1. No category

ROOSLEPA
Rootsikeelne küla Eesti läänerannikul
ROSLEP
En svenskspråkig by vid Estlands västra kust
Göte Brunberg
Irjase talu omanik Johan Brunberg perekonnaga 1913. a
Irjasgårdens ägare Johan Brunberg med familj år 1913
Rootslased
Svenskar
Rooslepa
Roslep
Eestlased
Ester
Segaasustus
Blandad befolkning
Varem rooslased,
praegu eestlased
Tidigare svenskar,
nu ester
Kaart/Karta
H. Schmidt
Rannarootsi alad Läänemaal 19. sajandi keskel.
Estlandssvenska områden i Läänemaa vid mitten av 1800-talet.
Autor: Göte Brunberg
Must-valged fotod: SOV’i arhiiv
Värvifotod: Autor, kui teisiti ei nähtu
Väljaandja: Autor
Copyright © Göte Brunberg, 2015
Teine väljaanne, 2015
Författare: Göte Brunberg
Svart-vita fotografier: SOV:s arkiv
Färgfoton: Författaren, om inte annat framgår
Utgivare: Författaren
Copyright © Göte Brunberg, 2015
Andra utgåvan, 2015
Tänu Sven Kuinbergile eesti teksti parandamise eest
Ett tack till Sven Kuinberg för rättningen av den estniska texten
Sissejuhatus
Inledning
Eestirootslastest
Estlandssvenskarna
Rooslepa küla asub praeguses Noarootsi vallas, ühes
nendest aladest Eesti rannikul ja väikesaartel, kus varasest keskajast alates elas rootsikeelne rahvastik, “eestirootslased” ehk “rannarootslased”. Veel 1930. aastatel
oli Rooslepa elanikkond, umbes 320 inimest, täiesti
rootsikeelne. Osa nendest kolis juba enne Teist maailmasõda Rootsi. Ülejäänud põgenesid väikepaatidega
või viidi organiseeritud ümberasumisega sõja viimastel
aastatel Rootsi.
Tühjaks jäänud taludesse kolis sõjapõgenikke. Aastal 1949 elas Rooslepas umbes 80 inimest. Elanike arv
on seejärel vähenenud nii, et praegu on alalise elanikkonna arv vähem kui 30 inimest.
Rosleps by ligger i nuvarande Nuckö kommun, ett av
de områden på Estlands kust och småöar där det sedan tidig medeltid bodde en svensktalande befolkning,
”estlandssvenskarna”. Ännu på 1930-talet var Rosleps
befolkning, cirka 320 personer, helt svensktalande.
En del av dem flyttade redan före andra världskriget
till Sverige. De övriga flydde i småbåtar eller fördes
med organiserade transporter till Sverige under andra
världskrigets sista år.
Till de tomma gårdarna flyttade krigsflyktingar. År
1949 hade Roslep cirka 80 invånare. Under tiden därefter har befolkningsantalet minskat så att den fasta befolkningen nu är mindre än 30 personer.
Väga vähe on teada rootslaste Eestisse sisserändamise
kohta. Tõenäoliselt asustati juba viikingi ajal hõredaid
asustusi. Suurem sisserändamine aga ei leidnud aset
enne Eesti alade vallutamist Taani ja Liivi ordu poolt
umbes aastal 1220. Arvatatakse, et rootslaste sisserändamine algas 1260. aastate jooksul. Haapsalu linnaõiguses aastast 1294 on mainitud, et linnas ja linna läheduses elab rootslasi.
Sisserändajad tulid praeguse Rootsi riigi alalt otse
või Soome kaudu. Nad asusid elama Eesti rannikualadel ja saartel, kus oli vaid hõre püsiv eestlastest elanikkond. Eestlased olid peamiselt põlluharijad, rootslased
aga kombineerisid põlluharimise karjakasvatuse, jahi
ja kalapüügiga. Kõige rohkem oli rootslaste asundusi
14. ja 15. sajandil. 1700. sajandi keskel elas Eestis umbes 12 000 rootslast. Nad moodustasid umbes 5 protsenti Eesti elanikkonnast.
Rootslased väitsid, et nendel oli nn Rootsi õigus,
millega kaasnes, et talupojad võisid elukohta vabalt
vahetada. See kehtis siiski ainult nende piiratud alade
sees. Eesti talupojad seevastu langesid sajandite vältel
pärisorjusesse. See tähendas, et rootslased ei tahtnud
kolida eesti aladele ja eestlastel ei olnud võimalik kolida rootsi aladele. See on üheks põhjuseks mispärast ei
toimunud täielikku assimileerumist. 1934. aasta rahvaloenduse järgi oli rootslaste arv 7 761. Nad moodustasid enamiku Noarootsi ja Riguldi valdades mandril ja
Ruhnu, Vormsi, Osmussaare, Suur ja Väike Pakri ning
Naissaare saartel.
Teise maailmasõja algul oli eestirootslaste arv umbes
8 000. Enamik nendest – üle 7 000 inimese – põgenesid
väikepaatidega või viidi organiseeritud ümberasumisega sõja viimastel aastatel Rootsi. Suur ümberasumine toimus 1944. aasta suvel, kui kuunar “Juhan” viis
üheksa reisiga rohkem kui 3 300 inimest Rootsi. Väikepaatidega põgenes, kas otse või Soome kaudu, Rootsi
enam kui 2 000 inimest. Eestisse jäi tuhatkond.
Mycket lite är känt om svenskarnas invandring till
Estland. Sannolikt etablerades glesa bosättningar redan under vikingatiden, men någon större invandring
skedde inte förrän danskar och tyska ordensriddare
hade erövrat Estland under 1220-talet. Man antar att
invandringen började under 1260-talet. I Hapsals stadsrätt från 1294 nämns att i staden och dess närhet bor
svenskar.
Invandrarna kom från det nuvarande Sverige, direkt eller via Finland. De bosatte sig på Estlands kustområden och öar, där det endast fanns en gles estnisk
befolkning. Esterna var huvudsakligen jordbrukare
men svenskarna kombinerade jordbruket med boskapsskötsel, jakt och fiske. Sin största utsträckning fick de
svenska bosättningarna på 1300- och 1400-talen. I mitten av 1600-talet bodde cirka 12 000 svenskar i Estland.
De utgjorde ungefär fem procent av befolkningen.
Svenskarna hävdade att de levde enligt ”Svensk
rätt”, i vilken ingick att bönderna hade rätt att byta sin
egen vistelseort. Detta gällde dock bara inom deras begränsade områden. De estniska bönderna hamnade däremot under århundradenas lopp i livegenskap. Det fick
som följd att svenskarna inte ville flytta till estniska
områden och esterna inte kunde flytta till svenska. Det
är en av förklaringarna till att det inte skedde en fullständig assimilisering. Enligt 1934 års folkräkning var
svenskarnas antal 7 761. De utgjorde majoritet i Rickul
och Nuckö kommuner på fastlandet och på Runö, Ormsö, Rågöarna och Nargö.
Vid andra världskrigets utbrott var antalet svenskar
cirka 8 000. Flertalet av dem – över 7 000 personer –
flydde i småbåtar eller fördes med organiserade transporter till Sverige under andra världskrigets sista år.
