si
s21 Ledare. Förändra stads
bilden.
NY T T O M ARKITEK TUR
s22 Om SABOs Kombohus Plus.
Debatt.
s25 Trappans nya liv. Spårat.
s26 Extremurbanism och
whooshy – ord i tiden. Jargong.
s29 Bengt Carlsson: ”Leverera
en idé om staden för vår
samtid!” Vad bör göras?
N R 1 · 2015
INNEH Å LL
s84
Millennieskogen i Malmö är första delen av vad
som ska bli en ny urskog vid stadens yttre ringled.
TEMA: *LAPPA OCH LAGA
TEMA: LAPPA & LAGA
s30 Intro. Den dokumentära
metoden på krogen och i inred
ningsarkitekturen.
s32 Kocken i krogens mitt.
Krogar där man äter med
kocken: Frantzén, Stockholm;
Saltimporten, Malmö och SK
Mat & Människor, Göteborg.
s42 Enkelt och informellt.
Isabella Eriksson har designat
restaurangen Made in China.
s48 Visklekar på Fylkingen.
YR/JZ har lappat och lagat
fram en tillåtande plats.
s52 ”Jag ville inte sudda ut
hela min lägenhets historia”.
Karin Matz om lager från förr
och tillägg från i dag.
s58 Så bevaras en upplevelse.
Arkitekten Adam Yarinsky om
att öppna upp konstnären
Donald Judds hem för publiken.
TEMA: SKOGSLIV
s62 Intro. Kojliv och skogsliv,
urskogar och träromantik.
s64 Bryter mönster. Widjedal
Racki har skapat ett viktigt
experiment i Villa Moelven.
s74 Gömma hus. Kjellgren
Kaminsky har ritat ett inlevelse
fullt hotell i trä i Öijared.
s84 Exotisk åker. Vid motor
vägen i Malmö har Sydväst
påbörjat en stor urskog.
s30
Processen fram till det färdiga resultatet har blivit viktigare
att visa, både på restauranger och i nya inredningar. Vi letar
oss in i den dokumentära mat- och inredningstrenden.
s62
TEMA: * SKOGSLIV
Sökandet efter skogsliv och kojliv
blir synligt i flera nya projekt. Här är trä
och träd både material och romantik.
SEKTION
s94 Elegant matlåda. Restau
rang Koka, Göteborg, av Born
stein Lyckefors.
s98 En trädstams inre liv. Butik
Aesop, Stockholm, av In Praise
of Shadows.
s102 Lilla fågelboet. Läktare
och kansli för IFK Lidingö fotboll
av DinellJohansson.
ARKITEKTURKULTUR
s105 Krönikan. Julia Svensson
om skrapet på den brutalistiska
ytan.
s106 Recenserat. KG Nilssons
städer, ett designcentrums
samlingar, fotoutställning på
Barbican i London.
s110 Vinkel. Politiker och
näringsliv tränger bort fattiga.
s113 Platsens musik. Gert
Wingårdh lyssnar på Öijared.
s117 Nästa nummer.
s118 Åsiktsmatrisen.
OMSLAG: HB6B, Stockholm.
Arkitekt Karin Matz.
FOTO ANNA SIMONSSON
5
1/15· ARKITEKTUR
*SLUTNA RUM
TEMA
APPA
*L
& LAGA
Den dokumentära
metoden lämnar spår
av tillagningsprocessen
i restauranger och
inredningar.
INTRO
DAN HALLEMAR · FOTO TOBIAS BERVING
Den dokumentära metoden
handlar om att följa en process dit
den tar en. Det måste finnas en
riktning, men om verkligheten
väljer en annan väg får man snällt följa den. Verktygen och
ingredienserna ligger synliga, liksom platsen. Det kommer med
uppdraget att det är en process i skala 1:1.
Matlagning är en mycket konkret verksamhet. Men i de
finare köken har man länge trollat fram rätter som landar som
drömskapelser på en tallrik. Nu har själva processen, lagandet,
klivit ut bland gästerna. Ingrid Sommar har besökt tre restauranger (s 30) som suddar ut gränserna mellan gäst och kock.
Matupplevelsen blir dokumentär, vi får följa med i en process,
se alla delar, även spåren av lagandet, kladdet. Här finns, konstaterar Ingrid Sommar, en längtan efter det informella ätandet,
krogens väg ut i köket. Inget kök är en ö.
Isabella Eriksson beskriver i samtal med Ylva Frid sitt arbete
med restaurangen Made in China i Göteborg (s 40) som ett
sökande efter spontanitet, mindre definierade matplatser och
en interaktion mellan de som äter och de som tillagar.
Den dokumentära metoden och skala 1:1-ritandet återkommer i två andra projekt: YR/JZ:s ombyggnad av konstmusik
scenen Fylkingen i Stockholm (s 46) och Karin Matz renovering
av en lägenhet i Stockholm (s 50). Här blir arkitekterna de när
varande kockarna vars process ligger helt öppen.
Ylva K Roswall och Joanna Zawieja beskriver det som att
”processen är lika intressant som resultatet”. I Karin Matz lägenhet är flera lager närvarande samtidigt, dokumentära spår från
tidigare ägare möter hennes egna tillägg. Som Adam Yarinsky
skriver om konstnären Donald Judds hus i New York (s 56): ”Här
blir kopplingen mellan förflutet och nutid, mellan konst och
upplevelse, ett paradigm för att vara både i och av världen.”
30
ARKITEKTUR · 7/14
De nya berättelserna i inredningsarkitekturen som de framträder här är inte en flykt från
verkligheten utan ett utforskande av verklig
heten och dess puttrande och hamrande väg
fram mot själva måltiden. o
31
1/15· ARKITEKTUR
* L A P PA & L AG A
Höger. Karin Matz i sin lägenhet på
Heleneborgsgatan i Stockholm, som hon
inrett med hänsyn till dess historia.
FOTO ANNA SIMONSSON
D IALO GEN
I N T E R VJ U J U L I A S V E N S S O N
Karin Matz:
→Jag ville inte
sudda ut hela min
lägenhets historia.
Arkitekten Karin Matz köpte en lägenhet där en
renovering avbrutits på 1980-talet. Hon fascinerades
av dess historia och bestämde sig för att bevara
platsens karaktär. Till hälften. Vad var det du fastnade för i den här
lägenhetens historia?
