Kränkt är bara förnamnet - Kriminologiska institutionen
Kriminologiska institutionen Kränkt är bara förnamnet En kvalitativ studie av polisanmälda ärekränkningar 2013 Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Höstterminen 2014 Karin Marklund Sammanfattning Det har skett en inflation av ordet kränkning i den mediala debatten samt av polisanmälningarna om ärekränkning. Situationen underlättas inte av att fenomenet ärekränkning är vagt definierat i lagen. Tidigare forskning har främst fokuserat på ökningen av anmälningarna, samt vem som kränker vem uppdelat på kön, etnicitet, social ställning och ålder med en utgångspunkt i den kvantitativa forskningstraditionen. Denna studie har istället frågat sig vad upplevelsen av kränkning består i? Vad är det som gör människan kränkt och hur känns det? Syftet har varit att genom en kvalitativ innehållsanalys undersöka subjektiva upplevelser av ärekränkning för att kunna ge en närmare beskrivning samt förståelse för ärekränkningens karaktär. Upplevelsen av kränkningen, den känslomässiga reaktionen som kränkningen har medfört samt vad som tycks motivera en person att anmäla en händelse som ärekränkande har varit i fokus. Materialet har bestått av 155 polisanmälda fall av ärekränkningar i Stockholms län från 2013. Resultatet visar att fenomenet är flerdimensionellt och utgörs av ett spektrum av olika handlingar av olika allvarlighetsgrad. Trots att kränkningens karaktär kan skilja sig från händelse till händelse kan det urskönjas gemensamma drag och mönster bland dem. Dessa gemensamma drag har konkretiseras och redogörs för i fem olika teman; Det hotade offret, det tåliga offret, det missförstådda offret, det påhoppade offret och det utpekade offret. Varje tema tar sin utgångspunkt i vad som ligger till grund för anmälan samt de känslor som uttrycks och analyseras sedan genom att anlägga både individinriktade- och strukturella viktimologiska perspektiv. Innehållsförteckning 1. Inledning ......................................................................................................................................... 1 1.1 Syfte och frågeställningar .......................................................................................................... 1 1.2 Avgränsningar och begrepp ....................................................................................................... 2 2. Vad är ärekränkning? ................................................................................................................... 3 2.1 Ärekränkning i lagens mening ................................................................................................... 3 2.3 Förekomst av ärekränkning ........................................................................................................ 5 3. Teori ................................................................................................................................................ 7 3.1 Individinriktad viktimologi ........................................................................................................ 7 3.2 Strukturell viktimologi ............................................................................................................... 9 4. Tidigare forskning........................................................................................................................ 10 4.1 Ärekränkning förr .................................................................................................................... 11 4.2 Ärekränkning nu ...................................................................................................................... 12 4.2.1 Kvantitativ beskrivning av studiens material .................................................................... 13 5. Metod............................................................................................................................................. 14 5.1 Metodval kvalitativ textanalys ................................................................................................. 14 5.2 Vetenskapssyn och kunskapsteori ............................................................................................ 14 5.3 Reliabilitet och validitet ........................................................................................................... 15 5.4 Urval......................................................................................................................................... 16 5.5 Bortfall ..................................................................................................................................... 16 5.6 Tillvägagångssätt ..................................................................................................................... 17 6. Resultat och analys....................................................................................................................... 18 6.1 Motivationen bakom anmälan och känslomässig respons ....................................................... 18 6.1.1 Det hotade offret (Tema 1)................................................................................................ 19 Analys ........................................................................................................................................ 20 6.1.2 Det tåliga offret (Tema 2) ................................................................................................. 22 Analys ........................................................................................................................................ 22 6.1.3 Det missförstådda offret (Tema 3) .................................................................................... 23 Analys ........................................................................................................................................ 24 6.1.4 Det påhoppade offret (Tema 4) ......................................................................................... 25 Analys ........................................................................................................................................ 26 6.1.5 Det utpekade offret (Tema 5) ............................................................................................ 27 Analys ........................................................................................................................................ 28 7. Slutsatser & diskussion ................................................................................................................ 30 7.1 Framtida forskning ................................................................................................................... 31 8. Litteraturförteckning .............................................................................................................. 32 8:1 Bilaga 1, Ärekränkningslagen .................................................................................................. 34 1. Inledning Begreppet kränkning används alltmer i det offentliga rummet, såväl inom underhållningsindustrin som inom litteratur och från myndighetshåll. Komikern Tobias Persson turnerar just nu landet runt med sin föreställning ”Kränkt var det här – en humorföreställning om vår nya favoritsyssla” och Teater Lacrimosa turnerar med uppsättningen ”Kränkt – The musical”. Psykiatrikern David Eberhart och etikforskaren Ann Heberlein har båda givit ut böcker på ämnet och datainspektionen har lanserat hemsidan kränkt.se, dit man kan vända sig om man upplever att man blivit ”oschysst behandlad på nätet”. Samtidigt har det skett en ökning av antalet anmälda ärekräkningsbrott i Sverige under de senaste decennierna. Fenomenet kränkning är dock ny-gammalt, under mitten av 1800-talet dömdes fler för ärekränkning än idag (Rytterbro, Rönneling & Tham, 2009:98). Under åren mellan 1850-1970 tycks kränkningar vara nästintill bortglömt vad gäller både anmälningar, domar och debatt. Under 1970-talet skjuter dock kränkningsanmälningarna åter igen i höjden och forskare debatterar hur detta ska förstås? Förlorade äran sin betydelse för att sedan göra comeback? Är vi mer lättkränkta nu än för 50 år sedan eller handlar det om en förändrad villighet att ta konflikter till rättsväsendet? I media går kränkningsdebatten ut på att bekräfta eller avfärda folks upplevda kränkningar, vem har rätt att kalla sig offer för kränkning och vem överdriver? Situationen underlättas inte av att man i lagen om ärekränkning faktiskt inte gör en klar definition av vad brottet innebär, utan definierar brottet utifrån en individuell upplevelse i en given kontext – vem som räknar sig vara offer för kränkning kan alltså se ut på en rad olika sätt. Detta får mig att undra; Vad är det egentligen som gör oss så kränkta? Vad består kränkningen i och hur känns det att bli kränkt? 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka subjektiva upplevelser av ärekränkning närmare för att kunna ge en beskrivning samt förståelse för ärekränkningens karaktär. Detta kommer göras genom en kvalitativ innehållsanalys av fritexten i polisanmälningar om ärekränkning. Jag ämnar ta fasta på själva upplevelsen av kränkningen och den känslomässiga reaktionen som kränkningen har medfört samt vad som tycks motivera en person att anmäla en händelse som ärekränkande. Studiens övergripande frågeställningar är som följer: Vilka känslor och reaktioner kommer till uttryck i samt ligger till grund för polisanmälningarna av ärekränkning? samt under vilka omständigheter anmäler man kränkning? 1 Frågeställningarna har en stark viktimologisk koppling då det som utreds är subjektiva upplevelser av offerskap samt hur detta offerskap uttrycks och förmedlas i polisanmälningarna av ärekränkning. Föreställningar om brottsoffret kommer undersökas i studiet av hur brottsoffren framställer sig själva. 1.2 Avgränsningar och begrepp I denna studie kommer materialet analyseras med stöd av viktimologisk forskning om offeridentiteter och brottsoffrets framväxt. Det betyder naturligtvis inte att studiens material inte erbjuder andra infallsvinklar eller kan analyseras i ljuset av andra teorier och perspektiv. Givet det begränsade utrymme som uppsatsen har till sitt förfogande anser jag det vara nödvändigt att göra denna avgränsning. Vidare avgränsningar görs beträffande studiens material; Även om juridiska personer och avlidna personer kan anmälas som ärekränkta (5 kap. 4 § BrB, se bilaga 1) kommer denna studie enbart behandla fysiska, levande personer. Ett skäl för detta är att det är svårt att få tag i vilka känslor som kommer till uttryck vid kränkning av t.ex. bolag och avlidna. Begreppet brottsoffer förekommer inte i svensk lagstiftning (Lindgren 2001:221). Person som utsatts för brott refereras istället till genom den juridiska termen målsägande. I rättegångsbalkens 20 kap. 8 § 4 st. definieras begreppet målsägande som den mot vilken brott blivit begånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit skada. Det är även termen målsägande som används i polisanmälningarna för att åsyfta personen som upplever sig varit utsatt för brott. Begreppet målsägande är neutralt och föregriper inte målets utgång beträffande om det juridiskt anses finnas ett brottsoffer eller inte. I denna uppsats kommer begreppen målsägande och brottsoffer dock användas synonymt för att åsyfta de utsatta personerna i anmälningarna. Till sist uppmanas läsaren uppmärksamma att begreppen målsägande såväl som brottsoffer i denna studie använd med hänvisning till anmälarens egna, subjektiva upplevelse av att ha varit utsatt för brott. Det har inte undersökts om personerna som av polis omnämns som målsägande i anmälningarna och som subjektivt upplever sig vara brottsoffer var det även i lagens mening, dvs. om de officiellt vunnit status som brottsoffer i en rättslig prövning. 2 2. Vad är ärekränkning? 