Gårdar och människor i Nordåker, Gagnefs socken
Gårdar och människor i Nordåker, Gagnefs socken 1800-2000 en bydokumentation sammanställd av Lena och Lars-Olof Nordesjö för Nordåkers bydokumentationsgrupp Omslag: Utsnitt av Charta öfver Nolåkers bys Inägor Stora Kopparbergs Höfdingadöme Säters Län och Gagnefs Socken Avmätt 1811 och Storskiftade 1816 Utgivningen av boken har möjliggjorts genom stöd av Privata donationer © Nordåkers, Gagnefsbyns och Nordbäcks Bystugeförening Layout: författarna och Per S. Nordesjö Tryck: Gagnefs Offset AB, Gagnef 2003 ISBN 91-974718-0-1 Innehåll Sid Förord 5 Nordåker i Gagnef (översiktskarta) 6 Nordåker under fem sekler 7 1500-talet 1600-talet 1700-talet 1800-talet 1900-talet Ansökan till folkhushållningskommisionen om bildandet av självhushåll 1917 När hände vad i Nordåker Storskiftet 1816 och omarronderingen 1996 Gårdar och människor i Nordåker 1800-2000 Inledning: Bydokumentationens arbete 7 8 8 9 13 13 20 22 25 25 25 Förteckning av gårdar och hus i Nordåker år 2000 (karta) 27 Bydokumentationen: 30 Pellesgårdarna Binggårdarna och gårdarna runt norra sjöändan Bykärnan Rönnåkern och Rönnhagen Larssvedbacken Daldockan, smedjorna och bastun Nordåkers fäbodar Händelser och företeelser i Nordåker Bomärken i Nordåker Yrken i Nordåker Soldater i Nordåker Företag och andra verksamheter Emigranter från Nordåker till ”Nya Nordåker” Skolan på Fallet Bröllop förr och nu Byaktiviteter Namn på gärden 1816 med kartor Flygfoto på byn 1930 och 1999 Vy över Esttjärn - plansch c:a 1970 3 30 60 116 182 186 249 254 255 255 256 257 261 265 275 285 291 296 300 302 Förklaring till text i gårdstabeller Rak fet stil - född på gården, bor sedan kvar på gården eller i byn Rak tunn stil - född på gården, flyttar sedan från byn Kursiv fet stil - flyttar till byn och bor sedan kvar Kursiv tunn stil flyttar till byn och avflyttar senare Uppgifter rörande fastighetsbeteckning och ägare Uppgifterna avser i första hand förhållandena vid storskiftet 1816, äganderättsutredningen 1968 och fastighetslängden år 2000, ibland kompletterat med uppgifter vid avstyckning och/eller ägarbyten vid andra tidpunkter 4 Förord ”Att bo i Gagnef om sommaren är som att bo på en grön äng strax utanför himmelrikets portar. Men att bo där om hösten i september månad är som att bo på en stor gyllene slätt där himmelrikets portar står vidöppna.” Så uttryckte sig Ottilia Adelborg när hon hade hittat sitt hem på jorden, Gagnef. Vi som sammanställt denna krönika över människor och gårdar i Nordåker delar hennes känsla. Vårt hem är Nissesgården i Nordåker och känslan att höra dit växer sig starkare för varje år. Denna bok är resultatet av ett bydokumentationsarbete som pågått i många år. Under vårvintern 1984 påbörjades vår första studiecirkel i Vuxenskolans regi med cirka femton intresserade bybor. Verksamheten har sedan fortsatt i olika former under de följande åren. Många är de som har varit delaktiga i arbetet, som cirkeldeltagare, som uppgiftslämnare och som intresserade besökare vid utställningar och byvandringar. Många av de som deltog från starten har nu gått bort och åldersfördelningen i bydokumentationsgruppen har förändrats över tid. Den känsla som präglade de första årens arbete var att det var bråttom att ta tillvara de äldre bybornas kunskaper och erfarenheter av livet i byn. Vi är idag glada att vi hann med att på band spela in många av de Nordåkersbor som levt i det gamla bondesamhället och som fått uppleva byns modernisering under 1900-talet. Banden utgör stommen i bydokumentationen tillsammans med fotografier, husförhörslängder, kyrkoböcker, kartmaterial och mycket annat. Vår förhoppning när vi nu publicerar detta material är att kommande generationer på samma sätt som vi ska få kunskap om livet i byn förr och nu. Bydokumentationen omfattar åren 1800- 2000 och beskriver människor, hus, ägor och händelser i byn. Genom de torra siffrorna om födslar, giftermål, dödsår etc. förstår vi de villkor som människorna i byn levde under. De 200 åren ger oss ett hisnande perspektiv över hur villkoren förändrats. Vår önskan är att var och en som tar del av detta material behandlar det med respekt för de människor som har delat denna plats på jorden med oss. Ett stort tack vill vi rikta till alla de som under årens lopp berättat sina historier. Det som har varit navet i bydokumentationen är den gemenskap som arbetet skapat. Ingen av alla de som blivit tillfrågade om att bidra till byhistorien har sagt nej och det goda humör och närheten till skratt som utmärker byborna har gjort arbetet lustfyllt och lätt. Under alla dessa år har vi varit de enda cirkeldeltagare som inte haft en permanent bostad i byn. Vi vill därför särskilt tacka för det förtroende vi fått från alla bybor att föra detta projekt i hamn. Ett särskilt tack till Lars Liss som under alla år bistått bydokumentationscirkeln med fotomaterial ur H.P. Perssons fotosamling. För texten i bykrönikan svarar Lena Nordesjö som också har sammanställt materialet. Lars-Olof Nordesjö har bidragit med de avsnitt som handlar om storskifte, fäbodar och bomärken. Även Erik Palmkvist och Harry Holmberg har bidragit med skrivet material som infogats i texten. En del av fotodokumentationen har gjorts av Lars-Olof Nordesjö, som redan tio år innan bydokumentationscirkeln startade påbörjade en fotodokumentation av byn. Per S. Nordesjö har varit behjälplig i datorernas snåriga värld och sett till att materialet fick en slutlig utformning lämplig för publicering. Allt material som bydokumentationscirklarna har samlat in ryms inte i denna publikation. Vår förhoppning är att materialet ska finna en permanent plats i ett framtida byarkiv. För Nordåkers bydokumentationsgrupp i maj 2003 Lena och Lars-Olof Nordesjö Karta: Per S Nordesjö Nordåkers by är en av de många byar i norra kommundelen som ligger på ”skuggsia” mellan Österdalälven och Esttjärnsberget. 