Sjövärnsposten medlemstidning för sjövärnskåren 100 åringen firades Livet på sommarskolorna En resa på Göta kanal nr3 2013 Notiser Ledare Förbundstämman utsåg i år mig att leda för- Nationell rekryteringsansvarig på kansliet Nationaldag i Malmö FOTO: ÅKE BENGTSSON Även i år var Öresunds Sjövärnskår med under Malmö stads nationaldagsfirande. Flaggceremonin på Stortorget bevistades av många malmöbor och är alltid lika imponerande. I detta hedervärda uppdrag ingår även besök på flera äldreboende. Något som uppskattas rejält av de boende. Dagen till ära stod solen högt på himlen och nationaldagen avslutades på kårens nybyggda veranda. I solnedgång! Carl-Johan Tersmeden började i augusti en projektanställning fram till årsskiftet som rekryteringsansvarig på nationell nivå. Carl-Johans uppgift är att stötta våra kårer i rekryteringsarbetet. Detta för att ytterligare lägga fokus på Sjövärnskårens mest prioriterade område just nu - rekrytering, rekrytering, och rekrytering till våra befattningar inom hemvärn med marina uppgifter, till våra instruktörsutbildningar samt till våra övriga vuxenutbildningar. Carl-Johan är civilekonom och har i många år arbetat inom näringslivet med framförallt rekrytering och försäljning. Efter sin examen vid Handelshögskolan i Stockholm arbetade Carl-Johan i fem år hos Proffice som rekryterare samt säljare av Profficekoncernens olika rekryterings- och bemanningstjänster. Efter detta var Carl-Johan med och startade upp ett nytt studentbemanningsföretag ”Komet” som växte mycket snabbt och som så småningom köptes upp av Proffice. Han har även arbetet som IT-projektledare. Carl-Johans militära bakgrund utgörs av att han gjorde militärtjänst och muckade som värnpliktig fänrik vid P18 i Visby. Sjövärnsposten önskar Carl-Johan välkommen och lycka till med arbetet som rekryteringsansvarig. Märsgarn 2 vann Rikstävlingarna 2013 Rikstävlingarna i Karlskrona vanns av laget från Märsgarn skola 2. Ett vandringspris tilldelades alla de tre deltagande lagen. Instruktörer För att lösa våra uppdrag till Försvarsmakten söker Sjövärnskåren till sommaren 2014 - skolchefer - instruktörer och funktionärer - följeofficer till vårt internationell ungdomsutbyte Sista ansökningsdag 15 oktober 2013, se ytterligare info www. sjovarnskaren.se Ny styrelse Sjövärnskårernas Riksförbunds styrelse 2013 Den styrelse som valdes på stämman i Göteborg består av följande personer: Ordförande Thomas Nord Vice ordförande Olov Andersson Vice ordförandeMikael Johansson LedamöterStephan Lindeblad Magnus Byström Fredrik Forsberg Henrik Eriksson Pär Thorell Jonas Kindgren Under evenemanget ”We are Stockholm” hälsade försvarsminister Karin Enström på i Sjövärnskårens monter. Här med Ellen Strangeways och Sofia Thomasson, båda från Sjövärnskåren Stockholm bundsstyrelsens arbete och det är med tillförsikt jag ser fram emot denna utmaning tillsammans med en kompetent styrelse och generalsekreterare med kansli. Sjövärnskåren har fyllt ett hundra år och vår efterfrågan ökar alltjämt i dessa föränderliga tider. Med förändring följer anpassning och förbundsstämman har antagit en ny strategisk plan att vägleda hela vår organisation både i den dagliga verksamheten och i den framtida utvecklingen. Planen är förankrad hos våra uppdragsgivare och våra viktigaste uppgifter kan sammanfattas i orden rekrytering och utbildning. Försvarsmakten har ett stort behov av marint utbildad personal inom hemvärn med marina uppgifter och Sjövärnskåren har många platser att fylla. Vi ska självfallet behålla vår ställning som främste utbildare av frivillig personal inom den marina arenan. Förbundsstyrelsen har under året tagit fram en ny UBSU, utbildningsbestämmelser för vår ungdomsutbildning. Årets sommarskolor är avslutade med ett mycket gott resultat och hög kvalitet. Vi har fått mycket uppmärksamhet och beröm av Försvarsmaktens företrädare under deras besök vid samtliga sommarskolor. Under året examinerades inte mindre än åtta (varav sex kvinnor) av 24 marinofficerare med bakgrund i Sjövärnskåren vid Militärhögskolan Karlberg (läs artikel på sidan 16). Dessutom har Kustbevakningen nyligen examinerat två kvinnor som kustuppsyningsmän med bakgrund i Sjövärnskåren (läs Sjövärnsposten 4 (2012). Detta måste ses som ett erkännande av att vi lyckats väl med uppdraget att bädda för en framtida maritim karriär, både militär och civil! Vårt samarbete med MSB har intensifierats genom myndighetens projekt kring förstärkning av samhällets krisberedskap. Vi genomförde under våren en krisövning utanför Göteborg i samband med förbundsstämman. Sjövärnskåren har helt klart visat att man är en kompetent samarbetspartner i stöd till samhället. Vår styrka och unika förmåga är våra sjövärnsfartyg och dess besättningar, vilka gör oss till en uthållig förstärkningsresurs för de aktörer som hanterar krisen. Förbundsstyrelsen, med kansli, kommer att ägna hösten åt att förbereda nästa års kommande verksamhet och göra våra processer smidigare för våra lokala kårer, medarbetare och elever. Vi måste också lyfta blicken och redan idag börja planera för verksamhet och utbildningar under 2015. Väl mött! Thomas Nord Styrelseordförande Sjövärnskårernas Riksförbund Sjövärnsposten Medlemstidning för Sjövärnskåren utgiven av Sjövärnskårernas Riksförbund Ansvarig utgivare förbundsordförande John Fritsch Redaktion chefredaktör Daisy Balkin Rung [email protected] 0768-53 25 40 generalsekreterare John Fritsch [email protected] 08-514 392 94 bild & layout Göran Pedersén [email protected] 0707-77 66 88 bild & layout Johan Iacobi [email protected] 0708-17 40 50 kårernas lokalredaktörer Redaktionens adress Sjövärnsposten Box 5435, 114 84 Stockholm www.sjovarnskaren.se Prenumeration [email