– När jag kom in i lägenheten första gången
var det som om tiden var stoppad. Tapeterna
var till hälften nedrivna och allt som fanns
var en kran som stack ut genom väggen. Det
fanns ingen el. En man hade börjat renovera
lägenheten på 1980-talet. Men han hade blivit
sjuk och inte fullföljt renoveringen. I stället
stod lägenheten orörd fram till hans död. När
jag köpte lägenheten hade den fungerat som
möbelförvaring i 30 år. I en stad med enorm
bostadsbrist är detta en väldigt märklig och på
något vis oemotståndlig historia. 52
ARKITEKTUR · 1/15
Att sammanfoga en plats historia med
nya element är en fråga många tampats
med. Hur har du resonerat kring bevarande i det här projektet?
– I de flesta lägenheter man flyttar till har
det varit någon innan. Jag tyckte att historien
var så fascinerande att jag inte ville sudda bort
allt omedelbart. Hur gör man när man jobbar
med något befintligt: ska man göra något helt
nytt eller något som helt smälter in i det gamla,
ska det nya ”ställas in” som tydliga objekt eller
ska det inarbetas diskret i det befintliga? Jag
tyckte mig se att det finns två ganska tydliga
vägar att gå när det gällde renovering och fann
att det kunde vara intressant att inte direkt ge
mig in på någon av dessa. Vilket kanske resulterade i att jag gjorde ingetdera men kanske också
både och. I korthet kan jag säga att huvudidén
var att jag både ville bevara lager från tidigare
ägare och samtidigt göra något nytt på mitt
eget sätt – något som passar för den nya historia som ska utspelas här.
Hur tar sig detta uttryck i lägenheten?
– Man kan säga att lägenheten har två
delar. Den ”nya” sidan är ett kök med öppen
planlösning, en säng med bokhylla och en
garderob. Allt är byggt i plywood och Ikeas
köksstommar. Mina vänner kallar den ett slags
”levnadsmaskin”. Det enda som är kvar av den
ursprungliga köksdelen är en bit gammal vägg
över diskbänken. Jag satte glas för den, och nu
fungerar den som stänkskydd.
53
1/15 · ARKITEKTUR
* L A P PA & L AG A
Vänster. Karin Matz intill säng- och köksmodulen
som delas av med en glasskiva.
Nedan. Köksbänken i grönpigmenterad betong
fortsätter och blir en avsats för sängen.
FOTO ANNA SIMONSSON
F O T O K A R I N M AT Z
– Intill kök/sov/förvaring ligger vardagsrummet. Där har jag bevarat allt som det var. Golvet
är obehandlat och de råa betongväggarna med
tapetrester har fått vara kvar. På väggen kan
man se hur en garderobsdörr fyllts igen för att
åter bli en öppning i form av ett fönster.
– Väggarna har behandlats för att inte
damma. Men hörnen är utjämnade och allt är
förberett och tilljämnat för att man ska kunna
spackla och måla om man vill.
Lägenheten har två fönster, som visar en
tydlig gräns. Det ena är målat, det andra
inte. Det är väldigt konceptuellt.
– Jag tycker om kontraster. Det vita hade inte
varit så vitt om den inte stått i kontrast till den
ojämna väggen. – Badrummet är länken mellan de två delar
na. Och hallen är något slags mellanting. Där
har jag sparat de blommiga tapetresterna men
infogat en ny dörr och slipat och målat golvet.
54
ARKITEKTUR · 1/15
Vad var den största utmaningen?
– Lägenheten är 36 kvadratmeter. När jag
började med projektet tänkte jag att jag skulle
få allt. Jag ville att det skulle vara luftigt och
finnas gott om plats men samtidigt inrymma
alla moderna bekvämligheter och ett avskiljbart sovutrymme.
SEKTION BADRUM – RUMMET
Hur löste du utrym→→Jag ville både bevara lager från
mesfrågan?
– Under den upphöjda
tidigare ägare och göra något
sängen finns en garderob
som roterar – en slags
nytt på mitt eget sätt.
walk in-closet för trångbodda. För att behålla ljuset, och för att det inte ska kännas som att sova
i köket, skiljs sängen av med en glasvägg. Det
kan sägas att lägenheten inte är gjord för någon
som lagar jättemycket mat.
– Tvättmaskin och linneskåp finns i en hylla
som delar av hall från badrum bakom en stor
spegeldörr som när den är stängd fungerar som
anslagstavla och annars som innerdörr mot
55
hisshallen.
1/15 · ARKITEKTUR
* L A P PA & L AG A
Vänster. Från hallen syns gränsen mellan
lägenhetens äldre och nyare del tydligt.
Vänster nederst. Sov- och köksdel kan
skärmas av med rullgardiner.
Nedan. Bakom en stor badrumsdörr ryms
förvaring och tvättmaskin. Dörrens ena sida
är en spegel, som förstorar rummet, och den
andra fungerar som anslagstavla.
F O T O K A R I N M AT Z
F O T O K A R I N M AT Z
DM
K/F
TM
1M
N
NEDRE PL AN 1:100
– Duschen är stor och tar en hel liten klädkammare i anspråk. Den igenbommade dörren gjorde
jag om till ett fönster ut i rummet. Jag har fantastisk utsikt från duschen ut över Riddarfjärden.
Hur stor budget hade du?
– Själva lägenheten var inget fynd, även om
inget fanns i den. Men det är ingen dyr renovering. Jag har sparat pengar på den ”gamla”
sidan. Min tanke är att allt inte behöver göras
om. Det behöver
inte vara perfekt.
Det kan fungera
→→Min tanke är att allt inte behöver
bra ändå. Det som
är omgjort är
göras om. Det behöver inte vara
ordentligt gjort. Till
exempel har elen
perfekt. Det kan fungera bra ändå.
frästs in i väggarna
i den ”nya” delen.
Annat kunde få
vara som det var.
I stället för att sprida ut budgeten över hela har
jag satsat på vissa detaljer.
56
ARKITEKTUR · 1/15
Vad har du prioriterat?
– Jag har lagt extra pengar på spegeldörren,
som fungerar som ljudisolering från trapphuset, maskerar tvättmaskinen samt gör så att
lägenheten upplevs som lite större. Det är ett
finsnickeri som gjort spegeldörren, fönstret
i duschen, stegen till sängen och kökspallen.
Annars är allt gjort av vanliga byggare.
– Badrummet är också gjort med samma
tänk, kaklet är lite dyrare men inte använt
överallt och resten av badrummet har målade
väggar och standardprodukter.
