Grundad 1978
Nr 2 2014
Boken
som
inte
brann
upp
Torpare, statare
och madammer
på Bergs gård
Boken som kunde tala sidan 2
Torparna har ϐlyttat
sidan 7
Torp i många hundra år sidan 10
2014 2
Hästlekis
Frösunda ljugarbänk
sidan 15
sidan 16
1
Göte Österberg på
Bergs gård stod
framför vedpannan.
Han hade ϐlera kartonger med gamla
papper som just
skulle eldas upp. Då
upptäcktes han av
svärsonen Inge Olsson som lyckades
rädda dem.
Papperen rymmer
en levande bild av
livet på Bergs gård
för hundra år sedan,
mellan 1903 och
1916.
H
ästkärran skakar när den rullar nedför
backen från Bergs gård på väg till mejeriet
vid stationen.
Ladugårdskarlen Wiktor Jansson kör
vant med hästen Malla. Det är hans huvuduppgift på gården. För att Malla ska orka
bromsa det tunga lasset nedför backen har
hon hindertyget på, bakselen med de breda
läderremmarna som går runt Mallas bakdel.
Det är hindertyget som hjälper till att
hålla emot lasset. Skomakare Ekström
har varit och lagat tre stycken för 6,50.
Tidigare har han lagat en annan sele åt
Malla. För det ﬁck han 2 kronor.
I ladugården har det varit fullt arbete
sedan tidiga morgonen. Ladugårdskarlarna
Theodor Högbergs hushållerska och Carl
JohanTörngrens hustru har mjölkat. Att
2
de ska mjölka står inskrivet i männens
kontrakt med ägaren Otto E Mattsson och
hans hustru Anna Kristina Danielsson på
Bergs gård.
Makarna Mattsson bodde tidigare i
Billsta. Otto har också ﬂyttat affären och
mejeriet som låg i Billsta ned till ett nytt
hus vid stationen som han låtit bygga.
Högberg och Törngren har, som alla
andra statare och torpare, skrivit kontrakt
med Mattsson:
Det åligger Högberg att sköta ladugården såväl söndag- helg och hvardagar och
noggrant fullgöra de föreskrifter utfodringslistan bestämmer och även åtager sig min
hushållerska att mot en ersättning af 3 öre per
100 liter fullgöra mjölkningen 2 á 3 gånger
dagligen hälften af gårdens mjölkande kor.
Det åligger Törngren att sköta ladugården såväl sönd- helg och hvardagar
och noggrant fullgöra de föreskrifter angående fodring som lista visar. Rykta och
hålla kreaturen rena och hålla snyggt
och ordentligt i ladugården. Noga tillse
mjölkning att korna bli riktigt mjölkade
så att de ej bli sjuka.
Fullständig nykterhet fordras eljest 15
kronor förlust af lönen.
Hustrun skyldig att mjölka mot en
ersättning af 10 kronor per månad.
Ladugårdskarlen Wiktor Janssons hustru jobbar också med mjölkning tillsammans med statarhustrurna, madammerna,
Jansson och Andersson, ibland också madammerna Carlsson och Wiberg som också
diskar efter mjölkningen.
2014 2
Det var i landskapen runt Mälardalen som statarsystemet utvecklades på
1700-talet och det blev kvar i ungefär 200
år.
Statarsystemet
Att bli statare var en ”familjeanställning” enligt författaren och statarbarnet
Ivar Lo Johansson. Stataren måste förbinda sig att hustrun skulle mjölka. Ivar
Lo Johansson skriver:
En statarhustru kunde inte åläggas att
mjölka mer än 15 kor eller mer än 150 liter
mjölk per dag. Mjölkningen omfattade
dagligen 3 perioder, morgon, middag och
kväll.
Genomsnittligt var tiden 4 - 6 timmar
dagligen. Första mjölkningen började som
regel kl. halv fem på morgonen. Handmjölkningen tillhörde de mest slitande av
statarhustruns många sysslor.
I Hufvudrakning från Bergs Gård
står det 1910:
Ladugårdens konto
Levererat mjölk till Frosunda mejeri
under November månad 6547 liter oskm
(oskummad) mjölk.
Madam Carlsson är gift med statare
Axel Carlsson. Kontraktet han skriver
under när han börjar arbeta på Bergs gård
lyder så här:
Carlsson antages som kördräng och
deltager om morgonen både sön- och helgdagar med stallets rengöring och rykt, då
ej annat förekommer, och åligger Carlsson
att köra oxar efter befallning, och för öfrigt
deltaga i alla vid gården förekommande
arbeten. Och äfven åtager sig min hustru
att emot vanlig ersättning på sommaren
efter budning deltaga i gården yttre arbete,
äfven som att vid förfall mjölka.
Och i statare Johan Teodor Wibergs
kontrakt står det:
Arbetstiden omfattar den vid gården
vanliga. Wiberg åligger att om morgnarna
då ej annat förekommer deltaga i stallets
rengöring och rykta oxarne, äfen sön- och
helgdagar, köra oxar och för öfrigt deltaga
i gårdens alla förefallande arbeten.
Hustrun åligger att deltaga i mjölkningen och vid skördetiden biträda i gården
yttre arbete mot den vanliga ersättningen.
Statare, drängar och pigor ﬂyttade samma dag. 1812 blev ﬂyttningsbetyg obligatoriskt för alla i Sverige. Det följde människan
genom hela livet. Vid första ﬂytten skrev
prästen på beviset och det tog man med
sig till nästa ställe och nästa präst där det
fylldes på. Det var noggrann kontroll av
vilka som ﬂyttade in i en socken, för man
ville inte få in fattigt folk som belastade
socknens ekonomi. Detta gör också att
kyrkböckerna innehåller information om
alla personer som ﬂyttade inom landet,
vilket gläder bland annat släktforskare.
Stora ϐlyttdagen
År 1819 fastställdes ﬂyttdagen för statare
och andra till den 24 oktober och sedan
hade man en vecka på sig att ﬂytta. Den
2014 2
veckan har kallats ”slankveckan”, friveckan. Det var en slags semester utan lön. Man
ﬁck då klara sitt uppehälle själv.
Slankveckan var en rest av den så kallade legostadgan, även kallad tjänstehjonsstadgan, en lag i Sverige som reglerade
förhållandet mellan husbonde och hans
anställda ute på landsbygden.
Ur kungl. maj:ts förnyade nådiga legostadga för husbönder och tjänstehjon;
Given Stockholms slott den 23 november
1833.
