1. No category

juni 1993
UNGA ATALANTE
tidningen
tidningen
UNGA ATALANTE
MAC NIK
Så här i den lite trevande inledningen av sommaren
brukar slitna teaterarbetare stänga för säsongen. Så
inte på Unga Atalante där Rubicon med en hel stab
av medarbetare arbetar inför »Världens Tak», dansföreställningen på Göteborgs tak i augusti.
Därför ger vi också ut ett sommarnummer av vår
tidning med reportage om sommarens händelser.
Sedan förra numret av tidningen har en hel del
hänt:
Dans i Väst genomförde i april två lyckade
utbudsdagar som visade att den fria göteborgsdansen både har bredd, kvalitet och omfattning. Vi
hade i maj besök av ALKA från Linköping med sin
opera-teater-musik-dansföreställning »Pragmatikerna». Calvero gjorde stor succé två kvällar med sin
jazz-cirkus-Rota-Zappa-musik och Gu Weis två kvällar med kinesisk dans var överfyllda. Gu Wei lyckades tillsammans med producenten Maria Ljunggren
också med konststycket att få en formidabel
presstäckning med bl.a. färgbilder i Dagens Nyheter
och Arbetet.
Detta nummer handlar mycket om Världens Tak.
Vi skriver också om Position Alpha som spelar in en
skiva på Unga Atalante i augusti, om Göteborgskalaset, den stora festivalen i augusti och om mycket
annat.
Vi hörs igen i september.
Till dess: Läs tidningen! Sprid den! Kom på
föreställningarna! Trevlig sommar!
PRENUMERERA och få tidningen hem i brevlådan. Betala 100 kr, så får du tidningen hemsänd ett helt år. Betalar du 150 kr blir du stödprenumerant. Inbetalningar
görs till »Dansgruppen Rubicon, Unga Atalante», Postgironummer 439 10 47-0. Skriv »Prenumeration» på inbetalningskortet. Glöm inte namn och adress.
HYRA SCENEN. Vill du hyra Unga Atalante? Ring Lars eller Maria, 031-11 82 00, dagtid.
UNGA ATALANTE är en scen för ny dans, musik, opera, teater och varieté. Den drivs sedan sex år av dansgruppen Rubicon. Unga Atalante har blivit ett begrepp i
dans- och musiksverige, ett centralt inslag i den moderna scenkonsten i Göteborg och en spel- och mötesplats för mängder av artister från hela landet.
DANSGRUPPEN RUBICON är en fri grupp som bildades 1978. Rubicon arbetar med modern dans och gör föreställningar på Unga Atalante. Gruppen spelar också
barnföreställningar. Rubicon består av dansarna och koreograferna Eva Ingemarsson, Gun Lund och Gunilla Witt. Till sina föreställningar knyter Rubicon
också andra dansare. Gruppen har blivit känd bl.a. genom sina uppsättningar på Unga Atalante, Lögnsolo, Objudna Gäster, I Mellanrummet och genom
sina utomhusföreställningar i serien Stadens Dansare, Götaplatsens trappor, Hamnkanalens broar och vatten, samt I Gudars Skymning.
»UNGA ATALANTE» är Unga Atalantes tidning. Den kommer ut med tre nummer per halvår. Syftet är att sprida information om ny dans, musik och teater i
Göteborg. Tidningen vill också vara ett forum för diskussion om den moderna scenkonstens villkor och utveckling, och då i synnerhet vad gäller dans.
ANSVARIG UTGIVARE Niklas Rydén REDAKTION LAYOUT Niklas Rydén TEXTER Lars Persson, Niklas Rydén, Gunilla Witt OMSLAGSFOTO Mic Calvert
montage Niklas Rydén SÄTTNING BILDSCANNING MacNik.
För insänt material ansvaras. Eftertryck medgives utan reservation. Göteborg i juni 1993.
PRESSTOPP för nästa nummer är 1 september.
Adress: Övre Husargatan 1, 411 22 Göteborg. Tel: 031-11 82 00. Fax: 031-13 63 17. Pg. 439 10 47-0
Unga Atalante kommer
under hösten att som vanligt
fyllas av spännande och
varierande föreställningar.
En del av det som händer
på scenen presenteras här
tillsammans med något om
Rubicons övriga verksamhet.
Vi vet också att flera
gästspel tillkommer längre
fram. Så håll ögonen öppna
och läs vår tidning även i
höst.
Neutron Star
Koreografen Gun Lund har inbjudits att
gästspela på dansens Hus i Stockholm i
samband med Stockholms Elektronmusik-Festival. Verken som uppmärksammas
är hennes iscensättningar av Åke Hodells
Mr Smith in Rhodesia och Neutron Star
av Jan W Mortenson. Styckena ingick i
föreställningen Dans &kult som visades
på Unga Atalante i december förra året
och kallades då av koreografen för två
koreografiska bagateller, där elektronmusiken står i centrum.
Dansens Hus. Stockholm 23-26 september.
Omöjlig blandning
Varieté Atalante är tillbaka i stor stil.
Denna gång med en 11-manna orkester
som under ledning av kompositören
m.m. Niklas Rydén och röstkonstnären
och sångaren Erik Lindman presenterar
en sagolik blandning av gäster och
musik. Nio föreställningar blir det i oktober och de kommer att presentera poeter,
dansare, skådespelare, idrottsmän! och
postmoderna avantgardister i en helt
osannolik mix.
Dessutom kommer på Kulturnatta att
bjudas på en Maratonföreställning där
neutron varieté solon barn images
hösten -93
Mr Smith in Rhodesia. Foto Mic Calvert
allt kan hända, och förmodligen händer.
Varieté Atalante visar smal konst i ett
brett sammanhang med en egensinnig
form som gör underhållning till konst
och det seriösa populärt. Se själv i oktober.
Ensam på scen
Danssolot är kanske den form där koreografer bäst kan arbeta med sitt alldeles
personliga uttryck. Samtidigt ställer det
stora krav på uttrycksmässig tydlighet
och formkänsla.
Under två kvällar i slutet av oktober
kommer arrangörsföreningen Rum för
Modern Dans och Unga Atalante att i
samarbete med Dans i Väst presentera en
rad soloföreställningar av Göteborgskoreografer och med dansare och musiker
från Göteborg.
Detta blir en spännande och viktig
manifestation för det göteborgska danslivet och en höjdpunkt för den dansintresserade publiken.
Bara Myggor
Under arbetsnamnet »Bara Myggor»
arbetar koreografen Eva Ingemarsson
UNGA ATALANTE JUNI 1993
med en barnföreställning i litet format,
som skall bli »som en liten sagostund».
Den görs för en dansare och en musiker,
musiken görs av Niklas Rydén. Föreställningen är inspirerad av Bo Carpelans och
Brita af Geijerstams dikter i »Poesi…
poeså… — dikter för stora och små».
Föreställningen låter dansen, musiken
och orden avlösa varandra och tar hjälp
av stillhet och tystnad för att nå ett personligt tonfall och en nära kontakt med
publiken. Premiär i slutet av oktober.
Images of Dream and Death
Föreningen Sveriges Tonsättare firar i
höst 75-års jubileum. En av de mera konsekventa och kraftfulla kompositörer som
Levande Musik i Göteborg valt att presentera är Akós Rózman. Images of dreams and death är ett säreget timslångt
elektroakustiskt verk som sällan framförs.
På Unga Atalante ackompanjeras stycket
av en dans/ rörelse/ljus-installation signerad koreografen Gun Lund och Lars Persson. Det blir en annorlunda totalupplevelse i gränslandet mellan mörker och
ljus, verklighet och overklighet och den
inträffar månadsskiftet november/december. Välkomna!
3
4
Foto Mic Calvert
efter fyra års drömmar är det dags för världens tak, pamir i våra hjärtan, dansföreställningen som speglar stadens själ
Världens Tak
STADEN VÄCKER VÅR NYFIKENHET och när våra drömmar. Det är där allt skall hända. Likväl
begränsar den vårt synfält och styr våra liv.