2.1 Ärekränkning i lagens mening Brottsbeteckningen ärekränkning används som samlingsnamn för brotten förtal och förolämpning och finns angivna i 5 kap. 1-4 § Brottsbalk (1962:700) BrB (se bilaga 1). Som begreppet ärekränkning antyder handlar båda brotten om sådant som kränker eller skadar en persons ära. Brottet förtal omfattar handling där gärningsperson inför andra pekar ut en person som brottslig, klandervärd i sitt levnadssätt, eller på något annat sätt sprider uppgifter om en person med syftet att utsätta denne för andras missaktning (5 kap 1 § BrB). Brottet förolämpning omfattar handling där gärningsperson enbart och direkt till brottsoffret, kränker denne genom smädelse, skällsord, beskyllningar eller genom annat förolämpande beteende (5 kap. 3 § BrB). Vid både förtal och förolämpning kan gärningspersonen i princip rent innehållsmässigt framfört samma uppgifter, men avgörande för om brottet rubriceras som förtal eller förolämpning grundas på vem som har fått ta del av uppgifterna om brottsoffret (SOU 2007:22 s87). Undantag för vad som skall betraktas vara ärekränkande framgår inte i själva lagtexten men i RättsPM (2014) framtaget av Åklagarmyndigheten (ÅM) i syfte att vägleda åklagare beträffande allmänna åtal för ärekränkningsbrott ska rena värdeomdömen om en person, t.ex. att den utpekade är otrevlig, ful eller en klantskalle, inte betraktas som ärekränkande. Det samma gäller om någon sprider uppgifter om eller direkt anklagar någon för att ha begått mildare trafikbrott eller brutit mot andra ordningsföreteelser, såsom att köra för fort eller tjuvåka på tunnelbanan. För båda brotten krävs alltså att kränkningen ska vara av en allvarligare beskaffenhet (ÅM, 2014:17). Ärekränkningsbrotten utgör som grundregel vad man benämner som målsägandebrott, vilket innebär att initiativet till att väcka åtal mot gärningspersonen ligger hos den som anser sig ha blivit utsatt för brottet och inte hos en åklagare. Brottsoffret är sedan hänvisad till att själv driva en eventuell rättsprocess mot gärningspersonen. Under speciella förutsättningar kan åklagare komma att ta över rättsprocessen å målsägandes vägnar (för beskrivning av dessa förutsättningar se åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 § BrB, i bilaga 1), men i regel är det tänkt att åklagare endast undantagsvis ska föra målsägandes talan och driva målet. Att båda brotten klassificeras som målsägandebrott visar även att äran i lagens mening betraktas vara ett högst personligt intresse för den enskilde. 3 2.2 Subjektivitet och kontext Vad gäller både förtal och förolämpning kan det tas för givet att olika människor har olika uppfattning om vad som kan ge upphov till missaktning, liksom olika människor kan ta illa vid sig i olika grad av olika utpekanden eller förolämpningar. Vidare kan antas att tröskelvärdet för vad som anses vara kränkande, förutom att det varierar från person till person, även varierar från tid till tid, samt mellan olika kulturer. I en strikt religiös kultur kan det exempelvis uppfattas som väldigt kränkande att anklagas för samröre med djävulen, medan det i det nutida sekulariserade Sverige i de flesta fall inte i samma utsträckning uppfattas så. Likaledes kan antas att glåpord som syftar till att smutskasta personer med homosexuell läggning generellt får allt mindre kraft i vårt svenska samhälle, i takt med att kärlek mellan samkönade gått från att betraktas som brottsligt, till att betraktas som något normalt. Detta skulle tala för att vissa typer av kränkningar kommit att förlora sin kraft. Samtidigt kan framhållas att framstegen som gjorts på jämställdhetsfronten troligtvis (och förhoppningsvis) lett till att vi blivit mindre toleranta för exempelvis kvinnoförtryckande handlingar och diskriminering på grund av kön. Handlingar som man förr i tiden bara förväntades att tåla som kvinna anses inte längre vara accepterat. Kvinnor och tjejer uppmanas att inte ta någon skit och ”vägra kallas hora” (Elevkampanjen, 1999). Detta skulle istället delvis kunna stå som en förklaring till att fler händelser tillräknas som kränkande idag än tidigare. Konstateras kan också att ett relativt stort mått av subjektivitet föreligger i ärekränkningsbrotten. Inte minst då man från lagens sida menar att det inte räcker att gärningen kan anses vara kränkande i största allmänhet för att händelsen ska få rättslig status om brott, utan en individuell bedömning måste göras i varje enskilt fall (ÅM 2014:25). För att återknyta till exemplet om religiositet ovan kan utpekande att någon som tillhör en djupt religiös församling skulle dyrka satan eller vara homosexuell fortfarande utgöra förtal samt medföra missaktning från den religiösa gruppen, trots att ett sådant utpekande troligtvis inte skulle ge upphov till samma missaktning för den som inte tillhör församlingen. Vad som uppfattas vara ärekränkande är alltså kontextberoende. Samma typ av händelse kan uppfattas på olika sätt beroende på vem som är utsatt, av vem man är utsatt, när man är utsatt, var man är utsatt och hur man är utsatt. Angreppen som ärekränkningen ska innehålla för att anses vara ett brott finns inte preciserade i lagen och den utpekades funktion eller plats i en gemenskap påverkar, i varje enskilt fall, bedömningen om vad som medför missaktning av andra. Detta innebär att det finns vissa otydligheter gällande bestämmelserna för ärekränkningsbrotten. Vad som ska dömas som ärekränkande lämnas till domstolarna att avgöra. Det är dock ovanligt att 4 ärekränkningsfallen drivs till domstol över huvud taget. En trolig förklaring är att brottsoffren för ärekränkning inte har den kunskap som krävs för att själva driva målet under enskilt åtal. Under 2013 utfärdades endast 40 st. lagföringsbeslut för brottet ärekränkning (Brå 2014:9) vilket kan jämföras med antalet anmälningar som översteg 12 000 samma år (Brå, statistikdatabasen). 2.3 Förekomst av ärekränkning Liksom synen på vad som av individen uppfattas som kränkande förändras i takt med att samhället omvandlas kan samhällsförändringar också medföra skillnader för antalet anmälningar av brott. Det skulle kunna argumenteras att en liberalisering av såväl lagliga som moraliska frågor, där till exempel att göra abort inte längre är brottsligt och att ha sexuella kontakter innan äktenskapet betraktas vara normalare än att inte ha det, skulle medföra en större öppenhet och tolerans samt både minska kränkningar och öka tröskelvärdet för kränkning. Tittar man dock på statistiken för anmälningarna av detta brott visar den något annat. Figur 1. Polisanmälda ärekränkningsbrott i Sverige 1975-2013. (Källa: Brottsförebyggande rådets statistikdatabas. http://statistik.bra.se/solwebb/action/anmalda/urval/sok). Grafen ovan skildrar den markanta ökningen av ärekränkningsbrott som skett under de senaste decennierna. År 1975 (då Brå:s statistikdatabas börjar) inkom 598 anmälningar om ärekränkning till polisen. År 2013 ligger siffran för inkomna anmälningar på 12 731. Detta innebär en ökning på över 2000 procent under 39 år. 5 Vad detta består i kan ha flera förklaringar. Förutom en faktisk ökning av ärekränkningsbrotten kan även en benägenhet att tolka fler händelser som kränkande samt benägenhet att anmäla dessa händelser till polis, ha ökat. En studie av Rytterbro, Rönneling & Tham. (2009) visar att skillnaden mellan de nordiska länderna beträffande anmälningar för ärekränkning är påtaglig. Sverige visar den största ökningen under mätperioden, 1990-2006, med mer än en fördubbling av anmälningarna och är även landet som såväl i början som i slutet av mätningen visar på flest anmälningar bland de nordiska länderna, följt av Finland. Norge och Danmark uppvisar mycket låga anmälningssiffror. Författarna framhåller dock att ovanstående uppgifter inte bör tolkas som alltför pålitliga gällande faktiska skillnader av ärekränkningar mellan de nordiska länderna. Då det även kan handla om skillnader i anmälningsbenägenhet och benägenhet att vända sig till rättsväsende för hjälp, skillnader i lagstiftning som gör att fler eller färre händelser kan räknas som ärekränkningsbrott samt skillnader vad gäller insamling och presentation av statistik. Att Sverige uppvisar så höga anmälningssiffror jämfört med de andra länderna förklaras även genom att kränkningsdebatten har varit mer framträdande inom politik och media samt inom brottsofferdiskursen i Sverige vilket antas påverka benägenheten till att uppleva sig kränkt och anmäla sig kränkt. Förekomst av sådant som kan räknas till kränkningar kan både över- och underskattas i statistiken. En komplicerande faktor som tas upp av Åklagarmyndigheten (2014) såväl som Statens offentliga utredning (2007) är att vissa företeelser som anmäls och/eller rubriceras som ärekränkning, i många fall lika gärna kan anmälas och/eller rubriceras som andra typer av brott. Exempel på sådana brott är brott mot personuppgiftslagen (PuL), hets mot folkgrupp, hatbrott och ofredande, (ÅM 2014:34, SOU 2007:87). I vissa fall skulle målsägande därmed kunna dra fördelar av att i anmälan formulera brottet så som något ovan angivet brott istället för som ärekränkning, eftersom dessa brott till skillnad från ärekränkningsbrotten lyder under allmänt åtal. Genom den översikt av brottet ärekränkning som ges ovan, kan ärekränkning sammanfattas vara omgivet av såväl flera lagliga som sociala otydligheter. Vem som kan bli kränkt, var, när, hur och varför man kan bli kränkt framstår, efter en genomläsning av lagstiftningen om ärekränkning och en överblick av statistiken, fortfarande som ett frågetecken. Därför vill jag börja från grunden och vända mig till individen som anser sig ha varit utsatt för ärekränkning, för att undersöka hur de kränkta individerna upplever ärekränkningen. Förhoppningen är att jag genom detta, kan bidra till att räta ut frågetecknet kring ärekränkningsbrotten. 6 3. Teori Jag ser teori som ett verktyg som hjälper mig att förstå det som studeras. För mig är teori de begrepp som finns i teorin. Att teoretisera kring materialet handlar om att använda och applicera dessa teoretiska begrepp på studiens frågeställningar och material. Då det som studien ämnar att utreda är subjektiva upplevelser av offerskap samt hur detta offerskap uttrycks och förmedlas i polisanmälningarna av ärekränkning, anser jag att teoretiska begrepp som härstammar från det viktimologiska perspektivet är meningsfulla att använda. Det som presenteras i detta avsnitt används i analysen för att hjälpa mig förstå och tolka offerskapet som jag möter i anmälningarna. Teoretiska begrepp som kommer användas i analysen är bland annat motsträviga offer, idealiska offer, ambivalenta offer, the prudent citizen, frågan om upprättelse samt intersektionell påverkan av offerskap. Dessa begrepp och det viktimologiska perspektivet förklaras närmare nedan. Viktimologi ses idag som en delvetenskap av kriminologin och kan sammanfattas som det vetenskapliga studiet av brottsoffer. Inom den viktimologiska forskningen studeras brottsoffer från olika perspektiv (Sahlin & Åkerström 2001:7). Viktimologin är dels individinriktad med fysiska personer som brottsoffer i fokus. Dels har ämnesområdet en strukturell, historisk och politisk karaktär. 3.1 Individinriktad viktimologi På det individriktade planet studeras brottsoffers upplevelser och utsatthet samt hur deras offerskap framställs och uttrycks. Hur offret framställs eller framställer sig självt kan skapa sympati eller fördömande. Såväl brottsoffrets ansvar som utsatthet och lidande kan understrykas eller nedtonas, vilket får konsekvenser för hur brottsoffret ser sig självt och hur andra ser brottsoffret. Frågan om upprättelsens betydelse för brottsoffer utreds också inom detta perspektiv, finns det t.ex. olika typer av upprättelse och hur kan sådan skapas? Även brottsofferidentiteter i fråga om vem som anses som idealiskt och icke-idealiskt offer, dess trovärdigt respektive icke trovärdigt samt hur med- eller motvilligt brottsoffret självt ställer sig till epitetet brottsoffer tillräknas detta teoretiska perspektiv (Christie 2001:47, Hydén 2012:104, Åkerström, 2007:428). Forskning på det viktimologiska fältet har även visat att det inte är helt ovanligt att brottsoffer kan uppleva en ambivalens beträffande offerskapet. Å ena sidan önskar man vinna status som offer, vilket implicerar en passivitet och svaghet, å andra sidan vill man framstå som handelskraftig och kompetent (Tham 2001:39, Åkerström 2007:428, Hydén 2012:104). Konsekvensen blir att dessa ambivalenta offer går balansgång mellan passivitet och handelskraftighet, mellan svaghet och kompetens (Åkerström 2007:453). 