protected] 08-514 392 93 Ekonomi BankGiro: 825-8618 Sjövärnsposten ges ut med fyra nummer per år. Prenumerationspris: 80 kr/år. Endast ledaren ger uttryck för Sjövärnskårens officiella ståndpunkt. För signerade artiklar svarar respektive författare. För ej beställt material ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material så att det ansluter till tidningens stil, innehåll och omfång. Insända bilder återsänds på begäran. Tryckeri V-TAB, Vimmerby Trycks på 115g Silverblade Art. Manusstopp för nästa nummer av Sjövärnsposten är den 20 november. Omslagsbilden Balansakt på Känsö. Foto: Ulf Wolgast 2 Sjövärnsposten 2013 nr 3 Sjövärnsposten 2013 nr 3 3 100-årsfesten är över, men för fem sjövärnskårer började ett annat äventyr. En resa på Göta Kanal. På ordförandekonferensen på Märsgarn 2012, såddes fröet till tanken att varför inte ta Göta kanal till Göteborg, i alla fall ena vägen när nu de flesta av våra 70-båtar skulle till jubileet? Södertörns Sjövärnskår tog initiativet till det som skulle bli Sjövärnskårens hittills längsta och mesta resa för våra fartyg sedan Riksförbundet bildades 1982. För en sjövärnskår som är lokaliserad till ostkusten är en resa till och från Göteborg en lång resa som kräver en hel del planering. Inom Sjövärnskåren tar det flera månader att arrangera. Exempel på några av de utmaningar som vi ställdes inför var: Vilka kör fartyget och när? Är allas behörigheter uppdaterade? Vilka sjökort behöver köpas in? Hur är den materiella statusen på fartygets alla delsystem? När ska och vem utför nödvändigt materielunderhåll? Var kan vi få bunker och hur ska det betalas? Vilka sjukvårdsresurser behövs? Hur sker resan genom Göta kanal utanför högsäsong, slussningstider med mera? Det var många saker som behövde redas ut 4 Sjövärnsposten 2013 nr 3 innan avfärd, ingenting var självklart. Utifrån att Göta kanal öppnade för säsongen den sjätte maj så blev det naturligt att vi tog kanalen på hemvägen. I Göteborg togs de sista besluten om utförandet av kanalresan och fartygschefen för SVK77 Huvudskär utsågs till eskaderchef. Förutom Huvudskär från Södertörns Sjövärnskår, deltog SVK06 Gråskär från Södermanlands Sjövärnskår, SVK70 Hojskär från Gotlands Sjövärnskår, SVK223 från Gävleborgs Sjövärnskår och SVK104 från Roslagens Sjövärnskår. Den första utmaningen bestod i att alla fartyg var tvungna att vara i Sjötorp, östra sidan av Vänern senast klockan 0900 på måndag morgon, med en förflyttningstid om cirka 14 timmar från Göteborg. Under lågsäsong i Göta kanal genomförs bara slussning därifrån på måndagar och fredagar. Med losskastning kl 1400 söndag 5 maj från Göteborg, direkt efter förbundsstämman, blev det således en lång dag och natts färd genom Göta älv, Trollhättekanalen och till sist över Vänern. Förutom den mindre slussen i Lilla Edet, för övrigt Sveriges äldsta sluss- AV PÄR FLYGHED plats, kom vårt första riktiga och största slussprov redan i Trollhättan. Lyftet från Göteborg till Vänern är på nästan 44 meter och de fyra jätteslussarna i Trollhättan står för den största delen om sammanlagt 32 meter. Slusstiden begränsades dock genom att alla våra fem fartyg fick plats i en och samma sluss. Men det var inte undra på att fartygsbesättningarna kände sig små i dessa sammanhang. Med skymningen som sällskap kom vi ut i Vänersborg och det blev nattnavigering över Vänern och genom Lurö skärgård. Inlöpandet i Sjötorps lilla hamn mitt i natten var minst sagt besvärligt. Förutom mörkret så var det också trångt och bristfälligt utmärkt. Hojskär var först till kaj som kunde lotsa oss andra in genom labyrinten av grund och stenar för förtöjning vid fyratiden på morgonen. I Sjötorp väntade Göta kanal, som är drygt 190 km lång och har en nivåskillnad på hela 92 meter där 58 slussar utgör möjligheten att förflytta sig. Tillsammans med Göta älv och Trollhättekanal är det 390 km älvoch kanalväg. Trots att anmälan gjorts om våra fartygs storlek i god tid innan ankomst kom det som en överraskning för slussningspersonalen att det inte gick in mer än ett 70-fartyg i samma sluss. Det här gjorde naturligtvis att vår eskader blev något utdragen i längdled varefter vi slussade, men vi kom snart ihop igen när det kom en nu sluss. Slussningshastigheten begränsades också av att det var bara tre personer ur Kanalbolaget som var slussvakter så här utanför högsäsong. Dessa tre följde oss med bil längs kanalen. Slussvakterna utgjordes främst av yngre personer som mycket väl skulle kunna komma från Sjövärnskårens verksamhet. Tänk där, ytterligare ett yrke vi kan rekrytera till. Resan genom kanalen företogs genom natthamnar i Töreboda, Karlsborg, Motala och Borensberg. I Karlsborg skedde även bunkring. Det är nästan bara vid förbundsstämman, och i viss mån andra av riksförbundet arrangerade evenemang, som till exempel ordförande- och ungdomsledarkonferensen, som det ges möjlig- het att träffa så många sjövärnare från andra kårer på samma gång. I hamnarna gavs nu tillfälle att träffas och diskutera olika sjövärnsfrågor, framförallt hur vi hanterar våra fartyg. Erfarenheter och kunskaper byttes och vi drog nytta av detta på ett mycket positivt sätt. Stödet av att vara flera fartyg är också en viktig säkerhetsfaktor. Exempel på detta var när Huvudskär på sjön Roxen hade fått in skräp i sjökylvattenfiltret så att ena motorn kokade. Innan felet lokaliserats och åtgärdats togs bogsering en stund av Gråskär. Det var ju egentligen inte behövligt men det kunde inte förutses när beslut om bogsering togs. Vi flyttade också en del folk mellan fartygen för att komplettera där det behövdes. Sjövärnskåren som en hjälpande resurs tills sjöss gavs ett bra exempel när Roslagens båt bistod en privat segelbåt med bogsering efter