UPPE PÅ TAKEN FINNS en annan värld. Ett myller till synes utan ordning. Skyltar,
ventilationstrummor, tillbyggnader, skorstenar i alla former, lappningar och lagningar, rost och
skinande metall...
HÄR UPPE SER MAN HORISONTEN. Styrs inte av gatornas rutmönster. Här uppe under himlen finns
friheten, möjligheten att se och åtminstone i fantasin röra sig i vilken riktning som helst.
FÖRESTÄLLNINGEN HANDLAR därför om frigörelse. Om stadens själ.
Att erövra livsrum. Att göra staden till vår.
DET ÄR SAMMA HIMMEL över staden, som över oceanerna och bergen — Världens Tak — Pamir i
våra hjärtan.
I SOLNEDGÅNGEN, när staden hämtar andan intar dansarna och musikerna taken. Med västerljuset,
kranarna och havet som bakgrund avtecknar de sig ända bort till horisonten.
PUBLIKEN SITTER i takhöjd vid Sjöbefälskolan och delar därmed frihetskänslan och äventyret med de
agerande.
ETT TRETTIOTAL PROFESSIONELLA dansare och ett antal statister medverkar, liksom musiker och
sångsolister från Sverige och Tyskland, kören Alice B från Göteborg och brassensemblen Brassa
Nova från Borås. Musiken framförs inte bara av orkestern och sångare utan stadens ljud bl.a. dirigerade bilhorn medverkar...
VAD DU SOM ÅSKÅDARE ser och upplever är upp till Dig. Det är en del av dansens underbara
magi. Njut av dans, musik och sång, upplev takens skönhet och skavanker... eller stilla Din nyfikenhet (Går det verkligen att dansa på tak?)
DELA VÄRLDENS TAK med oss. Du får en plats nära himlen och en dansupplevelse högt över det
vanliga!
UNGA ATALANTE JUNI 1993
– Dans är att förverkliga drömmar!
Koreografen Gun Lund gjorde 1989 föreställningen I Gudars Skymning på Vadholmens klippor ute vid havet. En dansupplevelse som uppmärksammats vida
omkring. Där fanns kraften, de urgamla
myterna, stenen och havet — människa
och natur fördes nära varandra.
Redan då föddes visionen om en
dansföreställning om staden, civilisationens kärna, naturens kontrapunkt — dess
myter, möjligheter och begränsningar.
Låter sig staden koreograferas? Låter sig
staden tonsättas? Vilka hinder måste
övervinnas för att staden som kulturplats
skall bli åtkomlig?
Fyra år har gått sedan idén föddes.
Staden har bjudit motstånd, förändrats
under tiden. Men dans handlar för Gun
Lund om att förverkliga drömmar —
göra det omöjliga möjligt, göra det osynliga synligt...
Till sin hjälp har koreografen haft
den tyske kompositören Volker Staub,
som inte bara komponerar musiken utan
också skapar speciella instrument för
föreställningen...
Kostymerna skapas av Nonno Nordqvist, som tidigare gjort uppmärksammade kläder till både barockoperor och
moderna uppsättningar.
Gun Lund. Foto N Rydén
Kompositör och uppfinnare, V Staub
Vi lärde känna den tyske kompositören
Volker Staub vid ett besök i Köln för
några år sedan. Han hade just då avslutat
arbetet med musiken till dansföreställningen »Rhein Rot» — som utspelades
på en järnvägsbro över Rhen. Musikerna
hängde bl.a. i linor över vattnet och slog
på metallkonstruktionerna.
När vi kommer upp i hans lilla studio
i Köln är den fullständigt belamrad med
instrument av sällan skådat slag. Ett av de
vackraste instrumenten, rent utseendemässigt, är hans glasklockor. Ett trettiotal
hängande damejeanner. Kvällsljuset i studion gör dem rent förtrollande, de skimrar i alla nyanser. Omkring tvåhundra
damejeanner hade han fått såga botten av
innan han fick önskade toner och
efterklangstider, och hela tiden måste
han göra nya, det händer att de spricker
när slagverkaren slår på dem... Volker
beklagar sig över svårigheten att hitta
gamla damejeanner, det mesta som finns
nu är maskingjort, inte handblåst och
saknar därmed egen klang.
På ett bord ligger vita marmorstenar
från Italien, med tusch är vissa »slagrutor» utmärkta, marmorstenarna avlockas
sina toner med en liten metallhammare.
Modulerade motorsirener, metallplåtar
och mer traditionella slagverk fyller studion i övrigt.
Sedan dess har Volker Staub gift sig
och flyttat till Frankfurt am Main, där
han föddes för trettiotvå år sedan. Han
fick sin musikaliska utbildning i Darmstadt och Köln. Inspirerad av Harry Partchs
arbeten och bl.a. John Cages oortodoxa
tänkande började han experimentera och
bygga de instrument som kommit att
berika och befrukta hans kompositioner.
Och det börjar röra på sig, han är alltmer
uppbokad och anlitad som kompositör.
Han har varit inbjuden som gäst på flera
internationella festivaler, har vunnit bl.a.
västtyska radions tävling för unga kompositörer och medverkat i åtskilliga radiokonserter.
Murens fall i Tyskland öppnade också
en ny tonvärld för kompositören Volker
Staub, gamla Trabant-bilhorn och ryska
lastbilshorn blev plötsligt en musikalisk
tillgång...
Volker Staubs nästa stora arbete är ett
beställningsverk för en gammal industrilokal i Saarbrücken. Det är det sista som
sker innan fabriken jämnas med marken
1995.
Men innan dess får publiken till Världens Tak njuta av hans konst och uppfinningsrikedom. Förutom traditionella
orkesterinstrument, brassensemble, kör
och solosångare också höra timmerstockar, bilhorn (de gamla östtyska Trabanthornen) och en vindharpa med upp till
30 meter långa strängar!
Jonny Axelsson och damejeanner. Foto L Persson
Ovanliga kostymer. Foto M Calvert
Nonno gör kostymer ingen kan undgå
Det är Nonno Nordqvist som gjort de
uppmärksammade
kostymerna
till
Utomjordiska Barockbolagets uppsättningar, nu senast »Dido & Aeneas», som
framfördes i Spårvägens gymnastikhall i
Majorna. Tidigare har vi sett hennes kreationer i »David och Jonatan» i Annedalskyrkan och på Lillan i »Tango mitt
nakna hjärta». Hon har tidigare också
gjort kostymer till flera av Rubicons
UNGA ATALANTE JUNI 1993
dansproduktioner. Förutom kostymerna
till Världens Tak är hon också ansvarig
för kostymerna till musikalen »Buddy»
om rock-legenden Buddy Holly, som går
upp på Göta Lejon i Stockholm till hösten.
Det är inte alltid lätt att arbeta med
Nonno, vansinniga idéer har hon gott
om. Bältesbeslag kan vara källarventiler
av koppar köpta på Sjögrens Järn. Och
5
ibland påverkar kostymidéerna koreografin. Dansarna kan plötsligt upptäcka att
byxorna av estetiska skäl fått grenen nere
vid knäna, med åtföljande påtvingat
rörelsemönster.
Inför Världens Tak arbetar Nonno
med kostymer som skall synas på håll,
kostymer med vridna perspektiv och ett
flytande tidsbegrepp. Tiden må vara
bestämd eller obestämd — dansen har ju
en förmåga att i en och samma rörelse
fånga både nutid och dåtid. Hur fångar
man åttiotalets uppblåsta klippekonomi
och stadens mytiska ursprung i en och
samma kostym?
Till sin hjälp i arbetet har Nonno haft
bl.a. Tamar Shachter på Designhögskolan i Borås. Några av scenkostymerna
visades också till publikens stora förtjusning vid en mannekäng-uppvisning i
samband med den årliga redovisningen
av högskolans examensarbeten.
