse 2014 – Vem hjälper mig att baka 100 bullar, undrar Ann Margareth. – Det kan vi göra på Lottens när vi gräddat surdegsbröden, säger Rolf. Maj-Britt tillägger: Och så gör jag några rulltårtor, det går fort. Hembygdens dag på Bollaltebygget är inte minst ett kaffekalas med sju sorters kakor, småbröden bakar Ann Margareth hemma i Halmstad. Historisk mat med färska örter – Kryddgården behöver fyllas på, tycker Ann Margareth, och ber Bengt om råd. Är det för sent att sätta persilja? De går ut till ”bihaven” med blågull, salvia, åbrodd och isop. Namnen låter som en dikt och smular man ett blad väcks smaklökarna. Hur åt man på 1800-talet? En kurs i matlagning på gården, tillsammans med Hallands kulturhistoriska museum, är en önskedröm för Ann Margareth. Hon och Roland Andreasson delar på ansvaret för visning av gården. Under en period var Bollaltebygget hennes sommarbostad i utbyte mot guidningen. Rolf Åkesson, ordförande i Knäreds Forskarring & Hembygdsförening på spaning i Bollaltebyggets marker. Foto:Krister Larsson Numera tar hon bussen från bostaden i Halmstad till Knäred, därifrån cykel sju kilometer och hem igen med sista bussen. Hur orkar hon? – Jag är uppväxt i Knäred och känner så starkt för Bollaltebygget. Att få visa runt i husen är det bästa jag vet särskilt för skolbarn, de är så vetgiriga och positiva. Tyvärr har skolgrupperna blivit färre i takt med krympande resurser. Kunskapsluckor Knäreds Forskarring & Hembygdsförening övertog Bollaltebygget 2008. Ett av de första projekten var att återskapa gårdens skvaltkvarn vid ån Blankan. Foto: Krister Larsson Markerna bränns regelbundet för att gynna återväxten av den traditionella hedmarken där kreaturen betar. Foto: Krister Larsson Rolf har upptäckt brister i kommunens information om hembygdsverksamheterna ”öster om Ahla” och uppmanar styrelsekamraterna att ringa och klaga för att skapa opinion. – Personalen på turistbyrån i Halmstad vet inte vad Bollaltebygget är, säger Ann Margareth. Hon 11 Årsredogörelse 2014 Radiopersonligheten Lennart Jonsson kåserar på en av Bollaltebyggets programkvällar. Foto: Kathinka Lindhe kommer redan samma dag att ta med sig en bunt av länsstyrelsens broschyr till turistbyrån. I den kan man läsa om vandringsslingan som anlades på utmarkerna när Bollaltebygget 2008 blev kulturreservat. Länsstyrelsen bekostar röjning och årlig svedjning, underhåller stängsel och stättor runt betesmarken och svarar för informationsskyltarna längs den 1,5 km långa vandringen. Bollaltebygget är på så vis öppet hela året även när porten till innergården är reglad. Bengt Johansson är det vakande ögat och aktiva handen på markerna bortom gårdstomten: ljungheden i norr, bokhultet i öster, slåtterängen i söder, ”Elnas lycka” i väster, där det en gång stod ett torp. 12 – Om vi skulle ta och leta upp brunnen, föreslår Bruno. Det finns alltid en brunn där någon har bott. Antikvarisk dialog Gårdens hus kräver ständig tillsyn och viss vård, som utförs av föreningens medlemmar. Länsstyrelsen bidrar med 90 procent av kostnaden för material och vid större ingrepp hela beloppet för inkallad arbetskraft och hantverksspecialister. Förra året (2014) ströks alla ytterväggar med rödfärg två gånger, syd- och västväggarna tre gånger. 240 liter äkta falu rödfärg får gården att lysa så grant både i sommargrönska och snövitt. – Det gäller att inte överrestaurera, säger Rolf. Årsredogörelse Några skivor i kökstaket håller på att falla ner, det fixar vi själva utan antikvarisk medverkan. Vi har aldrig några problem, dialog gäller i samarbetet med byggnadsantikvarierna på Kulturmiljö Halland. Ett exempel: Höladan fungerar som en liten scen med plats för cirka 25 personer. Golvplankorna ligger direkt på marken och behöver bytas ut. Frågan till antikvarierna är om vi borde passa på att lägga in ett plant golv på reglar så att det inte ruttnar. Exteriören påverkas ju inte. Drivs som en firma Knäreds Forskarring och Hembygdsförening kan liknas vid ett moderbolag med tre ekonomiskt fristående döttrar: Bollaltebygget samt Lottens och Gula villan i Knäred. Senaste årsomsättningen var på 460 000 kr och kräver en omfattande bokföring som kassören sköter ideellt. Det fordras också att föreningen ligger på hos myndigheter och andra organisationer för att söka bidrag. – Den som är tyst och snäll får inget, utbrister Maj-Britt! 2014 – Vi lägger inte pengar på hög, då blir det risk för beskattning och nekade bidrag, säger Rolf. Försäljningen av kyrkohandlingar till släktforskare är en inkomstkälla, en annan är hembygdsböcker, filmer på DVD, prydnadsföremål och bilder med anknytning till bygden. En fotosamling, både papper och negativ, med motiv från Knäredstrakten har dykt upp från ingenstans och kommer att skänkas till föreningen. Kanske hamnar några av bilderna i tredje delen av föreningens bokserie ”Jord och bonde – en inventering av gårdarna i Knäreds socken”. I centrum för arbetet står Bollaltebygget, med sina fyra längor, långa historia och lovande framtid. Under pratstunden vid kaffet och Maj-Britts bullar föreslår någon att man ska gräva fram ”vandringen” (gropen) där dragdjuret – oftast en ko – gått runt och runt hundratals varv varje år för att driva tröskmaskinen inne på logen. Så fortsätter de att gräva i historien, forskarna från Knäreds hembygdsförening. Läs mer om byggnadsminnet och kulturreservatet Bollaltebygget på sidan 51. Kulturreservatet Bollaltebygget öppnar ett titthål ner i historien. 13 Årsredogörelse 2014 Byggnadsminnet Särdals kvarn är ett framgångsrikt exempel på att kulturella och kommersiella intressen kan förenas till ömsesidig nytta. Efter omfattande restaurering i samband med Byggnadsminnesförklaringen 1980 har kvarnen haft flera ägare och fungerat som konstgalleri, kafé, skulpturgård och privatbostad. Sedan 2005 ägs den av Hafi, Hallands Fruktindustri AB, i Brännarp utanför Halmstad. Marcus Bjurklint, vd och fjärde generationen i det anrika familjeföretaget Hafi. 14 14 Årsredogörelse 2014 Särdals kvarn – jord och vind, mjöl och marmelader 15 Årsredogörelse 2014 – Vi köpte kvarnen nästan på vinst och förlust som ett ”skyltfönster” för våra produkter. Det långsiktiga målet var att skapa en lönsam butiksverksamhet med kvarnens unika kvaliteter som drivkraft, säger Marcus Bjurklint, vd och fjärde generationen i det anrika familjeföretaget Hafi. Tio år efter förvärvet står det klart att förhoppningarna har infriats, med marginal. Kvarnbackar är mötesplatser nu som förr. Varje år kommer runt 15 000 människor från hela Sverige och andra länder till Särdals kvarn, inte för att mala utan för att äta, handla och titta. Det forna svinhuset och den lummiga trädgården är ett populärt sommarkafé, som drivs en lokal krögare. På magasinets båda våningar kan Hafi visa och sälja sitt breda sortiment av frukt- och bärprodukter för privatkunder. I mjölnarbostadens ena rum finns en presentbod. Butiken är öppen större delen av året, till gagn för både kunder och anställda. 16 Trämekaniskt konstverk Kvarnens ståtliga yttre och lika imponerande inre är konstverk i sig och en suggestiv miljö för sommarutställningarna. Sex gånger per säsong visar Marcus kvarnen; de som inte räds branta trappor belönas med Kvarnmekaniken har imponerande dimensioner. Årsredogörelse 2014 hisnande vyer och får inblickar i kvarnens välbevarade trämekanik och traktens jordbrukshistoria. – Vi brinner verkligen för detta. Kvarnen kräver stort engagemang men ger ännu mer tillbaks, både emotionellt och materiellt. Butiken och kaféarrendet ger numera ett litet överskott som täcker löpande underhåll. Länsstyrelsen ger bidrag till större reparationer, t.ex. när vingarna stormskadades för några år sedan. Drömmar av mjöl Större ingrepp på kvarnen får bara göras av utvalda hantverkare och med antikvariska material. Hälsooch arbetsmiljökraven är lika höga som i nya hus. Allt löses dock i konstruktiv dialog med länsstyrelsen. – Det är en win-winsituation, menar Marcus. Hafi har ett attraktivt skyltfönster för sina produkter, allmänheten en levande och välbevarad kulturmiljö. Han fortsätter: – Hafis varumärke är nu rejält rotat här och tillsammans med Särdals kvarn ett kvalitetsbegrepp. Det kan förädlas ytterligare, till exempel med ett bageri Stig Dillbergs don Quijote i ständig kamp mot väderkvarnen. som använder ekologiskt mjöl från halländska jordar. Kvarnen skulle då åter bli en – låt vara symbolisk – länk i kedjan från jord till bord. Läs mer om byggnadsminnet Särdals kvarn på sidan 52. 17 Årsredogörelse 2014 En vårdag vid 1800- talets slut Krokån sväller och vattensågarna turas om att utnyttja flödet. Då Hyltebergs såg tystnar tar sågkvarnen på Brunnsbackas sida ton, en treklang av såg, stickhyvel och kvarnstenar som hörs långt in på nästa sekel. När sågningen upphörde på 1930-talet fortsatte man att mala, och stickhyveln stannade inte förrän 1951. Då låg Hyltebergssågen sedan länge i ruiner. Under drygt tre decennier därefter rinner vattnet overksamt förbi sågkvarnen tills den restaureras och får nytt liv. Hör här! En solskenssöndag i maj 2015 Vattnet i kvarndammen står högt och trycker otåligt mot luckan. Så lyfts den, vattenkrafterna fyller tilloppsrännan och kastar sig emot kvarnhjulen. Långsamt rullar den gamla Brunnsbacka igång och dunkar rytmiskt med strömmens brus – sågar, maler, hyvlar. En gång om året, på Brunnsbackadagen, väcker kvarnen historien till liv och folk samlas för att lyssna, leka och lära. 18 18 18 Årsredogörelse 2014 Brunnsbacka sågkvarn – framtid på rot 19 Årsredogörelse 2014 Sune Palm, Juha Rankinen och Ylva Rolfsdotter Söderberg beundrar brödbaket. Brunnsbackadagen är en obruten tradition sedan kvarnen högtidligt återinvigdes 19 maj 1984. Besökarna kan räknas i hundratal och de har kommit för att se sågkvarnen i aktion och för att hälsa våren. Kaffekorgar öppnas, dukar breds ut, händer trycks, leenden utväxlas. Barnen far runt som soldruckna fjärilar, här finns så mycket att utforska. Den glittrande ån, kvarnrummets mjöldammiga dunkel, sågbladets vassa tänder, dofter av nysågat trä, eldar och mat. I år visar Vildmarksgymnasiet i Unnaryd hur man lagar läcker mat utomhus och bjuder alla att smaka: bröd och äppelpaj från fältugnen, älgcarpaccio på stekhällen, grillad lax, rostbiff av älgkött från traktens skogar. Kvarnen – en verkstadsskola Vid restaureringen 1983-84 bildades Brunnsbackastiftelsen av Hembygdsföreningen, Samhällsföreningen, Fiskevårdsområdet och Lions som år 1998 lämnade över till LRF. I samråd med markägarna, grannarna och Länsstyrelsen sköter stiftelsen kvarnen och arrangerar Brunnsbackadagen. Uppslutningen gäller inte bara denna enda dag; under hela året är kvarnen inspiration och brännpunkt för stiftelsens eldsjälar. Mångårig drivkraft är Sven i Brunnsbacka och Gunilla Kabell medan flera andra grannar kring Kroksjön är med på Brunnsbackadagen. En av dem är Sören Kabell som säger: – Städdagen en vecka före Brunnsbackadagen är nästan viktigast! Då träffas vi som är lite ”kvarntagna” för att provköra, justera och fixa eventuella skavanker. Den här gamla vattendrivna anläggningen med sin trefaldiga funktion är en rätt invecklad konstruktion. Gunilla Kabell sköter stora stekpannan som är fylld med älgcarpaccio. 20 Årsredogörelse 2014 Ramsågen tar sig snabbt igenom den färska granstocken. Det krävs finurlighet, gediget hantverk och erfarenhet för att hålla den i kördugligt skick, år efter år. – I praktiken fungerar den som en verkstadsskola, där vi själva får arbeta oss fram till de rätta svaren. Lösningarna finns ju inte på Internet utan sitter i huvud och händer, vilket är en upptäckt för de yngre i gänget. Kvarnen – en familjehistoria Brunnsbackastiftelsens första sekreterare hette Gunilla Larsson och är dotter till byggmästare Torsten Larsson, som anlitades vid kvarnens restaurering. Nu heter hon Kabell i efternamn och är stiftelsens ordförande: – Vi försöker få ungdomar intresserade av att ta över. Våra äldsta barn är ungefär jämnåriga med 1984 års pånyttfödda kvarn och ser den nästan som ett syskon, eftersom Sören och jag ägnat oss så mycket åt den. Och före oss min pappa och bror. Impulserna till sin yrkesbana fick Johannes Kabell inte oväntat hemifrån. Han är timmerman och driver Kroksjöns Trähantverk i Unnaryd tillsammans med båtbyggare Timothy Ohldin och möbelsnickare Max Feldt. – Passionen för hantverk och musik har fört oss samman. När vi inte arbetar med trä på våra vis spelar vi musik i folkrockbandet Driftwood Company. Båda verksamheterna har sin rot i naturmiljön: skogens sus, årstiderna, stillhet som ger kraft åt nya tankar. På västsidan av Kroksjön ligger trions nybyggda snickeri, granne med paret Kabells hus, Johannes barndomshem. Journalisten och mångsysslaren Carl Potvin Johansson och timmermannen Johannes Kabell representerar den nya företagsamma generationen i Unnaryd. 