10 § Tjänstehjon skall i sitt förhållande
vara gudfruktigt, troget, flitigt, lydigt, nyktert och sedligt samt icke undandraga sig
det arbete och de sysslor, husbonde skäligen föresätter. Är tjänstehjon försumligt,
gensträvigt, eller oordentligt och låter det
sig ej rättas, eller visar det sig otroget,
okunnigt eller eljest odugligt i tjänsten,
må det därifrån skiljas med förlust av
hela lönen, samt erhålle sådant betyg det
förtjänar; ersätte ock husbondens skada,
där han därom vid domstol utförer.
52 § Avviker tjänstehjon ur tjänst förr
än tjänstetid ute eller det redo för sig
gjort, have husbonde våld att hämta det
åter, och blive tjänstehjon i tjänsten till
flyttningsdag, samt miste halva lönen och
gälde skadan.
Enligt rättsvetenskap var det slankveckan
som skilde stataren från trälen. Slankveckan
var symbolen för tjänarens frihet. Ordet
slank är en böjning av det fornnordiska ordet
slinka som bland annat betyder sticka iväg
utan att märkas. På norska betyder slinka
att lata sig under arbete.
Vårﬂyttningar förekom, men de var inte
så vanliga. Stataren Johan Teodor Wiberg
”städjades”, anställdes som statare, den 24
maj och ﬂyttade in med familjen den 25
juli 1904 från Adolf Fredrik i Stockholm.
Redan året därpå ﬂyttade han vidare till
Hagby gård i Täby den 26 oktober.
Flytta, ϐlytta, ϐlytta
Anledning till ﬂytt var att försöka få bättre
lön och naturaförmåner, men främst handlade det om dåliga bostäder. En statarlänga
bestod av ﬂera bostäder, de ﬂesta på ett
rum och kök.
En statarbostad vid Berg var det som
nu kallas Jägarbo och ligger några hundra
meter från gårdens huvudbyggnad.
I statarlängan skulle också ﬁnnas utrymme för förvaring av potatis, spannmål
och andra matvaror. Man skulle ha vedbod,
dass, tillgång till tvättstuga och svin- eller
hönshus. Mark att odla potatis på skulle
också ingå.
Det blev också lätt irritation mellan
familjer som bodde tätt inpå varandra.
Potatislanden kunde också vara olika bra,
vilket ledde till bråk.
Vid en undersökning av hur statare ﬂyttade gick det att se att de ibland återvände
till en plats de arbetat på ﬂera år tidigare.
Man drog då slutsatsen att de ﬂyttade
runt för att prova på hur det var på andra
ställen, och var det gamla stället bättre
så ﬂyttade man tillbaka eller så ﬂyttade
man inte därifrån om man hade det bra
och trevliga arbetskamrater.
Om stataren stannande kvar och accepterade sitt kontrakt för ännu ett år ﬁck han
som tack för hjälpen en ”städja” från ägaren på gården. Städjan var för de ﬂesta på
Bergs gård tio kronor men några ﬁck bara
fem. Befallningsman Malmqvist ﬁck 25
kronor. Vid slankveckorna träffade statare
varandra, och då diskuterades kvaliteten
på gårdar och ägare.
En statare kunde också ”fastna” på en
gård. Gårdarna hade ofta en bod där statarna kunde köpa varor. Om han förköpte
sig och inte kunde betala, så kunde han
inte heller ﬂytta utan hölls kvar på grund
av skulden till gårdens ägare.
Även statarna på Bergs gård hade
bodskulder varje månad, men om någon
blev fast förtäljer inte historien.
Statare betalade också krono- och kommunalutskylder, det vill säga skatt. Statdrängen Gillberg betalar 2 kronor och 13
öre i skatt 1903.
Hustrun mjölkar
År 1905 - 1906 jobbar stalldrängen Georg
Larsson på gården. Hans hustru mjölkar
också. Kontraktet lyder så här:
Larsson åligger att fodra och sköta hästar
och oxar, ävensom skoning å densamma. Sönoch helgdagar passa i stallet med fodringar
lika som hvardagar och för öfrigt deltaga i
alla vid gården förefallande arbeten.
Och även åtager sig min hustru att
deltaga i mjölkningar mot en ersättning
af 10 kr per månad.
När statare Gustav Ekwall har gjort sitt
dagsverke ska han också sköta familjens
sysslor. Som stat 1903 får han 1 tunna
hvete, 6 tunnor råg, 1 tunna korn, ½ tunna
ärter, 1 tunna blandsäd, 34 kg sill, 1 fjärding strömming, 1 kubikfot salt, 1 kanna
oskummad mjölk, sätta 2 tunnor potatis,
1 kappe bönor och 1 kappe ärter. Han får
odla sin egen potatis, sina ärter och bönor.
Med gammalt mått mätt
Metersystemet för mått och vikter
infördes i Sverige 1878. Det hindrade
inte att gamla måtteneheter användes
långt in på 1900-talet, som i Bergs
bokföring. De gamla måttten var ibland
lite oprecisa, och dessutom ibland olika
för olika varor.
Här är några mått som förekommer
i Bergs räkenskaper, med ungefärliga
motsvarigheter i moderna mått.
Famn
Fjärding
Kanna
Kappe
Kopp
Kubikfot
Läst
Tunna, torr
Tunna, våt
1,8 m
1/4 tunna
2,6 liter
4,6 liter
1,5 dl
26 liter
ca 2 kubikmeter
146 eller 100 liter
126 liter
3
Utöver det får han kontant lön. Den
uppgår till 190 kronor och fördelas ut över
hela året. För dem köper han bland annat
potatis. Han betalar också pastoralier på
30 öre.
Det är pengar som går till lön för kyrkoherde eller annan präst som gården ska
bidra med. Han stannar ett år som statare
på Bergs gård.
Alla får inte lika mycket. Statare Axel
Carlsson får samma år bara 3 tunnor rågmjöl. Hans kontanta lön är 205 kronor.
Varför ersättningarna är så olika framgår
inte. C H Lans är statare på gården 1906 1907. Han får även 2 kg torrﬁsk och 2 kg
kabeljo.
Ersättningen för ﬂyttkostnad skiljer sig
också åt, och även hur länge man bor kvar.
Axel Carlssons familj bor i statarbostaden
1903 - 1904 men återvänder 1908 - 1909.
Stalldrängarna, ladugårdsdrängarna,
fördrängen, ladugårdsbiträdet och ladugårdskarlen på Bergs gård får liknande
stat som statarna. Skiljer det sig något så
är det mellan personer och inte mellan
olika befattningar.
Men de som skiljer ut sig är torparna.