6 Kort historik över Nordåker genom fem sekler Norda agker-Nordenåker på 1500-talet I den inventering av Kulturmiljöer i Gagnefs kommun - kulturhistorisk miljöanalys som gjordes av Dalarnas Museum och Gagnefs kommun kan man läsa att Nordåker som by nämns första gången 1529. Den kallas då Norda agker. Byn har förmodligen ett samband med byn Grånäs (Gråns) eftersom den första bebyggelsen ligger nära älven och gränsande till Gråns. Man kan tänka sig att Nordåker börjar bebyggas på deras Norra åker. Tio år senare, dvs 1539 nämns att Jon, Nils, Sven Olsson och Nils bor i Nordenåker. I Oskar Hanspers: Några drag ur Gagnefs bebyggelsehistoria fram till år 1700 (stencil nedtecknad från band 1988, ingen uppgift om året för föreläsningarna, 52 s) ges följande beskrivning av byns utveckling under 15- och 1600-talen ”1500-talets bebyggelse …. Medan en del av byarna ligga på själva den plana dalslätten, där denna stöter emot den omgivande skogsterrängen, ligga de i andra fall i själva skogssluttningarna, utom områdena för de sedimentära jordarterna. Detta senare läge ha naturligtvis byarna fått därigenom att en god byggnadsgrund här förefunnits. Vidare började efter hand själva jorden att bli för dyrbar för att man skulle bygga och ta upp plats på densamma. Närheten till skogsbetet var helt självfallet även en bidragande orsak, i det att läget vid skogssluttningen skulle ha varit mera skyddat för vindar än detsamma på själva dalslätten. Möjligen spelade även hänsyn till vindförhållandena in. En del äldre personer som jag varit i tillfälle att intervjua, ha fäst min uppmärksamhet på detta förhållande. Då jag trott mig kunna spåra vissa ansatser till en bebyggelseförskjutning till dessa områden redan under 1500-talet, vill jag här närmare gå in på detta förhållande. I detta fall kommer jag dock endast att röra mig vid tvenne byar. Men jag ställer i sikte att ett liknande förhållande säkerligen ägt rum även beträffande åtskilliga andra av de byar som ha ett motsvarande läge inom dalbygden. Genom stöd i domböckerna har jag trott mig finna, att områden för åtminstone några av de nuvarande byarna utmed skogssluttningarna ursprungligen varit till dessa byar hörande fäbodmark med fäbodbebyggelse och att denna efterhand fått lämna plats för den fasta bebyggelsen. Säkerligen har det varit fråga om något slags ”hemfäbodssystem” innan ännu ”långfäbodsystemet” vunnit mera bruk De byar som jag kommer att röra mig med äro byarna Nordåker och Gagnefsbyn, belägna söderut från kyrkan. I en dombok av år 1544 omnämnes ”Nylsoe Fäbo i Noordanåker”. På ett annat ställe står ”Nylsoe i Nordaanbergh”. Sammanhanget röjer att det är fråga om samma person. Något nuvarande Nordanberg finns inte representerat inom socknen. I samma dombok omtalas vidare en tvist mellan denne ”Nylsoe i Nordanbergh” och en ”Pid i Björkebergh”(detta namn finns inte heller bevarat) angående den förstes rätt till sin fäbod, som denna ”Pid i Björkebergh” anser vara till förfång för sig. Namnen Nordanberg och Björkeberg avse säkerligen bergssluttningarna där de nuvarande byarna Nordåker och Gagnefsbyn ligga. Dessa byar kallar man än idag ”byarna vid berget”. Björkeberg kommer säkerligen av detta bergsområdes läge vid en tidigare by Björka (senare Nordbjörka), som låg ett stycke nedanför detta berg vid en sjö som än idag kallas Björksjön. Byn gick emellertid senare upp i den ovannämnda Gagnefsbyn. ( …….) I ett flertal tiondelängder från åren 1577-1598 omtalas ett namn ”Michell Nilsson i Westansiö” hörande till ovannämnda Nordåker. Denna sjö måste avse nuvarande Esttjärn, belägen ett stycke nedanför det berg dit byn Nordåker nu är nästan helt lokaliserad. Under 1500-talet låg emellertid byn nedanför denna sjö och strax ovanför älven. Westansiö kom alltså att beteckna en bebyggelse ”väst om sjön” som därmed kom att sammanfalla med nyss omnämnda Nordanberg eller nuvarande Nordåker. För övrigt vill 7 jag hålla för troligt att nämnda person Michell Nilsson varit en son till ovannämnda Nylsoe i Nordanberg. I en del åkernamn inom detta område igenkänner man ännu detta namn Michell. Sålunda kallas åkern ovanför sjön Mikksjöåkern. Något namn Michell har jag inte funnit i några senare skattelängder som röra socknen. Jag vill anse att det ursprungliga Nordåker har varit beläget strax västerut vid älven, just där denna skurit sig genom rullstensåsen vid nuvarande Pellesgårdarna. (...) Detta läge stämmer också bra överens med själva bynamnet Nordåker som ju måste ha uppkommit i anledning av att en bebyggelse knutits till en norr om en äldre by liggande åker, Nordåkern, som sedan ha fått ge namn åt byn. Denna äldre by anser jag vara Östtjärna (Edstjärna) som bevisligen är gammal. Östtjärna fjärding omnämnes redan 1386 och ligger rätt söder ut från det ursprungliga Nordåker (1650 års dombok omtalar namnen Nord- och Söråkern inom byn Östtjärna. I storskiftesförhandlingarna finnes emellertid inga sådana åkernamn angivna såsom hörande till byn. Namnen har säkerligen redan då kommit ur bruk). En del av åkern vid detta ursprungliga Nordåker benämnes ännu idag ”Nolåkern”. Får man tro 1668 års karta skulle byn då ha legat närmare älven (dvs där nuvarande Pellesgårdarna ligger) Ännu idag är det möjligt att kunna följa denna successiva utflyttning från den ursprungliga byn nere vid älven och upp till den nuvarande egentliga byn med de mindre agglomerationer inom densamma som ännu idag finnes och som liksom markera hållplatser efter vägen mot skogsterrängen. Såsom förhållandet varit med byn Nordåker har det även varit med en del andra byar. Såväl Gagnefsbyn som Nordbäck uppvisa ett liknande.” (ss 29-32). Nordanåker på 1600-talet För Älvsborgs lösen 1613 finns i byn Nordanåker fyra betalande Nils Hansson (3 daler), Erik Hansson (dräng 6 sch), Jan Larsson (3 daler), Olof Nilsson (3 daler). På 1668 års karta över Gagnefs socken finns fyra gårdar markerade i byn. De ligger alla öster om den väg som stort sett har samma sträckning över Kulleråkern som dagens landsväg. Byn heter nu Nordanåker. I Gårdar och släkter i Nordåker Gagnefs socken av John Långberg redovisas nio hushåll i Nordåker i slutet av 1600-talet. I Oskar Hanspers ovan citerade text om Nordåker menar han att under 1600-talet kommer de byar som ligger i anslutning till dalslättens ytterområden att tillväxa medan de belägna inom sandjordsområdena visar tendens till att avstanna i växten eller t.o.m. gå tillbaka. Exempel på byar som minskar är Norr och Söder Grånäs, Norr och Söder Sanda, Näset och Mjälgen. Byar som utökades under detta århundrade var ex. Nordåker, Västtjärna, Gagnefsbyn och Nordbäck. Oskar Hanspers tillmäter inte 1668 års karta någon större tillförlitlighet. Vissa på kartan benämnda byar saknar gårdar även om mantals- och tiondeuppgifterna visar att sådana funnits, ex. i Västtjärna och Berg(gården). Andra byar har fått för många gårdsbeteckningar i förhållande till mantalsuppgifter (ss 45-47). Nolåker på 1700-talet Med hjälp av husförhörslängder kan vi följa befolkningsutvecklingen i Nordåker under århundradet. I husförhörslängderna från 1734-1795 finns 10-11 hushåll