Livflotten - A Safer Arctic for Small Craft Mariners
Livflotten Erfarenheter från en livflotteövning Examensarbete inom Sjökaptensprogrammet KARL NORDSTRÖM JOACHIM REIF Institutionen för Sjöfart och marin teknik CHALMERS TEKNISKA HÖGSKOLA Göteborg, Sverige 2014 RAPPORTNR. SK-14/172 Livflotten Erfarenheter från en livflotteövning KARL NORDSTRÖM JOACHIM REIF Institutionen för sjöfart och marin teknik CHALMERS TEKNISKA HÖGSKOLA Göteborg, Sverige, 2014 Livflotten Erfarenheter från en livflotteövning The life raft Experiences gained from a life raft exercise KARL NORDSTRÖM JOACHIM REIF © KARL NORDSTRÖM, 2014. © JOACHIM REIF, 2014. Rapportnr. SK-14/172 Institutionen för sjöfart och marin teknik Chalmers tekniska högskola SE-412 96 Göteborg Sverige Telefon + 46 (0)31-772 1000 Omslag: Bilden är tagen i slutskedet av övningen när Sjöfartsverkets SAR helikopter lägger sig i position för att lyfta ut några av övningsdeltagarna ur flotten. Foto: Jeff Flindt. Används med tillstånd. Tryckt av Chalmers Göteborg, Sverige, 2014 Livflotten Erfarenheter från en livflotteövning KARL NORDSTRÖM JOACHIM REIF Institutionen för sjöfart och marin teknik Chalmers tekniska högskola Sammanfattning Inom ramen för EU projektet Small Craft Emergency Response and Survival Training for Arctic Conditions (SMACS) hölls en unik 30 timmars övning i samverkan mellan Chalmers och Svenska Sjöräddningssällskapet (SSRS). Den 26 maj 2014 inleddes övningen nordväst om Göteborg där 11 övningsdeltagare, så verklighetstroget som möjligt, fick uppleva hur en nödsituation ute till havs fungerar och vilka riskmoment som finns. Ombord på livflotten fanns bara den utrustning och nödproviant som livflottarna enligt gällande regelverk måste vara utrustade med. Denna studie dokumenterar övningsdeltagarnas känslor, upplevelser och erfarenheter med ambitionen att därigenom kunna dra slutsatser som kan gagna utformandet av framtida utbildningar och övningar inom sjöräddningsarbete. Metoden som användes var grundad teori baserad på semistrukturerade intervjuer med sex av de 11 deltagarna. Intervjuerna har sedan transkriberats och kodats i ett datorprogram för analys av kvalitativ data. De vanligaste riskerna som tas upp i nuvarande litteratur som berör överlevnad till sjöss och som även var de förväntade riskerna hos övningsdeltagarna, blev i denna övning inte någon större faktor. Istället upplevde övningsdeltagarna problem med trängsel i livflotten samt svårigheter att urinera. I ett fall var problemen så stora att övningsdeltagaren tvingades avbryta sitt deltagande. Övriga övningsdeltagare tog sig framgångsrikt igenom övningen, de flesta utan större påverkan på varken sitt fysiska eller psykiska tillstånd. Anledningen till framgången kan sammanfattas i framgångsfaktorer som inkluderar: hög kunskapsnivå, hög motivation, bra samarbete och gott ledarskap. Avsaknaden av den stress som en skarp situation medför bidrog sannolikt också till den generellt låga påverkan på övningsdeltagarna. Studien kom att handla mycket om stressorernas påverkan på individen och vad det hade för inverkan på den upplevda realismen. Nyckelord: Sjökaptensprogrammet, sjösäkerhetsutrustning, grundad teori. överlevnadsträning, i livflotte, sjösäkerhet, Abstract Within the framework of the EU project Small Craft Emergency Response and Survival Training for Arctic Conditions (SMACS) a unique 30 hour exercise in collaboration between Chalmers and the Swedish Sea Rescue Society (SSRS) was held. On May 26, 2014 the exercise was commenced in an area northwest of Gothenburg. Here 11 participants got to experience, as realistically as possible, an emergency situation at sea and to see which elements of risk that exists. On board the life raft, only the equipment and emergency supplies that life rafts must contain under the current regulations was allowed. This study documents the participants' feelings, perceptions and experiences with the ambition to thereby draw conclusions that can benefit the design of future education and exercises in the field of maritime emergencies. The method used was grounded theory based on semi-structured interviews with six of the 11 participants. The interviews were then transcribed and coded in a computer program designed for analysis of qualitative data. The most common risks addressed in the current literature relating to survival at sea, and also the risks that were most anticipated by the participants, were not a major factor in this exercise. Instead, the participants experienced problems with space in the life raft and difficulties to urinate. In one case the problems where so serious that the participant had to end its participation. The other participants managed to successfully complete the exercise, most of them without major impact on either their physical or mental condition. The reason for this success can be summarized in success factors including but not limited to: high level of knowledge, high motivation, good cooperation and good leadership. The absence of the stress that comes with a real emergency situation was most likely also a factor to why the participants were relatively unaffected. The study came to be a lot about the stressors impact on the individual and how this affected the perceived realism. The study is written in Swedish. Keywords: Master mariner, survival training, life raft, safety at sea, safety equipment, grounded theory. ii Förord Författarna skulle vilja tacka vår handledare Fredrik Forsman för det stöd och framförallt inspiration han bidragit med. Det har varit fantastiskt roligt att arbeta med något som har varit så uppskattat. Vi vill även tacka Matthew Fader, Emil Gustafsson och Jens Samuelsson för det engagemang och stöd de har visat. Bill Watts och Jeff Flindt skall också ha ett stort tack för att vi fick ta del av film, ljudupptagningar och fotografier från övningen. Utan er alla hade det här examensarbetet aldrig gått att genomföra. Karl Nordström & Joachim Reif Göteborg den 17:e december 2014. iii Innehållsförteckning Sammanfattning ................................................................................................................ i Abstract ............................................................................................................................ ii Förord ............................................................................................................................. iii Innehållsförteckning .........................................................................................................iv Figurförteckning ...............................................................................................................vi Tabellförteckning ..............................................................................................................vi 1 2 Introduktion .............................................................................................................. 1 1.1 Syfte ............................................................................................................................ 1 1.2 Frågeställning ............................................................................................................. 1 1.3 Avgränsningar ............................................................................................................ 2 Bakgrund och teori .................................................................................................... 3 2.1 Livflotteövningen ........................................................................................................ 3 2.1.1 Målsättning med övningen .................................................................................... 3 2.1.2 Scenariot................................................................................................................. 3 2.1.3 Utrustning som användes i övningen ..................................................................... 4 2.1.4 Vädret ..................................................................................................................... 7 2.1.5 Urval av övningsdeltagare ...................................................................................... 7 2.1.6 Ombord på flotten.................................................................................................. 7 2.2 SMACS ........................................................................................................................ 8 2.2.1 Bakgrund ................................................................................................................ 8 2.2.2 Samverkansprojekt ................................................................................................. 8 2.2.3 Teknologi ................................................................................................................ 8 2.3 Relevanta regelverk .................................................................................................... 9 2.3.1 Internationella konventionen om säkerhet för människoliv till sjöss - SOLAS ...... 9 2.3.2 LSA-koden ............................................................................................................... 9 2.3.3 STCW ...................................................................................................................... 9 2.4 Överlevnadsteori ...................................................................................................... 10 2.4.1 Nedkylning/Hypotermi ......................................................................................... 10 2.4.2 Orsak till nedkylning och kroppens respons ........................................................ 10 2.4.3 Skillnad i mottaglighet för nedkylning hos olika individer ................................... 11 2.4.4 Symtom på nedkylning ......................................................................................... 12 2.4.5 Sjösjuka/Rörelsesjuka........................................................................................... 12 iv 2.4.6 2.4.7 2.4.8 2.4.9 2.4.10 2.4.11 2.4.12 2.4.13 2.4.14 2.4.15 2.4.16 3 Orsak till rörelsesjuka ........................................................................................... 13 Skillnad i mottaglighet för rörelsesjuka hos olika individer ................................. 13 Symtom och effekter av rörelsesjuka................................................................... 14 Medicinering mot rörelsesjuka ............................................................................ 15 Dehydrering ...................................................................................................... 15 Orsak till dehydrering ....................................................................................... 15 Skillnad i mottaglighet för dehydrering hos olika individer ............................. 16 Symtom och effekter av dehydrering .............................................................. 16 Psykologiska aspekter på överlevnad till sjöss ................................................. 17 Beteenden och reaktioner under pågående katastrof .................................... 18 Stress ................................................................................................................ 19 Metod ..................................................................................................................... 20 3.1 Grundad teori ........................................................................................................... 20 3.1.1 Memo ................................................................................................................... 21 4 5 3.2 Val av datainsamlingsmetod .................................................................................... 21 3.3 Urval ......................................................................................................................... 21 3.4 Intervjuernas genomförande. ................................................................................... 22 3.5 Kodning ..................................................................................................................... 23 3.6 Etiska ställningstaganden ........................................................................................ 23 Resultat................................................................................................................... 24 4.1 Respondenternas bakgrund ..................................................................................... 24 4.2 Förväntningar inför övningen ................................................................................... 24 4.3 Respondenternas tankar om framgångsfaktorer för överlevnad ............................ 25 4.4 Olika aspekter av samarbete.................................................................................... 25 4.5 Tankar om svårigheter ombord på flotten ............................................................... 28 4.6 Respondenternas synpunkter på utrustningen ........................................................ 29 4.7 Erfarenheter som respondenterna tar med sig ........................................................ 30 4.8 Tankar om realism .................................................................................................... 30 Diskussion ............................................................................................................... 33 5.1 Erfarenheter ............................................................................................................. 33 5.2 Framgångsfaktorer och samarbete.......................................................................... 33 5.3 Svårigheter ............................................................................................................... 34 5.3.1 Trängsel ................................................................................................................ 34 v 5.3.2 Svårigheter att urinera ......................................................................................... 35 5.4 Avsaknad av förväntade svårigheter ....................................................................... 36 5.4.1 Nedkylning/Hypotermi ......................................................................................... 36 5.4.2 Sjösjuka ................................................................................................................. 36 5.4.3 Dehydrering .......................................................................................................... 37 5.5 Synpunkter på utrustningen ..................................................................................... 37 5.6 Betydelsefulla faktorer för framtida planering och genomförande av liknande övningar................................................................................................................................ 38 5.6.1 Teoretisk referensram för övningar ..................................................................... 39 5.6.2 Utvecklingsmöjligheter......................................................................................... 39 5.6.3 Mätmetoder ......................................................................................................... 40 5.6.4 Avbryta en övning ................................................................................................ 41 5.7 Metoddiskussion....................................................................................................... 41 5.7.1 Grundad teori ....................................................................................................... 41 5.7.2 Intervjuer .............................................................................................................. 42 5.7.3 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ......................................................... 42 6 Slutsatser och rekommendationer för framtida forskning ........................................ 44 Referenser ...................................................................................................................... 46 Bilaga 1. Brev till Övningsdeltagare ................................................................................. 49 Bilaga 2. Intervjuguide version 1 ..................................................................................... 50 Bilaga 3. Intervjuguide version 2 ..................................................................................... 51 Bilaga 4. Samtyckesblankett ............................................................................................ 52 Bilaga 5. Beskrivning och riskanalys................................................................................. 53 Figurförteckning Figur 2-1. Positionen där livflotten ankrades. .................................................................... 4 Figur 2-2. Överlevnadsflotte Viking 16DK. Bilden visar en 16-mannaflotte som förutom till storleken är identisk med övningens 12-mannaflotte. ....................................................... 4 Figur 2-3. SOLAS Immersion suit – s.k. sextimmarsdräkt. . ................................................. 5 Figur 4-1. Processen i flotten. .......................................................................................... 32 Tabellförteckning Tabell 2-1. Innehållsförteckning SOLAS A-pack. ................................................................. 6 Tabell 2-2. Kroppens kärntemperatur i grader Celsius och effekter av nedkylning. .......... 