TAL nordisk konferens Aalborg 25 september 2015, Maria Tsakiris
TAL nordisk konferens Aalborg 25 september 2015, Maria Tsakiris, seniorrådgivare Nordiska kulturfonden En dansk framtidsforskare, Lena Andersen, har sagt, att den kulturella kapaciteten, bildningsbegreppet, det pedagogiska området och upplevelseekonomin fortsatt kommer att vara viktigt långt in i 2000- talet. Hon menar, att de teknologiska framstegen – digitaliseringens möjligheter- ska användas i långt högre grad till att samarbeta mellan länder. Det är svårt att sia om framtiden - men min övertygelse är att de organisationer som kommer att nå framgång är de som har förmågan att utveckla samarbeten på längd och tvärs, det är de organisationer som lämnar de nationella berättelserna och går mot det globala tänkandet. Med ett sådant sätt att tänka och agera här i Norden kan Norden som internationell region få ny relevans och betydelse. Med dessa inledande ord om globaliseringens och digitaliseringens möjligheter vill jag bidra här idag och till denna konferens och höja blicken med ett kort inlägg under rubriken: Tillsammans utvecklar vi musik- och kulturskolorna - utmaningar i nordiskt perspektiv Tack för inbjudan till denna konferens och tack för en väl genomförd konferens så här långt och tack också till det danska ordförandeskapet i Ministerrådet som på ett så framsynt vis valde att lyfta kultur- och musikskolorna in i det nordiska arbetet. Vårt intryck på Fonden är att frågan om kultur och musikskolornas varande och framtid är en mycket aktuell kulturpolitisk fråga i alla de nordiska länderna. Jag heter Maria Tsakiris och jag är seniorrådgivare på Fonden bl.a. med ansvar för barn och unga ormrådet. På Fonden har vi en generell kunskap om det nordiska och kultur och musikskolornas roll och arbete i det nordiska och det vill vi på Fonden bidra med så att ni i arbetet som följer kan med er detaljkunskap utveckla och konkretisera ert nordiska samarbete vidare. Jag har suttit med och lyssnat sedan igår fm då konferensen startade. Konferensen inleddes med kort fakta om kultur och musikskolornas olika ramvillkor i Norden och gav en bra beskrivning av hur olika villkoren för kultur- och musikskoleverksamheten i de olika nordiska länderna är men ganska snart därefter stod det klart att utmaningarna och framtidsfrågorna är mycket gemensamma – trots de skillnader i lagstiftning, finansiering etc som föreligger. Detta är något att ta fasta på i ert framtida samarbete. Två områden lyssnade jag särskilt in: kompetensförsörjning samt kvalitet och bredd i utbudet – och det är också de två områden jag har valt att lyfta här idag. Frågan om förhållandet mellan kulturskola och grundskola fyllde också en del av gårdagen – framförallt är detta en aktuell fråga i Danmark – detta kommer jag inte gå så mycket in på. Jag vill i min presentation ge er först inledningsvis en kort översikt av det nordiska samarbete som finns runt barnkulturen idag, ge er några exempel/argument på områden jag ser att kultur och musikskolorna skulle tjäna på att lyfta nordiskt och så vill jag avsluta med att ge er några råd för fortsättningen. Kort översikt: Norden har mycket gemensamt när det gäller synen på barn och unga och barns rätt till kultur. Norden delar den grundläggande utgångspunkten att kultur för, av och med barn är inte dekoration, inte fernissa utan fyller en viktig funktion i ett demokratiskt samhälle där varje individ – oavsett om man är barn eller vuxen – ska ges förutsättningar att tillägna sig, utveckla och skapa konst och kultur. Norden har också varit en källa till inspiration och kunskap om hur man stärker barns rätt till kultur. Genom många år har frågan om ”kultur i skolan” varit högt på den nordiska dagordningen och åtskilliga möten och konferenser har tillägnats denna fråga. Idag finns ett relativt etablerat nätverk mellan myndigheter och också forskare i Norden som arbetar med ”kultur i skolan” – och det finns intresse också internationellt för att ta del av och forska om de nordiska exemplen. Att lära av varandras succéer och fallgropar är en del av utbytet. Att identifiera och enas om vilka frågor man tillsammans vill driva på både nationell och nordisk nivå har också varit en av målsättningarna. (Den 6 november arrangeras en nordisk konferens i regi av Kulturstyrelsen inom ramen för det danska ordförandeskapet). Det nordiska gemensamma barnkulturarbetet har också handlat om att successivt höja statusen på barnkulturen. Ett kvitto på det arbetet är det relativt nyinstiftade barn och ungdomslitteraturpriset som länderna lyckades enas om att instifta och som numera