21 Årsredogörelse 2014 Vid Kroksjön ligger några timmerstugor i traditionell stil, nyligen uppförda som experimenthus på initiativ av bland andra Sören Kabell. – Timmerväggen ger huset en hälsosam inomhusmiljö. Den suger åt sig överskottsfukt från hushållet och låter den dunsta av på utsidan. Det är en långsiktigt hållbar konstruktion som binder 50 ton koldioxid från atmosfären i motsats till en konventionell byggnad av samma storlek som släpper ut 150 ton. Förvaltar naturens gåvor Sören Kabell säljer lottsedlar gjorda av nyhyvlade takspån. Strax intill finns en naturterapiträdgård. Den är framförallt Gunilla Kabells skapelse, ”en oas för stressade människor”. För henne är naturen en resurs i arbete med hälsa. – Men besökarna ska inte arbeta. De ska lukta och smaka på örterna, plocka blåbär, känna skogsmossan under bara fötter, gå mjukt på sågspånet från snickeriet. Sinnesträdgårdens högresta lusthus har Trähantverkarna byggt av utvalt virke från traktens skogar. Den extraordinära unnarydsgranen Granträden i Unnaryds skogar är snabbväxande och har glesa årsringar vilket ger dem en hög isoleringsförmåga, nästan i nivå med moderna väggmaterial. Men här finns även senvuxna granträd av högsta kvalitet som lämpar sig väl för mycket krävande konstruktioner. T.ex. den unika vindvagnen som korsade en öken i USA 2012 med Johannes Kabell och Timothy Ohldin i besättningen (www.windwagonproject.se). Sören Kabell underhåller två utländska besökare. 22 Gunilla och Sören ser ständigt möjligheter att nyttiggöra potentialen i de resurser som naturen begåvat Hylte med och de fick kommunens miljöpris 2013 för sitt engagemang. Årsredogörelse 2014 En kvartett ”kvarntagna” unnarydsbor, från vänster: Pher Larsson, Sören Kabell, Lars Peyronsson och Jonas Vilhelmsson. – Klimatförändringar och miljöföroreningar går att komma tillrätta med. Vi kommer att finna lösningar, människan är kreativ och innovativ, säger dessa miljökämpar med övertygelse. Vi som bor här har ett kall att ta till vara granskogens egenskaper. Alla som vill något är välkomna hit, men det är nog inget för ytliga njutare eller dagsturister! Unnarydsandan är en extraordinär blandning av tillförsikt och nytänkande, med rötter i skogen. Först från kvarn vinner Stickhyveln spottar snabbt fram hundratals takspån som brännmärks med sågkvarnens symbol, ett vattenhjul. Sedan numreras de parvis och säljs som lottsedlar, varav en läggs i en stor korg som vid dagens slut töms i Krokån. Först från kvarn till målet en bit nedströms vinner … Intäkten av det originella lotteriet räcker till att tjära kvarntaket. Vinnare eller inte, alla får med sig hem ett minne av Brunnsbackadagen i form ett brännmärkt och tjärdoftande takspån av gran från Unnaryds skogar. Läs mer om byggnadsminnet Brunnsbacka sågkvarn på sidan 53. Sten Nilsson bedömer kvaliteten på det kvarnade mjölet. 23 Årsredogörelse 2014 En bro till historien Tullbron är utan tvivel Falkenbergs mest kända byggnadsverk. En av Sveriges vackraste stenbroar vars trygga valv burit vägfarare över Ätrans strida vatten sedan 1761. För generationer falkenbergare och besökare har den kommit att bli själva sinnebilden för staden vid Ätran. Bron byggdes på initiativ av dåvarande landshövdingen Hans Hummelhielm, hallänning till börden. Han önskade sig ”en hvälfder bro af sten”, en rejäl konstruktion som skulle stå i all framtid, till skillnad från de många riskabla träbroar som avlöst varandra sedan medeltiden. Resultatet blev en mäktig stenbro i fem spann av halländsk gnejs, som stått emot både vattnets och tidens strömningar i över 250 år. 24 24 Årsredogörelse 2014 Tullbron i Falkenberg 25 Årsredogörelse 2014 Brännvin och brostrider Ända till 1914 måste man betala för att gå in till Falkenberg på Tullbron, därav namnet. Brotullen arrenderades ut, och intäkterna gick till brons underhåll och arrendatorns uppehälle. Denne kunde förstärka inkomsterna genom att skänka ut brännvin i brostugan vid östra landfästet, riven 1933. En genomgripande renovering av bron skedde 1927. Den ökande biltrafiken ledde till planer på att bredda bron. Efter en utdragen och hård debatt – ”brostriden” 1939-52 fördes ända upp på kunglig nivå – beslöts att lämna Tullbron intakt, men med en separat gångoch cykelbro. 26 År 1952 utfärdade regeringen ett förbud mot att bredda bron, och 1984 förklarade länsstyrelsen Tullbron för byggnadsminne. Paradgata och vardagsväg Under 200 år var Tullbron Falkenbergs enda fasta förbindelse över Ätran. Först 1962 befriades den från tung genomfartstrafik då väg Riksväg 2 (senare E6) drogs utanför Falkenberg. Bilismens börda på bron lättades ytterligare när Söderbron öppnades 1986. År 1994 genomfördes en omfattande antikvarisk restaurering. Material och metoder från 1700-talet kom åter till heders och gjorde i ett slag Tullbron Årsredogörelse Tullbron 1906. Målning av Alexandra Holst. Originalet finns på Falkenbergs hembygdsmuseum. 200 år yngre! Sedan dess är den i skick som ny och beredd att vara både paradgata och vardagsväg för kommande generationer falkenbergare och besökare. En gång om året hävs enkelriktningen över Tullbron för veteranbilsparaden ”Wheels&Wings”, som drar storpublik till staden. Falkenbergs stadslopp passerar bron två gånger, så att löparna får en chans att hinna njuta av utsikten från bron! En stenlagd glad lax En försummad gatstump vid brofästet på stadssidan har nyligen förädlats till träffpunkten ”Åsikten” med utsikt över Ätran, Vallarna och Tullbron. Den konstfullt stensatta vändplatsen domineras av en tre meter lång mosaik föreställande en hoppande lax – i Ätran tio meter bort hoppar de på riktigt. Soluret i sten står på uppströmssidan av brons mittspann. 2014 – Det är kanske Falkenbergs vackraste plats, menar plan- och stadsarkitekt Johan Risholm. Han ingår i Centrumgruppen som har kommunens uppdrag att skapa en mer attraktiv innerstad både för turister och falkenbergare. Åsikten är en början till att utveckla stråket längs Ätran mot havet. Platsen är möblerad och blomsterprydd under den varma årstiden, ett rastställe för den som vill sitta ner eller äta sin medhavda lunch till forsens lågmälda brus. I historiens ljus En kommande attraktion inom stadskärnan är belysning av Tullbron. När mörkret faller över ån tänder valven sina bågar och sätter ljuset på Tullbrons och stadens historia. Ett lysande monument över dem som byggde bron och en hyllning till de otaliga som tryggt färdats på den. Den är också ett löfte till dem som kommer att skriva brons och stadens framtida historia var gång de passerar Ätran på Tullbron. Läs mer om byggnadsminnet Tullbron på sidan 53. Stenlaxen vid Åsikten 27 Årsredogörelse 2014 1 Hyllning till Folkhemmet ”Falkenbergs stadshus, inklusive stadshusgård med omgivande byggnader och Rådhustorget, utgör en samlad, konstnärligt genomarbetad, arkitektonisk miljö av så högt värde, att den bör långsiktigt skyddas genom en byggnadsminnesförklaring. Byggnaderna och miljön i sin helhet är ett välbevarat exempel på efterkrigstidens demokratiska samhällsbyggnadsideal i medvetet gestaltat, modernistiskt formspråk.” 2 1. Rådhustorget uttrycker stadens anda: stolt över sin historia, siktar mot framtiden. 2. Stenskulpturen i bohusgranit av av Tore Heby illustrerar Everts Taubes visa ”Himlajord”. Melodin spelas varje dag kl 12 på Stadshuskubens klockspel. 3. Spegeldammen på rådhusterrassen. På tegelväggen i bakgrunden hänger Erik Olsons skildring av Falkenbergs historia, utförd i kopparplåt av smeden Reimer Luhanka. 3 28 28 Årsredogörelse 2014 Falkenbergs stadshus 29 Årsredogörelse 2014 Det inledande citatet är hämtat från Landsantikvariens skrivelse till länsstyrelsen i november 2003. Länsstyrelsen förklarade den 21 augusti 2006 del av Innerstaden, Falkenbergs stadshus, Rådhuset, Rörbeckska huset och Rådhustorget i Falkenberg för byggnadsminne. Tillsammans uppfyller de kravet enligt Kulturminneslagen som ”synnerligen märkligt genom sitt kulturhistoriska värde”. 4 Ett hus i tidens anda Stadshuset invigdes 16 augusti 1960 efter drygt två års byggtid, många års förberedelser och flera arkitekttävlingar. Det vinnande förslaget från Lennart Tham (1910-61) var en starkt modernistisk byggnad, särskilt den ljusa ”kuben” som står i djärv kontrast till det gamla Rådhusets återhållna nyklassicism. Tham lyckades med konststycket att förena många disparata krav till en karaktärsfull helhet – ett ”folkets hus” i demokratins tjänst så som tidsandan föreskrev. 1) Ändamålsenlig arbetsplats åt stadens förvaltning 2) Värdig symbol för Falkenberg 3) Plats för lärande och umgänge 4) Kontaktyta mellan de styrande och medborgarna. Omdömena har genom åren skiftat, från ”ett fyrkantigt arkitektoniskt misstag” till ”demokrati, funktion och arkitektur i skön kombination”. Bygget gick på 5 miljoner kronor exklusive inredningen och bekostades till stor del med medel ur Stiftelsen Rörbeckska donationen. 5 En oas mellan husen Stadshuset består av fyra sammanbyggda huskroppar: Kuben med sin glasvägg mot Rådhustorget, den marmorklädda huvudbyggnaden längs Nygatan, förbindelsedelen med stadsbibliotek och restaurang, tegelbyggnaden vid Rådhustorget, som diskret ansluter till det så kallade Rörbeckska huset från 1929. Stadshusgården var tänkt som en levande miljö för besökare till biblioteket och restaurangen med uteservering, plantering och plaskdamm för barnen. ”Denna 30 Årsredogörelse 2014 vackra gård är en oas, en viloplats för alla och envar”, löd en samtida kommentar. Biblioteket flyttade snart till större lokaler på annat håll och f.d. restaurang Stadsterrassen är nu personal- och representationsmatsal. ”Oasen” liknar mer en slumrande återvändsgränd som behöver öppnas med nya aktiviteter, därom är alla eniga. Efterhand växte kommunförvaltningen ur 1960 års stadshus och 1986 uppfördes en administrationsbyggnad vid Storgatan. Idag inkluderar stadshuskomplexet även delar av Rörbeckska huset och Hallbergska fastigheten från 1906 i hörnet Storgatan/ Apoteksgatan. 6 Kontakt genom konsten Kuben fungerar som en välbesökt konsthall där vem som helst utan kostnad kan visa sina verk under två veckor för alla som arbetar i eller besöker Stadshuset. Väntetiden för att ställa ut är minst tre år. På entréplanet med ingång från Rådhustorget via Kuben och från Nygatan finns kommunens kontaktcenter och en reception för dem som har ärende till tjänstemän och politiker. Nyligen har Kuben fått en rullstolsramp av granit som osökt smälter in i arkitekturen. 7 4. Utställningen Konstliv i Halland på Stadshuskuben är en vårtradition. Skulptur av Ann-Beathe Bengtsson (detalj). 5. Miljön runt och bakom gamla rådhuset är på väg att etableras som ”Lilla rådhustorget”. 6. Stadshuskuben är en permanent konsthall med ständigt skiftande motiv. 7. Kommunrådet Mari-Louise Wernersson tar gärna trappan till sitt rum på andra våningen. Utöver motion får hon inspirerande handledning av Palle Pernevis järnsmidda räcke som fantiserar kring manligt-kvinnligt, hårt-mjukt, enat-splittrat, lustigt-nyttigt. 