12 vi 1 Introduktion Inom ramen för EU projektet Small Craft Emergency Response and Survival Training for Arctic Conditions (SMACS) hölls en unik 30 timmars övning i samverkan mellan Chalmers och Svenska Sjöräddningssällskapet (SSRS). Den 26 maj 2014 inleddes övningen nordväst om Göteborg där 11 testdeltagare, så verklighetstroget som möjligt, fick uppleva hur en nödsituation ute till havs fungerar och vilka riskmoment som finns. Övningsdeltagarna genomförde en torrskodd embarkering ned i en livflotte med plats för 12 personer. På sig hade övningsdeltagarna sina vanliga kläder samt överlevnadsdräkt av sk. 6-timmars typ. Ombord på livflotten fanns bara den utrustning och nödproviant som livflottarna enligt gällande regelverk skall vara utrustade med. Genom intervjuer med övningsdeltagarna och med hjälp av metodologin grundad teori dokumenterar den här studien övningsdeltagarnas erfarenheter för att bevara dessa, samt möjliggöra fortsatt utveckling inom fältet. 1.1 Syfte Syftet med denna studie är att skapa mening och förståelse för livflotteövningen genom intervjuer med övningsdeltagarna i ett försök att fånga deltagarnas känslor, upplevelser och erfarenheter. Ambitionen är att därigenom dra slutsatser som kan gagna utformandet av framtida utbildningar och övningar inom sjösäkerhet och sjöräddningsarbete. 1.2 Frågeställning Vilka erfarenheter har övningsdeltagarna tagit med sig? Vad upplevdes vara de främsta faktorerna för framgångsrik överlevnad? Vad upplevdes vara de största svårigheterna i livflotten? Har övningsdeltagarna synpunkter på utrustningen? Vilka faktorer är betydelsefulla för framtida planering och genomförande av liknande övningar? Studien är baserad på grundad teori som är en teorigenererande metodologi. Detta val av metod gör att man närmar sig studieobjektet med ett brett synsätt och med begränsad förförståelse om fenomenet som skall granskas, varför man måste utgå från en inte alltför 1 tydlig frågeställning. Frågeställningen bör därför vara fokuserad på sociala handlingar och upplevelser (Gyvå, 2003). 1.3 Avgränsningar Studien är helt styrd av den övning som genomfördes och dess förutsättningar. Studien behandlar endast det som hände ombord på flotten, varför den övade räddningsinsatsen inte är inkluderad. 2 2 Bakgrund och teori Bakgrundskapitlet innehåller en kort beskrivning av övningen och relevant teori som läsaren har fördel av att tillgodogöra sig för att kunna sätta sig in i studien. Bakgrundskapitlet är indelat i övningens genomförande, relevanta regelverk och överlevnadsteori. 2.1 Livflotteövningen Övningen kom till efter samtal mellan Fredrik Forsman (Doktorand på Chalmers, Human Factors), Emil Gustafsson (Instruktör på Öckerö Maritima Center), Matthew Fader (Utbildningsansvarig på SSRS) och Jens Samuelsson (SSRS och ytbärgare på Sjöfartsverket), som alla hade en vilja att skaffa egna erfarenheter om hur det är att vistas i en flotte över en längre tid och då SMACS hade utrymme i budgeten för en sådan övning. De fyra kom att bilda projektgruppen som planerade övningens genomförande. Beslut om att påbörja planeringen av övningen fattades efter ett godkännande av SMACS projektledning, ca fyra veckor innan genomförandet. En riskbedömning gjordes av övningen och blev då en central del i planeringen, i synnerhet med avseende på säkerhetsorganisationen (Matthew Fader, personlig kommunikation, 7 oktober 2014). 2.1.1 Målsättning med övningen Enligt övningens beskrivning (Bilaga 5) var målet att studera långvarig vistelse i livflotte med den utrustning som föreskrivs i den internationella konventionen om säkerhet för människoliv till sjöss (Safety Of Life At Sea - SOLAS). Detta genom att fylla en flotte för 8-12 personer med övningsdeltagare iklädda överlevnadsdräkt. Flotten skulle befinna sig utomskärs och tiden för att simulera en räddningsinsats i avlägset farvatten skulle ligga mellan 24-48 h. 2.1.2 Scenariot Övningsdeltagarna började som simulerad besättning ombord på en motorseglare som följde en förutbestämd rutt tills dess att en fingerad brand ombord tvingade övningsdeltagarna att överge fartyget. Detta innebar att de satte på sig överlevnadsdräkter och flytvästar samt att livflotten sjösattes. Därefter gjordes en torrskodd embarkering av livflotten. Flotten ankrades upp utanför Rörö i närheten av Stora Pölsan, vilket ses i figur 2-1 nedan. Där skulle övningsdeltagarna tillbringa mellan 30-48 timmar tills dess att en sökövning initierades. 3 Figur 2-1. Positionen där livflotten ankrades. 2.1.3 Utrustning som användes i övningen Flotten som användes i övningen var en så kallad 12-mannaflotte av typen Viking 12 DK (figur 2-2) utrustad med A-pack. Samtliga deltagare i flotten var iförda en överlevnadsdräkt och en flytväst, båda godkända enligt SOLAS och Life-Saving Appliances (LSA). Endast den utrustning som normalt finns i flotten tilläts utifrån kravet på realism. Figur 2-2. Överlevnadsflotte Viking 16DK. Bilden visar en 16-mannaflotte som förutom till storleken är identisk med övningens 12-mannaflotte. Publicerad med tillstånd av Marcus Thiel, General Manager VIKING Life-Saving Equipment Sweden AB. 4 Var och en av deltagarna använde sig av en SOLAS godkänd immersion suit eller så kallad 6timmars dräkt (Figur 2-3). Kravet enligt LSA för denna räddningsdräkt är att den kan packas upp och tas på inom 2 minuter utan assistans, är tålig mot eld och klarar öppen låga i 2 sekunder och täcker hela kroppen. Dräktens termiska egenskaper skall vara så att en person som är nedsänkt i nollgradigt vatten under sex timmar inte skall få en sänkning av kroppstemperaturen med mer än 2° C. Den skall även vara konstruerad så att den har flytkraft och att man kan förflytta sig i den på både land och i vatten. Figur 2-3. SOLAS Immersion suit – s.k. sextimmarsdräkt. Publicerad med tillstånd av Viking LifeSaving Equipment A/S. Livflotten var utrustad med A-pack i enlighet med LSA koden kapitel 4.1.5.1. På passagerarfartyg som färdas kortare resor kan administrationen tillåta vissa avvikelser från kraven i LSA. Om så är fallet skall utrustningen märkas som B-pack. I tabell 2-1 och figur 2-4 nedan presenteras innehållet i A-pack. 5 Tabell 2-1. Innehållsförteckning SOLAS A-pack.( IMO, 2010, s.24) En flytande räddnings ring fäst till en inte mindre än 30m flytande En flytande kniv. lina Ett flytande öskar. Två svampar. Två drivankare. Två flytande paddlar. Tre burköppnare och en sax. Ett första hjälpen kit som förvaras i ett återförslutbart och vattentätt fodral. En visselpipa eller likvärdigt. Fyra fallskärmsljus, sex handbloss och två flytande röksignaler. En vattentät elektrisk lampa som lämpar sig för att skicka En radarreflektor eller radartransponder. morsesignaler samt ett paket reservbatterier och en reservlampa som förvaras i en vattentät behållare. En spegel för signalering. Ett exemplar av livräddningssignaler som är tryckta på ett vattensäkert kort eller i ett vattentät fodral. Ett fisketackel med lina och krok. Matransoner motsvarande 10 000kJ(2 400 kcal) per person. 1½ liter färskvatten per person och en rostfri kopp. Sjösjukemedicin tillräckligt för 48 timmar och en spypåse per person. Instruktioner om överlevnadsteknik. Termisk skyddsutrustning för 10 % av antalet som flotten är godkänt för Figur 2-4 A-pack enligt LSA. Publicerad med tillstånd av Marcus Thiel - General Manager at VIKING Life-Saving Equipment Sweden AB 6 2.1.4 Vädret Vinden var under första dagen nordostlig på drygt 4 m/s och vred under kvällen till ostlig och ökade i styrka under morgontimmarna där vinden uppgick till 12 m/s. Framåt morgontimmarna på övningens andra dag mojnade vinden något med ett medelvärde på ca 10 m/s. Lufttemperaturen var under dygnens ljusa tid mellan 12-16° C och sjönk under natten till drygt 7° C. Medeltemperaturen i vattnet var 15,2° C och rådande väder hade kod 100, vilket innebar att inget signifikant väder hade observerats. Mätdata från Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI) över signifikant våghöjd saknas. Vågsystemet påverkades av en relativ kort blåslängd/fetch utifrån vindriktningen och närheten till land. Våghöjden uppskattades till 0,3 - 0,5 meter (SMHI Oceanografiska observationer hämtat från http://opendata-download-ocobs.smhi.se/explore/) 2.1.5 Urval av övningsdeltagare I början av april påbörjades rekryteringsprocessen. Det fanns en ambition att försöka få deltagare från olika kompetensområden med nautiskt och maritim koppling. Urvalet skedde rent praktiskt genom att planeringsgruppen använde sina nätverk och professionella kontakter för att få lämpliga deltagare. Många hoppade av och några tillkom ända fram till de sista dagarna. Deltagarna kom att bestå av fyra kvinnor och sju män med varierande yrkesmässig bakgrund såsom, sjöräddare, sjösäkerhetsinstruktör, sjöbefäl, kustbevakare, sjöpolis, sjökock, surfare och två studenter som tidigare arbetat som matroser. Medelåldern hos övningsdeltagarna var 34 år med ett spektrum på 23-44 år och samtliga övningsdeltagare var fullt friska. 2.1.6 Ombord på flotten Efter att fartyget som i scenariot drabbats av brand övergivits bogserades flotten till sin position och ankrades upp. Ombord på flotten bekantade sig övningsdeltagarna med utrustningen och intog anti-sjösjuke tabletter, förutom en deltagare som ville se hur det var utan. Flottens befälhavare delade in övningsdeltagarna i vaktlag om tre till fyra personer som tog två timmar vakt åt gången. Uppgifterna för de vaktgående var att hålla utkik, hjälpa de som behövde hjälp, hålla ordning på utrustningen och hålla rent och torrt i flotten. Under natten började det blåsa upp och framåt morgonen slog en del vatten över flotten och läckte in. Problemet löstes genom att placera en termisk filt mellan dragkedjorna för ytter- och innertält. Under dagen besöktes flotten av övningens fotograf och filmteam, som skulle dokumentera övningen samt av pressen. En av deltagarna tvingades bryta på grund av 7 medicinska skäl och hämtades från flotten med en säkerhetsbåt. Under dygnets sista timmar sattes räddningsaktionen igång och efter att ha använt den pyrotekniska utrustningen ombord kunde övningsdeltagarna ”räddas” av helikopter och SSRS fartyg. 2.2 SMACS Small Craft Emergency Response and Survival Training for Arctic Conditions skapades för att utveckla utbildningsprogram för sjösäkerhet med fokus på mindre farkoster i Arktis, då dessa idag inte är reglerade enligt lag och förordningar (Mariners, A. S. A. f. S. C. 2014) 2.2.1 Bakgrund Bakgrunden till SMACS är att de arktiska regionerna blir mer tillgängliga för mindre fartyg engagerande i fiske, turism och nöje. Klimatförändringarna förändrar väder och isbeläggning och skapar nya möjligheter, men även faror för alla sjöfarare i den arktiska regionen. Ökad aktivitet med stora fartyg inom turism, shipping, gruv- och oljeindustrin, skapar ytterligare utmaningar för mindre fartygs säkerhet. 2.2.2 Samverkansprojekt SMACS är ett tre-årigt samverkansprojekt som ligger organiserat under Northern Periphery Program (NPP) som finansieras genom EUs utvecklingsfond. Syftet med NPP är att stödja länder i EUs yttre områden i frågor röranda ekonomi, sociala- och miljömässiga frågor. Partners i SMACS är Cork Institute of Technology på Irland, Chalmers University of Technology i Sverige, Maritime Safety and Survival Training Centre på Island, Norwegian Sea Rescue Society och SSRS. 2.2.3 Teknologi En viktig del i SMACS är att identifiera hur utbildning och övning kan utvecklas genom att använda avancerad utrustning, såsom desktop-lösningar, fullskale-virtuella simulatorer, överlevnadspooler, istankar, sjösättningssimulatorer, eldsimuleringsutrustning med mera. Teknologi med fjärr-avläsningsbara sensorer som skall öka möjligheten att följa upp övningar och individuella prestationer omnämns även inom ramen för projektet. 8 2.3 Relevanta regelverk Nedan följer några av dem mest betydelsefulla regelverken för säkerhet till sjöss. 2.3.1 Internationella konventionen om säkerhet för människoliv till sjöss - SOLAS Den internationella konventionen om säkerhet för människoliv till sjöss är den publikation som styr kraven på säkerhetsutrustningen till sjöss. Konventionen kom till 1914 utifrån krav på ökad säkerhet och skydd för människor efter att Titanic förlist. Genom åren har ett antal revisioner gjorts och 1974 antogs den senaste upplagan. Sedan 1974 har vissa tillägg tillkommit. SOLAS kapitel III om livräddningsutrustning och livräddningsanordningar är ratificerat genom Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om livräddningsutrustning och livräddningsanordningar på fartyg som omfattas av 1974 års internationella konvention om säkerhet för människoliv till sjöss (TFSF 2009:93). SOLAS kapitel III omfattar förenklat sett kvantitativa krav för räddningsutrustning och anordningar medan LSA koden nedan beskriver de kvalitativa egenskaperna för utrustningen. I regel 19 TFHS 2009:93 finns bestämmelser för träning och övningar för nödsituationer. Där återfinns bestämmelser att varje besättningsmedlem ska vara väl förtrogen med säkerhetsutrustningen innan resa påbörjas och att övningar i möjligaste mån skall genomföras som om det vore en verklig nödsituation (TFHS 2009:93 Regel 19 punkt 3.2). 2.3.2 LSA-koden Syftet med Life-Saving Appliances (LSA) koden är erhålla standardiserade krav för livräddningsutrustning och livräddningsanordning enligt SOLAS kapitel III. Den innehåller regler för personlig livräddningsutrustning såsom livbojar, flytvästar, räddningsdräkt, antiexponeringsdräkt, termiska skydd och visuella hjälpmedel. Den innehåller även regler för visuella hjälpmedel som olika nödsignaler, handbloss och röksignaler och slutligen även regler kring räddningsfarkoster såsom flottar, räddningsbåtar och evakueringssystem. LSA koden blev antagen av IMOs Maritime Safety Comittee (MSC) i juni 1996 och blev tvingande den första juli 1998. 2.3.3 STCW International Convention on Standards of Training, Certification and Watchkeeping for Seafarers (STCW) är IMO:s regelverk för utbildning och certifikat. Denna konvention sätter 9 en internationell standard för kompetensen hos personal som arbetar till sjöss. I Sverige är denna konvention införd i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om utbildning och behörigheter för sjöpersonal TSFS 2011:166 med senaste förändringar TFSF 2013:47. I Transportstyrelsens föreskrifter återfinns krav för utbildning i första hjälpen, överlevnadsprinciper, skyddsutrustning, livbåts- och livflotteutrustning i såväl bilaga 12 om grundläggande säkerhetsutbildning som bilaga 18 om utbildning för räddningsfarkoster och beredskapsbåtar. 2.4 Överlevnadsteori Det här avsnittet är tänkt att ge läsaren en djupare förståelse för vilka de största riskerna är under tiden för en räddningsinsats i avlägset farvatten 24-48h, vilket var fokus för övningen. Dessutom avses att tydliggöra vilken farlig miljö en livflotte faktiskt är samt redogöra för skillnader i utsatthet hos olika individer. I en verklig överlevnadssituation utsätts den nödställde för påverkan från många källor. Det finns två fundamentala erfarenheter att ta vara på från otal historiska händelser. Dessa är dels att havet har stor potential att skapa oväntade utmaningar för överlevnaden till sjöss och dels att utfallet på utmaningarna och de nödställdas öde är i händerna på dem själva (Golden & Tipton, 2002) 2.4.1 Nedkylning/Hypotermi Nedkylning är ett stort problem för överlevaren till sjöss. Vatten leder värme 23 gånger effektivare än luft, att undvika att bli blöt är därför av största vikt. Om den nödställde trots allt blir nedkyld eller till och med hypotermisk, så bidrar detta till uttorkning av kroppen, ökad energiförbrukning på grund av huttring och sämre finmotorik. Dessutom kan överlevaren bli desorienterad och apatisk, vilket kraftigt försämrar överlevnadschanserna (Golden & Tipton, 2002; Nilsson, 2010). 2.4.2 Orsak till nedkylning och kroppens respons Människans normala kroppstemperatur är ca 37° C. Hypotermi är den medicinska termen för att en persons kärntemperatur är under 35° C, all annan sänkning av kroppstemperaturen brukar benämnas allmän nedkylning, och uppstår då kroppens värmeförlust överträffar dess värmeproduktion (Nilsson, 2010; Turk, 2010). I vila producerar en människa runt 100 W värmeenergi. För att en naken människa inte skall behöva huttra eller svettas för att hålla sin 10 kärntemperatur runt 37° C krävs en lufttemperatur på 26-30° C eller en vattentemperatur på 35-35,5° C om kroppen är nedsänkt i vatten (Golden & Tipton, 2002). När kroppen utsätts för kyla ökar utsöndringen av stresshormoner, vilket utlöser vasokonstriktion, vilket innebär att de ytliga blodkärlen dras samman och blodvolymen koncentreras till kroppskärnan. Effekten av vasokonstriktion är mycket stor. Då kroppen är varm och blodkärlen är fullt öppna är det totala blodflödet i huden 3-4 liter i minuten. När den är kall och blodkärlen är maximalt vasokonstrikterade minskar blodflödet i huden till bara 0,02 liter i minuten. Utöver den isolerande effekten av vasokonstriktion reagerar kroppen också genom att öka sin värmeproduktion, först genom ökad muskeltonus och därefter genom huttringar. Tonus är den muskelspänning som normalt finns i muskeln och en ökad tonus är anledningen till känslan av ökad stelhet i musklerna vid kyla. Människan är ungefär lika ineffektiv som en mindre förbränningsmotor i till exempel en bil och kan omvandla ungefär 25 % av tillförd energi till rörelseenergi, resterande energi blir till värme. Detta utnyttjar kroppen vid huttring då den spänner motsatta muskler 10-20 gånger i sekunden vilket minimerar stora rörelser och maximerar värmeproduktion. Vid kraftig huttring kan värmeproduktionen vara fem till sex gånger högre än vid vila (Golden & Tipton, 2002). Huttring är dock mycket energikrävande och kan tömma en persons energireserv på så lite som sju timmar om denne inte äter. När blodsockret är för lågt upphör huttringarna. Ökad koldioxidhalt i blodet, vilket kan inträffa i en stängd livflotte, kan också göra att förmågan att huttra förloras. Vätskebrist och alkoholpåverkan kan också ha denna effekt (Golden & Tipton, 2002; Nilsson, 2010). 