Uppe på Kulturbageriet på Övre
Husargatan i Göteborg ligger projektets
kostymateljé där Ina, Åsa, Viola och Maj
syr. Det ryktas att de sistnämnda damerna smygfotograferar statyerna i Göteborg
som ett led i kostymarbetet...
Många dansare...
Att anställa dansare till ett så omfattande
projekt som Världens Tak har inte varit
någon lätt uppgift. Det behövs mellan
25-30 professionella dansare för att fylla
spelplatserna. En del dansare i Göteborg
har varit naturliga att fråga, nämligen de
som tidigare deltagit i liknande projekt
och känner Rubicons arbetsförhållanden.
Så har vi anställt Katarina Allnor, Tina
Andersson, Joachim Berntsson, Katarina
Eriksson, Maria Mebius-Schröder, Lee
Kum ah Nathansen och Olof Persson.
För att kunna nå en ny grupp av aktiva ordnade koreografen Gun Lund en
kurs i samarbete med Kulturarbetarförmedlingen i Göteborg. Under två veckors tid jobbade man tillsammans med
rörelser och uttryck som skulle utgöra en
grund för arbetet med föreställningen.
Tillsammans med Kulturarbetarförmedlingen som ställt ett stort antal beredskapstjänster till förfogande har projektet
utökats med dansarna: Sofia Borg, Aurora
Wallin, Ingrid Kullberg-Bendz, Catarina
Hamp, Åsa Thegerström, Mette Wiik,
Jonna Kevin, Bronja Novak, Margita
Johansson, Maja Johansson, Torun
Jonsson, Anette Torgersen. Agneta
Richardsson. Lilly Bendevis, Ingemar
Karlsson, Maria Hammarsson och Luisa
Denward.
Utbildning och erfarenhet växlar
6
Världens Tak. Foto Mic Calvert
inom denna stora grupp, men efter det
inledande arbetet är koreografen mycket
optimistisk. Alla är mycket ambitiösa och
satsar helhjärtat på att skapa fungerande
arbetsenheter. Slutfasen av repetitionsarbetet sker i juli då förhoppningsvis alla
tak är färdigställda och tillgängliga för
dansarna och alla säkerhetsdetaljer fixade.
... och musiker
Det blir en blandad sammansättning
också på musiksidan i projektet. Musiker
från Göteborg samsas med grupper från
Borås, Stockholm och Köln...
Jonny Axelsson, slagverkare, spelar
allt från barock till nutida konstmusik.
Jonny Axelsson har turnerat i Sverige och
utomlands. Han har under flera år samarbetat med koreografen Gun Lund, tidigare i år turnerade man tillsammans med
Trio des Lyres i Rikskonserters regi.
Steven Grant, bassångare och Gundula Anders, bosatta i Köln medverkar som
sångsolister. Båda har medeltida musik
som sin specialitet. Steven har medverkat
UNGA ATALANTE JUNI 1993
bl.a. i Organum-ensemblen i Paris, och
Ferrara-ensemblen i Basel. I Göteborg tar
de sig an texter av Stagnelius och Kellgren.
Camilla Hoitenga, flöjtist, bosatt i
Köln, har solistuppgifter över hela världen, speciellt arbetar hon med avantgarde-musik. Hon har bl.a. spelat i Stockhausen-ensemblen.
Ivo Nilsson, trombonist, från Stockholm. Arbetar fr.a. med nutida musik och
är en flitig gäst bl.a. på Fylkingen och har
även framträtt på Unga Atalante.
Ensemblen kompletteras av Nina Klintberg, kontrabas och Per Bengtsson, oboe.
Kören Alice B, har under några år
gjort sig kända för sina djärva och annorlunda scenframträdande. Kören medverkade bl.a. i Konserthusets festival kring
20-talets avantgarde i våras. Erik Lindman i kören har också gjort uppmärksammade soloframträdande som röstkonstnär, senast i Nätverksfestivalen i Göteborg.
Brassa Nova är Musik i Västs brassensemble i Borås under Roland Haraldssons
ledning. En uppskattad ensemble med
mycket bred repertoar.
Lars Persson
annons
En dansföreställning högt över det vanliga.
Koreografi Gun Lund.
Musik Volker Staub.
Kostym Nonno Nordqvist.
Trettiotalet professionella dansare. Statister.
Slagverk, trombon, flöjt, oboe och kontrabas.
Sopran och bassångare. Nyskapade instrument.
Kören Alice B. Brassa Nova.
Världens
Tak
Pamir i våra hjärtan
Spelas 6, 7, 8, 10, 11, 13, 14, 15, 17, 18, 19, 20 augusti.
Alla speldagar kl. 18.30.
Spelplats: Taken i Västra Nordstan.
Publikplatser: Sjöbefälsskolan, Kvarnbergsgatan.
Skyltat från Gustav Adolfs Torg.
Begränsat antal platser. Redan är 250 platser förbokade!
Rabatt vid biljettköp före 1 augusti. Grupprabatter.
Biljettbokning och info: Världens Tak kansli tel 031-13 26 64.
Biljetter säljs också under sommaren av biljettcentralen
BOKA tel 031-13 65 00 och på Bengans tel 031 - 24 24 00
Du kan också köpa biljetter via Postgiro 439 10 47 - 0 eller via
Fax 031-13 63 17. Glöm inte ange önskat datum och adress!
Projektet Världens Tak är möjligt att genomföra tack vare stöd från:
Göteborgs Kommun, Konstnärsnämnden, Kulturarbetarförmedlingen i Göteborg,
Svenska Institutet, Goethe-Institut, Musik i Väst, Sjöbefälsskolan, Skanska
Bygg-Göta m fl fastighetsägare och ett stort antal enskilda
UNGA ATALANTE JUNI 1993
7
ON
PPOSITI
OSITION
HA
A
LP
ALPHA
Tomas Jäderlund. Foto Kari Jantzén
I gränslandet mellan modern jazz, rock och konstmusik
finns en tradition av nydanande orkestrar som arbetar
med »spräck», improvisation och ny konstmusik. De har
ofta udda instrumentkombinationer och samarbetar gärna
med konstnärer eller dansare.
Ett av Sveriges bästa och viktigaste bidrag till denna kultur är saxofonkvartetten Position Alpha. De spelar i slutet
av augusti tre konserter på Unga Atalante. Skivbolaget
Dragon spelar in konserterna för att ge ut en ny live-skiva
med gruppen. Tid: Fredag och lördag 27-28 augusti kl
20.00 och söndag 29 kl 16.00.
8
UNGA ATALANTE JUNI 1993
Position Alpha bildades 1979 av fem
göteborgssaxofonister som »en kul grej».
Fjorton år senare är gruppen ett internationellt namn och fyra av saxofonisterna
är fortfarande med: Mats Eklöv, Sture
Eriksson, Tomas Jäderlund och Jonny
Wartel. Idag har de sällskap av två slagverkare: Per Ekblad och Jonny Axelsson.
Inte jazz
Att beskriva vad Position Alpha spelar är
inte lätt.
— Det är lättare att säga vad vi inte
är, berättar Tomas Jäderlund. Våra fyra
saxar har inget med en jazz-sax-sektion
att göra, så vi är ingen jazzgrupp. Vi försöker spränga gränser, nå frihet och vi
improviserar. Men det är inget spräck.
Idag har vår musik tvärtom långa suggestiva partier på en grund av enkla rytmiska
figurer.
Inte introvert
Improviserad musik förknippas ofta, och
med viss rätt, med långa introverta solon
av musiker som sitter med nedböjt huvud
och ser svåra ut. Eller omvänt: Energiskt
spräck där alla spelar allt på en gång, en
genre som även den kan uppfattas som
introvert, om än med en orkans styrka.
Men Position Alphas improvisationer
är allt annat än introverta. Istället är de
lekfulla och har roligt på scenen. De är
visuella. Vad som helst kan hända.
— Vi har alltid varit utåtriktade på
nåt sätt, berättar Tomas. Och haft väldigt
roligt. Men det är ju inget vi repat in, det
som händer på scenen. Det är »lall» som
bara kommer och då blir det kommunikation. (Uttrycket »lall» myntades av pianisten Östen Hedenbratt och syftar på
när musiker spontant agerar sceniskt eller
med »tjat», ord.)