utdelas av Nordiska Rådet varje år vid sidan av det redan kända Nordiska rådets litteraturpris. Detta pris röner stort intresse utomlands och banar väg för barn och ungdomslitteraturförfattare att ta plats på erkända litteraturfestivaler runtom i Norden, Europa och resten av världen. Ett sådant pris är inte bara viktig som markering och symbol men är också ett viktigt erkännande av att konstens utveckling och kvaliteten i barnkulturen är något vi värnar om i Norden – och detta menar jag måste diskuteras och försvaras - alltid! När man i kulturpolitiken nationellt och nordiskt berör ämnet barnkultur menar jag bör kultur- och musikskolornas arbete och verksamhet helt naturligt inbegripas. Nordiskt har kultur och musikskolornas verksamhet inte tidigare varit på agendan därför är det glädjande att konstatera att nu finns det intresse från landsorganisationerna för kultur och musikskolor att se sig själva i ett bredare nordiskt sammanhang, liksom en nyfikenhet från kultur och musikskolornas olika huvudmän och uppdragsgivare att titta på vad ett tätare nordiskt samarbete skulle kunna leda till i form av positiva synergieffekter. Områden /argument vi i Kulturfonden ser att kultur och musikskolorna skulle tjäna på att lyfta nordiskt De pedagoger och professionella konstnärer och kulturskapare som verkar i kultur och musikskolorna är oerhört viktiga förebilder och vägledare för barn och unga i deras utveckling som kreativa individer – vare sig de siktar på en yrkesframtid inom kultursektorn eller önskar utveckla det egna skapandet för ”hemmabruk”. Kultur- och musikskolorna är också viktiga för konstnärerna och kulturaktörerna – för den utgör en stor arbetsmarknad för dessa konstnärer och kulturskapare. Just arbetsmarknadsfrågan och rörligheten för konsten, konstnärer kulturskapare i Norden är en viktig fråga som Fonden skulle vilja lyfta, det finns begränsningar i strukturer som hindrar konstens utveckling - Norden utgör idag varken en reell marknad eller en reell arbetsmarknad för konsten och kulturen – kultur och musikskolorna som arena spelar en en viktig roll och detta ser jag vi skulle behöva lyfta nordiskt. Kopplat till detta är frågan om kompetens och tillgång på professionella pedagoger - för ett till stora delar ganska glesbefolkat Norden handlar denna fråga om: Hur man kan ge sina unga talanger möjligheter att utvecklas när man verkar också i ett litet samhälle/miljö? Denna typ av problematik ser vi på Fonden i de ansökningar som vi mottar årligen från kultur och musikskolor runt om i Norden. Låt mig ge ett konkret exempel på denna utfordring: Fonden har nyligen gett stöd till Nuuks musikskola att bygga upp sin egen symfonietta. Problemet är/var att det fanns ingen orkester dit man kunde sända elever när de hade blivit för duktiga för musikskolans egen orkester med följden att många slutade att spela helt och hållet. Lösningen man hittade var ett utvecklat samarbete med Sibelius akademin i Helsingfors och andra nordiska musikinstitutioner såsom Högskolan för scen och musik vid GBG universitet där korta praktikuppehåll med deras elever på Nuuks musikskola stärker den lokala musikaliska miljön för de grönländska eleverna – detta utbyte kan bidra till att man lyckas behålla och rekrytera nya elever. Ett nordiskt samarbete var lösningen på en begränsad tillgång på högre kompetens och blev en del av skolans överlevnadsstrategi. Ett andra område jag skulle vilja lyfta som ett möjligt samarbetsområde i det nordiska är kultur och musikskolornas utbud - d.v.s frågan om förnyelse och utveckling av kulturskolans utbud vad gäller olika konstnärliga uttrycksformer. Norden har 26 miljoner invånare, varav drygt 30 % under 24 år. Vad för kunskap har vi tillsammans om de ungas kulturvanor, kulturstatistik generellt, trender, tendenser vad gäller konstens och kulturens utveckling? Ett förarbete pågår inom Nordiska ministerrådet för att se på behovet av en instans som kan bli en gemensam kunskapsresurs och serva med t.ex. kulturstatistik och vår bedömning är att om detta blir verklighet vore det till stor nytta också för kultur- och musikskolornas verksamhet. I de ansökningar Fonden får årligen från kultur- och musikskolor runt om i Norden ser vi att denna frågeställning adresseras också nordiskt: Alltså hur man kan arbeta för att ta till sig nya konstnärliga uttryck och få detta avspeglat i kultur och musikskolornas utbud? Låt mig ge ett konkret exempel på denna utfordring: Fonden har nyligen finansierat ett nycirkusinitiativ från Skurups kultur och musikskola som i somras arrangerades ett nycirkusläger för unga deltagare 9-18 år