2.4.3 Skillnad i mottaglighet för nedkylning hos olika individer Faktorer som påverkar risken för hypotermi varierar från personens klädsel till dess muskelmassa, där en låg muskelmassa ger en lägre värmeproduktion (Turk, 2010). Överviktiga har en fördel, då de har mer isolerande fett på kroppen, men samtidigt så klarar sig vältränade individer bättre, då fysisk utmattning påverkar kroppens förmåga att producera värme negativt. Barn löper högre risk att drabbas av hypotermi, då de har en större kroppsyta i förhållande till kroppsmassa än en fullvuxen person. Dessutom har barn normalt sett låg muskelmassa och lite kroppsfett. Äldre är också mer utsatta, då de ofta är mer orörliga och kan vara drabbade av sjukdom (Turk, 2010). 11 2.4.4 Symtom på nedkylning Effekterna av nedkylning varierar från lätt huttring och sluddrande tal vid mindre nedkylning till apati, medvetslöshet och ventrikelflimmer vid svår hypotermi. I tabell 2-2 visas effekten på kroppen av de olika graderna av nedkylning. Tabell 2-2. Kroppens kärntemperatur i grader Celsius och effekter av nedkylning. Baserat på Nilsson (2011) och Golden & Tipton (2002). Temperatur Symptom Ca 37°C Normal kärntemperatur. 36°C Huttring, klumpighet p.g.a. muskelstelhet. 35°C 34°C Kraftig huttring, dålig funktion i fingrar, försämrat omdöme. Muskelfunktion kraftigt nedsatt, fullt utvecklad hypotermi, desorienterad, introvert och apatisk. 33°C Avtagande huttring, händerna är oanvändbara. 32°C Minskad hjärtverksamhet, ökad risk för hjärtflimmer. 31°C Minnesförlust, musklerna stelnar. 30°C Stor risk för dödligt hjärtflimmer och medvetslöshet. 29°C Svag puls och andning, förstorade pupiller. 28°C Medvetslös, kan verka död. Vid en tids exponering i kyla får kroppen ett överflöd på blodvolym i kroppskärnan på grund av vasokonstriktion. Detta gör att hjärnan frigör hormoner som inducerar kölddiures, vilket innebär att urinproduktionen ökar och den överflödiga volymen kissas ut. Det i sin tur resulterar i en vätske- och elektrolytförlust som måste kompenseras för då kroppen värms upp igen. (Golden & Tipton, 2002; Nilsson, 2010; Turk, 2010). Enligt Nilsson (2010) kan det röra sig om så mycket som 4-5 liter. 2.4.5 Sjösjuka/Rörelsesjuka Sjösjuka är ett stort problem ombord i en livflotte då den har ett yvigt rörelsemönster och saknar utsikt (Golden & Tipton, 2002). En bidragande faktor till sjösjuka kan vara starka lukter (Aslan, Songu & Aslan, 2012), vilket i livflottar är vanligt förekommande på grund av de stora mängderna gummi och plaster. Sjösjuka är demoraliserande i en överlevnadssituation och påverkar den överlevandes förmåga att fatta kritiska beslut. Dessutom innebär kräkningar 12 en stor förlust av vätska och nödproviant som behövs för att upprätthålla kroppens funktion (Golden & Tipton, 2002). 2.4.6 Orsak till rörelsesjuka Sjösjuka, som är en form av rörelsesjuka, kan drabba alla personer med ett fungerande vestibulärt system (Treisman, 1977). Det vestibulära systemet är vårt balansorgan och består av hinnsäckar och vätskefyllda båggångar i innerörat som känner av acceleration i huvudet och dess förhållande till jordgravitationen. Hur och varför sjösjuka uppstår och varför olika personer är olika drabbade är ett mysterium som hittills inte har fått något fullständigt svar (Lackner, 2014; Yates, Miller & Ducot, 1998). Den mest accepterade teorin för hur rörelsesjuka uppstår är den så kallade konfliktteorin presenterad av Reason och Brand 1975 (Lackner, 2014). Konfliktteorin säger att rörelsesjuka uppstår vid en konflikt i hjärnan mellan in-data från bland annat ögon och balansorgan om nuvarande rörelsemönster och hur hjärnan genom erfarenhet förväntar sig att rörelsemönstret skall vara (Dahlman, Sjörs, Lindström, Ledin & Falkmer, 2009; Treisman, 1977; Warwick-Evans et al, 1998). I en studie från 1976 av O’Hanlon och McCauley (refererat i Lackner, 2014) konstaterades att vertikala rörelser i 0,2 Hz var de mest provokativa. 2.4.7 Skillnad i mottaglighet för rörelsesjuka hos olika individer Mottagligheten för rörelsesjuka är beroende av ett flertal variabler. Kön är en av de variabler som påverkar, och där har kvinnor i ett flertal studier visat sig vara mer mottagliga för rörelsesjuka och de reagerar dessutom ofta starkare än män (Golding, 2006; Schmäl, 2013; Stern & Koch, 1996). En annan variabel är ålder, där människan utvecklas från att vara helt immun mot rörelsesjuka som spädbarn till att vara som känsligast runt 9-10 års ålder och därefter minskande känslig fram till 20 års ålder (Golding, 2006; Schmäl, 2013; Stern & Koch, 1996). Vad som händer resten av livet är forskningen inte helt överrens om. Stern och Koch (1996) skriver i sin rapport att mottagligheten långsamt fortsätter att minska hela livet och Schmäl (2013) skriver att personer över 50 år sällan drabbas av rörelsesjuka. Golding (2006) skriver däremot i sin rapport att även om det ofta hävdas att mottagligheten minskar livet ut så finns det väldigt lite stöd för det, då äldre personer sällan utsätter sig för sådana situationer och därför inte kan ge ett relevant svar i statistiska undersökningar. Det finns även vissa studier som visar på skillnader mellan människor av olika etnicitet, där asiater har högre mottaglighet för rörelsesjuka än europeiska- och afrikanska nordamerikaner (Schmäl, 2013; Stern & Koch 1996). 13 Utöver dessa fasta variabler som ålder, kön och etnicitet, så finns det ett antal rörliga variabler såsom sinnestillstånd, sjukdom, alkoholpåverkan och sömnbrist som kan öka risken för rörelsesjuka (Golding, 2006; Lackner, 2014; Schmäl, 2013). 2.4.8 Symtom och effekter av rörelsesjuka De symtom som oftast förknippas med rörelsesjuka är kallsvettningar, illamående, blekhet och kräkningar (Yates et al., 1998), men betydligt fler och mer komplexa symtom förekommer. 1976 definierade Grebiel och Knepton det som kom att kallas Sopite syndrome, vilket är en form av rörelsesjuka som inte hänger ihop med illamående. Det är istället associerat med trötthet, gäspningar, förlust av initiativförmåga, ointresse av att delta eller hjälpa till i grupparbete, ökat irritabilitet, mild depression och apati (Lackner, 2014; Matsangas, McCauley & Becker, 2014). Sopite syndrome kan förekomma innan och efter illamående, men även då illamående inte utvecklas och det gör att dessa symtom inte alltid förknippas med rörelsesjuka (Lackner, 2014). Rörelsesjuka påverkar människans kognitiva förmåga negativt, såsom förmågan att minnas, se relationer, likheter och skillnader och dra slutsatser med mera (Dahlman et al., 2009; Matsangas et al., 2014). I studien som gjordes av Matsangas et al. (2014) fann man stöd för att även mild form av rörelsesjuka har en negativ påverkan på den kognitiva förmågan och störst försämring var det på förmågan att minnas. Dahlman et al. (2009) tittade i sin studie främst på närminne och där kunde man se att de testpersoner som var symtomatiska fick försämrade resultat, medan de testpersoner som inte drabbades av rörelsesjuka istället fick förbättrat resultat när de utsattes för de provocerande sinnesintrycken. Kallsvettningar är, som tidigare nämnt, ett symtom på rörelsesjuka. Då fukt ökar avledningen av kroppsvärme, ökar också nedkylningen av kroppen. Utöver denna effekt har rörelsesjuka troligen också visat sig försvaga kroppens förmåga att dra ihop ytliga blodkärl för att minska avkylningen av blodet, så kallad vasokonstriktion (Mekjavic, Tipton, Gennser & Eiken, 2001). I studien av Mekjavic et al. inducerades rörelsesjuka i testpersonerna i en centrifug och därefter sänktes testpersonerna ned i vatten. Trots att rörelsesjukan avtagit kraftigt vid nedsänkningen fick testpersonerna som drabbades av sjösjuka signifikant lägre kärntemperatur. I det fall provokationen som framkallar rörelsesjukan fortsätter under nedkylningen är det möjligt att det ger en ännu större effekt på nedkylningen (Mekjavic, Tipton, Gennser & Eiken, 2001). Mekjavic et al. menar också att i en torr miljö är det möjligt 14 att skillnaden i nedkylnings hos en rörelsesjuk och en icke rörelsesjuk person blir ännu större på grund av den kraftiga svettningen hos den rörelsesjuka. 2.4.9 Medicinering mot rörelsesjuka Det finns idag inget botemedel mot rörelsesjuka annat än fullständig förlust av funktionen i det vestibulära systemet. De läkemedel som finns är till viss del effektiva, men ger oönskade biverkningar såsom trötthet och tillfällig synförsämring (Lackner, 2014). Tillvänjning är den bästa metoden för att motverka rörelsesjuka (Cowings & Toscano refererad i Golding, 2006), men åtminstone 5 % av de som är mottagliga för rörelsesjuka kan inte tillvänjas (Schmäl, 2013). Kortsiktigt kan medicinering med anti-rörelsesjuka tabletter påskynda tillvänjningen, då den tillåter kraftigare stimulering utan symtom (Golding, 2006; Lackner, 2014; Schmäl, 2013). Men enligt Golding (2006) är det i längden negativt att använda anti-rörelsesjuke medicin då det ger en kraftigt negativ effekt på tillvänjningen vid avslutad medicinering. Då rörelsesjuka redan är inducerad hjälper anti-rörelsesjuka tabletter troligtvis inte, då den gastriska motiliteten (fyllning och tömning av magsäcken genom muskelrörelser) stannar av och läkemedlet kan då inte tas upp (Golding, 2006; Yates et al., 1998). 2.4.10 Dehydrering Likt sjösjuka och hypotermi påverkar dehydrering, eller uttorkning, den drabbades prestationsförmåga både mentalt och fysiskt, vilket begränsar förmågan att fatta rätt beslut i kritiska situationer och arbeta för sin överlevnad. I livflotten fanns 1500 ml vatten per person, vilket skall räcka för fyra dygns överlevnad där man inte intar vätska under det första dygnet. Därför var risken för dehydrering under övningens 30 timmar liten, men möjlig under förekomst av sjösjuka med kraftig kräkning och även vid hypotermi med kölddiures som följd. 2.4.11 Orsak till dehydrering En person som befinner sig i vila i en termoneutral miljö, lufttemperatur på 26-30° C eller vattentemperatur på 35-35,5° C, förlorar minst 1500 ml vätska om dagen, 500 ml genom urinavsöndring, 500 ml genom utandningsluften och 500 ml genom huden. Ungefär 65 % av kroppsmassan hos människan utgörs av vatten. Kroppen har en inbyggd reserv motsvarande ungefär 1 % av kroppsmassan för att kunna möta akuta behov utan att påverka viktiga fysiologiska funktioner. När denna reserv är förbrukad utsöndrar hjärnan anti-diuretiskt hormon, vilket minskar njurarnas urinproduktion till ca 30 ml per timme (Golden & Tipton, 2002; Nilsson, 2010). 15 Vid nedbrytning av protein fås restprodukten urea som är giftigt för kroppen och filtreras därför ut i njurarna, vilket gör att urinmängden ökar. Detta gäller både vid intag av protein och vid svält då kroppen bryter ned sitt eget protein för att frigöra energi (Golden & Tipton, 2002). På grund av detta är det alltså även viktigt att få i sig energi från kolhydrater och fett för att undvika proteinnedbrytningens negativa effekter på vätskebalansen. Ökad vätskeförlust kan bero på svettning på grund av fysiskt aktivitet, hög temperatur, hög luftfuktighet och sjösjuka. Vätskeförlust genom andning ökar vid högre andningsfrekvens, låg lufttemperatur och låg luftfuktighet. Diabetes och hypotermi leder till ökad vätskeförlust genom ökad urinavsöndring. Intag av havsvatten, både avsiktligt och oavsiktligt, kan leda till både ökad urinavsöndring och diarré. Sjösjuka kan innebära stora vätskeförluster genom kräkning. Eventuella blödningar bidrar givetvis också till vätskeförlust (Golden & Tipton, 2002). 2.4.12 Skillnad i mottaglighet för dehydrering hos olika individer Andra faktorer som spelar in är ålder och kön. Medan ett litet barn består till ungefär 80 % av vatten, består en vuxen kvinna i åldrarna kring 61-70 år bara av ungefär 43,3 %, och en man av ungefär 50,8 %. Dessutom avtar kroppens förmåga att minimera urinavsöndringen med åldern, då njurarna blir sämre på att koncentrera urinen. Detta innebär att det krävs mer vätska för att göra sig av med de skadliga restprodukter som bildas i kroppen (Bennet, 2000). 2.4.13 Symtom och effekter av dehydrering I en studie av Armstrong et al. (2011) visades att mild dehydrering (mindre än 2 % av kroppsvikten) hos kvinnor gjorde att de kände sig mer utmattade, påverkade humöret negativt och även om den kognitiva förmågan inte försämrades upplevde de uppgifterna som svårare (Armstrong et al., 2011). En liknande studie av Ganio et al. (2011) visade att mild dehydrering hade samma påverkan hos män fast med skillnaden att det också påvisades försämringar i den kognitiva förmågan och då främst hos arbetsminnet. Dessutom visade studien av Ganio et al. att kvinnor är känsligare för effekterna av mild dehydrering än män. Redan vid vätskeförlust i storleken 1 % av kroppsvikten försämras prestationsförmågan med 10 %, 2 % vätskeförlust försämrar prestationsförmågan med 20 % och så vidare (Nilsson, 2010). Vätskeförluster i runt 4-5 % av kroppsvikten resulterar i huvudvärk, irritabilitet och illamående. Vid vätskeförlust runt 8-10 % av kroppsvikten minskar prestationsförmågan kraftigt, puls och andningsfrekvens ökar och en känsla av svimfärdighet kan uppträda. 16 Fortsätter dehydreringen följer hallucinationer, delirium och slutligen död vid runt 15 % vätskeförlust (Golden & Tipton, 2002; Nilsson, 2010). 2.4.14 Psykologiska aspekter på överlevnad till sjöss Empirisk kunskap och erfarenheter om överlevnad till sjöss finns historiskt återgiven i berättelser och skrönor. Dessa berättelser föreskriver att en strategi och hållning för att överleva ökar chanserna för överlevnad och kan även vara en skillnad mellan liv och död (Golden & Tipton, 2002). Psykologiska kriser hanteras och bearbetas på i olika sätt beroende på individens erfarenheter och personlighet men kan ändå beskrivas rent generellt utifrån processen. En ofta refererad författare är Cullberg (1992) som menar att den traumatiska krisen följer fyra faser. En första chockfas som varar en kort stund eller upp till några dygn. Under denna fas har individen inte lyckats bearbeta det som skett utan upplevelsen ter sig för den drabbade som verklighetsfrämmande. Den drabbade kan i denna fas reagera med olika uttryck vilka kan påverka chanserna för överlevnad dramatiskt (Golden & Tipton, 2002; Nilsson, 2010). I nästa fas reagerar den drabbade på händelsen genom att internalisera upplevelserna och i någon mån finna en mening med det som hänt. Denna fas kallas för reaktionsfasen och bildar tillsammans med chockfasen krisens initiala del. Den tredje fasen är bearbetningsfasen och är den då det akuta skedet lämnats och den drabbade kan börja blicka mot framtiden från att tidigare varit ockuperad av händelsen. Ju längre tiden lider ju mer känslomässig distans får man till traumat och beroende på person och bakgrund lämnar man denna fas efter cirka ett halvt till ett års tid. Sista fasen är nyorienteringsfasen som inte har en tydlig avslutning, där den drabbade lever med en sorg och psykologiska ärr som tar allt mindre plats i det vardagliga livet (Cullberg, 1992). Det är inte ovanligt att drabbade använder sig av omedvetna psykiska försvarsmekanismer i syfte att skydda sitt jag, minska den traumatiska upplevelsen och bibehålla en psykisk balans. Psykologiska försvarsmekanismer beskrevs redan under 1920 talet av Sigmund Freud. Det försvar som aktualiseras vid akuta kriser är dels regression, där den drabbade antar ett naivt beteende- och tankemönster såsom inadekvat undergivenhet, utryck för magiskt tänkande och okontrollerbara vredesutbrott och självdestruktivitet. En annan av vanliga försvarsmekanismer vid kris är förnekelse där den drabbade kan se det som hotar men förnekar dess innebörd och 17 verkan för individen. Rationalisering innebär att den drabbade använder sig av skenbara förnuftsmässiga förklaringar för att minska upplevelsen av hot och psykisk stress. Ytterligare ett försvar och kanske det vanligaste är att distansera sig från alla känslor. Den drabbade kan återberätta händelsen med smärtsamma detaljer utan att visa några känslor. Ett av de mest starka försvaren är när traumat är så starkt att individen blockerar tillgången till sina minnen eller andra kognitiva funktioner. När detta sker kan den drabbade reagera med symtom av minnesförlust, förlamning, falska minnen etcetera (Egidius, 1981, Cullberg, 1992). 