Den stora överflyttningen skedde sommaren 1944, då
skonaren ”Juhan” på nio resor förde över mer än 3 300
personer till Sverige. I småbåtar rymde mer än 2 000
personer, direkt till Sverige eller via Finland. Kvar i
Estland blev ett tusental.
3
Rooslepa küla asutamine
Grundandet av Rosleps by
Küla omanikud
Byns ägare
Tõenäoliselt asutati Rooslepa küla umbes aastal 1300.
Professor Rein Zobeli poolt tehtud kaardist nähtub, et
tol ajal ulatus Läänemerelt väike rannajärv küla praeguse keskuseni (pilt 1). Keskus asub nüüd umbes 4 m
üle meretaseme ja tõuseb aastaga 2-3 mm.
Toimikus 1340. aastatest on mainitud, et külaelanikel oli kohustus hoolitseda paadikuuride eest Spithamis.
Küla rootsi nime päritolu on keeleuurija Edvin Lagmani järgi tõenäoliselt eestikeelne, “rootslõpe”, millest esimene osa tuleneb sõnast “rootslane” ja teine
osa sõnast “lõpp”, kokkuvõttes “rootslaste küla tagamaal”. Nimi on aastal 1540 kirjutatud “Rotzlep”, 1565
“Rodzläp” ja “Rotslep”, 1572 “Roslep”, 1603
“Rotschlep” jne. Moodsa rootsi riigikeeles oli nimi
“Roslep”, mis on ka praegu küla rööpnimi. Nime hääldamine kohalikus murdes oli umbes “Ruhlup”.
Moodsal ajal oli Rooslepa nn sumbküla, milles talud olid kokku paigutatud. Tõenäoliselt oli see ka küla
esialgne kuju.
Sannolikt grundades byn ungefär år 1300. Enligt en av
professor Rein Zobel ritad karta sträckte sig vid den
tiden en liten vik från Östersjön till byns nuvarande
centrum (se bild 1). Centrumet ligger nu ungefär 4 m
över havsnivån och stiger 2-3 mm om året.
I en handling från 1340-talet nämns att invånarna
hade skyldighet att sköta båthus i Spithamn.
Enligt språkforskaren Edvin Lagman har namnet
”Roslep” sannolikt estniskt ursprung, ”rootslõpe”,
där första delen kommer från estniskans ”rootslane”
(”svensk”) och den andra delen från ”lõpp” (”slut”),
sammantaget ”svenskbyn vid utkanten”. Byns namn
stavades år 1540 ”Rotzlep”, 1565 ”Rodzläp” och
”Rotslep”, 1572 ”Roslep”, 1603 ”Rotschlep” osv. På
modern högsvenska var namnet ”Roslep”, som också
är byns nuvarande parallellnamn. På den lokala dialekten uttalades namnet ungefär ”Rohlop”.
I modern tid var Roslep en så kallad klungby, där
gårdarnas hus låg väl samlade. Troligen var detta även
byns ursprungliga utseende.
Rooslepa talupojad olid sajandite vältel rentnikud Saare-Lääne piiskopkonna, Rootsi riigi ja baltisaksa aadli
all. Rittmeister Engelbrecht von Tiesenhausen omandas 1605. a 383 riigitaalri eest küla 4 1/2 adramaad haritud maad.
Pilt 1. Mõeldud rannajoon 1300. a.
Bild 1. .Tänkt strandlinje år 1300.
Roslepsbönderna var under årens lopp arrendatorer
under biskopsdömet Ösel-Vik, den svenska staten och
den estniska baltadeln. År 1605 förvärvade ryttmästaren Engelbrecht von Tiesenhausen byn med 4 1/2 hakar
odlad jord för 383 riksdaler.
Pilt 2. Rooslepa taljupojad 1565. a.
Bild 2. Rosleps bönder år 1565.
4
Den svenske adelsmannen Jakob de la Gardie köpte
1627 Rickuls gods från Robert Woldeck och samma
år förvärvade han också Rosleps by. På detta sätt kom
Roslep att hamna under Rickuls gods.
Familjen de la Gardie sålde 1704 godset till Fromhold Johan von Taube. Släkten Taube ägde sedan godset fram till 1939.
Även administrativt tillhörde Roslep Rickuls gods
fram till 1867, då Rickuls kommun skapades av de byar
som låg under godset. Nu tillhör byn Nuckö kommun.
Rootsi aadlimees Jakob de la Gardie ostis 1627.
a Riguldi mõisa Robert Woldeck’ilt ja samal aastal
omandas ta ka Rooslepa küla. Sel viisil sattus Rooslepa
Riguldi mõisa alla.
Perekond de la Gardie müüs 1704. a mõisa Fromholt Johan von Taube’le. Suguvõsa Taube omas pärast
seda mõisa kuni aastani 1939.
Ka administratiivselt kuulus Rooslepa Riguldi mõisale kuni aastani 1867, kui mõisa kuuluvatest küladest
moodustati Riguldi vald. Praegu kuulub küla Noarootsi
valla koosseisu.
Antalet gårdar och invånare under århundradena
Talude ja elanikkonna arv sajandite vältel
De första detaljerade uppgifterna om byn härrör
från år 1565, efter det att Sverige hade erövrat Estland.
Det året fanns i byn 17 gårdar (egentligen husbönder,
se bild 2). Invånarantalet var ungefär 70. Ungefär 130
år senare, år 1687, var antalet gårdar och invånare ungefär desamma.
Befolkningen decimerades kraftigt under hungersnöden 1697/98, då 40 personer, och pesten 1710/11, då
50 personer avled. Som en följd av detta var invånarantalet 1739 fortfarande lägre än 50 år tidigare. Enligt
detta års hakerevision bodde det endast 63 personer i
byn. Gårdsantalet var 12 (se bild 3) och den odlade jordens yta endast 2 3/4 hakar.
Under de följande årtiondena växte befolkningen
snabbt. Enligt 1782 års själarevision bodde i byn 171
personer. Därefter ökade invånarantalet sakta så att det
enligt 1858 års själarevision var 185.
Därefter växte antalet invånare snabbt, så att det
vid 1934 års folkräkning var 319, alla svenskar. Enligt
samma folkräkning var Rickul kommuns invånarantal
1 653, av dem 1582 svenskar och 71 ester och övriga.
Det betyder att svenskarna utgjorde ungefär 96 procent
av kommunens befolkning.
Esimesed täpsed kirjalikud andmed küla kohta pärinevad aastast 1565, pärast Eesti vallutamist Rootsi poolt.
Sel aastal hõlmas küla 17 talu (tegelikult talupojad, pilt
2). Elanikkonna arv oli umbes 70. Umbes 130 aastat
hiljem, aastal 1687, olid talude ja elanikkonna arvud
umbes samad.
Elanikkond vähenes arvukalt näljahädas aastatel
1697/98, milles suri 40 inimest ja katkus 1710/11, milles suri 50. Selle tõttu oli elanikkond veel aastal 1739
vähem kui 50 aastat varem. Sama aasta adramaarevisjoni järgi elas külas ainult 63 inimest. Talude arv oli 12
(vt pilti 3) ja haritud maa pind ainult 2 3/4 adramaad.
Järgnevatel aastakümnendatel kasvas elanikkond
kiiresti. 1782. a hingerevisioni järgi elas külas 171
inimest. Seejärel suurenes elanike arv vaikselt, nii et
1858. a hingerevisioni järgi oli see 185.