– Det är en vanlig byggare som byggt köksoch sängmodulen. Det är inget finsnickeri utan
bygger på ett Ikeakök – jag är barnsligt förtjust
i standardprodukter. Jag valde plywood, som är
ett material som kan klara av att inte ha den
mest perfekta finishen. Fönstren vetter mot
norr, så jag ville att lägenheten skulle kännas
ljus, därför är plywooden lutad och vitoljad.
– Den gröna färgen på kaklet i duschen går
igen i bänkskivan, som är i grönpigmenterad
betong. Den fungerar både som avsats till
sängen och som bänkskiva för köket. Grönt och
gult går igen i tapetresterna i lägenheten.
Din lägenhet är en ovanligt personlig
enrumslägenhet. Varför gör inte fler som
du, tror du?
– Det skulle vara roligt om det fanns fler
typer av lägenheter, mer variation i utbudet.
I dag finns en skräck i att göra något som inte
ska kunna säljas. Det är så mycket pengar
involverade. o
SEKTION BADRUM – HALL
FAK TA
HB6B – Ett hem, Stockholm
Plats: Heleneborgsgatan 6B, Stockholm.
Arkitekt: Karin Matz.
Konstruktion: NCE Bygg.
Finsnickeri: Retsloff Snickeri.
Area: 36 kvadratmeter.
Byggnadsår: 2013
Karin Matz jobbar på Vera Arkitekter men har också
egen firma, arbetar som lärare på Arkitekturskolan
KTH och är med i gruppen Svensk Standard.
57
1/15 · ARKITEKTUR
Vänster. Del av kortsidan
av disken på butiken Aesop
i Stockholm. En alm med
almsjuka skulpterad av LiesMarie Hoffman.
F O T O LU D G E R PA F F R AT H
TEMA
SKOGSLIV
*
Nu får träet inte bara
vara ett material
utan också en känsla
och romantik.
INTRO
DAN HALLEMAR
I sin bok ”Skogsliv vid Walden”
ser Henry David Thoreau redan på
1800-talet arbetsdelningen och specialiseringen som ett tidens gissel.
Hans skogsliv är ett liv där en människa fogar samman olika
delar av sin person och sitt värv till en helhet. Byggandet är en
viktig del i detta. Waldens byggande är en frihetsdröm, en dröm
om att bli hel och bygga något som sitter ihop.
Om Villa Moelven (s 62) skriver Tomas Lauri att den är ”en
snickeriprodukt”, här har man byggeriet som utgångspunkt.
Men självbyggeriet är också ett kojbygge, en vilja att gömma sig,
dra sig undan. Ett skogsliv och ett kojliv. I Villa Moelven, skriver
Tomas Lauri, är ”en upplevelse av att befinna sig bland träd
toppar inte långt borta”.
När man ser de projekt som vi samlat under temat Skogsliv så
slås man av hur de vänder tillbaka både till skogen och in i träet,
som ett material och som en känsla, som närvaro, som romantik.
62
ARKITEKTUR · 1/13
Kjellgren Kaminsky konstaterar om Öijared hotell (s 72), som
vilar på pålar så att skogen runt om kan få stå kvar, att man där
kan ”uppleva skogens tystnad och förmåga att absorbera ljus”.
Trä får vara romantik.
I två andra tydliga tränära projekt som vi visar, restaurang
Koka i Göteborg (s 92) och butiken Aesop i Stockholm (s 96),
närmar man sig naturen från olika håll. På Koka är den spänstig,
kärnfrisk om man så vill, golv och väggar har klätts i douglasgran som man vill dra handen mot. Träet är en materialitet. På
Aesop är träromantiken mer kusligt. Mer skymning i Walden.
Som de skulpturala trämöbler som konstnären Lies-Marie Hoffman gjort av alm som smittats av almsjukan. Almens sista strid.
Personalen berättar att från den tunga diskens kortsida kommer
ibland myror och svampar fram.
I Malmö, på åkrarna mellan staden och motorvägen, har
man gått så långt som att man i detta numera skoglösa landskap
skapar en helt ny skog och döper den till Millennieskogen (s 82).
Millennieskogens historia började – så klart – år 2000 med att
Malmöbor planterade 1000 träd som en manifestation för
det nya årtusendet. Nu har de här 14 år gamla
träden, på en tidigare trädlös åker, fått sällskap
av en mängd nya exotiska träd i vad man hoppas ska bli en ”evigt grön urtidsskog”. En plats
för kojor. o
63
1/15 · ARKITEKTUR
ÖIJARED HOTEL
* S KO G S LIV
PROJEK T
FOTO ÅKE E:SON LINDMAN
Gömma hus
Intill Gert Wingårdhs nedgrävda klubbhus lägger sig ett
nytt hotell. Också det dolt i naturen. En hotell-koja med
sitt byggmaterial hämtat från träd fällda på platsen.
Öijared Hotell, Floda · Kjellgren Kaminsky Architecture
74
ARKITEKTUR · 1/15
75
1/15 · ARKITEKTUR
Föregående uppslag. Nära
hotellet har granar tagits ned
och använts för att klä huset.
Träribborna ordnas vertikalt för
att förstärka känslan av skog.
* S KO G S LIV
Nedan. Hotellet står på pålar.
Placeringen tillåter befintlig
skog att växa nära inpå.
FOTO THOMAS YEH
Nedan. Balkong. Huset har sex
fasader som vinklar sig olika till ett
spel mellan träribban och den röda,
bakomliggande, färgen.
ÖIJARED HOTELL
F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N
F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N
4
11
9
10
7
6
PL AN 2 1:500
4
8
1. LOUNGE
2. KONTOR
3. TEKNIK
4. FÖRR ÅD
5. STÄD
6. TORKRUM
7. STRYKRUM
8. BIBLIOTEK
9. VENTIL ATION
10. SERVICE
1 1. KONFERENS
A
KO MMENTAR
5
3
4
2
1
SITUATIONSPL AN 1:2 500
1. ENTRÉ
2. KLUBBHUSET
3. HOTELLET
4. DAMM
5. DRIVING R ANGE
76
ARKITEKTUR · 1/15
PER BORNSTEIN
5
Den hårt drivna modularkitekturen har
gestaltats med stor inlevelse.
Det går inte att närma sig den nya hotellbyggnaden
i Öijared, ritat av Kjellgren Kaminsky i Göteborg, utan att först
ta sig förbi Gert Wingårdhs klubbhus från 1987. Hotellbyggnaden
saknar nämligen egen entré utan nås via en gångtunnel från
klubbhusets reception.