att den fått motorproblem. Sjövärnskåren visar upp sig och hjälper till - bra PR! Redan i Sjötorp fick eskadern besök av pressen – Mariestads tidning. Det kan tyckas som en väldigt lokal tidning, men under resan fick vi en hel del tillrop från kanalkanten som bevisade att det finns en stor spridning av den. ”Vad trevligt med Sjövärnskåren, er läste jag om i tidningen”, eller ”Jag läste igår att ni inte längre har några vapen ombord, det var synd för annars hade ni kunnat ge ryssen på käften…”. Den PR för Sjövärnskåren som våra fartyg spred genom hela kanalresan ska inte underskattas. Vart vi kom besöktes vi av nyfikna som frågade vilka vi var och ett bättre rekryteringsredskap än ett fartyg till en sjönära verksamhet som Sjövärnskåren finns väl inte? Det delades ut broschyrer och reklamartiklar till såväl vuxna som barn och det verkar finnas ett intresse för Sjövärnskåren även mitt inne i landet. Särskilt uppskattat blev rekryteringsupptåget i Söderköping. Vår passage skedde i ett strålande solsken och dessutom på en lördag varvid många Sörrpingbor (ja, Söderköping uttalas Sörrping på Östgötska) hade kommit till kanalen för att flanera och köpa glass. Tillsammans med broschyrer delades det friskt ut Sjövärnskårens vikmuggar och nyckelringar till alla barn och ungdomar medan vi väntade på slussningen. Den viktigaste slutsatsen från resan ur PR-hänseende är nog att reflektera kring vår vardagliga verksamhet i vad vi gör, hur vi gör och var vi gör det. Kunskap i sjömanskap vid förtöjning visar en bild av oss Sjövärnskåren. Så även hur vi uppträder och klär oss. Vare sig vi vill eller inte väcker vi uppmärksamhet varvid färdighet, stil, ordning och korrekthet är något som givetvis måste prägla all sjövärnsverksamhet. Efter sista slussen i Mem och fem dagars slussande var det med visst vemod som vi upplöste eskadern och vart och ett av fartygen tog sig mot egen hemmahamn. Samtidigt var det en fantastisk känsla att få angöra Landsort i skymningen med väntande hemmavatten för Huvudskär och solnedgång över Öja. Södertörns skärgård kunde inte tagit emot oss på ett finare sätt. Kanalfärden hade gett oss många minnen, glada skratt, erfarenheter och kunskaper som vi alla bär med oss många år framöver. Som en avslutande reflektion kan det tyckas som väldigt enkelt att ta sig genom Göta kanal, eller som Janne ”Loffe” Karlsson uttrycker det i filmen med samma namn ”Hur svårt kan det va – det är ju bara rakt fram i en kanal”. Men en sådan resa sätter många färdigheter på prov, inte minst sjömanskap och manöver. En idé som kom upp under resans gång var att man kanske kan anordna detta i ett utbildningssyfte. Med ungdomar under en sommarskola? En sådan resa skulle kunna ta cirka nio dagar, väl inom ramen för en ungdomsskola. Med de vunna erfarenheterna från årets kanalresa så borde det inte vara svårt att genomföra något liknande framgent med våra ungdomar ombord på våra 70-fartyg. Pär Flyghed Södertörns Sjövärnskår FOTO: PÄR FLYGHED SVK 77 Huvudskär i Göta kanal. FOTO: CLAES DESHAYES Sjövärnskåren på Göta kanal Tre 70-båtar vid Sjötorps slussar. Sjövärnsposten 2013 nr 3 5 MSB-övning i Göteborg text & bild: Jörgen Forsberg om den skadade så larmades sjöräddningshelikopter från JRCC (Joint Rescue Coordination Center) ut och en ytbärgning av den skadade förevisades. Dag två var inte lika intensiv som dag ett, men där var vår uppgift att följa med ut på de deltagande båtarna och köra all radiotrafik på Rakel istället för sjö-VHF som användes dagen innan. Larmen lät inte vänta på sig. En båt rapporterades saknad och ett eftersök sattes snabbt in för att finna den saknade. Efter en stund hittades den saknade båten som då drev mot grund på grund av svår maskinskada. Snabbt fick man över en tamp och kunde påbörja en bogsering bort från grundet. Övningen avblåstes och vi begav oss tillbaka till Käringberget för en utvärdering. Alla var mycket överens om att det varit en bra och lärorik övning samt att vi fått visa MSB vilken resurs vi är i händelse av en kris. Vi som deltog vill framföra ett stort tack för att vi fick vara med och ser fram emot nästa övning tillsammans. FAKTA Jörgen Forsberg är sambandsledare för Frivilliga radioorganisationen, FRO, Borås Rakelsystemet är Sveriges nationella kommunikationssystem för samverkan och ledning. Rakel underlättar den dagliga kommunikationen hos organisationer som arbetar med allmän ordning, säkerhet eller hälsa. Rakel står för RAdioKommunikation för Effektiv Ledning. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap MSB:s uppgift är att utveckla och stödja samhällets förmåga att hantera olyckor och kriser. Vi bidrar till att samhället förebygger händelser och att vi är beredda när de inträffar. När en allvarlig olycka eller kris inträffar ger vi stöd. Vi ska också se till att samhället lär sig av det inträffade. Rakel – hela Sveriges kommunikationssystem Sveriges riksdag beslutade 2003 om utbyggnad och införande av Rakel – för att stärka den svenska krisberedskapsförmågan. Beslutet innebar att 200 analoga kommunikationssystem ersätts av ett enda digitalt system. I december 2010 invigdes hela Norrland som den sista delen i utbyggnaden av Rakel. Därmed hade Sverige för första gången fått ett landstäckande kommunikationssystem. Staten äger Rakelsystemets infrastruktur. MSB ansvarar för utbyggnad, drift, förvaltning och utveckling av Rakel. MSB ska även marknadsföra Rakel, sälja abonnemang och ansluta kunder. Rakel bygger på Tetrateknik. Det är en europeisk teknisk standard som används inom många länder för kommunikation mellan aktörer som arbetar med skydd och säkerhet. Rakel har ett brett utbud av funktioner och tjänster som gör systemet möjligt att använda och anpassa efter