7 En utgångspunkt inom viktimologin är att olika maktstrukturer påverkar både offerskapande och offerpositionering. Dessa maktstrukturer kan härledas till olika intersektionella positioner vilket medför att utsatthet, offerskapande, offerpositionering och resurser riktade mot offer, kan se olika ut beroende på om offret är en man, kvinna, in- eller utlandsfödd, hetero eller homo, rik eller fattig, ung eller gammal (Heber, Tiby, Wikman 2012:19). Nils Christie har lanserat begreppet ”idealiskt offer” med vilket han syftar att förklara personer eller grupper som lättast får legitim och fullständig status som offer, när de drabbas av brott (Christie 2001:47). För att uppfylla status som ett idealiskt offer enligt Christies kategorisering, ska offret i fråga uppfylla vissa egenskaper och positioner; 1. 2. 3. 4. 5. Offret är svagt och försvarslöst. Sjuka, gamla eller mycket unga passar särskilt bra. Offret är upptaget med ett respektabelt projekt, dvs. sysslar med en legitim aktivitet. Offret befinner sig på en legitim plats när gärningspersonen sätter in sin attack. Gärningspersonen är stor och ond. Gärningspersonen är okänd och har ingen personlig relation till offret. Vidare tar Christie upp att offret ska ha tillräcklig makt för att göra sitt fall uppmärksammat och makt att göra anspråk på att betraktas som ett offer. Sammanfattande ska det idealiska offret alltså vara svagt, men samtidigt tillräckligt stark för att våga tala och bli hörd, för att kunna mobilisera andras sympati (Ibid:51). Viktigt att poängtera är att Christie särskiljer på idealiska offer och verkliga offer då han medger att idealiska offer sällan har mycket med verkliga offer att göra, utan kan mer ses som en förenklad stereotyp, eller karikatyrbild av ett verkligt offer (Ibid:57). Ändå kan denna förenklade karikatyrbild av det idealiska offret stå som en måttstock att mäta verkliga offer mot, i studiet av hur offren uttrycker och förmedlar sig själva. Jag vill undersöka om spår av egenskaper som det idealiske offret enligt Christie har, kan skönjas i anmälningarna eller om det är så att offer för ärekränkning förmedlar sig på annat sätt? Målet är dock inte att ”leta” idealiska offer, som uppfyller samtliga av Christies 5 punkter, i ärekränkningsanmälningarna. Vad Christie bekommer skulle detta närmast betraktas som slöseri med tid, givet att det inte går att sätta likhetstecken mellan verkliga- och idealiska offer. En tanke är dock att personer som subjektivt upplever sig vara offer, vill få en legitim status som offer även av andra. Därför kan det vara intressant att se om någon eller några av Christies fem egenskaper ovan åberopas i hävdandet av offerskapet. Kanske är det någon av punkterna i det idealiska offerskapet som lyfts fram medan andra tonas ned? Kanske betonar offren olika punkter inom olika teman? Det kan även vara 8 intressant att se hur relationen mellan målsägande och misstänkt presenteras och vad det tycks ge för konsekvenser för offerskapet. 3.2 Strukturell viktimologi En annan infallsvinkel, av mer strukturell karaktär är hur brottsoffer har kommit att hamna i centrum för den kriminalpolitiska debatten. Detta är analytiskt intressant då brottsoffrets framväxt som offentlig fråga på en strukturell nivå även antas forma och påverka vem som anser sig vara offer på individnivå. Begreppet brottsoffer fick ett närmast explosionsartat genombrott i såväl forskning och politik som inom myndigheter och media sedan ordet först lanserades i början av 1970-talet (Tham 2010:20). Sedan 1980-talet började man även från lagstiftarens sida ta speciell hänsyn till brottsoffret. Förändringar i lagen har gjorts med syfte att förbättra situationen för brottsoffer i allmänhet, genom bättre säkerhet och utökade rättigheter, samt lagstiftning rörande särskilda grupper, såsom kvinnor, barn och etniska minoriteter (Tham 2011:25). Ändringar i lagstiftningen i samband med utvecklandet av brottsoffermyndigheten, medial uppmärksamhet och politisk konsensus förklarar brottsoffrets expansion som offentlig fråga i Sverige. Det finns en samstämmighet kring synen på brottsoffret och värnandet av dennes rättigheter, vilket stärker brottsoffret som sådant. Tham (2011:29) menar att denna utveckling har medfört att erfarenheten av att ha varit utsatt för brott, i dagen samhälle, omvandlas till status hos den utsatta. Vi ser brottsoffret som en person som kan ställa krav på sin omgivning att bli bemött med respekt och förståelse och som har rätt till stöd i olika former (Tham 2001:28). Inom offersammanhang lyfts den försiktiga människan – ”The prudent citizen” – fram som ideal. Försiktighetstänkandet framhåller ett ansvar hos brottsoffret (Garland 2001, refererad i Tham 2011). För våldtäktsoffer har det t.ex. inte ansetts vara ansvarsfullt att ha varit berusad eller lättklädd. Blir man ”blåst på pengar” genom online gambling bär man som brottsoffer en del av ansvaret, då man borde vetat bättre och inte hanterat pengar på det sättet i den miljön överhuvudtaget. Egentligen handlar det om att trovärdiga brottsoffer ska ta så lite risker som möjligt och istället se om sig själv och sitt hus, vara försäkrad och riskmedveten, ansvarsfull och konsekvensmedveten. Utan kvinnorörelsen hade brottsoffrets framväxt som offentlig fråga sett annorlunda ut. Genom kvinnorörelsen och kampen mot jämställdhet lyftes kvinnomisshandel, våld och förtryck fram till en politisk nivå i Sverige under andra vågens feminism under 1970-talet och har fortsatt att utvidga sin plats på den rikspolitiska dagordningen sedan dess (Ericson 2003:238). Under 1970-talet vaknade 9 även brottsofferrörelsen till liv och ett rimligt antagande är att den samtida jämställdhetsrörelsen påverkade att kvinnans utsatthet uppmärksammades även inom brottsofferdiskursen. Tham (2010:22) framhåller att brottsofferrörelsen och jämställdhetsrörelsen hänger så tätt samman att vad som ursprungligen härstammar från brottsofferdiskursen respektive jämställdhetsdiskursen i den svenska debatten inte är helt klart. Han konstaterar dock att jämställdhetsfrågorna ofta har förefallit drivande. Ett faktum är att mäns våld mot kvinnor och barn varit ett starkt tema ända sedan man började tala om fenomenet brottsoffer inom den svenska kriminalpolitiken (Tham 2001:29 Tham 2011:29,). Denna fokus på kvinnan som offer för brott kan antas ha medfört två saker; för det första har kvinnors utsatthet uppmärksammats, vilket har belyst den bristande jämställdhet vi har i samhället där män överordnar sig kvinnor med hjälp av våld (SOU 2004:121). För det andra har det lett till att bilden av brottsoffret som en kvinna (utsatt av en man), har reproducerats och förstärkts (Motturi & Manga 2010:3, Tham 2011:29). Det sistnämnda kan även ha lett till att fler kvinnor har lättare att identifiera sig med offerrollen än män samt att män känner ett större motstånd till att identifiera sig som offer, då offerrollen blivit stöpt och formad som en kvinna (Åkerström 2007:444). Brottsofferdiskursen kan betecknas med ordet enighet i Sverige. Kungahuset, politiska partier, myndigheter med i övrigt skilda intressen enas i värnandet om brottsoffret, framförallt i de fall brottsoffret är en kvinna/barn utsatt av en man. Bilden av brottsoffers reaktioner och behov beskrivs som omfattande och likartade och staten bär ansvaret för brottsoffrets återhämtning, bearbetning och upprättelse (Tham 2011:32). De övriga nordiska länderna har följt samma trend som Sverige beträffande brottsoffrets uppkomst och utveckling. Sverige tycks dock utskilja sig beträffande intensitet gällande debatt och diskurs (Tham 2011:32). 4. Tidigare forskning Tidigare forskning på området ärekränkning har framförallt utgjorts av kvantitativa studier med fokus på strukturella aspekter av offer och gärningspersoners grupptillhörigheter så som kön och social ställning, respektive inom viss miljö såsom kränkningar inom arbetsliv, skolmiljö eller på internet. Kvalitativa analyser av det slag som denna studie ämnar att göra har inte förekommit på området ärekränkning. Även om kvantitativa och kvalitativa ansatser har olika utgångspunkter, metoder och mål anser jag att man inte behöver ställa forskning av de olika ansatserna emot varandra. De ena kan snarare ses som tillskott till det andra. Tidigare forskning som presenteras i 10 detta avsnitt har en kvantitativ karaktär och presenteras dels för att visa vad som gjorts på området tidigare och dels för att ge läsaren ett grepp om kvantitativa uppgifter om ärekränkningens karaktär, trots att analysen som sedan utförs i denna studie är kvalitativ. 4.1 Ärekränkning förr I artikeln ”Vad är ära?” (1983) försöker Tuija Mäkinen ge en bild av ärekränkningsbrotten i Finland. Detta görs genom kvantitativa uppgifter om offrens och gärningspersonernas könstillhörigheter, ålder, sociala ställning (utifrån yrke), och huvudsakliga innehåll i ärekränkningssituationen med nedslag under två tidsperioder, 1920 och 1978. Under denna period skedde en drastisk minskning av ärekränkningsbrotten och författaren teoretiserar denna minskning utifrån Nils Christies bok Hvor tett et samfunn (1975), vilken i sin tur pekar på individualismen som lett till att människor fjärmats från varandra. Detta, menade Christie, har lett till att vi inte bryr oss lika mycket om varandra och heller inte vad andra tycker om oss vilket har medfört att äran fått mindre betydelse. Detta gavs som förklaring till polisanmälda ärekränkningarnas minskning i Norden under 1900-talets första decennier. Mäkinen menade att Christies tes kunde stämma, men att det även kan vara så att konflikter under denna tid löstes utan rättsväsendets inblandning (Mäkinen 1983:28). Studien fann även att det 1920 var vanligare med kränkningar som härrörde från en persons normstridiga beteende än vad som förekom 1978. Vilket kan ha att göra med minskningen av den informella sociala kontrollen som skedde under tidsperioden (och som fortsatt att minskas ytterligare sedan dess). 1978 förelåg även ett samband mellan de registrerade ärekränkningsbrotten och vissa yrkesgrupper (poliser, servitriser, chaufförer), medan det vid 1900-talets början inte var möjligt att se liknande samband. Mäkinen diskuterar inte detta fenomen vidare, men ett rimligt antagande är att man under slutet av 1970-talet hade bättre arbetsmiljömässiga regler och skydd än vad man hade i början av 1900-talet, vilket kan ha medfört att missförhållanden i arbetet uppmärksammades och rapporterades i högre utsträckning. Sedan 2000-talet har utsatthet i arbetslivet betraktats som ett samhällsproblem och fenomenet har fått stor uppmärksamhet både i forskning och media (Wikman, 2012:27). Idag har man inom vissa yrken en facklig skyldighet att anmäla utsatthet i samband med arbetsutövning och samtliga fackliga organisationer uppmanar arbetstagaren till kontakt vid missförhållanden på arbetsplatsen. När Wikman (2012) undersökte arbetslivet som arena för våld och Estrada (2007) undersökte ungdomsbrottsligheten, konstaterar de båda att uppmärksamhet och beskrivningar av händelser på båda områdena genomgått stora förändringar, och att dessa förändringar har medfört en ändrad syn 11 på vad som är att betrakta som en ”anmälningsbar” händelse. Estrada (2007) uppmärksammar ökningen av polisanmält skolvåld och Wikman (2012) uppmärksammar ökningen av polisanmäld utsatthet i arbetslivet. Båda förklarar detta med en ökad rapporteringsbenägenhet. Vad beträffar de ärekränkningsanmälningar som utgör studiens material finns flera exempel på kränkningssituationer mellan ungdomar i skolmiljö och händelser på både misstänkts och målsägandes arbetsplats som troligtvis inte skulle anmälts som kränkande när Mäkinen publicerade sin artikel (1983) och ännu mindre i början av 1900-talet. Vad Mäkinens studie dock ringar in redan på 1980-talet är det faktum att ärekränkningens karaktär och benägenhet att anmäla händelser som kränkande ändras över tid. I ljuset av den ökning av anmälningar som skett sedan 1970-talet, skulle förklaringen i form av en ändrad syn på vad som räknas som kränkande samt en ändrad rapporteringsbenägenhet kunna hållas som en troligare förklaring än Christies dåvarande tes om ärans minskade betydelse. 