Men klubbhuset präglar naturligtvis den nya hotellbyggnaden på fler sätt än så. Att stiga in genom dörrarna till denna
Wingårdhs första (av i dagsläget fem) Kasper Salinvinnare är som
en resa tillbaka i tiden. Framför allt är modernismen påtagligt
närvarande i gestaltningen, interiören är samtidigt mörk och
förtätad, materialen massiva, formerna lekfulla. Arkitekturen
kan sägas hämta sin energi ur spänningen mellan modernistisk
saklighet och postmodernistisk gestaltningsiver, och även om
projektet lånar en hel del från såväl Pietiläs Dipoli i Helsingfors
och från Frank Lloyd Wright i största allmänhet framstår den,
så här 25 år senare, som en ikon i paritet med Nils-Einar Erikssons Konserthus (1935) och Asplunds Rådhustillbyggnad (1936),
båda i Göteborg.
Klubbhuset är också ett barn av sin tid – 1980-talet – då
golfen slog igenom på allvar i Sverige. Med sina attribut
och koder blev sporten en exklusiv social markör i ett indivi »
4
6
3
7
A
PL AN 1 1:500
2
1
B
SEKTION AA
SEKTION A–A 1:400
SEKTION AA
SEKTION BB
SEKTION BB B – B 1:400
SEKTION
B
77
1/15 · ARKITEKTUR
Höger. Granarna har sågats så
att stammens naturliga utsida
pekar ut ifrån byggnaden. Van
kantens grova struktur påminner
om kalkstenen i Wingårdhs
klubbhus (nedan).
* S KO G S LIV
ÖIJARED HOTELL
F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N
+
ÖIJARED KLUBBHUSET
Wingårdhs startpunkt
FOTO THOMAS YEH
Gert Wingårdh beskriver projektet i Arkitektur 2/1989:
”Klubbhuset är byggt som mittpunkt för tre 18-hålsbanor och
en 9-hålsbana. Läget av huset bestämdes alltså av banorna.
En kulle låg centralt intill. Inspirerad av Emilio Ambasz
många nedgrävda projekt föreslog jag en struktur lagd till
och delvis nedgrävd i kullen. I Badenweiler i södra Tyskland
finns en nyanlagd kuranläggning. Den består av tre fritt
formade betongdäck lagda mot ett berg. Bergets vegetation
fortsätter ut över byggnaden. Beställaren besökte Badenweiler
och lät sig övertygas. Min första skiss från -86 visar en tung
betongstomme, en sekvens trappande publika rum längs kullens sydsida och en i många fasetter sönderbruten glasfasad
mot söder (tydligt Pietelä-influerad). Skissen beledsagades av
stämningsbilder ur olika arkitekturtidskrifter. Mest prominent en villa av Claude Petton och F L Wrights Falling Water.”
F O T O S T E FA N H A L L B E R G
Hotellet vid Öijareds golfklubb lägger sig intill en svensk modern
arkitekturklassiker, Gert Wingårdhs klubbhus, som han fick sitt
första Kasper Salinpris för. I sin beskrivning av klubbhuset 1989
nämner Gert Wingårdh inte mindre än fem inspirationskällor.
SEKTION 1:600
79
1/15 · ARKITEKTUR
Nedan vänster. Belysningen
i korridoren är nedtonad. På
golvet en egendesignad matta.
fasadribbor syns i fönstret
i slutet av korridoren.
* S KO G S LIV
Nedan höger. Plywoodpaneler
och läderdetaljer. Modularkitek
turen har gestaltats med inle
velse i rummen.
Höger. Gestaltningen plockar
upp en tråd från 1950-talets
sportstugeromantik, med
figursågade plywood-detaljer
och förvaring på minimal yta.
ÖIJARED HOTELL
F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N
»
80
ARKITEKTUR · 1/15
dualiserat Sverige. I dag är situationen annorlunda. Golfen är
i det närmaste en folksport och överetableringen bland klubbarna ett faktum. Många har slagits ut och fått rekonstrueras
efter en ny ekonomisk verklighet.
Att gestalta en hotelldel till klubbhuset i Öijared kräver
således inte bara ett visst mod, utan också förmågan att göra det
med nya ekonomiska ramar. Den nya hotellbyggnaden ligger fint
insmugen i skogsbrynet mot golfbanorna, i princip osynlig från
omvärlden. Avståndet mot klubbhuset ger båda byggnaderna
den integritet de förtjänar. Rent strukturellt är tillbyggnaden en
tämligen rudimentär historia. Ett antal förtillverkade rumsmoduler har staplats på en plintgrund av stål. Så långt ungefär
som vilken byggbarack som helst. Det intressanta är med vilket
engagemang och uppfinningsrikedom arkitekterna tagit sig an
uppgiften att forma strukturen till en arkitektur.
Exteriört präglas byggnaden av ett raster
av trälameller, sågade av träd från platsen,
med den barkade stammens ondulerande yta
utåt. Framför fönster och andra öppningar har
lamellerna vikts upp och formats till nätta
solavskärmningar. Lösningen må ligga i tiden, Whites naturum
Vättern uppvisar ett liknande arrangemang, men tricket fungerar
och de bakomliggande skivmaterialet får en fin front som varierar
i uttryck med betraktarens rörelse runt byggnaden. Som bäst är
den i flacka vinklar då den bakomliggande fasaden försvinner
helt och stammarna formar en böljande träyta. När de omgivande
träden lövas blir byggnaden ett med omgivningen, måhända inte
lika bokstavligt som det nedgrävda klubbhuset, men ambitionen
är den samma, vilket gör gestaltningen relevant.
Annars är det på insidan som arkitekterna kunnat ta ut
svängarna. Den hårt drivna modularkitekturen har gestaltats
med en inlevelse som för tankarna till hotellkedjan Citizen M
och deras minutiöst studerade sovmoduler.
Den som förväntar sig stora exklusiva sviter här blir nämligen
besviken. Hotellrummen på Öijared är hårt förtätade och ur
dryga trettiotalet rum har två hundra bäddar tillskapats. Varje
rum har sex sängar och är en uppvisning i funktionsstudier,
skjutdörrar och flyttbara väggar. Gestaltningen plockar upp
en tråd från 1950-talets sportstugeromantik, med figursågade
plywood-detaljer och finurlig förvaring på minimal yta.
»
81
1/15 · ARKITEKTUR
Höger. Bakom träfasaden
döljer sig ett hotell med
modultillverkade rum.
Nedan. Ritningsdetaljer
infästning fasad och solskydd
över fönsterparti.
* S KO G S LIV
Nedan. Lounge. Ett rum i två
våningar med öppen spis,
plywoodpaneler och ovan
våningens korridor som mezzanin.