Pärast seda suurenes elanike arv kiiresti, nii et 1934.
a rahvaloenduse järgi elas külas 319 inimest, kõik rahvuselt rootslased. Riguldi valla elanikkonna arv oli
1 653, nendest 1 582 rootslast ja 71 eestlast ja muulast.
See tähendab, et rootslased moodustasid valla elanikkonnast umbes 96 protsenti.
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11 12 13 14 15
Pilt 3. 1739. a adramaarevisjoni andmed Rooslepa talude kohta.
Bild 3. Uppgifter i 1739 års hakerevision om gårdarna i Roslep.
5
Veerg
Sisu
Kolumn Innehåll
1
Adramaad/Hakar.
2
Talupoja nimi/Husbondens namn.
3-6
Töövõimelised (15-60 a): peremehed, pojad/sulased, perenaised,
sulasenaised/tütred/teenijad.
Arbetsföra (15-60 år): husbönder,
söner/drängar, husfruar, dränghustrur/döttrar/pigor.
7, 8
Vanad ja nõrgad: mehed, naised.
Gamla och skröpliga: män, kvinnor.
9,10
Poisid, tüdrukud.
Pojkar, flickor.
11-15
Hobused, sälud, härjad, lehmad,
noorloomad.
Hästar, fålar, oxar, kor, ungdjur.
1930. aastatel kolis 80 inimest, s.t küla elanikkonnast umbes üks neljandik, Rootsi. Nad ei näinud ülerahvastatud kodukandis mingit tulevikku. Põlluharimine ei olnud arendatav ja teisi töövõimalusi ei olnud.
Lahkumine oleks kindlasti jätkunud, kui Teine maailmasõda ei oleks puhkenud. Pärast hilissügist 1939. a ei
saadud enam luba lahkuda Eestist.
Under 1930-talet flyttade 80 personer, det vill säga
ungefär en fjärdedel av byns befolkning till Sverige.
Man såg ingen framtid i hembygden. Jordbruket gick
inte att utveckla och någon annan möjlighet till arbete
fanns inte. Utflyttningen hade säkert fortsatt om inte
andra världskriget hade brutit ut. Från senhösten 1939
fick man inte längre tillstånd att lämna Estland.
Talud moodsal ajal
Gårdarna i modern tid
1782. a hingerevisioni järgi hõlmas küla 19 talu. Järgmise sajakonna aasta jooksul oli talude arv stabiilne;
ainult kaks kadus ja mitte ühtegi ei lisandunud.
1850. ja 1860. aastate Eestimaa talurahva seaduste järgi olid mõisahärrad sunnitud müüma või rentima
suurema osa mõisa maast oma talupoegadele. Ettevalmistusena sellele tehti 1860. aastate keskel Riguldi
mõisa maadest inventuur, millest talude kaupa nähtuvad talule kuuluvate maatükkide pindala ja tüüp (põllumaa, heinamaa, karjamaa jne). Inventuuri juurde
kuulub kuuest osast koosnev värviline kaart, iga osa
suurusega 70 x 250 cm. Pilt 11 näitab väljavõtet kaardist, mida võib pidada kunstiteoseks.
Kaardilt nähtub, et Riguldi mõisa talude maad olid
sajandite jooksul väikesteks tükkideks killustatud, mõnikord vaid mõne meetri laiusega ribadeks. Näiteks
hõlmas Irjase talu (kaardil nr 16) 56 maatükki põllumaad. Külas oli 16 talu (nr 11-26) ja kaks popsikohta
(nr 27 ja 28).
Et võimaldada rationaalsemat põlluharimist, tehti
enne talude vabaksostmist aastal 1895 maamõõtmine,
kusjuures pandi kokku väikesed maatükid suuremateks
(vt pilti 12). Maamõõtmise protsessi jooksul loodi ka
neli uut talu (nr 80-83). Iga talu sai endale ühe (või
kaks) 30-40 meetri laiust riba metsamaad külast põhja
poole. Mõis hoidis endale metsamaad küla ja ranna vahel ja metsamaa Dirhamis. Mõisamaa riigistati hiljem
1920. aastate maareformiga.
Mõned vanadest taludest said pärast maamõõtmist suurema osa oma põllumaadest väljaspool küla.
Sellepärast asusid ümber 2000. sajandi esimestel aastatel Jurens’i, Matas’e, Hansas’e ja Baskull’i (vana
nimi Horris) talud väljaspoole külakeskust (vt pilte
13 ja 14). Jagati ka hiljem Lill-Henders’i, Graisas’i
ja Erkers’i talud. Metsatükkidele ja teistele kohtadele
asutati popsikohad. Mõned perekonnad asusid elama
Dirhamisse, mis tol ajal oli osa Rooslepast aga on nüüd
iseseisev küla. Rooslepa, kus varem talud asusid küla
keskel (“sumbküla”), sai nüüd palju suurema geograafilise ulatuse.
Tabelist pildil 19 nähtuvad andmed 1930. aastate
talude kohta. Tabelis on ka need popsikohad, mis nõukogude aja esimestel aastatel erapõllumajandusega olid
“uusmaasaajate” talud.
Enligt 1782 års själarevision fanns det 19 gårdar i byn.
Under de följande hundra åren var gårdsantalet stabilt;
endast två försvann och inte en enda kom till.
Enligt de estniska bondelagarna från 1850- och
1860-talen tvingades godsägarna att arrendera ut eller sälja större delen av sin mark till sina bönder. Som
förberedelse för detta gjordes i mitten av 1860-talet en
inventering av Rickuls gods marker. I denna anges per
gård arealen och marktypen (åker, äng, betesmark etc.)
för varje till gården hörande markstycke. Förteckningen är kompletterad med en färglagd karta i sex delar,
vardera med en storlek av 70 x 250 cm. Bild 11 visar ett
utdrag ur kartan, som kan betraktas som ett konstverk.
Av kartan kan man se att Rickuls gods marker under
århundradenas lopp hade splittrats i små remsor, som
ibland var endast några meter breda. Exempelvis var
Irjasgårdens (nr 16 på kartan) åkermark uppdelad i 56
markstycken. I byn fanns 16 gårdar (nr 11-26) och två
torpställen (nr 27 och 28).
För att möjliggöra ett mer rationellt jordbruk gjorde
man före friköpet av gårdarna 1895 ett lantmäteri, vid
vilket man slog ihop de små markstyckena till större
(se bild 12). Under processen skapades också fyra nya
gårdar (nr 80-83). Varje gård fick ett skogsstycke i form
av en remsa (eller två) med en bredd av 30-40 meter
norr om byn. Godset behöll skogsmarken mellan byn
och stranden och i Derhamn. Denna mark förstatligades sedan genom markreformen på 1920-talet.
Några av de gamla gårdarna fick efter lantmäteriet
den större delen av sin åkermark utanför byn. Därför
flyttade i början av 1900-talet gårdarna Jurens, Matas,
Hansas och Baskull (med gamla namnet Horris) till
platser utanför byns centrum (se bilderna 13 och 14).
