Martin Fröst är en av världens främsta blåsarsolister av idag. Royal Concertgebouworkester, Orchestre National de France, Detroit Symphony, Washington National Symphony Orchestra, Orpheus Chamber, Gewandhaus Orchester Leipzig, Bamberger Symphoniker, Rotterdam Philharmonic, Wiener Symphoniker, City of Birmingham Symphony Orchestra och Luzerner Sinfonieorchester är bara några av de internationellt framstående orkestrar som öppnar dörrarna på vid gavel för honom. Han återvänder också regelbundet till Australian Chamber Orchestra efter att förra säsongen ha genomfört en längre europeisk turné med den. Fröst har ett gott öga till den nyskrivna repertoaren och har sett till att många nya klarinettkonserter skrivits, däribland Anders Hillborgs Peacock Tales, Kalevi Ahos och Rolf Martinssons klarinettkonserter. Han är också en framstående kammarmusiker och har nyligen spelat fem konserter i Kölns filharmoni tillsammans med violinisten Janine Jansen. Han har spelat i kända hallar som Londons Wigmore Hall, Concertgebouw, Laeiszhalle i Hamburg, Berlins och Wiens konserthus. Han framträder regelbundet med musiker som Leif Ove Andsnes, Janine Jansen, Julian Rachlin, Thorleif Thedéen, Roland Pöntinen och många andra. Fröst är konstnärlig ledare för Vinterfest i Mora, och den internationella kammarmusikfestivalen i Stavanger. Han har också spelat in en lång rad cd för det svenska bolaget Bis. Hans ”Dances to a Black Pipe” har tilldelats International Classic Music Award. Under 2014 mottog han det danska Sonning-priset, ett av de förnämsta musikpriser man kan få. Ett pris som tidigare tilldelats mästare som Stravinsky, Bernstein, Sjostakovitj, Miles Davis, Keith Jarrett, Isaac Stern, Birgit Nilsson och Eric Ericson. Martin Fröst är Conductor in Association hos SON 2014-2016 och har som dirigent framträtt med bland annat Oslofilharmonin och Kungliga Filharmonikerna. Fotografering och bandupptagning ej tillåten WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) Don Giovanni, uvertyr K527 (6’) Med operan Don Giovanni (numera föredrar man denna italienska form av Don Juan) skapade Mozart och hans librettist Lorenzo da Ponte ett av operakonstens största mästerverk. Till det som gör det till ett odödligt storverk hör den fascinerande blandningen av stor dramatik och nästan banal underhållning, blandningen av tragik och komik. För samtidigt som man kan skratta åt förvecklingarna och förväxlingarna, så sätter man skrattet i halsen av de psykiska och fysiska grymheter som försiggår på scenen. Man har talat om en komedi i dödens skugga. Men så visste åtminstone da Ponte vad han gav sig in på, för han skildrade bara episoder ur sitt eget liv. Da Ponte kom från Venedig och var en av Casanovas närmaste vänner – och kom inte långt efter honom när det gällde förförelsekonsten. Att ta till sig ett så psykologiskt komplicerat verk krävde mycket av den samtida publiken, men i Prag där Mozart själv dirigerade uruppförandet i oktober 1787, hade publiken denna mognad. Man hade där redan tjusats så mycket av Figaros bröllop, att man nu beställt en ny opera. Framförandet blev en betydande framgång, och när Mozart gick omkring på Prags gator kunde han glädjas åt att till och med budpojkarna visslade melodier ur den nya operan. När Don Giovanni året därpå visades i Wien för första gången, var den pryda och konservativa publiken däremot inte alls med på noterna, vare sig innehållsmässigt eller musikaliskt. Uvertyren speglar operahandlingens dubbla bottnar: här finns allvaret, men efterhand kommer också den levnadsglada friskheten till