4.2 Ärekränkning nu Oskar Lundqvist, kriminologistudent på Stockholms universitet skrev under vårterminen 2014 sin examensuppsats på ämnet ärekränkning. Studien hade, likt Mäkinen, en kvantitativ inriktning och jämförde ett urval polisanmälningar från 1995 med ett urval av polisanmälningar från 2013 i syfte att beskriva och förklara ärekränkningarnas uppgång. Lundqvist visar även att andelen kvinnliga målsägande har ökat från 1995 då de utgjorde 52 procent till 2013 då de utgjorde 60 procent. Andelen manliga målsägande var färre 2013 då de utgjorde 36 procent än 1995 då de utgjorde 45 procent. En annan skillnad mellan mätpunkterna var att internet introducerats som brottsarena 2013, vilket inte existerade 1995. Vanligast plats och sammanhang för kränkning vid båda mätpunkterna var kränkning i samband med misstänkts/ målsägandes arbete. Materialet som användes av Lundqvist från 2013 är samma material som denna studie baseras på. Lundqvist framhåller i sin uppsats att polisanmälningarna från 1995 och 2013 är olika beträffande sin utformning och den mängd information som uppges i anmälan, där anmälningarna från 2013 erbjuder en mer fyllig information. Utöver den önskan om att föreliggande studie ska baseras på så färsk information som möjligt, är även ovanstående fynd av Lundqvist en anledning till att endast anmälningarna från 2013 valts ut för en kvalitativ analys. Att kvalitativa analyser på ärekränkningsområdet är önskvärt är något som framförs av både Mäkinen (1983) och Lundqvist (2014). 12 För att inledande ge läsaren ett grepp om fördelningen av målsägande och misstänkta, erbjuds nedan en kvantitativ beskrivning baserat på Lundqvists resultat (2014) samt egna observationer gällande anmälningarna från 2013. 4.2.1 Kvantitativ beskrivning av studiens material Kvinnor förekommer som målsägande nästan dubbelt så många gånger som män (60 % vs 36 %). I 4 procent av anmälningarna har målsägandes kön inte framgått. I dessa fall kan det handla om att juridisk person står som målsägande eller anmälan har gjorts av en rektor å skolans vägnar. Ser man till den misstänktes kön är förhållandet det omvända. Då förekommer en man i 49 procent av fallen medan kvinnor förekommer i 33 procent av fallen. Sett till generella tendenser gällande kvinnor som gärningspersoner bland personinriktad brottslighet visar denna siffra att ärekränkningsbrotten är mer kvinnodominerad än annan personbrottsinriktad brottslighet. I 18 procent av fallen har den misstänktes kön inte framgått. Det kan i dessa fall handla om anmälningar där målsägande t.ex. fått anonyma brev/mail/sms/kommentarer med kränkande innehåll eller att okänd har satt upp lappar som utmålar målsägande som brottslig. Det finns även anmälningar där målsägande anmäler en f.d. arbetsplats, två anmälningar mot butiker samt en anmälan mot statsförvaltningen. Vanligast scenario är att en man har kränkt en kvinna (47 %). Näst vanligast att en man kränker en annan man (45 %), följt av scenariot att en kvinna kränker en man (41 %). Ovanligast scenario är att en kvinna kränker en annan kvinna (32 %). Nedan redovisas plats och sammanhang för ärekränkningsanmälningarna som utgör studiens material. Fördelningen redovisas i andelar (%). Figur 2. Plats och sammanhang för polisanmälda ärekränkningar i Stockholms län 2013. Källa: Lundqvist (2014). 13 5. Metod En kvalitativ tematisk innehållsanalys, även kallad konventionell innehållsanalys, har gjorts av fritexten i ett stickprov av totalt 155 polisanmälningar om ärekränkning i Stockholms län år 2013. 5.1 Metodval kvalitativ textanalys Textanalytiska metoder används för att kunna beskriva, förklara och analysera innehåll i texter. Den metod som valts är av kvalitativ karaktär då syftet är att förstå hur individens upplevelse värderas och/eller framställs, i detta fall hur/ på vilket sätt ärekränkning uttrycks och beskrivs i en text (Bergström & Boréus 2012:53). Metoden är användbar under inledande stadier i ett kunskapssökande när man vill veta vad ett område handlar om (Hsieh & Shannon, 2005:1278), och anses även vara lämplig när det finns begränsad kunskap om fenomenet i fråga (Ibid:1279) vilket det tycks göra på området ärekränkning. Inom den konventionella innehållsanalysen undviker man att initialt utgå från prefabricerade kategorier och teorier och tillämpar istället ett induktivt förhållningssätt till kategorier såväl som eventuella teorier. Eftersom det är svårt att på förhand bestämma sig för vad materialet kommer visa, tillåts det framträda under arbetets gång (Ibid:1279). Metoden möjliggör analys av det uttalade likväl som det underförstådda och outtalade (Bergström & Boréus 2012:81). En fördel med den konventionella innehållsanalysen i jämförelse med andra mer riktade kvalitativa innehållsanalyser är att texten tillåts tala på ett mer öppet sätt. Har man på förhand bestämt sig för vad man ”letar efter” tenderar allt annat att bli osynligt, varför annan viktig kunskap kan osynliggöras (Ibid:81). Metodens svagheter behandlas under avsnitt 5.3 Reliabilitet och validitet. 5.2 Vetenskapssyn och kunskapsteori Förhållningssättet har varit konstruktivistiskt, genom att stor vikt lagts vid hur skeenden framställs i texterna. Inom socialkonstruktivismen, som är en vanlig kunskapsteoretisk utgångspunkt inom idealismen anses kunskap vara socialt, kulturellt, historiskt präglad. Det finns ingen sann och enhetlig verklighet, det enda som finns är konstruktioner av verkligheten och dessa konstruktioner kommer skilja sig åt beroende på vilken social, kulturell och historisk kontext man lever och verkar i (Sohlberg & Sohlberg 2009:255). Man ser det lite som att verkligheten inte ligger i någon faktisk verklighet utan i betraktarens ögon. Det är utifrån denna kunskapsteori som studien är genomförd. Ur ett konstruktivistiskt perspektiv uppstår ett socialt problem när det definieras och behandlas som ett sådant problem (Andersson & Lundberg 2001:64). En händelse uppfattas som en kränkning om någon tolkar händelsen som en kränkning, det är inte händelsen i sig som definierar kränkningen, utan tolkningen av händelsen. Händelser är inte, de blir. Därför är det själva processen som leder 14 fram till definitionen av händelsen som är det intressanta. Exempelvis, vad i det som skedde, ledde till att en viss person upplevde sig vara kränkt, varför och på vilket sätt. Under studien har en uttolkande tolkningsstrategi använts. Att vara uttolkandeorienterad innebär att man har ett förhållningssätt till tolkningsprocessen som medproducent. Ingen forskare möter sitt material tomhänt. Vi alla har en viss förförståelse som vi ”sorterar” världen efter. Denna förförståelse kan bestå av våra individuella upplevelser, vår uppfattning av världen, av hur vi bemöts och bemöter vår omvärld. Utan förförståelse skulle tolkningar inte vara möjliga, eftersom vi då skulle sakna ”redskapet” att förstå och sortera det vi möter. Att förförståelsen är individbaserad medför dock att tolkningar utifrån denna förförståelse kan variera med uttolkaren (Bergström & Boréus 2012:31). Detta riskerar i sin tur att vetenskapen blir väldigt fragmenterad. Trots att förförståelsen kan beskrivas som delvis individuell är den samtidigt socialt, historiskt och kulturellt förankrad. Även om vi är individer är vi samtidigt ”barn av vår tid”. Härmed är både det ämnesval och de frågor som ställs till materialet delvis präglat av annat än min individualitet. Givet detta är det också troligt att även andra finner studiens ämnesval, syfte och frågeställningar både intressanta och relevanta. 5.3 Reliabilitet och validitet Eftersom forskaren ses som en medproducent av kunskapen enligt den kunskapsteori och uttolkningsstrategi som används i föreliggande studie, måste jag acceptera möjligheten att andra hade tolkat materialet annorlunda. Givet någon annans förförståelse och utgångspunkter är det möjligt att andra kategorier, teman och detaljer framträder, som mina ögon inte är öppna för. På samma vis kan det hända att jag hittar något i materialet som andra inte hade upptäckt. Detta föranleder att reliabiliteten ofta blir problematisk i användandet av denna metod, eftersom metoden tar sitt avstamp från subjektiva utgångspunkter (Bergström & Boréus 2012:85). För att avhjälpa denna problematik är att viktigt att vara så transparent som möjligt med hur man tagit sig an och tolkat materialet. Detta innebär att en tydlig beskrivning av analysverktyget görs samtidigt som en frikostig uppvisning av studiens material sker. Att visa material i kombination med egna tolkningar gör att läsaren kan hänga med i metodprocessen och möjliggör samtidigt för hen att avgöra huruvida denne kan hålla med om de tolkningar som gjorts (Ibid:43). Frågan om studien har mätt det som avsetts mätas samt om resultatet kan legitimeras, vara trovärdigt, giltigt och av hög kvalitet handlar om validitet (Bryman 2011:351). Att validera studier av den kvalitativa sorten framhålls ofta som problematiskt då metoden intresserar sig för att förstå sig på händelser och möten snarare än att räkna och mäta dem (Ibid:352). Detta behöver dock 15 nödvändigtvis inte ses som en svaghet, utan kan snarare ses som en styrka då metoden öppnar upp för reflektion kring händelsers komplexitet snarare än begränsar den. En validitetsfråga som dock görs gällande i studien är om de utvecklade kategorierna faktiskt är de kategorierna som på bästa lämpliga sätt kan fånga upp det studien syftar till att fånga upp (Hsieh & Shannon, 2005:1280). Ett problem med denna studie är att de kategoriseringar, teman och tolkningar jag har gjort nödvändigtvis inte behöver stämma in på målsägandes definitioner och upplevelser av händelsen. Beträffande resultaten av analysen bör även tas i beaktande att det är en tolkning av en tolkning av en subjektiv upplevelse. Målsägandes subjektiva upplevelse har tolkats av en polis, som författat en anmälan, vilka slutligen utgör materialet för mina tolkningar. Det som tolkas har således gått en lång väg från förstahandskällan vilket medför att meningar och ord kan ha tappats bort, lagts till, bytts ut eller förvrängts under resans gång av målsägandens uttalande ord till min analys, vilket kan ha en inverkan på studiens resultat och i förlängningen på de slutsatser som baseras på resultatet. I varje anmälan framhålls dock att innehållet är uppläst och godkänt av målsäganden, varför jag anser att fritexten om än författade av polisen, är målsägandes historia. 5.4 Urval Materialet består av ett urval av polisanmälningar för ärekränkning i Stockholms län år 2013. Det totala antalet polisanmälningar för ärekränkning under 2013 var 12 731, av dessa anmälningar har ett urval av 155 anmälningar gjorts. I majoriteten av anmälningar har ärekränkning anmälts som huvudbrott. I några av anmälningarna framgår det att ärekränkningsbrottet anmälts som ett delbrott tillsammans med annat brott såsom misshandel eller olaga hot. Dock innehåller samtliga anmälningar en fritext, specifikt gällande ärekränkningen. Eftersom urvalet endast kommer från Stockholms län, kan studien inte anses vara representativ för ärekränkningsanmälningar i hela Sverige. Urvalet kan benämnas vara ett stickprovsurval, där anmälningarna är insamlade med ett nedslag av två tidpunkter under året, båda under en period om två veckor. Det första stickprovet av anmälningar gjordes mellan 1-15 april 2013 vilket resulterade i 78 anmälningar. Det andra stickprovet gjordes mellan 1-15 oktober och resulterade i 77 anmälningar. 5.5 Bortfall Det som varit mest problematiskt att ringa in är vilka känslor som kommer till uttryck i anmälningarna. I många av anmälningarna uppges specifika känslor som ringar in upplevelsen utöver att målsägande känner sig kränkt. I några av anmälningar har en ingående beskrivning av brottshändelsen gjorts, utan att målsägandes känslor kring händelsen beskrivs. Även om man utifrån brottsbeskrivningen kan ana vad målsägande känner har dessa anmälningar räknats till bortfall, då 16 inga direkt uttryckta känslor gjorts, varför tolkningar beträffande målsägandes känslor i dessa fall inte skulle utgöra annat än gissningar. För att exemplifiera hur en anmälan som tillräknats till bortfall kan se ut återges citat nedan; Målsägande vill anmäla stadsförvaltningen för förtal alternativt grovt förtal samt kränkning mot hans person. Eftersom det i denna anmälan inte framgår vad som har hänt, varför målsägande uppfattade händelsen som kränkande eller vad för slags känslor händelsen gett upphov till, kan denna anmälan inte användas för att besvara studiens frågeställning och räknas därför till studiens bortfall. Totalt har 17 anmälningar räknats som bortfall. 