4
Torparna
Till Bergs gård hör torpen Lövsättra och
Tallen i början på 1900-talet. I Sverige
fanns då olika typer av torp. De kunde
vara egna jordbruksfastigheter men kunde
också lyda under en gård med en bit jord
att bruka för egen del vid torpet. Det fanns
livstidstorp där man var garanterad att få
bo livet ut. Man betalade arrendet med
dagsverken och ägde alltså inte torp och
mark. På skattetorpen utgjorde arrendet
dagsverken på gården. I kontraktet stod
hur många dagar man skulle arbeta och
ofta var det vid skörd och trösk. För
övrigt drev man sitt egna lilla jordbruk
på den tilldelade åkern och betalade en
del av arrendet i pengar. Bodde man i ett
frälsetorp skulle arrendet betalas helt med
dagsverken.
Fredrik Andersson är en av torparna
på Lövsättra. Troligen var det ett skattetorp. Som arrende för torpet ska han göra
dagsverken, eller karldagsverken som det
också heter, på gården. Hans kontrakt från
1903 sade då att han skulle göra:
52 dagsverken per år för torpet eller 1
dag i hvarje vecka samt 16 hjondagsverken
på sommaren. För nedanskrifvne stat 156
mansdagsverken samt 14 hjondagsverken.
Stat 7 tunnor råg, 1 tunna hwete, ½
tunna ärter, 34 kg sill, 1 fjerding strömming, 2 koppar salt, 50 lä hö, 40 lä råghalm, 100 lä vårsädeshalm.
Måttet lä står sannolikt för läst, som
var ett rymdmått av lite varierande storlek,
men ofta runt 2 kubikmeter.
Andersson får också chans att tjäna lite
extra pengar genom att ta olika jobb som
erbjuds på gården. För dikning i Bylegärde
i juni 1903 får han för 42 famnar 4 kronor
och 20 öre. Han hugger också ved och får
huggarlön å 1 famn ved 1:50 i januari 1904.
För handrensning å ärter 6 kronor i april
1904, säcklagning augusti 1904 2 kronor, för
vattenbärning å dragarne på bete 3 kronor
och för kaffe till Alin 9 dagar 2,70 i juli 1905.
I april 1905 gör också barnen Elin 15 år och
August 13 år 1 dagsverke var, och i maj gör
August 5 och Elin 6 ¾ dagsverken. August
får 75 öre per dag och Elin 1 krona.
På torpet Tallen bor Johan Rothman
med sin hustru Margareta Charlotta Jansson. Här har de bott länge. Johan kom
först från Lundby i Orkesta som statare
till gården i maj 1894 innan han övertog
torpet i november samma år. Hustrun är
från Wreda i Frösunda och själv är han född
i Sollentuna 1860. Tallen ligger vackert
med utsikt över Helgösjön. De har ett stall
och loge, tvättstuga, utedass och plats för
gris och höns.
Vid torpet ligger en åker där Johan sätter
sin tilldelade potatis:
Under året skall utgöra 2 karldagsverken i hvarje veckan å utsatta dagar
tillsammans 104 dagar per år, samt 30
hjondagsverken vid Budning af Befallningsmannen jemte 2 Stockholmsresor.
Några år senare ökar Stockholmsresorna till fyra för att sedan åter bli två.
Hjondagsverken är det som hans hustru
utför. Hjon var en äldre svensk benämning
på en person som ingick i ett hushåll eller
ett tjänstehjon.
2014 2
Även Rothman jobbar med andra sysslor utöver det som står i kontraktet. Han
brukar göra qvastar och får 2 kronor för
ett dussin. Vid ett tillfälle arbetar han med
taktäckning på Lövsättra. Hästen kan han
låna ut ibland vid trösk när gårdens hästar
inte räcker till.
Dagsverket gör han bland annat i ladugården. Ibland får han jobba över, men det
får han betalt för. Madam Rothman jobbar
också i ladugården som mjölkerska.
Han får även betalt för att lägga om
halmtaket på torpet.
År 1910 ersätts han för 1 natts vakthållning vid Hagalund. Vad vakthållningen
avser framgår inte, men ﬂera andra arbetare
vid Bergs får ersättning för samma uppgift.
I torpet bor också pigan Selma Jansson
som gör dagsverken och lagar säckar.
Befallningsman
Gården är alltså en stor arbetsplats med
många uppgifter och personer. Den som
ska hålla ordning på alla heter Johan
Leonard Malmqvist, med titeln befallningsman. Han har jobbat på gården sedan
1902 och styr över arbetarna.
I Nationalencyklopedin står det om
befallningsman:
Person som utsetts att för överordnads
räkning sköta eller förvalta ett visst område, i senare tid särskilt om person som
övervakar arbetet på en större lantgård.
Han har fått en del privilegier i sitt
kontrakt, bland annat fri potatissättning
och upplockning.
Hans hustru Hanna Malmqvist, eller
Johanna Andersson som hon heter i kyrkböckerna, har sytt 6 nya mjölkförkläden till
madammerna. För dem får hon 3 kronor.
Hon har också sytt 6 ladugårdsförkläden
för 1,80 och märkt hästtäcken.
Hon får arbeta mer uppe vid herrgården
än de andra kvinnorna och får bland annat
skura verandorna och räfsa i trädgården.
Stall och ladugård måste skötas om.
Ladugårdskarl Eriksson reparerar i ladu2014 2
gård och källare. Han lägger in galler i
kalvkättarna och gör nya spiltor i stallet.
Snickare Uddenberg är kallad för slöjd,
som han får 75 öre för. Han sotar också
kakelugnarna i stallbyggningen och sätter
in en järnspis och nya rör vid torpet Lövsättra för 3,50 kronor.
Djuren måste också ses om. De får lätt
sår. Då är det bara att bege sig till Rimbo
apotek för att köpa blyvatten, även kallat
blyättika, som framställs genom kokning
av blyoxid och blir en klar färglös vätska
med sötaktig smak. Den har en kraftigt
sammandragande verkan på färska sår och
svullnader, så den klarar man sig inte utan.
Lysol är också en vara från apoteket som
används. Det är en blandning av kreoler
med harts- och oljetvål. Utseendet är en
mörkbrun, klar, karbolliknande vätska som
är bakteriedödande. Den kan användas utspädd till sår och desinﬁcering av toaletter,
men mest används den för desinfektion av
kläder från smittosamt sjuka personer.
Om man ändå åker till Rimbo så kan
man passa på att köpa en nosring för ladugården.
Bråda dagar
Men nu är det bråda dagar. Våren har
kommit och det är dags att förbereda för
sådd och bete. Det ska huggas störar till
stängsling och hässjning och ärtor ska rensas. Det gör bland andra madam Karlsson
som också sätter ärtorna och potatisen.
Befallningsman Malmqvist far på gille
i Sigtuna och får med sig drikspengar till
det. Han har också varit på Åbyholmsauktion, en utgift för gården på 1 krona.
