TAL nordisk konferens Aalborg 25 september 2015, Maria Tsakiris,
seniorrådgivare Nordiska kulturfonden
En dansk framtidsforskare, Lena Andersen, har sagt, att den kulturella
kapaciteten, bildningsbegreppet, det pedagogiska området och upplevelseekonomin
fortsatt kommer att vara viktigt långt in i 2000- talet. Hon menar, att de teknologiska
framstegen – digitaliseringens möjligheter- ska användas i långt högre grad till att
samarbeta mellan länder.
Det är svårt att sia om framtiden - men min övertygelse är att de
organisationer som kommer att nå framgång är de som har förmågan att utveckla
samarbeten på längd och tvärs, det är de organisationer som lämnar de nationella
berättelserna och går mot det globala tänkandet. Med ett sådant sätt att tänka och
agera här i Norden kan Norden som internationell region få ny relevans och betydelse.
Med dessa inledande ord om globaliseringens och digitaliseringens
möjligheter vill jag bidra här idag och till denna konferens och höja blicken med ett
kort inlägg under rubriken: Tillsammans utvecklar vi musik- och kulturskolorna
- utmaningar i nordiskt perspektiv
Tack för inbjudan till denna konferens och tack för en väl genomförd
konferens så här långt och tack också till det danska ordförandeskapet i Ministerrådet
som på ett så framsynt vis valde att lyfta kultur- och musikskolorna in i det nordiska
arbetet. Vårt intryck på Fonden är att frågan om kultur och musikskolornas varande
och framtid är en mycket aktuell kulturpolitisk fråga i alla de nordiska länderna. Jag
heter Maria Tsakiris och jag är seniorrådgivare på Fonden bl.a. med ansvar för barn
och unga ormrådet. På Fonden har vi en generell kunskap om det nordiska och kultur
och musikskolornas roll och arbete i det nordiska och det vill vi på Fonden bidra med
så att ni i arbetet som följer kan med er detaljkunskap utveckla och konkretisera ert
nordiska samarbete vidare. Jag har suttit med och lyssnat sedan igår fm då
konferensen startade. Konferensen inleddes med kort fakta om kultur och
musikskolornas olika ramvillkor i Norden och gav en bra beskrivning av hur olika
villkoren för kultur- och musikskoleverksamheten i de olika nordiska länderna är
men ganska snart därefter stod det klart att utmaningarna och
framtidsfrågorna är mycket gemensamma – trots de skillnader i lagstiftning,
finansiering etc som föreligger. Detta är något att ta fasta på i ert framtida
samarbete. Två områden lyssnade jag särskilt in: kompetensförsörjning samt kvalitet
och bredd i utbudet – och det är också de två områden jag har valt att lyfta här idag.
Frågan om förhållandet mellan kulturskola och grundskola fyllde också en del av
gårdagen – framförallt är detta en aktuell fråga i Danmark – detta kommer jag inte gå
så mycket in på.
Jag vill i min presentation ge er först inledningsvis en kort översikt av det
nordiska samarbete som finns runt barnkulturen idag, ge er några exempel/argument
på områden jag ser att kultur och musikskolorna skulle tjäna på att lyfta nordiskt och
så vill jag avsluta med att ge er några råd för fortsättningen.
Kort översikt:
Norden har mycket gemensamt när det gäller synen på barn och unga och
barns rätt till kultur. Norden delar den grundläggande utgångspunkten att kultur för,
av och med barn är inte dekoration, inte fernissa utan fyller en viktig funktion i ett
demokratiskt samhälle där varje individ – oavsett om man är barn eller vuxen – ska
ges förutsättningar att tillägna sig, utveckla och skapa konst och kultur. Norden har
också varit en källa till inspiration och kunskap om hur man stärker barns rätt till
kultur. Genom många år har frågan om ”kultur i skolan” varit högt på den nordiska
dagordningen och åtskilliga möten och konferenser har tillägnats denna fråga. Idag
finns ett relativt etablerat nätverk mellan myndigheter och också forskare i Norden
som arbetar med ”kultur i skolan” – och det finns intresse också internationellt för att
ta del av och forska om de nordiska exemplen. Att lära av varandras succéer och
fallgropar är en del av utbytet. Att identifiera och enas om vilka frågor man
tillsammans vill driva på både nationell och nordisk nivå har också varit en av
målsättningarna. (Den 6 november arrangeras en nordisk konferens i regi av
Kulturstyrelsen inom ramen för det danska ordförandeskapet).