5.6 Tillvägagångssätt Kopiorna av anmälningarna har erhållits från Stockholmspolisen efter en ansökan från professor Henrik Tham. Då materialet innehåller personuppgifter har jag, för att få ta del av det, skrivit under en försäkran om att hantera materialet så att det inte kommer till andras kännedom vad gäller hanteringen av såväl material som materialets innehåll. Materialet har förvarats inlåsta i ett skåp på Kriminologiska institutionen. Inför varje materialgenomgång har jag fått nyckeln till skåpet av Henrik Tham. Jag har även tilldelats en plats på institutionen för att arbeta med materialet, då materialet är av sådan karaktär att det inte få lämna institutionen. Jag har inte yppat något om anmälningarnas innehåll som kan knytas till enskild person och alla mina anteckningar om anmälningarna är anonymiserade, i enlighet med Vetenskapsrådets etiska riktlinjer (Vetenskapsrådet 2002). Till att börja med undersöktes materialet genom en noggrann närläsning, för att få en uppfattning om vilka slags texter materialet bestod av och vad det erbjöd för information. Materialet kodades genom att ord, fraser, tankar och framträdande element noterades. Genom att studera hur målsäganden uttrycks i fritexten i polisanmälningarna skapades teman som tillsammans kunde ringa in kränkningsupplevelsen som fenomen samt vad anmälningarna om kränkning bottnar i. Därefter gjordes vad som kan benämnas vara ett urval av teoretiskt ram, där materialet valdes att tolkas och analyseras med hjälp av viktimologiska perspektiv, varpå processen av tematiseringar och analysering fortsatte i en mer deduktiv anda. När teman framträtt gjordes återigen en närläsning av anmälningarna som hamnat under ett och samma tema, för att kunna utskilja nyanser, likheter och skillnader. Totalt framträdde fem stycken teman; Det hotade offret, det tåliga offret, det missförstådda offret, det påhoppade offret och det utpekade offret. Varje tema tar sin utgångspunkt i 17 vad som ligger till grund för anmälan samt de känslor som uttrycks och analyseras sedan genom att anlägga både individinriktade- och strukturella viktimologiska perspektiv. Varje tema inleds med en eller flera korta brottsbeskrivningar med citat från målsägande för att exemplifiera och demonstrera karaktären på anmälan samt visa läsaren varför en anmälan sorterats in under ett visst tema. I samtliga exemplifierade anmälningar är namn på personer såväl som platser utbytta för att bevara anonymitet. Anledningen till att fiktiva namn används istället för mer neutrala omskrivningar som målsägande och misstänkt är för att underlätta för läsaren att ta till sig händelsen och hänga med i händelseförloppet, speciellt gällande händelser där fler än två personer är inblandade. Skeenden kan vara lättare att förstå och händelsen blir mer levande om den kan knytas an till personer av kött och blod snarare än till neutrala, könlösa varelser. Att läsaren får veta om målsägande och misstänkt är man respektive kvinna kan även bekräfta såväl som kullkasta stereotypa uppfattningar om män och kvinnor i relation till offeridentiteter. Direkta citat som återges i samband med brottshändelsen är skrivna i kursiv stil. Då utrymmet är begränsat har även urval av dessa brottsbeskrivningar och citat behövts begränsas. Läsaren skall dock uppmärksammas på att inget tema är uppbyggt utifrån endast en anmälan. Bakom varje tema döljer sig flertalet anmälningar, även om citat endast visas från ett fåtal anmälningar. 6. Resultat och analys Det är viktigt att de tolkningar som görs, samt vad dessa tolkningar baseras på, presenteras på ett sådant sätt att läsaren kan förstå vad det är jag relaterar till. På grund av detta kommer analyser redovisas integrerad med resultatavsnittet under respektive tema. 6.1 Motivationen bakom anmälan och känslomässig respons Efter genomarbetning av materialet har fem teman utkristalliserat sig. Dessa är skapade utifrån vad som förefaller ligga till grund för anmälan, vilket kan betecknas som en kategori. I bildandet av teman har förutom målsägandes känslomässiga respons – innehållet i det som upplevts som kränkande, tidsmässiga aspekter, målsägandes och misstänkts relation till varandra samt i vilken miljö/omgivning kränkningen skett – framstått som betydande för upplevelsen av kränkning och motivation till anmälan. I relation till detta utgör offerskapet, hur det uttrycks och förmedlats en del av tolkningen. Vanligaste känslan som uttrycks i anmälningarna är oro och obehag följt av rädsla. Andra känslor som målsägande ger uttryck för är sårade känslor, ilska samt skam. Det ska dock framhållas att en och samma anmälan kan innehålla flera olika känsloyttringar. Rädsla och oro är känslor som i många fall tycks överlappa varandra och uttrycks ofta i kombination med varandra. 18 6.1.1 Det hotade offret (Tema 1) I flera anmälningar motiverar målsägande att anmälan görs på grund av uttryckt ovisshet inför framtida händelser. Motivationen bakom anmälan tycks i detta tema därmed vara framåtblickande snarare än bakåtblickande till brottet som har skett. Annika är kusin till Rogers före detta fru. Annika ringer till Roger i stort sett dagligen och hotar honom till livet. När Roger inte svarar på dessa samtal så framför Annika samma budskap skriftligen via Facebook. Annika påstår att Roger har våldtagit sin egen dotter och att hon har bevis för detta. Detta sprider Annika även ut bland Rogers vänner och bekanta. Både Roger och hans dotter känner sig oerhört kränkta av detta påstående och arga över att bli beskyllda av en sådan hemsk anklagelse. Roger känner sig oerhört stressad av denna situation och mår väldigt dåligt av Annikas anklagelser. Han har även mottagit sms från Annika där det står ”Jag kommer fortsätta leta efter dig, det kommer hända vad som helst” Roger känner sig rädd eftersom han inte vet vad Annika är kapabel till. Joakim och Camilla har varit ett par, men Joakim har avslutat deras relation. I samband med uppbrottet har Camilla tillgripit Joakims dator och telefon och vägrar lämna tillbaka dessa. Camilla har sedan använt Joakims telefon, skickat olämpliga bilder och filmer till flera av Joakims kontakter samt spridit att Joakim är psykopat till hans bekanta. Camilla har även gjort flera försök att kontakta Joakim trots att han inte vill ha någon kontakt med henne. Joakim uppger att han: Mår väldigt dåligt av detta och kommer inte orka leva längre om inte detta får ett stopp. Han är väldigt rädd för Camilla och rädd att hon kommer skada honom. Så rädd att han begär sällskap till och från sin bil. Han vågar heller inte åka hem till sin lägenhet och är mycket rädd även för sina bekantas liv. Helena och Jörgen har varit ett par, men Helena har avslutat deras relation. Jörgen har därefter via mail till Helenas anhöriga och vänner, skrivit att Helena är alkoholist samt skrivit om sexlivet de hade under tiden som par. Jörgen har även sagt till Helena att han tänker ta betalt för saker som han hjälpt Helena med under tiden de var tillsammans och framhåller att Helena bör ta detta på högsta allvar. Helena är orolig för vad Jörgen ska ta sig till. Thomas har fått två brev med förolämpande rubrik: ”Hej din äckliga, fruktansvärda, sjuka, genomruttna människa, men framförallt pedofil”. Thomas har en känsla av underliggande hot och han känner oro, främst för resten av familjen Okänd person har ristat in orden ”Hora” och ”Falsk” på Eriks dörr. Erik tycker att händelsen är obehaglig och är rädd att någon vill göra honom illa. Susanne och Hans har varit separerade i många år. De har två barn tillsammans som växlar boendet mellan sina föräldrar. Över ett telefonsamtal har Hans sagt till Susanne ”Jag vet vad ni håller på med” och påstått att Susanne har inlett ett förhållande med Hans chef och med andra av hans kollegor. Till barnen har Hans sagt att de ska akta sig för mamma Susanne, för att hon förföljer och tänker döda pappan och barnen. Susanne tror att Hans har hamnat i en psykos och är orolig över 19 vad han är kapabel till. Susanne anger för närvarande inte brottet till åtal, men vill att det ska dokumenteras. Analys Inom detta tema framställs misstänkta som oberäkneliga och målsäganden upplever rädsla och oro över vad som kan hända härnäst. Misstänkta har dykt upp på platser där målsäganden befinner sig (jobbet/skolan/bostad/på tunnelbanan/på telefon) och tar kontakt trots att målsäganden visar att denna vill bli lämnad i fred. Alternativt kontaktar den misstänkte andra personer som känner målsäganden för att prata illa om målsäganden eller framställa denne i dålig dager. Kränkningarna yttras i form av glåpord, könsord, hot till målsägande, eller i form av bilder, filmer, brev och sms som antingen handlar om målsägande eller skickats i målsägandes namn, till dennes familj, vänner och bekanta. Anmälan med denna typ av motivering tycks vara vanlig då målsägande och misstänkt på ett eller annat sätt känner/ har känt varandra. Den misstänkte kan exempelvis vara en före detta partner, en granne, eller en skolkamrat. I några fall under detta tema uppger målsägande att de inte vet vem som utfört den kränkande handlingen, trots att det tycks vara någon som känner till målsägande, som i fallen med Thomas och Erik ovan. När anmälan motiveras på grund av vad som kan hända sen är de vanligaste känslorna som uttrycks rädsla och oro. I förhållande till Christies teori om det idealiske offret (2001), kan offren under detta tema sägas betona punkt 1 och 4. De uttrycker sig som försvarslösa, de är rädda och beskriver en överhängande fara, bristen på kontroll för situationen gör dem svaga (1). Gärningspersonen beskrivs som oförutsägbar, svårhanterlig, stor och ond (4). Ser man till fallen Annika och Roger samt Camilla och Joakim kanske gärningspersonerna i dessa fall, Annika och Camilla, inte uppfyller kravet ”stor och ond” så som Christie initialt tänkte sig. Min tolkning av kravet ”stor och ond” kanske innefattar en bredare definition då jag anser att stora och onda gärningspersoner kan finnas i fler skepnader än som stora kraftiga män som lurar i en mörk gränd. Anmälningarna säger inget om Annikas eller Camillas fysiska uppenbarelse men givet är att de utsätter sina offer på flera olika sätt via flera olika vägar, via direktkontakt ansikte mot ansikte och indirekt via offrets vänner och bekanta, via telefon, mail, sms och Facebook. Dessa gärningspersoner tycks finnas överallt på en och samma gång och deras budskap är allt annat än gott. Därmed kan argumenteras för att vissa gärningspersoner inom denna kategori är stora till sättet de förmedlar sig, och onda beträffande vad som förmedlas. Enligt vad som framkommer i anmälningarna under detta tema har den misstänkte aldrig fysiskt skadat målsäganden eller hotat att fysiskt skada målsägande (eller målsägandes bekanta och familj), ändå är det rädslan för detta som är det mest framträdande i fritexten i polisanmälan. Dessa 20 anmälningar lämpar sig därför till att beskriva den typ av anmälningar som visserligen grundar sig på vad som har hänt (brottet), men samtidigt grundas anmälan även på något som målsäganden är rädd för, som skulle kunna hända i framtiden. Brottsoffren under denna kategori framställs som rädda, lidande, oroliga och hjälplösa. I en del av dessa fall framför målsägande att de inte vill ange brottet till åtal, men att de vill få händelsen och anmälan dokumenterad. Detta kan tolkas som att målsägande vill försäkra sig om att ifall något skulle hända dem eller deras närstående, då finns deras onda föraningar dokumenterade. Sådant tänkande och handlande för även tankarna till den försiktiga människan – The prudent citizen – som är både risk- och konsekvensmedveten och åtar försiktighetsåtgärder innan det som befaras kan hända, har hänt (Garland refererad i Tham 2011:31). Något som delvis motsäger den stereotypa uppfattningen av män i allmänhet och i brottsofferrollen i synnerlighet är att fler män än kvinnor betonar rädsla under detta tema. Männen framställer sig som utsatta och rädda medan kvinnorna uttrycker att de är ”oroliga”. Detta går emot förväntningen att män känner större motstånd än kvinnor till att anamma offerrollen och uttrycka utsatthet, som tidigare framförts av Åkerström (2007:444). I några av dessa fall kan man dock se tecken på förlängt offerskap, t.ex. till målsägandes bekanta som i exemplet med Joakim eller i andra fall till målsägandes familj som i exemplen med Thomas och Roger. Detta förlängda offerskap