från de nordiska länderna. Nycirkus är en uttrycksform som kulturpolitiskt är ung (precis som dansen var för en 5-år sedan) och därför heller inte är ett utbud man normalt ser i kultur- och musikskolornas verksamhet. Motivet till detta samarbete initierat av Skurups kultur- och musikskola var att deltagande pedagoger och skolor skulle få nya infallsvinklar och kontakter som kan utvecklas och man hoppades tillsammans utveckla ny metodik för att integrera musikskapande med nycirkuspedagogik. Man såg nyttan att samarbeta över landets gränser eftersom utbudet för nycirkus på kulturskolor nationellt är ännu mycket litet och fortfarande i sin linda. Ambitionen var att erfarenheterna från lägret och utvärderingen skulle spridas till partnerskolor runtom i Norden så att de kan ta stafettpinnen och anordna läger och kurser för att långsiktigt arbeta för att få nycirkus i utbudet. Projektet är inte helt avslutat än så Fonden har inte haft möjlighet att följa upp än hur det gick med saken - men vi tänker att hur kan man finna former nordiskt för att arbeta med utvecklingen av breddat utbud och ny metodik inom fler uttrycksformer – och kan kultur och musikskolornas paraplyorganisationer kanske kunna ta ett samlat grepp om ett sådant utvecklat nordiskt samarbete? Jag ska be att uppehålla mig en stund kring frågan om kulturskolans utbud, uttrycksformer och ungas kulturvanor - det är en så viktig fråga för kultur och musikskolornas framtid men också för konstens och kulturens utveckling –och jag vill dyka ner i två frågor som efter Fondens bedömning och spaning är högaktuella. Det ena känner ni väl och vi har nog bara sett ännu början på det: handlar naturligtvis om det digitala och globala – digitala uttrycksformer– Låt mig utveckla: Nordiska kulturfonden var för två veckor sedan på besök i Tromsö – långt avstånd upp i Norra Norge en fascinerande stad som önskar bli den arktiska huvudstaden. Från denna lilla miljö kommer bl.a. Röyksopp – ett av Europas mest kända elektroniska pop-band och det arrangeras en erkänd elektronisk musikfestival årligen som går under namnet Insomnia, här arrangeras en internationell filmfestival av erkänd kvalitet och den visuella konstscenen blomstrar. Vår iakttagelse var att man arbetade aktivt från kommunens sida med att i sin konstnärliga bildningsverksamhet omfatta de ungas stora intresse - för pojkar dataspel och för flickor främst sociala medier. Kulturskolan hade i samarbete med fritidsutbud som t.ex. den lokala filmverkstaden Tvibit uppdraget att utveckla ny metodik så att de kunde erbjuda barn och unga konsten och konstnärlig kompetens som en av många ingångar till den digitala världen. Det var inspirerande att höra – tänk er vilka positiva spin-off effekter– tänk er kulturskolans samarbete med globala spelföretag, tänk er fler konstnärer i samarbete med spelprogrammerare och app utvecklare –tänk er vilken spinoff till andra prioriterade kultur -och utbildningspolitiska frågor såsom kultur/näring och entreprenörskap i skolan. Det kräver naturligtvis att kulturskolan har tillgång till de bästa, de framstående konstnärerna som ägnar sig åt digital och elektronisk konst? Vad har vi nationellt för sådan kompetens i kulturskoleverksamheten idag? Vad har vi i Norden? Parallellt med att digitaliseringen för till en allt ökande kulturkonsumtion finns det såväl bland unga som i konsten och samhället i övrigt ett allt större intresse för det det egna görandet – handgjorda uttrycksformer, hantverket, slöjden, DYI. I Sverige pågår för närvarande ett livligt samtal om det egna görandet, om handens kraft. Det handlar om det egna skapandet, kreativitet utan dyra material eller dyr utrustning, hållbarhet, återbruk, hållbara naturliga material, och kopplas upp på en större diskussion om resursförbruk, massproduktion och konsumtionsmönster. Fram växer en helt ny generation nya slöjdare som använder handens kraft både konstnärligt och för att uttrycka ett budskap – ofta politiskt. De kallas och kallar sig både för kravallslöjd, gerilla slöjdare… I Sverige finns slöjden kvar som obligatoriskt skolämne – dock ännu utan fastställda nationella mål men utbudet på slöjd är ännu relativt outvecklat i kulturskole verksamheten. Dock börjar det spridas bra exempel runtom i Sverige på samarbeten mellan kulturskolor och grundskolor vad gäller utbud kopplat till slöjd och det egna görandet. Ett bra exempel från verkligheten är Kulturskolan i Norrköping där det finns en ”slöjdklubb/slöjdklasser” för barn 9-13 år. Här kombinerar man görandet med sagor, myter, musik, utevistelse mm. Slöjden startades upp i samarbete med