31 Årsredogörelse 2014 genom åren till ursprungsskick. Till exempel vackra tegelgolv, som täckts över med ”moderna” material. Thams ambitioner sträckte sig även till att omgestalta torget: ny beläggning, bänkar, belysning, planteringar, stenkaret med Stig Blombergs skulptur Salami och Zulamith. Inget lämnades åt slumpen. Bilarna fick ge plats åt folkliv, torghandel och evenemang – allt i avsikt att skapa en levande och inbjudande helhetsmiljö i harmoni med programmet för Stadshuset. Ett glashus åt demokratin Framför en fond av vackra hus ligger själva Rådhustorget ofta tämligen öde, ett tillstånd som kommunen vill försöka råda bot på bland annat genom projektet ”Offentliga rummet”. Arkitektens ande lever Planarkitekt Johan Risholm och byggprojektledare Hans-Erik Wortmann svarar för stadshusets underhåll och modernisering. Vi träffar dem i Kuben där det finns två bekväma sittgrupper, formgivna av Lennart Tham. Johan Risholm: – Hela originalinredningen, från mönster och material i golv och väggar till armaturer och dörrhandtag bär Thams signatur. Med tanke på att det gått över ett halvt sekel sedan huset byggdes är det i förvånansvärt bra skick. Det är ett gott betyg till arkitektens val och dåtidens hantverkare. Stadshuset har fortlöpande anpassats efter nya krav på arbetsmiljö, säkerhet och tillgänglighet. – Det mesta har skett efter byggnadsminnesförklaringen 2006, säger Hans-Erik Wortmann. Kuben har fått nya fönster, sprinkler insatt och hissen ombyggd, stadshuset bättre ventilation och brandlarm. Marmorfasaden har tvättats, yttertaket på Rörbeckska huset lagts om. – Byggnadsminnesförklaringen är ingen tvångströja, försäkrar Johan Risholm. Tvärtom öppnar den möjligheter att återställa mindre lyckade renoveringar 32 Kommunrådet Mari-Louise Wernersson är kommunstyrelsens ordförande och möter i dörren till sitt tjänsterum på andra våningen i Kuben. – Den står alltid på glänt, välkommen in! Det passar bra att demokratin ”sitter i glashus”, tycker hon och syftar på att Kuben både erbjuder utsikt och til�låter insyn. Fullmäktiges sessionssal låg ursprungligen högst upp men efter kommunsammanslagningen på 1970-talet rymde den inte alla ledamöter och måste flyttas. – Jag är stolt över vårt Stadshus. Det är en effektiv arbetsplats med det mesta under ett tak. Det är ett öppet hus dit allmänheten lätt har tillträde. Och så är det ju så vackert! Här finns en inbyggd känsla av kvalitet och omsorg i detaljerna som smittar av sig på arbetet. Staden är vi tillsammans Folkhemmets vision om det goda demokratiska samhället och den engagerade, bildade medborgaren förverkligas i ständigt nya former. Mari-Louise Wernersson ger två exempel. – Centrumgruppen som vill skapa en mer attraktiv innerstad både för turister och falkenbergare. Kommunen har avsatt två miljoner kronor per år i fyra år med början 2014. – Projektet ”Offentliga rummet” som uppmärk- Årsredogörelse 2014 Stadshuskubens kvadratiska tema upprepas i golv och tak. Den räta vinkeln – med små avvikelser – hyllas även i möblerna som husets arkitekt Lennart Tham formgett. sammades mycket och blev exempel för många andra kommuner. I dialog med allmänheten inkom på en enda höstvecka 2014 långt över ettusen förslag om hur innerstaden kan utvecklas. Arbetet med att ge- nomföra dem har påbörjats och kommer förstås att pågå under lång tid. – Tala om engagerade medborgare, säger MariLouise Wernersson stolt. Läs mer om byggnadsminnet Falkenbergs Stadshus på sidan 53. 33 Årsredogörelse 2014 Högebro– pånyttfödd bro och framtidstro Strax söder om Gunnarsjö i Nordhallands inre ligger den unika Högebro – i folkmun Höga bro. Namnet beskriver precis vad det är: en sju meter hög och tretton meter lång, massiv stenbro där den gamla landsvägen söderut från Gunnarsjö passerar Fönhultaåns djupa ravin. Vägen finns kvar som en skogsbilväg – nu även vandringsled – och bron genomgick nyligen en radikal restaurering med antikvariska metoder. Foto: Uno Karlsson Handritad karta, troligen av lantmätare Johan Wärnschöld, sannolikt från 1643-44. Krigsarkivet. Foto: Bertil Olofsson, Krigsarkivet. 34 34 Längs den nya vandringsleden stöter man bland annat på en koleragrav. Inhägnaden är snickrad av bygdelagets medlemmar. Årsredogörelse Högebro Högebro hamnar på kartan Brons exakta ålder är okänd, men den forna Gunnarsjövägen ger en ledtråd. På en handritad svensk krigskarta från 1640-talet syns en ridstig-gångväg mot ”Gunnarse” korsa ett vattendrag som kan vara Fönhultaån. Sannolikt har Högebro byggts för en senare anlagd körväg med ungefär samma sträckning som stigen – det som blev gamla landsvägen. På lagaskifteskartan från 1859 är vägen, bron och ravinen noggrant återgivna. Ett mått på Högebros ålder är uppgiften om att den reparerades på 1820-talet – den bör alltså redan då ha haft många år på nacken. Kring sekelskiftet 2000 var bron åter i behov av reparation på grund av rasrisk. Efter nära två sekler hade tidens tand och trädens rötter underminerat bron. 2014 Bro till Gunnarsjös historia Får ett fornminne från en fjärran faren tid rivas till grunden och byggas upp igen? Ja, om det är bästa sättet att bevara det för framtiden och om det sker under arkeologisk kontroll. Högebros restaurering initierades av Kungsäters & Gunnarsjös bygdelag och Länsstyrelsen i Halland. Arbetet utfördes vintern 2014-15 av personal från Gatu och Väg Väst AB som ett utbildningsprojekt och finansierades av Trafikverket, Sparbanksstiftelsen Varberg, Svenska kyrkan och Länsstyrelsen. Den stenbundna marken har omvandlats till många och breda gärdesgårdar genom seklers odlarmöda. 35 Årsredogörelse 2014 5 1 2 6 7 3 4 8 36 Årsredogörelse Våren 2015 invigdes nygamla Högebro av Hallands landshövding Lena Sommestad under stor uppslutning av traktens folk och många andra. Bron är säkrad för överskådlig tid och fungerar åter som en trygg passage för fotgängare över Fönhultaåns klyfta. Därmed kan den gamla vägsträckningen öppnas igen som del i en planerad vandringsled i skön natur och kulturminnesrik bygd med rötter i medeltiden. Tungt pussel och pyssel Bron består av natursten och är kallmurad, vilket innebär att den är byggd utan murbruk som binder stenarna. Konstruktionen vilar på stora stenblock som ligger mot fast berg och har en öppning för vattnet. Vartefter skalmurarna – brons yttersidor – reses fylls mellanrummet med småsten och annat lämpligt material. Byggnadssättet i sig är gammalt och välkänt men Högebros särskilda beskaffenhet och funktion saknar motstycke i Sverige. Kallmurning är ett precisionsarbete och kan liknas vid att lägga pussel. Det gäller att ”läsa” stenarna så att pusslet blir stabilt. Ett pyssel som innebär att varje sten vänds och vrids i genomsnitt 15 gånger innan den får sin definitiva plats i skalmurarna. Sammanlagt består bron av 1 500 ton natursten. De största stenarna finns i brons fundament och väger 2,5 ton vardera. Det tog sex veckor för två man med moderna maskiner att demontera och återuppföra Högebro. 2014 Styrelsen i Kungsäter & Gunnarsjö bygdelag. Från vänster Michael Alfredsson, Bo Wisfelt, Mikael Karlsson, Sven-Inge Svensson, Bengt Hjalmarsson, Arne Johansson, Per Warnström samt bakom kameran Uno Karlsson. Bro till Gunnarsjös framtid Kungsäter & Gunnarsjö bygdelag har engagerat sig starkt i restaureringen av bron och ser den som ett viktigt tillskott i arbetet för bygdens utveckling. – Det här är en unik konstruktion som kanske inte finns på någon annan plats, säger bygdelagets sekreterare Bo Wisfelt. Vi är mycket stolta över Högebro. Det stabila ekräcket är snickrat och uppsatt av frivilliga krafter. Bygdelaget har åtagit sig att övervaka brons säkerhet och sköta markvården runt den. En 4 km lång vandringsled genom Gunnarsjös historia och geografi håller på att anläggas. Delar av leden är tillgängliggjorda för rullstolsburna, bland annat kring bron. – Den första vandringen lockade 20 personer, varav flera kommit långväga med bil, säger Bo Wisfelt. Med Högebro är Gunnarsjö är en attraktion rikare och vi som bor här känner att bygden rör sig framåt. 1. I början av 2000-talet var Högebro på väg att rasa. Foto: Uno Karlsson 2 & 7. Stenkonstruktionen togs isär till grunden och återuppfördes med gamla metoder och moderna maskiner. Foto: Uno Karlsson 3. Fundamenten för det kommande staketet på plats. Foto: Uno Karlsson 4. Vandringsleden från Gunnarsjö är tillgänglig för rullstolsburna. Ekräcket av stadig ek har snickrats av händiga medlemmar i Kungsäter & Gunnarsjö bygdelag. Foto: Hans Helander 5. Fotograf Uno Karlsson är ledamot i bygdelagets styrelse och stolt ägare till en vattendriven såg och den originella festplatsen Unos loge i Hällenäs ”långt bortåt skogen” (www.unosloge.se). Foto: Hans Helander 6. Högebro och den sju meter höga ravinen har fungerat som dämme åt en vattensåg som låg ett stycke nedströms. Foto: Uno Karlsson 8. Högtidlig och gemytlig invigning av den restaurerade Högebro skedde 29 maj 2015. Landshövding Lena Sommestad och sekreterare Bo Wisfelt i Kungsäter & Gunnarsjö bygdelag höll i bandet. Foto: Hans Bergfast 37 Årsredogörelse 2014 Åttabro– en bro till arbetets marknad Det är en solig förmiddag i slutet av april vid den gamla stenvalvbron över Himleån i Åttabro strax utanför Varberg. På åbrinken arbetar tre män i skyddskläder med markröjning, motorknattret från trimmarna överröstar för en stund Europavägen i väster och Värnamovägen i söder. Under bron porlar ån, solkatter leker på valvens stenbågar, vattnet lyser himmelsblått mot strandens vassbård. Men på vägbanan ovanför har trafiken för länge sedan sinat. Bron byggdes för hästekipage och oxkärror, inte för snabba bilar och tunga bussar. Idag står Åttabro inträngd i ett hörn av stora vägar – ett monument över forna tiders infrastruktur som de flesta ovetande far förbi eller knappt hinner se. 38 Lilla bilden: Åttabro var ett återkommande ärende för dåvarande länsantikvarie Lennart Lundborg. År 1983 restaurerades bron från grunden. Fyra år senare dokumenterade han sprickbildning på de så kallade isbrytarnosarna. Länsstyrelsens arkiv. 38 Årsredogörelse 2014 Åttabro 39 Årsredogörelse 2014 Redan de gamla romarna kunde konsten att välva stenbroar med hjälp av timrade valv, som kallas förskalningar. Flertalet stenvalvbroar i Sverige tillkom på 1800-talet. Foto: Lennart Lundborg 1983. 40 Självbärande stenvalv Klara klarar fornvården Bron har sitt namn efter torpet Åttabro som legat här vid den gamla landsvägen från nordost mot Varberg. Stenvalvbron kan dateras till början av 1800-talet och är en av Hallands cirka 40 bevarade broar av detta slag. Den restaurerades grundligt 1983 på grund av rasrisk. Arbetet utfördes enligt den ursprungliga byggtekniken med träbågar – så kallade förskalningar – som håller upp valven innan de blir självbärande. Tio år senare lagades sprickor i isbrytarnosarna på brons fundament som uppstått vid en omläggning av åfåran. Sedan dess står Åttabro stadigt emot Himleåns tidvis vilda vatten. Utöver vattnets krafter hotas bron av växtlighet som rotar sig i fogarna och med tiden kan påverka valvens stabilitet. Förbuskningen skymmer dessutom den vackra bron. Regelbunden markröjning förebygger och botar problemen. Den utförs sedan många år av personal från ”Klara i Varberg”. Det är en ideell förening med uppdrag att hjälpa människor som av olika anledningar har hamnat vid sidan av arbetsmarknaden. ”Utegruppen” ägnar sig åt att klippa gräs och röja sly längs motionsslingor och vandringsleder, i naturområden och runt fornminnen. Man snickrar Årsredogörelse bänkar och spångar på Hallandsleden inom Varbergs kommun, svarar för rengöring och imålning av ristningarna på det säregna fornminnet ”Bexells stenar”. Åttabro är något av ett skötebarn sedan tolv år för arbetsledare Boris Karlsson. – Åttabro röjer vi tre gånger under växtperioden, säger han. Nu tar vi fjolårsvassen och den första grönskan. Nästa gång är inför sommarens turistperiod. Sista röjningen sker på höstkanten. Fornvård är människovård Boris Karlsson har arbetat inom Klara och dess föregångare sedan 1992, byggt upp och lett utegruppen som informellt också kallas ”Borisgruppen”. – Jag har alltid trivts med jobbet och med människorna jag haft i gruppen genom alla år. Vi gör ett viktigt och uppskattat jobb, som ger mening och gemenskap för deltagarna – och för mig! Utegruppen är nu under avveckling, så länsstyrelsen får leta upp en annan utförare av de här tjänsterna. Sista året av mitt arbetsliv kommer jag att vara mentor åt yngre kolleger. Henrik Rolandsson började som deltagare och blev sedan anställd på Klara där han nu varit i fem år, senast som assistent till Boris Karlsson. Efter beskedet om att gruppen ska avvecklas är han inriktad på att söka nytt arbete där han får fortsätta att arbeta med människor, t.ex. på personalkontor, bemanningsföretag och inom HR-branschen. – Får jag inget nytt jobb ska jag börja plugga, lära mig administration först och främst. För Leif Stubberud är 2015 sista sommaren med utegruppen, sen blir han folkpensionär i Varberg. – Jag har haft en fin tid med bra kamrater och arbetsledare. Men nu kan det räcka, kroppen är sliten. 