skulle även kunna tolkas som att män känner ett visst motstånd till att uttrycka rädsla och oro för egen del, och ”förflyttar” därför dessa känslor till andra, som inte är direkt utsatta för brottet. Exempelvis kan man se hur Thomas uttrycker att han känner oro, men gör tillägget att denna oro främst gäller familjen, trots att det enbart är han som är utsatt. Det skulle även kunna tolkas som att dessa män i rollen som offer, även vill framhäva sig själva i rollen som beskyddare för sin familj och sina bekanta. Detta antyder att män, även om de inte har ett direkt motstånd till offerrollen, ändå vill balansera det svaga (offret) med det starka (beskyddaren). Fallet Annika och Roger exemplifierar hur kränkningen i en och samma anmälan kan ha skett i olika sammanhang och platser samt ge uttryck för olika känslor. I Rogers fall sker kränkningen över telefonsamtal, sms, Facebook när den riktas mot brottsoffret samt genom ryktesspridningar om brottsoffret riktat mot dennes vänner och bekanta. Känslor som kommer till uttryck i anmälan, utöver känslan att vara kränkt, är ilska, stress och rädsla. Denna anmälan visar även på den tunna linje som kan sägas föreligga mellan ärekränkningsbrott och andra brott. Fallet ovan skulle utifrån gärningsbeskrivningen lika gärna kunnat rubriceras som olaga hot. 21 I detta tema tolkas det främst som att kränkningen ligger i maktlösheten som målsägande känner över att inte kunna bli av med den misstänkte och dennes beteende. Rädslan och oron som målsägande uttrycker skulle då hänga ihop med bristen av kontroll som målsägande känner inför den misstänktes beteende och handlingar. För dessa brottsoffer framhålls ingen önskan att få ”rätt” eller att få ”upprättelse” i en sakfråga. Det tycks snarare handla om rätten att bestämma över vem man ska ha kontakt med samt rätten till sitt eget varumärke, t.ex. ingen annan än jag ska skicka bilder i mitt namn. 6.1.2 Det tåliga offret (Tema 2) I flera av anmälningarna uppges kränkningarna ha pågått under lång tid. Målsägande kan i dessa fall varit utsatt i flera år. Motivationen till anmälan under detta tema kan beskrivas ha en bakåtblickande och summerande karaktär. Anna och Stina är grannar. Anna, som bor i lägenheten under Stina har under tre års tid kallat Stina för kärringjävel och dylika verbala okvädesord. Anna har även anklagat Stina för att föra oväsen, aska cigaretter och kasta ner olika föremål på Annas balkong vilket Stina säger att hon inte har gjort. Anna har även gått till andra personer boende i huset och pratat skit om Stina. Stina uppger att hon har undvikit Anna i största möjliga mån, men att hon nu fått nog och tröttnat på att bli kallad kärringjävel. Paulo arbetar inom rättsväsendet sedan ett år tillbaka. I samband med att han började på sitt arbete har han fått sneda blickar från bekanta på orten som även kallar honom för snitch (tjallare). Det har även skapats en grupp på Facebook som heter ”Paulo är en tjallare” Denna grupp är offentlig vilket betyder att alla på Facebook kan se den, vad som skrivs på gruppens sida, samt vem som är medlem i gruppen. Paulo har hört talas om gruppen men har tidigare inte brytt sig om den. Dagen före anmälan görs har dock Paulos bror hittat gruppen och då tyckte Paulo att det var nog. Han tar illa vid sig och vill att folk ska sluta kalla honom för tjallare. Han vill att gruppen ska tas bort. Nuria och Selim har ett förhållande. Selims f.d. flickvän Mariam har förolämpat och förtalat Nuria under två års tid, ända sedan Nuria och Selim blev ett par. Nuria har mottagit flera samtal och sms från Mariam där hon anklagats för diverse saker, men hon har försökt att ignorera detta. Nuria har nyligen fått ett nytt arbete och i samband med detta har Mariam kontaktat Nurias nya chef och sagt att Nuria enbart har tackat ja till anställningen för att hon tillsammans med sin kriminelle pojkvän, Selim, har för intention att skada arbetsgivaren genom att läcka företagsinformation. Det är på grund av denna händelse som Nuria kontaktar polisen för en anmälan. Nuria uppger att Mariam har gjort hennes liv till ett helvete. Analys Kränkningen kan i dessa fall bestå i flera mindre allvarliga händelser som adderade med varandra får brottsoffret att känna att det som hen är utsatt för måste få ett slut, som exemplet ovan med Anna och Stina. Alternativt kan kränkningen få en djupare innebörd för brottsoffret när ytterligare 22 personer som känner brottsoffret får reda på dessa kränkningar, som i fallet med Paulo och hans bror. Även exemplet med Nuria illustrerar hur en specifik händelse kan vara det som får ”bägaren att rinna över”. Att övriga personer i brottsoffrets närhet på ett eller annat sätt blir involverade i kränkningshändelsen, vare sig det rör sig om ett syskon, ens barn, ens partner eller ens chef tycks vara starkt bidragande till att brottsoffren under detta tema slutligen har valt att ta ärendet till polisen. I dessa anmälningar tycks misstänkt och målsägande inte känna varandra på de sättet att de haft någon närmare bekantskap eller relation, däremot tycks de känna till varandra. Den misstänkte kan vara någon som målsägande känner till på orten, någon som bor i samma område eller en nuvarande partners ex-partner. I anmälningarna under detta tema har brottsoffren inte uttryckt specifika känslor annat än att man ”har fått nog”, ”detta måste få ett stopp”, ”nu räcker det”, ”hit men inte längre”. Att brottsoffren inte uttrycker känslor kan dock vara talande för deras offerskap. Att uttrycka att man ”fått nog”, snarare än att man är rädd/ledsen/orolig, kan vara ett sätt för offren att framstå som starka och kompetenta, samtidigt som de uttrycker en utsatthet. Brottsoffren utmärker sig som ”tåliga brottsoffer” som har stått ut med mycket under en lång tid men som valt att ignorera både gärningsperson och kränkningsyttringar fram till dess att anmälan slutligen görs. Brottsoffer under detta tema kan vidare betraktas som motsträviga offer, dels genom det faktum att de länge avvaktat med att anmäla, dels för att de framhäver att de länge avvaktat med att anmäla. Detta tyder på en ambivalens till offerskapet som tidigare tagits upp av Tham (2001:39), Åkerman (2007:428) och Hydén (2012:104). Christie (2001) skulle nog hävda att offren under denna kategori är för starka för att mobilisera vår sympati på det sättet som ett idealiska offer gör, då de inte betonar sin svaghet, utsatthet och rädsla. Dock kan sägas att de betonar punkt 2 och 3, då de sysslar med legitima aktiviteter på legitima platser och försöker sköta sitt så gott det går när gärningspersonerna går till attack. I detta tema tolkas det främst som att kränkningen är utdragen och att målsägande är utsatt för upprepade trakasserier. Inte heller i anmälningarna på detta tema framhålls en önskan om att få rätt eller upprättelse i en sakfråga, det tycks snarare handla om att ta tillbaka bestämmanderätten över hur andra får och inte får behandla en. 6.1.3 Det missförstådda offret (Tema 3) Bakom anmälningarna inom detta tema återfinns personer som upplever sig missförstådda, misstänkliggjorda och ifrågasatta. Kränkningshändelsen som åsyftas i dessa fall gäller ofta en 23 enskild och specifik händelse. Anmälningarna kan ses som ett uttryck att försvara sig från felaktiga och oriktiga anklagelser. James och Jessica arbetar tillsammans på ett demensboende. Vid ett tillfälle då de har varit på arbetet har de fotograferat sig själva iklädda vuxenblöjor. Dessa bilder har de sedan lagt ut på nätet men sedan plockat bort bilderna. Kort därefter publicerar en tidning en artikel om personal på demensboende som förnedrar de gamla. Artikeln innehöll fotona på James och Jessica i blöjor. Båda målsägarna känner sig kränkta av att de blivit utpekade som dåliga människor, de hade inte för mening att förnedra de gamla utan såg de hela som en kul grej. Händelsen har nu resulterat i en utredning på deras arbetsplats. Amina går in i en klädbutik tillsammans med sina två döttrar för att reklamera en jacka. Butikschefen Charlotte ber om att få se kvittot för jackan, vilket Amina har inte tagit med sig. Charlotte blir arg på Amina och skriker ”Lämna butiken, stick härifrån, ni ljuger, jag ringer vakten!” En vakt kommer och för bort Amina och hennes barn. Barnen blev rädda och ledsna när Charlotte skrek på deras mamma och Amina är orolig över barnen som fått bevittna detta. Amina anser inte att hon har gjort något fel, hon ville ju bara reklamera jackan. Hela familjen känner sig förolämpade. I tumultet blev jackan kvarglömd i butiken men nu vågar inte Amina gå och hämta den då hon känner sig så förolämpad av Charlotte. Hon undrar vad som kommer hända med jackan nu? Pia får veta att hennes grannar Johanssons har anmält henne till hyresvärden och sagt att Pia låter sin hund bajsa i trapphuset. Detta stämmer inte och Pia har blivit mycket ledsen för anklagelserna. Stressen över situationen med grannarna Johanssons orsakade ett panikångestanfall och Pia fick uppsöka sjukhus akut. Ayo och hans kompis Nikos har hyrt en lägenhet tillsammans i andra hand. När de flyttat in får Ayo ett samtal från Matilda på socialtjänsten. Matilda säger att personen som hyrde ut lägenheten till Ayo och hans vän inte hade tillåtelse att göra det, då lägenheten tillhör socialtjänsten och upplyser Ayo om att han och hans vän måste lämna lägenheten omedelbart. Ayo frågar om de får bo kvar månaden ut eftersom de hyrt lägenheten i tron att allt var i sin rätt. Matilda nekar detta och anklagar Ayo för att ljuga. Ayo känner sig mycket kränkt på grund av detta. Analys Personerna som står bakom dessa anmälningar har gemensamt att kränkningen har en stark koppling till brottsoffrens vardagliga sammanhang, såsom boende, arbetsplats och ortens handelsplats. Kanske är det så att dessa kränkningar uppfattas som allvarligare just på grund av kopplingen till miljön de sker i. Negativa händelser i vardagssammanhang borde logiskt sett påverka oss mest eftersom det är i dessa sammanhang vi spenderar merparten av våra liv. Brottsoffren under detta tema utmärker sig som missförstådda, felbehandlade och ifrågasatta. I dessa anmälningar tycks det finnas en önskan om att få upprättelse och att bli fri från skuld. 24 Brottsoffren förmedlar upplevelser av att de inte gjort något fel eller ont, i alla fall att de inte hade för mening att göra något fel eller något ont och ändå är det detta de har anklagats för. Det är sysslandet med det som Christie kallar legitim aktivitet (punkt 3) som är ifrågasatt. Anmälningen kan vara ett sätt för brottsoffren att försöka försvara sig och sina aktiviteter för att stå emot dessa anklagelser. Beträffande dessa anmälningar tycks det vara vanligare med främlingar i rollen som misstänkta, vilket uppfyller Christies punkt 5, om okänd gärningsperson. Att det rör sig om främlingar kan även tolkas som en del av kränkningen. Brottsoffren upplever att ”här kommer någon som inte känner mig eller har träffat mig förut som uttalar sig om hur jag är som person”. I exemplet med James och Jessica rörde det sig om en journalist, i Aminas fall var det en okänd butikschef, för Ayo var det en okänd person från socialkontoret. I Pias fall var det visserligen grannarna som anklagat henne för att handla fel, men dessa anklagelser framfördes till någon på hyresvärdskontoret och inte direkt till Pia, varför det kan argumenteras för en närvaro i anmälan även där. Dessa kränkningar kan vidare sägas ha en moralisk och/eller etisk koppling, då personerna upplever sig beskyllda för att ha gjort något som av de flesta skulle uppfattas som mycket olämpligt. Det är tabubelagt att förnedra och driva med sjuka gamla människor i allmänhet och i synnerlighet om man arbetar på ett demensboende. Att som djurägare bli beskylld för att missköta sitt djur eller att missköta formella såväl som informella regler kring sitt boende är inget som någon vill anklagas för. Det står mycket på spel för dessa brottsoffer och det kan tänkas att det kommer ”kosta” mer än en skadad självkänsla om dessa brottsoffer inte vinner sin rätt som brottsoffer. De kan handla om att de förutom sin skadade självkänsla och rykte även förlorar arbete eller bostad. De förlorar plats i sitt sammanhang. 