ÖIJARED HOTELL
F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N
F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N
VERTIK AL A FASADPL ANK SKR ÅSKRUVAS
TILL HORISONTELL A REGL AR
VA
JE
R
ST
A
G
VANK ANT PÅ KORTSIDA
FASADPL ANK
45
SOL AVSK ÄRMNING
LIK A FASADPL ANK
°
VERTIK AL SNITT 1:30
»
VANK ANT PÅ KORTSIDA
FASADPL ANK
SOL AVSK ÄRMNING
LIK A FASADPL ANK
HORISONTAL SNITT 1:30
82
ARKITEKTUR · 1/15
100-220 FASADPL ANK
28X70 PASSBITAR, NTR
100 HORISONTALREGL AR, NTR
FASADSKIVA
28X95 VERTIK ALL ÄK T
30 BOARD
9 MINERIT
45X195 REGL AR
195 ISOLERING
PL ASTFOLIE
2X13 GIPS
Allting har dock ett pris och här blir rummen snäppet för
små för att fungera som vistelseyta. De små sittpuffarna blir
bild snarare än inredning och tanken på att sex personer skulle
spendera tid här är osannolik, hur mycket möda som än lagts
på detaljerna. De större rummen fungerar bättre, här lyfter
gestaltningen, vissa rum har fönster åt tre håll med balkong
och storslagen utsikt över landskapet.
Hotellets mittpunkt är i stället den lilla loungen som bildar
angöringspunkt i kopplingen från klubbhuset. Ett vackert
tvåvåningsrum med öppen spis, plywoodpaneler och med ovanvåningens korridor som mezzanin. Det är inget stort rum,
men det är noggrant gestaltat och kompletterar de små rummen
med just den plats för samvaro och avkoppling som ett hotell
med små gästrum behöver.
Det är befriande att Kjellgren Kaminsky vågat ge byggnaden en så stark gestalt, att de armbågat sig till en egen plats
intill klubbhuset och låtit de två byggnaderna leva tillsammans.
Som sämst fungerar det i den grova gången mellan byggnaderna. Här är det som att respekten blev för stor och budgeten
för liten och man kan bara hoppas att marktäckande växter så
småningom lägger sin läkande hand över betongen.
Men som helhet är hotellet ett uppfriskande bevis för att
ambition, kompetens och kreativitet väger upp för en låg budget. Här finns inte en detalj, inte en funktion, inte en yta som
inte tänkts igenom och gestaltats. Svenskt byggande torde
ha en del att lära i Öijared. o
PE R B O R N S TE I N
FAK TA
Öijared Hotell, Floda
Adress: Öijaredsvägen 59, Floda.
Arkitekt: Kjellgren Kaminsky Architecture genom Johan Brandström,
Fredrik Kjellgren, Joakim Kaminsky,
Sanna Johnels, Mélia Parizel, Michael
Tuuling, Sofia Wendel, Maria Syrén,
Paco Pomares, Maëlis Grenouillet,
Claire McGinley, Gaby Andersson,
Joti Weijers-Coghlan, Kay Chang.
Underkonsulter: K: Stiba. E: BA
EL-teknik. VVS: Andersson &
Hultmark. Akustik: Akustikforum.
Moduler: Moelven. Brand: Bengt
Dahlgren. Byggherre: Pikenborg
Förvaltning AB. Entreprenadform:
Partnering. Byggnadsentreprenör:
RO-Gruppen. Bruttoarea: 2 x 300
kvm. Byggnadskostnad: 50 mkr.
Byggnadsår: 2014.
Arkitekten beskriver: Det nya
hotellet i Öijared ligger intill Gert
Wingårdhs klubbhus från 1989. Det
är ett rum i en kulle där materialet
är grovt huggen kalksten som är
ordnad horisontellt.
Den nya huskroppen vilar på
pålar så att skogen runt om kan få
stå kvar tätt intill. En gång binder
samman det underjordiska rummet
med hotellet. Ett par hundra meter
från hotellet har granar tagits ner
för att klä byggnaden. Granarna
sågas så att stammens naturliga
utsida pekar ut från byggnaden.
Vankantens grova struktur påminner
om kalkstenen i klubbhuset.
I hotellet kan besökaren uppleva
skogens tystnad och förmåga att
absorbera ljud. Något av det första
du upplever när du gör entré
i klubbhuset är den brinnande elden.
Eldens förtrollande och samlande
kraft har de två byggnaderna
gemensamt.
Hela hotellkroppen är doppad
i landsbygdens traditionella faluröda
färg. Träribborna ligger sedan som
ett filter utanpå. Då huset har sex
fasader som vinklar sig olika så
blir det, för betraktaren, ett unikt
spel mellan träribban och den röda,
bakomliggande, färgen.
Hotellet har 34 rum, men samtidigt 200 bäddar. Detta innebär
att variationen på antal gäster är
maximal. Det naturliga dagsljuset
har varit centralt i utformningen.
Fasadribborna bryter ljuset på ett
sätt så att skuggbildningar och
mönster skapas under dygnets ljusa
timmar.
Belysningen i korridoren är ned
tonad och belysningen ställbar för
att kunna jobba med de vertikala
ytorna i stället för att lysa upp golvet. Då rummen är parvis ihopsatta
och spegelvända skapas en rytm
som ger korridoren varierande väggytor. Mörkgröna nischer, belysning
över dörren, fasadribbor som far
förbi fönstret i slutet på korridoren
och en egendesignad matta.
Rummen är belysta med tak
armaturer som ger ett dovt ljus till
rummet. Utvalda väggar belyses
via en spotlightskena, golvlampor
ger ljus vid fåtöljer och sänglampans kopparklädda insida ger en
ton till ljuset som lyfter fram det
bästa ur rummets val av material
och färger. Kalkstensgolv, massivt
ekgolv, putsliknande väggar i en grå
dov ton, mörkbrunbetsad plywood,
tweedsoffa, dova och djupa gröna
och röda toner, läder, mindre mäs�singsdetaljer, mattor,
plywoodmönster, trädet
utanför fönstret, tystnaden och elden. o
K J E LLG R E N K A M I N S K Y
83
1/15 · ARKITEKTUR
Höger. Butiksdisken i almträ har designats av
Lies-Marie Hoffmann. Glaslamporna är munblåsta
av Simon Klenell.
Nederst. Entréfasaden mot Jakobsbergsgatan
är grönklassad av Stadsmuseet. Inredningen ses
som en del av skyltningen.