förtecknade. Vi vet inte exakt var de gårdar fanns där människorna i de olika hushållen bodde. Genom att följa familjernas nya släktled in i 1800-talet kan man med säkerhet avgöra att en Pellesgård, gårdarna runt sjöns nordända och gårdarna vid bykrysset fanns under denna tid. I Nordåker bodde, enligt husförhörslängden, vid mitten på 1700-talet ca 80 personer. Att det gått dåligt att försörja sig på en del gårdar visar den höga barnadödligheten. Mot slutet av århundradet går minst fyra gårdar ur släkten, då ingen arvtagare finns. En sysselkarl eller styvson tas in av änkan eller änklingen för att driva gården vidare. Om det är fråga om en sorts arv till släktingar eller en form av köp är svårt att avgöra. Till t.ex. Nissesgården flyttar 8 Nisses Per Ersson född i Gärde och hans hustru Brita Andersdotter född i Gruvan strax efter sitt giftermål 1787. Ägaren till gården, Olof Ersson, är då ca 60 år gammal och hans hustru Karin Ersdotter i 50-års åldern. Något släktsamband mellan dessa två par har inte kunnat hittas. Kanske köpte man sig på detta sätt försörjning på gamla dar. Olof dör först 1800 och änkan Karin Ersdotter kommer att leva ytterligare ca 20 år tillsammans med den nya familjen. Nolåker 1816 Bydokumentationen tar sin utgångspunkt i början av 1800-talet. Det storskifte som gjordes 1816 ger oss exakta uppgifter om gårdarnas läge, husbestånd och markinnehav. Storskifteskartan är detaljerad och märker ut vars och ens tilldelade ägor. Samtliga byggnader är inritade på kartan. I den refbok som upprättades för att kunna skifta jorden finns gårdsägarna namngivna. Det är då också möjligt att med hjälp av husförhörslängderna placera byns invånare på de olika gårdarna. På storskifteskartan kan vi se att byn nu heter Nolåker. I byn finns 1816: 18 hushåll, 122 invånare varav 32 barn under 15 år. Utsnitt från 1668 års karta över Gagnefs socken 9 Gårdarna ägs enligt Delningsbeskrivning över Nolåkers bys inägor av: A B C D Da E Ea F G Pelles Mats Matsson Bing Erik Persson Djur Per Matsson (gård finns ej på kartan). Pell Anders Andersson Laggar Anders Andersson Gruf Mats Matsson Gruf Anders Matsson Nises Anders Olsson Niss Per Andersson Ga H I K Ka Kb L M N O Olof Ers Anders Olsson Erik Olsson Örn Nisses Per Ersson Ryss Per Olsson Hol Anders Persson Ryss Olof Olsson Ryss Elias Eliasson Ryss Olof Andersson Nisses Olof Olsson Gruf Per Andersson ”En Chartae Beskrifning och Delnings Instrument för Nolåkers Bys ägor uti Gagnefs Socken och Säters län” stadfästes den 30 november 1816 av förrättaren Erik Sörman. Delningsinstrumentet omfattar 29 sidor och tilldelar var och en av jordägarna jordlotter enligt beskrivning. Varje åker och område i byn är namngiven. Namn som förekommer ännu idag är: Skärpan Elfåkern Björkåkern Rönnängen Sjöåkern Sandhagen Flatåkern Maxåkern Mixåkern Mixåkern skulle alltså vara det namn som tidigare nämnts som härstammandes från Michell Nilsson på 1500-talet, Michsjöåkern, på Gagnefsmål förkortat till Mixåkern. Michell Nilsson 10 bodde förmodligen på den gårdsenhet som har beteckningen E på storskifteskartan, som ju enligt uppgift skulle ligga väster om sjön (se Oskar Hanspers skrift citerad på s 7 och 8). På försättsbladet till delningsinstrumentet anges följande:”Nolåkers by littera AS har igenom den för Allmänna Storskiftes delningen uti Gagnefs Socken verkstälde Bydelningen enligt det deröfver upprättade Delnings Instrument erhållit uti Reducerad Jord: Åker 89 Tunnland 9.902 Kappland Slog 24 Tunnland 11.065 Kappland Hvaraf på hvarje Jordägare efter dess förut innehafvande och härunder utförde Reducerade jordetal, belöper som efterföljande fördelning utvisar:” Utdrag ur Chartae Beskrifning och Delnings Instrument öfver Nolåkers Bys ägor uti Gagnefs socken och Säters Län (Avskrift från 1926) 11 Nordåker under 1800-talet Den jorddelning som senare under århundradet skulle tvinga många bybor att flytta eller emigrera har redan startat vid sekelskiftet 1800. Flera av gårdarna är vid storskiftet delade gårdar, dvs syskonen har delat upp sitt arv i mindre brukningsenheter. Det gäller t.ex. Laggar/Päll/Djur Matsgårdarna, Grufgårdarna, Nises- och Ryssgårdarna. Genom giftermål inom byn förändras i varje generation ägoförhållandena. Den av oss kända första exekutiva auktionen i Nordåker äger rum 1820 då Laggar Anders tvingas att lämna sin gård och flytta med sin familj till Falun. Laggar Anders återkommer efter att vid ett arvskifte i mitten av 1820 åter fått tillgång till mark. Under 1800-talet ökar antalet invånare i byn. Stora barnaskaror på 6 - 10 barn finns i varje gård. Hälsotillståndet förbättras och kanske också försörjningsförmågan. De brukningsenheter man kom överens om vid storskiftet ger förmodligen bättre utkomster. Epidemier (t.ex. 1838 - 39) och missväxtår (1867 - 69) skördar också i Nordåker många offer. Både barn, vuxna och åldringar, inalles 19 stycken, faller offer för rödsotsepidemin 1839. Arbetsvandringarna blir vanligare. Särskilt ungdomar måste finna sin utkomst och kanske sin framtid i arbete på annan ort. Ett resultat av dessa vandringar, som både unga kvinnor och män företog, är förekomsten av ogifta mödrar i byn. Från 1840-talet och framåt berättar husförhörslängderna om barn till unga flickor födda i Söderhamn, Stora Tuna etc. men också födda på hemorten efter en sommarvistelse på annan ort. En del av dessa kvinnor för sina förstfödda barn med sig in i ett senare äktenskap, men flera förblir ogifta och barnen växer upp i hembyn på morföräldrarnas gård. Emigrationen från Nordåker börjar i slutet på 1860-talet. De första som ger sig av är Örns Olof Ersson och Caris Olof Olsson 1869. De är vid avresan ca 20 år gamla. De kommer senare att följas till Amerika av släktingar, framförallt syskonbarn. Få av de som emigrerar under 1860-80-talen återvänder till byn. Ett undantag är Nygårds Olof Olsson som emigrerar 1878 och efterföljdes av två systrar och svåger, men som själv återvänder och gifter sig i byn sex år senare. Under 1890-talet kommer nästa våg med Amerikafarare, de som förmodligen lockats av släktingarnas erfarenheter i det nya landet. Det som skiljer dessa andragenerationens emigranter från de först emigrerade är att de i större utsträckning återvänder till hembyn. Det finns flera exempel på bybor som haft USA och Kanada som en arbetsvandringsort, dvs. man pendlade fram och tillbaka. Familjerna bor kvar i hemlandet. Exempel på pendlare är bland andra Mats Berglund och Bing Per Norberg. Såvitt vi har funnit har inte någon