6.1.4 Det påhoppade offret (Tema 4) Bakom dessa anmälningar återfinns personer som upplever sig ha blivit plötsligt påhoppade och kränkta utan förvarning eller uppenbar anledning. Ravi har fått sällskap av sin mamma till doktorn där hans fysiska hälsa ska undersökas. De har blivit hänvisade till ett undersökningsrum av en sjuksyster och det är där de befinner sig när läkare Katarina kommer in. Katarina säger ”Jag vill inte ha någonting med dig att göra eftersom du kommer från den indiska subkontinenten” Ravi och hans mamma blev chockade och lämnade platsen direkt efter att detta uttalande gjorts. 25 Ayla är lastbilschaufför och befinner sig ute på en körning när hon upptäcker att en man i personbilen bakom henne försöker få hennes uppmärksamhet. Ayla stannar lastbilen, mannen i personbilen, Per, stannar bakom henne, kliver ur sin bil, går fram till Ayla och säger ”Nu har jag anmält dig, för att du kör lastbil så dåligt, du borde köra lastbil i ditt eget hemland istället”. Ayla tycker att detta var mycket kränkande och blev ledsen. Elin går ut på sin balkong för att ta lite luft. En man passerar på gatan nedanför, han tittar på Elin, kallar henne för hora och spottar i marken. Elin tog väldigt illa vid sig av händelsen och blev ledsen. Kevin och Patrik står och filmar på ortens centrum. Göran kommer fram och säger till Kevin ”Svarskalle, stick hem till ditt land, vi vill inte ha dig här, stick, annars slår jag sönder din kamera” Kevin upplevde mannen som psykiskt sjuk och tog illa upp. Kevin blev rädd och upplevde Göran som mycket obehaglig. Analys Det utmärkande för kränkningarna under detta tema är att de är starkt verbalt expressiva och situationen gäller en direktkontakt, där misstänkt och målsägande möts ansikte mot ansikte. Den misstänkte utgörs uteslutande av främlingar i dessa anmälningar och platsen för kränkningen kan ofta hänföras till en allmän plats. Brottsoffren under detta tema blir vanligen påhoppade utan att ha sagt eller gjort något mot den misstänkte. Det är till och med vanligt att brottsoffret inte ens har uppmärksammat den misstänkte förrän denne tar kontakt med målsägande genom kränkande tillmäle. Anledningen till att misstänkta attackerar målsägande tycks alltså härröras från något annat än målsägandes handlingar. En tolkning är att dessa brottsoffer blir dömda enbart på utseende. De blir påhoppade inte för att de har gjort något, utan för vad de representerar. Dessa brottsoffers utsatthet kan därmed sammankopplas med den intersektionella kategori som de tillhör. Elin, för att hon är kvinna och Kevin och Ravi då de har ett utländskt utseende. Ayla kan lika gärna bli påhoppad för att hon är en kvinna som utför ett typiskt mans-yrke (kör lastbil), som att hon är invandrare och arbetar i Sverige (borde köra lastbil i sitt eget hemland istället). Troligtvis väger båda faktorerna in, dvs. både att hon är kvinna och att hon är utländsk. Beträffande intersektionella kategorier är det svårt för att inte säga omöjligt att isolera en intersektionell kategori från en annan när de sammanfaller i en och samma individ. Känslor som utrycks av brottsoffren i denna kategori är chock, att man tar illa vid sig, att man blir ledsen och rädd. I fler än en anmälan under detta tema beskrivs den misstänkte vara psykiskt sjuk, likt den misstänkte i Kevins anmälan ovan. Detta kan tolkas som ett sätt för brottsoffret att värja sig mot händelsen likväl som offerrollen. Händelsen framställs som att; Detta hade egentligen inget med mig att göra, det hände för att den misstänkte är psykiskt sjuk. Elin kan stå som exempel för en 26 kvinna som ”vägrar bli kallad för hora” varför inte heller hon tolkas som ett helt igenom medvilligt offer. Hon kan snarare exemplifieras som ett offer med ambivalens mellan att framstå som en kompetent kvinna (som inte tänker ta någon skit) och samtidigt att framstå som ett (ledset) offer, som vill ha sympati (Jfr Tham 2001:39, Åkerström 2007:428, Hydén 2012:104). Enligt Christies teori om det idealiska offret (2001) skulle troligtvis många brottsoffer under detta tema uppfattas som legitima brottsoffer, vars brottsofferstatus inte ifrågasätts. Hen framställs som svag/rädd och försvarslös (1), hen sysslar med en legitim aktivitet (2), på en legitim plats när förövaren sätter in sin attack (3) den misstänkte framställs som stor och ond (4) och har ingen relation till offret (5). Ser man till brottsoffren under detta tema uppfylls en majoritet av dessa kriterier i en majoritet av anmälningarna. Att man rent kriminalpolitiskt har fokuserat på bättre säkerhet och utökade rättigheter för vissa grupper såsom kvinnor, barn och etniska minoriteter (Tham 2011:25) påverkar troligtvis legitimiteten i deras offerskap. Arbetet på jämställdhets- och jämlikhetsfronten har också lett till att dylika händelser som ovan anses vara anmälningsbara idag, vilket troligtvis inte var fallet innan 1970-talet. Kränkningen tycks i dessa fall ligga i den plötsliga oprovocerade och omotiverade attacken som brottsoffret utsätts för. Anmälan kan tänkas bottna i en önskan om att vilja dra en gräns, inför andra och en själv, att det som målsägande har råkat ut för inte ska accepteras. 6.1.5 Det utpekade offret (Tema 5) Inom detta tema upplevdes händelsen som ärekränkande just på grund av att det som hänt, skedde i närvaron av andra eller så att andra kunde se eller ta del av kränkningen. Linnea har blivit vän på Facebook med en kille som hon inte känner. Linnea laddade upp en bild på mat som killen kommenterade genom att skriva ”Mums!” Därefter laddade killen upp en bild på Linnea, på hennes ”vägg” (en vägg i.e. wall, kan beskrivas som en persons virtuella anslagstavla tillhörande dennes profil på Facebook) med texten ”A girl I did last night”. Linnea uppger att hon känner sig chockad av händelsen, att hon tog bort bilden och blockerade killen som gjorde detta. Linneas Facebook-vänner och killens Facebook-vänner har sett bilden och kommentaren han skrev, detta medför att hon känner sig kränkt och ledsen. Bilden har Linnea själv tagit, där hon var fullt påklädd med tröja upp till halsen. Pelle står i kassakön inne på en matvarubutik för att betala sina varor. Då kommer en grannpojke fram till kassorna, pekar på Pelle och säger: ”Titta vad ivrig han är, det ser ut som han har bajsat på 27 sig.” Så att alla andra vid kassorna hörde detta. Pelle skäms och går hem, men berättar för sin mamma som gör en anmälan tillsammans med sin son. Olga hyr ett rum hos Claes och Lena. Claes talar om att Olga inte längre kan bo kvar hos dem då hon inte följt husets regler eller betalat för sig. Olga beskyller då Claes för att ha misshandlat henne psykiskt och fysiskt samt att han utsatt henne för sexuella trakasserier. Anklagelserna yppades av Olga i bostaden, så att Claes fru Lena och deras dotter Sofie och hennes partner Daniel hörde. Claes upplevde situationen som mycket obehaglig. Carina och Daniela bor i samma bostadsrättsförening och hamnar i bråk under föreningens styrelsemöte. Dagen efter har Carina satt upp en lapp på föreningens anslagstavla där det står ”Daniela, din jävla dumkossa ge fan i studsmattan”. Lappen är uppsatt så att alla i föreningen kan se den och Daniela upplever detta som mycket kränkande. Ida är ihop med Emmas f.d. pojkvän. Över Facebook och Instagram skriver Emma att Ida är äcklig, luder, hora, ful och fet. Dessa kommentarer är skrivna så att alla kan se och läsa dem, detta gör att Ida känner sig arg och ledsen, hon tycker att detta är mycket kränkande. Analys I studiens material är det mycket vanligt att kränkningarna beskrivs med tillägget ”så att andra hörde”. Kränkningen tycks till viss del ligga i närvaron av andra, då tyngdpunkten inte i först hand läggs vid vad som sades och/eller gjordes utan att det sades och/eller gjordes inför andra. En tänkbar förklaring till att just detta framhävs är att det beträffande förtalsbrottet finns med som rekvisit att brottet ska ha skett inför andra. Vid en genomläsning av anmälningarna under detta tema tolkar jag det dock som att det är annat än förtalsbrottets brottsrekvisit som målsägande har i tankarna beträffande kränkningssituationen som sedermera resulterat i polisanmälan. Situationen för kränkningarna under detta tema kan skifta mellan kända och okända misstänkta och platsen kan skifta mellan hemmiljö, allmän plats samt via internet. Brottsoffren inom detta tema uttrycker känslor av att skam, ilska, obehag och att de känner sig sårade och ledsna. Linnéas anmälan och offerskap kan med fördel tolkas i ljuset av såväl det idealiska offret (Christie 2001) som the prudent citizen (Garland 2001, refererad i Tham 2011:31). Bilden som förmedlas av Linnéa är bilden av en oskuldsfull flicka som publicerar bilder på mat. När hon själv förekommer på bild understryks det att hon då är fullt påklädd med tröja upp till halsen. Ändå blir hon utsatt av en okänd man, som (helt oriktigt) försöker framställa henne som lössläppt inför andra genom kommentaren ”A girl I did last night”. Linnéa uppger att hon är chockad men åtar försiktighetsåtgärder, blockerar den misstänkte från att kontakta henne igen, tar bort bilden och kommentaren och kontaktar polisen. För att Linnéa fullständigt skulle räknats som en prudent citizen, skulle hon dock aldrig blivit vän över Facebook med en person hon inte känner. Därmed 28 kan det argumenteras för att hon, vad offerskapet beträffar, ligger närmare Christies Idealiska offer än Garlands prudent citizen. Kränkningen i Linnéas fall samt i andra fall under detta tema tycks ligga i att inför andra ha framställts som något som inte stämmer överens med personens egen självbild. Inom detta tema finns även exempel på män (och pojkar) som blivit kränkta av att inför andra framställas som omanliga, det handla om att framställas som en mes, fjolla, tönt eller som i fallet Pelle – ”Så ivrig att det ser ut som han bajsat på sig”. Temat innehåller även kvinnor (och flickor) som blivit kränkta av att inför andra framställas som okvinnliga, i dessa fall kan det handla om att framställas som dålig mor/farmor, att vara oren och lössläppt, att se ut som ett troll och att ha små bröst. Vad dessa män och kvinnor, flickor och pojkar har gemensamt är att kränkningen kan härröras till vad som är den rådande genusnormen för manliga respektive kvinnliga attribut och beteenden. Kränkningens budskap oavsett om det gäller en man eller kvinna lyder: ”Du tillhör inte genusnormen och lever inte upp till idealet för ditt kön”. Flera män anmäler sig även ärekränkta när de har blivit falskt (?) anklagade för övergrepp av sexuell karaktär eller misshandel av kvinnor och barn. Som tidigare nämnt, har mäns våld mot kvinnor och barn stått i centrum i den kriminalpolitiska debatten. Under 1980-, 1990- och 2000-talet har flera kriminaliseringar och straffskärpningar av sexualbrott, kvinnomisshandel och sexuella trakasserier genomförts (Tham 2011:25). Detta har medfört att dylika handlingar idag är högt moraliskt fördömda av allmänheten i Sverige. Att bli anklagad för att ha utfört något som är befäst med en moralisk fördömdhet av denna dignitet, som dylika brott mot kvinnor och barn, upplevs därför av de oskyldigt anklagade som en kränkning. Exempel på hur en sådan anmälan kan te sig ges i fallet Claes ovan. Fallet Claes innehåller ytterligare en aspekt som har visat sig vara vanlig inom temat ”Så att andra hörde”, nämligen att kränkningen skedde inför målsägandes barn. Detta kan tolkas som att kränkningen på sätt och vis även omfattar barnet i det fall man ser barnet som en förlängning av föräldern, vilket implicerar ett förlängt offerskap. En annan tolkning kan vara att förälderns roll som förebild inför sitt barn blir ifrågasatt. Kränkningen kan antas få en djupare innebörd för målsägande, som utöver själva kränkningsupplevelsen även har blivit angripen och befläckad inför sitt barn. 29 7. Slutsatser & diskussion Jag har i denna uppsats undersökt polisanmälda fall av ärekränkningar i Stockholms län från 2013. Syftet har varit att genom en kvalitativ innehållsanalys undersöka subjektiva upplevelser av ärekränkning för att kunna ge en beskrivning samt förståelse för ärekränkningens karaktär. Jag har tagit fasta på själva upplevelsen av kränkningen och den känslomässiga reaktionen som kränkningen har medfört samt vad som tycks motivera en person att anmäla en händelse som ärekränkande. Detta har analyserats genom att anlägga ett viktimologiskt perspektiv. Resultatet har visat att relationen mellan målsägande och misstänkt varierar