2014 KLARA är en stark länk mellan individ och arbetsmarknad. Klara i Varberg är en ideell förening som arbetar på uppdrag av olika aktörer på arbetsmarknaden. Klara samarbetar och har avtal med Arbetsförmedlingen och Varbergs Kommun. Privata uppdragsgivare anlitar Klara för arbetsprövning. Deltagarna är mellan 19 och 65 år, de har alla olika bakgrunder, utbildningar och erfarenheter. Det de har gemensamt är att de av olika anledningar har hamnat vid sidan om arbetsmarknaden. Klaras uppdrag är att hjälpa dem att bli konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden och få en anställning. Som deltagare hos Klara har man en handlingsplan som är individuellt anpassad. Här erbjuds möjlighet att arbeta med till exempel olika förpacknings- och monteringsarbeten, städning och naturvård samt socialt arbete genom Klaras Väntjänst. Utöver arbetsträning erbjuds också internetbaserad jobbsökaktivitet med möjlighet till bearbetning av CV, ansökningshandlingar och möjlighet till praktik på olika företag. Klara i Varberg har tretton anställda och sitter i egna, moderna lokaler som är helt anpassade för verksamheten. www.klaraivarberg.se Leif Stubberud, Boris Karlsson och Henrik Rolandsson är klara med markröjningen runt Åttabro i Varberg! 41 Årsredogörelse 2014 Möt sjöfarare och bönder Människorna på Onsalahalvön har sedan förhistorisk tid kombinerat det magra jordbruket med sjöfart. Bondeseglationen på världshaven under 1700- och 1800-talen gav betydande inkomster, som bekostade praktfulla bostadshus på de annars små ”kaptensgårdarna”. En av de bäst bevarade är Mårtagården, vars mangårdsbyggnad från 1780 är i nästan ursprungligt skick. Gårdens siste brukare Knut Larsson testamenterade 1961 Mårtagården och granngården Apelhögen till en stiftelse som bär hans och hustruns namn: Knut och Tora Larssons stiftelse Mårtagården, bildad 1963. 42 42 Årsredogörelse 2014 Mårtagården Foto: Arne Persson 43 Årsredogörelse 2014 När den nya tidens moderna bebyggelse började kringgärda den äldre jordbruksbebyggelsen ville Knut att Mårtagården skulle bevaras och vårdas som minne av sjökaptenernas bebyggelsearv och det småskaliga lantbruket i Onsala socken. Därefter har stiftelsen med mångårige ordföranden Stig Tornehed i spetsen etablerat Mårtagården som en oas för nutidsmänniskan där kultur och natur möts i balans. Hans 40-åriga gärning kröntes 2003 med utnämningen av Mårtagården till Hallands första kulturreservat. Ett andningshål Mårtagårdens vänner är en ideell förening som arbetar praktiskt med att hålla gården i ordning och med att arrangera sommarens livliga besöksverksamhet. Programmet är digert: fågelvandring, botanisk vandring, midsommarfirande, visning av gården varje helg, fem visprogram och tre föredrag. En kärntrupp på ett tiotal personer håller i allt detta, bland andra Lena och Sten Eriksson. 44 Gränsen mellan kulturreservatet Mårtagården och Onsalas framträngande villabebyggelse är skarp. – Vi bor i närheten och går nästan varje dag motionsslingan i Mårtaskogen, säger Lena som ingår i styrelsen. Samtidigt tittar vi till gården, tillägger hon. Sten är stiftelsens kassör: – Vi har märkt att alltfler gör som vi, använder skogen och berget för motion och rekreation, även vintertid, säger han. Mårtagården och markerna runt- Årsredogörelse 2014 Jätteasken med sina håligheter är föremål för sägner och sagor när barnen besöker Mårtagården. om fungerar som ett andningshål för kropp och själ. – Skolklasser och förskolebarn är ofta här, säger Lena. Inte bara vid beställda visningar då man får komma inomhus utan lite närsomhelst. Gårdsmiljön med det gamla, ihåliga vårdträdet – en jättestor ask – är ju rena rama nöjesfältet för de här små barnen. Koltrastens nationalsång Fågelvandringen i Mårtaskogen en vardagskväll i slutet av maj brukar inleda sommarprogrammet på Mårtagården, så även i år. Guide är som vanligt Rolf Persson, tidigare ordförande i den lokala naturskyddsföreningen och till vardags lärare på Varlaskolan i Kungsbacka. Ett femtontal personer möter upp på gårdsplanen, iförda stadiga skor, kikare runt halsen, fågelbok och anteckningsblock. De är vana fågelskådare från trakten men några är långväga och här för första gången. Stigen mot Mårtabergets krön följer en fuktig lövskogsdäld där insekter och fåglar delar liv och död. Två koltrasthanar utkämpar en revirstrid med smattrande vingar och störtdykningar, ibland övergår kampen i sång, då ”nationalfågeln” generöst bjuder ur sin berömda repertoar för att överglänsa konkurrenten. Så böjs femton nackar bakåt – se trädkryparen! Den kilar som en mus uppför trädstammen, plockar insekter i barkspringorna med sin fint böjda näbb. Motion för hjärna och hjärta Mårtaskogen är ett populärt strövområde för närboende och skolklasser. Här finns bland annat en pedagogisk natur- och kulturstig med information om traktens botanik, geologi och historia. Den är bekostad av EU-medel, stigen arrenderas och underhålls av Kungsbacka kommun för att även tjäna som motionsslinga. De 30 meter höga ”mastgranarna” på 45 Årsredogörelse 2014 Tallarna planterades för över 130 år sedan. bergets läsida planterades för 130 år sedan av Mårtagårdens dåvarande ägare, sjökapten Andreas Cullberg. Så inleddes en process som förvandlat kala utmarker och magra beteshagar till en varierad skog, rik på djur och växter, och till ett eldorado för fågelskådare. Mårtabergets topp reser sig blott 45 meter över havet men ger 180 graders geografiska utsikter och 4 000 års historiska insikter. Från Ölmevalla kyrka i öst till Råö rymdobservatorium i väst, från bronsåldersrösen på Näsbokrok till Ringhals kärnkraftverk. En enastående sammanfattning av norra hallandskusten som livsrum för människor sedan hon först satte sin fot här och ända tills hon vände örat mot rymden. Hållpunkterna i tid och rum är lätta att lokalisera med hjälp av ett kartbord på utsiktsplatsen. – Såg du trädkryparen? Den kilar som en mus på trädstammen. Sippan får sin backe tillbaka Återvägen till gården följer en nyligen utdikad markbit som ska få bli åker igen. Målet för länsstyrelsens skötselplan är att odlingslandskapet ska hållas och skötas som Knut Larsson gjorde vid mitten av 1900-talet, innan han donerade Mårtagården. I den andan röjs en tidigare åker- och betesbacke nära gårdshusen för att slåtterängens blommor så småningom ska våga sig fram. På våren backsippa, framåt sommaren backglim, i augusti gulmåra och ljung. Och många fler vars frön vilar i jorden tills de väcks av lien. Efter vandringen avtackas guiden Rolf Persson med en pelargon av vänföreningens styrelseledamot Lena Eriksson. En av de få blommor på Mårtagården som inte ingår i kulturreservatet! Lästips Stig Tornehed: Under samma himmel. En krönika om sjöfarare, bönder och emigranter i Nordhalland. ISBN 91-88806-45-6 Läs mer om byggnadsminnet och kulturreservatet Mårtagården på sidan 56. 46 Årsredogörelse 2014 Betet håller markerna öppna. Här går vandringsstigen till nyanlagda slåtterängen. 47 Årsredogörelse 2014 Byggnadsminnen i Hallands län Halland har för närvarande 48 byggnadsminnen varav tre statliga (markeras med *). Riksantikvarieämbetet ansvarar enligt kulturminneslagen för de statliga byggnadsminnena. Inom parentes anges sockentillhörighet och året för byggnadsminnesförklaringen. Laholms kommun Varbergs kommun 4. Wallens slott (Våxtorp 1978) 8. Bollaltebygget (Knäred 1980) 16. Skottorps slott (Skummeslöv 1986) 29. Backstugan i Fladalt (Våxtorp 1994) 43. Västralt 2:10 (Knäred 2007) 45. Vippentorpet (Ysby 2009) 46. Hausknechtska huset (Laholm 2009) 48. Doktorn 5, Bögh-Andersens villa (Laholm 2011) 1. Åkrabergs ladugård (Värö 1963) 6. Societetshuset i Varberg (Varberg 1980) 18. Långanskogen (Sibbarp 1991) 21. Varbergs fästning (Varberg 1935)* 22. Åsklosters kungsgård (Ås 1935) 23. Lindhovs kungsgård (Lindberg 1935) 28. Sunvära kvarn (Värö 1994) 30. Grunnarp 3:12 (Valinge 1994) 33. Båtsmanstorpet nr 152 Hallmans (Valinge 1995) 34. Grimetons radiostation med radiobyn (Grimeton 1996) 44. Hägareds gård (Tvååker 2009) 47. Varbergs teater (Varberg 2011) Halmstads kommun 2. Broktorpsgården (Halmstad 1977) 3. Kirsten Muncks hus (Halmstad 1977) 7. Särdals kvarn (Harplinge 1980) 12. Wapnö slott (Vapnö 1983) 20. Halmstads slott (Halmstad 1935)* 25. Tylöns fyrplats (Söndrum 1935)* 26. Gråmunken 1, fd Televerket i Halmstad (Halmstad 1993) 27. Biografen Röda Kvarn (Halmstad 1994) 36. Mostorp (Getinge 2003) 42. Norreport (Halmstad 2007) 40. Bruno Mathssons sommarhus (Söndrum 2007) Hylte kommun 15. Rydöbruks missionshus (Torup 1986) 37. Brunnsbacka sågkvarn (Södra Unnaryd 2003) 41. Slätteryds byskola (Södra Unnaryd 2007) Falkenbergs kommun 10. Olofsbo hembygdsgård (Stafsinge 1982) 13. Tullbron (Falkenberg 1984) 14. Borgen Hällerup (Ljungby 1986) 39. Falkenbergs stadshus (Falkenberg 2006) 48 Kungsbacka kommun 5. 9. 11. 17. 19. 24. 31. 32. 35. 38. Wea kaptensgård (Släp 1979) Äskhults by (Förlanda 1980) Mårtagården (Onsala 1982) Stolpboden på Särö (Släp 1987) Tjolöholms slott (Fjärås 1991) Nidingens fyrplats (Onsala 1935)* Knapegården (Onsala 1995) Riksdagsmannagården i Axtorp (Förlanda 1995) Vallda metodistkapell (Vallda 2000) Särö kyrka (Släp 2005) Årsredogörelse 2014 Föreningen byggnadsminnen i Hallands län I Halland finns en förening för dem som äger och brukar länets byggnadsminnen. Föreningens årsmöte 2014 hölls på Hamnkrogen i Gottskär, Kungsbacka kommun. Ämnet ”Kaptensgårdar på Onsalalandet” belystes i föredrag av Maria Zeilon och Eva Schiller. Efter lunch besöktes Knapegården där ägarinnan Yvonne Natt och Dag guidade, därefter Mårtagården där Ulla Britt Swenson, ordförande i Mårtagårdens Vänner, visade runt. Årsmötesdagens slöt med eftermiddagskaffe på Båt- och Sjöfartsmuseet och föredrag av föreningens hedersmedlem Ronny Tyrefelt om bondesjöfarten, livet på kaptensgårdarna samt kaperiverksamheten. 5 38 35 31 11 9 32 19 24 1 28 22 33 23 47 21 6 30 34 18 44 37 14 10 39 41 15 13 36 7 12 2 40 26 3 27 20 42 25 8 45 48 46 16 Karta: Willy Lindström/Tecknargården 17 43 4 29 49 Årsredogörelse 2014 Backstugan i Fladalt Backstugan i Fladalt på Hallandsås representerar en bostadstyp som förr var vanlig i Sydsverige. I Våxtorps socken, där Fladalt ligger, fanns i slutet av 1800-talet hela 39 backstugor. Förutom att vara obekväma var de ofta också socialt belastade. I takt med samhällets förändring har backstugorna övergivits och ofta rivits.Fladaltstugan är troligen byggd vid mitten av 1800-talet. Golvet består av flata stenhällar – man kan föreställa sig den fuktiga kylan under den långa, mörka vintern, när det svaga ljuset silade in genom de få och små fönstren. Byggnadsminne 1994 Wallens slott Slottet ligger på en holme i Storsjön norr om Våxtorp. Det har tidigare varit skilt från land genom en våtgrav. Slottet har gamla anor, redan på 1300-talet lät riddaren Peder Laxmand uppföra ett hus här. År 1800 brann det medeltida slottet. Det nya, nuvarande slottet uppfördes i empirstil och innehåller ett 40-tal rum med intressanta inredningsdetaljer, t.ex. kakelugnar från 1700-talet. Lantbruksdelen såldes 1939 och Wallen är därefter uteslutande privatbostad. Nuvarande ägarpar har sedan tillträdet 1993 restaurerat byggnaderna och parkmiljön runt slottet. Byggnadsminne 1978 Skottorps slott Anses vara ett av det bäst bevarade empireslotten i Sverige. Slottet byggdes på 1670-talet av Frans Joel Örnestedt efter ritningar av Nicodemus Tessin d.