hemslöjdskonsulenten i Östergötland för något år sedan men drivs nu av Kulturskolan. Nämnden för hemslöjdsfrågor som är en statlig myndighet i Sverige har fortbildning på gång och finns det önskemål så är de gärna med och startar upp samarbeten med andra Nordiska länder. Sammanfattningsvis, så tror jag vi kan konstatera att kultur och musikskolorna – trots sina olika ramvillkor – står inför många liknande utmaningar och förändringar i kulturlandskapet ett framtida nordiskt samarbete mellan kultur och musikskolor ta tillvara mångfalden/diversiteten i Norden tror vi på Fonden blir en nyckel till ett meningsfullt samarbete både vad gäller metodik , utbud och hur samarbete mellan grundskola och kulturskola ser ut. Avslutningsvis några goda råd och anbefallningar och ett erbjudande: Arbeta för att samlat få mer effekt ut av de samarbeten mellan de enskilda kultur och musikskolor i Norden som redan pågår! Sprid erfarenheterna och dela på nätverken! Öka kontakten! Flera av dessa små initiativ - varav jag har nämnt två idag - kan med fördel växlas upp så fler kultur- och musikskolor får del av utvecklingen. Samarbetsprojekt som vi på Fonden ser utifrån vår begränsade horisont har vittnat om svårigheter att rekrytera nordiska deltagare – unga liksom professionella och pedagoger trots både formella och informella kanaler. Koordinera detta bättre – få fler att vara med o engagera de unga i dessa samarbeten. Intentionen ofta god – svårare att genomföra. Här skulle landsorganisationerna/ paraplyorganisationerna för kultur och musikskolorna kunna spela en viktig roll. Till landsorganisationerna/paraplyorganisationerna: förankra ert arbete och ambitioner nationellt hos era respektive huvudmän och vidare uppåt i de nationella systemen och hos nationella beslutsfattare – inget kan leva nordiskt utan också ha en nationell förankring och uppbackning. Och lever frågan bara på nordisk nivå – är det sällan ett kvalitetssignum Bevaka tillsammans nordiskt och tillsammans med nätverket för konst, kultur och skola att utbildnings- och kulturpolitikens aktörer pratar ihop. Här finns en viktig koppling - både kulturskolan och kultur i skolan rör sig i detta gränsland. I detta gränsland finns frågor ni gemensamt kan driva kulturpolitiskt – t.ex. hur ser det ut med estetiska ämnen inom den reguljära skolan – minskar det – och ska kulturskole verksamheten också stå för den grundutbildningen? Tänk långsiktigt och sörj för kontinuiteten –det gäller att vara uthållig. Ingen Quick fix - sätt upp några långsiktiga mål och hitta några konkreta utvecklingsområden: Fokusera på : Vad kan vi tillsammans lösa? Vad kan vi inte lösa? Vad skulle vi kunna lösa om vi hade mer information? Om jag får tillåta mig att vara lite självkritisk i förhållande till det nordiska –så kan det ibland bli för mycket fokus på att insamla information, kartlägga…stanna inte vid informationssamlandet se till att hitta några väldigt konkreta områden ni kan samarbeta om och börja där Sist men inte minst: se och uppmärksamma lärarna/pedagogerna i kultur och musikskolorna – ett erkännande av deras arbete och engagemang är en nyckel till större framgång. Men deras kunskap och arbetsinsats måste värderas högre och få ta utrymme i tid och rum. Nordiska Kulturfonden – som fyller 50 år nästa år – har det primära uppdraget att främja och investera i det nordiska kultursamarbetet. Fonden ger stöd till kulturprojekt som utvecklar och tänker nytt i det nordiska och som bidrar till utvecklingen av kulturlivet i Norden. Fonden bidrar med ca 30 mkr per år till cirka 200 projekt. Nordiska kulturfonden har vid sidan av det ekonomiska projektstöd vi ger till konst- och kulturaktörer i Norden, ett uppdrag från vår styrelse att arbeta nätverksuppbyggande och driva kulturpolitiskt utvecklingsarbete. Fonden är en autonom aktör och vi vill verka för att kultur och kulturpolitik prioriteras mer i det nordiska samarbetet. Och vi i Fonden upplever att ju mer man verkar i det nordiska, ju mer medveten blir man om att det finns blinda fläckar, gränshinder som ska överbryggas…, det behövs mer kontakt och dialog. Därför har jag med mig från Nordiska kulturfonden ett erbjudande – och det är att fonden under nästa år tar initiativ till ett informellt rundabordssamtal för samtal med relevanta parter (landsorganisationer, huvudmän, landsrepresentanter i nordiskt ministerråd) om kultur- och musikskolornas framtida nordiska samarbete. Resultatet av sådant möte kan sedan utgöra ett belysande förberedande diskussions- och kunskapsunderlag inför politiska dryftelser nationellt och nordiskt. Tack för mig.
© Copyright 2024