På senvintern lejs G Nilsson att åka till
Stockholm efter en häst. Resan kostar 1,50
kr. Nu är också dags att fara till Lovisedal
och betäcka kossan Tyra. Törngren ska åka
till Wallentuna med en tjur. Han får med
sig 1,50 till drickspengar och resa.
Stoet ska också betäckas. Det görs i
Rånäs. Stalldrängen Gustav Nilsson får åka.
Malmqvist far till Stockholm i oxaffärer.
I juni blir ett av djuren hastigt sjukt,
så stator Lans måste åka för extra skjuts
efter veterinär Kuhlman. Han har besökt
gården tidigare samma vår, och då skjutsade befallningsman Malmqvist honom
till Långhundra efteråt. För det ﬁck han
1,50 kr i ersättning.
Så är det dags att ta sig an allt arbete
som sommaren för med sig på en gård.
Ladugård och stall är tomma. Djuren är på
bete och man kan städa. För 560 famnar
torvutkastning i ladugården får madam
Wiberg 5,60 kr och för övertid 1 krona.
På gården är det alltid noga med att arbete
över det avtalade ska ersättas.
Karl Ferm från Löfsta kommer och skor
10 hästar. Mat och kaffe åt hofslagaren
betalas med 1,50 kr.
Skördetid
Det gäller att vädret är bra när det är dags
för slåtter. Statare Gillberg är till och med
tvungen att jobba på natten. Hela 6 ½
dagsverken på nattslåtter.
Sedan kommer höbärgningen och hässjning av hö och säd, skördearbete och
valldagar i tät följd.
Nu blir det bråda dagar på gården igen.
Karl Högberg kallas in extra. För 20 valldagar får han 10 kr, och som om inte det
skulle räcka så kommer lantbruksmötet i
Gottröra också mitt i skörden. Dit får statare Högberg åka med 2 kronor på ﬁckan.
Johan Rothman måste jobba övertid med
hölangning, liksom Edvin Eriksson och
Leonard Andersson som kallats in utifrån.
Inför tröskningen uppbådar man allt
folk man kan få tag på. Till och med de
båda skomakarna Baudou och Ekström
deltar 1906. Finskomakare Karl August
Baudou bor i Sandvreten, även kallad
barnmorskebostället. Hans hustru är barnmorskan Emilia Lovisa.
Jobb, jobb, jobb
Mycket ska förberedas. Man köper nya
skaft till 6 högafﬂar för 35 öre styck. Man
5
Med hösten kommer mörkret, och man
måste arbeta i ljuset från lyktor. Förrådet
av lyktor ses över, och det kompletteras
med en lykta för 1,50 kr. Man behöver
också en smörjkanna, så en sådan köps in.
Ladugårdskarl Eriksson skor Malla
inför vintern. För det får han 1 kr betalt.
Madam Bergman ska skura matboden
vid gården och lite annat inför vintern då
förråden ska fyllas på.
När stensprängare Alén får jobb på Berg
får statare Gillberg betalt för att han ser
till att Alén får kaffe. Gillberg ligger efter
med betalningen på auktionsskulder och
bodskulder, så varje öre kommer till pass.
Karl Alén (1845 - 1923), eller Ahlén som
det också stavas ibland, nämns i boken
Hört, sett och skett i Frösunda, skriven
av Bengt Andersson 2008:
Efter att under ungdomsåren som lärling ”med fallenhet” fått utbildning i
stenhuggeri och grundläggning kallades
Karl allmänt inom yrket för Sten Ahlén.
Han var en av de skickliga och välbetalda
stenarbetare som arbetade i den nybyggnation som pågick i huvudstaden. Bygden
var i behov av en skicklig grundläggare
och skullbrobyggare. Även vägbroar och
grindstolpar låg inom Sten Ahléns kunskapsområde.
Man kan räkna med att från början av
1870-talet och fram emot 1920 lade Ahlén
i stort sett grunden till allt som byggdes i
Frösunda med omnejd.
Andra tider på året arbetar man med
dikningsarbeten och renskottning. Bland
andra anlitas Jansson i Wreda och Lindgren i Skräfsta. Lindgren får 36,80 för184
famnars dikning i Bergsättra.
Pumpmakare Eriksson tingas för 2
dagar med en ersättning av 3 kronor för
mat och logi.
För att få in vattnet till ladugården från
brunnen behövdes en pumpinrättning. De
som utförde dessa arbeten kallades pumpmakare. De använde stockar som ledningar
genom att borra ett hål rakt igenom. Sen
satte man ihop dem till ett långt rör som
gick från brunnsbotten in i ladugården.
Pumpkannan gjordes av trä och sulläder.
Man grävde ner stockarna som låg mellan
brunn och ladugård så att vattnet inte skulle
frysa på vintern. Uppgifterna kommer från
Nordiska museets arkiv.
Numera har ett gift par oftast samma
efternamn. Det bruket blev vanligt
i början av 1900-talet. Innan dess
behöll man sina efternamn som
oftast bildades på faderns namn,
patronymikon, som Andersson och
Johansdottter.
Det bruket hade dock börjat luckras upp lite och efternamnen blev
ibland som vi ser dem idag, något
som ärvs från generation till generation och inte är kopplat till faderns
förnamn. Dessutom blev det vanligare med andra typer av namn, ofta
med naturanknytning
Statdrängen och ladugådskarlen
Carl Johan Törngrens hustru hette
Stina Lisa Jansson. Under sin tid
som statare bodde de sannolikt i
statarbostaden, det som numera
kallas Jägarbo. Båda hade sina
sysslor att utföra, och det bokförs
noga i räkenskapsboken.
Där kallas mannen för ladugårdskarl Carl Johan Törngren
medan hustrun kallas Madam
Törngren fast hon egentligen hette
Jansson. Och samma mönster
gällde för åtskilliga madammer
som arbetade på Bergs gård.
putsar krakstörar. På dem ska kärvarna upp
när de ska torka. Remvax till tröskvallsremmarna har införskaffats.
Befallningsman Malmqvist får ta ansvar
för maskinisten som ska sköta tröskverket.
Han får hålla med mat jemte coffe åt folket
under tröskdagarna.
Lisa Olsson kör i vandringen. Det betyder att hon leder en häst eller oxe som
drar runt tröskverket genom ett stag som
är fästat vid djuret, som sedan går runt i en
cirkel och på så sätt driver tröskverket. Vid
tröskningen år 1912 deltar John Eriksson
från Sunnanå, Leonard Andersson från
Hamra, soldat Wred, F Andersson från
Lindhem samt Oskar Jansson och Edvin
Eriksson förutom folket på gården.
