1
Fasta fornlämningar på och vid Ljunghusens golfbana
På golfbanan finns det:
-Två ålfiskegränsstenar från 1720-talet vid 21 green (RAÄ Räng 37:1 och 38:1)
-En försvunnen del av tångvallen, möjligtvis är bunkerkullen vid 19 green en del av den tångvall som byggdes 1793-96
(Tångvallen är RAÅ Skanör m Falsterbo 28:! med felaktig sträckning längs 1:a hålet)
-Bebyggelselämningar på hål 3, del av Skyttsie Hage (RAÄ Skanör m Falsterbo 6:1)
-Torvtäktsringar i ruffen och semiruffen på slingan 1-18, bl a på hål 5 och 14 (ej RAÄ)
I närheten av golfbanan finns det:
-Tångvallen (RAÄ Skanör m Falsterbo 28:1)
-Gränssten Berghs väg/Sollidenvägen (RAÄ Räng 36:1)
-Gränssten flyttad till Falsterbo Museum (RAÄ Skanör m Falsterbo 20:1)
-Gränssten n om Stn (RAÄ Skanö m Falsterbo 7:1)
-Skyttsie hage (RAÄ Skanör m Falsterbo 6:1) kommenteras inte i detta dokument
Ålfiskegränsstenarna vid 21:a green
De två stenarna vid golfbanans 21 green avser ålfiskegränsen mellan Skanör och Kämpinge:. Väster om stenarnas
enslinje är det Skanörs ålfiskerättigheter medan öster om enslinjen är det Kämpinges skattelagda fd kronoålfisken. Bara
en av stenarna har en inskription: S.K. 1722, den lär stå för Skanör Kämpinge och 1722 syftar på det år då
strandridaren Anders Griis i Skanör av häradsrätten fick äganderätten till 4 ålasätt i Kämpingebukten från stranden ut
till Skälhundsskäret.
Efter besvär hos häradsrätten över andra fiskares intrång 1875 bekräftades Skanör och Falsterbos egogräns av
häradsrätten och en ortogonal inmätning av två stenar finns redovisad i ett dokument från detta år. Från denna egogräns
och västerut arrenderade staden ut sina ålfiskevatten.
Tångvallen och gränsstenarna
Gränsen
Skanör och Falsterbo har under åren haft ett otal tvister med de östra byarna om fiskerättigheterna, för ål längs
sydkusten och för tumlare i Höllviken. Det var just en tvist om marsvinsfisket (tumlare på danska) som gjorde att
kammarkollegiet frågade sig vem som ägde stranden och ljungmarken som då sträckte sig österut ända till nuvarande
Stenbocks väg. Skanör och Falsterbo, de västra byarna ansåg att de ägde hela ljungmarken medan de ”Östra byarna:
Stora Hammars by, Lilla Hammars By, Rängs By samt Kämpinge By, hävdade att gränsen mellan de östra och västra
byarnas andelar av ljungmarken sedan urminnes tider gick ”längs Bolebäcken, (som rinner ut i havet innanför Blacks
rev), över landsvägen till ett vattendrag, Skälrännan (ungefär skiljebäck på danska) och följer denna fram till
Skälstenen (skiljesten, gränssten). Denna ursprungliga Skälsten finns omnämnd i ett lantmäteriprotokoll från 1741, som
”en mitt på Ljungen stående sten”. Gränsen går vidare över en liten väg till Falsterbo, och när skälrännan sedan upphör
längre söderut, fortsätter gränsen rakt över Gråbackarna ner till södra stranden lite väster om Segelskären”. Och just så
lade Lagsynerättens i sin dom 1780 fast gränsen mellan Skanör-Falsterbo och de östra byarna. Den gränsen
finns kvar än idag som pastoral gräns mellan mellan Skanör-Falsterbos församling och Höllvikens
församling.
Gränsstenarna
Gränsen utmärktes följande år, 1781, på sedvanligt sätt med femstenarör och däremellan ledare eller
riktningsstenar. Ett femstenarör eller femstensröse är en hjärtsten, ofta med inhuggna initialer, i en fyrkant
av fyra mindre stenar. Hjärtstenen i ett femstenaröse kallades också för skälsten (skäl av ordet skilja). Var
och en av de fyra byarna Räng, St Hammar , Lilla Hammar, och Kämpinge fick en inskription refererande
till ”sin by” på en av stenarna.