2.4.15 Beteenden och reaktioner under pågående katastrof Att vara i en överlevnadssituation kännetecknas av en eller flera brister, ofta i ömsesidig påverkan av en individs eller en grupp av individers liv och hälsa. En framgångsfaktor för överlevnad till sjöss är att ha en strategi som motverkar de utmaningar som ställs på de nödställda. Denna strategi kan enligt Golden & Tipton (2002) vara skillnaden mellan liv och död och beskrivs som förståelse av de miljömässiga hoten, förståelse av hotens påverkan på kroppen, bedöma graden av hoten och verkställa åtgärder utifrån prioritet. Ett recept för överlevnad som bygger på århundraden av beprövad erfarenhet, återfinns i litteratur som handlar om överlevnad. Detta recept kan beskrivas som kunskap, erfarenhet, vilja, utrustning och en nypa tur (Nilsson, 2010). Viljan att överleva är en framgångsfaktor, men den skapar ingen större mening för den som inte är väl förberedd genom träning och utbildning i överlevnad, har lämplig och fungerande utrustning och grundläggande kunskaper om hur utrustningen används. Mänskligt beteende kan inte förväntas vara rationellt i en situation av kaos och överhängande livsfara. Lika viktigt för överlevnaden är att förstå överlevnadsprocessen utifrån den nödställdes perspektiv (Nilsson, 2010). Mänskligt beteende under en pågående katastrof kan beskrivas utifrån fyra tidsperioder. Dessa är: 1. Period of pre-impact 2. Period of impact 3. Period of recoil 4. Period of post-trauma (Golden & Tipton, 2002, s.236) Tiden innan (pre-impact)katastrofen reagerar många personer med förnekelse om den information om varningar som signaleras. Flertalet är passiva och förstår inte vidden av det 18 som kommer att ske. När nödsituationen är ett faktum (impact) reagerar de inblandade i huvudsakligen tre olika beteendemönster. Drygt 10 % kommer behålla lugnet och agera adekvat utifrån den information de får. Omkring trefjärdedelar av människorna kommer vara chockade eller förvirrade med nedsatt slutledningsförmåga och begränsad uppmärksamhet på det som sker. Beteendemönstret för dessa är automatiskt och intuitivt med olika fysiologiska symptom såsom hyperventilaton, förhöjd hjärtrytm och utmattning, svettningar, darrningar och illamående. De sista 10-15 procenten människor kommer bete sig irrationellt genom att ha symptom av (döds)ångest, förlamning och gråtaattacker. I vissa fall kommer de fysiologiska stressreaktionerna även att innebära kräkningar, ofrivillig urin- eller avföringsavgång (Golden & Tipton, 2002; Nilsson, 2010). Efter att man övergivit fartyget av olika anledningar har de initiala hoten undanröjts och ersatts med sekundära hot. Dessa sekundära hot är beroende på hur embarkeringen skett, vissa kan ligga i vattnet och andra kan ha embarkerat livräddningsfarkoster. Denna period av (recoil) återfall så övergår förvirringen till en realisering av vad som hänt. Långsamt börjar kognitiva funktioner återkomma ofta med inslag av rädsla, bitterhet, ilska eller skuld. Vissa nödställda kommer visa irrationellt beteende och försämrad psykisk balans såsom passivitet, depression, bristande kognitiva funktioner, apati och dödsförberedelse. Den sista tidsperioden (post-trauma) är när överlevande blivit räddade och bearbetar upplevelserna för att slutligen lägga dem bakom sig. (Golden & Tipton, 2002). 2.4.16 Stress Studien tar fasta på begreppet stress utifrån Egidius (1981) definition som en påfrestning av en organism, person eller organisation där påfrestningen överstiger individens förmåga att hantera den. Stressen innefattar stressorer det vill säga yttre händelser som innebär belastning på individen och stressreaktioner på dessa. Dessa stressreaktioner beror till största delen på hur individen tolkar sin situation eller den uppgift som skall lösas och sina känslomässiga reaktioner. Enligt Egidius (1981) så sker en första, ofta omedveten, bedömning av händelsen innebörd och en andra värdering av den egna förmåga eller kompetensen. Generellt kan sägas att ju mer negativ man värderar händelsen tillsammans med att tilltron till den egna förmågan är låg, desto kraftfullare blir stressreaktionen. För att kunna hantera stressen utvecklar människor olika strategier eller copingstrategier. De faktorer som Egidius (1981) nämner ökar copingförmågan är dels möjligheten att förutsäga 19 och kontrollera händelseförloppet, dels tron på den egna kompetensen samt att använda de resurser man har att tillgå. 3 Metod Här beskrivs varför valet av metod föll på grundad teori och det ges en kort introduktion till metoden. Vidare följer en beskrivning av studiens genomförande med intervjuer och kodning av dessa. 3.1 Grundad teori Utifrån studiens syfte att dokumentera och skapa mening i vad som under drygt 30 timmar skedde i livflotten sökte vi efter en metod som var meningsskapande utan att vara begränsande i förförståelse eller teoretiska sammanhang. Som metod valdes grundad teori då metoden ger stor frihet i datainsamling samtidigt som den genom sin struktur validerar resultaten. (Guvå & Hylander, 2003). Grundad teori utvecklades av två forskare, Barney Glaser och Anselm Strauss, under 60-talet. Deras gemensamma arbete om människor i livets slutskede var utgångspunkten till deras bok om grundad teori. Glaser och Strauss gick skilda vägar och utvecklade på var sitt håll olika versioner av teorin som utvecklats ytterligare. I den här studien används den terminologi som återfinns i Gyvå och Hylanders bok (2003). Grundad teori är en metod där man på induktiv väg genererar teori och det som särskilt kännetecknar metoden är den speciella relationen mellan datainsamling och teorigenerering (Hartman, 1998). Val av metod är på många sätt ett val av systematik och en vägledning hur forskaren skall samla in och bearbeta data. Till skillnad från det analytiska arbetssättet där man i tur och ordning planerar arbetet genom att bestämma vad man vill fråga om, och vem man skall fråga, för att därefter samla in data och slutligen analysera data, så använder sig grundad teori av teoretiskt urval. Teoretiskt urval eller teoretisk sampling är en central princip i grundad teori vilket innebär att datainsamling och analys pågår parallellt (Fejes et al., 2009). Teoretiskt urval, kodning, komparation och konceptualisering är de metoder som tillsammans utgör grundad teori (Gyvå & Hylander, 2003). I det teoretiska urvalet väljer forskaren datakällor utifrån olika aspekter av de sociala företeelser som studeras. Till en början är denna 20 selektion mer öppen för att i senare del av arbetet bli mer selektiv utifrån studiens fokus. Samtidigt som datainsamling pågår så kodas data med indikatorer som är en mening eller en beskrivning av en händelse som forskaren anser är intressant. Genom denna kodning skapas ny data och idéer om hur dessa koder förhåller sig till varandra. Denna jämförelse av data och koder sker hela tiden kallas för (konstant) komparation (Gyvå & Hylander, 2003; Fejes et al., 2009). Här jämförs gamla och nya koder med varandra jämte nya data med frågor om saker såsom: vad det finns för likheter och skillnader, hur data och koder kan sorteras och grupperas, vad som saknas och vad som inte stämmer in. Den sista delen är konceptualiseringen där de koder och begrepp abstraheras ytterligare för att finna den röda tråd som binder samman studiens olika delar. Detta innebär att begrepp och kategorier vävs samman till en helhet - en kärnprocess - som utgör navet av den empiriska teorin. 3.1.1 Memo Under hela forskningsprocessen från datainsamling till kodning och analys får forskaren tankar och idéer och slutsatser. Detta kan närmast liknas vid ett teoretiserande och reflekterande arbete som börjar direkt och sker parallellt under hela forskningsprocessen. Dessa analytiska anteckningar och teoretiska utkast skapar förståelse av koder och kategorier under kodningen och relationer dem emellan (Fejes et al., 2009). Gyvå (2003) liknar memos som en röd tråd som binder ihop materialet. 3.2 Val av datainsamlingsmetod Som datainsamlingsmetod användes personliga intervjuer med övningsdeltagarna. Dels för att antalet deltagare i övningen är för få för att kunna använda kvantitativ data men framförallt för att den huvudsakliga datainsamlingsmetoden i grundad teori är intervjuer. Vidare är intervjuformen sannolikt den mest passande metoden för erfarenheter och känslor (Denscombe, 1998). Den intervjuades fria svar är absolut nödvändigt då syftet med grundad teori inte är att styrka en teori utan att generera teorier genom att analysera den data som framkommer (Denscombe, 1998). Då syftet i första hand var att dokumentera övningsdeltagarnas upplevelser tedde det sig naturligt att börja med att intervjua dessa för att därefter se om ett behov av att vidga ramarna för att kunna utveckla teorin uppstod. 3.3 Urval Målsättningen var att intervjua samtliga 11 övningsdeltagarna. De som hade mailadresser kontaktades via mail med information om studiens syfte och en fråga om frivilligt deltagande. 21 Några svarade omgående och mailet följdes upp genom ett personligt samtal med samma information som i mailet. Därefter bokades intervjuer löpande. Merparten (fem) av intervjuerna genomfördes på Chalmers, en på polismyndigheten i Göteborg och en på Öckerö Maritima Center. Totalt genomfördes sju av 11 tilltänkta intervjuer varav sex män och en kvinna. Två av de tillfrågade kunde inte kontaktas, en övningsdeltagare meddelande frånvaro på grund av jobb till sjöss och en manlig övningsdeltagare blev bortvald utifrån en kombination av tidsbrist och mättnad av data. 3.4 Intervjuernas genomförande. Intervjuerna genomfördes av båda författarna tillsammans vilket var ett val för att förbättra intervjusituationen med förväntan om en större informationsmängd och förståelse (Jan Trost, 1997). Ytterligare en anledning var att säkerställa att intervjun hade samma kvalitet varje tillfälle och inte varierade beroende av intervjuare. Det fanns även en förväntning att kodningen i forskningsprocessen skulle bli effektivare och ta mindre tid i anspråk om båda författarna redan var insatta i materialet. För att undvika group think och andra gruppbeteenden som kunde påverka insamlingen av data så valdes metoder såsom gruppintervjuer eller fokusgrupper bort. (Jan Trost, 1997). Inför intervjuerna utformades en intervjuguide med öppna frågor (Bilaga 2. Intervjuguide version 1) med en estimerad tid för varje intervju på 30-40 minuter. Varje intervjutillfälle inleddes med att information om studien och konfidentialitet gentemot respondenterna. Varje respondent lämnade även ett skriftligt samtycke om sitt deltagande. Intervjuguiden testades på vår handledare, som också var en av övningsdeltagarna, i en pilotintervju för att säkerställa att intervjuguiden täckte alla områden utan att vara alltför styrande. Denna pilotintervju har inte använts i studiens data för att undanröja eventuell intressekonflikt av studiens resultat i förhållande till vår handledare som även deltog i övningen. Till samtliga intervjuer användes en diktafon av typen Olympus DM650 och dessa transkriberades inför vidare arbete. Redan från start gjordes memos i form av anteckningar om reflektioner, tankar och idéer. Efter varje intervju ställdes frågor kring intervjuns kvalitet och genomförande för att försäkra att inga data förbiseddes och att eventuella anpassningar fördes in i arbetet. Detta gjorde att intervjuguiden ändrades vid ett tillfälle för att bättre fånga 22 respondenternas reflektioner om övningens realistiska inslag (Bilaga 3. Intervjuguide version 2). 3.5 Kodning Kodningen började redan under intervjuerna med anteckningar och fortsatte med memos baserade på diskussioner som följde efter varje intervju. När intervjumaterialet var transkriberat importerades det till QSR Nvivo 10 som är en datorprogramvara för analys av kvalitativ data. Respondenternas subjektiva upplevelser av påfrestningar och möjliga händelser kodades i den öppna kodningen semantiskt utifrån en enkel beteckning, till exempel ”trängsel”. Dessa koder kategoriserades i sin tur till inre och yttre händelser som ledde till stress, antingen hos den enskilda individen eller i gruppen. 3.6 Etiska ställningstaganden Samtliga intervjuade fick i förväg ett informationsbrev där det klargjordes att materialet skulle behandlas konfidentiellt. Vidare framgick även att den intervjuade var fri att avbryta sitt deltagande i studien när som helst och att materialet från denne då skulle undantas från studien. Innan intervjun påbörjades fick den intervjuade skriva på en samtyckesblankett där dessa punkter återigen togs upp. Då gruppen är liten och har relationer till såväl personer inom Sjöräddningssällskapet och Chalmers så har vi valt att låta respondenterna vara anonyma i resultatavsnitten. 23 4 Resultat I resultatkapitlet presenteras de resultat som erhållits genom intervjuerna och kodningen av dessa. De intervjuade deltagarna benämns ”respondenter” för att skilja på de som blivit intervjuade från de som inte har blivit intervjuade av övningsdeltagarna. Strukturen på resultatkapitlet följer i stort kronologisk ordning på övningen vilket också var strukturen på intervjuerna. 4.1 Respondenternas bakgrund Samtliga respondenter hade en gedigen koppling till sjön, fyra av de sex arbetade till sjöss och de resterande två hade arbete inom utbildning av sjösäkerhet. Hälften av respondenterna hade över 10 års erfarenhet till sjöss. Konditionsträning var något som hälften av respondenterna sysslade med regelbundet och på en relativt hög nivå. Den andra hälften tränade mindre eller inte alls, men ingen ansåg sig vara sämre tränad än normal svensk. Respondentens medelålder var 37 år och endast en av respondenterna var kvinna. 4.2 Förväntningar inför övningen På frågan om vad respondenterna förväntade sig inför övningen svarade hälften att de inte förväntade sig något alls, samtidigt uppgav två av dessa att de oroade sig för sjösjuka. Genom kodning framkom i andra svar att alla dessa respondenter, utan förväntan, förväntade sig att många, inklusive de själva, skulle bli sjösjuka. Totalt var det fem av sex respondenter som förväntade sig sjösjuka, vilket därmed var den dominerande förväntan, medan bara en respondent förväntade sig att det skulle bli kallt och blött. Annars var det svårt att avgöra eftersom man inte visste vad man skulle råka ut för .... det var många tankar som for igenom huvudet genom att man inte visste vad man skulle råka ut för, skulle man bli sjösjuk? Skulle man hänga över kanten .... för att man mådde så dåligt? Man målade upp många dåliga scenarion framför sig. Två av respondenterna förväntade sig att det skulle bli tråkigt och funderade över tidsfördriv. Övningen förväntades av en respondent vara tuff, jobbig och kantad av konflikter, av en annan väntades övningen vara väldigt jobbig med brist på mat och vatten och vara psykiskt 24 utmanande. Respondenterna svarade även att de på något sätt såg övningen som en spännande utmaning, något kul och en möjlighet att se hur man reagerar under krävande omständigheter. Det var lite av ett test hur länge man kunde hålla ut. Att det skulle bli en spännande utmaning. Man gör inte sådant så ofta. Det är kul att se hur man reagerar. 4.3 Respondenternas tankar om framgångsfaktorer för överlevnad En framstående framgångsfaktor som kodades var att hjälpa varandra. Detta innebar inte bara att vara en god medmänniska och stödja den som hade det svårt utan en copingstrategi i syfte att minska effekten som olika stressorer hade på enskilda individer och gruppen som helhet. Copingstrategin i flotten bestod i två aspekter, en mellanmänsklig och social del, där respondenterna använde begrepp såsom positiv anda, behålla lugnet, hjälpa varandra och respekt och mening. Som en respondent sa: Det var inget gnäll, det var aldrig någon som blev osams, inget blossade upp. Så fort någon behövde hjälp med att justera klädsel eller röra på sig så var det inga problem, alla försökte hjälpa till för att få det gjort så bra som möjligt. Den andra aspekten stod i relation till handling och arbete, där lyftes ledarskapet, kunskapen, proaktivt arbete, ransonering, problemlösning och funktion upp. Ett exempel på detta gav en respondent exempel på: Påhittighet får man kalla det. Vi hade två tillfällen då det började läcka in vatten i flotten, både genom dragkedjan och genom utkikshålet. Det löste vi genom att använda den utrustning som fanns i flotten .... Jobba för att förbättra sin situation skulle jag vilja påstå är de största lärdomarna. 