Hösten har nu målat löven i granna
färger i Frösunda. Hos ladugårdskarlen
Anders Broberg är det dags att skicka efter
doktor och barnmorska. Frun ska till och
föda. Doktorn tar 10 kronor för besöket
medan barnmorskan tar 1 krona.
I oktober är det dags för potatisupptagning. Man budar på Gerda Ekström som
jobbar 3 dagar för 3 kr tillsammans med
andra på gården.
Förråden på gården behöver fyllas på.
Torpare Carlsson i Löfsättra får 1 krona
för slagtning av 2 kalvar.
Stensprängarkaffe
6
Året tar slut
När stataren Rickard Emil Bergman gifte
sig med Erika Wilhelmina Andersson år
1900 bor de på torpet Örslund under Näs
tillsammans med hustruns föräldrar. Rickard och Erika ﬂyttar snabbt därifrån, men
föräldrarna bor kvar. Hustruns mor heter
Johanna Karolina Ersdotter och fadern
Gustaf Andersson. Modern får då heta
madam Andersson när hon kallas in från
torpet Örslund för tvätt och skurning uppe
på gården i december. Det måste ju fejas
inför den stundande julhelgen.
Spisar och spismurar behöver också ses
över. Statare Karlsson får betalt för mat och
logi åt murare Kjellman. Befallningsman
Malmqvist får passa upp halmtäckare
Lundqvist och Gustavsson med kaffe.
Jansson i Wreda får arbete för plockning
på mosse.
Det binds kärvar, och säckar ska lagas.
Nästan alla jobbar med säcklagning. Flera
gör också qvastar som man får betalt för.
Nu är Bergs gård redo att möta vintern.
2014 2
Torparna
och statarna
har ϐlyttat
J
ägarbo står det på kartan. Lilian Olsson,
som vuxit upp och bott många år på Berg,
kallar den Staten. Statarlänga är en annan
benämning. Pilgrimskaplan Eva Cronsioe
gick förbi i våras och trodde hon såg ett
missionshus.
Egentligen är det numera en stor sommarstuga för ﬂera familjer, men en gång
var den en statarbostad.
Längan innehöll då tre lägenheter med
ett rum och kök vardera. Vinden, eller
loftet, var oinrett. I köken fanns vedspisar
och i rummen en kakelugn. Ute på gården
hade höns och gris sitt hus och tvättade
gjorde man i tvättstugan. Vedbod hade
man också.
Statarna betalade hyran genom att arbeta på gården.
Under årens lopp har lägenheterna hyrts
ut till sommargäster. En av lägenheterna
använde jaktlaget på Berg. Det har gett
huset det ofﬁciella namnet Jägarbo som
står på kartorna.
När Lilian var liten bodde Kalle Fagerdal permanent i en av lägenheterna. Lilian
kom ihåg honom väl:
- Han satt på trappan och spelade
dragspel och så matade han myrorna
med socker. Han samlade också på stenar
som han lade i fönstren. Jag minns att jag
plockade stenar och gav honom. Han blev
så glad. Men vi var lite dumma också. Han
var rädd för åskan. Vi kunde komma till
honom och säga att idag ser det ut som
det ska bli åska. Då gick han och gömde
sig i källaren.
- Han kom från Riala och brukade komma till Berg för att ringa dit. Jag kommer
så väl ihåg att han sa Riala tri, tri, alltså
Riala 33.
Idag är statarlängan avstyckad från Berg
och ägs av Lilians barn.
Från Berg går en grusväg österut mot
statarlängan. Den går sedan vidare mot
Helgösjön och torpet Stora Tallen. Här
låg ett av de äldsta torpen under Berg.
Den nuvarande byggnaden är från
1850-talet. Även Tallen är avstyckad från
Berg och ägs av Lilians syster Gunilla.
Hennes familj har byggt ut och renoverat
med varsam hand. Till torpet hörde också
en ladugård med loge och en tvättstuga.
Under tvättstugan ﬁnns en källare som
bebos av ormar, enligt Gunilla.
Margareta Hellsten med systrarna Lilian och Gunilla som berättar allt om
torpet Stora Tallen där de nu sitter med Helgösjön glittrande i bakgrunden.
2014 2
7
Okänd
fotograf
Troligen någon gång på 1930-talet fylldes roddbåten i Helgösjön av fyra herrar: Georg Franzén (Fridhem), Henry
Petttersson (Vredalund), Abel Gustafsson (Tallen) och Erik Gustaf Gustafsson (Berg, "Staten", far till Abel).
År 2014 ligger Helgösjön kvar med samma utsikt mot Nibble på andra sidan sjön. Båten har dock försvunnit och
vassen har växt till kraftigt vid sjöns stränder.
8
2014 2
Möjligen har torpet varit ett soldattorp
från början. Man har hittat en knapp från
en soldatuniform och ett mynt i åkern
bredvid torpet.
När Gunilla och Lilian var små på 1940och 1950-talen bodde Abel Gustavsson
och hans hushållerska Helga Pettersson
där. Helga hade också ett barnbarn som
hette Roger.
Även han bodde i Stora Tallen och var
klasskamrat med Lilian.
- Han kallades för Talltuppen, säger
Lilian och fnissar lite.
- Han var duktig i skolan och busig.
Magister Sundman hade det inte lätt
med honom. Han kanske var busig för
att det gick så lätt för honom, funderar
Lilian.
Stora Tallen bestod av ett rum och kök.
I rummet sov Abel och Helga, och Roger
sov i pinnsoffan i köket.
Man livnärde sig på jordbruk. De hade
höns, gris och några kor. På åkern odlade
man potatis och mat till djuren. Ved ﬁck
man plocka från skogen.
- Det var nog inte mycket man behövde
köpa, säger Lilian och Gunilla.
Lilian minns att Helga sålde gäddor
som Abel hade ﬁskat i Helgösjön.
- Hon hade dem i tidningspapper på
pakethållaren. En del var stora och hängde
ner, skrattar Lilian.
- Hon åkte runt och sålde till Frösundaborna.
Abel hade ett karakteristiskt utseende.
Han hade djupt liggande ögon, stor näsa
och han var kort.
- Man var nästan rädd för honom, säger
Lilian.
- För några år sedan berättade någon
för mig att han brukade sitta och spela
dragspel och sjunga Jag är torpare jag
och jag har det så bra, säger Gunilla.
Gunilla minns att Abel bjöd henne på
snus en gång när hon var 6 år.
- Det var hemskt.
- Kommer du ihåg när Helga kom och
drog kälken på vintern med mjölkﬂaskan?
Okänd fotograf
Helga Pettersson fyllde 50 år 1951 och fotograferades utanför köksfönstret
på Tallen där hon bodde som hushållerska till Abel Gustafsson.
säger Lilian till Gunilla, men hon minns
inte.