* S KO G S LIV
AESOP
S A M T L I G A F O T O N LU D G E R PA F F R AT H
En trädstams inre liv
In praise of Shadows har döpt sin verksamhet efter den japanske författaren Junichiro
Tanizakis essä Till skuggornas lov (1933). Tanizaki var frustrerad över att den västerländska moderna estetiken inte fungerade i den japanska
kulturen. I essän beskriver han modernitetens
ljusa, hårda och blanka ytor. Och kontrasten
när denna estetik förs in bland den japanska
kulturens mjuka material och skuggor.
När det australiensiska hudvårdsföretaget
Aesop kontaktade In Praise of Shadows för sin
nya butik i Stockholm, upptäckte firmorna att
de delade filosofi: även Aesop nämnde Tanizaki
då de presenterade sitt varumärke.
Den nya, och av Svensk Form redan prisbelönta, butikens utformning bygger på deras
gemensamma syn på taktilitet och material.
Arkitekterna har behandlat den lilla
butikslokalen som en avlång sekvens av rum,
som börjar redan på trottoaren.
Krutet har lagts på förbutiken vars interiör
är en viktig del av skyltningen. Samt på det intima bakre rummet, som är helt fodrat med trä.
upp och myror kryper fram ur stammens inre.
Det som gör butiken speciell är att den
skandinaviska dikotomin – det kontrollerade
strikta gentemot det mörka och vilda – går igen
både i helhet och detaljering.
Träets doft är svår att separera från ångorna
av oljor som strömmar ut i rummet. Inredningens varma ton understryks i väggarnas ljusa
puts, i läderdetaljerna och i kopparn på handfat
och armaturer.
»
Innanför finns lager och pentry för personalen.
Aesop önskade ett nordiskt uttryck, men inte
genom den blonda nordiska schablonbilden.
Den referens de angav var i stället det själsliga
mörkret i Ingmar Bergmans och Lars von Triers
filmer.
Butikens huvudsakliga conversation piece är
disken. Den är tillverkad av en delvis tuktad
trädstock: en alm som fällts i Järna på grund
av almsjuka. Disken har designats i samarbete
med konstnären Lies-Marie Hoffman liksom
stockarna som använts till tvättstället och till
bänken i butikens bakre del – båda almar från
Norra Djurgården i Stockholm.
I almarna syns på vissa ställen motorsågens
framfart, medan ovansidorna är domesticerat
släta. Formen är strikt geometrisk, vilket står
i kontrast till den vilda naturen.
Diskens utformning är, menar arkitekterna,
en metafor för Bergmans kontrollerade film
karaktärers djuriska och svårtyglade inre liv.
Personalen berättar att från kortsidan kommer ibland spår från skogen ut. Svampar poppar
FAK TA
Aesop Bibliotekstan,
Stockholm
Adress: Jakobsbergsgatan 7, Stockholm. Arkitekt:
In Praise of Shadows Arkitektur AB genom Fredric
Benesch och Katarina Lundeberg (ansvariga), Fredric
Benesch (handläggande). Medverkande: Klara Stigner.
Byggherre: Aesop genom Jean-Philippe Bonnefoi,
Thomas Buisson och Jean Meyer. Entreprenadform: Delad
förhandlingsentreprenad. Byggnadsentreprenör: Öhmans
Bygg och Fastighet AB genom Andreas Lindgren och
Peter Kumlin. Konstnär: Lies-Marie Hoffmann (arbeten
i alm). Belysning: PSLab och Simon Klenell. Bruttoarea:
Butiksyta 30 kvm. Byggnadsår: 2014.
L ÄS TM AK AR
GATA N
BI
RG
ER
JA
RL
SG
AT
AN
JA KO BS BE RG
SG ATAN
BIB LIO TE KS
GATA N
NO RR L AN DS
GATA N
3
SITUATIONSPL AN 1:2 000
98
ARKITEKTUR · 1/15
99
1/15 · ARKITEKTUR
Överst vänster. Butikens ljusa främre rum
står i kontrast till det intima bakre rummet.
Nederst vänster. Den bakre delen är fodrad
med ek från Dinesen. Bänken är i alm med
ryggstöd av läder.
Nederst höger. Handfatet i alm har en ho
av koppar.
* S KO G S LIV
2
2
AESOP
Nedan Materialen oljad alm och ek, puts,
läder, MDF och koppar skapar en varm, taktil
och ombonad karaktär och kommer att
åldras vackert.
3
1
5
6
9
7
8
3
PL AN 1:100
»
100
ARKITEKTUR · 1/15
Golvet och väggarna i ek har sammanfogats
med dekorativa butterfly joints, för att kunna
ha maximal bredd på tiljorna. Den förvaring
som krävs för en butik är snyggt integrerad
i väggarna och har en dekorativ funktion.
Genom den noggranna materialhanteringen
har man effektivt utnyttjat lokalens volym och
anpassat sig till rummets befintliga nivåskillnader. Träkonceptet följs ända in i detalj, så som
att butiksdörren har fått ett handtag av alm.
Kronan på verket är Simon Klenells armaturer. De hänger över disken som tre gigantiska
droppar bodylotion. o
J U LI A S VE N S S O N
2
2
3
7. TILL KONTOR /L AGER
8. HANDFAT
9. FÖNSTERBÄNK
4. L JUSL ÅDA
5. DISK /K ASSA
6. BÄNK
1. ENTRÉ
2. TESTERS
3. PRODUK TER
4
5
6
ELEVATION 1:100
101
1/15 · ARKITEKTUR
BOK
UTSTÄLLNING
UT VALT
Höger. Natten, 2013. Giclée.
Nedan vänster. Angrepp från
två håll, 2014.
Nedan höger. Gränden, 2013.
Olja på duk.
Höger. Ruth Brandberg och Selma
Lagerlöf på Mårbacka cirka 1910.
Höger nedan. Ester Claessons
perspektiv till nedsänkt trädgård
till Adelsnäs i Östergötland, 1913.
Vänster nedan. Arkitekt Joseph
Maria Olbrich och hans medar-
betare cirka 1905. Ester Claesson,
till vänster i bilden, var den
enda kvinnan.
FOTO MÅRBACK A STIF TEL SEN
F O T O S V E N - H A R RY S KO N S T M U S E U M
Ingrid Sommar
väljer tre:
Grafiska demoner
Så kan historien skrivas om
Kartor, städer, strider
Forskning i centrum
KG Nilson
SVEN-HARRYS KONSTMUSEUM T O M 25/1
Tävling. Efter orkanen Sandys härjningar initierades
Rebuild by Design för att
hindra en upprepning. 930
miljoner dollar har nu delats
ut till tio vinnande förslag
– bland andra till BIG och
OMA. Visas på DAC, Köpenhamn, till 19 april.
