1. No category

Grunden
Curatio Byggnadsvårdsförening i Åboland r.f.
Curatio Turunmaan korjausrakentamisyhdistys r.y.
Grunden ditt hus står på
I allmänhet byggdes husen i skärgården på berggrund. Naturstenar
placerades under knutar, fogar och mellanväggar. Syllvarvet lades direkt på stenarna med björknäver som fuktisolering. Under eldstäder
och skorstenar byggdes skilda fundament i sten. På mjuk jord användes samma grundningsmetod. Denna typ av grund var i bruk i bostadsbyggnader ännu under största delen av 1800-talet och i uthus ända in
på 1900-talet.
Så länge det undre bjälklaget bestod av enbart bärande balkar och
golvplankor, blev golvet dragigt. För att minska golvdraget fanns olika
lösningar. Ibland kunde golvet radas direkt på ett lager sand, ibland
användes mullbänk. Mullbänkskonstruktionen lämnade ett stort luftrum under golvet som hörde till byggnadens uppvärmda utrymmen.
På 1800-talet började man fylla ut mellanrummet mellan hörnstenarna med löst lagd sten, som senare kunde muras ihop med kalkbruk.
Detta var typiskt i karaktärshusen och kanske ytterligare ett sätt att
efterlikna stenbyggnader.
I början av 1900-talet blev betongen ett allt vanligare byggnadsmaterial som snart började utnyttjas även till husgrunder. De äldsta
betonggrunderna gjordes i sparbetong varvid betongen fylldes ut med
sten. I utrymmet innanför inreddes en låg källare med ett mycket tunt
betonggolv. Typiska problem som uppkom och som man nu kan
åtgärda var avsaknaden av ventilation av grunden, fuktisolering och
täckdikning.
1
En tidig parstuga. Märk mullbänkskonstruk-tionen under köket. Muddais.
ÅLM. Uppmätningsritning Irja Sahlberg. 1940.
En välvd källare i natursten och slaggtegel som påbyggts med en övre våning
i trä. Michels, Rosala.
TH. Uppmätningsritning.
Martikainen. 1992-93.
2
Råd för underhåll av grund
Grunden till ett traditionellt hus är oftast byggd på berg och består i
sin enklaste variant av hörnstenar som bär upp syllvarvet. Grunden
kan med tiden ha flyttat på sig och huset kan ha fått sig en törn. Orsaken kan vara en tjälskada eller att markens bärkraft kring byggnaden
har försämrats, täckdikning eller alltför stora och trädrötter för nära
huset. De viktigaste åtgärderna för underhållet av husgrunden är att
luta markytan bort från huset och hålla den närmaste omgivningen fri
från träd och undvika förändringar i förhållandena.
Grunden till ett timmerhus
I ett timmerhus var stenfoten oftast bredare än själva husväggen. Detta
är något som man kritiserar i nybyggen, eftersom vattnet då blir kvar
på stenfoten, istället för att droppa ner på marken. Detta problem
löstes förr genom att man placerade en snedställd vattenlist över sockeln. Korrigera inte väggens förhållande till stenfoten utan förnya vattenbrädet! Ett äldre hus skall stå på en bred och stabil sockel. Vid behov
kan man tillverka en bredare snedställd vattenlist. Använd inte plåt.
En radad kallmur mellan hörnstenarna kan delvis ha rämnat. Utfallna
stenar i grunden utgör inget byggnadstekniskt problem, eftersom huset bärs upp av hörnstenarna . Efter de utfallna stenarna kan dock
formas fickor eller hinder där vatten eller snö samlas. Försök därför
placera stenarna tillbaka dit de hör. En kallmurad stengrund skall inte
heller fogas med bruk. Resultatet blir inte vackert och är inte heller
3
Mullbänken: Luftrummet
under golvet värms upp
samtidigt som byggnaden och håller draget på
avstånd. Rummet skall
vädras väl genom runda
urholkade trärör eller fyrkantiga av bräder som på
bilden.
Bild Anneli Lassila.
tekniskt en god lösning. Grunden blir alltför tät och det undre bjälklaget
kan angripas av röta.
Om grunden har murats, kan murbruket ha spruckit upp. Grunden
repareras då med kalkbruk som tillåter fuktvandringar och är elastiskt
i motsats till cementbruk. Mellan stenfoten och syllvarvet behöver
man inte använda fuktisolering. Natursten transporterar inte fukt.
Däremot behövs det alltid fuktisolering mellan syllvarvet och den gjutna
grunden eller pelaren. Om fuktisolering av näver förekommer mellan
natursten och syll, följ då det ursprungliga utförandet, då stenfoten
isoleras.