- Nej, du är ju yngre än jag, säger Lilian.
Men båda minns att Helga hade ett
huckle som hon virade så att det blev
en rosett uppe på huvudet. Hon hade
rockklänning och stövlar.
Lilian kommer också ihåg hur kvinnan som bodde i torpet före Helga blev
uppmärksammad för sin klädsel. Hon
brukade ha höga knäppkängor och lång
svart klänning när hon gick någonstans.
Lilian minns mammas ord
- Titta, där kommer Lotta Rothman!
Abel hyrde torpet av Lilians och Gunillas mamma och pappa. Han betalade
genom att arbeta på Bergs gård. Helga
brukade plocka potatis. Hon hjälpte till
vid vår- och höststädning och kokade
kaffe och diskade när det var kalas på
Berg. Hon brukade också koka kaffe vid
sommarfesterna i Vreda hage.
På somrarna badade man i Helgösjön.
Lilian och Gunilla brukade cykla dit.
- Det brukade gå tjurar här som man
var rädd för, och så fanns det ett stenröse
med ormar, minns Gunilla.
På 1960-talet ordnade Vallentuna kommun simskola i Helgösjön.
Stora Tallen har också bebotts av sommargäster under åren och Bernt-Rune
Jäverbrant, som bodde i Villan vid Näs,
hyrde ladugården och gjorde stall till sina
hästar där.
Av torpen under Berg ﬁnns också Lövsättra fortfarande kvar. Det används nu
som sommarstuga av Lilians och Gunillas
syster Inger.
Helgas barnbarn Roger,
"Talltuppen"
Helga Pettersson
Okänd fotograf
Helgas barnbarn Roger, kallad Talltuppen, bodde på Tallen tillsammans med
mormor. Här vid sin systers konfirmation.
2014 2
9
Många hundra år
med torp under Berg
P
å den häradsekonomiska kartan från
1901 - 1906 ﬁnns två torp utmärkta under
Berg. De är Tallen vid Helgösjön och
Lövsättra sydväst därom.
Tallen ﬁnns redan på en karta från
1699 och tillhör därmed den äldsta kända
bebyggelsen under Berg.
På den kartan sägs dock torpet höra till
Stora Benhamra i Vada socken, även om
10
det tydligt ligger inom Frösunda sockengräns.
Vid sjön ﬁnns dock två Tallen, och
numera kallas det norra stället för Stora
Tallen och det södra för Lilla Tallen. Lilla
Tallen ligger i grannsocknen Vada under
Stora Benhamra. Stora Tallen i Frösunda
är sannolikt äldre eftersom det är utmärkt
på äldre kartor.
På häradskartan från 1901 - 1906
finns bara två torp under Berg tydligt
utmärkta och namngivna: Tallen och
Lövsättra, eller Löfsäter som det stavas här. Till dem har vi lagt till kända
torp som inte fanns då.
Längst ner i söder på kartan låg
Bergsättra. På originalkartan finns
en liten svart fyrkant där, på den
plats där torpet tidigare legat. Troligen var torpet då obebott och togs
därför inte med som ett namngivet
torp. Av de övriga torpen finns inga
spår på originalet, men de är inlagda
här.
Historisk karta från Lantmäteriet.
2014 2
Okänd fotograf
Torpet Stora Tallen var ett typiskt litet torp långt in på 2000-talet: En liten
stuga med lågt i tak och några ekonomibyggnader runtomkring.
I början av 2000-talet byggdes Stora Tallen ut till permanentbostad och blev
större och bättre anpassad till dagens bekvämare liv.
2014 2
11
Foto Inger Crona
Torpet Lövsättra är känt och bebott sedan 1813 och finns fortfarande kvar som sommarstuga.
Stavningen av ortnamn varierar en hel del med
tiden. Lövsättra kallades Lövsäter när kartan ritades, men Lövsättra när det nämns första gången i
kyrkböckerna 1813.
På originalkartan fanns också en liten husmarkering vid Bergsättra långt ner i mitten på kartan. Den
markeringen ligger precis där torpet Bergsättra låg
fram till 1899 då de sista invånarna försvinner. Det
är skomakar- och kyrkovaktar-änkan Edla Matilda
Eriksson från Eriksdal i Solsta som bor där mindre
än ett år med fyra barn mellan 13 och 3 år. Sedan
ﬂyttar hon till banvaktarstugan Vredalund.
Strax sydost om Bergs huvudbyggnad ﬁnns
också en markering på kartan. Det är statarlängan
som ännu ﬁnns kvar i ombyggt skick. Där bodde
gårdens statare, men många höll också till på de
olika torpen. Eftersom statarna oftast ﬂyttade efter
kort tid så var omsättningen stor både i statarlängan
och på torpen.
Ett torp som inte ﬁnns kvar på originalkartan är
Lövstugan som ligger en bit rakt söder om statarbostaden. I kyrkböckerna kan man läsa om torpet från
år 1760 och framåt, då torparen Lars Larsson bodde
där. På en karta från 1848 ﬁnns torpet fortfarande
markerat. De sista invånarna var änkan Brita Kajsa
Mattsdotter med barnen Brita Stina och Mathias
som ﬂyttade till Näs 1847.
Björkeberg mellan statarbostaden och Lövstugan
ﬁnns inte heller på kartan från början av 1900-talet.
Huset byggdes en bit in på 1900-talet och var inte
något torp i egentlig mening, utan en vanlig ägd
bostad. Och så är det fortfarande.
Längst ner mot sydväst på kartan låg torpet
Bergstorp som är känt lika tidigt som Tallen, på en
karta från 1699. Det går också att läsa om torpet i de
äldsta kyrkböckerna från 1715. Men den tidigaste
ägaren ﬁnns antecknad på den äldsta kartan. Där står
att torpet då ”bebos av ägaren Erik Mårtensson”.
12
Vägen mot Bergsättra finns tydligt kvar i terrängen men har
försvunnit från dagens kartor.
Resterna av husgrunden från torpet Bergsättra syns fortfarande
efter mer än hundra år. På platsen finns också tydliga spår av ett
uthus. Byggnaderna är senast utmärkta på en karta från 1848.
2014 2
Statarlängan med Bergs gård i bakgrunden kallas Jägarbo numera. Den
används som sommarstuga och har fått ett stort och ståtligt fönster på södra
gaveln.
Redan i mitten av 1800-talet flyttar de sista invånarna från torpet Lövstugan.
Det finns lite rester kvar av byggnaderna. Ut mot det öppna fältet, där det nu
finns en damm, finns en synlig husgrund.
2014 2
13
Bergstorpet var ett av de äldsta torpen under Berg. Det försvann redan för
mer än 200 år sedan. Kvar finns grundrester och krusbärsbuskar.