av de kvinnor som utvandrat återvänt till hembyn. Århundradets befolkningsexplosion märks också i Nordåker. De som inte har tillgång till ett bärkraftigt hemman blir fler. Många bosätter sig på hemskogen på Larssvedbacken. Den första bebyggelsen på Larssvedbacken är tilldelningen av jord till tre gårdar utmed Esttjärnsberget och gränsande till Gagnefsbyns marker vid storskiftet 1816. Bebyggelsen tar därefter fart på 1850-talet då flera bybor bygger hus utmed skogskanten. Vägen flyttas närmare berget efter att tidigare ha legat vid sluttningen mot åkermarken. Genom flyttning möjliggörs byggande på ömse sidor om den nydragna vägen. Kanske är det i samband med att Hol Olof Andersson bygger en ny gård i början på 1850-talet som denna förändring kommer till stånd. Hol Olofs gård har sedan gått i arv till sonsonen Palm och därefter till Palms sondotter Elsa Nohrén och sondottersonen Börje. Många av de som byggde på hemskogen har ingen möjlighet att försörja sig på jordbruket utan har andra försörjningsmöjligheter. 12 Soldatyrket som ett tillskott till försörjningen blir utvägen för många män i Nordåker. Flera av dem bosätter sig på Larssvedbacken. I flyttningslängderna kan man konstatera att flera av dem hade sin försörjning genom olika slags arbete, främst på annan ort. Många är de bybor som varit med och byggt Siljansbanan, andra arbetade i sågverk utmed kusten t.ex. Korsnäs i Gävle, var gruvarbetare, trädgårdskullor eller bryggeriarbeterskor. Snickarkunnandet och glädjen i att arbeta med trä är, trots det mångsyssleri som förekommer, det som utmärker Nordåkerskarlarna i många generationer ända in i våra dagar. Under 1800-talets senare del får byn sin första småindustri inom just denna bransch, Näktergals verkstad. Under 1800-talet senare del kommer också utbildning som en alternativ levnadsbana in i byn. En av de första att skaffa sig en utbildning är Nisses Olof Andersson i Nissesgården, som i början av 1890-talet går på seminariet i Åhl och utbildar sig till småskollärare. Han söker efter några år som småskollärare till seminariet i Falun och ökar på sin kompetens för den så kallade mellanskolan och senare tar han också slöjdlärarexamen. När Nordåker är som störst på 1880-talet har byn 35 hushåll med 224 invånare av vilka 81 är barn under 15 år. Utvandringen gör att redan vid sekelskiftet 1900 har invånarantalet minskat till 175, medan antalet hushåll är oförändrat. Nordåker under 1900-talet Ansökan till Folkhushållningskommissionen om bildandet av självhushåll september 1917 Följande hushåll i Nordåker står upptecknade i en ansökan om självhushåll som lämnades till Folkhushållningskommissionen under kristiden 1917. Den noggranna förteckningen ger en bra bild över husdjur, areal och människor i byn. Barn under 10 år har en särskild beteckning, förmodligen kan de inte räkna med lika stor ranson som övriga i hushållet. Hushållen har förtecknats från Pellesgårdarna och upp mot bykärnan och Larssvedbacken. De familjer som inte har mark eller djur och därmed inte har någon sorts självförsörjning finns inte med i förteckningen. Det gäller bland annat familjen Näktergal. Arealen i hektar avser ”av mig brukad och odlad jord”. Födda före 1/1 1908 /// födda efter 1/1 1908 Antal Hästar Svin Areal (ha) 1 Nötkreatur 6 Sellnäs, Anders, Anders, Anna, Anna Persson 2 5.93 Nohrén, Anders, Brita, Anna Olsdotter, Anders /// Erik, Nils, Anna, Hans 1 5 1 3.7 Nordman, Olof 2 1.22 Berglund, Karl-Erik, Kerstin, Pros P Persson, Anna Persdotter 1 3 1 3.46 Nygårds O Olsson, Kerstin, Olof, Anna, Kerstin, Brita, Per/// Edit 1 4 1 ej uppgivet 13 Frimodig, Anders, Brita, Karin, Anders, Johanna 1 4 1 3.41 Dufva, Olof, Karin /// Elsa, Einar, Linnéa - 3 1 1.64 Berglund, Mats, Anna, Kerstin /// Sigvard - 4 2 1.70 Anders Palmkvists hu Brita, /// Elsa, Herman - 3 1 1.40 Nordin, Olof, Brita, Kristina, Maria - 3 Andersson, Konrad, Karolina, Albertina Nordin, /// Ragnar - 3 1 2.21 Andersson, Nisses Anders, Olof, Erik, Per, Oskar, fröken Kerstin Liss 1* 4 2 3.62 Olsson, Karis Per, Brita, Anders, Per, Kerstin, Anna Olsdotter 2 5 1 3.45 Karis O Olsson änka Britta, Anna, Stina /// Mabelie - 1 1 1.25 Andersson, N Olof, Kerstin, Olof, Erik, Anders /// Anna, Kerstin, Per-Emil - 3 2 1.75 Andersson, Liss A, Marta, Anna, Karin, Maria, Per 1 7 1 6.86 Edholm, Olof, Fanny - 1 - 0.45 Nygårds P Olssons änka, Axel, Klockar Anders, Oskar Jansson - 1 2 0.83 Hellkvist, Olof, Anna, W ?, Anna /// Erik, Olof 1 4 - 4.38 Olsson, Nises Olof, Anna, Anna, Vilhelmina, Signe - 3 1 2.16 Svensson, Kerstin, Alfred, Morits - 4 1 1.65 Palm, Per, Kerstin,Marta, Gustaf 1 4 1 ej uppgivet Olsson, Ryss M - 1 1 0.81 Nordström, Kerstin, Anders, Axel, Albertina, Arvid - 1 1 bildar ej egen enhet Nordman, Per, Kerstin - 3 1 1.95 14 1.74 Matses E Olssons enka, Anna, Frida - 3 1 1.60 Ljus, Per, Brita, Alfred, /// Gustaf - 2 1 0.43 Haglind, Karin änka, Albert, Karin, Ragnhild, 2 /// Valdina, Valborg, Alma *gör alla körningar för M. Berglund, Olof Dufva och Olof Svensson 1 ej uppgivet I de hushåll som har förtecknats finns 128 personer. Under detta år fanns alltså tjugoåtta jordbrukande enheter i Nordåker och därutöver några enstaka hushåll utan jordbruk. De hade tillsammans mer än 57.6 hektar att odla. De många djuren, elva hästar, åttionio kor och tjugonio grisar utgör nog bara en del av husdjursbeståndet. Här har inte medräknats getter, får , höns och tuppar som finns i de flesta gårdar under den här tiden. För Nordåker har 1900-talet inneburit stora omvälvningar, de största i byns historia. Förändringen har delvis att göra med den tekniska utvecklingen. Vattenledningar dras i byn i början på seklet, den elektriska strömmen kopplas in i de flesta hushåll 1918, telefon, cyklar och bilar kommer till byn. En märkbar förändring genomgår byn genom den byggnation som påbörjas under eller strax efter första världskriget. En av de första att bygga om sitt hus är Liss Anders Andersson. Det ursprungliga låga timmerhuset byggs på med en våning och trapphus och brädfodras. Husen är nu också med några undantag rödfärgade och försedda med tegeltak. Så sent som på 20-talet tillkommer två gårdar, Nygårds och Roths, och flera nya ladugårdar byggs i början av 30-talet t.ex. hos Bäsen Britta och Karis/ Andres/ Åkermans. Andra exempel på ett ökat välstånd är de hus som Amerika-återvändarna bygger t.ex. Berglunds och Nygårdhs i början av seklet och de nya boningshusen hos Klipp /Siljebro och Karis. Det jordbruksamhälle som byggde på självhushållning och som dominerat livet i byn, försvinner på kort tid under en period från mitten på 30-talet till mitten på 40-talet. I Nordåker finns så sent som 1933 tjugofem jordbrukande enheter (uppgiften hämtad från Kulturmiljöer i Gagnefs kommun - kulturhistorisk miljöanalys ), dvs större delen av byn har sin basförsörjning genom den enda eller det fåtal kor de kunde föda på sina ägor. Jordbruket har under 1900-talet huvudsakligen skötts av kvinnorna med hjälp av barnen och de få heltidsjordbrukare som finns i byn. Kvinnorna sköter både mjölkning och utearbete medan barnen huvudsakligen hjälper till med vallning av kor, får och getter. Männen har andra sysselsättningar som i regel innebär att de vistas på annan ort under långa tider. Ett sådant exempel är Olof Dufvas etablering i byggbranschen i Stockholm, dit han också tar sina söner, svärsöner och andra unga pojkar från byn som lärlingar. Kvar på gården bor de ännu inte arbetsföra barnen och hustrun. 