från bråk mellan familjemedlemmar till tillfälliga möten mellan främlingar. Kränkningshändelserna utspelar sig mellan människor i direktkontakt, ansikte mot ansikte samt i indirekt kontakt genom brev, sms och internet. Kränkningshandlingarna utgör ett spektrum av olika handlingar i olika allvarlighetsgrad, från uppmaning om att någon ska ”ge fan i en studsmatta” till rena dödshot. Känslorna och reaktionerna på kränkningarna varierar likaså, från icke-känslor genom att statuera att ”Nu räcker det” till att kränkningen resulterat i ett panikångestanfall eller sjukskrivning. Reaktionen på kränkningen står dock inte alltid i paritet till kränkningens allvarlighetsgrad. Även om kränkningens karaktär kan skilja sig från händelse till händelse finns det gemensamma drag och mönster bland dem. Det kan gälla gemensamma känslor som uttrycks eller gemensamma motivationer till att händelsen anmälts till polisen. Detta har legat till grund för studiens fem teman som beskriver olika brottsofferskepnader. I temat Det hotade offret betonas brottsoffrens rädsla och oro. Motivationen till anmälan har en framåtblickande karaktär och brottsoffret är oftast utsatt av någon de känner. Viss ambivalens till offerskapet kan skönjas, främst för män som balanserar mellan rollen som offer och som beskyddare. I temat Det tåliga offret har motiven till anmälan en bakåtblickande och summerande karaktär. Brottsoffren under detta tema nedtonar alla känslomässiga aspekter och motiverar anmälan med att man vill sätta en gräns. Både män och kvinnor tolkas som motsträviga offer och ambivalenta offer som betonar kompetens och uthållighet i samband med sin utsatthet. Brottsoffren under temat Det missförstådda offret utmärker sig som missförstådda, felbehandlade och ifrågasatta. De uttrycker en önskan om upprättelse och att bli fri från skuld. De misstänkta är ofta främlingar och kränkningen rör en enskild händelse. Offren bakom temat Det påhoppade offret visar starka kopplingar till Christies idealiska offer. Attacken som offren utsätts för tycks härröras från den intersektionella kategori som de representerar snarare än från något de gjort. Anmälan kan 30 motiveras av att viljan att dra en gräns för egen och andras del samt för att visa att beteenden med syfte att nedvärdera någon på grund av dennes kön eller hudfärg inte är acceptabla, vilket ligger i linje med de politiska budskap som varit i fokus de senaste decennierna. För Det utpekade offret tycks kränkningen ligga i att offret, inför andra, utpekats som dålig, inte når upp till idealet eller till rådande genusnormer. Offren inom detta tema värjer sig mot att inför andra ha framställts som något som inte stämmer överens med deras egen självbild. Situationen för kränkningarna i detta tema skiftar mellan kända och okända misstänkta, allmän miljö och hemmamiljö, på ett sätt som är unikt för detta tema. När kränkningar av detta slag sker tycks yttre faktorer som vem som kränker (okänd/känd) och var man kränks inte spela någon roll, det centrala är att det skedde så att andra hörde. Genom dessa fem teman har jag visat hur ärekränkningarnas brottsoffer uppvisar likheter med viktimologiska antaganden på både individinriktade och strukturella plan. Christie (2001:47) framhåller att offerskap inte är något ”ting”, eller objektivt fenomen. Det samma kan göras gällande för kränkning. Offerskap och kränkning betyder inte samma sak för olika människor bara för att de befinner sig i situationer som externt definieras som likadana, utan har med deltagarens definition av situationen att göra. Definitionen i sin tur har troligtvis med individens personlighet och förförståelse att göra samt med samhälleliga- och politiska strömmingar. Henrik Tham (2001:38) hävdar att en utvidgning av brottsofferperspektivet riskerar att leda till att om alla är offer, så är ingen offer. Analogt föreligger det en risk att utvidgningen av vad som är att betrakta som kränkning, urvattnar begreppet och gör det meningslöst. 7.1 Framtida forskning Bland de 155 anmälningar som materialet utgörs av förekommer upprepade anmälningar från samma målsägande (två olika målsägande har gjort två respektive tre anmälningar). Detta har fått mig att undra över om folk som anmäler ärekränkning verkligen förstår innebörden av att brottet de anmäler lyder under enskilt åtal? Inom viktimologin brukar det hävdas att själva grundvillkoret för att en orättvisa ska åtgärdas är att de erkänns. Bergström (2011:5) framhåller att det som brottsoffer efterfrågar är omgivningens erkännande av utsattheten för brott, gott bemötande i alla led, relevant information, känsla av delaktighet och kompensation. Beträffande ärekränkningsbrotten läggs dock absoluta majoriteten av fallen ned (med anledning av att brottet lyder under enskilt åtal, men utan förklaring om vad detta innebär). Dessa brottsoffer får alltså ingen hjälp eller erkännande från staten 31 som brottsoffer. Förslag till vidare forsning skulle därför kunna vara att utreda hur information om brott under enskilt åtal hanteras av rättsväsendet alternativt undersöka sekundär viktimisering av brottsoffer till brott som lyder under enskilt åtal. Fall av upplevda kränkningar som inte anmälts saknas i analysen. Det vore därför intressant att undersöka vad som gör att vissa personer inte anmäler i relation till dem som anmäler. Ett ytterligare förslag till vidare forskning kunde därför vara att intervjua personer som upplevt sig vara kränkta och undersöka vad som var avgörande i beslutet att inte ta detta vidare till rättsväsendet. 8. Litteraturförteckning Andersson, B & Lundberg, M (2001) ”Kvinnomisshandel som kunskapsfält” I: Malin Åkerström & Ingrid Sahlin (red) Det motspänstiga offret, s 63-91 Lund: Studentlitteratur Bergström, G. & Boréus, K. (2012) Textens mening och makt. Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. Lund: Studentlitteratur Bergström, M (2011) ”Förord” I: Lernstedt, Claes & Tham, Henrik (red) I: Brottsoffret och kriminalpolitiken, s 5-6. Stockholm: Nordstedts Juridik AB Bryman, A (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö:Liber Christie, N (1975), Hvor tett et samfunn?. Oslo: Universitetsforlaget Christie, N (2001), ”Det idealiske offret”. I: Malin Åkerström & Ingrid Sahlin (red) Det motspänstiga offret, s 46-60. Lund: Studentlitteratur. Elevkampanjen (1999), Vägra kallas hora: handbok för kampen mot sexuella trakasserier. Farsta: Elevkampanjen. Ericson, C (2003), ”Kvinnor som brottsoffer och lagöverträdare i kriminalpolitiska motioner 1971-2000” I: Ingrid Lander, Tove Pettersson & Eva Tiby (red) Femininiteter, maskuliniteter och kriminalitet, s 237-266 Lund: Studentlitteratur. Estrada (2007), ”Ungdomsvåld – uppmärksamhet och reaktion” I: Felipe Estrada & Janne Flyghed (red.), Den svenska ungdomsbrottsligheten, s 347-371. Lund: Studentlitteratur. 32 Garland, D. (2001), The Culture of Control. Crime and Social Order in Contemporary Society. Oxford: Oxford University Press Heber, A. Tiby, E & Wikman, S (2012), ”Inledning”. I Anita Heber, Eva Tiby & Sofia Wikman (red), Viktimologisk forskning, s 17-24. Lund: Studentlitteratur. Hsieh, H-F. & Shannon, S. E. (2005), ”Three Apporoaches to Qualitative Content Analysis” Qualitative Health Research 15 (9) s. 1277-1288 Lindgren S-Å (2001), ”Staten – ett brottsoffer med särställning”. I: Malin Åkerström & Ingrid Sahlin (red), Det motspänstiga offret, s Lund: Studentlitteratur. Lundqvist. O. (2014), Så blir vi allt mer kränkta – En studie om polisanmälda ärekränkningar i Stockholms län 1995 och 2013. Stockholms Universitet: Kriminologiska institutionen Mottori, A. & Manga, E. (2010), Offer & martyrer, Glänta nr 3-4/2010. Mäkinen, T. (1983), ”Vad är ära?” Nordisk tidskrift for Kriminalvidenskab s 18-30. Rytterbo. L-L., Rönneling. A., Tham. H. (2009), Brottsskadeersättning ur brottsofferperspektiv. En komparativ studie av Danmark och Sverige Rapport 2009:4, Kriminologiska institutionen, Stockholms Universitet. Sohlberg, P. & Sohlberg B-M (2009), Kunskapens former. Vetenskapsteori och forskningsmetod. Malmö: Liber SOU (2004:121), Slag i luften. En utredning om myndigheter, mansvåld och makt. Betänkande av Utredningen om kvinnofridsuppdragen. Statens offentliga utredningar. Stockholm: Fritzes. SOU (2007:22), Skyddet för den personliga integriteten, kartläggning och analys. Stockholm: Edita Sverige AB Tham, H (2001), ”Brottsoffrets uppkomst och framtid” I: Malin Åkerström & Ingrid Sahlin (red) Det motspänstiga offret, s 27-45. Lund: Studentlitteratur. Tham, H (2010), ”Brottsoffrets födelse”, Glänta 3-4/2010, s 19-23. Tham, H (2011), ”Brottsoffrets uppkomst och utveckling som offentlig fråga i Sverige”. I: Claes Lernstedt & Henrik Tham (red), Brottsoffret och kriminalpolitiken, s 23-49 Stockholm: Nordstedts Juridik AB Vetenskapsrådet (2002), Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Elanders Gotlab Wikman, S (2012), ”Arbetslivet som arena för våld – En lägesbeskrivning). I: Anita Heber, Eva Tiby & Sofia Wikman (red), Viktimologisk forskning, s 27-53. Lund: Studentlitteratur. Åkerström, M & Sahlin, I (2001), ”Inledning”. I: Malin Åkerström & Ingrid Sahlin (red) Det motspänstiga offret, s 7-24 Lund: Studentlitteratur Åkerström, M (2007), ”Coola offer” I: Hanns von Hofer & Anders Nilsson (red) Brott i välfärden – Om brottslighet utsatthet och kriminalpolitik, Festskrift till Henrik Tham, s 427-456. Rapport 2007:1, Kriminologiska institutionen, Stockholms Universitet. Lagstiftning Brottsbalk (1962:700) 5 kap. Om ärekränkning. 33 Rättegångsbalk (1942:740) 20 kap. 8 § 4 st. Om målsägande. Elektroniska källor Brottsförebyggande rådet (Brå), Statistikdatabasen, sökning på anmälda ärekränkningsbrott i Sverige 1975-2013 (Hämtad 2014-11-05) http://statistik.bra.se/solwebb/action/anmalda/urval/sok Brottsförebyggande rådet (Brå), Personer lagförda för brott, slutlig statistik för 2013. (Hämtad 2014-12-26) http://www.bra.se/webdav/files/statistik/pdf/Sammanfattning_lagforda_2013.pdf Åklagarmyndigheten, Rättspromemoria, Förtal och förolämpning, www.aklagare.se › Dokument › RättsPM 2014:2. Stockholm: Utvecklingscentrum. (Hämtad 2014-11-23) Hemsidan Teater Lacrimosa, Föreställningen Kränkt – The Musical (Hämtad 2014-12-20) http://www.teaterlacrimosa.net/Teater_Lacrimosa/Forestallningar.html Hemsidan Kränkt.Se (Hämtad 2014-12-20) http://www.xn--krnkt-hra.se/ Hemsidan Ticnet – Biljetter till föreställningen Kränkt var det här (Hämtad 2014-12-20) http://www.ticnet.se/artist/tobias-persson-krankt-var-det-har-biljetter/948253 8:1 Bilaga 1, Ärekränkningslagen Brottsbalk (1962:700) 5 kap. Om ärekränkning 1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter. Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar. 2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada. 3 § Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt 1 eller 2 §, för förolämpning till böter. Är brottet grovt, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. 4 § Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 §, om gärningen är sårande för de efterlevande eller den eljest, med beaktande av den tid som förflutit sedan den avlidne var i livet samt omständigheterna i övrigt, kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne. 5 §/Träder i kraft I:2014-07-01/ Brott som avses i 1–3 §§ får inte åtalas av någon annan än målsäganden. Om brottet riktar sig mot någon som är under arton år eller om i annat fall 34 målsäganden anger brottet till åtal, får dock åklagaren väcka åtal om detta anses påkallat från allmän synpunkt och åtalet avser 1. förtal och grovt förtal, 2. förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning, 3. förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse, eller 4. förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes sexuella läggning. Har förtal riktats mot en avliden, får åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, förälder eller syskon och, om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt, av åklagare. Innebär brott som avses i 1–3 §§ att någon genom att förgripa sig på en främmande makts statsöverhuvud som vistas i Sverige eller på en främmande makts representant i Sverige har kränkt den främmande makten, får brottet åtalas av åklagare utan hinder av första stycket. Åtal får dock inte ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat till detta. Lag (2014:222). 35
© Copyright 2024