Sista invånaren försvinner ungefär hundra år senare,
1801. Då ﬂyttar Erik Ersson
med familj till Lunda.
Efter alla de här försvunna torpen ﬁnns det mer eller
mindre tydliga spår kvar. På
gamla kartor och i kyrkböcker
ﬁnns dessutom bland annat två
backstugor antecknade. Dem
har det varit svårt att hitta
resterna av. Backstugorna ﬁnns
på två kartor från 1699 och
1731 och nämns i olika kyrkoböcker. Men det förekommer
också diverse ospeciﬁcerade
torp under tiderna, så exakt
när backstugorna på kartorna
var bebodda är svårt att reda
ut.
Inte heller ﬁnns några synliga spår efter dem. Läget är norr
om platsen för Bergstorpet.
Vägen som går mot torpet har
lagts om i modern tid och går
nu vid markeringen öster om
vägen på den gamla kartan.
Vid den troliga platsen för
backstugorna har det grävts
bort stora mängder grus, sannolikt när vägen lades om.
Spåren efter stugorna kan ha
försvunnit i samband med det.
Av de båda backstugorna på de äldsta kartorna finns inte ett spår. Det har
också tagits grus ungefär där de legat, så marken är kraftigt uppgrävd.
14
2014 2
Hästlekis
i Fågelsunda
H
ar du lämnat borstandet åt mamma?
Zelda behöver kratsa hovarna!
Emelie Kajle försöker få Emma att
fortsätta skötseln av arabstoet Bimotha.
Emelies företag Fogelsunda Araber,
Häst- och Ryttarutbildning, bedriver bland
annat ridlekis på gården Fågelsunda i
norra Frösunda. Emelies idé är att inte ha
så många barn samtidigt; högst fyra i varje
grupp. Hon vill ha tid att se varje barn.
Idag är Emma Scalini Björn och Ester
och Klara Hellsten på ridlekis hos Emelie. De blir alla 5 år under 2014. Emmas
lillebror Malte, 4 år, skulle också ha varit
med. Men han har somnat i bilen, så hästen
Tzaar får vila idag.
- Vet du, jag kan krama henne, säger
Emma, och lägger kinden mot Bimothas
kropp.
- Emma, vill du kratsa hovarna? frågar
Emelie.
Emma tar bort pallen hon stod på för att
nå upp när hon skulle rykta. Hon lägger
också tillbaka ryktborsten i hinken.
Emelie håller upp hoven åt Emma.
- Varför har hon sån där? frågar Emma
och menar järnskon som Bimotha bär.
- För att hon inte ska få ont i fötterna,
svarar Emelie.
Emelie instruerar Emma.
- Jag är bra på att kratsa hovar, säger
Emma, och går till den ena bakhoven.
- Nu ska hon få en sadel, säger Emelie.
Men Emma har dragit iväg på upptäcktsfärd med Ester och Klara. Esters och Klaras
mamma Hanna ropar tillbaka dem.
Emelie uppmanar barnen att gå och
hämta hjälmar. Emma går först och hämtar
torrt gräs åt Bimotha.
Emelie och Hanna får sadla hästarna
medan Emmas mamma Lavinia följer med
in i sadelkammaren där hjälmarna ligger.
Emma kommer tillbaka med en brun
hjälm på huvudet.
Nu kommer Klara med något i handen.
Hon vet inte vad det heter.
- Kanske träns? försöker mamma Hanna.
Emma fortsätter att plocka gräs till
Bimotha. Shetlandsponnyn Chärn ska ha
ett bett i munnen.
- Jag kan inte få in det, säger Klara.
- Stick ett ﬁnger i mungipan så gapar
han, säger Emelie.
- Det var just det jag tänkte undvika,
säger Hanna och skrattar.
Nu är hästarna färdiga och ska ledas
bort till den stora pallen som ﬂickorna ska
stå på för att kunna sitta upp.
2014 2
- Du får inte dra i henne, för då gör det
ont i bettet, säger Emelie till Emma.
- Vem ska sitta upp först?
- Jag, säger Emma.
Hon står redo på pallen.
Emelie rättar till stigbyglarna så att de
ska passa till Emma.
Flickorna gör sig redo för en ridtur i
skogen. De vill inte rida på den vanliga
ridbanan idag.
- Jollahejåhå, sjunger Emma. Hon väntar på att Klara och Ester ska bli klara.
Emma och mamma Lavinia, som kommer från Brasilien, småpratar med varandra på svenska, engelska och portugisiska.
Så är alla klara.
- Hon går inte, säger Emma.
- Tryck med ditt ben mot henne, säger
Emelie.
Emma är duktig och trycker.
- Du gör det bra, men Bimotha är lite
slö idag, säger Emelie och hjälper till.
Emma vill rida utan att någon håller i
hästen. Hon styr vant med tyglarna i båda
händerna.
Emelie uppmanar Emma att hålla i sig
med en hand på sadeln ifall Bimotha skulle
hoppa till.
Hästarna med de tre ryttarna försvinner
in i skogen. Ibland stannar de upp när de
får syn på lite färskt gräs som de inte kan
motstå. Emmas häst vill också smaka på
grankvistar.
Emelie leder Esters häst Zelda i det lila
grimskaftet. Esters overall är också lila så
de matchar varandra.
Snart är alla tillbaka på stallbacken.
- Jag vill hoppa ner, säger Emma.
- Åt vilket håll? säger Emelie.
- Däråt, säger Emma, och pekar åt
vänster.
Emelie hjälper till att få ner Emma.
Efter ritten är det dags att rykta igen
och se efter att hästarna inte har skadat sig.
Pälsen kan behöva rättas till så den inte
är tovig, för då kan det skava om hästen
behöver ett täcke på sig för att inte frysa.
- Hon är jättehungrig, säger Emma, och
matar Bimotha med torrt gräs.
Flickorna vill hellre mata hästarna med
fjolårsgräset än att sadla av.
- Jag vill inte borsta, säger Emma.
- Jo, lite får du borsta, säger Emelie.
Mamma Lavinia och Emma hjälps åt.
Ester har en svettskrapa som hon drar
på Zeldas kropp. Den drar bort svett och
är bra när hästen fäller mycket.
Emma har överlämnat ryktandet åt
mamma.
Nu ska man kratsa hovarna igen för att
se att ingen sten har fastnat.
Emma uppmanas att inte springa runt
hästarna. Då kan de bli rädda och sparka.
- Vill Emma kratsa hovarna? säger
Emelie.
- Nej, säger Emma.
- Jo, säger mamma.
Emma klappar lätt på Bimothas ben. Då
lyfter hon på benet så Emma kan kratsa.