tals. För att ge tyngd åt magin hade Mozart för första gången lagt in tre tromboner i sin orkester. CARL MARIA VON WEBER (1786-1826) Klarinettkonsert nr 1 f-moll op 73 (27’) Allegro Adagio Rondo: Allegro Carl Maria von Weber var kusin till Mozarts hustru Constanze, men Mozart dog när Carl bara var fem år gammal, så de hade ingen kontakt. Weber hör dessutom till en helt ny tid, romantiken. Han studerade komposition för Joseph Haydns begåvade bror Michael, och brukar betraktas som länken mellan Beethoven och Wagner, och som den romantiska operans skapare. Han genomsyrade gärna sina operor med naturmystik och folksagor, inte sällan berikad med klanger från en färgrik orkesterpalett. Fotografering och bandupptagning ej tillåten Weber var praktiskt taget uppvuxen på teatern, eftersom hans far arbetade som kringresande teatermusiker. Det förvånar därför inte att han mycket tidigt kom att komponera operor, där den dramatiska nerven känns äkta och effektiv. Med operan Friskytten, som uruppfördes 1821, revolutionerade han operakonsten. Men Weber skrev förvisso inte bara operor. Han komponerade också allt från sånger och körer, oratorier och mässor, pianostycken och kammarmusik, symfonier och solokonserter för piano, fagott och klarinett. Många stora klarinettonsättare har haft en betydelsefull klarinettist i sin vänskapskrets. Det gäller Brahms och Mozart, och det gället Weber. Med Heinrich Bärmann hade Weber en varm och varaktig vänskap, och alla verk han skrev för soloklarinett (med undantag för Duo Concertant) skrevs för och dedicerades till Bärmann, det vill säga två konserter, en concertino, variationer ur operan Silva och en kvintett – allt skrivet mellan åren 1811 och 1816. Vid den tiden var Mozarts klarinettverk snart 25 år gamla, Crusell hade skrivit sina viktiga klarinettkonserter och kvartetter, och Spohr hade påbörjat sin fina serie. När kungen av Bayern fick höra Bärmann spela Webers kvintett beställde han omedelbart två konserter av Weber, som inte var sen att uppfylla önskemålet; den första konserten blev en ganska ovanlig komposition, medan den andra följer den traditionella sonatformen. Första konsertens första sats har fått formen av en fantasi. Orkesterns ruvande tveksamhet kan föra tankarna till scenen i Vargklyftan ur operan Friskytten, och klarinetten gör entré med en hel katalog teman i snabb följd, vilka orkestern kommenterar. I andra satsen dominerar ett lyriskt klarinettema, ända till en hornkvartett plötsligt bjuder på nya idéer, en abrupt klangfärgsskiftning som följs av ett andra lyriskt klarinettema. Det avslutande rondot är lekfullt, och livliga episoder turas om med lugna. Det är som en serie roliga lekar, och här finns en riktigt virvlande kadens. FRANZ SCHUBERT (1797-1828) Symfoni nr 5 B-dur D485 (26’) Allegro Andante con moto Menuetto: Allegro molto Allegro vivace Redan som tolvåring, när han var nybliven elev vid statskonviktet i Wien, komponerade Franz Schubert musik för den skolorkester i vilken han själv snabbt skulle flytta upp från andrafiolerna till förstafiolerna. Innan han fyllde tjugo hade han skrivit flertalet av de symfonier som skulle placera honom bland de främsta Fotografering och bandupptagning ej tillåten av tidens många begåvade tonsättare. Själv fick han bara höra sin orkestermusik spelas av amatörer, och vid sin förtidiga död, endast trettioett år gammal, var han en närmast okänd gestalt i Wiens musikliv. Den femte symfonin skrev han, enligt tonsättarens vän Sonnleithner, för de halvprivata konserter som hölls i Otto Hartwigs hem. Schubert spelade själv i orkestern. Han var inte gammal, nitton år, men redan en ytterst erfaren tonsättare. 