Jobbiga förväntningar
— Men ibland är det jobbigt när man
märker att en arrangör hyrt oss bara för
att vi är roliga. Man känner sig som en
clown. Och det är vi ju inte, det är ju
musiken som är det viktiga. Men då är
det bara att glömma förväntningarna och
spela som vanligt. Kommer det så kommer det… Och det farligaste man kan
göra är att försöka upprepa nåt som var
succé igår. Det spricker alltid!
— Men samtidigt tror jag faktiskt vår
lekfullhet och »visuella grej» hjälpt
många ovana lyssnare att öppna sig för
en musikform som de annars skulle avfärdat som för svår. Och det är ju positivt.
Hårt arbete
Bakom Position Alphas lekfullhet och
improvisationer ligger många års hårt
arbete på tre plan: Repetitioner av komponerat material, improvisationsövningar
och attityder för scenen.
— Vi bestämde oss tidigt för att vi
aldrig kan vara fria om vi inte kan våra
låtar perfekt utantill, utan noter. Därför
har vi repat tills alla kan allt och nu sitter
det i ryggmärgen.
— Sen har vi metodiskt jobbat med
improvisation. Satt upp ramar eller
begränsningar, t.ex. bestämt en form eller
rytmisk idé och spelat, övat improvisation. Detta har gett oss ett gemensamt
språk. Vi kan varandra.
Detta arbete har gjort den »helt fria»
attityden på scen möjlig: Position Alpha
bestämmer aldrig vad eller i vilken ordning de skall spela. Mötet med lokalen,
publiken och situationen får avgöra vad
som händer. Men här har man också
arbetat hårt för att lära sig undvika fällor,
som t.ex. upprepning av gamla succéer,
för att så småningom verkligen våga lita
på ögonblickets kreativitet.
Bara på skoj
Position Alphas fjortonåriga historia
innehåller flera faser:
— Först ville vi ju bara testa det här
med saxar, på skoj, berättar Tomas Jäderlund. Men när det fungerade så bra
bestämde vi oss för att ta det på allvar. Vi
skrev låtar och repade nästan varje dag.
Vi blev ett heltidsband.
Repandet resulterade i ett stort
genombrott i början av 80-talet. Position
Alpha gjorde stor succé på Stockholms
Jazzdagar 1982. De gjorde första skivan
1983 och har sedan givit ut ytterligare
fyra på märket Dragon. 1985 turnerade
de i Europa på klubbar och festivaler.
1986-87 spelade de i Argentina på festivaler:
— Det var enormt! Vi trodde de skulle ha svårt för vår konstiga musik. Men
de älskade det. Och ibland var det tusentals i publiken. Vilken känsla!
Huvudet i väggen
— Men sen någon gång 1988 blev det
som om vi körde huvudet i väggen. Dels
körde vi fast rent musikaliskt, tyckte det
var svårt att gå vidare. Men sen blev vi
besvikna på det här med jobb också, att
det inte blev mer. Vi förstod att internationellt hade vi inte en chans mot liknande amerikanska band som var uppbackade av stora skivbolag. Nuförtiden köper
ju skivbolagen plats på de stora festivalerna, d.v.s. betalar resor och gager för
sina egna band. Och de resurserna har ju
inte vårt trevliga, men lilla, Dragon.
»Krisen» i Alpha resulterade i flera års
konstnärligt sökande med nya medlemmar i bandet: Några av de gamla slutade
tillfälligt och bandet prövade slagverk,
syntar och gitarr, och de arbetade med
texter.
Koreografi och kabaret
Sökandet ledde till att åren 90-92 ägnades åt samarbete med koreografer och
skådespelare. 1991 turnerade de men en
»burlesk kabaret» tillsammans med den
danska koreografen Anita Saij. Samma år
uppstod ur samarbetet med göteborgska
UNGA ATALANTE JUNI 1993
bas
baryton
tenor
C-melody
alt
sopran
sopranino
casiosyntsax
basklarinett
b-klarinett
ankkvackor
tutor
speldosor
xylofon
pukor
toms
slagverk
Taiphoon Tivoli kabareten »Gasägg»
som bl.a. spelades i Wien.
1992 gjorde de livemusik till en
modern dansföreställning som spelades
på Black Box i Oslo. Då fick gruppen
också nuvarande sättning.
Efter detta fick Position Alpha tillbaka lusten att spela konserter och gjorde
en lyckad turné våren 1993. Detta har
lett fram till skivinspelningen på Unga
Atalante 27, 28, 29 augusti.
Missa inte denna chans att på intim
hand ta del av underbar lek med musik.
Niklas Rydén
9
Jag söker en bostad för min nästa dans. Vi vill flytta in under
hösten och planerar bjuda in de första gästerna till premiären i slutet av mars 1994. De blivande hyresgästerna är ett
litet kollektiv som består av dansaren Tina Andersson, scenografen och ljussättaren Anna Wemmert, tonsättaren Niklas
Rydén och jag själv, koreografen Gunilla Witt.
Ja, jag arbetar alltså med en ny dans.
Namnet är »De tio hundorden». Stycket
är en dialog mellan den dansade kroppen
och det diktade ordet. Jag har under året
skapat en svit av dikter såväl som sviter
av rörelser. Några av dessa dikter publicerades i februarinumret av Atalantetidningen.
Utgångspunkten för dansen och dikten är denna: En kvinna befinner sig i ett
övergivet rum i ett övergivet hus. En
gång var rummet befolkat av människor,
djur och ting. Nu är bara kvinnan där.
Hon dansar ett solo med en sotad
glasskiva.
Jag tycker om att arbeta med olika
material — döda ting som får liv, blir
magiska, i sitt samtal med den ensamma
människokroppen. Glas är ett oorganiskt
material, vars egenskaper glider mellan
10
spegling och transparens. Det är hårt och
vasst, man kan skära sig. Enda sättet att
förändra glasets form (om man inte befinner sig i en glashytta) är att slå det i tusen
bitar.
Men glasets yta går att förändra.
Sotet, som jag får av en vänlig sotarmästare, förvandlar det genomlysta till en
skiva av mörker. Kvinnans nakna hud
mot det sotade glaset gör avtryck och
svärtan fastnar på kroppen.
Skivan av glas kan öppna sig till ett
fönster, en spegel eller kanske till det
ljuva livet bakom glas och ram. Jag tänker på kamerans förvandling av kropp till
objekt. Glaset är dock ännu ett förstadium, ett material, och inte ett slutgiltigt
föremål. En riktig spegel slutar lätt att
vara spegel och blir en vacker symbol.
Det konkreta blir abstrakt och associatioUNGA ATALANTE JUNI 1993
RUM
SÖKES
nernas fria lek övergår till tolkning av
avsikterna. Allt är förstört. Nej, ingenting
ska vara bestämt och inget får vara otydligt.
Glaset, sotet, kvinnan och dikterna
har börjat att pröva och beröra varandra.
Men denna lek kräver ett främmande
hem. Där för går jag nu runt i stan och
betraktar lystet husen av sten och
betong. Jag letar efter ett hus som är
tömt på nyttig verklighet och därför kan
öppna sig för olönsamma fantasier.
Det enklaste vore ju att stanna kvar
på Unga Atalante. Men jag har funnit att
ofödda danser mår bäst utanför det
invanda och trygga teaterrummet. Där
finns all teknik (nåja, om man har små
anspråk) och samtidigt finns inget. Rummet måste skapas, »byggas». Mitt förra
stycke »Lögnsolo» växte fram i skulptö-
ren Claes Hakes ateljé på Eriksbergs
Varv eftersom han hade ett trapphus sju
meter över golvet. Där stod jag och
betraktade den liggande dansaren på
verkstadsgolvet och där satt senare publiken. Men det betydde också något för
kroppens fantasier att vi befann oss vid
kajkanten, att Stenabåtarna gled förbi på
natten på väg ut mot havet, att Älvsborgsbron välvde sig över oss. Ateljéns
och hamnens ljud bildade också musikens grundmaterial. När jag senare satte
upp »Lögnsolo» på teatern var det lätt att
se vilka element som var nödvändiga för
att återskapa ett laddat rum som kunde
samtala med den dansande kroppen. Då
var det roligt att använda teaterrummets
koncentrerade »ingenting».