. Den första stenen från norr räknat är Blacköhr-röset. vid Bolebäckens mynning norr om stationen. 1968
koordinatbestämdes Blacköhr-röset (”stenen lutar åt NV”), stenen stod i Bolebäcksdikeskanten, nu är den på senare tid
flyttad upp på ängen öster om diket Den har inskriptionen Anno 1781 d 28 iu LHM (Lilla Hammar)
Vi hoppar över en vägsten vid landsvägen (stenen finns inte kvar) och fortsätter vidare längs Berghs väg: Norra och
Mellersta skälstenarna vid Skälrännan som bägge är försvunna, Södra skälstenen vid Vattentornet (sedan 1960-talet på
Falsterbo Museum, en annan sten skulle ha satts upp på platsen ).Södra skälstenen har inskriptionen STHM 1781 (Stora
Hammar). Vid södra stranden sattes Segrilsskiärs-röset. Det sistnämnda är säkert sedan länge begravd av sand.
Förmodligen ligger den under rosenbuskaget vid 22:a utslaget. Försök kring buskaget med markradar har inte givit
något resultat.
Mellan skälstenarna fanns det ledare eller riktningsstenar, mellan Södra skälstenen och Segelskärsröset sattes det upp 4
ledare varav den nordligaste finns kvar vid korsningen Sollidenvägen/Berghs väg. Stenen har en inskriptionen 1781 KB
LSIOS HS. KB bör stå för Kämpinge By.
Det finns således tre stenar med inskription bevarade, den fjärde byns sten, Rängs bys sten saknas och var en av Norra
eller Mellersta skälstenen.
Fornminnen på och vid Ljunghusens golfbana/Bertil Carstam © maj 2015
2
Tångvallen
Skanör beslöt att grind och vakthus skulle byggas där gränsen skar landsvägen. Grindstugan som byggdes 1795
på Skanörs mark kallades för Ljunghuset, tills 1850 då et hus även byggdes vid södra stranden och de två husen
benämndes Norra respektive Södra Ljunghuset och så heter de än idag. Grinden över vägen
(”Ljunghusenleddet”) fanns kvar till 1928.
I början av 1790-talet beslöt Skanör-Falsterbo att en tångvall skulle byggas i gränsen mot de östra byarnas
utmarker. Tångvallar finns egentligen bara på Falsterbohalvön och på Mön i Danmark. De var vanliga i SkanörFalsterbo och hade tre funktioner: Skydda mot flygsand, hålla boskap på rätt område samt skydda mot
översvämning, då på samma sätt som diskuteras idag.
En tångvall var en famn i basen och en famn hög (1 famn= 1.78 m) och byggdes genom att varva grästorv och
bandtång. Det går inte med blåstång , den ruttnar, det måste vara bandtång, det gröna ”ålagräset som spolas upp
på stranden på hösten. Med åren blir bandtången vackert silvervit. Torven tog man nere på strandängarna. De
torvtäktsringar som vi ser i ruffarna på vår golfbana kommer från upptagning av torv som skulle bli bränsle när
den väl torkat efter att ha staplats upp på ön i ringens mitt.
I Skanör Falsterbo gällde att så snart det gällde gemensamma projekt t ex kring vångar skulle alla gårdar deltaga
i arbetet, och så skedde också med byggandet av denna tångvall.
Först bestämdes att tångvallen skulle gå från landsvägen längs gränsen och Skälrännan ner till ledaren vid
kroken där Gråbackarna börjar. (vid korsningen Sollidenvägen och Berghs väg). I stället för att fortsätta rakt ner
längs gränsen, nuvarande församlingsgränsen och Berghs väg skulle tångvallen vika av mot sydväst och följa
kanten av Gråbackarna ner mot sjön. Gråbackarna var ett flygsandsområde och man ville hålla flygsanden
utanför vallen och boskapen innanför vallen.
1850 håller Malmöhusläns Hushållningssällskaps ett möte med alla invånarna i Skanör Falsterbo för att
förmå dem att plantera flygsandsområdena kring Falsterbo kyrka och på den del av Gråbackarna som
tillhörde Skanör. I protokollet konstateras att Gråbackarna redan var inhägnade. Tångvallen var dragen
väster om Skanörs del av Gråbackarna och något nytt stängsel behövde ej sättas upp för att skydda
nyplanteringen från boskapen
På Kinells blå karta från 1908 ser man tångvallen utritad. Den började vid landsvägen, följde gränsen och gick
därmed längs nuvarande Berghs väg från i höjd med V Fasanvägen, bitvis strax väster om Berghs väg, ner till
Sollidenvägen där den svängde mot sydväst för att runda Gråbackarna och gå ner till södra stranden. Idag ser
man tångvallen tydligt vid korset Sollidenvägen/Berghs väg strax väster om skälstenen , varifrån den går norr
om Sollidenvägen väl bevuxen med vresrosor tills Sollidenvägen svänger vid Normans/Skanses hus och
tångvallen fortsätter till vänster om denna del av Sollidenvägen (som tidigare hette Tångvägen). Tångvallen
avlägsnar sig några meter från vägen för att framme vid Kinells väg och transformatorstationen kanske ligga 10
meter ifrån Sollidenvägen. Vallen fortsätter på andra sidan Kinells väg till vänster om det bruna huset och till
höger om det 2015 nybyggda huset., om än mindre och svårare att urskilja. Den vidare sträckningen i riktning
mot Södra Ljunghusets västra sida och ner mot ”Jins buske” vid stranden finns inte kvar sedan golfbanan kom
till. På 1950-talet fanns fortfarande den höga vallen väster om gamla klubbhuset kvar, idag ligger drivingranchen
där. Kvar finns bara bunkerkullen söder om 19:e green. Vid bägge stränderna byggdes sjöstängsel ”från djupet
till landbacken”.