Grunden till ett resvirkeshus
Sockeln till ett resvirkeshus skall bära längs med hela väggen, eftersom
huset utgör en konstruktion av bärande byggnadsdelar. Den gjordes
ofta i betong. Ifall grunden påverkas av tjällossning eller andra bärighets4
förändringar i marken, kan den spricka upp. Då krävs stora reparationer. En sådan sockel, liksom även sockeln till ett stenhus, är svår att
åtgärda utan följdskador. Sträva därför istället till att förebygga skador. Håll näromgivningen torr och undvik grävningsarbete i närheten
av huset. Håll stora träd och rötter på avstånd.
Grunden till ett stenhus
Många fähus och uthus i Åboland är uppförda i sten, slaggsten, tegel
eller en blandning av dessa. Dylika byggnader kräver en annorlunda
sockel än timmerhuset, eftersom den skall bära upp en hel vägg av
tegel eller sten, vars tyngd fördelar sig jämnt och rakt neråt istället för
att som i ett timmerhus ligga på hörnstenarna. Härav följer att stenhuset är sårbarare än timmerhuset och förändringar i grunden ofta
leder till följdskador i väggen.
Upptäcker du en spricka i väggen, följ dess riktning och försök tolka
dig fram till det exakta stället, där förändringarna i grunden skett. Du
kan iaktta väggen en längre tid för att se om skadan utvidgar sig och
i vilken riktning. Fotografera sprickan för att följa med eventuella förändringar. En gipsbrygga kan fästas på väggen över sprickan. Eventuella rörelser i väggen bryter gipsbryggan. Om rörelsen fortgår, utred orsaken och försök förebygga att skador nya uppkommer.
5
Markhöjning
Med tiden höjer sig ofta marknivån runt huset, varvid huset sjunker i
förhållande till sin omgivning. Härvid rinner regnvattnet in under huset, istället för bort från huset. Vatten under huset åstadkommer stor
skada och om det undre bjälklaget inte luftas tillräckligt, kan det angripas av röta. Vattnet kan också stanna kvar i jorden över vintern och
utgöra en risk för att byggnades lyfts upp vid tjällossningen. Håll därför vattnet borta från huset och omforma lutningen på gårdsplanen
så att vattnet rinner bort från huset, inte mot och in under huset. Ett
alternativ till omformning av gårdstunet, om man vill bevara det orört,
är dränering av ytlagret genom ett traditionellt öppet eller nedgrävt
dike.
Reparation av stenfoten
-
Utred orsaken till att hörnstenarna flyttat på sig och åtgärda den.
Korrigera hörnstenarnas placering.
-
Utfallna stenar sätts tillbaka för att undvika att vatten eller snö ansamlas
-
Trygga ventileringen av det undre bjälklaget genom att tillsätta små
luckor på alla sidor av huset eller ta i bruk gamla och öppna redan
befintliga men igentäppta luckor.
-
Ändra inte på vägg eller grund. Reparera eller förnya vattenbrädet!
-
Reparera en murad grund med kalkbruk som tillåter fuktvandring.
Använd inte cement!
-
Om ditt hus har försetts med en betongkrans kring sockeln och om
vatten leds in mot väg-gen (väter syllvarvet), överväg att avlägsna
betongkransen.
6
Läs mera:
Hidemark, Ove - Stavenow - Hidemark,
Elisabeth - Unnerbäck, Axel (1973).
Så renoveras torp och gårdar.
Örebro. 1973.
Thurell, Sören (1986).
Vård av trähus. En handbok i vård och upprustning av
gammal träbebyggelse.
Gummessons Tryckeri AB, Falköping 1986.
Kaila, Panu - Vihavainen,Tuija - Ekbom, Pehr.
Rakennuskonservointi. Museokohteena säilytettävien
rakennusten korjausopas.
Suomen Museoliiton julkaisuja 27.
Museovirasto Korjauskortisto
Hirsitalon rungon korjaus (1995)
Pärmbild:
Enkla pelare av sten i hörnen av byggnadenräcker för att bära upp
en timmerstomme.
Bild Viri Teppo-Pärnä.
En typisk skärning på ett
åboländskt hus. Vinden är
kall. Rummen isoleras med
löst lagd fyllning i mellanbjälklaget och fyllnadsbotten
undertill. Grunden är hög och
luftig, ventileras genom kattluckor. Observera också formen på stupröret.
Ritning Anna-Leena Seppälä.