4.4 Olika aspekter av samarbete Samarbetet i flotten hade många skepnader och olika fokus. Samtliga respondenter upplevde att samarbetet fungerade bra. En av respondenterna fick en fråga av sin bekantskapskrets huruvida det inte skulle bli tråkigt att behöva vara i en flotte under mer än 30 timmar och uppgav: 25 Jag hade förväntat mig att det skulle vara kallt och blött, medeljobbigt och ganska tråkigt. Det kändes som det var mycket tid att slå ihjäl. En annan respondent hade förväntningar att man skulle hålla igång varandra genom: ... med historier och berätta sina, lite roliga grejer. Men det behövdes liksom aldrig för att tiden gick ... Tiden gick ändå relativt snabbt i flotten enligt flera utsagor och en bidragande orsak uppges ha varit att man sov eller låg och slumrade troligen på grund av flottens rörelse och bieffekterna av sjösjukemedicinen. Andra respondenter uppgav att man var ständigt sysselsatt när man var vaken, dels genom mediabevakningen där man fick besök i flotten och dels genom att man tog del av allt som hände genom att lyssna på VHF-radion. Några hade med sig sina mobiltelefoner och använde sig av sociala medier. En annan sysselsättning som samtliga var engagerade i, vare sig man ville eller ej var det som grundade sig i trängseln. Varje rörelse hos någon av deltagarna påverkade de andra. Skulle man röra sig så behövde man de andras hjälp eller samarbete. Som en respondent beskrev det: Vi stöttade varandra fysiskt också och samverkade för att kunna lyfta upp sina ben eller flytta på sig, det var ingen som vägrade att utföra sitt jobb kan man säga. Samarbetet präglades av ömsesidighet, respekt och med en tillåtande attityd där alla gjorde sitt bästa utifrån omständigheterna och mående. En respondent upplevde att: Det var rätt mycket hänsynstagande, jag är inte den som är främst i leden, jag står i mitten någonstans. Jag upplevde det som att det var en väldig ”tag-hand-om-varandra” situation. Samma respondent menade att hänsynstagandet byggde på att man bara hade varandra som resurs och ingen annan till hjälp. Ledarskapet lyftes vid flera tillfällen upp som en viktig aspekt för ett gott samarbete och en god stämning i flotten. Ledarskapet var som en sammanhållande kraft som en respondent uttryckte det: 26 Så hade vi en person som var sammanhållande och kollade att alla hade det bra och det pratade vi innan en del om, att dela ut uppgifter så att man gick vakt, torka och se till att det var torrt i flotten och hålla utkik och sådär. Eller som en annan respondent uttryckte det: Ett tryggt ledarskap, ett befälhavarskap i flotten med en ödmjuk ton som inte pekar med hela handen, utan det började med små förslag som skapade en trygghet ombord tror jag. Samarbetet manifesterade sig i konkreta arbetsuppgifter såsom problemlösning. Under natten ökade vinden och flotten började ta in vatten genom dragkedjorna vilket var ett potentiellt hot mot besättningens välbefinnande. Gruppen fick då gemensamt lösa problemet med de medel och den utrustning man hade till hands. En respondent menade att när man löser dessa problem som uppstår ökar det moralen ombord: Man får vara lite MacGyver där och det håller moralen uppe när man håller problemen borta. Ett annat exempel på det som kodades som under problemlösning var hur man på olika sätt försökte komma på lösningar på att underlätta för sig att kissa. Där en respondent berättade: Det var några som hjälptes åt att försöka bygga en toalettsits utav en flytväst för att underlätta för en av deltagarna... Några av respondenterna hade förväntat sig dåligt samarbete och konflikter mellan deltagarna, det kunde röra sig om att inte göra sitt jobb, störa de andra när man ville ha bort sina ben som nu kommit att ligga nederst i högen av ben eller när man skulle ställa sig upp för att uträtta sina behov. ... om det fanns någon som var lite grinig eller arg så skulle den känslan försvinna och respekten gå förlorad, det hade blivit tufft. En respondent berättade om att ingen verkade bry sig om huruvida någon fick mer än sin ranson men reflekterade ändå att: 27 ... som jag uppfattade var det ingen som gnällde över det, någon som var hungrig och fick ett extra kex, men sådant kan leda till konflikter ombord och det kan bli allvarliga konflikter om man känner sin överlevnad hotad ... 4.5 Tankar om svårigheter ombord på flotten Det är två svårigheter som sticker ut genom att de nämndes av samtliga respondenterna, nämligen: trängseln i flotten och svårigheten att urinera. Respondenterna reflekterade med viss förvåning att trängseln var så påtaglig utifrån tidigare erfarenheter från sin Basic Safety utbildning. Det tycks främst vara att hela tiden tvingas samarbeta med andra för att kunna flytta på sig eller en kroppsdel som upplevdes jobbigt, men även tyngden av de andras ben då ens egna ben låg i botten av den hög av ben som det blev. Två av respondenterna upplevde trängseln mer påtagligt och talade i termer som instängdhet och klaustrofobi. Hälften av respondenterna säger att svårigheten att urinera var det svåraste att hantera. En av respondenterna svarade på frågan vilken svårighet som var svårast att hantera med: Att inte kunna kissa. Man mår illa till slut och det gör så ont, det gör så fruktansvärt ont. Tankar om varför det var svårt att urinera kretsade kring behovet att parera för vågor, vilket gjorde det omöjligt att slappna av, och bristen på avskildhet. Denna brist var inte bara i relation till andra övningsdeltagare utan en respondent berättade att just när han skulle försöka kissa så kom en dykare med kamera: Vi låg där och guppade hela den där dagen och det var en massa journalister ute... Samma respondent berättar vidare: Jag tror att jag spände mig när jag stod på knä och två personer höll i mig och jag skulle försöka att pinka utan att pinka i dräkten .... sedan dök det upp en snorklare där mitt i strålens riktning. Det upplevdes även att det blev svårare ju mer nödig man var, vilket var ett problem för den som sköt upp att kissa till förmån för sömn eller av hänsyn att inte störa andra. 28 Två av övningsdeltagarna kunde inte urinera alls på flotten, en av deltagarna tvingades avbryta övningen på grund av detta och den andre fick lämna flotten för att urinera och därefter komma tillbaka. Ingen av de intervjuade säger sig ha drabbats av sjösjuka, men de beskriver att sjösjuka med kräkningar fanns inom gruppen. Några respondenter uppgav att de innan övningen var oroliga för hunger och törst men att kroppen snabbt ställde om sig till de nya omständigheterna. En av respondenterna beskrev det som: Det var ingen som klagade och det var något som slog mig efter ett tag .... kroppen bara stängdes av. Även om vi var ute på övning blev jag aldrig hungrig eller törstig. Det var som om det inte var viktigt för kroppen. 4.6 Respondenternas synpunkter på utrustningen Samtliga respondenter angav att de hade förtroende för utrustningen och ansåg den vara ändamålsenlig. Flottarna är bra utrustade och jag litar på dem, det gör jag, faktiskt, jag tror att man har väldigt stora förutsättningar att klara sig över en lång tid. De förslag till förbättringar som hade störst frekvens hängde ihop med svårigheten att uträtta behov. ... men det är någonting att som gör att man skall kunna kissa lättare... kanske skulle det finnas någon grej som man skulle kunna stoppa i byxorna och kissa i den ... Det fanns också önskemål om att flotten skulle ha delar av tältduken gjort i genomskinlig plast för att motverka känslan av instängdhet. Ett annat förslag var att öka tydligheten i flotten genom tryckta instruktioner och anvisningar på tältduken inne i flotten istället för att behöva leta fram utrustningen. 29 4.7 Erfarenheter som respondenterna tar med sig Samtliga respondenter var nöjda med övningen och anser att de fått med sig värdefulla erfarenheter. Hälften av respondenterna sade att de kunde dra direkt nytta av erfarenheterna i sitt yrke som utbildare eller aktivt sjöbefäl. Jag tar med mig allt i princip. Det är en riktigt bra referens för mig att använda vid övningar och familjäriseringar med folk. Man har ju funderat lite över vad man skall säga till folk när man ska prata om flotten. Det mesta är ju sådant som andra har sagt vid familjäriseringar som man har fått själv, men man har inte haft något att referera till, men nu har jag ju en referens som är asbra. Att livflottesystemet fungerar och att flotten är väl utrustad är den erfarenhet som flest respondenter tog med sig. Det kanske är det största jag tar med mig är ändå att det funkar ju, hela det här konceptet med livflotten ändå. Flera respondenter tar med sig tankar om framgångsfaktorer i form av bland annat påhittighet och samarbete, de anser sig nu bättre förberedda på en skarp nödsituation. ... jag vet vad det handlar om nu, och om det skulle ske på riktigt tror jag att jag är bättre förberedd ... 4.8 Tankar om realism Intervjuerna genomsyrades av tankar kring förväntansoro, det respondenterna såg att andra genomled och det man själv upplevde. Inte sällan kryddades dessa reflektioner av fundering på vad som skulle kunna hänt om: någon var skadad i flotten, om flotten var bemannad med oerfarna människor, om någon spydde eller uträttade sina behov i flotten etc. En respondent sade: Det kan ju hända saker med väder och allt möjligt och folk kan ju .... Nu var ingen skadad som var i flotten men i en verklig situation så kan ett brutet ben bli kritiskt. 30 Funderingar kring övningen och potentiella scenarier eller miljön var alltid negativa till sin innebörd i den meningen att övningen skulle vara mer realistisk om miljön förändrades till det sämre. En respondent reflekterade över att man kunde ha flotten öppen och uppgav: ... hade det regnat så hade det blivit en helt annan situation och stänga den enda öppningen .... där satt tre personer på kanten och på så vis frigjorde ganska mycket yta inuti flotten. Hade den varit stängt och alla suttit inne i flotten så hade det blivit sju resor värre. En annan respondent berättade: Det är ju klart att det skall vara realistiskt då, så realistiskt som det går. Och då kan jag tänka att dels beror det på miljön som flotten befinner sig i och dels på vilka deltagare som befinner sig i flotten. Tanken om att simulera stress och begrundandet av den egna upplevelsen att veta när man skall blir räddad kodades frekvent. Det uppfattades som svårt att simulera en stress under en övning när man var försäkrad säkerhet genom information och i ständig kontakt med omvärlden genom VHF, visuellt och genom återkommande mediakontakter. Tre olika respondenter funderade på följande vis: Vi hade en VHF i nödfall, nu hörde man all trafik hela tiden... nu var det hela tiden något som hände. Så man skulle kunnat isolera flotten ännu mer. Det är svårt att simulera övningen med det psykologiska. Det var inte så jobbigt för vi visste att vi skulle blir räddade, vi visste inte när men vi var inte ute och drev helt i det fria. Jag vet inte om det egentligen går att simulera den psykiska stressen riktigt ordentligt i och med att man vet att man är i säkerhet. Upplevelsen av realism tycks ha ett samband med hur jobbig situationen var för individen. De respondenter som upplevde sig vara mer drabbade av trötthet, hade svårigheter att urinera, tyckte att det var jobbigt med trängseln etc. svarade generellt mer positiv om övningens realism än de som haft det lättare. En respondent med få besvär under övningen berättade: 31 Jag hade tyvärr inga problem, jag var inte sjösjuk, jag var inte uttråkad, jag hade inte ont någonstans .... Jag hade inga problem med sjösjuka eller någonting, bara positivt. Samma respondent reflekterade kring övningen: Jag tyckte det var enkelt. Jag hade förväntningar om att det här skulle vara värre och att det skulle vara tuffare. Det var tydligt att respondenten ganska obemärkt hade gått igenom övningen medan en annan respondent som var utmattad innan övningen, blev troligen sjösjuk och hade svårt för instängdheten under övningen berättade att denne hade tankar om att avbryta. Under en bråkdel av en sekund så funderade jag på vart stödenheterna låg, de kanske kunde plocka upp mig om en timma… jag visste inte om jag kunde orka med det här Den mer drabbade respondenten hade det betydligt mödosammare och svarade att övningen upplevdes vara realistisk. Jag har en känsla av att det var relativt verklighetsnära och tiden gjorde att man blir mer utmattad där man förlänger tiden och därmed de fysiska kraven. Figur 4-1 illustrerar hur inre och yttre stressorer påverkar övningsdeltagaren beroende på dess erfarenheter, kompetens, personlighet och attityd. Om övningsdeltagaren blir negativt påverkad av stressorerna så tycks denne uppleva övningen som mer realistisk. Erfarenhet Inre Stressor + Yttre Stressor - = Kompetens Figur 4-1. Processen i flotten. 32 Upplevd Realism 5 Diskussion I diskussionskapitlet analyseras det resultat som presenterades i resultatkapitlet och ställs i den mån det går emot aktuell litteratur. Fokus för diskussionen är de punkter som finns i studiens frågeställning. 5.1 Erfarenheter Erfarenheterna som respondenterna tar med sig är helt klart av stort värde för dem, något som de själva uttryckligen framförde under intervjuerna. Både i form av självkännedom och som referens för de som i sitt arbete instruerar andra. Respondenterna har lärt sig mer om flotten än vid en enkel Basic Safety kurs och de har sett exempel på framgångsrikt ledarskap och samarbete. Men de har endast upplevt detta i en högmotiverad och högutbildad grupp under låg stresspåverkan varför det är svårt att säga hur stort värde dessa kunskaper har i en skarp överlevnadssituation. Det är dock sannolikt att dessa erfarenheter ändå ökar deras chanser för överlevnad i händelse av en skarp överlevnadssituation. 5.2 Framgångsfaktorer och samarbete Att hjälpa varandra och samarbeta för att förbättra sin situation i flotten var central. Framgångsfaktorerna som lyftes fram kunde kategoriseras som en mellanmänsklig process där det var viktigt att behålla en positiv anda genom att vara respektfulla mot varandra och behålla kontrollen över situationen. Här spelade ledarskapet en viktig roll där livflottebefälhavaren ständigt hade uppsikt över varje individ och dennes status samtidigt som gruppens arbete följdes upp. Den andra sidan av begreppet, hjälpa varandra, bestod i handfast arbete i syfta att verka för att minska den nedbrytande processen i flotten. Här organiserades arbetet och uppgifter fördelades så att alla hade en roll och en mening. Samarbetet beskrevs varierade av respondenterna troligen utifrån egen upplevelse och bakgrund. Samarbetet verkar vara den copingstrategi som användes i flotten och denna beskrivs på olika sätt i studiens refererade överlevnadslitteratur. Exempelvis beskriver Nilsson (2010) i sin bok, ”Överlevnad till sjöss”, överlevnad i 3 primära och 3 sekundära åtgärder för att överleva i en flotte. 33 Dessa är: Uppgift Primär 1 Primär 2 Primär 3 Sekundär 4 Sekundär 5 Sekundär 6 Åtgärd Se till att livflotten frigörs och att utrustning klargörs Se till att personer ombord får ett första omhändertagande och skydd Se till att skapa rutiner så att alla engageras efter förmåga och kapacitet Se till att livflotten och utrustning fortfarande fungerar Se till att personer ombord får syre, vätska och föda Löpande uppgifter (Nilsson (2010) s. 102) Nilsson (2010) beskriver väl de praktiska inslagen i att överleva i en livflotte men det saknas ett problematiserande kring den dynamik som sker i grupper i överlevnadssituationer. Lite är även upptaget om vikten vid ett gott ledarskap som gör att alla nödställda strävar mot ett gemensamt mål. Utöver samarbetet så är troligen kunskapen och den höga motivationsnivån stora framgångsfaktorer. Då alla genomgått Basic Safety men framförallt då tre av övningsdeltagarna arbetar som instruktörer i relevanta fält för övningen och detta i samband med avsaknaden av verklig stress gjorde att inga dåliga beslut togs. Eftersom att alla såg övningen som en kul utmaning och kunde gå ned i livflotten med ett förväntansfullt pirr i magen och glada anleten istället för fruktan för sitt liv är det rimligt att anta att detta också var en faktor till den framgångsrika vistelsen. 5.3 Svårigheter I studiens frågeställning ingår frågan: ”Vad upplevdes vara de största svårigheterna ombord på livflotten? ”. Syftet med frågan var att belysa vilka svårigheter som var jobbigast för gemene man och därigenom kunna peka på vad som behöver vara tyngdpunkten i utbildningar. Förhoppningen var även att hitta nya vinklar som inte tidigare tagits upp. 5.3.1 Trängsel Trängsel tas inte upp som ett problem i någon av den överlevnadslitteratur som ingick i litteraturstudien för bakgrundsteorin till den här studien. Det är inte heller något som förmedlas i Basic Safety kurser. Även om denna brist gör att det kan tolkas som att trängsel var ett mindre problem som, i avsaknad av större problem, upplevdes som värre än vad det kanske var, så var det ändå en yttre stressor som påverkade övningsdeltagarna negativt. Alla stressorer har förmågan att påverka den nödställde kraftigt negativt beroende på hur väl 34 utrustad denne är med förmågan att hantera problemet enligt Egidius (1981). Tack vare gruppens relativt höga välmående var det bara en av respondenterna som hade stora problem med att hantera trängseln och två av respondenterna hade måttliga problem. Det är möjligt att den positiva effekten på kroppsvärmen av att tvingas ligga så nära varandra överstiger den negativa effekten av stressoren trängsel. Detta har inte kunnat studeras närmare i denna studie men hade varit intressant för framtida studier att kunna jämföra två flottar i samma klimat med olika beläggning för att tydliggöra skillnaden. 5.3.2 Svårigheter att urinera Motsvarande brist i litteraturen återfinns kring de svårigheter som respondenterna upplevde kring att uträtta sina behov och då i synnerhet med att urinera varför tömma tarmen endast kodades som förväntansoro. Vad som gjorde att övningsdeltagarna hade svårt att urinera går inte att tydligt avgöra. De funderingar som respondenterna hade kring svårigheterna att urinera kretsade kring att det var svårt att slappna av tillräckligt där man parerade för flottens rörelser och att det var svårt med den fysiska närheten till de andra. Att inte kunna urinera ordentligt kan leda till ett flertal medicinska problem som innefattar allt från urinvägsinfektion till skador på urinblåsan, kronisk njursvikt och urinförgiftning (Chandrasekar & Tilki, 2014, s.189-193). För att underlätta urinering ombord på flotten borde lämplig utrustning för detta finnas. Det finns idag ett flertal varianter på hjälpmedel som är tänkta att fungera i allt från bilen till idrottsstadion. Om de akuta fallen kan visas vara en faktisk risk hade det varit lämpligt att använda en kateter. En Foley kateter, även kallad ballongkateter, är en mjuk kateter som kan blåsas upp i ena änden för att hållas på plats i blåsan. I de fall då sjukvårdsutbildat befäl finns till hands i livflotten borde katetrar rimligen ingå i flottens utrustning. Det som inte provades under övning och som skulle kunna vara en sista utväg är att helt enkelt låta personen urinera i flotten i en avslappnad position. Det är inte en bra lösning då det är en sanitär olägenhet och det ökar risken för sjösjuka och kräkningar, men det är att föredra framför njursvikt. 