Organisation: PeaceQuest Projekt: Gomorron Sverige Syfte: Att skapa ett intresse bland unga för demokratiskt arbete genom dokumentärteater, värderingsövningar, gör-det-själv-verkstad och fest. Med exempel från Sverige och övriga världen visa hur man kan förändra samhället. Samarbetspartners: Riksteatern/JAM, Kulturhuset, LAVA, Plural, Cirkusringarna, Motstånd.nu och många lokala föreningar 08 Ett storslaget samarbete Gomorron Sverige var en storslagen vision som ett och ett halvt år senare hade kulminerat i något ännu större. Det skulle vara en pjäs, det skulle vara en dokumentär, det skulle vara ett möte som allt skulle resultera i ännu mer. Där och efteråt. Journalisten Jennie Dielemans var en av dem som kom på idén som så många sedan nappade på. Bland dem var projektledaren Helena Ringvold från Riksteatern/JAM och Nina Lindholm från fredsorganisationen PeaceQuest. Nu är det återkommande leenden och drömska blickar när minnena från turnén återberättas. - Vi var inte så konkreta först och hade ingen aning var det skulle landa. Vi ville ha fest och kamp, i ett internationellt perspektiv dessutom. Hur fan fixar man det liksom, skrattar Jennie. Men idén utvecklades och många organisationer gick ihop och sökte finansiering från olika håll. En ny metod för påverkan byggdes, nämligen dokumentärteater kombinerad med värderingsövningar där publiken var huvudrollsinnehavare. PeaceQuest stod för arrangemanget av publikaktiviteten och Riksteatern / JAM satte upp teatern som växlade mellan en fiktiv tevedebatt och personliga berättelser om kamp med Hossam Makboul, svenskpalestinier från International Solidarity Movement och Olga Karach från vitryska motståndsrörelsen Zubr. Efter teatern bjöds publiken in i diskussionen och fick även aktivt ta ställning för, mot eller mittemellan det den hade hört. - Vi hade värderingsövningar där publiken fick gå runt i lokalen till olika hörn som fick representera deras åsikter, berättar Nina som höll i efterspelet tillsammans med Fredrik Quistbergh. - Det blev en naturlig kontakt efteråt då när man knuffades lite också. Man såg varann, var man stod och vad man tyckte. Skådisarna ”Att vi faktiskt lyckades är mäktigt. `Det går inte´, som det låter på alla föreningsmöten stämmer inte.” gick också ner från scenen och gick runt. Det blev lättare att börja prata med alla, säger Helena. Mer publik än de räknade med Siktet för den totala publiksiffran var ställt på 4000. Men till slut var det nästan tusen fler som besökte Gomorron i de sammanlagt 17 städer som turnébussenlandade. - Det var häftigt att vi spelade för så olika publik. I Örnsköldsvik var det mest ditvallade skolklasser och i Umeå jättemycket aktivister. Göteborg var mäktigt när skådisen Isabell Sollman kom ut och möttes av en vägg av applåder från fyrahundra pers, säger Jennie och markerar väggens tryckvåg med båda handflatorna. Gomorron-arrangemangets deltagare födde ett stort engagemang hos besökarna. Inte bara på föreställningarna där diskussionerna gick heta och allt ifrån moderater till ryska utbytesstudenter blev rödblossiga över Olgas och Hossams åsikter, men också runtomkring och inte minst efteråt. - Vi hade idédoktorer på plats som folk kunde prata med om idéer dom hade och få hjälp, berättar Nina. Bland annat hjälpte dom några underbara aktivister i Halmstad med en idé om att bygga en float-tank där man skulle få ligga och tänka på andra saker än krig. Efterspelen till Gomorron blev väldigt stora på de olika orterna. Föreningar startade, grupperingar slöts och tusentals människor inspirerades att tänka och påverka. - Vi kan ju bara se startade processer och vet inte riktigt vad dom har slutat i, men det är mycket, säger Jennie. I varje stad deltog olika föreningar som fick en kick i rätt riktning. Bra exempel är musikföreningen Iskra i Ronneby. Mötesplatsen i Uppsala och Umeå teaterförening som tillsammans med Spegelteatern ordnade ett stort ung- PeaceQuest grundades 1983 och är en fredsorganisation. De vägrar att acceptera krig, våld, rasism, sexism och andra former av förtryck. Kolla mer om dem på www.peacequest.se domssamarbete på Hamnmagasinet i samma stad är ett annat. - Jag märker också nu i efterhand att många kommuner och politiker har sett oss och märkt att det går att påverka på olika sätt. Man kan köra debattboxning med Latin KingsDogge eller spela teater, eller musik, eller ja… inte bara skriva dokument, säger Helena på sitt sofistikerade sätt. Smidigt internationellt samarbete De nickar instämmande när Jennie säger att ”mastodontprocessen” inte hade varit möjlig utan samarbetena. Det blev sammanlagt runt 90 aktörer som deltog som arrangörer under turnén. Många hade de själva från början ingen aning om fanns. - Innan Gomorron satt jag och sökte på Internet efter olika politiska organisationer och kulturföreningar som jag kunde hitta på dom olika platserna vi skulle till. Sen åkte jag dit och kollade läget med dom. Vi snackade och alla fick bidra med det dom ville, det var vår inställning, berättar Helena. Det internationella samarbetet gick också smidigt. Hossam kände de sen tidigare och Olga hade de lite koll på och hon blev intresserad. Milja Jovanovic från serbiska antiMilosevic-gruppen Otpor var också inblandad. För Nina var det en upplevelse som hon för alltid kommer att kunna använda som motbevis när klyschan om att unga inte gör någonting dyker upp. Helena fick ett ovärderligt kontaktnät ute i landet och Jennie sätter ett råsäkert pekfinger på det viktigaste med Gomorron Sverige: - Att vi faktiskt lyckades är mäktigt. ”Det går inte”, som det låter på alla föreningsmöten stämmer inte. Att allt är möjligt är ju värsta klyschan, bullshit, men man kan verkligen göra mycket mer än man tror.
© Copyright 2024