1816 arbetade han som lärare för de yngsta eleverna i sin fars skola i Lichtental norr om Wien. Det vore synd att säga att han trivdes med denna uppgift, som så effektivt hindrade honom från att ägna sig åt det som uppfyllde hans tankar: att komponera. Han sökte vid denna tid tjänsten som musikdirektör i Laibach, men ratades. I dyster stämning komponerade han den fjärde symfonin, den som kallats “den tragiska”. Men redan i september var läget ett helt annat. Och när han började skriva den intima femte symfonin, den som brukar betecknas som ett av hans mest balanserade och lyckade verk, var han åter vid gott mod. Här står han nära de klassiska förebilderna, även i det faktum att den relativt lilla orkestern endast består av en flöjt, två oboer, två fagotter, två horn och stråkar. Symfonin fullbordades den 3 oktober, efter en knapp månads arbete. Efter en fyra takter lång dekorativ inledning presenteras allegrots första tema, och detta repeteras sedan, omgivet av eleganta flöjtfigurer. Efter ett vitalt tuttiparti kommer andra temat, och innan satsen är slut har sommarmoln seglat upp för att skugga den ljusa stämningen. Andantet består av ett sångtema med allvarlig skönhet i romantiska harmonier. Satsen är stöpt i samma form som motsvarande sats i den ”tragiska” symfonin. Trots att detta är en dursymfoni går menuetten för ovanlighets skull i moll, närmare bestämt i samma g-moll som i den av Schubert så älskade symfonin nr 40 av Mozart. Först i triodelen och dess fagottmelodi stöter man åter på omisskännliga schuberttongångar i form av en folklig Ländler. Finalen börjar med ett klassiskt format första tema och fortsätter med ett charmerande schubertskt andra tema. Stig Jacobsson Fotografering och bandupptagning ej tillåten Violin 2 Ruth Anderberg* Fredrik Anderberg** Håkan Jonsäll** Lars Andersson Antun Baldun Boel Bengtsson Karin Engström Anne Holmer Åsa Holm Jin Hägerström Richard Michelin Sonja Vrieze Carin Öjebo Flöjt Anja Stukalenko-Kreuzer* Annica de Val** Anders Bleckman Kontrabas Björn Malmqvist* Jan Duda** Anna-Cecilia Bergman** Emma Josefsson Daniel R Thomas Roine Uddfeldt Vakant Bo-Göran Christians* Fredrik Lindström** Sofia Petersen** Torstein Dalene Agneta Fredljung Leif Vahllöf Kerstin Widengård Ingrid Åkerblom Cello Solo-cellist Niklaas Veltman Trumpet Vakant* Elias Svanberg** (vik*) Scott Natzke (vik**) Stefan Mattsson Valthorn Lennart Langer* Anna Ahlenius** Jan Lejonclou Lars Thapper Elisabeth Åkervall Fagott Linus Berglund* (tjl) Eva Pettersson Veltman** Per Jonsson Gille Klarinett Johnny Jannesson* Lars Paulsson** Bo Pettersson Oboe Pelin Lius* Thomas Bodin** Hanna Edqvist (vik) * Stämledare ** Alt stämledare Tuttimusiker är angivna i alfabetisk ordning. Viola Carina Becket Lennart Falkebring* Matts Eriksson Gunnar Enbom** Sarah Dodd Falkebring (tjl) Vakant** Lars Hedborg Nanako Akai Magnus Ivarson Karin Svanberg Ancker Ingrid Olsson Erika Gabrielsson Tanja Orraryd Backlund Anders Törnqvist Björn Carlén Kristina Lindholm Vahllöf Thomas Hall Johanna Tafvelin Pernilla Rönnlund Nina Söderberg (vik) Marku Sorri Vakant Vakant 2:e konsertmästare Paul Waltman (tjl) Josep Esteve (vik) Alt konsertmästare Mikael Wenhov Violin 1 1:e konsertmästare Henrik Jon Petersen Andrej Power (tjl) Jannika Gustafsson (vik) Chefdirigent Michael Francis NORRKÖPINGS SYMFONIORKESTER Harpa Delphine Constantin* Slagverk Martin Orraryd* Petter Svensson** Pukor Lars Gärd* Anders Dahlstedt** Tuba Ole Christian Grønning* Bastrombon