Det nordiska gemensamma barnkulturarbetet har också handlat om att
successivt höja statusen på barnkulturen. Ett kvitto på det arbetet är det relativt
nyinstiftade barn och ungdomslitteraturpriset som länderna lyckades enas om att
instifta och som numera utdelas av Nordiska Rådet varje år vid sidan av det redan
kända Nordiska rådets litteraturpris. Detta pris röner stort intresse utomlands och
banar väg för barn och ungdomslitteraturförfattare att ta plats på erkända
litteraturfestivaler runtom i Norden, Europa och resten av världen. Ett sådant pris är
inte bara viktig som markering och symbol men är också ett viktigt erkännande av att
konstens utveckling och kvaliteten i barnkulturen är något vi värnar om i Norden –
och detta menar jag måste diskuteras och försvaras - alltid!
När man i kulturpolitiken nationellt och nordiskt berör ämnet barnkultur
menar jag bör kultur- och musikskolornas arbete och verksamhet helt naturligt
inbegripas. Nordiskt har kultur och musikskolornas verksamhet inte tidigare varit på
agendan därför är det glädjande att konstatera att nu finns det intresse från
landsorganisationerna för kultur och musikskolor att se sig själva i ett bredare
nordiskt sammanhang, liksom en nyfikenhet från kultur och musikskolornas olika
huvudmän och uppdragsgivare att titta på vad ett tätare nordiskt samarbete skulle
kunna leda till i form av positiva synergieffekter.
Områden /argument vi i Kulturfonden ser att kultur och musikskolorna skulle tjäna på
att lyfta nordiskt
De pedagoger och professionella konstnärer och kulturskapare som verkar
i kultur och musikskolorna är oerhört viktiga förebilder och vägledare för barn och
unga i deras utveckling som kreativa individer – vare sig de siktar på en yrkesframtid
inom kultursektorn eller önskar utveckla det egna skapandet för ”hemmabruk”.
Kultur- och musikskolorna är också viktiga för konstnärerna och kulturaktörerna – för
den utgör en stor arbetsmarknad för dessa konstnärer och kulturskapare. Just
arbetsmarknadsfrågan och rörligheten för konsten, konstnärer kulturskapare i Norden
är en viktig fråga som Fonden skulle vilja lyfta, det finns begränsningar i strukturer
som hindrar konstens utveckling - Norden utgör idag varken en reell marknad eller
en reell arbetsmarknad för konsten och kulturen –
kultur och musikskolorna som arena spelar en en viktig roll och detta ser jag vi skulle
behöva lyfta nordiskt.
Kopplat till detta är frågan om kompetens och tillgång på professionella
pedagoger - för ett till stora delar ganska glesbefolkat Norden handlar denna fråga
om: Hur man kan ge sina unga talanger möjligheter att utvecklas när man verkar
också i ett litet samhälle/miljö? Denna typ av problematik ser vi på Fonden i de
ansökningar som vi mottar årligen från kultur och musikskolor runt om i Norden. Låt
mig ge ett konkret exempel på denna utfordring:
Fonden har nyligen gett stöd till Nuuks musikskola att bygga upp sin egen
symfonietta. Problemet är/var att det fanns ingen orkester dit man kunde sända
elever när de hade blivit för duktiga för musikskolans egen orkester med följden att
många slutade att spela helt och hållet. Lösningen man hittade var ett utvecklat
samarbete med Sibelius akademin i Helsingfors och andra nordiska musikinstitutioner
såsom Högskolan för scen och musik vid GBG universitet där korta praktikuppehåll
med deras elever på Nuuks musikskola stärker den lokala musikaliska miljön för de
grönländska eleverna – detta utbyte kan bidra till att man lyckas behålla och rekrytera
nya elever. Ett nordiskt samarbete var lösningen på en begränsad tillgång på högre
kompetens och blev en del av skolans överlevnadsstrategi.