ä. På 1700-talet bytte slottet ägare flera gånger. Jordbruket och ägorna utvecklades men själva slottsbyggnaden förföll. I början av 1800-talet köptes slottet av handelsmannen Peter Möller som restaurerade det till empirestil. Peter Möller drev jordbruket framgångsrikt och blev adlad för sina insatser för jordbruket i trakten. Byggnadsminne 1986 Hausknechtska huset Uppfördes 1799 efter ritningar av stadsfältskären Johannes Emanuel Hausknecht (1751-1799), som ritade fyra likartade byggnader i Laholm. I dag återstår endast Rådhuset i kraftigt ombyggt skick samt det Hausknechtska huset, som för några år sedan genomgått en genomgripande kulturhistorisk restaurering. I butiken på bottenplanet kan man se t.ex. väggar med återställt dekormåleri. Huset består av två våningar i korsvirke med tegelfyllningar. Mot söder har en tillbyggnad gjorts 1820-1830. Under den finns en källare med tegelvalv. Stomme och rumsindelning är oförändrad. Byggnadsminne 2009 Bögh-Andersens villa År 1956 lät stadsarkitekten Svend Bögh-Andersen och hans hustru Hanne uppföra en villa strax intill stadens medeltida kyrka. Villan fick snart det inofficiella namnet ”Skidbacken” på grund av det långa, sluttande takfallet. Villan är en ovanligt gedigen och mycket välbevarad representant för 1950-talets arkitektur med ett stort antal unika detaljer, bland annat en öppen spis med fast bänkoch skåpsinredning. Byggnadsminne 2011 Vippentorpet 50 Vippentorpet i skogsbygden mellan Knäred och Ysby, är ett s k sydgötiskt hus: en ryggåsstuga kantad av två häbbare (härbren) och uppfört ca 1778. Den flätade risgaveln är unik i Halland. I omgivningen står stengärden som förr avgränsade betes- och odlingsytorna. Efter 1910 har Vippentorpet varit obebott men det stannade i släktens ägo till 1939. Då styckades tomten av och August Ysenius – upptecknare av halländsk folkmusik och förärad utmärkelsen riksspelman – skänkte sitt barndomshem till Södra Hallands Hembygdsförening. Sedan 1996 är Ysby Hembygdsförening ägare och förvaltare av Vippentorpet. Byggnadsminne 2009 Västralt 2:10, ”Lottens” Årsredogörelse 2014 År 1909 byggde August Johansson i Knäred ett hus i Västralt åt sin familj, och snickrade också en del av möblemanget. Hans hantverksskicklighet togs i anspråk av Föreningen Svensk hemslöjd för kursverksamhet i stora delar av landet. Gården har fått sitt namn efter hustrun Lotten. Döttrarna Ebba och Margareta donerade år 2000 byggnader och inventarier till Knäreds Forskarring och Hembygdsförening. Byggnadsminne 2007. Bollaltebygget Den kringbyggda gården Bollaltebygget har ursprung i 1600-talet. Manbyggnaden är en ryggåsstuga, som flyttades hit från grannbyn Jonsnahult, när hembygdsföreningen köpte gården 1935. Bollaltebygget byggnadsminnesförklarades 1980, och sedan 2010 är husen, hultet och heden ett halländskt kulturreservat. En vandringsled löper upp över ljungheden. Den bränns av och betas varje år för att hållas i hävd. I ån Blankan nära Bollaltebygget ligger en skvaltkvarn, som satts i stånd för att visa hur bondfamiljerna i gamla tider malde sin säd. Byggnadsminne 1980. Tylöns fyrplats Tylöns fyr är av den kände fyringenjören Gustav von Heidenstams konstruktion, drygt 13 meter hög och klädd med rödmålad plåt. Den tändes första gången 1870 och släcktes för gott 1968 då en fjärrmanövrerad kassunfyr stod klar på Tylö grund. Därefter har den fungerat som sjömärke. 1968 drogs också bemanningen in och boningshuset blev sommarstuga. På senare år har huset stått helt tomt. Fyren har målats om i sin ursprungliga röda kulör. Byggnadsminne 1935. Bruno Mathssons sommarhus Bruno Mathssons sommarhus byggdes 1960 på en havsnära tomt utanför Halmstad och är ett i Sverige unikt exempel på en radikal och konsekvent genomförd modernism. Glasytor från golv till tak i förening med den speciella planlösningen upphäver gränserna mellan ute och inne. Den bärande konstruktionen är järnstolpar, fasaderna är av glas och plast samt tunna träpaneler. Taket består av ljusgenomsläpplig och välvd korrugerad plast som är fastspänd i plåtrännor. Byggnadsminne 2007 Norre Port Norre Port är den enda återstående av Halmstads fyra stadsportar, uppförd i början av 1600-talet. På 1870-talet hotade rivning som dock avvärjdes genom beslut av landshövding Oscar Alströmer. 1867 års Kungl. Förordning angående forntida minnesmärkens fredande och bevarande fastslog att Norre Port såsom ”både i historiskt och architektoniskt afseende märkvärdig bör i oförändradt skick åt efterwerlden bewaras”. Under 1970-talets första hälft gjordes en grundlig restaurering av porten, då 1800-talets tillägg och förändringar togs bort. Syftet var att återskapa portens ursprungliga utseende och takresning. Byggnadsminne 2007 Halmstads slott Halmstads slott byggdes 1605-18 som ”övernattningsbostad” åt danakungen Christian 4. Slottsbygget fullbordade upprustningen av fästningsverken runt Halmstad, som pågått sedan sekelskiftet 1600 under ledning av flamländaren Hans van Steenwinckel d.ä. Efter Sveriges erövring av skånelandskapen blev slottet landshövdingens residens – och har så förblivit. Trots åtskilliga ombyggnader under seklernas lopp för en rad olika ändamål syns den ursprungliga arkitekturen: nederländsk renässans i den dansk-skånska variant som kallas Christian 4-stil. Typiska drag är det högsmala tornet med sin sirliga, spåntäckta huv och de varmröda fasaderna. Byggnadsminne 1935 51 Årsredogörelse 2014 Broktorpsgården Broktorpsgården är ett av Halmstads äldsta hus, sannolikt uppfört på tidigt 1700-tal. Namnet syftar på den medeltida föregångaren till Halmstad som hette Brookthorp. Kvarteret har samma namn vilket talar för att den medeltida staden kan ha legat här. Broktorpsgården har renoverats och förändrats åtskilligt under årens lopp; nästan hela den inredning vi ser idag är från 1948 års stora renovering. Men atmosfären är bevarad och Broktorpsgården förblir en kulturmiljö, som med sin historia och stämning för oss till en annan tid. Byggnadsminne 1977 Biografen Röda kvarn Röda Kvarn i Halmstad minner om det glada och biogalna 1920-talet då filmbolagen konkurrerade med påkostade s k biografteatrar. Röda kvarn invigdes 1926 och är ritad i nyklassicistisk stil åt Svensk Filmindustri (SF) av halmstad-arkitekten August Svensson. Den övre foajéns rika dekor är väl bibehållen, bl.a. två målningar av Edward Högardh med motiv ur antik mytologi. Den eleganta salongen rymde, med balkong, hela 500 platser! Efter om- och tillbyggnad av interiören innehåller Röda Kvarn fem salonger. Stora salongen är i originalskick. Byggnadsminne 1994 Kirsten Munks hus Byggherren var borgmästaren i Halmstad, Albrekt Pedersen Mackum. Huset uppfördes strax efter stadsbranden 1619 av importerat holländskt tegel och är det enda i Sverige i sitt slag från den tiden. Kanske har den iögonfallande fasaden gett näring åt fantasierna om Kirsten Munk, ingen vet. Huset vilar på en källare med kryssvalv av tegel, möjligen en rest av ett äldre, nedbrunnet hus. Byggnadsminne 1977 fd Televerket i Halmstad Gamla telegrafen vid Lilla Torg i Halmstad uppfördes 1923-25 på uppdrag av Kungliga Telegrafstyrelsen efter ritningar av arkitekten Aron Johansson, mest känd för Riksdagshuset från 1906. Byggnaden i Halmstad är signerad ”Aron J:n” på tornets sockel. Exteriören har rötter i äldre nationell arkitektur: karolinskt palats och medeltida försvarstorn. Interiören präglas av hög hantverkskvalitet och fina material. Byggnadsminne 1993 Wapnö slott Wapnö slott uppfördes vid mitten av 1700-talet på platsen för en äldre byggnad som eldhärjats 1733. Det ligger på den gamla borgholmen och man ser resterna av en, nu torrlagd, våtgrav. En stenbro leder fram till huvudentrén. På trädgårdssidan skyddades anläggningen av en liten sjö, senare ombyggd till en dekorativ damm. Slottets yttre är i allt väsentligt oförändrat. Wapnö gods omnämns redan på 1300-talet och är idag, under namnet ”Wapnö”, ett av Sveriges största jordbruk. Byggnadsminne 1983 Särdals kvarn Särdals kvarn från 1890 är en s.k. holländarkvarn, dvs med vridbar hätta som följer vinden. I byggnadsminnet ingår också den med kvarnen sammanbyggda, faluröda mjölnarbostaden/magasinet med sitt ovanliga, välvda tak. Invändigt är det mesta av maskineriet bevarat, nästan helt byggt i trä. Med sina sex våningar är kvarnen i Särdal en av Nordens största. Byggnadsminne 1980 52 Mostorps gård Årsredogörelse 2014 Mostorps stora lantegendom – idag Mostorps gård – skapades av Ludvig von Segebaden (182399) genom sammanläggning av fyra gårdar i Mostorps by. Slottet uppfördes 1878-80 efter ritningar av den danske arkitekten och formgivaren Thorvald Bindesböll (1846-1908) i en fritt tolkad fransk medeltidsstil med nygotiska inslag. Trädgården är inspirerad av engelska parkideal och har kulturhistoriskt intresse med en liten fornminnespark, stenpartier, grottor och fontäner. Byggnadsminne 2003 Rydöbruks missionshus Liknar mer en liten småskola än en kyrklig samlingslokal. Kyrksalen präglas dock av from enkelhet. Väggar och tak är klädda med pärlspontpanel i ljusa färger; dagsljuset genom de höga fönstren förstärks och fyller kyrksalen med ett andäktigt skimmer. Numera är den enda aktiviteten i missionshuset en årlig sommargudstjänst, som i god tradition avslutas med kaffe på kyrkbacken.Missionshuset ägs av Södra Nissadalens Missionsförsamling. Byggnadsminne 1986 Slätteryds byskola Uppfördes 1913 som ett av sex likadana skolhus runtom i den vidsträckta Unnaryds socken. Skolorna uppfördes efter samma ritningar: Skolsal med kapprum och ingång för barnen. Lärarinnebostad med vardagsrum och kök, tambur och kökskvist samt ett rum på andra våningen. Skolan lades ner 1954 när Centralskolan i Unnaryd togs i bruk. Bostadsdelen hyrdes ut, men skolsalen står orörd precis som när eleverna slutade. Hylte kommun överlämnade 1992 skolan till Södra Unnaryd-Jälluntofta Fornminnes- och Hembygdsförening. Den gamla byskolan är numera populärt museum. Byggnadsminne 2007 Brunnsbacka sågkvarn Brunnsbacka Sågkvarn är en vattendriven kvarn med ramsåg och stickhyvel. Sågningen upphörde på 1930-talet, kvarnen något senare men stickhyveln användes så sent som 1951. Kvarnplatsen vid Brunnsbackaån finns belagd sedan 1600-talet, den nuvarande anläggningen innehåller delar från 1700-talet. Efter omfattande restaureringar är den åter i fungerande skick. En gång om året, på Brunnsbackadagen, släpps vattnet på – då maler kvarnen, hyvlar och sågar ”som sedan urminnes tider”. Sågkvarnen sköts i samråd mellan markägarna, Länsstyrelsen och Brunnsbackastiftelsen. Byggnadsminne 2003 Tullbron i Falkenberg Tullbron i Falkenberg står sedan 1760 stadigt på fem valv mitt i Ätrans sista fors. Bron ritades av slottsarkitekten och överintendenten i Stockholm, Carl Cronstedt.Bygget genomfördes på bara fyra år under ledning av murarmästaren Friedrich August Rex. Arbetskraft var soldater från Älvsborgs regemente och olika hantverksspecialister. Den ökande vägtrafiken efter Andra världskriget aktualiserade en breddning av Tullbron; 1952 utfärdade regeringen förbud mot att bredda bron. Efter grundlig, antikvariskt restaurering 1994 är Tullbron idag i samma goda skick, som när murarmästare Rex lagt sista stenen 1760. Byggnadsminne 1984 Falkenbergs Stadshus Falkenbergs Stadshus med Rådhuset, Rådhustorget och det s k Rörbeckska huset har förklarats som byggnadsminne, eftersom de tillsammans uppfyller kravet enligt Kulturminneslagen som ”synnerligen märkligt genom sitt kulturhistoriska värde”. Genom medel från stiftelsen Oscar Rörbecks donationsfond kunde staden efter en planeringsprocess från 1943 till 1960 inviga den nya förvaltningsbyggnaden, ritad av Lennart Tham, som vann arkitekttävlingen. Idémässigt präglas byggnadskomplexet av tidsandan med visionen om det goda demokratiska samhället och den engagerade, bildade medborgaren. Byggnadsminne 2006 53 Årsredogörelse 2014 Olofsbo hembygdsgård ligger som en trygg ö i åkerhavet norr om Falkenberg. Fyra rödmålade trälängor under branta halmtak. Helt kringbyggda gårdar var vanliga i mellersta Halland för 150 år sedan, idag återstår en handfull. Gården kallas ”Staffens” efter brukaren Staffan Jönsson (1761-1833) och flyttades hit från byn Olofsbo vid laga skiftet 1838. Staffens är en gammal släktgård och var i samma släkts ägo i sex generationer. Sedan 1963 förvaltas den av en stiftelse och visas för allmänheten. Byggnadsminne 1982 Borgen Hällerup Hällerups corps-de-logis är en typisk svensk 1700-talsherrgård, där timmerstommen dolts för att byggnaden ska likna ett stenhus. I källaren finns tegelvalv efter en äldre byggnad, troligen från 1500-talet. Under 1900-talet såldes jordbruksdelen av, och fastigheten genomgick växlande öden under olika ägare. Huvudbyggnaden renoverades grundligt 1993-94 genom den s.k. Hallandsmodellen. Byggnadsminne 1986 Hägareds gård Frälsehemmanet Hägared ingick 1652 i Drottning Kristinas donation till den holländske köpmannen Adrian Tripp. Enligt brandförsäkringshandlingarna uppfördes den nuvarande mangårdsbyggnadens bottenvåning 1816 av furu- och grantimmer. Manbyggnaden byggdes