Senare delades även gårdarna Lill-Henders, Graisas
och Erkers. På skogsstyckena, och på andra platser inne
i byn och utanför byn, anlades torpställen. Några familjer bosatte sig i Derhamn, som då var en del av Roslep
men nu är en egen by. Roslep, som tidigare hade varit
en så kallad klungby, fick nu en mycket större geografisk utsträckning.
I tabellen i bild 19 visas uppgifter om de gårdar som
fanns på 1930-talet. Där finns även de torpställen, som
under sovjettidens första år med privatjordbruk blev
”nybrukar”-gårdar.
6
Mõned Rooslepa talud 1930. aastatel/Några gårdar i Roslep på 1930-talet
Pilt 7. Brus talu.
Bild 7. Brusgården.
Pilt 8. Seffers talu.
Bild 8. Seffersgården.
Pilt 9. Mo talu.
Bild 9. Mogården.
Pilt 10. Tines talu.
Bild 10. Tinesgården.
Pilt 4. Jakase talu (üleval) ja Irjase talu makettid,
Ingvald Dyrbergi poolt tehtud.
Bild 4. Modeller av gårdarna Jakas (överst) och Irjas,
gjorda av Ingvald Dyrberg.
Pilt 5. Bista talu makett, Ivar Brunbergi poolt tehtud.
Bild 5. Modell av Bistagården, gjord av Ivar Brunberg.
Pilt 6. Teves talu.
Bild 6. Tevesgården.
7
Pilt 11. Rooslepa küla keskne osa 1866. a.
Bild 11. Rosleps bys centrala del år 1866.
Kaart/Karta: Rahvusarhiiv
8
Pilt 12. Rooslepa küla keskne osa 1895. a.
Bild 12. Rosleps bys centrala del år 1895.
Kaart/Karta: Rahvusarhiiv
9
Rooslepa laevarahn
”Oamusa stain”
A-17 Hansas
185 Dapp
Vt pilti 14
Se bild 14
Baskull Alex
27 Baskull
Påls Paul
Jakas Alex
200 Simas
Matas Mathias
15 Matas
247 Lendors Johan
14-b Bistaback
83 Ensko
A-22 Jurens
A-48 Jurens Kristjan
Vaa oja
”Va rännan”
Nõva maastikukaitseala
Rooslepa sihtkaitsevöönd
Nõva landskapsskyddsområde
Rosleps skyddszon
82 Blombergs,
Smeens
81 Bista
Talu, eluhoone säilinud
Gård, boningshuset bevarat
Talu, eluhooneta
Gård, utan boningshus
Popsikoht, eluhoone säilinud
Torpställe, boningshuset bevarat
Popsikoht, eluhooneta
Torpställe, utan boningshus
Talu, endine asukoht
Gård, tidigare plats
Pilt 13. Rooslepa talud ja popsikohad 1930. aastatel praeguse seisuga.
Bild 13. Gårdar och torpställen i Roslep på 1930-talet, med nuvarande tillstånd.
10
Kaart/Karta: Maa-amet
A-46 Hansas Kristjan
196 Bentas Eva
192 Lillgårds Kristjan
A-41 Ihrmans
202 Blombergs
201 Sväback
258 Påls Mathias
199 Heymans
209 Knuters
Rooslepa kool
Rosleps skola
Engmans
Jakas Kristjan
186 Skrädans
250 Brus Mare
267 Påls Adam
Påls Alex
265 Erkers Josef
259 Tines Mats
264 Pålbergs
A-43 Teves Anders
(16) Irjas Kristjan
197 Nibondas Josef
Kivitee
”Stenvegen”
28 Milback
80 Nibondas
14-a LillHenders
A-22 Jurens
11 Mickas
(18) Jakas Herman
23 Brus
16 Irjas
15 Matas
A-17 Hansas
A-25 Kupra
Palvemaja
“Benhuse”
12 Mo
18 Jakas
19 Tines
27 Horris
189 Erkers Alex
191 Erkers
24 Påls
Johannes
26 Erkers
21 Graisas
198 Lillgårds
A-26 Teves
13 Seffers
Tuulikuküngas
”Koinbackan”
195 Seffers Tio
Kupor Mats
195 Seffers Alex
12-a Marks
A-40 Anders Anders
Pilt 14. Talud ja popsikohad küla keskses osas.
Bild 14. Gårdar och torpställen i byns centrala del.
Kaart/Karta: Maa-amet
11
Försörjningskällor
Elatusallikad
Olulisteks elatusallikateks olid sajandite vältel põlluharimine, loomakasvatus ja kalapüük.
Pinnad olid liivased ja kehvad ning olid sellepärast soblikud ainult kartuli ja rukki kasvatuseks.
Teravili jahvatati kuni moodsa ajani tuuleveskites
“Koinbackan’is”. 1895. a asus seal seitse veskit.
Lehmad olid karjas karjamaadel, “Engevalla”, külast kirde poole.
Kalapüük oli enamasti koduseks tarvituseks ja leidis aset väljaspool küla kõige lähemal asuvat randa,
“Stenbor”, kus taludel olid võrgukuurid.
1900. sajandi lõpul lisandus lisaelatusallikaks merendus. Paljud talud omasid purjekast osa. Veeti purjekatega kartulit, sealiha ja teisi põllumajandussaadusi
Stockholmisse ja Helsingisse.
Purjekad ehitati tavaliselt omanike poolt kogenud
“paadimeistri” juhtimisel. Suurem osa ehitati Dirhami
rannas, praegusest sadamast põhja poole. Aastate jooksul ehitati seal ligi 50 purjekast, viis viimast aastatel
1939/40.
Aastal 1940 riigistati purjekad nõukogude võimu
poolt.
Under århundradenas lopp var de viktigaste försörjningskällorna jordbruk, boskapsskötsel och fiske.
Markerna var sandiga och magra och var därför endast lämpade för odling av potatis och råg. Säden tröskades ända till senare tid i väderkvarnarna på ”Koinbackan”. År 1895 stod där sju kvarnar.
Korna drevs på bete på betesvallarna, ”Engevalla”,
nordost om byn.
Fisket var mestadels till husbehov och ägde rum vid
den närmaste stranden, ”Stenbor”, där gårdarna hade
näthus.
Vid slutet av 1800-talet tillkom sjöfarten som försörjningskälla. Många gårdar hade del i en skuta. Med
dessa seglade man med potatis, fläsk och andra jordbruksprodukter till Stockholm och Helsingfors.
Skutorna byggdes vanligen av ägarna själva under
ledning av en erfaren ”båtsmäster”. Större delen av
dem byggdes på Derhamnstranden, norr om den nuvarande hamnen. Under årens lopp byggdes där nästan 50
skutor, de sista fem under åren 1939/40.
År 1940 förstatligades skutorna av sovjetmyndigheten.
Pilt 15. Põlluharimine Milback’i talus.
Bild 15. Jordbruk på Milbackgården.
Pilt 16. Tuuleveskid Koinbackan’is.
Bild 16. Väderkvarnar på Koinbackan
Pilt 17. Võrgukuurid Stenbor’i rannas.
Bild 17. Näthus på Stenborstranden.
Pilt 18. Purjeka “Dyrhamn” ehitus 1937. a.
Bild 18. Skutan ”Dyrhamn” under byggnad 1937.
