1. No category

Hälsa dem därhemma, Hälsa far och mor…
Kusin Jessie, dotter till Torsten Petersson
Ingrid och Johan Petersson Brobacken
Broholmen eller det som i folkmun kallas
Brobacken har verkligen fått uppleva hur det
känns, när man får släktbesök från Amerika
och att då tillsammans få sjunga
Hälsa dem därhemma …
År 2003 alltså exakt för tio år sedan, fick
jag ett brev från min kusin Jessie Petersson
Independence Missouri USA. Hon skrev att
hon skulle komma till Sverige för att se sin
fars hem i Agunnaryd. Jessie är dotter till
Torsten Petersson född 1910, son till Ingrid
och Johan Pettersson Brobacken.
Torsten utvandrade till Amerika i unga år.
Här fann han sin fru Margret och de fick de
två barnen Jessie och Nels.
Torsten reste inte tillbaka för besök, så
Ingrid och Johan återsåg aldrig sonen mer.
Det blev därför stor uppståndelse när Jessie
skulle komma. Sven och Inger ordnade med
inbjudan.
Detta uppskattades av Jessie och hennes väninna Shirley, som följt med som ressällskap.
Ja hela släkten gladdes åt denna härliga sommarfest på Brobacken!
Flaggor från både Sverige och USA
Hela släkten från bl.a. Dalarna, Öland,
Stockholm och trakterna omkring Agunnaryd samlades till en stor fest för att få träffa
Torstens dotter.
Min kusin, Britt-Marie Hermansson, Hinneryd, lagade all maten till ett riktigt Smålandskalas med mycket god mat och med
Smålands nationalrätt – ostkaka till dessert.
Äkta smålandskringlor serverades till kaffet.
I mitten Britt-Marie Hermansson som lagade all maten till ett riktigt Smålandskalas
”Brobacka-släkten” älskar musik
”Brobacka-släkten” är känd för att älska
musik och sång. Därför blev det en härlig
dag med mycket spontant spelande och
sjungande.
Många hade tagit med sig fiol, dragspel,
gitarr och keyboard. Vishäften fanns så alla
kunde sjunga med.
Från vänster, Sivert, Olle, Margareta, Holger, och Sven med blandade instrument. I bakgrunden Stellan som njuter och lyssnar
10
Mina morbröder Sven, Gustav, Gunnar, Stellan och Holger spelade alla något instrument
som trumpet, fiol, gitarr, orgel, piano och
framför allt dragspel som ju var huvudinstrumentet. Mor Elsa och moster Evy spelade
inte men sjöng bra.
Domkyrka. Kören har 140 sångare! Kören
sjunger på olika platser, bl a har vi sjungit i
Slottskyrkan på Stockholms slott.
Många i Agunnaryd minns säkert hur Holger,
ackompanjerad av min far kantor Gunnar
Ring, sjöng eller spelade på trumpet, Adams
julsång, O Helga Natt, på julottan i Agunnaryds kyrka.
På Brobacken spelades och sjöngs vid alla
tillfällen, så fort någon kom hem så blev
det musik i stugan. Ingrid och Johan tyckte
mycket om att lyssna. Varifrån musikgenerna
kommer vet jag inte kanske var det från både
Ingrid och Johans sida?
Starkaste musikupplevelserna för mig personligen var när Marie, min dotter, gifte sig
med Tommy 2001. Tvillingsystern Mona
spelade då piano och sjöng, ”Kärleken
förde oss samman”, av Ulf Lundell. På bröllopsfesten klev bruden Marie spontant upp
till orkestern och sjöng vackert flera låtar
tillsammans med dem.
2012 gifte sig min dotter Ann-Margret med
Anders i Hossmo kyrka. Deras barn Anna
6 år och Ida 8 år sjöng då klockrent, ”Det
vackraste”, av Nanne Grönvall.
Mina syskon och de flesta av kusinerna
och deras barn utövar och gillar musik.
Mina barn spelar piano och gitarr och mitt
barnbarn Ida 9 år har börjat spela fiol. Själv
spelar jag orgel, gitarr och sjunger i Sveriges
största kyrkokör, Allemanskören i Växjö
Det var extra roligt att Jessie kom 2003 för
då fick hon träffa sina farbröder Holger,
Sven och Stellan. De kunde berätta för henne
många episoder från Torstens barndom. Bl.
a berättade Stellan om hur han i skolan fick
se taxin köra Torsten till båten när han reste
till Amerika. De återsåg aldrig varandra. Vi
förstod hur svårt det var att se sin bror resa,
det var ju inte lika lätt som nu att åka tillbaka
på den tiden.
När jag var 12 år och börjat lära mig engelska
började jag brevväxla med kusin Jessie, på så
vis fick min mor spörja från Torsten genom
oss. Jag förstod att det var viktigt för mor att
jag höll kontakt med Jessie. Extra roligt var
det för mig att träffa min kusin efter alla våra
brev som korsat Atlanten.
Jessie stannade i Sverige i två veckor. Hon
var bl. a i Stockholm och besökte Sven. En
kusin, Mats, skjutsade runt henne till olika
trakter. Hon var även hos mig i Växjö och
fick träffa min familj. Vi besökte och fick
se mina kolonilotter blomma och hon fick
Ringblommefrö, (extra kul eftersom jag
heter Ring), därför tog hon med lite frö för
att plantera i Amerika.
Jessie har inga barn, men hennes bror Nels
har flera barn och barnbarn, så Brobackasläkten lever vidare även i Amerika. Båda
syskonen funderar på att återkomma för
Sverige-besök, men numera är inte Brobacken i släktens ägo längre.
Av Torstens alla syskon finns nu bara Sven
kvar, men det finns ju gott om kusiner och
kusinbarn kvar och plats finns det i Agunnaryd, så när vi ses kommer sång och musik
att ljuda i högan sky, ja kanske riktigt högt
ovan molnen, till dem som finns där uppe. De
sitter nog på ett moln och stampar takten då.
Tider kommer, tider gå men sångarglädjen består!
Vid pennan
Sonja Ring (Brobacka-barnbarn)
”Brobacka-barnen”, älskade att spela och sjunga tillsammans
I musikens tecken!
Gunnar överst till vänster, drygar ut soldatpengen med att spela på andra sidan gränsen
i Finland, när han gjorde militärtjänst i Norrland. Brodern Sven, ovan till vä, spelar och
sjunger tillsammans med Sivert och spelglädjen går inte att ta miste på. Sven har spelat på
många platser främst i Stockholm, som Skansen, Operakällaren, samt olika festvåningar i
stan, hälsar Sven och hans fru Inger i Sköndal.
Sivert med 30 år med dragspelet ingår i Dragspelsklubben Gränsdraget, Älmhult. Han
har varit musikledare de senaste 10 åren för 18-20 personer och deltar nu även i Virestad
Folkdanslag. Musikarvet lever vidare genom yngre generationer.
Siverts barnbarn på bilden bredvid samt på tidningens framsida, är från vä. bakre raden:
Linnea, Oliver, Ebbe och Elise. Främre raden från vä, Otto, Noa och August
11