på med en andra våning 1851. Till den mycket välbevarade och ålderdomliga gårdsanläggningen hör även bl a två stenmurade flyglar från 1816 och en spannmålsbod från 1817. Byggnadsminne 2009 Långanskogen Torpet Långanskogen i Ästad är ca 200 år. Det kallas också Emmastugan efter Emma Henriksson, som bodde där till 1978. Före sin död 1981 överlät hon Långanskogen – sitt barndomshem – med lösöre till Hembygdsföreningen. Byggnaden reparerades och blev senare förklarad som byggnadsminne. Som kopplade tågvagnar står husets olika delar på rad: snickarbod, ladugård, kök, storstuga, kammare och svinhus. Byggnadsminne 1991 Grimetons Radiostation Radiostationen representerar ett viktigt steg i utvecklingen av den moderna, trådlösa kommunikationen och upptogs därför 2004 på UNESCO:s världsarvslista. Platsen är ett levande kulturarv och består av den gamla radiostationsbyggnaden med en komplett och unik, ännu fungerande långvågssändare, samt den jättelika antennen med sina sex 127 m höga torn. Byggnadsminne 1996 Societetshuset i Varberg 54 Societetshuset från 1886 är ett av Västkustens bäst bevarade. Göteborgsarkitekten Adrian Crispin Peterson har gett byggnaden en tidstypisk, ”morisk” framtoning. ”Societeten” ligger i parken med samma namn och blev centrum för sällskapslivet på den allt populärare kurorten Varberg. Här erbjöds allt en sommargäst kunde önska sig: mat, musik, dans och andra nöjen. Det fanns lekplats för barnen, kägelbana och gymnastiksal. Än idag är Societeten en given del av Varbergs nöjesliv med kafé, restaurang, pub, diskotek, nattklubb och en utomhusscen. Här finns också lekplats, tennisoch minigolfbanor. Man kan också bara njuta i parken av sin medhavda kost. Byggnadsminne 1980 Varbergs fästning Årsredogörelse 2014 Varbergs fästning har en lång och skiftande historia. Den byggdes på Wardberget – vaktberget – runt år 1200 och har varit borg, kungligt slott, fästning och fängelse. Sedan nästan 100 år finns ett museum på fästningen – idag heter det Hallands kulturhistoriska museum. Vid ombyggnaden 2012-2014 skapades ett modernt och tillgängligt museum med entré från borggården, hiss mellan utställningsplanen och ett kafé. Museet berättar fästningens och regionens historia genom föremål, konst och arkivmaterial. Historien levandegörs genom visningar, utställningar, program och filmer. Museets mest kända fynd är Bockstensmannen: ett medeltida skelett med otroligt välbevarad klädedräkt. På museet har han sin egen utställning – möt honom in på bara skinnet. Byggnadsminne 1935 Varbergs teater Varbergs teater invigdes den 17 juli 1895. Byggnaden ritades av arkitekten Lars Kellman (18571924), som var mycket verksam i västra Sverige.Teatern är uppförd i holländsk nyrenässans av rött och gult tegel med putsade dekorativa element. Ridån i purpurrött och guld är målad av dekorationsmålaren Carl Grabow (1847-1922). Teatern restaurerades 1979-80 med utgångspunkt från att de kulturhistoriska värdena i bl a salongen och övre foajén skulle bibehållas. Byggnadsminne 2011 Lindhovs kungsgård Kungsgården ligger på platsen för den medeltida staden Ny Varberg. Sedan staden övergivits 1612 gav Christian 4 order om att istället anlägga en ladugård på platsen. Mangårdsbyggnaden är uppförd 1838 med fasader av ljusmålad träpanel. De två flygelbyggnaderna uppfördes 1806. Ovanligt nog är ladugården av sten äldre än huvudbyggnaden. Den uppfördes i slutet av 1700-talet. Byggnadsminne 1935 Grunnarp 3:12 Gården Grunnarp i mellersta Halland representerar landsbygdsmiljö från 1800-talets mitt, där framför allt boningshuset och trädgården är sevärda. Manhuset, ursprungligen en högloftsstuga, har i ett tidigt skede byggts om till en typisk hallandslänga. Från början var gården fyrlängad och kringbyggd på traditionellt vis. Uthusen revs vid sekelskiftet 1900 och en ny ladugård byggdes ett hundratal meter norrut. Byggnadsminne 1994 Båtsmanstorpet 152, ”Hallmans” 1726 inrättades ett stående båtsmansrusthåll i Halland. Den förste båtsmannen rekryterades till Olofstorp samma år. Det bevarade båtsmanstorpet dyker första gången upp i kartmaterialet på en storskifteskarta 1846-48. Den röda torpstugan innehåller både en liten bostad med kök och kammare och ladugård för två kor. Byggnadsminne 1995 Åsklosters Kungsgård Kungsgården är belägen på platsen för ett cistercienserkloster, anlagt i slutet av 1100-talet. Corpsde-logiet uppfördes 1806-07 efter typritningar av arkitekten Carl Hårleman. Den vitputsade fasaden är symmetriskt uppbyggd med ett tunt kvaderverk i mittpartiet. Två rödmålade flygelbyggnader i trä från mitten av 1800-talet ramar in gårdsplanen. Byggnadsminne 1935 55 Årsredogörelse 2014 Sunvära kvarn Sunvära kvarn flyttades på 1890-talet till Sunvära och återuppbyggdes på grunden efter en äldre kvarn från 1866. Kvarntypen är en s k holländare med vridbar hätta som följer vinden. Den är nära nog i samma skick som när siste mjölnaren lämnade den runt 1950. Värö Stråvalla hembygdsförening äger kvarnen sedan 1973. Byggnadsminne 1994 Åkrabergs ladugård Åkrabergs ladugård i Värö socken blev 1963 Hallands första byggnadsminne. Ladugården är från mitten av 1730-talet. Den har tre längor byggda i skiftesverksteknik kring en gårdsplan med brunn och vårdträd. Halmtaket vilar på så kallade mesulor, dvs stolpar med y-formig topp. Byggnadsminne 1963 Nidingens fyrplats Nidingen är Sveriges första fyrplats med rötter i 1620-talet och anses vara världens första dubbelfyr. De kompakta gråstensfyrarna byggdes 1834 och är identiska. Båda är lika välbevarade och har inte förändrats bortsett från att fyrutrustningen demonterats. Sedan 1946 varnar en ny fyr för Nidingens lömska undervattensgrund där hundratals fartyg förlist under seklerna. Byggnadsminne 1935 Knapegården Kaptensgården Knapegården är en av de äldsta och mest välbevarade byggnaderna på Onsalahalvön. Planlösning och inredning i den äldsta delen av mangårdsbygganden är närmast intakt sedan uppförandet ca 1754. Gården representerar också den för norra Halland typiska och länge livsviktiga kombinationen av jordbruk med husbehovsfiske och sjöfart/handel. Byggnadsminne 1995 Mårtagårdens kulturreservat Knut och Tora Larssons Stiftelse Mårtagården har till uppgift att som kulturminne bevara och vårda Mårtagården i Onsala socken för att ge kommande släkten en bild av den gamla sjökaptensbebyggelsen i dessa bygder. Sedan 2003 är Mårtagården och Apelhögen med omgivande marker kulturreservat. Under sommarmånaderna anordnas visningar av gården samt föredrag och underhållningsprogram på söndagar. Skolorna på Onsala besöker årligen gården som en del i hembygdsundervisningen. Enskilda visningar kan bokas. Byggnadsminne 1982 Tjolöholms slott Tjolöholms Slott är Nordens främsta Arts and Crafts-anläggning. Slottet ritades i tudorstil av arkitekten Lars Israel Wahlman och stod klart 1904. Den välbevarade inredningen bjuder på brittisk comfort med för sin tid toppmoderna bekvämligheter, t.ex. rundspolande duschar. Slottsträdgården återskapas enligt Wahlmans ritningar; slottet ser ut att växa upp ur berget! Här finns en slottskyrka i skotsk stil och en idyllisk allmogeby med möjlighet att övernatta. I den nationalromantiska Storstugan serveras mat- och kaffe. Nedanför slottet ligger en badplats med ett lekskepp för barn. Trädgården, parken och den naturskyddade halvön är öppna för besökare hela året. Byggnadsminne 1991 56 Riksdagsmannagården i Axtorp Årsredogörelse 2014 Riksdagsmannagården i Axtorp har anor från 1600-talet, men de nuvarande byggnaderna är i sina äldsta delar från 1836. De byggdes upp efter en brand, som ödelade hela Axtorps by samma år. På 1800-talet ansågs gården vara en av socknens främsta. Gården har genom ingifte bebotts av riksdagsmannen Aron Christoffer Gunnarsson (1855-1944). Byggnadsminne 1995 Äskhults by I Äskhults by kan man förflytta sig bakåt i historien och uppleva tiden före den agrara revolutionen. Följ den gamla fägatan upp till de fyra gårdarna på åskrönet. Husen är omålade och ligger tätt kring det lilla bytorget. De flyttades aldrig ut under 1800-talets skiftesreformer utan fick ligga kvar på sina ursprungliga platser. Äskhults by med marker är skyddad som kulturreservat sedan år 2004. Byggnadsminne 1980 Vallda metodistkapell Frikyrkorörelsen i Sverige föddes på Västkusten, nära Vallda. Här grundade baptisterna 1848 Sveriges första frikyrkoförsamling. Vallda metodistförsamling, en av Sveriges äldsta, byggde kapellet 1872. Det är nära nog i ursprungligt skick, både in- och utvändigt. Byggnadsminne 2000 Stolpboden på Särö Uppfördes 1775 som sädesmagasin i tre våningar åt Särö säteri. Stolparna under boden avslutas med varsin flat sten som hindrade möss och råttor att nå den begärliga säden. 1927 brann badrestaurangen, f d säteriet, ner till grunden. Stolpboden räddades men spåren efter elden syns ännu på norrgaveln. Idag ägs byggnaden av Särö golfklubb och används för tillfälliga utställningar. Byggnadsminne 1987 Särö kyrka Tillkom på privat initiativ i en tid då Särö var en rikskänd bad- och kurort. Invigd 1922 i närvaro av Kung Gustaf V. Konungen var en flitig kyrkobesökare och kyrkan betraktas som ”Kung Gustav V:s sommarkyrka”. Kyrkan drivs genom ideellt arbete av Särö Kyrkostiftelse som ansvarar för dess drift och underhåll. Byggnadsminne 2005 Wea kaptensgård Wea gård har bebotts av både adel och bönder sedan 1200-talet. Nuvarande huvudbyggnad uppfördes 1813 i en sparsmakad och symmetrisk sengustaviansk stil. Huset vittnar om det välstånd som ”bondeseglationen”, dvs. sjöfart vid sidan av jordbruket, skapade i norra Halland under 1700-talet. Wea kaptensgård används idag som privatbostad. Byggnadsminne 1979 57 Årsredogörelse 2014 Årsredogörelse 2014 Administrativa uppgifter Personal Länsantikvarie Hans Bergfast Arkeolog Lena Berglund Antikvarie Jessica Jönsson Antikvarie Jenny Nord Antikvarie Kristofer Sjöö Antikvarie Bo Strömberg Antikvarie Emma Östlund Enhetschef: Cecilia Engström Publikationer Ur Länsstyrelsens meddelandeserie 2014: 2014:4 Gräv där du får, Länsantikvariens årsredogörelse 2013 2014:8 Folkparken i Halmstad, byggnadsminnesutredning 2014:9 Edenberga brandstation, byggnadsminnesutredning 2014:16 Väröbacka gästgivaregård, byggnadsminnesutredning Övriga publikationer Levande Hus – Guide till halländska byggnadsminnen Kulturmiljö Prestationer (volymer och kostnader) Avser verksamhet 43* 2014 2013 2012 Årsarbetskrafter män 2,64 2,60 3,64 2,79 1,80 1,62 1) Årsarbetskrafter kvinnor 1) (%) 3,55 2,89 3,52 Verksamhetskostnader inkl OH (tkr) totalt 7082 7094 6725 Andel av totala verksamhetskostnader (%) 2 4,35 4,60 4,61 Antal ärenden, inkomna och upprättade 746 656 492 Antal beslutade ärenden 747 549 450 Antal ej beslutade ärenden äldre än 2 år 0 0 0 Bidragsutbetalningar där Länsstyrelsen gör utbetalningen (tkr) 775 0 130 Andel totala årsarbetskrafter 1) 2) 58 1 Årsarbetskraft =1760 timmar Andel av total verksamhetskostnad inkl OH exkl. resurssamverkan. Uppgiften hämtas från tabell B. Årsredogörelse 2014 Länsantikvariens rapport till regeringen Hans Bergfast Samverkan för att bevara och utveckla kulturmiljöerna kulturarv. Samverkan sker även med Göteborgs stift, svenska kyrkans församlingar och hembygdsrörelsen. Länsstyrelsen arbetar strategiskt i enlighet med de nationella kulturmiljömålen. De medel för kulturmiljövård som länsstyrelsen förfogar över bidrar till att en mångfald av kulturmiljöer bevaras, används och utvecklas. Genom att länsstyrelsen kan lämna bidrag till vård- och informationsinsatser ökar människors möjlighet att bli delaktiga i kulturmiljöarbetet och att förstå och ta ansvar för kulturmiljön. De betydande delar av kulturmiljöbidraget som riktas till länets kulturhistoriskt mest betydelsefulla besöksmål innebär att dessa kan utvecklas till gemensamma källor till kunskap, bildning och upplevelser. Tillsammans med bl a hembygdsrörelsen arbetar länsstyrelsen för ett hållbart och inkluderande samhälle. I kultur- Länsstyrelsen har en långvarig och bra samverkan med länets kommuner, bl a kring förnyade kulturmiljöprogram och den fysiska planeringen. Samverkan med Region Halland har bl a resulterat i gemensamma projekt kring tillgänglighet och digital information. Länsstyrelsen och regionen har även tagit fram en plattform för det kommande arbetet med en