12
Number
Nummer
11
Mickas
Perekonnanimi 1835. a
Familjenamn 1835
Westerby
12
Mo
Brumberg
52,960
Åkerblad, Mats
Kerner, Emilie Taaveti tr
Safronova, Ekaterina Antsu tr (B-6)
Kisand, Joosep Hendriku pg
13
Seffers
Kuinberg
48,580
Koinberg, Edvard
Kuinberg, Eduard Juhani pg
14 a
Lill-Henders
Heyman
28,554
Heyman, Kristjan
Teppor, Anton Michkli pg
14 b
Bistaback
-
28,937
Brunberg, Mats
Voolmäe, Priidu Nigulase pg
15
Matas
Okerblad
46,244
Åkerblad, Johan
16
Irjas
Brumberg
58,140
Brunberg, Johan
Hansas
Ihrman
37,660
Linneberg, Mats
Muna, Mahta Jaani tr
Kuusik, Adelee Jakobi tr (B-5)
Raudsik, Salme Johannese tr
Klippberg, Anton Juhani pg (B-1)
Viiart, Adele Juhani tr
18
Jakas
Dihrberg
42,350
Dyrberg, Anton jt
Belova, Alviine Jaani tr
19
Tines
Tinesberg
44,169
Bergkvist, Mats
Haapsal, Paul Priidiku pg
A-17
Nimi
Namn
Pindala (hk) Omanik 1938. a
1938. a
Ägare 1938
Storlek (ha)
1938
47,990 Vesterby, Kristjan jt
Uusmaasaaja 1947. a
Nybrukare 1947
20
(26)
21
Erkers
Hamberg
34,806
Hamberg, Johan jt
Tisler, Jaan Peetri pg
Graisas
Greisberg
36,098
Klippberg, Mats
Tepp, Elfriede Johannese tr
A-22
Jurens
Westerbom
39,490
Westerblom, Eva
Roska, Mihail Andrese pg
23
Brus
Brus
40,350
Heyman, Kristjan
Press, Eduard Viiu pg
24
Påls
Pohlberg
37,330
Westerholm, Kristjan
Hamberg, Johannes Matsi pg
A-25
Kupor
Kuperberg
27,830
Kopparberg, Mathias
Trams, Elisabeth Viidu tr
A-26
Teves
Koppelberg
30,210
Westerholm, Mathias Madison, Voldemar Taaveti pg
27
Baskull
Roberg
29,040
Hamberg, Anders
Sabalson, Gustav Elsa pg
28
Milback
Milback
31,130
Brunberg, Anders
Suppi, Gustav Jaani pg
80
Nibondas
-
57,810
Brunberg, Anders
Tamm, Alise Jaani tr
81
Bista Mats
-
40,603
Brunberg, Mats
-
82
Bista smed
-
39,975
Jakobi, Aksel Oskari pg
83
Ensko
-
39,250
Blomberg, Mats,
Åkerblad, Herman
Brunberg, Anders
Luuker, Johannes Joosepi pg
189
Erkers Alex
-
12,000
Hamberg, Alexander
Mangus, Marie Jaani tr
191
-
12,851
Hamberg, Johannes
Tisler, Eduard Jaani pg
-
2,885
Brunberg, Josef
Kallaste, Johannes Mardi pg
198
Erkers Johannes
Nibondas
Josef
Lillgårds
-
24,031
Hamberg, Josef
Tammik, Peeter Jaani pg
264
Pålbergs
-
2,289
Polberg, Johan
Koppel, Salme Jaani tr
247
Lendors Johan -
0,480
Heyman, Johan
Kraavik, Rosalie Peetri tr (B-2)
197
Märkus: Kõik omanikud nimega Brunberg 1938. a, välja arvatud Irjase talu oma, olid Mo talust pärit.
Anmärkning: Alla ägare Brunberg 1938, med undantag av Irjasgårdens, var bördiga från Mogården.
Pilt 19. Andmed Rooslepa talude kohta.
Bild 19. Uppgifter om gårdarna i Roslep.
13
Usklik elu
trosliv
Pilt 20. Rooslepa kabel 1930. aastatel.
Bild 20. Rosleps kapell på 1930-talet.
Pilt 21. Kabeli varemed 1989. a.
Bild 21. Kapellruinen år 1989.
Pilt 22. Uuesti ehitatud kabel.
Bild 22. Det återuppbyggda kapellet.
Pilt 23. Palvemaja 1926. a.
Bild 23. ”Benhuse” år 1926.
Rooslepa kuulus Noarootsi kihelkonda peakirikuga
Püha Katariina kirik Noarootsi poolsaarel. 1700. sajandi algul ehitati küla lõuna osas puitkabel, Rooslepa
kabel. Puitkabel asendati 1835. a kivikabeliga. Ehituse
rahastaja oli Riguldi mõisa valitseja Mathias Rösler,
kes oli Rooslepas sündinud. Vana puitkabel paigaldati Sutleppa ja 1971. a Vabaõhumuuseumisse Rocca al
Mare Tallinnas.
Aastatel 1930-1934 teenis Rooslepa kabelis abiõpetajana noor rootslane Sven Danell. Temast sai hiljem
Noarootsi koguduseõpetaja. Oma ajast õpetajana Eestis kirjutas ta raamatu “Kuldrannake”, mis on ka eesti
keeles ilmunud.
Nõukogude ajal peeti viimane jutlus 1949. a. Hoone
oli veel 1970. aastate alul suhteliselt heas seisus aga
pärast seda algas lagunemine varemeteks. 1989. a jäi
hoonest alles vaid müürid, idapoolne viil ja osa katusest. Kabel ehitati uuesti üles 2006. a ja taaspühitseti
järgmisel aastal.
1920. aastatel ehitati vabauskliku koguduse poolt
küla keskuses palvemaja, “Benhuse”. See võeti nõukogude ajal maha ja viidi ära.
Roslep tillhörde Nuckö socken med huvudkyrkan
Sankta Katarina kyrka på Nucköhalvön. I början av
1600-talet byggdes i byns södra del ett träkapell, Rosleps kapell. Detta ersattes 1835 med ett stenkapell.
Bygget bekostades av förvaltaren på Rickuls gods Mathias Rösler, som var född i Roslep. Det gamla träkapellet flyttades till Sutlep och 1970 till friluftsmuseet
Rocca al Mare i Tallinn.
Under åren 1930-1934 tjänstgjorde den unge svensken Sven Danell som hjälppräst i Rosleps kapell. Han
blev senare kyrkoherde i Nuckö församling. Om sin tid
som präst i Estland skrev han boken ”Guldstrand”, som
också har kommit ut på estniska.
Under sovjettiden hölls den sista gudstjänsten 1949.
Byggnaden var i början av 1970-talet fortfarande i relativt gott skick, men förföll sedan till en ruin. År 1989
fanns endast väggarna, den östra gaveln och en del av
taket kvar. Kapellet återuppbyggdes 2006 och återinvigdes året därpå.
På 1920-talet byggde frikyrkoförsamlingen ett bönehus, ”Benhuse”, i byns centrum. Det monterades ned
under sovjettiden och fördes bort.
14
Foto: Sture Koinberg
Rooslepa rahvakool
Rosleps folkskola
Riguldi valla põhjaosa koolilapsed käisid alates 1870.
aastatest Kolsve rahvakoolis Elbikus. Kuna Spithami,
Rooslepa ja Tuksi külade lastel oli pikk tee koolini,
otsustas Riguldi vallavalitsus asutada uue kooli Tuksi. Kooli paigutamine sinna ei meeldinud Rooslepa ja
Spithami talupoegadele ja nad otsustasid ehitada endale kooli Roosleppa. Seega samal 1901. aastal avati
vallas kaks kooli.