I de gamla handlingarna från 1850 om beslutet att bygga Södra Ljunghuset står det ”detta vakthus skulle byggas
strax bortom tångvallen”. Se också på Ljunggrens karta från 1853.
Norra och Södra Ljunghuset, liksom alla stängsel och tångvallar, byggdes gemensamt av skanörsborna. I
protokollet från 1793 om utlottningen över skillnadsstängslen mellan städernas och byarnas utmarker inför
byggande av tångvallen delades stängselsträckan i 3 skiften. Det tredje skiftet fick sträckan ”omkring
sandfältet, eller Gråbackarna, ifrån sjön till stora stenen (skälstenen)”..
Norr om Sollidenvägen försvann en del av tångvallen vid utbyggnaden norrut av Berghs väg
Man kan klart se tångvallen på sträckor lite norr om vattentornet och med viss svårighet också norr om V
Fasanvägen och närmare väg 100.
Tångvallen är fast fornlämning och skyddad genom lag. På flera ställen såväl vid Berghs väg norr om
vattentornet som längs Sollidenvägens två delsträckor kan man leta upp Riksantikvarieämbetets skylt ”Fast
fornminne”.
Vallen vid 1:a hålet
1905 köper Mårten Unonius av Skanör Stad ett markområde vid Södra Ljunghuset, flyttar dit och döper det till
Solliden. När han sedan anhåller om att få köpa resten av Södra Ljunghusets område och Skanör stad samtidigt
uppvaktas av det nybildade järnvägsaktiebolaget Hvellinge-Skanör-Falsterbo Jernvägsaktiebolag som vill köpa såväl
Södra som Norra Ljunghuset med sina delar av Skanör och Falsterbos utmarker, tillsättes en kommitté för att utreda
vad man skall göra med dessa områden. (Norra och Södra Ljunghusets område täckte hela det område väster om
Fornminnen på och vid Ljunghusens golfbana/Bertil Carstam © maj 2015
3
Berghs väg som idag ingår i Ljungskogen). Staden beslöt att sälja områdena på offentlig auktion (det var det vanliga
på den tiden) Vid denna auktion år 1907, ropar Konsul George Peterson in Södra Ljunghuset och Norra Ljunghuset
med tillhörande markområden (förutom Unonius Solliden) för Ljungskogens Strandbad AB:s räkning. Mårten Unonius
om har har byggt på Solliden, råkar i ekonomiska svårigheter och begår självmord 1907. Unonius tomt hade lagts ut så
att när Bolaget förvärvade det nya området 1907 ägde man en 4 meter bred remsa väster om Solliden som således var
helt omgiven av Bolagets mark. Det kan vara den vall som syns längs 1:a hålet. Ett antal år senare blir Solliden under
några årtionden sommarhem för MAB (Manufaktur AB, sedermera MAB & MYA. 1960 har man rivit Solliden,
Bolaget äger tomten och säljer en del därav till LjGK som där bygger det nya klubbhuset. Tomten norr om Solliden
såldes på 1920-talet till Joe Norman i Falsterbo som bygger sin jaktvilla där. Där fanns då en låg jordvall, samma som
idag. Skanse köper villan som idag har byggts om och till. Gissningsvis grävde man i början av 1900-talet ett dike och
en vall för att boskapen skulle hållas på stadens område.
Tångvallen vid 20:e hålets norra gräns, i höjd med greenen
Denna lilla tångvall är anlagd under 1950-talet.av Sven Wennert, som då ägde villan, med hjälp av ”Mäster”
Det finns således ingen tångvall på golfbanan idag.
Utöver nedanstående karta, där S Ljunghuset är inritat på fel plats, refereras till bifogade kartor:
-Ljunggrens karta 1853
-Kinells karta 1908
-Ljunghusens strandbads område uti Ljunghusen, fornminnen ,tångvallar och stenar Carstam 2015
Generalstabskartan
1860 med utmärkt
gräns från 1780
Fornminnen på och vid Ljunghusens golfbana/Bertil Carstam © maj 2015