15 Foto: A Nordström Nordåker sett från Esttjärnsberget en vinterdag. Ca 1920 Att buffra dvs gå till fäboden omkring den 10 juni för att vistas där under sommaren med korna upphör i och med att de sista fäbodkullorna Sellnäs Britta och Sellnäs Anna slutar med kor i början av 50-talet. De hade då under säkert fyrtio-femtio år varit aktiva fäbodkullor i Björkbuan. De fäbodstugor som blir kvar, blir därefter en del av fritidslivet. De förflyttningar som påbörjas under 1800-talet med de alltmera vanliga arbetsvandringarna, emigrationen och flytt till industriorter gör att Nordåker redan 1920 har minskat sin befolkning. Byn har under detta år 33 hushåll med 160 invånare av vilka 52 är barn under 15 år. De barn som föds i byn är få 1921. Befolkningen blir allt äldre, en tendens som håller i sig till 1970-talets slut. Samhällsomvälvningen är nog störst för de barn som föds på 1890- talet och 1900-talets första årtionde. De växte upp i det traditionella jordbrukssamhälle som Nordåker varit under alla sekler, men måste för sin försörjning bryta upp från hembygden. Till exempel lämnar fyra av Nisses Anders Anderssons (kassörn) fem söner byn för att utbilda sig liksom Bäsen Brittas Per, Nordins Axel, Karis Per och Anders, Liss Olof och de fyra sönerna i Nissesgården. De ogifta kvinnorna finner sin utkomst som bland annat trädgårdskullor och många kommer att bosätta sig där de har haft sitt arbete dvs i Stockholm, t.ex. Maria Nordin (gift Rodestam). De gifta kvinnorna förblir byn trogna så länge som självhushållningen upprätthålls. Internationaliseringen gör sig märkbar, flera bybor får sin skolning utomlands t.ex. Karis Per till ingenjör och Bäsen Brittas Per till arkitekt i Tyskland, Olof Nordesjö till tropikläkare i Skottland och England. 16 Foto: O Nordesjö Två världar som möts. Fjärdsmans Kersti Persdotter, nybliven änka med tre söner som avlagt studentexamen (se gård nr 31). Ca 1926 Arbetslösheten under 1930-talet gör att en del familjer som prövat på storstadsliv eller att bo på annan ort, tillfälligtvis kommer tillbaka till Nordåker. Den nedläggningshotade byskolan får då några nådaår innan den läggs ner 1941. Barnen får därefter ta sig till kyrkskolan och under en period till Gruvans skola för de s.k. mellanklasserna och från 60-talet blir skolskjutsarna en del av vardagslivet i byn. Under 1930-talet byggs flera nya gårdar i Nordåker till exempel Nygårds (nr 39) och Roth (nr 34) och flera äldre gårdar rustas upp med nya ladugårdar ex. Bäsen Brittas (nr 30), Karis (nr 29) och Siljebros (nr 25). I byn finns i början på 1930-talet 33 jordbrukande enheter. Ingen anar då att redan inom tio år, dvs. efter andra världskriget 1945-46, kommer de flesta jordbruk i byn att upphöra. Avflyttning av yngre bybor är stor och arbetspendlingen till arbetsplatser framförallt i Stockholmstrakten ökar återigen. 17 Foto: E. O. Köpman Bykärnan och del av Larssvedbacken ca 1930. På bilden syns de nybyggda och ännu omålade ladorna hos Liss och Roth samt det nya bostadshuset hos Nygårds där ladugården ännu inte är byggd. Under ca tjugo år, från början på 50-talet till början på 70-talet, överges 16 av 21 gårdar i nedre byn genom att husen blir fritidsbostäder för de utflyttade barnen/släktingarna eller genom försäljning. Sommarstugor byggs för de som ser Nordåker som sin ursprungsort men som inte har tillgång till förfädernas jord och gård. Ett nytt samhälle börjar växa fram. De som vuxit upp i Nordåker eller har släktband dit, men som bor och arbetar på annan ort (huvudsakligen Stockholm), blir det nya välfärdsamhällets pendlare. De återvänder regelbundet till hembyn för rekreation och fritidsboende. Det s.k. masrallyt kommer till stånd. Under 60- och 70-talen och framöver pendlar många av byns fritidsboende varje veckohelg till Nordåker. Nordåker får också under denna period sin första storbonde, dvs en enda bonde brukar all mark i byn. När de sista heltidsbönderna i bykärnan, Liss Erik och Olle Nisses, båda upphör med sin verksamhet under 1960-talet flyttar familjen Nyström till byn och etablerar ett storjordbruk. En enda jordbruksenhet kommer nu att på markerna i byn återställa det djurantal som fanns i början av 30-talet. Den butik, Hellkvistes, som sedan slutet av 1800-talet funnits i byn, försvinner under 1970talet och butiksnedläggelserna drabbar också Kyrkbyn under 70- och 80-tal. Såväl Källquists och Montelius diversehandel, Bergkvists järnhandel, Svenssons bageri som Sparbanken och Konsum, alla i Kyrkbyn, försvinner under denna period. De nya affärsetableringarna görs utmed de stora vägarna Pelles ICA/Gagnefshallen i Gagnef och Konsum och så småningom ICA i Djurås. I början av 1970-talet befinner sig byn i en vågdal. Nordåker har då endast ca 50 invånare. Men 70-talet är också starten på en ny tid i byn. Den gröna våg som genomsyrar samhället 18 märks också i Nordåker och de näraliggande byarna. Unga familjer med barn söker en ny livsstil och en livskvalitet som bylivet kanske kan erbjuda. Nypensionerade med sina rötter i byn återvänder för permanentboende. Nordåker får också sin första invandrarfamilj, jugoslaviska familjen Peovski som i slutet på 1960-talet bosätter sig i Karis verkstad och som senare, efter att varit på annan ort, återkommer. Nicola Peovski som tidigare arbetat åt Nils Hansson köper snickeriet när det blir till salu i mitten på 70-talet. Inflyttningstrenden har hållit i sig sedan 1970-talet och många barn föds i byn på 1980talet. Stefan och Per-Ola Nyström blir hembyn trogna liksom Kent Siljebro och de etablerar sig med sina