35 Det vore rimligen i sin ordning att teman om såväl trängsel och svårigheter med urinering förs in i överlevnadslitteraturen och finner sin väg in i de kurser som hålls inom ramen för STCW. 5.4 Avsaknad av förväntade svårigheter Vid litteraturstudien till teoriavsnittet i denna studie framkom ett antal svårigheter i överlevnadslitteraturen vilka överlevare hade mött i reella situationer. Dessa svårigheter stämde ganska väl överrens med de förväntade svårigheter som respondenterna hade inför övningen. Här diskuteras varför dessa svårigheter inte var en faktor i övningen. 5.4.1 Nedkylning/Hypotermi När det kommer till nedkylning och hypotermi så verkar det inte som om någon av övningsdeltagarna drabbades. Lufttemperaturen var under dygnens ljusa tid mellan 12-16° C och sjönk under natten till drygt 7° C och medeltemperaturen i vattnet var 15,2° C. Dessa temperaturer var fullt tillräckliga för att med tiden kyla ned en person så kraftigt att denne blir hypotermisk. Anledningen till att så inte skedde verkar bero på flera faktorer. Övningsdeltagarna var iklädda en SOLAS godkänd 6-timmars överlevnadsdräkt. Kravet för en sådan överlevnadsdräkt är att en person skall kunna ligga i nollgradigt vatten i 6 timmar utan att tappa mer än 2° C i kroppstemperatur. Detta innebar således att övningsdeltagarna var väl rustade för det rådande klimatet. Det kalla vattnet och kylan underifrån beskrivs ofta som en av de största problemen i överlevnadslitteraturen, särskilt då den isolerande botten i flotten beskrivs som omöjlig att fylla med luft efter att de nödställda har embarkerat. Detta gick dock alldeles utmärkt för övningsdeltagarna och den tjocka luftkudden gav troligen god isolation från kylan. Trängseln ombord gjorde att övningsdeltagarna hade kontakt med varandra hela tiden. Då människokroppen avger cirka 100 W värme per timma (Golden & Tipton, 2002) hjälpte detta också detta att hålla kylan borta. 5.4.2 Sjösjuka Avsaknaden av sjösjuka hos större delen av övningsdeltagarna kan möjligen förklaras av att livflotten var uppankrad och fick ett rörelsemönster som inte var i närheten av det frekvensområde kring 0,2 Hz vilket ger kraftigast stimulans (Lackner, 2014). En annan möjlighet är att övningsdeltagarna svarade väl på anti-sjösjuke tabletterna som intogs direkt efter embarkering vilket i så fall visar på vikten av att ta tabletterna så snart som möjligt. Att 36 det var möjligt att hålla minst en av öppningarna till flotten öppen under större delen av övningen var också positivt för att motverka sjösjuka, både genom att tillföra frisk luft och ge övningsdeltagarna en referenspunkt i horisonten. Dock så skall det hållas i åtanke att de övningsdeltagare som drabbades värst av sjösjuka, enligt respondenterna, inte kom med i urvalet av intervjuade. 5.4.3 Dehydrering Dehydrering under en så kort period som 30h i det rådande klimatet är ingen större risk i sig själv. Men om en person drabbas av sjösjuka, kölddiures, diarré eller i värsta fall en kombination så är det en sannolik risk. Avsaknaden av både kyla och sjösjuka samt att den torrskodda embarkeringen förhindrade ofrivillig sväljning av havsvatten, och därmed minskade risken för diarré och dehydrering under den här övningen. 5.5 Synpunkter på utrustningen Respondenterna uppgav att de tyckte att utrustningen var ändamålsenlig och att de hade förtroende för den. Det mest frekventa svaret på frågan om synpunkter på utrustningen var att det saknades utrustning för att underlätta urinering. Det är inte orimligt att anta att respondenterna idéer och förslag om förbättringar utgår från principen att: ”nöden är uppfinningarnas moder”. Övningsdeltagarna försökte anpassa sig till den nöd som de ställdes inför och i viss mån undanröja bristerna med utveckling av arbetsmetoder och till viss mån anpassning av befintlig utrustning. De största problemen kretsade kring trängseln och svårigheterna att urinera så troligen användes en hel del av kognitiv kraft att finna olika sätt att komma tillrätta med detta vilket även påverkar resultaten. Eftersom att det finns ett flertal lösningar på system som är utformade för att möjliggöra urinering i olika situationer som till exempel i bilen under körning och på en idrottsstadion under ett evenemang och som varken väger mycket eller tar mycket plats borde det inte vara helt otänkbart att komplettera med sådan utrustning. Antagandet om att det finns en koppling mellan nöden och synpunkter på utrustningen är vag men inte desto mindre ett intressant perspektiv vid testning av ny utrustning. 37 5.6 Betydelsefulla faktorer för framtida planering och genomförande av liknande övningar. Att vara i en överlevnadssituation kännetecknas av en eller flera brister, ofta i ömsesidig påverkan av en individ eller en grupp av individer. Det kan vara brist på föda och vatten, brist på värme eller varma kläder eller brist av erfarenhet och kunskap om situationen som gör det svårt att fatta välgrundade beslut. Deltagarna i flotteövningen hade olika upplevelser av övningen. Vissa var sjösjuka och illamående av olika grad, samtliga ansåg att trängseln var påfrestande och att det var svårt att urinera. Någon hade oro med klaustrofobiska inslag medan någon var ganska oberörd av den yttre påverkan. Under intervjuerna hade respondenterna flera exempel på påfrestningar som man antingen oroades sig för eller saker som kunde ske och göra det ännu svårare för besättningen ombord på flotten. Var och en av dessa påfrestningar och möjliga händelser kodades i den öppna kodningen semantiskt utifrån sin beteckning. Dessa koder kategoriserades i sin tur till inre och yttre händelser som ledde till stress, antingen hos den enskilda individen eller i gruppen. Den röda tråden och som band ihop kodningen till det studiens kärnprocess, tankar om realism, var stressorerna och antagandet om stressorernas relation till respondenternas förmåga att hantera situationen vilket innebär en högre grad av upplevd realism. Trots att flotten innehöll ett litet antal deltagare och totala antalet yttre stressorer var relativt få även inräknat de som skapade förväntansoro så blir samspelet mellan inre och yttre stressorer och individer komplexa. Det är rimligt att anta att processen inte är additiv utan att synergieffekter påverkar stressorernas relation till individen. Med andra ord att helheten är större än summan av delarna. Detta bör innebära att ju fler stressorer som påverkar en individ desto högre är sannolikheten att individen över tid sänker sin förmåga att hantera situationen som i sin tur sätter igång inre stressorer som sänker individens självförtroende och positiva attityd. Detta skulle kunna leda till, som några respondenter uppgav, en sänkt förmåga till samarbete och en grogrund för konflikter. Antagandet stämmer bra överens med Nilssons (2010) och Golden & Tiptons (2002) överlevnadslitteratur och deras principer om överlevnad, vilka säger att ju mer påverkad den 38 nödställde är desto mer måste den arbeta för att förbättra sin situation. Detta för att tiden skall räcka för hjälp att komma fram. Detta beskriver respondenterna är en tydlig strategi för att klara av de svårigheter som övningen innebar. 5.6.1 Teoretisk referensram för övningar Som tidigare nämnts så skall en övning enligt Transportstyrelsens förordning i möjligaste mån genomföras som om så verklighetstroget som möjligt (TFHS 2009:93 Regel 19 punkt 3.2). Det verkade under intervjuerna vara viktigt för respondenterna att evaluera sina upplevelser utifrån en uppskattning om övningens realism. För att inte hamna i ontologiska diskussioner om verklighetens natur har studien utgått från den enskildes egna upplevelser för att definiera realism, därav det valda uttrycket upplevd realism. Anledningen till att respondenterna lyfte upp realism som ett viktigt tema är troligen för att det är en aspekt av den egna erfarenhet, vilken är en form av empirisk kunskap eller a posteriorisk kunskap (Egidius, 1981) det vill säga kunskap som görs i efterhand. För att denna kunskap skall ha ett värde för individen måste den ha en valör eller värderas utifrån hur äkta den är. Det är troligt att denna valör är upplevelsen av äkthet eller som studien tar fasta på, upplevd realism. Antagandet om att upplevelsen av en övnings olika stressorer påverkar hur en person värderar realismen på en övning är central. Den ger oss en fingervisning att det är en framkomlig väg för en övningsplanerare att ta hänsyn till omgivningen och hur denna påverkar individen i syfte att skapa en övning som är så realistiskt som möjligt. Övningen som studien belyser är i viss mån generaliserbar utifrån en besättning som lämnar ett fartyg där alla är väl insatta i räddningsfarkosten, haft en utbildning i Basic Safety med sjövana. Däremot var övningen, som många respondenter uppgav, inte realistisk utifrån exempelvis en färja som får överges av passagerare i olika åldrar ovana vid miljön och oförståelse för situationen. Det är rimligt att anta att besättning på passagerarfärjor med stort antal passagerare behöver vara förberedda på andra omständigheter och därmed tränas i en annan typ av realism. En typ av realism med skador på passagerare, överviktiga och mindre kapabla människor i överlevnadshänseende. 5.6.2 Utvecklingsmöjligheter Utifrån ovan antagande torde det vara möjligt att skapa en strukturerad modell där man tar hänsyn till såväl dynamiska som statiska stressorer för att skapa en övning som upplevs vara så realistisk som möjligt. Genom att planera scenariot, kartlägga stressorer och 39 övningsdeltagarnas erfarenheter, kompetens och i viss mån personlighet har man en baslinje att arbeta från. Det fortsatta arbetet borde innehålla en noggrann riskanalys och åtgärder att förebygga olyckor och skador. Genom att monitorera stressorerna och följa övningsdeltagarna in vivo, skulle man löpande kunna göra bedömning om deltagarnas status. Skulle den nedbrytande processen för övningsdeltagarna vara för flack vore det möjligt att under pågående övning tillföra stressorer eller öka de befintliga. Två respondenter kallade detta att ”tweaka” övningen eller lura övningsdeltagarna. De fina väderförhållandena under övningen tillät att övningsdeltagarna öppnade flottens ena öppning och hade 1 till 3 personer placerade där, detta gjorde att endast 8 till 10 personer tvingades dela på det utrymme som skall vara designat för 12. Genom att ha minst en av öppningarna öppen kunde flotten dessutom ventileras bättre vilket minskar risken för sjösjuka. Om de tvingats att hålla flottens öppningar stängda, antingen genom ett fiktivt scenario eller genom att till exempel duscha flotten med en brandslang, hade det med enkla medel kunnat framtvinga en jobbigare situation. Detta hade kunnat bidra till en ökad upplevelse av realism och därigenom starkare reaktioner och fler erfarenheter. Tyvärr är många stressorer statiska i den mening att de inte kan påverkas när man genomför övningar på havet. Intressant vore om det fanns möjlighet att ha tillgång till en stor bassäng inomhus där man kan påverka vind, vågor och temperatur tillsammans med tekniska hjälpmedel såsom sensorer för att mäta övningsdeltagarna fysiska status. Med en sådan övningsplattform skulle såväl övningar genomföras med stor flexibilitet som forskning med kontrollerade variabler inom Human Factors utan att behöva en stor säkerhetsorganisation. 5.6.3 Mätmetoder Utifrån ovanstående resonemang och förslag på synsätt om planering av övningar torde det vara intressant att mäta övningsdeltagarnas upplevelser kring olika stressorer systematiskt. För att undvika att deltagare lämnar otillförlitliga uppgifter vore det lämpligt att använda ett anonymt frågeformulär som innehåller frågor om olika typiska tecken för till exempel sjösjuka, dehydrering, psykisk stress och gruppdynamiska processer. Med fördel kunde även frågor kring den totala upplevda realismen i förhållande till en imaginär verklig situation vilket öppnar dörrarna för bivariat analys av resultatet. 40 Inom ramen för SMACS finns en teknologisk ambition och det skulle vara intressant om man använder moderna fjärravlästa sensorer för att mäta acceleration och rörelse, temperatur, puls och andra fysiska mätvärden för att löpande, in vivo, monitorera övningsdeltagare. Tyvärr omfattar inte studien detta varför det lämnas öppet för andra författare att göra en noggrannare genomlysning av kunskapsområdet. 5.6.4 Avbryta en övning En tydligt positiv inställning gentemot rätten till att avbryta var tydlig och återgavs av många respondenter. Denna inställning tillät samtliga i flotten att närsomhelst avbryta övningen utan repressalier och förlust i ersättning. Många bland övningsdeltagarna var tävlingsinriktade och motiverade att slutföra övningen. Det som saknades var en gräns vid vilken övningsledaren eller befälhavaren avbröt övningen för en eller för alla. Beslut utifrån säkerhetsskäl eller medicinska skäl borde inte bara ligga på den enskilde utan borde ligga inom ramen för planeringen med tydliga värden. 5.7 Metoddiskussion Här diskuteras den valda metodens för- och nackdelar, samt studiens validitet, reliabilitet och generaliserbarhet. 5.7.1 Grundad teori Syftet med denna studie har varit att dokumentera livflotteövningen genom att använda övningsdeltagarnas berättelser om sina erfarenheter. För att kunna se vad som hände i flotten under drygt 30 timmar och så att säga, se övningen genom deltagarnas ögon valdes en kvalitativ metod vars syfte var att så förutsättningslöst närma sig forskningsområdet och fånga upp så många aspekter av övningen som är möjligt. När det gäller kvalitetssäkring av kvalitativa metoder i allmänhet och grundad teori i synnerhet finns det enligt Gyvå (2003) en diskussion om huruvida det är möjligt att granska validiteten och reliabiliteten på samma sätt som med kvantitativa metoder. Begreppet validitet syftar till om studien mäter det som avses mätas och reliabiliteten handlar om själva noggrannheten av själva mätningen. Ett annat sätt att omformulera denna fråga om kvalitet, är att efter studiens offentliggörande, fråga respondenterna om de känner igen sig i resultatet och beskrivningarna. Gyvå (2003) menar i sitt kapitel om kvalitetssäkring av grundad teori att: 41 Grundad teori är helt enkelt en väg till ny teori som består av välgrundade antaganden om hur saker och ting hänger samman och interagerar utifrån ett aktörsperspektiv, och det är alltså detta som kan kvalitetssäkras. (s.87) Vad Gyvå (2003) menar är att för att kvalitetssäkra grundad teori måste såväl framställningen som resultatet kvalitetssäkras. Framställningens kvalitet blir då en noggrann beskrivning av hur man gått till väga och hur man presenterar sitt forskningsperspektiv vilket innebär att skapa en transparens av studien. En möjlig väg att reliabilitetspröva resultaten, hänvisar Gyvå (2003) till ett antal frågor som betraktas som reliabilitetskriterier och skall besvaras med ja om grundad teori har använts. Dessa är: Har begrepp utvecklats? Har begreppen relaterats till varandra på ett systematiskt sätt? Finns det flera begreppsmässiga relationer? Är kategorierna väl utvecklade? Finns det stor variation i teorin? Finns det en process i studien? (s.87) Då det finns en inbyggd svårighet att uppskatta kvalitén i studien lämnas bedömningen, om hur väl studien lyckats nå upp till dessa ovanstående mål till den intresserade läsaren. 5.7.2 Intervjuer Valet att använda intervjuer för data-insamling bedömdes vara det effektivaste sättet att kunna ta till vara på övningsdeltagarnas känslor, upplevelser och erfarenheter. Tiden för genomförandet att intervjuerna, 30-40 min per intervju, var också bra avvägt för att hinna uppnå mättnad men ändå ge en hanterlig mängd att transkribera och koda. Transkriberingen av de sex respondenternas intervjuer, pilotintervju ej medräknat, tog ca 19½ timma. Frågan som ber respondenten att återberätta hela övningen i korta ordalag (bilaga 2) fyllde en mycket viktig funktion i att sätta igång respondentens minne och det märktes tydligt att svaren blev mer fullödiga efter denna fråga. Det går dock ej med säkerhet att säga att all information kom fram i intervjun. 5.7.3 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet Validiteten i resultatet bedöms vara god, då det helt och hållet baseras på respondenternas tankar om sina egna upplevelser. Intervjufrågorna var öppna och tillät respondenten att fritt reflektera med endast en mindre styrning kring ämnen. Kodningen som gjordes var mer av en sammanställning av gemensamma nämnare och frekvens av svar som behandlade samma ämnen. Detta innebar att endast ett litet behov av tolkning fanns, vilket rimligen minskar risken för att möjliga feltolkningar eller övertolkningar förvränger respondenternas erfarenheter. 42 Det som dock bör ifrågasättas är generaliserbarheten av respondenternas erfarenhet i förhållande till en skarp överlevnadssituation. Urvalet av övningsdeltagare gav en högmotiverad grupp av människor som var i bättre fysisk form och med en högre kunskapsnivå än normalt. Utöver detta saknades även den psykiska stressen av att befinna sig i livshotande situation, vilket helt klart begränsar möjligheten att framkalla mer verklighetsnära upplevelser. Det är inte osannolikt att det som upplevdes som de största svårigheterna under övningen, att urinera och trängseln, inte alls hade ansetts vara stora svårigheter i en skarp situation. En annan svaghet med rapporten är att viktiga erfarenheter från den övningsdeltagaren som avbröt inte kunde fångas upp då den personen inte var kontaktbar. På motsvarande sätt finns en brist då endast en av sex respondenter var kvinna vilket sannolikt gör att bredden på de erfarenheter som respondenterna förmedlade minskade. Slutligen kan det vara ett problem att intervjuerna genomfördes ungefär fem månader efter övningen, detta medförde sannolikt att viss information gick förlorad och att de likt ”lumparhistorier” fick en mer positivt vinklad återberättelse. 