1920. aastate lõpul, kui rahvakoolid muudeti
viieklassilisteks, jagati koolide tegevust niimoodi, et
nooremad lapsed käisid Tuksi ja vanemad Rooslepa
koolis.
Nõukogude ajal jätkas Rooslepa kool oma tegevust
algkoolina kuni 1947. a. Paar aastat hiljem võeti koolimaja maha ja viidi ära tundmatusse kohta. Koolimaja
lähedal asuv mänd (“Kooli mänd”), mis peaks nüüd
olema 150-200 aastat vana, asub ikka veel Dirhamisse
viiva riigitee kõrval (vt pilti 25).
Skolbarnen i den norra delen av Rickul kommun gick
sedan 1870-talet i Kolsve folkskola i Ölbäck. Eftersom barnen från byarna Spithamn, Roslep och Bergsby
hade lång väg till skolan beslutade kommunfullmäktige i Rickul att bygga en ny skola i Bergsby. Placeringen av skolan där gillades inte av bönderna i Roslep
och Spithamn och de beslutade att bygga en egen skola
i Roslep. Som en följd av detta öppnades samma år,
1901, två skolor i kommunen.
I slutet av 1920-talet, då folkskolorna blev femklassiga, delade man skolornas verksamhet så att de yngre
barnen gick i Bergsby och de äldre i Rosleps skola.
Under sovjettiden fortsatte Rosleps skola sin verksamhet som småskola fram till 1947. Ett par år senare
monterades skolhuset ned och fördes bort till okänd ort.
”Skolhustalln”, som stod nära skolan och som nu måste
vara 150-200 år gammal, står fortfarande kvar vid riksvägen till Derhamn (se bild 25).
Esimene maailmasõda
Första världskriget
Esimese maailmasõja ajal ehitati Dirhamisse kindlus.
Suurtükkide ja teiste raskete asjade transportimiseks
rajati kividega kaetud tee, “Stenvegen”, läbi Rooslepa
Dirhamisse. Kolme raske suurtükkidega kindlus lõhati vene sõdurite poolt 1918. a algul, kui nad lahkusid
alast.
27. detsembril aastal 1917 (“vana kalendri” järgi)
mõrvasid garnisoni sõdurid Riguldi mõisa omaniku,
parun Gustaf Taube.
Under första världskriget byggdes i Derhamn en fästning. För att transportera kanoner och andra tunga föremål byggde man en stenbelagd väg, ”Stenvegen”,
genom Roslep till Derhamn. Fästningen med sina tre
grova kanoner sprängdes i luften av de ryska soldaterna
när de lämnade området i början av 1918.
Den 27 december 1917 (enligt ”gamla tideräkningen”) mördade soldater från garnisonen ägaren till Rickuls gods, baronen Gustaf Taube.
Teine maailmasõda
Andra världskriget
Pilt 24. Rooslepa rahvakool 1930. aastatel.
Bild 24. Rosleps folkskola på 1930-talet.
Pilt 25. “Kooli mänd” (esiplaanil).
Bild 25. ”Skolhustallen” (i förgrunden).
Esimese nõukogude okupatsiooni ajal sunniti Dirhamis
elavad perekonnad oma kodudest lahkuma. Majadesse
kolisid punaarmee sõdurid.
Küüditamine 1941. aasta juunis ei tabanud Roosleppa, aga sama aasta suvel, kui Saksamaa oli rünnanud
Nõukogude Liitu, viidi läbi mobilisatsioon Punaarmeesse. Paljud hoidsid end kõrvale metsades aga Rooslepast viidi kaheksa meest Venemaale. Nendest elas
Under den första sovjetockupationen tvingades de familjer som bodde i Derhamn att lämna sina hem. I deras hus flyttade röda armésoldater in.
Deportationen i juni 1941 drabbade inte Roslep.
Sommaren samma år, efter det att Tyskland hade anfallit Sovjetunionen, skedde emellertid mobilisering
till Röda armén. Många höll sig undan i skogen men
åtta män från Roslep sändes till Ryssland. Fyra av dem
15
neli üle esimese raske talve töölaagrites ja osavõtmise
lahingutest ja pöördusid pärast sõda tagasi kodukülla.
Saksa armee väed saabusid külla 1941. a septembri
algul. Nõukogude väed tõmbusid tagasi Osmussaarele,
kus nad viimase kohana Eesti maa-alal jäid alles kuni
detsembri kuu alguseni. Viimasel õhtul enne lahkumist
saarelt tulistasid nad Roosleppa raskete suurtükkidega.
Nagu ime läbi sai ainult üks külaelanik surma.
Saksa armee väed lahkusid Rooslepast 1941. a detsembril ja andsid üle ranna valve saksa tolliametile
kuuluvatele vägedele. Nad paigutati palvemajja.
Aastatel 1943 ja 1944 põgenesid või asusid ümber
kõik külaelanikud Rootsi. Tühjaks jäänud taludesse kolisid sõjapõgenikud, palju nendest lastega lesed.
överlevde den första hårda vintern i arbetsläger och
deltagandet i striderna och återvände efter kriget tillbaka till hembyn.
Tyska armétrupper anlände till byn de första dagarna i september 1941. Sovjettrupperna retirerade till
Odensholm, där de som sista plats i Estland blev kvar
till i början av december. Kvällen innan de lämnade ön
besköt de Roslep med grova kanoner. Som genom ett
under dödades endast en byinvånare.
De tyska trupperna lämnade byn i december 1941.
Strandbevakningen övertogs av personal som lydde under det tyska tullverket. De inkvarterades i ”Benhuse”.
Åren 1943 och 1944 flydde eller överflyttades alla
byinvånare till Sverige. Till de tomma gårdarna flyttade
krigsflyktingar, många av dem änkor med barn.
Nõukogude aeg
Sovjettiden
Pilt 26. Avaldus Riguldi valla maakomisjonile Salme
Raudsikult, et ta saaks harida Irjase talu Rooslepas.
Bild 26. Ansökan den 11/1 1946 från Salme Raudsik
till Rickul kommuns markkommission att få bruka gården Irjas 16 i Roslep, en ”normalgård” med storleken
18 ha. Hennes man har stupat i Röda armén, hon har
fem barn i åldern 4-14 år och makens 70-åriga mor att
försörja. Hon har en ko.
Pilt 27. Avaldus Johannes Hambergilt Riguldi valla
täitevkomiteele, et ta saaks astuda Uue Rooslepa
kolhoosi.
Bild 27. Ansökan till Rickul kommuns exekutivkommitté från Johannes Hamberg, boende i Roslep.
”Jag ber er att ta emot mig och min hustru i kolchosen,
som finns i Rosleps by. Jag ber er att inte tillbakavisa
mitt önskemål.”
Den 30/3 1949
Hamberg”
Under de första åren tilläts fortfarande privatjordbruk.
De nyinflyttade fick ansöka hos en markkommission
om att få bruka sina gårdar (se bild 26). År 1947 fanns
det 31 ”nybrukargårdar” i Roslep (se tabellen i bild 19).