Ikon. Trots nytillskott
som Gehrys Fondation Louis Vuitton
hävdar sig klassiker
na. Som extremt
njutbara 1700-talspalatset Hôtel Biron där
Rodins Tänkaren för evigt
begrundar. Just nu med en
digitaliserad fördjupning i
skulptörens kreativa process,
The Laboratory of Creation.
Musée Rodin, Paris, till 15/9.
Utställning. Är hantverk den
nya sortens lyx? Frågan ställs
i vår på V&A i London. Dagens intresse för handgjort
knyts ihop med traditionell
lyx som haute couture. Medproducent: brittiska Crafts
Council. What is Luxury
visas på V&A 25/4–27/9. o
106
ARKITEKTUR · 1/15
Inte hade jag förstått hur politisk KG Nilson
är! När han i helfigur nu visas på SvenHarrys i Stockholm klarnar blicken för de
kartor, städer och strider han på olika
sätt gestaltat sedan debuten 1959 på
Dalakonstnärernas höstutställning i Falun.
Där föddes han 1942. Och där har han
hittat kartor och byggnader som återkommit i hans konst fram till denna dag. Inte
minst ett månghörnigt hus med toppigt
tak som han, oklart när, fann på en gruvkarta från 1650.
Det hexagonala huset, eller möjligen
tältet, symboliserar för konstnären såväl
boende och samhällsbygge som högkvarter,
militärbas och tillfälligtvis större stad.
På utställningen, där verken som visas
företrädesvis finns i konstnärens ägo, återfinns byggnaden som skulptur, måleri och
som träreliefer fästade på duken.
Det tvådimensionella måleriet tar ögonblickligt än mer tredimensionell gestalt.
Ytbundet djup är sedan länge en av denne
konstnärs främsta specialiteter.
I KG Nilsons konst syns inga människor.
Viggen-vyerna över åkrar och fält,
de till måleri omvandlade kartbilderna över
militära läger, gated communities och
förortssprawl är lika obefolkat ödsliga som
amerikanska, övergivna downtowns.
En krypande obehagskänsla infinner sig
successivt genom de grafiskt pregnanta
verken. Samtidigt maskeras budskapet om
katharsis genom konsten som Nilson ger
uttryck för att vilja uppnå i både katalog och introduktionsfilm, av symbolernas
grafiska tydlighet och utförande i klara,
”glada färger”.
Tanken infinner sig att inte heller konstnären, föresatserna till trots, fullt ut vågar
möta demonerna utan gör som många
av oss andra: flyr undan i yta, form och
färg. Figur-grund-växling uppstår och
skymmer sikten för tolkningarna. Stundtals
syns de målade vapenslagen inte längre
vara civilisationskritik. Bara en pojkes lek
med tennsoldater. o
LE N A FRO M
Monica Sand (red)
ARKITEKTUR- OCH DESIGNCENTRUM 2014
Kärnan i det gamla Arkitekturmuseet var
dess arkiv, som nu ingår i Arkdes. Det
innehåller en mycket stor samling ritningar,
foton och handlingar som rör Sveriges
moderna arkitekturhistoria. Därmed utgör
den ett viktigt kulturarv i sig, men den har
också indirekt haft stor betydelse genom
sin koppling till historieskrivningen. Som
en huvudkälla för forskningen inom ämnesområdet har den bidragit till att prägla
vår bild av den svenska arkitekturens utveckling under de senaste drygt 100 åren.
För att den historiska kunskapen ska kunna
ifrågasättas, fördjupas och berikas i ny
forskning behöver man alltså veta hur
samlingen kommit till, vad som finns i den
och vad som inte finns där.
Arkivet har byggts upp successivt under
lång tid. Delvis har det skett genom ett
medvetet urval, där uttalade eller outtalade
kriterier avgjort vad som samlats. För att
kunna tolka materialet rätt är det alltså
viktigt att dessa kriterier tydliggörs. Men
det finns också ett stort mått av godtycke
i samlingen eftersom mycket av dess innehåll kommer från donationer av enskilda
arkitekters och/eller arkitektkontors arkiv.
Frågan blir alltså vems material som hamnat där, och vad som i varje enskilt fall
sparats eller kastats redan dessförinnan.
I antologin Forskning i centrum visar ett
antal forskare genom egna studier hur
samlingens möjligheter och tolkningsproarkivet kan användas i praktiken. Stina
blem. En slutsats är att det behövs fler
Hagelqvist har utgått från fotosamlingens
analyser av arkivets innehåll. För att samursprung i dåvarande SAR:s arkiv och dislingen ska kunna utnyttjas på bästa sätt
kuterar de värderingar som styrde urvalet
är det självfallet också avgörande att det
då. Det är en klargörande
analys som behöver vidgas
i nya studier över hela arkiSamlingen innehåller mycket
vets innehåll.
Samlingen är en guldokänt material som kan ge nya
gruva inte bara för att fördjupa och komplettera vad
infallsvinklar på historien.
vi redan vet, utan också
för att den innehåller så
mycket okänt material som kan ge nya
finns kunnig personal. Därför är det ytterst
infallsvinklar på historien.
olyckligt att arkivet under de gångna åren
Catharina Nolin ger ett bra exempel i sin
förlorat flera av sina mest erfarna medarstudie över kvinnliga landskapsarkitekter.
betare.
Hon lyfter fram några av dem som varit
Antologin innehåller viktiga bidrag, men
framträdande i sin samtid, men som helt
som helhet skulle den ha vunnit på en
saknas i etablerad historieskrivning. Det
större koncentration. Det spretiga intryck
har heller inte varit helt lätt att hitta dem
man nu får förstärks av formgivningen
i arkivet, eftersom deras efterlämnade
som skiftar för varje kapitel. I ett fall
papper kan vara sorterade under samarär texten så liten att den knappt
betande (manliga) arkitekters namn. Man
går att läsa. Man hade önskat att
behöver alltså ha specialkunskaper för att
formgivaren inriktat sig mer på
veta var man ska leta.
att underlätta läsningen än
Det är utmärkt att Arkdes tagit hjälp
att göra en kul grej. o
107
av forskare utifrån för att belysa den egna
E VA E R I K S S O N Ä R
1/15 · ARKITEKTUR
→
UTSTÄLLNIN G
Höger. Nadav Kander, Chongqing IV (Sunday
Picnic), Chongqing Municipality, 2006.