43 6 Slutsatser och rekommendationer för framtida forskning Genom övningen har övningsdeltagarna upplevt ett exempel på ett framgångsrikt samarbete och en strategi för att alltid försöka förbättra sin situation. Dessa erfarenheter utgör troligen en grund för en ökad möjlighet att klara sig i en skarp situation. För ett flertal av övningsdeltagarna har dessa erfarenheter dessutom ett stort värde som något att referera till då de utbildar inom området. De framgångsfaktorer som tycks varit viktigast i denna övningen var: samarbete, att hela tiden försöka förbättra sin situation, ett bra ledarskap, kunskap om livflotten och att hålla varandra sysselsatta. Enligt övningsdeltagarna var de största svårigheterna trängseln ombord samt svårigheten att urinera. Trots att samtliga hade genomgått Basic Safety kursen och provsuttit i en livflotte hade den kunskapen inte förmedlats i utbildningen. Trängseln i flotten upplevdes av framförallt som ett störande moment då alla rörelser i flytten var tvungna att utföras i samarbete med de andra. I några fall upplevdes trängseln även som något psykiskt jobbigt och ordet klaustrofobiskt nämns. Då många andra risker och farligheter aldrig drabbade respondenterna under övningen är det dock omöjligt att säga huruvida detta är en risk vid en skarp överlevnadssituation, eller om det bara är ett bekvämlighetsproblem. Svårigheten att urinera beror enligt, respondenterna själva, på flottens rörelser och att dessa gjorde det svårt att slappna av tillräckligt för att kunna urinera. Att inte kunna urinera kan ge upphov till urinvägsinfektioner, skador på blåsan samt i värsta fall skador på njurarna. Huruvida det föreligger en reell risk för detta i en skarp situation då nödläget gör att man inte är lika avhållsam med att urinera i flotten, går inte att med säkerhet uttyda. Trots förvåningen över hur trång flotten var har respondenterna ändå ett stort förtroende för utrustningen och anser den ändamålsenlig. Det som hade kunnat göra livflotten bättre är ett hjälpmedel som underlättar urinering. Detta gäller både för att avhjälpa de problem som övningsdeltagarna upplevde med svårigheter att urinera och för att kunna urinera i flotten med stängda öppningar, då situationen kräver detta, utan att riskera en osanitär miljö i flotten. Studien pekar på att övningsdeltagarnas upplevelse av realism tycks vara direkt korrelerat till påverkan av yttre och inre stressorer. Då varje övningsdeltagares kunskap, erfarenhet, personlighet och attityd motverkar den negativa påverkan av stressorena torde det vara 44 framgångsrikt att anpassa stressnivån för att få ut så mycket kvalitativa erfarenheter som möjligt ur en övning utan att för den skull äventyra säkerheten. Även om den nuvarande litteraturen i ämnet överlevnad till sjöss till största delen baseras på empiri från skarpa nödsituationer genom historien, så går det inte att anse att detta viktiga ämne är tillräckligt genomlyst. Dessutom har erfarenheterna från de som avlidit till följd av att de tvingats överge sitt fartyg gått förlorade. Av den anledningen borde forskning inom området fortsätta med övningar där man ger olika stressorer olika tyngdpunkt och kanske använder kontrollgrupper för att kunna isolera viktiga faktorer för att utveckla både kunskapen och utrustningen. 45 Referenser Armstrong, L. E., Ganio, M. S., Casa, D. J., Lee, E. C., McDermott, B. P., Klau, J. F., . . . Lieberman, H. R. (2012). Mild dehydration affects mood in healthy young women. The Journal of nutrition, 142(2), 382-388. doi: 10.3945/jn.111.142000 Aslan, G. G., Songu, M., & Aslan, A. (2012). Spectrum of Symptoms in Motion Sickness. The Journal of International Advanced Otology, 8(2), 292. Bennett, J. A. (2000). Dehydration: Hazards and Benefits. Geriatric nursing, 21(2), 84-88. doi: 10.1067/mgn.2000.107135 Chandrasekar, T., & Tilki, D. (2014). Acute Urinary Retention. In A. S. Merseburger, M. A. Kuczyk, & J. W. Moul (Eds.), Urology at a Glance (pp. 189-193): Springer Berlin Heidelberg. Cowings, P. S., & Toscano, W. B. (2000). Autogenic-Feedback Training Exercise Is Superior to Promethazine for Control of Motion Sickness Symptoms. The Journal of Clinical Pharmacology, 40(10), 1154-1165. doi: 10.1177/009127000004001010 Cullberg, J. (1992). Kris och utveckling Johan Cullberg. Stockholm :: Natur och kultur. Dahlman, J., Sjors, A., Lindstrom, J., Ledin, T., Falkmer, T., Hhj. Kvalitetsförbättringar, i. o. l. i. v. o. s. a., . . . Högskolan i, J. (2009). Performance and Autonomic Responses During Motion Sickness. Human Factors: The Journal of the Human Factors and Ergonomics Society, 51(1), 56-56. doi: 10.1177/0018720809332848 Denscombe, M. (2009). The good research guide. Svenska Forskningshandboken : för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna / Martyn Denscombe ; översättning: Per Larson (2. uppl. ed.). Lund :: Studentlitteratur. Egidius, H. (1981). Psykologiska grundbegrepp : en uppslagsbok / Henry Egidius ([Ny, revid. uppl.] ed.). Lund :: LiberLäromedel. Fejes, A., Editor., & Thornberg, R., Editor. (2009). Handbok i kvalitativ analys / Andreas Fejes och Robert Thornberg (red.) (1. uppl. ed.). Stockholm :: Liber. Ganio, M. S., Armstrong, L. E., Casa, D. J., McDermott, B. P., Lee, E. C., Yamamoto, L. M., . . . Lieberman, H. R. (2011). Mild dehydration impairs cognitive performance and mood of men. British Journal of Nutrition, 106(10), 1535-1543. doi: 10.1017/S0007114511002005 Golden, F., & Tipton, M. (2002). Essentials of Sea Survival: Human Kinetics. Golding, J. F. (2006). Motion sickness susceptibility. Autonomic Neuroscience : Basic & Clinical, 129(1-2), 67-76. doi: 10.1016/j.autneu.2006.07.019 46 Graybiel, A., & Knepton, J. (1976). Sopite syndrome - A sometimes sole manifestation of motion sickness. Guvå, G., & Hylander, I. (2003). Grundad teori : ett teorigenererande forskningsperspektiv / Gunilla Guvå, Ingrid Hylander (1. uppl. ed.). Stockholm :: Liber. Lackner, J. R. (2014). Motion sickness: more than nausea and vomiting. Experimental brain research, 232(8), 2493-2510. doi: 10.1007/s00221-014-4008-8 Mariners, A. S. A. f. S. C. (2014). About-the-project. Hämtat 28e September från http://smacs-project.eu/about-the-project Matsangas, P., McCauley, M. E., & Becker, W. (2014). The Effect of Mild Motion Sickness and Sopite Syndrome on Multitasking Cognitive Performance. Human Factors: The Journal of Human Factors and Ergonomics Society, 56(6), 1124-1135. doi: 10.1177/0018720814522484 Mekjavic, I. B., Tipton, M. J., Gennser, M., & Eiken, O. (2001). Motion sickness potentiates core cooling during immersion in humans. The Journal of physiology, 535(2), 619623. doi: 10.1111/j.1469-7793.2001.00619.x Nilsson, S. (2010). Handbok för överlevnad till sjöss / Stefan Nilsson (2., [omarb.] utg. ed.). Älvsjö :: Stefan Nilsson sjösäkerhet. Organization., I. M., & Other., I. C. o. T. a. C. o. S. (2011). STCW including 2010 Manila amendments : STCW Convention and STCW Code (2011 ed. ed.). London :: International Maritime Organization. Publisher., I. M. O. (2007). SOLAS : 2006 amendments. London :: International Maritime Organization. Publisher., I. M. O. (2010). Life-saving appliances : including LSA code (2010 ed. (2. ed.) ed.). London :: International Maritime Organization. Reason, J. T., & Brand, J. J. (1975). Motion sickness. London: Academic Press. Schmäl, F. (2013). Neuronal mechanisms and the treatment of motion sickness. Pharmacology, 91(3-4), 229. doi: 10.1159/000350185 Stern, R. M., & Koch, K. L. (1996). Motion Sickness and Differential Susceptibility. Current Directions in Psychological Science, 5(4), 115-120. doi: 10.1111/1467- 8721.ep11452777 Sveriges meteorologiska Observationer. och hydrologiska institut SMHI (2014). Oceanografiska Hämtat 23e November, 2014, från http://opendata-download- ocobs.smhi.se/explore/ Treisman, M. (1977). Motion Sickness: An Evolutionary Hypothesis. Science, 197(4302), 47 493-495. doi: 10.1126/science.301659 Trost, J. (2010). Kvalitativa intervjuer / Jan Trost (4., [omarb.] uppl. ed.). Lund :: Studentlitteratur. Turk, E. E. (2010). Hypothermia. Forensic science, medicine, and pathology, 6(2), 106-115. doi: 10.1007/s12024-010-9142-4 Warwick-Evans, L. A., Symons, N., Fitch, T., & Burrows, L. (1998). Evaluating sensory conflict and postural instability. Theories of motion sickness. Brain research bulletin, 47(5), 465-469. doi: 10.1016/S0361-9230(98)00090-2 Yates, B. J., Miller, A. D., & Lucot, J. B. (1998). Physiological basis and pharmacology of motion sickness: an update. Brain research bulletin, 47(5), 395-406. doi: 10.1016/S0361-9230(98)00092-6 48 Bilaga 1. Brev till Övningsdeltagare Hej, Vi är två studenter som studerar på Sjökaptensprogrammet på Chalmers Tekniska Högskola. Under vårt fjärde och sista år skriver vi ett examensarbete och har valt att skriva om den livflotteövningen som du deltog i och som hölls i slutet av maj 2014 utanför Göteborg. Insamlingen av data till studien kommer främst ske genom intervjuer med deltagare från livflotteövningen. Intervjun beräknas ta ca 30 minuter och kommer spelas in med hjälp av diktafon. Materialet behandlas konfidentiellt men avidentifierade citat kan komma att användas i den färdiga uppsatsen. Ditt deltagande är frivilligt och du kan när som helst välja att avbryta ditt deltagande genom att meddela oss via telefon eller mail. Vi kommer under V.39 ta kontakt med er för att boka tid för intervjuer Har du några frågor kring studien eller ditt deltagande så är du välkommen att höra av dig till oss. Handledare för oss studenter är Fredrik Forsman. Vänliga hälsningar Karl Nordström och Joachim Reif Kontaktuppgifter Karl Nordström Joachim Reif karlno@ student.chalmers.se [email protected] 49 0738-28 53 10 0702-10 24 54 Bilaga 2. Intervjuguide version 1 Intervjuguide till deltagarna i livflotteövningen Innan vi börjar intervjun: 1. Välkommen och tack för att du tagit dig tid för vår studie. Presentation av Kalle och Jocke. 2. Syftet med vår studie är att är att dokumentera känslor, upplevelser från er som deltagit i övningen. 3. Upplägget är att vi har en del frågor som vi vill ställa kring den livflotteövningen som du deltog i våras. Frågorna och intervjun beräknas ta 30 – 40 minuter. 4. Allt som sägs här under intervjun kommer hanteras konfidentiellt men avidentifierat material kan komma att användas i studien. Intervju kommer att spelas in för att sedan transkriberas av oss. 5. Ditt deltagande är helt frivilligt och du kan när som helst avbryta ditt deltagande. 6. Några frågor innan vi börjar? Tema 1 - Innan övningen Vad har du för bakgrund? (kunskap, utbildning och arbete) Hur skulle du vilja beskriva din fysiska och psyksiska status innan övningen? Vad gjorde att du beslutade dig för att delta? Vilka förväntningar hade du inför övningen? Tema 2 - Övningen Kan du beskriva övningsförloppet? Vad anser du är viktiga framgångsfaktorer i denna övning? Kan du berätta om vilka svårigheter du upplevde under övningen? (Fysisk, psykisk, material mm) Vilka av dessa svårigheter upplevde du som svårast att hantera? Berätta lite om hur du upplevde samarbetet i flotten mellan deltagarna? Tema 3 - Efter övningen Vilka erfarenheter tar du med dig från övningen? Hur upplevde du din fysiska och psykiska status efter övningen? Skulle du nu efter övningen förberett dig på ett bättre sätt? Hur du några synpunkter på utrustningen? Saknade du något kring genomförandet av övningen? (planering, support mm) Tema 4 – Efter intervjun Var det något som du anser att intervjun inte tog upp? 50 Bilaga 3. Intervjuguide version 2 Intervjuguide till deltagarna i livflotteövningen Innan vi börjar intervjun: 1. Välkommen och tack för att du tagit dig tid för vår studie. Presentation av Kalle och Jocke. 2. Syftet med vår studie är att är att dokumentera känslor, upplevelser från er som deltagit i övningen. 3. Upplägget är att vi har en del frågor som vi vill ställa kring den livflotteövningen som du deltog i våras. Frågorna och intervjun beräknas ta 30 – 40 minuter. 4. Allt som sägs här under intervjun kommer hanteras konfidentiellt men avidentifierat material kan komma att användas i studien. Intervjun kommer att spelas in för att sedan transkriberas av oss. 5. Ditt deltagande är helt frivilligt och du kan när som helst avbryta ditt deltagande. 6. Några frågor innan vi börjar? Tema 1 - Innan övningen Vad har du för bakgrund? (kunskap, utbildning och arbete) Hur skulle du vilja beskriva din fysiska psyksiska och psykiska status innan övningen? Vad gjorde att du beslutade dig för att delta? Vilka förväntningar hade du inför övningen? Tema 2 - Övningen Kan du beskriva övningsförloppet med dina ögon? Vad anser du är viktiga framgångsfaktorer i denna övning? Kan du berätta om vilka svårigheter du upplevde under övningen? (Fysisk, psykisk, material mm) Berätta mer om dina fysiska reaktioner av att vara i flotten? (Om svårighet att kissa, har du haft det problemet förut, tror du att det berodde på blyghet eller flottens rörelser?) Berätta lite om hur du upplevde samarbetet i flotten mellan deltagarna? Tema 3 - Efter övningen Vilka erfarenheter tar du med dig från övningen? Hur upplevde du din fysiska och psykiska status efter övningen? Skulle du nu efter övningen förberett dig på ett bättre sätt? Hur du några synpunkter på utrustningen? Vad tänker du om övningens realism? Tema 4 – Efter intervjun Var det något som du anser att intervjun inte tog upp? 51 Bilaga 4. Samtyckesblankett Samtyckesblankett Namn _______________________________________ Personnummer _______________________________________ Jag har muntligen informerats om studien och tagit del av bifogad skriftlig information. Jag är medveten om att mitt deltagande är frivilligt och att jag när som helst och utan närmare förklaring kan avbryta mitt deltagande. Jag lämnar härmed mitt samtycke till att delta i ovanstående undersökning: Datum: _______________________________________ Deltagarens underskrift _______________________________________ Namnförtydligande _______________________________________ 52 Bilaga 5. Beskrivning och riskanalys Mål Studera långvarig vistelse i livflotte med SOLAS-utrustning, genom att fylla en flotte för 8-12 personer utomskärs samt låta dem stanna i flotten iklädda överlevnadsdräkt och simulera tid för en ”normal” räddningsinsats i avlägset farvatten 24-48 h. Händelseförlopp Försökspersonerna skall agera besättning ombord på övervakningsfartyget och föra det på en förutbestämd rutt till dess att larm om fartygets övergivande går. När det sker skall försökspersonerna överge fartyget under viss tidspress. När fartyget är evakuerat av försökspersonerna övergår detta till att vara just övervakningsfartyg för övningen. Flotten lämnas utan yttre påverkan till dess att sökövningen inleds. Beroende av vind och ström kan flotten ankras under försöket för att sedan släppas fri en tid innan sökövningen startas. Sökövningen pågår till dess att försökspersonerna räddats ombord till SAR-enhet. Tidsschema måndag 26/5 Starttid 16:00 avgång med övervakningsfartyg från kaj Larm 18:00 övergivande av fartyg 18:20 fartyget har förlist, samtliga skall vara överbord. 6h I flotte tisdag 27/5 I flotten 24h I flotte onsdag 28/5 00:00 larm JRCC sökövning inleds ?h I flotte Dokumentation Ingående intervju före och efter försöket gruppsammansättning). Intervjuerna filmas. i grupp/par/ensam (beroende på Under försöket filmas även förloppet inifrån flotten samt från fartygen utanför. Det skall även filmas från sar-enheterna under sökövningen. Bemanning För genomförande av detta behöver följande bemanning (sökövning exkluderad): 53 6 man i flotte - 1filmare, 1sjukvård, 1nautisk kompetens, 3 övriga - Ev är en större flotte önskvärd (bland försökspersonerna är variationen av intresse, kön,fysik,kompetens,ålder) 2 skeppare till övervakningsbåt 2 manskap/utkik till övervakningsbåt 2 man till supply/arbetsbåt (Minst en av personerna i båtarna skall ha en vidare sjukvårdutbilning.) 