Två år senare kollektiviserades emellertid jordbruket. I Roslep grundades i april 1949 kolchosen ”Uus
Rooslepa” (”Nya Roslep”). Alla nybrukare beslutade
att träda in i kolchosen (se bild 27). Man måste överlämna sina ekonomibyggnader, jordbruksredskap och
djur till kolchosen. För privat bruk fick man ha en ko
med kalv och ett svin. I kolchosen bodde i början av
1950 27 familjer med tillsammans 81 personer.
Uus Rooslepa slogs i slutet av 1950 ihop med
småkolchoserna i Spithamn, Bergsby och Ölbäck till
Esimestel aastatel oli veel erapõllumajandus lubatud.
Sisserändajad pidid taotlema maakomisjonilt õigust
harida nende kasutada olevate talude maid (vt pilti 26).
1947. a oli külas 31 “uusmaasaajatele” kuuluvat talu
(vt tabelit pildil 19).
Kaks aastat hiljem aga kollektiviseeriti põllumajandus. Rooslepas asutati 1949. a aprillis “Uus Rooslepa”
kolhoos. Kõik uusmaasaajad otsustasid astuda kolhoosi (vt pilti 27). Nad pidid loovutama majandushooned,
põllutööriistad ja loomad kolhoosile. Privaatseks kasutuseks lubati üks vasikaga lehm ja üks siga. 1950. a
algul elas kolhoosis 27 perekonda 81 elanikuga.
Uus Rooslepa ühendati 1950. a lõpul teiste väikekolhoosidega Spithamis, Tuksis ja Elbikus “F. E.
16
Dzerzinski” kalurikolhoosiks. Pärast seda leidis aset
kolhooside ühendamine üha suuremateks ja suuremateks kolhoosideks, kuni jäi alles ainult “V. I. Lenini nimeline kolhoos” keskusega Pürksis.
Rooslepa kehvad pinnad ei olnud sobilikud suuremastaabiliseks põlluharimiseks ja sellepärast lõpetati
sellega 1960. aastatel. Ainuke tegevus, mis viimastel
aastatel jäi külasse, oli noorloomakasvatus. Lauda hoone on veel alles (vt pilti 28). Vanadele põllumaadele
küla keskuses istutati männik.
Küla sai alles 1960. aastail elektri. 1980. aastail rajati praegune riigitee Dirhamisse. Uus tee jälgib Rooslepast põhja poole vana Stenvegen’it.
Rooslepa elujõuliseks osaks sai Dirhami, kuhu
asutati kalurikolhoos. Sadam jääb suurel osal talvest
jäävabaks, mis tähendas, et see sai Eesti kalandusele
tähtsaks sadamaks. Dirhami sai iseseisvaks külaks ja
Rooslepast sai ainult Dirhami osa. Pärast Eesti taasiseseisvumist on Rooslepa jälle iseseisev küla nimega
“Rooslepa/Roslep”.
fiskekolchosen ”F. E. Dzerzinski”. Därefter skedde
ihopslagningar till allt större och större kolchoser tills
endast ”Leninkolchosen” (”V. I. Lenini nimeline kolhoos”) med centrum i Birkas fanns kvar.
De magra markerna i Roslep lämpade sig inte för
storskaligt jordbruk och därför slutade man med det på
1960-talet. Den enda verksamheten i byn under de sista
åren var uppfödning av ungdjur. Ladugårdsbyggnaden
finns fortfarande kvar (se bild 28). I byns centrum anlades tallskog på gammal jordbruksmark.
Byn fick först på 1960-talet elektricitet. På 1980-talet anlades den nuvarande riksvägen till Derhamn. Den
följer mot norr den gamla Stenvegen.
Den mest livskraftiga delen av Roslep blev Derhamn, där man anlade en fiskekolchos. Hamnen är en
stor del av vintern isfri, vilket innebar att den blev viktig för fisket i hela Estland. Derhamn blev en egen by,
med Roslep som endast en bydel. Efter Estlands nya
självständighet är Roslep åter en egen by med namnet
”Rooslepa/Roslep”.
Tänane Rooslepa
Dagens Roslep
Loodus
Naturen
Nagu nähtub kaardist pildil 14 on küla keskne osa üllatavalt hästi säilinud. Ainult viie talu eluhooned, LillHenders, Seffers, Kupra, Teves ja Lillgårds on hävinud.
2008. a määras Noarootsi vald Rooslepa küla keskosa
“miljööväärtuslikuks alaks”.
Täna on küla ametlik paikne elanikkond vähem kui
30 inimest, seega vähem kui üks kümnendik 1930. aastate elanikkonnast. Külas on kümnekond suvilat, mis
on ehitatud Rootsis elavate endiste külaelanike või
nende järeltulijate poolt. Peale selle on küla ilus loodus
ja lähedus Läänemerele meelitanud palju eestlasi sinna
suvemaju ehitama.
Som framgår av kartan i bild 14 är byns centrala del
förvånansvärt väl bevarad. Endast fem boningshus
finns inte längre kvar: Lill-Henders, Seffers, Kupra,
Teves och Lillgårds. År 2008 utnämnde Nuckö kommun Rosleps centrala del till ”miljövärdefullt område”.
I dag är byns fasta befolkning mindre än 30 personer, alltså mindre än en tiondel av 1930-talets. I byn
finns ett tiotal sommarstugor som har byggts av i Sverige boende tidigare byinvånare eller deras efterkommande. Förutom detta har byns vackra natur och närhet
till Östersjön lockat många estländare att bygga sommarstugor där.
Suurem osa küla maapinnast väljaspool keskset osa on
täna metsaga kaetud, riigiteelt lääne poole suuremalt
jaolt männi ja ida poole lehtmetsaga. Metsavöönd ranna ääres, mis varem kuulus Riguldi mõisale ja riigistati
1920.-del aastatel, kuulub Nõva looduskaitsemaastikuala Rooslepa sihtkaitsevööndisse. Läbi küla kulgeb
“Vaa oja”.
Küla alal on palju mandrijää poolt sinna toodud
suuri rändrahne. Kõige suurem nendest on “Rooslepa
rändrahn” (vt pilti 29), mis on üks suuremaid kivirahne
Läänemaal. Veelgi suurem on väljaspool Stenbor’i randa vees asuv “Punane”, mis kindlasti on üks suuremaid
Eestis (vt pilti 32).
Tänase Rooslepa küla rannajoon on umbes 3 km
pikk. Rand on liivane ja madal ja suuremal osal paistavad kivid veest. Mõnedel kividel oli iseloomustav
välimus ja nendel olid nimed pildi 32 järgi. Osa nendest, eriti kivikogu “Vanad sarved”, näevad välja nagu
nendel oleks vulkaaniline päritolu. Nad on jäänused
Den större delen av byns markyta utanför den centrala
delen är idag täckt med skog, väster om riksvägen i
stort sett med tallskog och öster om vägen med lövskog. Skogsremsan längs stranden, som tidigare tillhörde Rickuls gods och förstatligades på 1920-talet,
ingår med namnet ”Rosleps skyddszon” i Nõva naturskyddsområde. Genom byn går bäcken ”Va rännan”.