Nu ska »De tio hundorden» bli till
och jag längtar åter bort.
Men var kan jag hitta detta främmande hem?
Eftersom stadens fasader ser otäckt renoverade och urblåsta ut annonserar jag nu
i Atalantetidningen. Du som vet ett övergivet hem i ett övergivet hus, ett hem där
tapeterna gett upp och putsen rasat ut för
länge sen och där ljuset strilar genom
smutsiga fönster, kontakta mig eller scenografen Anna Wemmert. Det ska helst
vara ett hus där fastighetsbolagen ligger
lågt och där brandmyndigheterna inte får
klaustrofobi. Skicka ditt svar till Atalantes annonskontor. Märk kuvertet »Rum
sökes». Du kommer att bli vår hedersgäst
på premiären.
Vänliga hälsningar
Gunilla Witt, koreograf
(med stillsamma vanor, inga husdjur och
ordnad ekonomi)
Providence 1975-76. Foto Fransesca Woodman
New York 1979-80. Foto Fransesca Woodman
UNGA ATALANTE JUNI 1993
11
lisebergskaniner
kulturknuttar
niklas rydén läser
festivalprogram:
The natural theatre company
Göteborgskalaset. Ett hejdundrande
kalas. Fart och fest och färg från Liseberg till Götaplatsen. Det skall bli
stor kulturfest i kanindebattens huvudstad. Och vi tänker oss redan innehållet: Göta Lejons paradorkester,
Ingvar Oldsberg, Loket, kaniner…
Inget ont i detta. Men det finns
andra sidor av Göteborg också.
När nu Göteborgskalaset går av stapeln 19-22 augusti blir det förvisso
med både Liseberg, Oldsberg och
fyrverkeri, men här finns också en
imponerande samling av stadens fria
kulturliv, samt en högklassig gatuteater från England. En eloge till Birgitta
Winnberg på BOKA som jämkat
samman önskemål från Liseberg,
Kommunen och den fria kulturen.
12
»We do not do ’shows’ out of doors, but rather populate an
area with teams of immaculately turned out characters
acting out a scenario. This is a special brand of ’peripatetic’
visual theatre that causes a stir, creates publicity and makes
people laugh!»
Så beskriver engelska natural theatre company beskriver sin teater. Gruppen bildades 1969 och är en av de
främsta företrädarna för sin konstform. En garanterad höjdpunkt för augustiflanören på Avenyn.
Teater Kolibri
Teater Kolibri har gjort det igen! En underbar föreställning
som heter »Spots» hade premiär nyss och fick mycket
positiv kritik. »Spots» är en komisk och mänsklig berättelse om livet på en badstrand, beskrivet av sex karaktärer
som spelas med Kolibris underbara blandning av commedia, cirkus och teater. Föreställningen turnerar i sommar på
Västkusten, så håll ögonen öppna.
Under Göteborgskalaset kommer Kolibri att visa
»Spots» på stora scenen och »Varieté Alexandra» och
»Cirkus Knödel» på andra platser.
Göteborgs FilmFestival
Göteborgs FilmFestivals filmtidskrift Filmkonst bjuder
några gånger om året sina prenumeranter till »Röda Mattan». Då förhandsvisar de filmer som ännu inte kommit
upp på repertoaren, eller filmer som inte har svensk distribution.
Göteborgs FilmFestival bjuder under Göteborgskalaset
på tre sådana visningar på biografen Göta. God film, film
att njuta av, och gratis!
Utomjordiska
Utomjordiska BarockBolaget som gjorde stor succé i
vintras med »Dido & Aeneas» gör under Göteborgskalaset
en barnopera med material från prologen till »Dido».
Operan heter »Fido & Aeneas»! och det ryktas att Ingvar
Grimberg spelar Aeneas hund…
Johann Nordqvist som regisserar Utomjordiskas föreställningar kommer för övrigt att utforma den stora scenen
på Götaplatsen. Så håll i er gott folk! Detta kommer att bli
något alldeles extra.
Det ryktas t.om. att Poseidon kommer att…
UNGA ATALANTE JUNI 1993
The natural theatre company
Kändisar
Restauranger, Rockartister och TV-kändisar skriver vi inte
om här. De klarar sin marknadsföring på egen hand.
Rubicon
Samtidigt med Göteborgskalaset spelar Rubicon Gun
Lunds stora föreställning »Världens Tak». Material från
denna kommer att presenteras i en special för Götaplatsen.
På taken och i gluggarna runt Götaplatsen dyker dansare
upp, ensamma eller i grupper, ända bort mot Stadsbibliotekets tak.
Teater Kolibri i Spots. Foto Mic Calvert
Commedia
Commedia har på några år etablerat sig som ett kulturellt
centrum för gycklar- och cirkusanknutna aktiviteter. De
driver en teateraffär, ordnar kurser och har en omfattande
föreställningsverksamhet, mycket för barn.
Under Göteborgskalaset medverkar de med flera program varje dag.
Midnattsmässor
På kvällarna blir det sena musikhändelser i Konsthallen.
Masayo Matsuo och Jackarim Nordberg spelar japansk och
europeisk musik på harpa shakuhachi första kvällen.
Andra kvällen kommer nio slagverkare, bl.a. Johan
Söderberg och Jonny Axelsson, att framföra Steve Reichs
kultstycke »Drumming». Ett klart måste för alla intresserade.
Och kvällen därpå blir det Amanda som stärkta av sin
succé med »Argia Kargia» på 141:an besjälar Konsthallen.
Amanda har också under Göteborgskalaset en »krogshow» tillsammans med Den Fule, som spelar sin egna
blandning av nordisk folkmusik och modern beatmusik.
På musikfronten noterar vi också ett uppträdande av
»Oro», den sceniska och säregna göteborgsrockgruppen.
Fri scen
På söndagen kommer Göteborgs fria kulturliv att presentera sitt höstprogram i en programpunkt med uppträdanden
hela eftermiddagen på stora scenen och med en idé som
ser ut att kunna bli en snitslad bana runt alla stans små
teatrar. Med andra ord: En söndagspromenad utöver det
vanliga för kultursökaren…
UNGA ATALANTE JUNI 1993
13
till midsommar:
BRASOR
& ÄGG
Yasumasa Morimura, Portrait, plast, 1988
Att jobbiga incidenter med tiden blir bra historier är allom bekant. Bilen som gick sönder mitt i
snöstormen blir en utmärkt midsommarhistoria.
Detta gäller givetvis teaterlivet likaväl som
något annat. Icke minst den experimentella
scenkonsten genererar händelser som kan slå
den mest förhärdade med häpnad. Den gångna säsongen på Unga Atalante bjuder på två
episoder som med lite distans blivit utmärkta
skrönor till midsommarens fester.
14
UNGA ATALANTE JUNI 1993
Ägget är löst
Teater Albatross gästade scenen med
»Sams Trasiga Änglar». Alen Ginsbergs
texter framförda väldigt fritt i en fysisk
teater med masker, objekt på scenen och
levande musik. Dessutom en politisk
underton av samhällskritik.
Vi var 20-30 i publiken som njöt det
ovanliga spelet. Men efter en halvtimme
började det: Något kom flygande längst
bakifrån publikplats och damp ner en bit
från skådespelarna. Sen hände det igen.
Denna gång alldeles nära skådespelaren.
Viss oro i publiken. Skådespelarna visade
inget. Ingick det kanske? Men strax kom
det tätare och nu såg man vad det var:
Känner ni till dessa fyra cm stora
Då tog en av de modiga koreograferna i
Rubicon sitt ansvar, smög sig bak och
satte sig jämte honom på sista raden.