Johan Wiklund** Trombon Eric Svensson* (tjl) Lars Ivarsson (vik**) ONSDAG 13 MAJ kl 19.00 De Geerhallen Norrköping Fri entré Norrköpings Symfoniorkester Dirigent Michael Bartosch SÖFELDE Fugato RIEBE Magma for Orchestra ZHIBAJ Le Coquillage for Symphony orchestra MIGUELL Time Swims In A River Of Silence op 36 DAKOURI On The Sad Undercurrent Of The River Of Life INGVARSSON ...suddenly afar the silence... Hör nyskriven, spännande musik framföras av symfoniorkestern i samarbete med kompositionsklasserna vid Göteborgs, Malmös och Stockholms musikhögskolor. Som ett led i sin utbildning får kompositionsstudenterna samarbeta med Norrköpings Symfoniorkester, och får därmed sina nyskrivna verk framförda. CAVALLERIA RUSTICANA TORSDAG 21 MAJ kl 19.00 De Geerhallen Norrköping* FREDAG 22 MAJ kl 19.00 Crusellhallen Linköping* Introduktion kl 18.30 m Göran Gademan VALFRIDSSON The Temples of Kamakura, uruppförande MASCAGNI Cavalleria rusticana, komplett Fyra av solisterna kommer alla från masterubildningen på Operahögskolan i Stockholm. ÖPPNINGSKONSERT MUSIKFESTIVALEN NORRKÖPINGSLJUD ONSDAG 27 MAJ kl 19.00 De Geerhallen Norrköping Fri entré Norrköpings Symfoniorkester Dirigent Michael Bartosch Solister Tobias Carron flöjt, Bo Pettersson basklarinett SWÄRD Solar Edge FRANKE-BLOM Endymion VALKARE Cammino för flöjt, basklarinett och orkester SIDÉN Dreams and Streams för ensemble och elektronik Framförs av Kulturskolans elever och lärare LINDROTH Five SKÖLD Poem Norrköpings Symfoniorkester öppnar Norrköpingsljud, festivalen som sätter den nya konstmusiken i centrum. Norrköpings musikliv samlar under några dagar sina resurser i ett gemensamt program, där ny konstmusik får ta en central plats. SON I RYMDEN TORSDAG 4 JUNI kl 18.00 & 19.30 Visualiseringscenter C Norrköping Dirigent Christoffer Nobin Ciceron Marie Rådbo STRAVINSKY Svit ur Pulcinella LARSSON Lyrisk fantasi BARTÓK Rumänska folkdanser: Pe loc, Buciumeana, Poarga româneasca, Maruntel, Maruntel STRAVINSKY “Dumbarton Oaks” BACH Svit nr 3 BOWIE Life on Mars Konserten pågår ca 1 timme Läs mer om alla våra konserter och ladda ner program på vår hemsida www.norrkopingssymfoniorkester.se NORRKÖPINGS SYMFONIORKESTERS SPONSORER 2014-2015 Guldpartners Ericsson AB, Henry Ståhl Fastigheter AB, Holmen AB, Fastighets AB LE Lundberg ABB, Almroth Industrifastigheter AB, Best Western Hotel Princess, Kurt och Brita Ehlert, Ernst & Young AB, Foster Wheeler Energi AB, Gunnar Gunnarsson Fastighets AB, Holmen Paper AB, HSB, Hyresbostäder, Kinnarps Interior Norrköping AB, Mattssons Fastighetsutveckling AB, Ringarums Busstrafik AB, Siemens Industrial Turbomachinery AB, SMHI, Swedbank, Tage Rejmes Bil AB, Tommy Holm Revisionsbyrå AB Fond of Music, donation från Marianne och Lennart Lindqvist Siw Ericsdotters stiftelse, donation Tack för ert stöd! SON samarbetar med Vi-skogen Utöver en blomma, som tack till våra artisters medverkan, planterar SON fem träd i Vi-skogen som en gåva till vår gemensamma jord. VD/Konstnärlig ledare, ansvarig utgivare: Karin Veres. Kommunikationschef/marknadsansvarig: Agneta Lindmark Thomas www.norrkopingssymfoniorkester.se, [email protected] SON FOTO: MARCO BORGGREVE Norrköpings Symfoniorkester Dirigent Michael Francis Solister Cornelia Beskow sopran, Ulrika Tenstam, Desirée Baraula mezzosopran, Markus Pettersson tenor, Richard Hamrin baryton Körer Musikaliska Sällskapets Kammarkör, Bel Cantokören, Akademiska kören i Linköping MARTIN FRÖST FOTO: MATS BÄCKER KOMPOSITIONSKLASSERNA KOMPLUS KOMMUNIKATIONSBYRÅ Kommande konserter våren/sommaren 2015
© Copyright 2024