regional kulturarvsstrategi. Region Halland deltar även i det strategiska rådet för kulturreservatet Äskhult. Länsstyrelsen samverkar även med ett flertal privata aktörer. Fastighetsägare, byggnadsvårdföretag, hantverkare, stiftelser och ideella föreningar gör alla stora insatser för ett långsiktigt bevarat och utvecklat Tabell 5.1 Länsfakta kulturmiljö 2014-12-31 2013-12-31 Antal registrerade fornlämningar (exkl. marina) 2012-12-31 18140 18070 18004 Antal byggnadsminnen enligt 3 kap. kulturminneslagen 48 48 48 Antal kyrkobyggnader enl 4 kap. kulturminneslagen 113 113 113 Riksintresseområden för kulturmiljövården, antal 40 40 40 37149 37149 37149 3 3 3 Riksintresseområden för kulturmiljövården, yta(ha) Kulturreservat, antal 178 178 178 Andel av länets kommuner som har kulturmiljöprogram (%) 100,0 Kulturreservat, yta (ha) 100,0 100,0 Källa: Fornlämningar – Fornnminnesinformationssystemet (FMIS) (www.fmis.raa.se) Byggnadsminnen – Länsstyrelsens förteckning över länets byggnadsminnen Kyrkobyggnader – Länsstyrelsens förteckning över länets kyrkobyggnader Riksintresseområden – Länsstyrelsens GIS-skikt, Riksintressen kulturmiljövård Kulturreservat – Länsstyrelsens GIS-skikt, Kulturreservat Andel kommuner med kulturmiljöprogram – Miljömålsportalen, indikator ”Planering kulturmiljö”: 59 Årsredogörelse 2014 landskapsarbetet medverkar länsstyrelsen till att det halländska landskapet förvaltas och att kulturmiljön tas till vara i samhällsutvecklingen. Det gemensamma samverkansarbetet mellan länsstyrelsernas kulturmiljöverksamheter och Riksantikvarieämbetet fortsätter att utvecklas. Samverkan sker enligt den samverkansmodell som utarbetats, och omfattar arbete i fyra länsgrupper samt kontinuerliga samrådsmöten mellan länsstyrelserna och mellan länsstyrelserna och Riksantikvarieämbetet. Samverkan mellan länsstyrelserna sker även inom det av länsråden auktoriserade nätverket Kulturmiljöforum. Nätverket fungerar som plattform för sakområdesdiskussioner och som stöd till länsrådsgruppen i frågor som rör kulturmiljö. Kulturreservatet Äskhults by innebär det sedan lång tid tillbaka pågående samarbetsprojektet med naturvården att ett äldre kulturlandskap restaureras. Arbetet med att återskapa kultur- och odlingslandskapet har stor kulturhistorisk, vetenskaplig och pedagogisk betydelse. Den oskiftade byn, med fyra gårdar samlade på bytomten, och de 135 hektar stora markerna blir för varje år en alltmer unik helhetsmiljö som visar hur det var att leva i dessa trakter för ungefär 200 år sedan. Under 2014 har arbetet koncentrerats till den lö- pande hävden av kulturmarkerna. Eftersom stora restaureringar av åkrar, ängar och betesmarker genomförts tidigare år koncentreras insatserna till att behålla dessa marker i gott skick. Restaurering av ytterligare mark Kulturreservat och övervägs för närvarande inte. kulturlandskap Sedan 2012 har därutöver större Kulturmiljövårdens insatser för restaureringar möjliggjorts genom kulturlandskapet är koncentrebetydande medfinansiering inom rade till fyra områden i Hallands ramen för landsbygdsprogramlän, dels till de tre kulturreservamets ”Utvald miljö”. Projektet ten: Äskhult, Mårtagården, och avslutas vid årsskiftet 2014/15. Bollaltebygget och dels till naturGenom landsbygdsprogrammets reservatet Gårdshult där ett s.k. medfinansiering har Kalvhagen museijordbruk med odling av restaurerats till en ljusöppen och Bollaltebygget. Illustration: Willy Lindström gamla arter bedrivs. betad lövhagmark. Insatserna i kulturreservaten utförs i samverkan med fastighetsägarna (Västkuststiftelsen för Äskhults Ulvaklipporna på den norra utmarken har restaurerats by, Knäreds Forskarring och hembygdsförening för till en betydligt mer öppen skogsbetesmark med Bollaltebygget och Knut och Tora Larssons stiftelse en blandskog av löv och tall och ljusöppna gläntor. Mårtagården). Kungsbacka kommun med kulturförDessutom har projektet möjliggjort att den moderna valtningen och turistbyrån är en aktiv samarbetspart skogsbilvägen (bitvis kantad av djupa diken) genom i Äskhults by och Mårtagården. Ett flertal privata ängsmarken i norr och vidare ut till utmarken återentreprenörer är verksamma kring byggnads- och ställts till ett utseende som bättre överensstämmer landskapsvården. Därtill kommer ett väl fungerande med hur markvägar såg ut förr i tiden. Ett sår i tvärsektoriellt samarbete med länsstyrelsens landskulturreservatet har därmed läkts! bygds- och naturvårdsenheter. 60 Årsredogörelse 2014 Deltagare i det sociala företaget ”En trappa upp” röjer en fornlämning i Falkenbergs kommun. Foto: Lena Berglund Fornvård Under 2014 har länsstyrelsen varit delaktig i ca 50 Fornvården i Hallands län utförs med utgångspunkt i ett fornvårdsprogram där ett antal fornlämningar är utvalda som speglar länets forntida historia, medeltid och nyare tid. Samtliga objekt är försedda med informationsskyltar, vilka successivt förnyas och förbättras. vårdade objekt. Det praktiska arbetet har utförts av enskilda entreprenörer, ideella föreningar, enskilda markägare, hembygdsföreningar och andra organisationer. Utöver den fornvård som bedrivs inom ramen för länsstyrelsens fornvårdsprogram vårdas även fornlämningar på kommunala eller privata initiativ. Projektbidrag har lämnats till flera sociala företag för att de ska kunna jobba med tillgängliggörande av fornlämningar, framför allt i tätortsnära miljöer. I Falkenberg har företaget ”En trappa upp” fått bidrag Ovanstående fornlämning efter röjningen. Foto: Lena Berglund 61 Årsredogörelse 2014 från såväl länsstyrelsen som Region Halland och i Halmstad har ett avtal skrivits med ”Bumerang – åter till arbete”. Sedan länge pågår ett samarbete med ”Klara i Varberg”. ”En trappa upp” har röjt ett område i Falkenberg som bl a används av en montessoriförskola för pedagogisk verksamhet. Även de äldre på det intilliggande äldreboendet använder området för rekreation. Arbetena innebär att området blivit tillgängligt för fler. Vårdinsatserna på fornlämningar består oftast av slåtter och röjning av vegetation, men kan även gälla skyltning, arbeten för bättre fysisk tillgänglighet och restaureringar. Under 2014 fick Länsstyrelsen i Halland en ny fornvårdstekniker, Lena Berglund, som ansvarar för den praktiska rådgivningen och kontakten i fält med de olika markvårdarna. Under året har ett arbete inletts med att förnya fornvårdsprogrammet. Under året har en informationsskylt nyproducerats (Vibes hög i Laholms kommun). Ytterligare en informationsskylt har ersatts och i samband med det omarbetats med nytt innehåll (Falkenbergs borg). Slutförande åtgärder för att förbättra tillgängligheten vid parkeringsplatsen till Påarpsgravfältet har utförts. Ett större samverkansprojekt mellan Länsstyrelsen, Trafikverket, Göteborgs stift, Varbergs Sparbanksstiftelse och Gunnarsjö och Kungsäter bygdeförening har initierats med avsikt att restaurera och tillgängligöra en bro och äldre vägsträckning i Gunnarsjö sn, RAÄ Gunnarsjö 12:1. Projektet inleds i december 2014 och avslutas under våren 2015. Milstensprojektet I samarbete med Trafikverket restaureras årligen ett antal milstenar i länet. Laholm, Halmstad och Hylte kommuner är klara. I år har arbetet fortsatt i Falkenberg och 8 milstenar har färdigställts. Stenfundamenten har återställts och borstats fria från mossa. Järntavlor har rengjorts och i de fall där tavlor saknats har kopior satts på plats. I Mahult, Halmstads kommun har en återfunnen milsten från 1779 hittats bredvid bron över Fylleån. Denna milsten har rests upp nära bron. Forntid och nutid möts vi Eldsbergaåsen. Foto: Jenny Nord 62 Årsredogörelse Vårda Vattendragens kulturarv Byggnadsvård Det länsgemensamma arbetet som bl a syftar till att ta fram ett informationsmaterial om vattenanknutna kulturarvet har fortsatt under året. Samtliga länsstyrelser som ingår i projektet har bidragit till det gemensamma arbetet. Tematiska faktablad, broschyr m m om vattenanknutet kulturarv kommer runt årsskiftet att tillgängliggöras via en för projektet gemensam hemsida. Länsstyrelsen har lämnat bidrag till byggnadsvårdskurser som arrangeras av den halländska hembygdsrörelsen. Kurserna är mycket uppskattade och är en följd av den förra regeringens satsning på Hus med Historia. Kurserna vänder sig till en bred allmänhet och de kompletterades med föredrag om lokala kulturhistoriska företeelser. 2014 Lindhovs stenvalvsbro, före och efter restaurering. Foto: Lena Berglund Två broar har restaurerats med medel från projektet. Fleråriga och pågående byggnadsvårdande insatser På stenvalvsbron vid Lindhovs kungsgård, Varbergs kommun har en isnos och en del av en stödmur iordningställts. Börje bro, Halmstads kommun, en stenvalvsbro med datering till 1950, blev framröjd och restaurerad. har skett inom byggnadsminnet och kulturreservatet Äskhults by med syfte att säkerställa de ålderdomliga byggnaderna för framtiden. Underhållet på byggnaderna i byn kommer att fortgå under lång tid framåt. Vårdinsatserna på Världsarvet Grimeton radiostation har under året särskilt handlat om förnyelse av det gröna kulturarvet. Trädalléerna och häckarna med döda och döende almar i radiobyn har ersatts med nya lindalléer och häckar av liguster. Världsarvet är ett betydande turistmål i Halland. På Tjolöholms slott fortsätter det mångåriga arbetet med att restaurera och utveckla byggnaderna i arbetarbyn. Arbetet främjar länets utveckling av hållbara destinationer. Under året restaurerades Stöd har lämnats till Torups samhällsförening för renovering av damm vid Bosgårdsfallen i Hylte kommun, som är ett utflyktsmål i samhället. Stöd har också lämnats till Sjönevads dansbana, ett privat initiativ med ambitionen att utveckla verksamheten vid Sjönevadssjön i Falkenbergs kommun. Dansbanan ligger i anslutning till anrika Sjönevads gästgiveri, en av länets finaste gästgiverimiljöer. 63 Årsredogörelse 2014 bl a det röda stallet, en av de äldsta byggnaderna på godset, för att kunna användas i slottets verksamhet vid t ex marknader. Mindre ”schablonbidrag” har lämnats till ekonomibyggnader på landsbygden för att stimulera hållbar utveckling och ökad delaktighet bland länets invånare. Stöd har t ex lämnats till Föreningen Växtkraft som bl a har som syfte att värna om naturnära kulturmiljöer för människor i alla åldrar. För- Kurs i vård av gamla fönster. Foto: Kerstin Hultin eningen har även som mål att Projektbidrag har också lämnats till ett pilotprojekt integrera människor i samhälle och arbetsliv och att Historiska Halland - en förstudie för att levandegöra skapa delaktighet för medlemmarna. Länsstyrelsen och tillgängliggöra kulturmiljöer i Halland, med lämnade bidrag för restaurering av ett äldre hönshus fokus på fornlämningar. Projektet erhöll ekonoinom fastigheten. miskt stöd även från Region Halland. Ett syfte med projektet var att visa på möjligheterna att locka ut Länsstyrelen har medverkat till att ägarna av Skottorps barn och ungdomar, gärna på cykel, till tätortsnära slott tagit fram en vårdplan för varsam restaurering fornlämningsmiljöer. Projektidéerna kommer att av våtutrymmen m fl välbevarade interiörer från vidareutvecklas under 2015. 1930-talet. Planen är ett led i ägarnas arbete med att Se även redovisningen av arbetet med sociala utveckla nya verksamheter i byggnadsminnet. företag under avsnittet Fornvård ovan. Byggnadsminnet Särdals kvarn inrymmer en bred verksamhet med konstgalleri, försäljning av lokala produkter och café. Länsstyrelsen har medverkat till Kyrkliga kulturminnen en takomläggning på byggnadsminnet. Länsstyrelsens medverkan i den regionala samverkansgruppen för de kyrkliga kulturminnena i Tillgänglighet Göteborgs stift har stor betydelse för att skapa samsyn Parkeringen vid Påarpsgravfältet slutfördes under kring hur detta viktiga kulturarv ska kunna bevaras året. Vid Ivars kulle genomfördes förberedande men även utvecklas och förnyas. Under året har markvård inför en kommande tillgänglighetsinsats. länsstyrelsen även medverkat i sammanträden med Förnyelse av skyltning sker i enlighet med tidigare samverkansgruppen för Växjö stift. framtaget program för såväl byggnadsminnen som Länsstyrelsen deltar även i ett handläggarnätfornvårdsområden. verk med länsstyrelsen i Västra Götaland, där bl a 64 Årsredogörelse handläggningsrutiner och tillsynsfrågor kring de kyrkliga kulturminnena diskuteras. Länsstyrelsen har medverkat i flera samtal med Vessige pastorat kring den framtida hanteringen av Alfshögs kyrka. Kyrkan har akuta behov av yttre underhåll och har av arbetsmiljöskäl varit stängd under några års tid. Gemensamma överläggningar med stiftet och pastoratet har dock resulterat i att kyrkan kommer att restaureras. Under 2014 kunde ärendet med återställande av den s k tengbomska orgelfasaden i S:t Nikolai kyrka, Halmstad, avslutas. Ärendet påbörjades 1998. Sedan arbetena med orgelfasaden nu avslutats kan parterna i ärendet samfällt konstatera att återmonteringen har skett med ett fullgott resultat. Den kyrkoantikvariska ersättningen har avgörande betydelse för att de kyrkliga kulturminnena kan bevaras för kommande generationer. 