Inom byns område finns mängder med stora flyttblock, som har förts dit av inlandsisen. Det största av
dem är ”Oamusa stain” (se bild 29), som är en av de
största stenarna i Läänemaa. Ännu större är ”Re’en” i
vattnet utanför Stenborstranden, som säkert är en av de
största i Estland (se bild 32).
Dagens Rosleps by har en strandlinje som är cirka 3
km lång. Stranden är sandig och långgrund och på större delen syns stenar i vattnet. Några av stenarna med ett
karakteristiskt utseende hade namn enligt bild 32. En
del av dem, då speciellt stensamlingen ”Gahorna”, ser
ut som om de hade vulkaniskt ursprung. De är rester av
17
sulavast kivimassist, mis tekkis, kui 575 miljonit aastat tagasi suur meteoriit langes maha tänase Neugrundi kõrval, Osmussaarelt kirde suunas. Kivid on hiljem
mandrijää poolt toodud Rooslepa randa.
Rand oli jaotatud erinevateks osadeks kaardi järgi.
“Vaa laht” kõige enam lõuna pool on peaaegu kivivaba ja vesi on seal ka ranna lähedal sügavam, kui teistel rannadel. Laht oli sellepärast see koht, kus lastiti
Rooslepa purjekaid. Last viidi väikepaatidega rannast
purjekatele. Stenbor oli küla kalasadam, kus asusid kalapaadid ja võrgukuurid. 19. aastasajal ehitati ka seal
väiksemaid purjekaid.
Rand on, eriti Stenbor’i juures kiiresti muutumas.
Rannajoon nihkub mere poole. Kivi pildi 30 tagaplaanil, mis 1930. aastatel asus vees, asub praegu maal
kümnekond meetrit veepiirist ja on rohkem kui poole
kõrguseni liivasse maetud. Rannajoone nihkumise põhjuseks on tõenäoliselt see, et vee sügavus on madal ja
põhi on liivane. Lääne tuule korral keerutavad lained
üles liiva ja viivad seda randa. Kui liiv on kuivanud, on
see tuulte poolt viidud metsaserva poole ja on seal kinnitunud taimestikus. Ka männimets jälgib rannajoont ja
levib mere poole.
den smälta stenmassa som skapades när en meteorit för
575 miljoner år sedan slog ned vid dagens Neugrund
nordost om Odensholm. Stenarna har sedan av inlandsisen förts till Roslepstranden.
Stranden var uppdelad i ett antal avsnitt enligt kartan. I ”Va vike” längst i söder finns inte så mycket stenar och vattnet är även djupare nära stranden än på andra ställen. Viken var därför den plats där man lastade
roslepskutorna. Lasten fraktades ut med småbåtar från
stranden till skutorna. ”Stenbor” var byns fiskehamn,
där man hade fiskebåtar och näthus. På 1800-talet
byggde man även mindre segelfartyg där.
Stranden är, speciellt vid Stenbor, stadd i en snabb
förvandling. Strandkanten flyttar sig ut mot sjön. Stenen i bakgrunden på bild 30, som på 1930-talet låg i
vattnet, ligger nu till mer än till hälften begravd i sanden ett tiotal meter från vattenbrynet. Förklaringen till
att strandkanten flyttar sig är troligen att vattendjupet
är lågt och bottnen är sandig. Med västliga vindar rör
vågorna upp sand som forslas till stranden. När sanden
har torkat förs den vidare av vindarna mot skogskanten och binds där i växtligheten. Även tallskogen följer
med strandkanten och breder ut sig mot sjön.
Pilt 28. Kolhoosi noorloomalaut.
Bild 28. Kolchosladugården.
Pilt 29. Rooslepa laevarahn.
Bild 29. ”Oamusa stain”.
Pilt 30. Kooliõpilased Stenbor’i rannal 1937. a.
Bild 30. Skolelever på Stenborstranden 1937.
Pilt 31. Kivi praegune asukoht.
Bild 31. Stenens nuvarande läge.
18
”Sånamb”
1
”Kåksa”
2
5
4
2
”Stenbor”
3
1
3
”Krabbana”
4
Nina neem
”Näs uddn”
Vaa laht
”Va vike”
5
Kivi
Sten
Rootsi nimi
Tõlge
Svenskt namn Översättning
1
”Ga horna”
Vanad sarved
2
”Pjuken”
Koonus
3
”Kola-roka”
Söehunnik
4
”Krus-skäpe”
Kruusilaev
5
”Re´en”
Punane
Foto: Arne Kivistik
Rooslepa laevarahnu (pilt 29, asukoht pildil 13) mõõdud on 11,0 x 7,0 x 4,5 meetrit.
”Oamusa stain” (bild 29, platsen på bild 13) har måt�ten 11,0 x 7,0 x 4,5 meter.
“Punane” asub umbes 8 meetri sügavusel ja paistab
ainult madala veetase korral üle veepinna. Koordinaadid on B: 59º11’ 5,75”, L: 23º28’ 21,91”.
”Re’en” ligger på cirka 8 meters djup och syns endast
vid lågvatten över vattenytan. Koordinaterna är
lat. 59º11’ 5,75”, long. 23º28’ 21,91”.
Pilt 32. Rooslepa rannad ja kivid väljaspool Stenbor’i randa.
Bild 32. Rosleps stränder och stenarna utanför Stenborstranden.
19
Rooslepa küla asub praeguses Noarootsi vallas, ühes nendest aladest Eesti rannikul ja väikesaartel, kus varasest keskajast alates elas rootsikeelne rahvastik, ”eestirootslased” ehk “rannarootslased”. Veel 1930. aastatel oli Rooslepa elanikkond, umbes 320 inimest, täiesti rootsikeelne.
Osa nendest kolis juba enne Teist maailmasõda Rootsi. Ülejäänud põgenesid väikepaatidega või
viidi organiseeritud ümberasumisega sõja viimastel aastatel Rootsi.
Tühjaks jäänud taludesse kolis sõjapõgenikke. Aastal 1949 elas Rooslepas umbes 80 inimest.
Elanike arv on seejärel vähenenud nii et praegu on alalise elanikkonna arv vähem kui 30 inimest.
Külas on kümnekond suvilat mis on ehitatud Rootsis elavate endiste küla elanike või nende järeltulijate poolt. Peale selle on küla ilus loodus ja lähedus Läänemerele meelitanud palju eestlasi
sinna ehitada suvemaju.
Rosleps by ligger i nuvarande Nuckö kommun, ett av de områden på Estlands kust och småöar
där det sedan tidig medeltid bodde en svensktalande befolkning, ”estlandssvenskarna”. Ännu på
1930-talet var Rosleps befolkning, cirka 320 personer, helt svensktalande. En del av dem flyttade
redan före andra världskriget till Sverige. De övriga flydde i småbåtar eller fördes med organiserade transporter till Sverige under andra världskrigets sista år.
Till de tomma gårdarna flyttade krigsflyktingar. År 1949 hade Roslep cirka 80 invånare. Därefter har befolkningsantalet minskat så att den fasta befolkningen nu är mindre än 30 personer.
I byn finns ett tiotal sommarstugor som har byggts av i Sverige boende tidigare byinvånare eller
deras efterkommande. Byns vackra natur och närheten till Östersjön har dessutom lockat många
estländare att bygga sommarstugor där.
Vaade Stenbor’i rannast
Utsikt från Stenborstranden