användarnas behov. Kombinationen av tjänster gör Rakel unikt. Systemet har och fortsätter att utvecklas i samarbete med de stora användargrupperna för att vara ett effektivt system för ledning och samverkan av samhällsviktig verksamhet. Livräddning av överbordgången besättningsman. Efter att ha fått förfrågan om vi ville delta i MSB:s krisövning med Sjövärnskåren i Göteborg i samband med deras 100 års jubileum tackade vi snabbt ja till inbjudan. Vi var ett glatt gäng på fyra personer som bilade ner till Göteborg tidigt på morgonen den första maj för att vara på plats klockan 08.00 på Käringberget. Vår uppgift första dagen var att snabbutbilda övningsledningen på Sepuras Rakelterminaler, som de skulle köra övningsledningsnätet på. Detta avklarades snabbt och effektivt av våra duktiga deltagare . Efter att de olika organisationerna som deltog i övningen fick presentera sig fick vi en information av Kustbevakningen om deras uppgifter och även Räddningstjänsten i Stor-Göteborg informerade om sin verksamhet. Snabbt tog Leif Isberg från Länsstyrelsen över och informerade oss om hur länet ser ut och vilka risker som finns och hur de hanterar en kris. När vi intagit en god lunch var det dags att bege sig till hamnen och åka ut till övningsområdet med de båtar som deltog i övningen. Det var allt från stridsbåt 90 till Sjöfartsverkets pilotbåt och Danska Marina Hemvärnets två båtar som begav sig ut mot Vinga fyr. Där ankrade övningsledningens båt Östhammar och första scenariot spelades upp, brand ombord och svårt 6 Sjövärnsposten 2013 nr 3 brännskadad besättning. Snabbt slöt båtar från Sjövärnskåren och Danska Marina Hemvärnet upp runt haveristen och en räddningsinsats påbörjades med sjukvårdsmoment och brandsläckning. Nästa moment var att Frivilliga Flygkåren larmades till haveriplatsen och de sände upp ett flygplan som upptäckte oljeutsläpp som fotograferades för att sändas till Sjöräddningscentralen. Sjövärnskåren började omgående lägga ut länsar runt haveristen för att förhindra att oljan drev in mot land. Senare under kvällen kom nästa larm om en snabbgående båt som kört på ett skär med allvarliga personskador som följd. Då sjukvårdare på plats bedömde att de själva inte skulle klara att ta hand Rakel används av centrala statliga myndigheter, länsstyrelser, kommuner och landsting samt privata aktörer med samhällsviktig verksamhet, till exempel elbolag. Rakel ger förbättrade möjligheter för ledning och samverkan - både i vardag och kris, genom att alla använder ett och samma kommunikationssystem. Rakelsystemets ursprungliga användarkrets var skydds- och säkerhetsmyndigheter. I januari 2007 utökades användarkrets, bland annat för att omfatta fler förvaltningar inom kommunal verksamhet som har viktiga uppgifter inom krisberedskapssystemet. I kommunens dagliga verksamhet har Rakel visat sig effektivt ur flera perspektiv i verksamheter som till exempel socialtjänst, hemsjukvård, miljö- och teknisk förvaltning. Idag används Rakel av cirka 380 organisationer. De största användarna är Polisen, Kriminalvården och Tullverket. Rakelsystemet har cirka 1700 basstationer placerade över hela Sverige. Infrastrukturen är byggd för att klara hårda väderförhållanden. Det gör Rakel till ett mycket tillförlitligt system. Källa: www.msb.se Akutsjukvård. Sjövärnsposten 2013 nr 3 I år firar Owe Ranert 70 år som sjövärnare. 7 De 100 åren firades med pompa och ståt Äntligen var det dags. Efter flera års planering och många otaliga möten kom så den helgen då Sjövärnskåren skulle fira sina 100 år i Göteborg. Sjövärnskårens båtar från hela landet lade till vid Eriksberg där firandet ägde rum. Flera av Marinens fartyg var också på plats för att fira 100-åringen. Kustbevakningen, Polisen och Sjöräddningssällskapet likaså. Det var en otroligt vacker syn. Själva invigningen av firandet ägde rum på fredagen ute på kajen. John Fritsch hälsade välkommen, Stefan Caplan från försvarsutskottet önskade födelsedagsbarnet lycka till och Leif Härdig, ställföreträdande chef på Försvarsmedicinskt Centrum i Göteborg, hoppades att det skulle bli många år till. Sjövärnskårens Musikkår underhöll och flaggorna vajade i takt med den göteborgska vinden. Det var många sjövärnare som kommit resande till Göteborg och speciellt glädjande så många ungdomar. Flera av dem tävlade i Rikstävlingarna som gick av stapeln under fredagen och lördagen. Vid Sjövärnskårens minnessten (minan) på Långedrag ägde en ceremoni rum med tal och musik. Fredagskvällen avslutades med en tretimmars tur med Ångaren Bohuslän runt Göteborgs skärgård. Kapten var ingen mindre än vår egen jubileumsgeneral Göran Ringqvist. Under lördagen anordnades två seminarier; ”Försvarsmaktens rekryteringsbehov” samt ”Sveriges beroende av sjötransporter”. Medverkade gjorde amiral Jonas Haggren, marinen, generaldirektör Judit Melin, Kustbevakningen, informationsdirektör Erik Lagersten, Försvarsmakten, överdirektör Nils Schwartz, MSB och överste Mattias Ardin, hemvärnet. Det hela inleddes med att ordförande i Göteborgs sjövärnskår Robert Kartler hälsade alla välkomna. Därefter pratade kommunfullmäktiges ordförande Lena Malm om vikten av Göteborg som sjöstad och Sjövärnskårens betydelse. 