Organisation: PeaceQuest
Projekt: Gomorron Sverige
Syfte: Att skapa ett intresse bland unga för
demokratiskt arbete genom dokumentärteater,
värderingsövningar, gör-det-själv-verkstad och
fest. Med exempel från Sverige och övriga
världen visa hur man kan förändra samhället.
Samarbetspartners: Riksteatern/JAM,
Kulturhuset, LAVA, Plural, Cirkusringarna,
Motstånd.nu och många lokala föreningar
08
Ett storslaget samarbete
Gomorron Sverige var en storslagen vision som ett och ett
halvt år senare hade kulminerat i
något ännu större. Det skulle vara
en pjäs, det skulle vara en
dokumentär, det skulle vara ett
möte som allt skulle resultera i
ännu mer. Där och efteråt.
Journalisten Jennie Dielemans var en
av dem som kom på idén som så
många sedan nappade på. Bland dem
var projektledaren Helena Ringvold
från Riksteatern/JAM och Nina
Lindholm från fredsorganisationen
PeaceQuest. Nu är det återkommande leenden och drömska blickar
när minnena från turnén återberättas.
- Vi var inte så konkreta först och
hade ingen aning var det skulle landa.
Vi ville ha fest och kamp, i ett internationellt perspektiv dessutom. Hur fan
fixar man det liksom, skrattar Jennie.
Men idén utvecklades och många
organisationer gick ihop och sökte
finansiering från olika håll. En ny
metod för påverkan byggdes, nämligen dokumentärteater kombinerad
med värderingsövningar där publiken var huvudrollsinnehavare.
PeaceQuest stod för arrangemanget
av publikaktiviteten och Riksteatern /
JAM satte upp teatern som växlade
mellan en fiktiv tevedebatt och
personliga berättelser om kamp med
Hossam Makboul, svenskpalestinier
från International Solidarity Movement och Olga Karach från vitryska
motståndsrörelsen Zubr. Efter
teatern bjöds publiken in i diskussionen och fick även aktivt ta ställning för, mot eller mittemellan det
den hade hört.
- Vi hade värderingsövningar där
publiken fick gå runt i lokalen till olika
hörn som fick representera deras
åsikter, berättar Nina som höll i
efterspelet tillsammans med Fredrik
Quistbergh.
- Det blev en naturlig kontakt
efteråt då när man knuffades lite
också. Man såg varann, var man
stod och vad man tyckte. Skådisarna
”Att vi faktiskt lyckades är mäktigt.
`Det går inte´, som det låter på alla
föreningsmöten stämmer inte.”
gick också ner från scenen och gick
runt. Det blev lättare att börja prata
med alla, säger Helena.
Mer publik än de räknade med
Siktet för den totala publiksiffran var
ställt på 4000. Men till slut var det
nästan tusen fler som besökte Gomorron i de sammanlagt 17 städer
som turnébussenlandade.
- Det var häftigt att vi spelade för så
olika publik. I Örnsköldsvik var det
mest ditvallade skolklasser och i
Umeå jättemycket aktivister. Göteborg
var mäktigt när skådisen Isabell
Sollman kom ut och möttes av en
vägg av applåder från fyrahundra
pers, säger Jennie och markerar
väggens tryckvåg med båda handflatorna.
Gomorron-arrangemangets deltagare födde ett stort engagemang
hos besökarna. Inte bara på föreställningarna där diskussionerna gick
heta och allt ifrån moderater till ryska
utbytesstudenter blev rödblossiga
över Olgas och Hossams åsikter,
men också runtomkring och inte
minst efteråt.
- Vi hade idédoktorer på plats som
folk kunde prata med om idéer dom
hade och få hjälp, berättar Nina.
Bland annat hjälpte dom några
underbara aktivister i Halmstad med
en idé om att bygga en float-tank där
man skulle få ligga och tänka på
andra saker än krig.
Efterspelen till Gomorron blev
väldigt stora på de olika orterna.
Föreningar startade, grupperingar
slöts och tusentals människor inspirerades att tänka och påverka.
- Vi kan ju bara se startade processer och vet inte riktigt vad dom
har slutat i, men det är mycket, säger
Jennie.
I varje stad deltog olika föreningar
som fick en kick i rätt riktning. Bra
exempel är musikföreningen Iskra i
Ronneby.
Mötesplatsen i Uppsala och Umeå
teaterförening som tillsammans med
Spegelteatern ordnade ett stort ung-
PeaceQuest grundades 1983 och är en
fredsorganisation. De vägrar att
acceptera krig, våld, rasism, sexism
och andra former av förtryck. Kolla
mer om dem på www.peacequest.se
domssamarbete på Hamnmagasinet i
samma stad är ett annat.
- Jag märker också nu i efterhand
att många kommuner och politiker har
sett oss och märkt att det går att påverka på olika sätt. Man kan köra
debattboxning med Latin KingsDogge eller spela teater, eller musik,
eller ja… inte bara skriva dokument,
säger Helena på sitt sofistikerade sätt.
Smidigt internationellt samarbete
De nickar instämmande när Jennie
säger att ”mastodontprocessen” inte
hade varit möjlig utan samarbetena.
Det blev sammanlagt runt 90 aktörer
som deltog som arrangörer under
turnén. Många hade de själva från
början ingen aning om fanns.
- Innan Gomorron satt jag och sökte
på Internet efter olika politiska organisationer och kulturföreningar som
jag kunde hitta på dom olika platserna
vi skulle till. Sen åkte jag dit och
kollade läget med dom. Vi snackade
och alla fick bidra med det dom ville,
det var vår inställning, berättar
Helena.
Det internationella samarbetet gick
också smidigt. Hossam kände de
sen tidigare och Olga hade de lite
koll på och hon blev intresserad.
Milja Jovanovic från serbiska antiMilosevic-gruppen Otpor var också
inblandad.
För Nina var det en upplevelse
som hon för alltid kommer att kunna
använda som motbevis när klyschan
om att unga inte gör någonting dyker
upp. Helena fick ett ovärderligt
kontaktnät ute i landet och Jennie
sätter ett råsäkert pekfinger på det
viktigaste med Gomorron Sverige:
- Att vi faktiskt lyckades är mäktigt.
”Det går inte”, som det låter på alla
föreningsmöten stämmer inte. Att allt
är möjligt är ju värsta klyschan,
bullshit, men man kan verkligen göra
mycket mer än man tror.