Nedan. Bernd och Hilla Becher, Goole,
Storbritannien, 1997.
Bilderna som
bygger världen
Constructing worlds
Barbican Art Centre
T o m 11/1.
Arkitektur- och designcentrum
20/2–17/5
Året var 1936 när Berenice Abbot tog sin
berömda bild av några av de första hyreshusen för arbetare på Manhattan. Men
trots att husen bara är några decennier
gamla ser de med sina karakteristiska balkonger med brandstegar påtagligt ålderstigna ut i förhållande till de nya blanka
höghus som skjuter upp omkring dem.
Barbican Art Centres stora exposé över
arkitekturfotografi, som snart anländer till
Arkitektur- och designcentrum i Stockholm,
tar avstamp i Berenice Abbotts bilder från
1930-talets New York och sträcker sig fram
till idag. Abbotts bilder utgör själva essensen av utställningen: ambitionen är att
skildra modernitetens framväxt samt hur
arkitekturen – och bilderna av den – påverkar människans syn på världen de lever i.
Ungefär samtidigt som Berenice Abbott
tog sina kontrastrika Manhattanporträtt
reste Walker Evans omkring på USA:s
landsbygd. Till exempel bröt han sig in i ett
frukostrum på en plantage i Louisiana. Han
fotograferar det bedagade rummet, som
med sina kolonner vittnar om det slaveri
som gjorde plantageägarnas byggnader
möjliga. Med vad man skulle kunna kalla en
fotografisk isbergsteknik skildrar han också
landsbygden under 1930-talets depression.
Förfallna träkåkar bakom de nybyggda
bilvägarnas reklampaneler. Mest berör porträttet av den 27-åriga bondhustrun Allie
Mae Burroughs. Hennes slitna och fårade
hy vittnar om depressionens verkningar och
den hårda
miljön hon
levde i.
Arkitek108
turtidskrifter
ARKITEKTUR · 1/15
hade och har en viktig roll i skapandet av
arkitekturbilder. Det var till exempel Arts &
Architecture Magazine som lanserade initiativet Case Study Houses; för att ge allmänheten och byggindustrin en serie billiga modernistiska husmodeller av kända arkitekter.
Julius Shulmans foto av Case Study House
#22 (Pierre Koenig) har blivit ikon för en
epok; nattbilden med två kvinnor i fåtöljer
i ett upplyst helglasat rum med ljusen från
Los Angeles som fond. Den perfekta marknadsföringen av det moderna livet.
Under samma epok dokumenterade
Le Corbusiers husfotograf Lucien Hervé
uppförandet av den modernistiska staden
Chandighar i Indien.
Men trots en del bilder av människor
och byggprocess är hans bilder betydligt
mer estetiserande än dokumenterande. De
modernistiska vinklarna, ljuset och skuggbildningar skapade helt nya möjligheter
för arkitekturfotot, som snarare tar formen
av modernistiskt abstrakt måleri.
Bland de postmoderna bidragen sticker
paret Hilla och Bernd Bechers industrilandskap ut. De var pionjärer vad gällde
att göra industriella detaljer till solitärer
på sina bilder – gasklockor, masugnar och
rackiga arbetarbostäder.
Luigi Ghirris fascinerande bilder från 1987,
av Aldo Rossis Elementary School (1972–76)
i Fagnano Olona i Italien är utställningens
enda bilder som inte är gravallvarliga. Humoristiska bilder där en hög skorsten i tegel
dyker upp som fokuspunkt på alla bilderna.
Utställningen börjar både mångsidigt och
stringent. Men mot slutet tappar urvalet
sitt undersökande fokus. Det är för många
globala flanörer – samtliga killar – som
dokumenterar urban fattigdom i utvecklingsländer.
Det går visserligen att se denna genre
som en dialog med Walker Evans. Men det
jag upplever är snarare en gröt av postkoloniala äventyrare: Ed Ruschka, Simon
Norfolk, Guy Tillim och Bas Princen. Ett
slags krigskorrespondenter, fast med beröringsskräck, som tar distanserade bilder av
urbana fattiga sammanhang.
Endast två av namn är omistliga: Iwan
Baan, med nära porträtt av människors liv
i den vertikala slummen Torre David
i Caracas. Samt utställningens affischnamn
Nadav Kander, som sticker ut med sina
poetiska dokument av senare års moder-
nisering av Kina. Men deras arbeten ligger
närmare konst och journalistik än arkitekturfoto.
Bland samtida fotografer är visserligen
även det abstrakta arkitekturfotot livskraftigt. Helène Binets bilder av Judiska museet
i Berlin är de som påminner mest om föregångaren Hervés. Luisa Lambris ligger ännu
närmare bildkonsten i sin skildring av en
villa genom en enda strimma ljus. Hiroshi
→ Jag saknar den rika världen
här, både dess lyxprojekt
och dess fattigdom.
Sugimotos oskarpa bilder av berömda byggnader är en frustrerande lek med idealet
om exakthet och precision.
Jag frågar mig varför samtida arkitekturfoto nästan bara representeras av slum
områden på distans och abstrakt geometri?
Varför curatorerna helt bortser från den
rika världens arkitektur där intressanta
kopplingar till den moderna historien också
står att finna.
1960 var man stolt över västvärldens
tekniska framsteg. Men i dag? Skulle
den samtida varianten av Shulmans
Case Study Houses vara omöjlig att visa?
Jag saknar den rika världen här, både
dess lyxprojekt och dess fattigdom. Hade
man visat bilder även från platser som
London och Stockholm skulle u-landstemat
te sig mindre exotiserande.
En stor del av det arkitektfotografi som
inte representeras här, förutom de klassiska Case-Study bilderna, handlar om att
marknadsföra och lyfta fram arkitekternas
visioner. En slags glorifiering av arkitekturens betydelse.
Överst. Iwan Baan, Torre David #10, 2011.
Mitten. Julius Schulman, Case Study House #22,
1960. Arkitekt: Pierre Koenig.
Vänster nederst. Berenice Abbott, Night View,
New York City, 1932.
Höger nederst. Hélène Binet, Judiska museet
i Berlin, Untitled 9, 1997.
Allt fotografi estetiserar i någon mån
verkligheten. Även det kommersiella
arkitekturfotot. Att man blundar för
denna diskussion, kanske för att
bilderna i vår tid inte ses som
tillräckligt fina för att visa
på museum, är utställningens dilemma. o
J U LI A S VE N S S O N
109
1/15 · ARKITEKTUR