8 Sjövärnsposten 2013 nr 3 TEXT: DAISY BALKIN RUNG, BILD: JOHAN IACOBI & ERIK WICKMARCK Rikstävlingarnas slutmoment ”valbåtsrodden” kommenterades av Harald Treutiger, vars kända röst hördes över hela Eriksberg. I blåst och regn gick rodden ute på Älven. De fem lagen: Kungsholmen, Känsö, Lungö samt Märsgarn 1 och 2 gjorde alla otroliga insatser. Rodden vanns av Känsölaget och hela Rikstävlingen av Lungö. Kulmen på själva firandet blev banketten. Tjusiga damer och stiliga herrar intog festsalen. Alla på ett strålande humör. God mat och dryck och musik av Marinens Musikkår. Och som sig bör på en sådan festivitas delades ett antal medaljer ut. John Fritsch presenterade medaljörerna och amiral Leif Nylander medaljerade. Guld till Per-Gösta Olsson och Jerry Jönson. Silver till Jonas Haggren, Jan-Erik Linell, Leif Nylander och Daisy Balkin Rung. Dansen pågick till över midnatt och stämningen kunde inte varit bättre. En 100 åring ska firas med värdighet och så gjordes också under alla dagarna. Med glädje och stolthet. Vi hoppas att kunna jubilera många gånger till. Sjövärnsposten 2013 nr 3 9 ISCA Hong kong Efter en lång flygresa anlände vi till Hongkong på morgonen den 9 augusti. På flygplatsen fick vi ett härligt mottagande av två ansvariga från Hongkong Sea Cadet Corps. Förutom trevliga människor möttes vi av den otroliga värmen och höga luftfuktigheten samt storstadens höghus på vägen in till hotellet. Vi var det första landet som anlänt till Hongkong. Det var en stor förmån att få packa in oss i lugn och ro efter vår första riktiga Hongkong-måltid bestående av kinesisk seafood. Maten var riktigt god och helt annorlunda. Vi fick en första lektion i att äta med pinnar, så kallade chopsticks. Första dagarna fick vi göra flera intressanta besök, till Maritime Defence Museum, Hongkongs marinpolisstation och Maritime Museum. Något vi hade insett efter första dagen var kinesernas kärlek till gruppfoton. ”Group photo, group photo!” var en fras som efter ett tag inte uppskattades av alla (vår käre eskortofficer). Under första kvällen när även britterna hade anlänt kunde alla kadetter för första gången träffas, på 75:e våningen i Central Plaza. Förutom den otroliga utsikten var det en stor glädje att få träffa och umgås med alla trevliga sea cadets från Hongkong, England, Korea och Singapore. Efter några dagar med sol kom tyfonen med regn och blåsigt väder. Detta innebar omfallsplanering och mer tid till att gå runt i staden. Vi är otroligt tacksamma för de två hongkongkadetterna Kristy och Vincent som hela tiden gick med oss. De kunde berätta om staden och livet i Hongkong och av det lärde vi oss otroligt mycket. Det var något som gjorde den här resan överlägsen en vanlig resa när man kommer som turist till ett land. Att ha några med sig som hela tiden kan säga var vi kan få bra mat är inte bara en bekvämlighet, vi fick alla en djupare förståelse för den annorlunda kulturen. Det märktes hur det blev roligare även för våra nya vänner från Hongkong att få berätta om sin stad, mat och skillnader från Sverige. När vi ville gå och titta på en typisk kinesisk marknad såg de först konstigt på oss, men de blev glada över vår entusiasm och vårt intresse för deras hemstad. Med det annorlunda vädret insåg vi snart att Hongkongs kadettverksamhet skiljer sig mycket från Sveriges. De kan ägna sig åt vattenaktiviteter året om, och den sämsta perioden är tyfonsäsongen på sommaren. För verksamheten används båtar som kajak och ”dragonboat”, men de ägnar sig även åt dykning. Allt detta pågår i de lokala Vi for till England kårerna, då det årliga lägret ligger under fyra dagar på sommaren. Under lägret ägnar de sig mer åt samarbetsövningar för att öka sammanhållningen. Det årliga HKSCC-lägret fick vi besöka under våra sista dagar. Där möttes vi av en spektakulär lägereld bestående av ett självlysande träd och ett enormt disco med alla lägermedlemmar. Vi bodde i stugor med liknande standard som på SVK:s sommarskolor. Varje morgon var det morgonfys, vilket bestod av stretching, som Sverige var ensamma om att delta i, liksom flagghissningen. Sista kvällen fälldes många tårar under vårt ”Farewell Party”, och vi fick tillfälle att se tillbaka på allt vi hade gjort under veckan. Det kändes som om vi hade varit där mycket längre än en vecka och det var svårt att förstå att vi skulle lämna allt och alla. Vi har fått vänner för livet från många delar av världen samt upplevelser som inte kan fås någon annanstans än vid International Sea Cadet Exchange. Caroline Lilliebjörn, Johan Sjöberg och Fredrik Runnberg Från vänster: Stephan Lindeblad, Caroline Lilliebjörn, Johan Sjöberg och Fredrik Runnberg. 10 Sjövärnsposten 2013 nr 3 Från vänster: Sebastian Svensson, Ida Wikman, Erik Watsfeldt, Fredrik Widborg och Emma Dyrssén. Vi startade äventyret med teambuilding på Gröna Lund, sjukamp. Morgonen därpå var det dags att sätta sig på planet till England och väl framme i London höll varje nation en kort presentation om sig själva. Representerade var Kanada, Australien, Hong Kong, Singapore, Sydkorea, Ryssland, Belgien, Bermuda och såklart Sverige. Några brittiska ungdomar följde också med oss under utbytet. I London stannade vi i fem dagar då vi bland annat fick se Houses of Parliament, London Eye och Buckingham Palace där vi fick vi stå innanför staketet under vaktavlösningen! Men vi var även ute på vattnet och rodde, paddlade kanot och körde RIB. En kväll gick vi dessutom på musikalen Wicked! Väl i Portsmouth bodde vi ombord på HMS Bristol, en jagare från Falklandskriget som är ombyggd till förläggning för ungdomsverksamhet. Dagarna i Portsmouth träffade vi andra ungdomar från den brittiska sjövärnskåren. Vi blev snabbt omtyckta på grund av vår goda engelska och medhavda djungelvrål (godis – red:s anm). Fyra dagar senare åkte vi vidare till Plymouth och HMS Raleigh med ett stopp vid Stonehenge. HMS Raleigh är den bas där man genomför vad vi i Sverige skulle kalla GMU. Här fick vi ta del av vissa delar ur rekryternas utbildning och vi testade brandsläckning, hinderbana och sjösäkerhet. Roligast av allt var läcktätningen, man tätar skador i skrovet som bildas om man går på grund eller om fartyget blir beskjutet. Efter nästan en vecka i Plymouth på flottbasen