Hon viskade »Nu är det dags att gå
härifrån!». Han reagerade inte alls.
Men efter en stund tog han plötsligt
av armbandsklockan och kastade den
längst in på scenen. Sen vände han sig till
vår koreograf och sade »Om du går ut
och hämtar klockan så går jag! Nej, förresten, jag hämtar den själv!». Därefter
reste han sig, gick rakt in på scenen,
hämtade klockan och gick sin väg. Hela
tiden spelade Teater Albatross heroiskt
vidare på sin pjäs.
pastellfärgade marsipanägg med chokladoch sockeröverdrag? De säljs i påsktid för
två-tre kronor styck. Någon hade köpt in
sig på ett lager och kastade dem in på
scen…
Efter en stund fick en person på första
raden nog: Han reste sig upp och gick
med stora kliv längst bak och skällde ut
mannen med äggen. Sedan gick han tillbaka och satte sig. Skådespelarna sade
»Okej. Då fortsätter vi spela». Och alla
trodde att det var bra med det.
Men hör och häpna! Efter 10 minuter
kom äggen igen. Och när de var slut
blåste mannen upp påsen och smällde
den med ett ljudligt »Bang»!
Vi frågar oss: Är det så att teater fortfarande kan väcka starka känslor eller
t.om. göra skandal? Eller är det detta som
kallas publikkontakt? Eller snarare tvärtom: Vi får mynta begreppet »scenkontakt», d.v.s. när publiken genom att
aktivt gripa in i spelet gör sig till en del
av skådespelet och scenen, blir en del av
handlingen och får kontakt med skådespelarna!
Eld för Gudar
I maj genomfördes i Göteborg en stor
festival för ny musik under namnet Nätverk. Festivalen blev en stor succé både
publikt och konstnärligt. De flesta programmen visades på Artisten men en programpunkt var på Unga Atalante: Phauss
och Sons of God skulle göra en installation »utöver det vanliga» på vår scen. De
är kända för sina överraskande och spekUNGA ATALANTE JUNI 1993
takulära installationer där bildverkan,
action och ljud samverkar.
Unga Atalantes scen är belagd med
150 kvm massiv bokparkett som kostade
drygt 100.000 kr för sex år sedan. Ovanpå denna ligger ofta en svart dansmatta
för sisådär 15.000 kr.
Publiken var för kvällen mer än fulltalig och förväntan låg tung i luften. När vi
gick in i salongen möttes vi av en underbart vacker scenbild: Åtta låga kar, stora
som blomsterlådor, stod utplacerade, fyra
fram och fyra bak. Mitt på golvet stod
två stora kar av järn. Båda var täckta av
vit duk. Framför dessa gick en spänd
taggtråd, från sida till sida, tvärs över scenen. Denna var också ett instrument.
Med mikrofoner och förstärkare frambringade tråden fascinerande ljud när
man slog på den.
Bilden kompletterades av två svartklädda män med långa störar. Allt var
mörkt sånär som på de åtta eldar som stilla brann i de små karen. Det var mycket
vackert.
Efter en liten stund började dock
elden sakta krypa uppför kanten på karen
och vandrade lugnt nedför utsidan och
träffade där på vår dansmatta. Detta
skedde med alla åtta karen, som snart var
omgivna av poetiskt brinnande dansmatta. Snabbt spred sig också en tung dimma
tillsammans med en panisk undran: Vad
gör vi!
De två aktörerna, som på grund av sin
placering upptäckte elden långt senare än
publiken, gjorde dock, till sist, ett raskt
och rådigt ingripande, täckte över elden
med plåtbitar och släckte karen med pulversläckare.
Resten av föreställningen, som trots
allt fortsatte, präglades av rök, fåfänga
försök att vädra och en viss osäkerhet.
Denna vackra installation blev därför inte
riktigt vad den kunde blivit…
Hursomhelst. Så här stod det i
reklammaterialet innan festivalen: »En
multimediaföreställning av det mer spektakulära slaget! Deras installation och
performance kommer med säkerhet att
bli ett av festivalens stora samtalsämnen.»
Och nog visade våra vänner i Phauss
och Sons of God en sant professionell
förmåga att på ett mycket övertygande
och överraskande sätt, och med råge,
infria t.om. dessa speciella och mycket
högt ställda förväntningar.
Och vi teaterägare får snart ett nyslipat golv och en ny dansmatta. Låt vara
att det kostat en del pengar, men vi fick
ju en bra historia till midsommarbrasan.
Niklas Rydén
15
Att hitta ord som förklarar den abstrakta eller icke föreställande konsten för den
skeptiske är en central uppgift i arbetet med att nå ny publik. Hur ofta får man inte
frågor om vad en modern dansföreställning »handlar om». Eller hör en föraktfull
kommentar till en konstutställning: Det är ju bara massa skrot! Vad föreställer det?
Jag kunde gjort samma grej själv på en halvtimme!
Då och då möter man reflexioner kring detta på de mest oväntade platser i litteratur och media.
Vi tillåter oss här att publicera ett utdrag ur Agatha Christie’s »Oändlig Natt» från
1967, Bonnier Pocket 1986. Berättarjaget är en engelsk ungkarl från enklare förhållanden som gifter sig rikt och till slut visar sig vara den som mördade bl.a. sin
rika fru. I början av romanen är han ännu inte välbärgad och vandrar på Bond
Street i London, där han ser på varor i dyra skyltfönster.
16
UNGA ATALANTE JUNI 1993
Mördande intresse
Jag fortsatte från skorna till nästa skyltfönster. Det var en konsthandel. Bara tre
tavlor i fönstret, artistiskt arrangerade
med en slinga veckad sammet i en neutral
färg draperad över ena hörnet på en förgylld ram. Effeminerat, om ni förstår vad
jag menar. Jag är inte mycket för konst.
En gång slank jag in på National Gallery
av ren nyfikenhet. Utställningen gav mig
magknip. Stora glansiga färglagda bilder
av stridsscener i klippiga dälder, eller
utmärglade helgon som genomborrades
av pilar. Porträtt av tillgjort leende förnäma damer i siden och sammet och spetsar. Då blev jag på det klara med att
konst var inget för mig. Men tavlan som
jag tittade på nu var det en annan sak
med. Det var tre tavlor i fönstret. Den
första var ett landskap, ett trivsamt
stycke natur som gott tålde att titta på.
Det andra var ett porträtt av en kvinna
som var så konstigt gjort, med så förvridna proportioner, att man knappt såg att
det var en kvinna. Det är väl sånt som
kallas för art nouveau. Jag vet inte vad
det skulle föreställa. Den tredje tavlan var
min tavla. Det fanns egentligen inte
mycket i den, om ni förstår vad jag
menar. Den var — hur ska jag beskriva
det? Den var enkel på något sätt. Det
fanns en massa rymd i den och några
cirklar som kretsade kring varann i allt
vidare ringar, om jag så får säga. Alla i
olika färger, skojiga färger som man alls
inte hade väntat sig. Och här och var
fanns det små färgklickar som inte tycktes betyda någonting alls. Fast ändå gjorde de det på något sätt. Jag är inget vidare på att beskriva saker och ting. Det
enda jag kan säga är att man kände en
väldigt stark lust att fortsätta titta på den.
Jag bara stod där och tittade och
kände mig lite konstig som om det hade
hänt mig någonting alldeles särskilt. Som
dom där flotta skorna, visst skulle jag
gärna velat ha dom. Jag lägger ner stor
omsorg på mina kläder. Jag tycker om att
vara snyggt klädd för att göra ett gott
intryck, men jag har aldrig på fullt allvar
tänkt mig att köpa ett par skor på Bond
Street. Jag vet väl vilka fantasipriser dom
tar. Femton pund skulle kanske skorna
kosta. Handgjorda, vilket av någon
anledning gör dom mer värda. Men det
skulle bara vara att slänga ut pengar i
onödan. Flotta skor, gärna det, men man
kan betala för mycket för elegans. Man
vet väl ändå vad man gör.