växande familjer i byn. Arbetspendling är ett nygammalt fenomen i en by som under århundranden sett byborna arbetsvandra. Skillnaden är nu att det är fråga om dagpendling till arbetena i Falun, Borlänge, Mockfjärd eller andra ställen. Lars och Monica Nohrén är exempel på tredjegenerationsåtervändare. Deras farföräldrar är födda och bosatta i byn medan föräldrarna har haft sin boplats och utkomst i Stockholmsområdet. Barnbarnen återvänder till släktgården för arbete i trakten. Andra senare inflyttade är Per-Emil Nordesjös barn Gunilla Johnston och Per Nordesjö som efter att ha växt upp i Zimbabwe återvänder till farföräldrarnas by för permanent bosättning. En av de största förändringarna i byns historia är omarronderingen av mark och skogsägor som inleds på 1990-talet och som slutförs 1996. Den ägosplittring som tydligt syns på flygfotona av byn kommer genom omarronderingen att upphöra. Byns bonde, Stefan Nyström, får sina ägor mer koncentrerade till olika odlingsområden i och utanför byn. Jordbruket i byn har överlevt århundradet. Marken odlas, djur av olika slag betar på åkrarna och påminner oss nutidsmänniskor om byns basnäring, lika nödvändig i dag som tidigare. Under 1990-talet har Nordåker 27 hushåll, 77 permanentboende varav ca 25 barn under 18 år Genom århundraden har samma förhållande upprepat sig nämligen att ca 1/3 av byns invånare är barn. Det ger byn liv, stadga och framtidshopp. Nästa bykrönika om två hundra år berättar förhoppningsvis om samma förhållande. 19 När hände vad i Nordåker År 1529 Händelse Byn Norda agker nämns för första gången. Kallas för Nordenåker 1539 i samband med Gustav Vasas mantalsskrivning. Byn kallas för Nolåker i samband med storskiftet 1816 Byn låg ursprungligen förmodligen närmare älven. På 1668 års karta finns fyra gårdar inritade mellan älven och landsvägen och ingen gård vid sjöändan. Byn flyttar till sjöändan och en enda stor gård – Pellesgårdarna – blir kvar öster om landsvägen 1811 - 16 Storskiftesarbetet pågår i flera år. Storskiftet stadfästs slutligen den 30 november 1816 1837 Utredning rörande sammanläggning av obesuttna fastigheter till besuttna enheter 1838/39 Rödsotsepidemi 1851 Sockenstämman beslutar att 14 byskolor skall inrättas varav en för byarna Nordåker, Gagnefsbyn och Nordbäck 1855 - 56 Åbodelning av Nolåkers utanskog 1859 På Kristi Himmelsfärdsdagen brinner Esttjärnsberget i samband med bröllop i Jönisgården i Nordbäck 1865 Skolan på fallet byggs och den första elevförteckningen för barnen i skolan i Gagnefsbyn upprättas (finns i kyrkoarkivet) 1867 - 69 Missväxtår 1869 Caris Olof Olsson från Pellesgårdarna och Örn Olof Ersson utvandrar till St. Paul i Minnesota 1888 Utredning rörande sjösänkning av Esttjärn för erhållande av landvinning. Sjösänkningen kommer ej till stånd 1888? Lagerström öppnar affär på Matsesgården uppe på Larssvedbacken 1800-talets Under senare hälften av 1800-talet försvinner flera gårdar i byn (Litt. D, E, Ea, senare H, K, L och O), men kring sekelskiftet byggs nya hus nere i byn och framför hälft allt på gränsen mot eller på hemskogen uppe på Larssvedbacken 1901? Vattenledning dras ner till Nisses Olle och Nisses Anders och sannolikt till Karis och Lissas. Vattenledningssystemet måste snart byggas ut och rören bytas 20 till grövre dimensioner. Enligt Alfred Gagnerud låg den första källan uppe vid Nordströms 1900 - 10 Hellkvist övertar Lagerströms affär och denna flyttas så småningom ner till ”Byvägen” 1914 Blixten slår ner i Nisses Olof Anderssons stalllänga som brinner upp 1918 Elektriciteten dras in i by. Enligt Erik Nordins föräldrar skall det ha varit i samband med Spanska sjukan som härjade i socknen under oktober och november månad 1918 1920-talet Många hus i byn byggs om, får brädpanel och tegeltak och några nya gårdar kommer till. Näktergals verkstad byggs 1920 och Hanssons snickerifabrik kommer till senare på 1920-talet. Mot slutet av 1920-talet uppförs flera stora ladugårdar och lador. 1924 - 25 Laga skifte av hemskogen. Därvid avräknas de hustomter som tillkommit på hemskogen. 1929 Sista veckan i mars börjar det brinna i Lissas (gård nr 32) lada, vinden är kraftig och nordlig och branden sprider sig snabbt till Karis (gård 29) lada och gammelhus och slutligen till trädgårdsmästarens (gård 25) granhäck på andra sidan vägen. Takpärten yr men övriga hus klarar sig. Langningskedja från sjön. Kassörn, Nisses Anders Andersson, bär över kommunens räkenskaper till Bäsen Brittas (gård 30) härbre 1935 - 40 Enskild vägdelning 1956 I mars brinner Hellkvists affär. Ny affär i tegel invigs på hösten 1957/58? Bastun rivs av Erik Roth 1968 Äganderättsförteckning rörande Nordåkers byskifteslag. Förarbetet har pågått i många år 1972 Den 29 maj upphör Hellkvists affär. 1986 Byvägen och vägen på Larssvedbacken får beläggning 1988 I april plockas skolstugan ner och återuppförs utvidgad mot norr. Invigning 28 oktober 1989 1990 På Trettondagsafton eldar Gegnefs Elverk upp Daldockan. En transformator från Rälta uppförs på den gamla platsen 1996 Omarronderingen slutförs och stadfästs. Arbetet på börjades 1984 21 Storskiftet 1816 och Omarronderingen 1996 I flera sekler alltifrån Kristian I på 1470-talet, Gustav Vasa och framåt har överheten klagat på Siljanstraktens bönders benägenhet att dela åker- och slogmark vid arvsskiften och giftermål. Eftersom överheten mest var intresserad av skatten löstes problemet genom att byn gemensamt svarade för skatten (vanligen kol eller ved till bergsbruken) och byamännen fick sedan själva fördela skatten. Systemet med realarv (alla barn ärver) och sämjodelning utan inblandning av lantmätare fungerade väl i ett samhälle där jordbruket bara var en del av den mängd olika arbeten som sysselsatte envar av befolkningen i Dalarna som t.ex. herrarbeten/arbetsvandring, bergsbruk, körslor, hantverk och handel i ett samhälle där ungefär 2 barn per familj levde till en ålder på ungefär 40 år då det kunde vara aktuellt att ta över gården. Dessa två barn gifter sig dessutom inom byn eller bredvidliggande byar och ganska ofta med fyr- eller femmänningar varför markinnehavet förblev ganska samlat sett över fyra fem generationer. Det var som om de små tegarna och slogarna var kort i en kortlek (=byns mark) som delades ut på nytt vid giftermål och arvsskiften och där de tänkbara ägarna (=spelarna) alltid fanns inom byn eller grannbyarna. Systemet var samtidigt maximalt flexibelt och stabilt men förmodligen ganska inneffektivt ur jordbrukssynpunkt så t.ex. var Gagnefsbyn (23 fastigheter 1816) uppdelat på 1662 namngivna skiften dvs. omkring 80 skiften per ägare som dels låg nere vid byn, dels uppe på skogen (motsvarande uppgifter rörande Nordåker saknas i 1811 – 1814 års revbok). Ineffektiviteten vägdes dock till en del upp av att jordmånen i Siljansbygden var relativt god och att man var ganska öppen för nya brukningsmetoder och redskap t.ex. införandet och användningen av dalaplogen. Systemet fungerade alltså bra så länge som befolkningen inte ökade och så länge det på grund av tradition och de små jordlotterna i praktiken var svårt att sälja mark till utomstående. När väl enskiftet och storskiftet hade genomförts inom landets stora jordbruksbygder ville överheten göra något åt ägarförhållandena i Dalarna. Mellan 1811 och 1814 arbetade flera lantmätare och revkarlar med att mäta upp ”inägorna” dvs. åker och slog kring byn och slogmark uppe på skogen och att gradera markens ”bördighet”. Därefter kunde man räkna ut s.k. reducerad jord. Hemskog, fäbodskog och utanskog värderades också, men fördelades vid storskiftet bara mellan byarna. Tack vare markvärderingen dvs. beskrivning av innehav i reducerad jord kunde mark växlas mellan byar och enskilda fastighetsägare och därmed läggas ihop till större skiften. Gagnefsbyns 1662 namngivna skiften före storskiftet blev till 517 efter storskiftet, 22 st. per ägare. I Nordåker blev det efter storskiftet 394 namngivna skiften vid själva byn, 21 stycken per ägare. (149 skiften fanns uppe på skogen vid fäbodarna, 8 st. per ägare). Storskiftet innebar säkert klart bättre arbetsförhållanden inom jordbruket men skulle inte förbli så. På 1800-talet ökade befolkningen kraftigt och eftersom marken nu fanns registerad på papper gick det lättare att sälja till utomstående eller att lämna jord som säkerhet för lån. Sämjodelningen fortsatte också och när sämjodelning uttryckligen förbjöds innebar arvsskiften och giftermål bara att det blev fler ägare per skifte eller att marken förblev oskiftad i dödsbo. Trots att jordeböckerna fördes dåligt och att sämjodelning genomfördes utan inblandning av lantmätare, kan man i 1885 års jordebok notera att antalet ägare av mark i Nordåker hade ökat från 19 till 47 st och att flera ägare var delägare i mer än en fastighet och att inte mindre 22 än 20 ägare hörde hemma utanför byn. Många av de senare var dock gifta med barn från byn. Äganderättsförteckningen till 1968 års Äganderättsutredning upptar 107 namn inklusive Lantbruksnämnden, Bergslaget och 25 dödsbon dvs. den registrerade ägargruppen hade mer än 4-dubblats sen storskiftet. Ur sammanställningen av 1968 år Äganderättsutredning kan man få fram att byns hela areal (åker, äng, skog, samfälligheter och impediment) är 1020 hektar dvs. ungefär 2040 tunnland. De inägor som skiftades 1816 motsvarade 380 tunnland oreducerad mark (150 tunnland åker, slog hemmavid 50 tunnland och slog på skogen 180 tunnland). Fäbodskog och utanskog skiftades senare och hemskogen (480 tunnland) först 1924/25. När hemskogen väl hade skiftats mellan delägarna fick man dra ifrån ytor för de hustomter som bebyggdes på hemskogen på Larssvedbacken mot slutet av 1800-talet och kring sekelskiftet 1900. På den ekonomiska kartan som tillkom efter 1968 års Äganderättsutredning kan man räkna att antalet skiften inom inägoområdet i själva Nordåker har minskat från 394 st 1816 till 100 st men som konstaterats tidigare har antalet ägare ökat. På 1980-talet beslutades det om omarrondering och efter många diskussioner och turer var den slutligen genomförd 1996. Då hade marken närmast byn som 1816 var fördelad på 394 skiften och 19 ägare, nu registrerats på en enda ägare och en enda fastighetsbeteckning. I praktiken var dock åkermarken fördelad på 10 åkrar, som ganska väl motsvarar 1816 års gärden (se kartorna i slutet av boken). Tack vare det aktiva jordbruket och kompletterande miljövård består det öppna odlingslandskapet. Men Esttjärnsberget är inte längre avbetat som det var för hundra år sedan utan tills nyligen beklädd med hög skog. Ännu på 1940-talet kunde en 10-åring se ut över grantopparna om han ställde sig på en sten. Källor: Larsson, Carl Gustav. Storskiftet i Gagnefs socken av Kopparbergs län. Examensarbete 1960, KTH, Avd. för Lantmäteri. Sporrong, Ulf. Siljansbygden före 1850 – ett samhälle baserat på social stabilitet ekologisk uthållighet. I Dalarnas Hembygdsbok 1996. Refningsbok för Gagnefs socken 1811 – 1814. I Gagnefs kommuns arkiv. Delningsbeskrivning över Nolåkersbys inägor i Gagnefs socken och Kopparbergs län 1816. I byns arkiv. Handlingar rörande delning av hemskogen till Nordåkers by uti Gagnefs socken och Kopparbertgs län upprättad åren 1924 – 25. I byns arkiv. Sammanställning över ÄGANDERÄTTSANSPRÅK samt ÄGANDERÄTTSFÖRTECKNING avseende NORDÅKERS BYSKIFTESLAG i Gagnefs socken och kommun av Kopparbergs län. 12 juni 1968. Kopia i byns arkiv. Nolåkers Bys Inägor. Kopia av Storskifteskartan 1816 i byns arkiv. Ekonomiska kartan 1968. LMV. Fastighetskartan och utdrag ur Fastighetsregistret 2000. LMV. 23 24 Gårdar och människor i Nordåker 1800-2000 Inledning Nordåkers bydokumentation började 1984 med studiecirklar som så småningom kom att genomföras i många år i Vuxenskolans regi. Den första dokumentationsgruppen hade följande medlemmar: Alfred Gagnerud Greta Nygårdh Per-Emil Nordesjö Gunnar Nygårdh Lars-Olof Nordesjö Bengt Lindholm Lena Nordesjö Birgitta Lindholm Signe Nordström Maria Lindström Gruppen har arbetat tillsammans med Gagnefsbyns dokumentationsgrupp och tidvis också med en liten grupp från byn Nordbäck. Bydokumentationsgruppen har haft varierande medlemmar under de femton år som den har träffats i Gagnefsbyns bystuga. Många av de ursprungliga medlemmarna har gått bort under tiden och nya har tillkommit. Gruppens arbete har haft olika inriktning under olika perioder. Ingen visste från början vad dokumentationen skulle leda till. Känslan att det var bråttom att fånga upp de äldres erfarenheter av det sena 1800-talet och 1900-talets utveckling dominerade arbetet. Ingen ledare fanns och arbetsformerna fick växa fram i gruppen. Ganska snart visade det sig att gruppen delade upp sig på två grupper med olika intresseinriktning, en grupp där kartor, ägor, mark och skog stod i centrum och en där människorna och händelserna i byn diskuterades. Gruppen har haft mycket material att arbeta med och alltmer har kommit fram under tiden. Bydokumentationsgruppen började tidigt också att producera eget material, främst i form av inspelade