HMS Raleigh så väntade en lång bussresa tillbaka till London. Där fick varje nation mycket egen tid när vi gick runt i stan vilket gav tid för shopping, fika med mera. Vi hade även stadsorientering, afternoon tea med borgmästaren, besök på Windsor Castle, Tower of London och sedan en avslutningsmiddag där vi överlämnade de officiella gåvorna. Utbytet har varit mycket lärorikt och spännande då vi har träffat ungdomar från hela världen med gemensamma intressen. Vi upplevde några kulturskillnader så som att man har en större uppdelning mellan kön och ålder än vad vi har i Sverige. Vi vill tacka vår följeofficer Fredrik Widborg och Sjövärnskåren för en helt fantastisk resa i England med minnen för livet. Vi har haft en underbar resa och rekommenderar er att söka till nästa års utbyte. Emma Dyrssen, Ida Wikman, Sebastian Svensson och Erik Watsfeldt Sjövärnsposten 2013 nr 3 11 Känsö i Göteborgs skärgård Gustaf Oliveira och Nikesh Harari År efter år kommer elever, instruktörer och skolchef hit till denna vackra ö. Ingen av Sjövärnskårens sommarskolor är den andra lik. Trots att alla följer UBSU (Utbildningsbestämmelser för Sjövärnskårens ungdomsverksamhet) och de regler som ska följas finns det olikheter. Vad som skiljer Känsö från de andra är bland annat att hit kommer även instruktörernas familjer ut, vilket gör att flera av dem varit här i generationer. Det märks också på sammanhållningen och den varma känslan. Text: Daisy Balkin Rung Foto: Ulf Wolgast & Daisy Balkin Rung – Jo så är det. Många har ju varit härute sedan barnsben. Och det ger en speciell stämning. I år har vi 79 elever fördelade på alla kurserna. Fina elever och instruktörer, säger skolchefen Ulf Eliasson. Det är verkligen ett privilegium att få arbeta här som skolchef. 12 Sjövärnsposten 2013 nr 3 När Sjövärnsposten besöker Känsö är det nästsista dagen på skolan och det är tävling i valbåtsrodd mellan de olika kurserna. Kajen är full av elever som väntar på sin tur och hejar på de som ror. Stämningen är på topp precis som solen. Vi får en pratstund med två av fortsättningskursarna: Nikesh Harari och Gustaf Oliveira. – Jag älskar Känsö och det vi får lära oss här. Redan efter några dagar förra året på grundkursen visste jag att jag ville fortsätta, säger Nikesh. Gemenskapen, omtanken, instruktörerna – ja allt är helt underbart. Nikesh säger att hon aldrig ens hade åkt båt innan hon kom till Känsö, och nu så längtar hon hit när hon är hemma. Hon får medhåll av Gustaf som också stortrivs. - Vi är så sammansvetsade, som en stor familj. Och får lära oss så oerhört mycket som vi har användning för hela tiden. För oss alla är det en självklarhet att vi kommer tillbaka nästa år på praktikkursen, säger Gustaf. Precis innan fyspasset för grundkursen ska börja träffar vi Johan Norén som är biträdande instruktör. -.Jag har själv gått Sjövärnskårens sommarskola här alla somrar. Det kän- På Kungsholms fort des helt naturligt att fortsätta som instruktör. Nu får jag också tillfälle att se det från en annan sida, säger Johan. Nu är jag mer fokuserad på själva allvaret och säkerheten, så var det ju inte riktigt förra somrarna. Den 16 september ska jag börja GMU (Grundläggande militär utbildning) på P7 och det ser jag fram emot. Lovisa Ekstrand är biträdande instruktör på ledarskapskursen. Hon har också en bakgrund som elev. - Eleverna är verkligen duktiga. Det är ju inte så längesedan jag själv var elev på LK, två år sedan för att vara exakt. Jag kommer ihåg när det blev stressigt och hur man kände det då. Vilket är en stor fördel när man nu är instruktör, säger Lovisa som till vardags pluggar till sjökapten på Chalmers. Eftersom det är nästsista dagen på skolan pågår också en hel del återställning och skötsel. - Allt materiel ska lämnas tillbaka i lika bra eller bättre skick än när vi fick det. Och vi säger alltid att övningen inte är slut förrän allt är återställt, säger skolchefen Ulf Eliasson. Under de här veckorna har två av våra instruktörer Sebastian Göthman och Erik Ahlström, ägnat flera dagar åt att plasta om två av våra valbåtar. De var närmast föremål för uppeldning men är nu som nya igen. Så är en härlig dag ute i Göteborgs skärgård till ända. Det värmer i en redaktörs hjärta att träffa alla dessa fantastiska ungdomar. Och att Sjövärnskåren bidrar till flera olika arbeten i det marina klustret. Johan Norén Vi samlas vid Örlogsbasens inpassering, vi alla som denna dag ska på besök till Kungsholmen. Skolchefen Johnny Landgren tar emot oss och sedan far vi ut med båt. Dagen till ära är marininspektören Jan Thörnqvist, överste Lars Hammarlund och försvarsutskottets ledamot Annicka Engblom med. Och även Annickas dotter Ellen samt John och Inga-Lill Fritsch. En stor delegation med andra ord. I vanlig ordning när Jan Thörnqvist är med på besök till Kungsholmen, vill han inte ha någon större uppståndelse. Han är i sitt esse under dessa besök, han har ju själv gått Sjövärnskårens sommarskolor. - Ja men på den tiden var det på Rollsö. Men varje moment härute är nostalgi och jag känner igen allt. Det är så härligt, säger Jan Thörnqvist med ett stort leende på läpparna. Det märks inte minst på hans handlag med eleverna som han gärna stannar och pratar med. När vi träffar grundkursen så är de i full gång med examen i knop. Några står i kö för att visa upp sina knopar. Lite nervös stämning är det allt i kön. Men nu i efterhand kan vi avslöja att alla blev godkända. Le- TEXT & BILD: DAISY BALKIN RUNG Koncentrerat arbete i sjökortet. darskapskursen förbereder sig för en examination som ska göras av grundkursen. Vi får tillfälle att växla några ord med dem precis innan provet ska starta. Alla sex Lk-eleverna planerar att söka till GMU, vilket gläder