Men vad kunde den där tavlan kosta?
tänkte jag. Tänk om jag skulle köpa den?
Du är tokig, sa jag till mig själv. Du brukar väl inte vara mycket för tavlor. Och
det var förstås sant. Men jag ville ha den
där tavlan… Jag ville att den skulle bli
min. Jag ville kunna hänga upp den på
väggen och sitta och titta på den så länge
jag ville och veta att det var jag som
rådde om den. Jag! Köpa tavlor. Det verkade helvansinnigt. Jag tog en titt på tavlan igen. Det verkade inte klokt att jag
skulle köpa tavlor och för resten hade jag
antagligen inte råd med det. Fast nu var
det så att jag råkade ha gott om pengar
just då. Ett Iyckosamt tips på en häst.
Tavlan kostade antagligen en hel massa.
Tjugo pund? Tjugofem? Men det kostade
väl ingenting att fråga. Dom kunde väl
ända inte äta opp mig? Jag gick in, kände
mig på samma gång rätt aggressiv och på
defensiven.
Affärens interiör var alltigenom nedtonad och förnäm. Det rådde ett slags
dämpad atmosfär med neutrala färger på
väggarna och en sammetsklädd kåsös
som man kunde sitta i och titta på tavlorna. En man som påminde lite om modellen för den perfekt klädde mannen i
annonserna kom fram för att expediera
mig; han talade i en ganska dämpad ton
som passade väl ihop med miljön. Konstigt nog var han inte snorkig av sig som
de för det mesta brukar vara i exklusiva
butiker på Bond Street. Han Iyssnade
uppmärksamt till vad jag sa och hämtade
UNGA ATALANTE JUNI 1993
sedan tavlan från fönstret och höll upp
den åt mig mot en vägg, visade upp den
så att jag kunde titta på den hur länge jag
ville. Det gick plötsligt upp för mig, som
det brukar göra ibland då man tycker sig
veta precis hur det är med saker och ting,
att samma regler inte gäller för tavlor
som för andra saker. Någon kan komma
in på ett ställe som det här i sjabbiga
gamla kläder och en fransig skjorta och
visa sig vara en miljonär som vill utöka
sin konstsamling. Eller han kan komma in
och se billigt elegant ut, kanske ungefär
som jag, men av en eller annan anledning
har han fått en sådan stark längtan efter
en tavla att han skrapat ihop de pengar
som behövs med vilka medel som helst.
»Ett mycket vackert exempel på
konstnärens stil», sa mannen som höll
upp tavlan.
»Hur mycket kostar den?» sa jag rakt
på sak.
Svaret gjorde mig alldeles paff.
»Tjugofem tusen», sa han med sin
milda röst.
Jag är ganska bra på att hålla masken.
Jag förrådde mig inte. Jag tror åtminstone
att jag inte gjorde det. Han nämnde ett
namn som lät utländskt, antagligen
konstnärens och sa att tavlan hade kommit ut på marknaden helt nyligen från en
plats i landsorten och att människorna
som rått om den inte hade haft den minsta aning om vad det var. Jag fortsatte
hålla masken och suckade.
Det är inte lite pengar det, men den
är kanske värd det», sa jag.
Tjugofemtusen pund. Vilken tablå!
»Ja», sa han och suckade. »Ja, det
måste man verkligen säga.» Han sänkte
tavlan försiktigt och bar den tillbaka till
fönstret. Han såg på mig och log. »Ni
har bra smak», sa han.
Jag kände det som om han och jag på
något sätt förstod varann. Jag tackade
honom och gick ut på Bond Street.
Agatha Christie
17
Bidragsskvaller
Dansgruppen Rubicon d.v.s. koreograferna Gun Lund, Eva Ingemarsson och
Gunilla Witt får kommande år 900.000
kronor av Statens Kulturråd för sin verksamhet, och är därmed den fria grupp i
Göteborg som får högst statliga bidrag.
Glädjande är också att den nybildade
dansgruppen Floke i Göteborg med
Maria Mebius-Schröder, Anna Westberg,
Katarina Eriksson och Lotta Melin får ett
bidrag på 50.000 kronor. Floke, som
Göteborgs-publiken bl.a. kunde se på
Naturhistoriska museet representerar en
ny generation i danslivet.
Kulturrådet satsar kommande år totalt
8.690.000 kronor på fria dansgrupper
och koreografer. Sammanlagt hade 38
grupper/koreografer sökt bidrag, därav
tretton utanför Stockholm.
Kulturrådet beslutade också att
gästspelscenerna i Göteborg och Malmö
nu för första gången skall få ett statligt
stöd på 100.000 kronor var. Gästspelsverksamhet skall »normalt finansieras
helt med kommunla medel. När det gäller dansområdet finns dock skäl att göra
undantag och gå in med statligt stöd»,
skriber Kulturrådet i sitt beslut. Bidraget
till den dagliga träningen för frilansdansare i Västsverige höjs från 60.000 till
110.000 kronor. Bidraget från Göteborgs
Kommun för denna verksamhet har
också höjts till 80.000 kronor om året.
Det är viktigt eftersom fungerande daglig
träning är nödvändig för ett levande
dansliv.
Det finns all anledning att tro på en
dynamisk utveckling inom danslivet i
Västsverige framöver, inte bara beroende
på de ekonomiska bidragen utan fr.a.
tack vare den entusiasm och framåtanda
som genomsyrade Dans i Västs utbudsdagar i våras då västsveriges koreografer
visade upp vad de har att erbjuda publiken.
18
Har du hört att…
Ja. Nej, man tror ju inte det är sant…
Käringöskvaller
Dans, musik, konstutställningar och föredrag blir det på Käringön i Bohuslän 9-11
juli. Medverkar gör konstnärerna Benny
Bars, Jörgen Byström och Jens Mattiasson, samt skulptörerna Dieter Matzner
och Pål Svensson. Koreografen Gun
Lund medverkar med dans vid hamnen
och hon ger också en mindre soloföreställning på Restaurang Caprifol i samband med ett samtal om koreografi och
hypnos tillsammans med initiativtagaren
till kulturdagarna, psykologen Lennart
Heiling. Bland föredragshållarna märks
också Konstmuseets Håkan Wettre som
samtalar och visar bilder under rubriken
»I gränslandet mellan ljus och mörker,
ordning och kaos, kärlek och död» och
Pål Svensson som talar »Om konstens
nödvändighet». Britt Ling och Stefan
Forssén svarar för musiken under kulturdagarna. Estradören Olof Buckard medverkar som sig bör både vid musikgudstjänsten i kyrkan och på Petterssons
Krog.
Upplysningar och beställningar: Bästkusten tel 0304/ 67 10 40, Petterssons
Krog 0304/ 560 19, Restaurang Caprifol
0304/ 56059
UNGA ATALANTE JUNI 1993
Stipendieskvaller
Eva Ingemarsson och Lee Kum ah Nathansen fick vid utdelningen av Göteborgs Stads Kulturstipendier mottaga var
sitt stipendium på 18 000 kronor. Producenten Ida Burén, som normalt arbetar
med Utomjordiska Barockbolaget men
f.n. är ansvarig för Världens Tak, fick
också ett stipendium, liksom koreografen
och dansaren Dora Frankel.
För övrigt noterar vi att dansaren
Anna Westberg, koreografen Stina Hedberg, och dansaren Ulrika Liljedahl, fick
Konstnärsnämndens stipendier. Resestipendier av Konstnärsnämnden fick Teater Kolibris Martin Brøns och Wolfgang
Weiser.
Ett femårigt Konstnärsbidrag tilldelades koreografen Lena Josefsson, som är
känd för sitt arbete med gruppen Raandevo,
och
koreografen
Kenneth
Kvarnström fick ett långtidsstipendium
(10 år).