band. Bybor inbjöds till cirkelträffarna och samtal fördes om både det ena och andra. Sammanlagt finns nu ca 30 band inspelade, många med bybor som inte längre finns i livet. Byvandringar har genomförts flera gånger, de första med Alfred Gagnerud som ciceron. Alfred hade en tacksam åhörargrupp som stimulerade honom att minnas långt tillbaka i tiden. Även byvandringarna har spelats in på band och är på det sättet ett levande dokument av livet i byn. Fotografier från äldre tider har dokumentationsgruppen ständigt haft som studiematerial. Främst är det gruppfoton i form av skolkort, bröllopskort eller foton från religiösa sammankomster som gruppen har arbetat med. Med hjälp av bland andra H. P. Perssons bilder har många bybor kunnat identifieras. Ett samarbete med H.P. Perssons fotosamlings ägare, Lars Liss, har varit grunden för detta arbete. Många bybor har villigt ställts sina familjealbum till förfogande och flera glasplåtssamlingar har hittats. Foton har också vid flera tillfällen ställts ut i bystugan för att så många som möjligt skulle kunna hjälpa till med att identifiera de avbildade. Bydokumentationen har varit ett lustfyllt arbete där bybor kunnat träffas under mörka vinterdagar. Samarbetet mellan byarna har lett till ökad kunskap om livet förr och nu. Kanske kan man till och med påstå att dokumentationsarbetet haft en betydelse för 25 sammanhållningen och identifieringen som bybo. Genom att känna till byarnas historia och genom att träffas över generationsgränserna ökar känslan av tillhörighet. Efter många års arbete kändes det som materialet växte över dokumentationsgruppens huvuden. Vad skulle hända med allt material i form av kartor, utskrifter av husförhörslängder, kyrkoböcker, band, fotografier, berättelser etc. som fanns insamlat? Efter mycket funderande växte tankarna på en publikation sig allt starkare. Flera byar i Gagnef har haft ett liknande arbete som har resulterat i små skrifter eller böcker. De senaste åren har dokumentationsgruppen upplösts och en skrivperiod har inletts. Det material som ligger till grund för bydokumentationen är framförallt offentligt material som: husförhörslängder från 1802-1897 kyrkoböcker 1900, 1910 och 1920 mantalslängder 1947, 1957 och 1965 uppgifter från Gagnefs kommuns skolarkiv storskifteskartan och revboken från 1816 emigrantregistret Lantmäteriets kartmaterial fastighetsregistret foton Vid något av bydokumentationsgruppens sista möten bestämdes det att en skriven dokumentation skulle omfatta perioden 1802 - 1920 och helt bygga på det material som är offentligt. En första skriven version av denna bydokumentation lästes av en del bybor. Synpunkter kom då fram om att utvidga bydokumentationen till nutid. Ett kompletterande arbete har därför gjorts huvudsakligen genom samtal med nu levande bybor och ättlingar till bybor. Bydokumentationen innehåller uppgifter om alla som under någon tid varit bosatta i byn. Uppgifterna om byns alla invånare är omfattande och bydokumentationsgruppen måste därför reservera sig för eventuella fel och brister. Personer som varit tillfälligt boende i byn har inte tagits med om de inte ägt hus eller mark i byn (exempelvis varit inneboende eller hyrt bostad). Inte heller har det varit möjligt att i alla fall följa upp vart bybor flyttat, även om det i många fall finns uppgifter om det. Vidare finns säkert andra felaktigheter som beror på uppgiftslämnarna. I den mån det har varit möjligt har de uppgifter som använts kontrollerats med flera personer. Genom att förteckna alla boende i byn är det möjligt att få en uppfattning om livslängd, barnadödlighet, giftermålsålder och – mönster, familjebildning och – storlek, flyttningsmönster, sysselsättningar m.m. En del uppgifter från anteckningar i husförhörslängder och dödböcker har använts, andra uteslutits. En kommande skrift kan kanske använda det digra bouppteckningsmaterial från byn som har samlats in. Beteckningar på gårdar och andra benämningar som använts har varit de som använts av bybor och som dokumentationsgruppen önskat bevara för eftervärlden. Exempel på sådana beteckningar är Andres, kassörns, trädgårdmästarns etc. som beteckningar på gårdar i bykärnan. Det uttal som förekommit i byn där bokstäver ibland utesluts ex. LisMa(t)ses, Nor(d)man har också markerats. Bydokumentationen har i huvudsak behandlat de människor som är födda och bofasta i byn. De många sommargäster som de senaste femtio åren varit ett markant inslag har förtecknats och där släktskap finns till bofasta i byn har detta noterats. 26 Gårdar i Nordåker 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. Nedre byn * Pelles/Nohrén/Lindström Caris/Sellnäs Pros/Berglund Nor(d)man/Andersson Lindström Sellnäs, B Welton Backén, G-B Backén, E Look Olsson/Reinikainen Lindström Johnston Roth Nygårdh Bing/Frimodig/Munther Bing/Dufva Nohrén Djur Per/Pros Mats Laggar Mört/Berglund/Åkerblom/Lhådö-Åkerblom Gruf, sidogården/Dufva LisMa(t)ses/Palmkvist/Nohrén Jönis Olle/Nordin Trädgårdsmästarn/Siljebro *Nises/Klipp/Nordin/Eriksson/ Sandström Gruf, huvudgården Kassörn/Nisses Olles/Skärström Niss/Karis-Andres/Nyström OlOls/Bäsen/Törnblom/Skärström *Nisses/Nordesjö Nisses/Liss/Nyström Örn Ryss/Nordling/Roth/Nordesjö Roth/Nordesjö Ryss/Edholm/Roth/Nordesjö Ryss/Djus Ryss/Nygård/Hansson/Peovski/Målare Nygårds/Nygårds-Isaksson Hellkvist/Olsson/Karlsson Näktergal/Lindholm/Fritz Nohrén 47. 48. 49. 50. Larssvedbacken 56. 57. 58. 59. 60. 61. 62. 63. 64. 65. 66. 67. 68. 69. 70. 71. 72. 73. 74. 75. Nises Olles/Blom Nordström Sonnebäck/Eriksson/Eriksson Katrineberg/Ström/Svensson/Gagnerud/ Lundsjö Jönses/Fält/Antonisson/Muhle/Falk/ Ekström Bergsman/Palm/Nohrén Lagmo Nordesjö RyssMases/Ilsaas/Persson/ Nygårds-Holquist/Johansson Lagerström/Matses/Nyström Nordström Gruf/Hellkvist/Lindholm Näktergal/Djurestad Näktergal Näktergal Pros/Nordman/Ström/Blomberg Nordman/Ström/Regnér/Bäckman (Ryss)Vesterlund/Gustafsson/Blomberg Nises/Engstrand Ryss/Ljus/Vedén/Ahola Nises/Karlsson/Möller Ryss Brita/Pettersson/Ruuth/Morén Hol/Haglind/Hammarbäck Löthman/Åberg Holmberg/ Nohréns bua/Wernmar/ Andersson/Rosengren-Wåhlstrand Nygårdh Gruf S. D. B. Smedjorna Daldockan Bastun 51. 52. 53. 54. 55. Övrigt Förklaring Gårdar/hus med fet stil är år 2000 permanentbostäder 43. 44. 45. 46. Rönnhagen Roth/Alm Rothman/Magnusson Gagnerud/Wetterlund Anvret Gårdar/hus med normal stil är år 2000 fritidsbostäder Gårdar med kursiv stil har försvunnit * Gårdar som är i samma familjs ägo sedan 1816 27 28 29
© Copyright 2024