representanterna från Försvarsmakten. Medan de övriga besökarna åker för att träffa fortsättningskursen som är ute till sjöss, sätter sig Sjövärnsposten på kajen och njuter av den friska vinden och den fantastiska känslan det är här ute på Kungsholmen. Det är allt något speciellt med dessa öar vi har våra sommarskolor på. Och den kunskap, stämning och mognad som Sjövärnskåren ger. Hade jag varit 15 år igen vet jag precis vad jag skulle gjort! Väl tillbaka i Örlogshamnen vinkar vi alla av varandra. Annicka Engblom säger att detta var en underbar dag och att Sjövärnskåren gör en stor insats: - Fantastiskt att få komma med ut och se verksamheten med egna ögon. Härliga ungdomar och instruktörer som bidrar till mycket gott i samhället, säger Annicka Engblom. Marinspektören är även han mycket nöjd med dagen. Det syns på hela hans kroppsspråk. - Tänk om alla hade möjlighet till denna sommarverksamhet. Det är med stolthet man själv har varit sjövärnare och nu ser att denna verksamhet fortgår. Marininspektören Jan Törnqvist pratar med grundkurselever. Sjövärnsposten 2013 nr 3 13 varav de sista två åren som skolchef, var det med en nyfiken och nostalgisk känsla som jag återigen färdades ut till Lungön. Det var en annorlunda känsla att denna gång kliva i land som besökare på den vackra ön norr om Härnösand. Den första jag mötte på vägen upp mot Villan var sjökapten Lars Nilsson, en man med lång erfarenhet inom såväl Sjövärnskåren som handelsflottan. Inför årets sommarskola har han i vanlig ordning sett till att fartygen och båtarna är nymålade. Så länge jag kan minnas har han alltid funnits i omgivningen och ordnat med detaljerna på anläggningen. Jag önskar varje sommarskola en egen Lasse! När jag står på verandan utanför Villan så infinner sig, för en kort stund, känslan av att jag även i år jobbar på skolan. En slags positiv vanebildning som jag förmodligen inte är först med att råka ut för. Villaverandan fungerar i övrigt som en sluss mellan befälsområde och elevernas allmänna uppehållsplats. Här har elever under sjövärnsutbildning ända sedan 1942 försynt knackat på dörren för att bland annat få vaktlistan godkänd av det vakthavande befälet. Men Lungön är inte så anrikt som man kan tro. Det präglas mer av gemenskap och kamratskap än av tradi14 Sjövärnsposten 2013 nr 3 tioner. Visst har tredjeårskurselevernas dop (simtur runt bryggan) alltid funnits där. Men att till exempel underhållselda bastun, med fyra fyllda pytsar på översta laven, det är historia. Det är den sista hela dagen på årets skola. Förmodligen har både befäl och elever även i år fått uppleva den förhållandevis stora utvecklingen som brukar ske under de tre intensiva veckorna. För skolchefen brukar det vara en lättnad efter att ha rott i land den relativt tunga uppgiften att upprätthålla verksamhetssäkerhetsansvaret på plats. Vad ser jag då sammanfattningsvis när jag kliver i land som besökare på ön efter alla dessa år i befattning? Till min glädje är platsen sig lik, även om rabatterna saknade blommor och gräset låtits frodas till nivåer som en höbonde skulle varit stolt över, så var det skönt att se sanitetsförbättringarna i och med tillskottet på de fyra nya vattentoaletterna. Det är faktiskt anmärkningsvärt stora ansträngningar som åstadkoms varje år för att lyfta och förbättra anläggningen. Personligen tycker jag att platsen förtjänar ett utökat nyttjande och att den i likhet med Märsgarn kan få vara värd för två skolor samma sommar. Vi får hoppas att det redan år 2014 kan bli ett Lungön 2! Under en solig vecka mot slutet av sommarlovet fick en grupp ungdomar bestående av i huvudsak tjejer från Fryshusprojektet Frysboxen tillfälle att prova på att segla, navigera, ro valbåt, åka stridsbåt och genomföra ett överlevnadsdygn på Märsgarn under Sjövärnskårens ledning. Gruppen som kom till Märsgarn kommer från Stockholm och Norrtälje. Tidigare har projektet Brobyggarna från Fryshuset genomfört lägret, och det första lägret genomfördes med en grupp från Husby. Årets projekt Frysboxen består till huvudsak av tjejer som genom fysisk träning i thaiboxning i kombination med diskussion och dialog förbereder de unga för vuxenlivet. Frysboxen leds av Pernilla Johansson; tidigare polis och världsmästare i thai boxning: - Det var jätteroligt att vi fick den här chansen att vara med på lägret på Märsgarn. Ungdomarna har uppskattat det otroligt mycket och ser redan fram mot nästa år. Det som är det mest inspirerande med denna typ av läger är att se hur varje ungdom växer genom att klara av de olika utmaningar de ställs inför. En tjej som var rädd för vatten när vi kom dit, klarade tillslut av att kapsejsa en båt och få tillbaka den på rätt köl och sedan vara med på segelturen. Rädsla och oro fanns för att bo i skogen, men alla klarade av det och antog utmaningen med att testa något nytt. Att klara av de utmaningar man ställs inför är helt i linje med hur vi jobbar i Frysboxen och att vara med på Märsgarn gav oss alla mycket tillbaka. Många tack till er alla som bidrog till detta, säger Pernilla Johansson. Kawtar Hassan 20 år, Ayan Hassan 20 år och Karolina Israeli 29 år (ledare), tränar till vardags tillsammans och berättar med inlevelse om veckans intryck. Mikael Johansson FOTNOT: Educatio at mari voluntarium är Lungöns latinska ordspråk och betyder ”Frivillig utbildning vid havet”. Lars Nilsson vid stora ankaret på Lungön. - Att få packa på kommando vad faktiskt roligt. Så praktiskt att man kunde vika ihop sina regnkläder i huvan! Ur militärens synsätt är det säkert självklart, men för oss har det varit jättedisciplinerat. - Det var verkligen bästa motivationen att sluta röka – jag har inte rökt på fem dagar nu. - Att vara i skogen och sova där var urkul! Men