Dessutom har koreografen Gunilla
Witt tilldelats ett stipendium från Anna
Ahrenbergs fond och dansaren Anna
Westberg — igen! — ett ur Karina Ahris
fond.
Det är bara att gratulera!
Chalmersskvaller
Utställningsskvaller
Akademiskt skvaller
Kvinnovetenskapligt Forum är en förening för forskare och studenter vid Göteborgs Universitet. Här bedrivs feministisk forskning, undervisning och seminarieverksamhet. Forum sprider också aktuell kvinnoforskning bl.a. genom en egen
skriftserie och genom offentliga föreläsningar. Liknande Forum finns vid de flesta svenska universitet. De håller nära
kontakt med varandra och sina systerorganisationer över världen.
Om man vill följa med i det spännande kvinnovetenskapliga samtalet kan man
med fördel prenumerera på »Tvärtanten»
som ges ut av Kvinnovetenskapligt
Forum i Göteborg. Utgivare är bl.a. Eva
Borgström och redaktören heter Anna
Vallgårda.
Forum har hittills haft sina lokaler på
Humanisten men nu till hösten blir det
storflytt. De har fått nya vackra rum i en
gammal villa på Bengt Lidnersgatan, alldeles bakom Konstmuseet. I de kvarteren
bodde på den gamla goda tiden Göteborgs mäktiga redarhövdingar. Men nu
kommer feministerna! Flytten innebär att
Forum kan samla hela sin verksamhet till
ett hus.
Inspirerade av sin nya, vackra bostad
vill nu Forum öka kontakterna med allmänheten. Man kommer under hösten
att arrangera en serie kvällar med olika
kvinnliga konstnärer. En av de inbjudna
är koreografen Gunilla Witt som kommer
att visa videofilmen »Lögnsolo» och
berätta om sin nya dans »De tio hundorden». Hon kommer också att tala om sitt
favorittema: betraktarens perspektiv i
dansen.
RISTNINGAR OCH SPÅR I KAOS —
en utställning om nutida dans. Så heter
en utställning som visas på Stadsbiblioteket i augusti.
Konstnärligt arbete är att ge sig i kast
med kaos. Och ändå är det så att »konstnären slåss mindre mot kaos (som han på
sätt och vis åkallar så mycket han förmår)
än mot åsikternas klichéer», menar de
franska filosoferna Deleuze och Guattari.
Konstnären målar inte på en orörd duk,
författaren skriver inte på en blank sida,
(och koreografen intar inte ett tomt scenrum). Duken, sidan och rummet är från
början fyllda, täckta av förut existerande,
redan etablerade klichéer som man måste
sudda ut, tvätta bort, skära bort, till och
med slita sönder för att låta luft fläkta in
från det kaos där visionen rinner upp.
Att skapa modern dans är att göra det
omöjliga möjligt — göra det osynliga
synligt — att rista spår i kaos...
Detta är bakgrunden till den annorlunda utställning om dans med bilder,
texter, video som visas i installationsform
på Stadsbiblioteket, Göteborg 5-20
augusti i samband med föreställningen
»Världens Tak».
Bakgrundsmaterial från arbetet med
föreställningen »Världens Tak» — tankar
kring staden som myt och företeelse —
visas tillsammans med material från koreografen Gun Lunds tidigare produktioner, bl.a. I Gudars Skymning — den första delen av den diptyk med natur/kultur
som tema som nu fullbordas i och med
»Världens tak».
»Ristningar och spår i kaos» är också
en utställning kring ett kvinnligt konstnärskap.
Finskt skvaller
Hörde under arbetet med tidningen Kennet Kvarnström från Kuopio-festivalen.
Han har flyttat tillbaka till Finland, där
han funnit att danslivet är mycket vitalare. Han tycker den moderna dansen i
Sverige alltför mycket domineras av
massa »tanter»! Vilka kan han månne
mena…
UNGA ATALANTE JUNI 1993
Varje år arrangerar Chalmers Tekniska
Högskola temadagar under samlingsnamnet »Människa, Teknik och Samhälle»,
MTS. I år har arrangörerna bett koreograferna Eva Ingemarsson och Gunilla
Witt från Rubicon att vara ansvariga för
en dag i november som handlar om människokroppen. Eva och Gunilla kommer
att tala om människokroppen ur ett
konstnärligt perspektiv och visa avsnitt
ur några dansföreställningar.
Tuija Lindström, professor på Fotohögskolan, kommer att berätta om kroppen ur en fotografs synvinkel, och Claes
Ekenstam, som skrivit avhandlingen
»Kroppens idéhistoria» kommer att tala
om olika historiska attityder till kroppen.
Artistskvaller
Utomjordiska Barockbolaget skall i september spela »Dido & Aeneas» på Aarhus
festuge. Kul. Det ryktas också att Timo
Nieminen, som spelar Aeneas, dessutom,
kanske, skall göra sin tangoshow på
Berns tillsammans med Gerhard Oberstorfer som f.ö. dansat med Rubicon. Det
Ni!
Shang-Hai-födda danserskan Gu Wei
som dansade för två fullsatta hus på Unga
Atalante i början av sommaren kommer
att uppträda på Gunnebo slott i sommar,
den 28 augusti. Hon kommer att dansa
på en flotte ute i vattnet och visa några
av sina underbara kinesiska danser. Gu Li
De kommer att sjunga kinesiska sånger
och i programmet ingår också Händels
»Watermusic» framförd från flottar i
vattnet.
Till sist lite om Varieterandet som
sprider sig. Unga Atalante spelar sin stora
varieté i oktober. Under samma period
kommer förmodligen Peter Reynolds,
som flera gånger medverkat på Atalantes
varieté, att med sin »Cirkus Bizarr
Orchestra» spela föreställningar med gästartister.
Samtidigt får vi brev från Restaurang
Gillestugan och kulturföreningen »En
Stor Stark» som när restaurangen nu är
renoverad tänker återuppta sitt kulturengagemang i än större grad och bl.a.
arrangera »Veckans Revy», där olika
teatrar inbjuds att stå för veckans program. Konkurrensen hårdnar!
19
kalendarium
fredag
torsdag
fredag
lördag
söndag
tisdag
onsdag
fredag
lördag
söndag
tisdag
onsdag
torsdag
fredag
fredag
lördag
lördag
söndag
9
5
6
7
8
10
11
13
14
15
17
18
19
20
27
28
28
29
juli
augusti
augusti
augusti
augusti
augusti
augusti
augusti
augusti
augusti
augusti
augusti
augusti
augusti
augusti
augusti
augusti
augusti
kl 18 30
kl 18 30
kl 18 30
kl 18 30
kl 18 30
kl 18 30
kl 18 30
kl 18 30
kl 18 30
kl 18 30
kl 18 30
kl 18 30
kl 20 00
kl 20 00
kl 16 00
Käringön, Gun Lund, Pål Svensson m fl. 9-11/7
Ritningar o Spår i Kaos, Stadsbiblioteket. T.om. 29/8
Världens Tak, kor G Lund. Sjöbefälsskolan. Premiär
Världens Tak, kor G Lund. Sjöbefälsskolan
Världens Tak, kor G Lund. Sjöbefälsskolan
Världens Tak, kor G Lund. Sjöbefälsskolan
Världens Tak, kor G Lund. Sjöbefälsskolan
Världens Tak, kor G Lund. Sjöbefälsskolan
Världens Tak, kor G Lund. Sjöbefälsskolan
Världens Tak, kor G Lund. Sjöbefälsskolan
Världens Tak, kor G Lund. Sjöbefälsskolan
Världens Tak, kor G Lund. Sjöbefälsskolan
Världens Tak, kor G Lund. Sjöbefälsskolan
Världens Tak, kor G Lund. Sjöbefälsskolan
Position Alpha, konsert, skivinspelning
Position Alpha, konsert, skivinspelning
Gu Wei, kinesisk dans. Gunnebo Slott
Position Alpha, konsert, skivinspelning
övre husargatan 1
tel 031-11 82 00
411 22 göteborg
fax 13 63 17
UNGA ATALANTE