Ett andra område jag skulle vilja lyfta som ett möjligt samarbetsområde i
det nordiska är kultur och musikskolornas utbud - d.v.s frågan om förnyelse och
utveckling av kulturskolans utbud vad gäller olika konstnärliga uttrycksformer. Norden
har 26 miljoner invånare, varav drygt 30 % under 24 år. Vad för kunskap har vi
tillsammans om de ungas kulturvanor, kulturstatistik generellt, trender, tendenser vad
gäller konstens och kulturens utveckling? Ett förarbete pågår inom Nordiska
ministerrådet för att se på behovet av en instans som kan bli en gemensam
kunskapsresurs och serva med t.ex. kulturstatistik och vår bedömning är att om detta
blir verklighet vore det till stor nytta också för kultur- och musikskolornas
verksamhet.
I de ansökningar Fonden får årligen från kultur- och musikskolor runt om i Norden ser
vi att denna frågeställning adresseras också nordiskt: Alltså hur man kan arbeta för
att ta till sig nya konstnärliga uttryck och få detta avspeglat i kultur och
musikskolornas utbud? Låt mig ge ett konkret exempel på denna utfordring:
Fonden har nyligen finansierat ett nycirkusinitiativ från Skurups kultur och musikskola
som i somras arrangerades ett nycirkusläger för unga deltagare 9-18 år från de
nordiska länderna. Nycirkus är en uttrycksform som kulturpolitiskt är ung (precis som
dansen var för en 5-år sedan) och därför heller inte är ett utbud man normalt ser i
kultur- och musikskolornas verksamhet.
Motivet till detta samarbete initierat av Skurups kultur- och musikskola var att
deltagande pedagoger och skolor skulle få nya infallsvinklar och kontakter som kan
utvecklas och man hoppades tillsammans utveckla ny metodik för att integrera
musikskapande med nycirkuspedagogik. Man såg nyttan att samarbeta över landets
gränser eftersom utbudet för nycirkus på kulturskolor nationellt är ännu mycket litet
och fortfarande i sin linda. Ambitionen var att erfarenheterna från lägret och
utvärderingen skulle spridas till partnerskolor runtom i Norden så att de kan ta
stafettpinnen och anordna läger och kurser för att långsiktigt arbeta för att få nycirkus
i utbudet. Projektet är inte helt avslutat än så Fonden har inte haft möjlighet att följa
upp än hur det gick med saken - men vi tänker att hur kan man finna former nordiskt
för att arbeta med utvecklingen av breddat utbud och ny metodik inom fler
uttrycksformer – och kan kultur och musikskolornas paraplyorganisationer kanske
kunna ta ett samlat grepp om ett sådant utvecklat nordiskt samarbete?
Jag ska be att uppehålla mig en stund kring frågan om kulturskolans utbud,
uttrycksformer och ungas kulturvanor - det är en så viktig fråga för kultur och
musikskolornas framtid men också för konstens och kulturens utveckling –och jag vill
dyka ner i två frågor som efter Fondens bedömning och spaning är högaktuella.
Det ena känner ni väl och vi har nog bara sett ännu början på det: handlar
naturligtvis om det digitala och globala – digitala uttrycksformer–
Låt mig utveckla:
Nordiska kulturfonden var för två veckor sedan på besök i Tromsö – långt avstånd upp
i Norra Norge en fascinerande stad som önskar bli den arktiska huvudstaden. Från
denna lilla miljö kommer bl.a. Röyksopp – ett av Europas mest kända elektroniska
pop-band och det arrangeras en erkänd elektronisk musikfestival årligen som går
under namnet Insomnia, här arrangeras en internationell filmfestival av erkänd
kvalitet och den visuella konstscenen blomstrar. Vår iakttagelse var att man arbetade
aktivt från kommunens sida med att i sin konstnärliga bildningsverksamhet omfatta
de ungas stora intresse - för pojkar dataspel och för flickor främst sociala medier.