2014 Kunskapsunderlag Länsstyrelsens bedriver ett långsiktigt arbete med att ta fram kunskapsunderlag i form av kulturmiljöprogram i samverkan med länets kommuner. Arbetet syftar till att utvalda kulturmiljöer ska kunna bevaras, användas och utvecklas inom ramen för regional och lokal samhällsplanering. Programmen tas också fram i ett publikt och informativt syfte där kulturmiljövärden synliggörs för kommuninvånare och fastighetsägare. Arbetet är ett led i länsstyrelsens strävan att stödja och utveckla det lokala kulturmiljöarbetet och tar sin utgångspunkt i målen för det statliga kulturmiljöarbetet samt miljömålen. Framtagna program kommer att integreras eller kopplas till de kommunala översiktsplanerna men också utgöra ett underlag i samband med detaljplanering samt bygglovshantering. Programmen är också ett viktigt underlag för läns- styrelsens arbete kopplat till plansamråd och i diskussioner med företrädare för kommunerna. En viktig utgångspunkt för det fortsatta arbetet är att kommuner såväl som länsstyrelsen samt övriga aktörer inom samhällsplaneringen verkar för att säkerställa att utpekade miljöer uppmärksammas och hanteras i planeringen. Under året har kulturmiljöprogrammen för Kungsbacka, Falkenberg och Halmstad kommuner antagits politiskt och därefter tryckts/ska tryckas. I Laholm har programmet färdigställts men arbete återstår vad gäller politisk förankring och tryck. Länsstyrelsen har under året inlett arbetet med ett kulturmiljöprogram för landsbygden i Varbergs kommun. Diskussioner rörande motsvarande arbete i Hylte kommun har inletts. Arbetet samfinansieras och länsstyrelsen lämnar bidrag till halva kostnaden. Den återställda orgelfasaden i S:t Nikolai kyrka i Halmstad. Foto: Hans Helander 65 Årsredogörelse 2014 Foldern om Hallands byggnadsminnen har fått en bred spridning för att öka allmänhetens kännedom om denna kulturskatt. uide ndska nnen skalmässigt hanterbara) områden vilka samtliga har beskrivits och karaktäriserats med utgångspunkt i kända kulturmiljövärden. Samverkan med skogsstyrelsen har fortsatt där arbetslag inom ramen för en arbetsmarknadssatsning inventerat prioriterade områden med avseende på lämningar. Materialet har så här långt tillgängliggjorts internt inom länsstyrelsen där aktörer inom vattenförvaltningen är den främsta målgruppen. Arbetet kommer framöver framförallt fokusera på kvalitetsäkring av Skogsstyrelsens material samt inventeringsinsatser inom prioriterade områden. speglar länets kulturarv. iljöer från olika och ekonomiska utgör en unik m Hallands amtid. ök, fyllda av erksamheter a åldrar, ker. mmen allands nen! Översyn av riksintresseområden GUIDE HALLÄNDSKA BYGGNADSMINNEN Under 2014 har länsstyrelsen fortsatt med kunskaps- uppbyggnad om det vattenanknutna kulturarvet inom projektet VaKul. Arbetet har samfinansierats med medel från Havs- och vattenmyndigheten. Projektet inleddes i Halland med en metodutveckling för att via GIS kunna beskriva och tillgängliggöra befintlig kunskap om det vattenanknutna kulturarvet. Arbetet har under året koncentrerat sig på att färdigställa kunskapsöversikter. Länet har utifrån vattenavrinningsområden delats in i ca 130 (i sammanhanget 66 Arbetet med att genomföra en översyn av länets riksintresseområden har inletts under 2014. Arbetet har främst handlat om en inledande genomgång av områdena med utgångspunkt i befintliga värdetexter. En behovsbedömning har bl a påvisat att flertalet områden i huvudsak har relevans men att dess fördjupade beskrivningar behöver förbättras och justeras. Vissa områden har identifierats som ”konfliktområden” där det är tydligt att de värden som utgör grunden för riksintresset kan stå i konflikt med andra planeringsmässiga önskemål. Dessa områden kräver i regel särskilda insatser i samband med en översyn. Vidare har förts diskussioner avseende samt hur underlagen ska tydliggöra vad som kan innebära påtaglig skada i det enskilda fallet. Informationsinsatser Bland årets informationsinsatser kan särskilt nämnas en ny folder över Hallands byggnadsminnen. Foldern har tagits fram av Föreningen Byggnadsminnen i Halland med bidrag från länsstyrelsen och sponsring Årsredogörelse av de företag och enskilda som bedriver verksamheter i byggnadsminnena. Foldern har fått en bred spridning. Syftet är att tillgängliggöra byggnadsminnena. 2014 Se även redogörelsen för pilotprojektet - Historiska Halland under avsnittet Tillgänglighet ovan. Under Kulturarvsdagen med temat ”I krigets spår”, Genom foldern framgår också att många av länets lämnade länsstyrelsen bidrag till annonsering inför särskilt öppethållande och visning av Garnisons- och luftvärnsmuseet i Halmstad. Ett hus i vilk et haven möt är en film om s arkite och Hanne Bögh ktparet Svend –Andersen och förverkligandet av deras modernistiska villa som uppfördes i en svensk smås tad i mitten av 1950 – talet. Den staden var Laholm i Halla nd. Huset är idag byggnadsminn och utgör ett e fint exempel på framtidstron som präglade våra stilideal i spåre n av freden. En utställning kring Svend och Hannes liv samt dera s livsgärning och hus visades på Hallands Kons tmuseum mella n 12/10 2014 – 8/3 2015 . Filmen av Stella n Olsson och Besart Gerb eshi är prod ucerad av Hallands Konstmuseum och Stellan Olsso n Film AB med stöd av Laholms komm un och Länsstyrelsen i Halland. Research och manus: CHRISSIE LUNDST RÖM och STELLAN OLSSON Foto och redigering: BESART GERBESHI Stillbildsfotograf: JAN SVENSSON Flygfoto: PER NILSSO N/THE NILSSON Regi: STELLAN OLSSON Producent: SVEN LUNDSTRÖM och ANNA HOLMSTRÖM, Hallands Konstmuseum Musiken är hämtad ur paret Bögh-Andersens skivsam ling Ett särskilt tack till HANNE BÖGH-ANDERSE Tack till SUSANNE N och HÅKAN DAHL, MÄRTA BJERTIN, JAN HEMMEL ”slut ord”, VEIKKO SAARINEN och ALLA ANDRA MEDVERKANDE Längd: 20 min Ett hus i vi lket haven möts byggnadsminnen är viktiga besöksmål där många små och stora företag, institutioner, föreningar och enskilda bedriver vitt skilda verksamheter. Med alla dessa verksamheter bidrar Kulturmiljöfunktionens populära Ett hus i vil ket haven mö Hallands byggnadsminnen till ökad årsredogörelse för 2013 med temat ts – Ett ark ite ktp ar, der as sta d och uni ka livskvalitet och hållbar utveckling i länet! ”Gräv där du får” har bl a som syfte hus . Länsstyrelsen har medverkat att informera om uppdragarkeolovid byggnadsminnesföreningens gin, hur tillståndsansökan går till årliga utbildningsdag för ägare och samt ärende- och handläggningsförvaltare av Hallands byggnadsminprocessen. nen. I samband med att Hallands konstmuseum producerat Tysta kulturarv utställningen ”Där haven möts – ett Inom ramen för projektet ”Tysta Kularkitektpar, en villa, ett galleri och turarv” har länsstyrelsen lämnat bidrag en garderob” om kulturpersonligheterna till en mångkulturkväll på Katrinebergs Svend och Hanne Bögh-Andersen, som stod folkhögskola med bl a föredrag arrangerad av den bakom uppförandet av byggnadsminnet Doktorn 5, halländska hembygdsrörelsen inom ramen för deras Laholm, har länsstyrelsen lämnat bidrag till en film mångkulturella arbete. om byggnadsminnet. En film av STE LLA N OLS SO N och BES ART GER BES HI Hamdi Arifaj föreläser på mångkulturkvällen. Foto: Qendrese Arifaj 67 Årsredogörelse 2014 Bidrag till kulturmiljövård, anslag 7:2 Byggnadsvård Under kalenderåret 2014 har byggnadsvårdsbidrag fördelats enligt nedan. BM = Byggnadsminne, RI = Riksintresse, KR = Kulturreservat, VA = Världsarv Vård Kungsbacka Socken Riksdagsmannagården Axtorp Fjärås Bidrag 207.000 Kategori BM Äskhults by Förlanda 295.000 BM,KR,RI Tjolöholms slott Fjärås 100.000 BM,RI Mårtagården Onsala 136.000 BM,KR,RI Särö kyrka Släp 450.000 BM,RI Älskogsbräcka ekonomibyggnad Onsala 8.000 Tennisstugan i Stenvik Ölmevalla 5.245 Varberg Skrape-Finas backstuga Dagsås 6.000 F.d hönshus, ekonomibyggnad Träslövsläge 20.000 Sunvära kvarn Värö 57.000 BM Rydöbruks missionshus Torup 189.000 BM Bosgårdsfallet Torup 160.000 Staffens, Olofsbo Hembygdsgård Vinberg 108.843 Fryshuset vid Gamlestugan Morup 15.000 Vinbergs gamla kyrkogård Vinberg 600.000 Sjönevads dansbana Vessige Hylte Falkenberg BM RI 75.000 Halmstad Särdalskvarn Harplinge 185.000 BM Laholm Skottorps slott, projektering WC,kök Skummeslöv 38.318 BM Skottorps slott, tak Skummeslöv 100.000 BM Mur vid Wallens slott Våxtorp 22.627 Bollaltebygget Knäred 87.000 Världsarvet Grimeton Grimeton Byggnadsvård Trädvård 68 1.230.000 270.713 BM,KR VA,BM,RI Årsredogörelse 2014 Övrigt Ekonomibyggnader, tryck 4.450 Kulturmiljöprogram Halmstad, tryck 50.000 Boken om Äskhult 1.129 Boken om arbetarbyn på Tjolöholm 15.000 Bok om medeltida konstarv i Hallands kyrkor 5.713 Byggnadsminnesskyltar 11.480 Byggnadsminnesföreningen inkl framtagande av folder 116.572 Byggnadsminnesutredning 97.981 Årsredogörelsen 2013 117.585 Byggnadsvårdskurser 80.000 Wapnö slott vård- och underhållsplan 40.000 Byggnadsminnesfolder, tryck 9.424 Kalejdoskåp 20.000 Rådhustorget Falkenberg, människors mötesplatser 63.800 Utställning/film kv Doktorn 5 50.000 Kulturarvsdagen, 91:an museet 10.955 Summa 5.089.835 Fornvård Under kalenderåret 2014 har bidragsmedel fördelats enligt nedan Vård Fornvårdsteknikertjänst 200.000 Fornvårdsprogrammet 294.695 Lindhovs stenvalvs bro 90.000 Börje bro 50.000 Information Fornminnesskyltar 20.680 Arkeologiska undersökningar Köinge 42.283 Graven i Lindberg 4.335 Paddocken i Skällinge 9.018 Mindre arbetsföretag 17.000 Övrigt Historiska Halland, förstudie 25.000 Summa 753.011 69 Årsredogörelse 2014 Bemyndigandemedel 2014b Under kalenderåret 2014 har fördelats 4.000.000 i bemyndigandemedel, det vill säga medel som beslutas under 2014 men utbetalas först 2015. (BM=Byggnadsminne, RI=Riksintresse, KR=Kulturreservat, VA=Världsarv) Byggnadsvård Kungsbacka Socken Bidrag Kategori Tjolöholm Fjärås 1.500.000 BM, RI Äskhults by Förlanda 313.500 Gåsevadholms slott Tölö och Fjärås 165.500 Knapegården Onsala 10.000 Världsarvet Grimeton Grimeton 279.000 Åkrabergs ladugård Värö 6.500 BM BM, KR, RI BM Varberg VA, BM, RI Falkenberg Olofsbo hembygdsgård Stafsinge 83.000 BM Vinbergs gamla kyrkogård Vinberg 460.000 RI Femsjö 100.000 RI Förlanda 1.040.000 Tryckning av kulturmiljöprogram Halmstad kommun Halmstad 42.500 Hylte Femsjö fd folkskola Markvård Äskhults by Övrigt Summa 70 4.000.000 BM, KR, RI Årsredogörelse 2014 Kulturlandskapsvård Under kalenderåret 2014 har bidrag till kulturlandskapsvård fördelats enligt nedan (BM = Byggnadsminne, RI = Riksintresse, KR = Kulturreservat, VA = Världsarv, NR=Naturreservat) Vård Objekt Bidrag Kategori Bollaltebygget, markvård 108.824 BM,KR Mårtagården, markvård 127.800 BM,KR,RI Äskhult, expertråd 10.888 BM,KR,RI Äskhult, planering och uppföljning 38.606 BM,KR,RI Äskhult, trädgård 50.000 BM,KR,RI Äskhult, avvattning 24.260 BM,KR,RI Gårdshults allmogeåkrar 19.140 NR Information Tillgänglighetsprojekt 41.226 Summa 420.744 Kunskapsunderlag Under kalenderåret 2014 har bidrag till kunskapsunderlag fördelats enligt nedan Kulturmiljöprogram Varberg 300.000 Riksintresseprojekt 10.000 VaKul 200.000 Summa 510.000 71 Broar till historien Kulturmiljöfunktionens årsredogörelse 2014 ISSN 1101–1084 Länsstyrelsens meddelandeserie 2015:12 Copyright 2015 Länsstyrelsen Halland och respektive författare/fotograf Redaktion Hans Bergfast & Hans Helander Grafisk form Tecknargården/Willy Lindström Tryck Lenanders Grafiska, 75358. September 2015 Omslag Stenvalvsbron över Himleån vid Åttabro utanför Varberg. Foto: Hans Helander
© Copyright 2025