bäst var nog att åka gruppbåt och stridsbåt 90. Amanda Halvars, 18 år, Ottilia Bengtsson, 18 år och Najen Flores, 16 år berättar om hur det var att övernatta i skogen och att bo på luckan. De kände varandra innan lägret, men inte så bra som nu. - Jag trodde faktiskt inte att det skulle vara så himla skönt att vara ifrån mobilen som det ändå var! Det var också kul att få prova militärens kläder och äta maten. - Det var nog många som trodde att militären skulle vara hårdare, som robotar, och att flera inte skulle orka. Men det var nästan tvärtom. Tempot har varit lagom och man har hela tiden varit noga med att alla kan vara med. - Det är inte alla som får tillfälle att vara ute i skärgården så här. Det har verkligen stärkt gruppen! Lägret är ett samarbete mellan Försvarsmakten, Fryshuset och Stock- holms hamnar. Syftet med lägret är att erbjuda ungdomar i samhället som inte så ofta kommer i kontakt med skärgården en spännande och samtidigt lärorik upplevelse med sjöliv och även det militära livet. Jonas Kindgren från 4.sjöstridsflottiljen och Sjövärnskåren och Stephan Sjöberg från Försvarsmaktens UndSäkC har tillsammans planerat och genomfört samtliga tre läger med Fryshuset: - Försvarsmakten behöver nå unga människor från hela samhället på ett helt annat sätt idag än tidigare! Många unga får idag inte den här chansen; varken att vara i skärgården eller att prova på det militära livet. Och det är lika givande varje gång att se hur de unga växer från inryck på lägret tills det är dags att åka hem, säger Jonas Kindgren. Stephan Sjöberg Övre raden från vänster: Amanda Halvars, Ottilia Bengtsson, Karolina Israeli, Hamid Palmroth, Paulina Karpinska, Nhayen Flores, FOTO: MIMMI LINDQVIST Efter femton år på sommarskolan, Projektet Frysboxen på Märsgarn FOTO: MIKAEL JOHANSSON En av årets sista uppställningar på Lungön. Nu stundar skeppsafton och alle mans tjim. FOTO: MIKAEL JOHANSSON Lungön - Educatio at mari voluntarium Nedre raden: Sofia Graa Tollén, Isabelle Brandt Krantz, Frida Persson Sjövärnsposten 2013 nr 3 15 Posttidning B 1� 1� 0� 3� 3� 7� 3� 0� 0� Sjövärnsposten Sjövärnskårernas Riksförbund Box 5435, 114 84 STOCKHOLM Det är en solig dag den 28e juni och kadetterna från den 218:e officerskursen i obruten följd tar officersexamen. Ibland de nittionio kadetter som utnämns till fänrikar, går tjugo till flottan. Bland dessa finns åtta stycken sjövärnare, därmed är nära hälften av de blivande sjöofficerarna sjövärnare. Strax före ceremonin fick jag möjlighet att träffa dem i kadettmässen på Karlbergs slott för att prata om vad Sjövärnskåren betytt för deras val att bli officerare. Mässen är fylld av förväntansfulla kadetter i daglig dräkt. På frågan vad Sjövärnskåren betytt får jag snabbt svar från dem alla. Nina Bjurholm som skrivit sin examensuppsatts just på ämnet ”Sjövärnskåren” inleder: - Min C-uppsats (examensarbete) handlade om Sjövärnskårens betydelse för de som valt att läsa officersprogrammet. Det jag kom fram till var att de flesta inte hade varit här utan organisationen och de som kommit hit ändå verkligen tog steget. - Utan Sjövärnskåren hade jag inte varit här i dag, säger Emmelie Olsson, som gått på Lungö. Även om samtliga är överens på den punkten har de olika uppfattningar om vad i Sjövärnskåren som betytt allra mest för beslutet att bli officer i flottan. Enligt Helena Andersson, Lungö, så var det många saker såsom värnplikten på korvettdivision och skonertsegling som betydde mycket för det slutliga beslutet att läsa till officer. - Men givetvis har Sjövärnskåren alltid lotsat. Jag hade inte ens tänkt göra lumpen men så blev jag värvad till kåren och så hamnade jag till slut på officersprogrammet, säger Helena. Linnea Nordin, Märsgarn, lyfter fram befälen på sjövärnskolorna. Foto: Rikard Gustafsson Många sjövärnare tar officersexamen Övre raden från vänster: Wilhelm Tornerhjelm och Anton Holmberg. Nedre raden från vänster: Helena Andersson, Rebecka Östrand, Emelie Olsson, Nina Bjurholm och Linnéa Nordin. – Befälen var en enorm inspirationskälla. Hon får medhåll av Jennifer Svensson, Märsgarn, som säger att befälen också är stora förbilder för eleverna. De kan berätta historier om hur det är att jobba på ubåt och när man är 15 år blir man imponerad och taggad av att själv göra det samma i framtiden. Den goda stämningen och kamratskapet är förmodligen det främsta minne många sjövärnare har med sig efter sin tid i organisationen. Det samma gäller för de nykläckta fänrikarnas karriärval. - Även om jag inte hade vetskapen om att det skulle vara likadant i Försvarsmakten som i Sjövärnskåren hade jag en övertygelse om att det skulle vara samma kamratskap och stämning. Det var en stor drivkraft för att välja det militära yrket, säger Anton Holmberg, Kungsholmen, Under föregående kadettkurser har det knappt varit några tjejer alls men i år är könsfördelningen nästan 50-50, vilket är positivt högt med tanke på att andelen kvinnliga officerare i Försvarsmakten är 5,5 %. Eller som Jennifer Svensson konstaterar: - På Sjövärnskårens sommarskolor är det ”okej” att vara tjej och då blir man kvar i Försvarsmakten. Sjövärnskåren är en öppen, välkomnande och inkluderande organisation samtidigt som ytterst många dugliga individer får en enorm kompetens. Denna mångfald är förmodligen Sjövärnskårens starkaste sida och det är därför organisationen är relevant som rekryteringsbas för Försvarsmakten. För de nyblivna fänrikarna väntar ytterligare ett och ett halvt års studier av nautik, vilket slutligen ger dem behörighet N5, innan de kan ta en befattning på sina förband. Alla kommer senast januari 2015 att arbeta som officerare på antingen 3.e eller 4.e sjöstridsflottiljerna. HUGO SELLING
© Copyright 2024