Kulturskolan hade i samarbete med fritidsutbud som t.ex. den lokala filmverkstaden
Tvibit uppdraget att utveckla ny metodik så att de kunde erbjuda barn och unga
konsten och konstnärlig kompetens som en av många ingångar till den digitala
världen. Det var inspirerande att höra – tänk er vilka positiva spin-off effekter– tänk
er kulturskolans samarbete med globala spelföretag, tänk er fler konstnärer i
samarbete med spelprogrammerare och app utvecklare –tänk er vilken spinoff till
andra prioriterade kultur -och utbildningspolitiska frågor såsom kultur/näring och
entreprenörskap i skolan. Det kräver naturligtvis att kulturskolan har tillgång till de
bästa, de framstående konstnärerna som ägnar sig åt digital och elektronisk konst?
Vad har vi nationellt för sådan kompetens i kulturskoleverksamheten idag? Vad har vi
i Norden?
Parallellt med att digitaliseringen för till en allt ökande kulturkonsumtion finns det
såväl bland unga som i konsten och samhället i övrigt ett allt större intresse för det
det egna görandet – handgjorda uttrycksformer, hantverket, slöjden, DYI.
I Sverige pågår för närvarande ett livligt samtal om det egna görandet, om handens
kraft. Det handlar om det egna skapandet, kreativitet utan dyra material eller dyr
utrustning, hållbarhet, återbruk, hållbara naturliga material, och kopplas upp på en
större diskussion om resursförbruk, massproduktion och konsumtionsmönster. Fram
växer en helt ny generation nya slöjdare som använder handens kraft både
konstnärligt och för att uttrycka ett budskap – ofta politiskt. De kallas och kallar sig
både för kravallslöjd, gerilla slöjdare…
I Sverige finns slöjden kvar som obligatoriskt skolämne – dock ännu utan fastställda
nationella mål men utbudet på slöjd är ännu relativt outvecklat i kulturskole
verksamheten. Dock börjar det spridas bra exempel runtom i Sverige på samarbeten
mellan kulturskolor och grundskolor vad gäller utbud kopplat till slöjd och det egna
görandet. Ett bra exempel från verkligheten är Kulturskolan i Norrköping där det
finns en ”slöjdklubb/slöjdklasser” för barn 9-13 år. Här kombinerar man görandet med
sagor, myter, musik, utevistelse mm. Slöjden startades upp i samarbete med
hemslöjdskonsulenten i Östergötland för något år sedan men drivs nu av Kulturskolan.
Nämnden för hemslöjdsfrågor som är en statlig myndighet i Sverige har fortbildning
på gång och finns det önskemål så är de gärna med och startar upp samarbeten med
andra Nordiska länder.
Sammanfattningsvis, så tror jag vi kan konstatera att kultur och musikskolorna – trots
sina olika ramvillkor – står inför många liknande utmaningar och förändringar i
kulturlandskapet ett framtida nordiskt samarbete mellan kultur och musikskolor ta
tillvara mångfalden/diversiteten i Norden tror vi på Fonden blir en nyckel till ett
meningsfullt samarbete både vad gäller metodik , utbud och hur samarbete mellan
grundskola och kulturskola ser ut.