Bimotha blir otålig och rör på sig. Hon vill
inte stå med lyft ben så länge.
- Sluta! säger Emma.
Emma vill hellre leka, så Emelie får
avsluta kratsandet. Bimotha får också ett
täcke på sig. Hon har så tunn päls så hon
kan frysa annars, särskilt på natten. Emelies hästar går ute dygnet runt. De har ett
vindskydd att gå in i om det regnar eller
blåser mycket.
Nu är det dags att ta ut hästarna i hagen.
- Ska vi leka en lek som heter hoppa
på bajset, säger Emma till Ester. Hon står
bredvid berget av hästbajs.
- Du är inte färdig än, ropar mamma
Lavinia.
Emma kommer.
Klara leder ut Tzaar i hagen. På vägen
stannar han och kissar.
Emma leder Bimotha.
- Vill du ta av henne grimman? frågar
Emelie, men Emma har redan fokus på
något annat.
- Hej då hästarna, säger Ester, och går
in i stallet.
Innan ridningen börjar i Fågelsunda får Emma rykta hästen Bimotha.
15
Frösunda ljugarbänk
M
an skulle kunna kalla Frösunda vårmarknad en modern form av festerna
i Vreda hage, som vi skrev om i förra
Sockenstrunt. Kaffet ﬁnns med, luftgevärsskyttet likaså, lotterier och pratstunder med
gamla bekanta ﬁnns också där. Men sen
slutar nog likheterna. I Vreda hage tävlade
barnen om att komma först dagen efter för
att leta efter pengar under kaffebord och
kiosktrallar från helgens begivenheter.
I år kunde barnen inte hitta några
chokladguldpengar i höet. Det fanns nog
ﬂera som hade hoppats på det i år också.
Istället kunde barnen
träna balans i den uppblåsbara hoppborgen i
plast och bli lurade av
trollkarlen.
- Koppar, vad behöver man? Frågan ställs
till barnen.
- En boll, säger ett
av barnen.
- Hur vet du det? Har
du varit i Barcelona?
Under tre små krukor har han gömt en
röd boll. Barnen får
gissa var bollen ligger.
Men plötsligt ligger det
clementiner där istället
och nästa gång han lyfter på krukorna ﬁnns
det en stor apelsin under var och en av dem. Samtidigt som han
triggar barnen att vara aktiva kastar han
ut små skämt till föräldrarna som får dem
att ryckas med lika mycket som barnen.
Frösunda ridhus är fyllt av liv både innanför och utanför men många i Frösunda
sörjer också att en Frösundabos liv hastigt
släckts ut allt för tidigt under våren. Hasse
Thourseaus, ägaren till ridhuset fanns
inte på plats i år. För honom har det varit
självklart att låta Frösundas föreningsliv
anordna marknad i Thorsholma ridhus.
Nu var det lika självklart för familjen att
det skulle få fortsätta i Hasses anda. Han
lämnar ett tomrum efter sig som andra i
Frösunda försöker fylla under den vackra
vårlördagen med den äran.
Styrelse
Lars Andersson, ordförande
Anne-Marie Karlsson, kassör
Susanna Bischof
Agneta Larsson
Lars Lindwall
Jessica Pontell
Ann-Katrin "Anki" Svensson
Och det blev en lyckad vårmarkand
det här året också. Kaffet och våfﬂorna
tog slut tidigt ,så hembygdsföreningens
damer ﬁck göra en brandkårsutryckning
efter mer kaffe och våffelsmet, men utan
brandkårens hjälp. Den hade fullt upp med
att visa sina bilar för nyﬁkna marknadsbesökare.
Medan fårvallningen pågick utanför
stallväggarna gjorde Monika Wadström
hundmassage på beaglen Lucas, på besök i Frösunda för dagen. Nu står han på
massagebordet för en gratis massage. Han
verkar tycka det är helt okej att Monika
känner igenom honom.
- Vad gör du?
- Jag går igenom varje muskel. Det är
viktigt att kunna anatomi annars ska jag
inte stå här. Massage för hundar är lika
som för människor. Det ökar blodgenomströmningen. Det är särskilt bra för gamla
hundar som fått artros. Det kan till och
med förlänga deras liv.
Hemma har hon en Novafon, en slags
massagehjälpmedel som man kan komma
djupare ner med än ﬁngrarna. Den används
mest på triggerpunkter.
Monika är utbildad hos Axelsson animal
school och har varit färdig fysioterapeut
i 10 år och tar emot både hundar och
070-666 00 41
073-241 41 69
08-512 320 00
070-33 96 755
08-512 301 42
070-491 38 14
073-766 11 33
Sockenstrunt
Bertil Hellsten, ansvarig utgivare 08-512 302 54
16
Hemsida vwww.sockenstrunt.se
Medlemsavgift vuxen 100 kr/år
Plusgiro 80 58 98-4
[email protected]
människor för massage i sitt hem i Frösunda.
- Jag har också löpband för hundar.
Men behövs det? Är inte det lite överkurs?
- Överviktiga hundar kan vara svåra att
få med sig ut på promenad. På ett löpband
är de tvungna att löpa. De kan inte låta
bli. Jag använder även Pilatusboll, en boll
som man står på och ska hålla balansen.
På 6 sekunder har hunden använt alla sina
muskler. Det kan vara bra för hundar som
har opererats och inte kan röra sig som
vanligt.
Nu börjar Lucas
tycka att det räcker,
och ﬂer tycker som
han. Ridhuset börjar tömmas på folk.
Utanför sitter ett
gäng på ljugarbänken. Det är Hasse
Jansson och Lolita
Jansson från Frösunda, Kjell-Roland Jansson från
Lindholmen och
Gunilla Andersson
från Ekskogen.
Framför dem står
Gunillas sambo
Willy och Hasse och
Lolitas son Joakim
och hans sambo
Julia Karström. Även de bor i Ekskogen.
Det blir mycket snack om gamla tider och
släktskap. Många i Frösunda är släkt med
varandra.
- Man kom inte så långt med cykel,
säger Willy och alla skrattar. Farfar gick
över ängarna från Rolsta till Salby där han
hittade farmor.
Bilarna i hästhagen har minskat, helikoptern har kört sin sista tur över Frösunda
och brandbilen har åkt tillbaka till stationen
i Vallentuna.
Och Hasse Thoursaeus ler nöjt mot oss
i sin himmel.
[email protected]
Sockenstrunt
Förra utgåvan
av Sockenstrunt
var nr 1 2014. Alla
utgåvor från starten
1978 ﬁnns att läsa på hemsidan. I
de senaste årgångarna är bilderna
dessutom i färg där.
[email protected]
Text och bilder i detta nummer
Margareta och Bertil Hellsten
där inget annnat anges.
2014 2