Avslutningsvis några goda råd och anbefallningar och ett erbjudande:

Arbeta för att samlat få mer effekt ut av de samarbeten mellan de enskilda
kultur och musikskolor i Norden som redan pågår! Sprid erfarenheterna och
dela på nätverken! Öka kontakten! Flera av dessa små initiativ - varav jag har
nämnt två idag - kan med fördel växlas upp så fler kultur- och musikskolor får
del av utvecklingen. Samarbetsprojekt som vi på Fonden ser utifrån vår
begränsade horisont har vittnat om svårigheter att rekrytera nordiska deltagare
– unga liksom professionella och pedagoger trots både formella och informella
kanaler. Koordinera detta bättre – få fler att vara med o engagera de unga i
dessa samarbeten. Intentionen ofta god – svårare att genomföra. Här skulle
landsorganisationerna/ paraplyorganisationerna för kultur och musikskolorna
kunna spela en viktig roll.

Till landsorganisationerna/paraplyorganisationerna: förankra ert arbete och
ambitioner nationellt hos era respektive huvudmän och vidare uppåt i de
nationella systemen och hos nationella beslutsfattare – inget kan leva nordiskt
utan också ha en nationell förankring och uppbackning. Och lever frågan bara
på nordisk nivå – är det sällan ett kvalitetssignum 

Bevaka tillsammans nordiskt och tillsammans med nätverket för konst, kultur
och skola att utbildnings- och kulturpolitikens aktörer pratar ihop. Här finns en
viktig koppling - både kulturskolan och kultur i skolan rör sig i detta gränsland.
I detta gränsland finns frågor ni gemensamt kan driva kulturpolitiskt – t.ex. hur
ser det ut med estetiska ämnen inom den reguljära skolan – minskar det – och
ska kulturskole verksamheten också stå för den grundutbildningen?

Tänk långsiktigt och sörj för kontinuiteten –det gäller att vara uthållig. Ingen
Quick fix - sätt upp några långsiktiga mål och hitta några konkreta
utvecklingsområden:
Fokusera på :
Vad kan vi tillsammans lösa?
Vad kan vi inte lösa?
Vad skulle vi kunna lösa om vi hade mer information?
Om jag får tillåta mig att vara lite självkritisk i förhållande till det nordiska –så
kan det ibland bli för mycket fokus på att insamla information,
kartlägga…stanna inte vid informationssamlandet se till att hitta några väldigt
konkreta områden ni kan samarbeta om och börja där

Sist men inte minst: se och uppmärksamma lärarna/pedagogerna i kultur och
musikskolorna – ett erkännande av deras arbete och engagemang är en nyckel
till större framgång. Men deras kunskap och arbetsinsats måste värderas högre
och få ta utrymme i tid och rum.
Nordiska Kulturfonden – som fyller 50 år nästa år – har det primära uppdraget att
främja
och
investera
i
det
nordiska
kultursamarbetet.
Fonden
ger
stöd
till
kulturprojekt som utvecklar och tänker nytt i det nordiska och som bidrar till
utvecklingen av kulturlivet i Norden. Fonden bidrar med ca 30 mkr per år till cirka 200
projekt. Nordiska kulturfonden har vid sidan av det ekonomiska projektstöd vi ger till
konst- och kulturaktörer i Norden, ett uppdrag från vår styrelse att arbeta
nätverksuppbyggande och driva kulturpolitiskt utvecklingsarbete. Fonden är en
autonom aktör och vi vill verka för att kultur och kulturpolitik prioriteras mer i det
nordiska samarbetet. Och vi i Fonden upplever att ju mer man verkar i det nordiska,
ju mer medveten blir man om att det finns blinda fläckar, gränshinder som ska
överbryggas…, det behövs mer kontakt och dialog. Därför har jag med mig från
Nordiska kulturfonden ett erbjudande – och det är att fonden under nästa år tar
initiativ till ett informellt rundabordssamtal för samtal med relevanta parter
(landsorganisationer, huvudmän, landsrepresentanter i nordiskt ministerråd) om
kultur- och musikskolornas framtida nordiska samarbete. Resultatet av sådant möte
kan sedan utgöra ett belysande förberedande diskussions- och kunskapsunderlag inför
politiska dryftelser nationellt och nordiskt.
Tack för mig.