1 filmare från båt 1 standby på land, behjälplig med matleverans till båtbesättning etc. tot. Minimum 16 personer Fartyg övervakningsbåten skall ha: Tillräcklig bunkerkapacitet Möjlighet att ta ombord samtliga försökspersoner under tak Väl fungerande navigationsutrustning AIS Radar övervakningsbåten bör ha: två kojer byssa toalett supply/arbetsbåt skall ha: goda möjligheter att bogsera flotten supply/arbetsbåt bör ha: goda fartresurser Övrig utrustning Ny SOLAS godkänd flotte inkl. utrustning (a-pack) Nya dräkter för ökad säkerhet. Bärbar VHF Kamerautrustningar Risker Påsegling Uttorkning Nedkylning Sjösjuka Övriga olyckor, ramlar och slår sig. Gör varandra illa, trampar ligger på varandra. Psykiskt obekvämt Fysiskt obekvämt Drunkning 54 Förebyggande Övervakningsfartyg med ständig utkik. Arbets/supplybåt för att snabbt kunna bogsera flotten undan fara etc. Sjukvårdskunnig i både flotte och på övervakningsbåt Övervakning utav allas hälsa under studien. Flottbefäl med tillgång till radiokontakt med övervakningsfartyg. Läkarintyg för sjöfolk för försökspersoner, fullt friska. Ta kontakt med JRCC och Stockholm radio och be dem skicka ut en NTM innan. Underfrågeställningar Är SOLAS utrustningen brukbar och tillräckligt användarvänlig? Se vad som händer i flotten under studien. Sjösjuka. Hur löser man sina kroppsliga behov utan att ta allt för stora risker? Psykiska påfrestningar? Fysiska påfrestningar? Får man rum i flotten? Hur obekvämt är det efter 1, 6, 12, 24, 36, 48h? 55 Liferaft Experience from a life raft exercise Degree of Master Mariner program Karl Nordström JOACHIM REIF Department of Shipping and Marine Technology Chalmers University of Technology Gothenburg, Sweden 2014 Report no. SK-14/172 Liferaft Experience from a life raft exercise Karl Nordström JOACHIM REIF Department of Shipping and Marine Technology Chalmers University of Technology Gothenburg, Sweden, 2014 Liferaft Experience from a life raft exercise The life raft Experiences gained from a life raft exercise Karl Nordström JOACHIM REIF © Karl Nordström, 2014. © JOACHIM REIF, 2014. Report no. SK-14/172 Department of Shipping and Marine Technology Chalmers University of Technology SE-412 96 Gothenburg Sweden Telephone + 46 (0) 31-772 1000 Cover: The picture is taken in the final stage of the exercise when the Maritime Administration SAR helicopter settles into position to lift out some of the exercise participants from the raft. Photo: Jeff Flindt. Used with permission. Printed by Chalmers Gothenburg, Sweden, 2014 Liferaft Experience from a life raft exercise Karl Nordström JOACHIM REIF Department of Shipping and Marine Technology, Chalmers University of Technology Abstract Within the framework of the EU project Small Craft Emergency Response and Survival Training for Arctic Conditions (SMACS) A unique 30 hour exercise in collaboration between Chalmers and the Swedish Sea Rescue Society (SSRS) was solid. On May 26, 2014 the exercise was commenced in an area northwest of Gothenburg. Here 11 participants got to experience, as realistically as possible, an emergency situation at sea and to see which element of danger that exists. On board the life raft, only the equipment and emergency supplies that life rafts must contain under the current Regulations was allowed. this study documents the participants' feelings, perceptions and experiences with the aim to thereby draw conclusions that can benefit the design of future education and exercises in the field of maritime emergencies. The method was distressed grounded theory based on semi-structured interviews with six of the 11 Participants. The interviews were then transcribed and coded into a computer program Designed for analysis of qualitative data. The most common risks addressed in the current literature relating to survival at sea, and also the anticipated risks of exercise participants, became in this exercise not a major factor. Instead, exercise participants experienced problems with congestion in the liferaft and difficulty in urinating. In one case, the problems were so great that the exercise participant had to cancel their participation. Other exercise participants successfully completed the exercise, most of them without much impact on either their physical or mental condition. The reason for this success can be summarized in success factors that include: high skills, high motivation, good cooperation and good leadership. The absence of the stress that an emergency situation impose, also contributed to the generally low impact on the exercise participants. The study came to be a lot about the stressors impact on the individual and how this affected the perceived realism. The Study is written in English. Keywords: Master mariner, survival training, life raft, Safety at Sea, Safety Equipment, grounded theory. ii Forew ord The authors would like to thank our supervisor Fredrik Forsman for the support and above all the inspiration he contributed. It has been great fun to work on something that has been so appreciated. We also thank Matthew Father Emil Gustafsson and Jens Samuelsson for the commitment and support they have shown. Bill Watts and Jeff Flindt must also have a big thank you for letting us take part of the film, sound recordings and photographs from the exercise. Without all of you had this thesis never have been possible. Karl Nordström & Joachim Reif Gothenburg December 17, 2014. 3 Contents Top ................................................................................................................ in Abstract............................................................................................................................ ii Preface ............................................................................................................................. iii Contents .........................................................................................................iv List of Figures ...............................................................................................................vi Tabellförteckning..............................................................................................................vi 1 Introduction .............................................................................................................. 1 1.1 Purpose ............................................................................................................................ 1 1.2 Issue ............................................................................................................. 1 1.3 Boundaries ............................................................................................................ 2 2 Background and theory .............................................. .................................................. .... 3 2.1 Liferaft Exercise ........................................................................................................ 3 2.1.1 Objective of the exercise ............................................... ..................................... 3 2.1.2 Scenariot................................................................................................................. 3 2.1.3 Equipment used in the exercise ............................................. ........................ 4 2.1.4 Weather ..................................................................................................................... 7 2.1.5 Selection of exercise participants ............................................... ....................................... 7 2.1.6 Aboard flotten.................................................................................................. 7 2.2 SMACS ........................................................................................................................ 8 2.2.1 Background ................................................................................................................ 8 2.2.2 Samverkansprojekt................................................................................................. 8 2.2.3 Technology ................................................................................................................ 8 2.3 Relevant regulations ................................................ .................................................. .. 9 2.3.1 International Convention for the Safety of Life at Sea - SOLAS ...... 9 2.3.2 LSA-koden............................................................................................................... 9 2.3.3 STCW ...................................................................................................................... 9 2.4 Survival Theory ...................................................................................................... 10 2.4.1 Cooling / Hypothermia ............................................... .......................................... 10 4 2.4.2 10 2.4.3 11 2.4.4 2.4.5 Reason for cooling and the body's response ............................................ ............ Difference in susceptibility to chilling in different individuals ................................... Symptoms of chilling ............................................... .......................................... 12 Sjösjuka/Rörelsesjuka........................................................................................... 12 5 2.4.6 Reason for motion sickness ............................................... ............................................ 13 2.4.7 Difference in susceptibility to motion sickness in different individuals ................................. 13 2.4.8 Symptoms and effects of motion sickness ............................................. ...................... 14 2.4.9 Medication for motion sickness ............................................... ............................. 15 2.4.10 Dehydrering...................................................................................................... 15 2.4.11 Reason for dehydration ............................................... ........................................ 15 2.4.12 Difference in susceptibility to dehydration in different individuals ............................. 16 2.4.13 Symptoms and effects of dehydration ............................................. ................. 16 2.4.14 Psychological aspects of survival at sea ............................................ ..... 17 2.4.15 Behavior and reactions during a disaster .................................... 18 2.4.16 Stress ................................................................................................................ 19 3 Method ..................................................................................................................... 20 3.1 Grounded theory ........................................................................................................... 20 3.1.1 Memo ................................................................................................................... 21 3.2 Selection of data collection method ............................................... ..................................... 21 4 3.3 21 Sample ......................................................................................................................... 3.4 Interview Conducting ................................................ 22 .................................... 3.5 Kodning..................................................................................................................... 23 3.6 Ethical considerations ................................................ ........................................ 23 Resultat................................................................................................................... 24 4.1 Respondents background ................................................ ..................................... 24 4.2 Expectations for the exercise ............................................... 24 .................................... 4.3 The respondents' thoughts on success factors for survival ............................ 25 4.4 25 Various aspects of cooperation .............................................. ...................................... 6 4.5 Thoughts about the difficulties aboard the raft ............................................ ................... 28 5 4.6 Respondents' views on the equipment .............................................. .......... 29 4.7 Experiences that respondents take their ............................................ ............ 30 4.8 30 Thoughts on realism.................................................................................................... Discussion ............................................................................................................... 33 5.1 Experiences ............................................................................................................. 33 5.2 Success factors and cooperation ............................................... ........................... 33 5.3 Difficulties ............................................................................................................... 34 5.3.1 Congestion ................................................................................................................ 34 7 5.3.2 Difficulty urinating ............................................... .......................................... 35 5.4 Lack of anticipated difficulties .............................................. ......................... 36 5.4.1 Cooling / Hypothermia ............................................... .......................................... 36 5.4.2 Sjösjuka................................................................................................................. 36 5.4.3 Dehydrering.......................................................................................................... 37 5.5 37 Comments on the equipment ............................................... ...................................... 5.6 Significant factors for future planning and implementation of similar övningar................................................................................................................................ 38 5.6.1 Theoretical framework for exercises .............................................. ....................... 39 5.6.2 Utvecklingsmöjligheter......................................................................................... 39 5.6.3 Measurement methods ......................................................................................................... 40 5.6.4 Canceling an exercise ............................................... ................................................. 41 5.7 Metoddiskussion....................................................................................................... 41 5.7.1 Grounded theory ....................................................................................................... 41 5.7.2 Interviews .............................................................................................................. 42 5.7.3 Validity, reliability and generalizability ............................................. ............ 42 6 Conclusions and recommendations for future research ........................................ 44 References ...................................................................................................................... 46 Appendix 1. Letter to Exercise Participants ............................................ ..................................... 49 Appendix 2. Interview Guide Version 1 ............................................ ......................................... 50 Appendix 3. Interview Guide Version 2 ............................................ ......................................... 51 Appendix fourth Samtyckesblankett............................................................................................ 52 Appendix 5. Description and analysis ............................................ ..................................... 53 List of Figures 8 Figure 2-1. The position where the life raft was anchored. .................................................. .................. 4 Figure 2-2. Survival raft Viking 16DK. The picture shows the 16-man raft in addition to the size identical to the exercise's 12-man raft. .................................................. ..... 4 Figure 2-3. SOLAS Immersion suit - so-called six-hour costume. . ................................................. 5 Figure 4-1. The process of the raft. .................................................. ........................................ 32 List of Tables Table 2-1. Table of Contents SOLAS A pack. .................................................. ............... 6 Table 2-2. The body's core temperature in degrees Celsius and the effects of hypothermia. .......... 12 9 1 Introduction Within the framework of the EU project Small Craft Emergency Response and Survival Training for Arctic Conditions (SMACS) held a unique 30 hour exercise in collaboration between Chalmers and the Swedish Sea Rescue Society (SSRS). On May 26, 2014 the exercise began northwest of Gothenburg, where 11 test participants, as realistically as possible, got to experience an emergency at sea working and which elements of risk that exists. Exercise participants completed a dry-shod embarkation into a life raft with capacity for 12 people. In the exercise participants had their regular clothes and survival suit so called 6-hour type. On board the liferaft was only the equipment and emergency supplies as life rafts under current regulations should be equipped with. Through interviews with exercise participants and using grounded theory methodology documenting this study, exercise participants' experiences were analysed to enable the continued development in the field. 1.1 Purpose The purpose of this study is to create meaning and understanding of the life raft exercise through interviews with exercise participants in an attempt to capture the participants' feelings, perceptions and experiences. The aim is to draw conclusions that can benefit the design of future trainings and exercises in maritime safety and maritime search and rescue work. 1.2 Question What experience had exercise participants brought with them? What were perceived to be the main factors for successful survival? What were perceived to be the biggest difficulties in the life raft? What were exercise participants’ views on the equipment? What factors are important for future planning and implementation of similar exercises? The study is based on grounded theory is a theory generating methodology. This choice of method allows one to approach the object of study with a broad approach with limited prior understanding of the phenomenon to be scrutinized, so one must assume a not too clear research question. The issue should therefore be focused on social actions and experiences (Gyvå, 2003). 1.3 Limitations 1 0 The study is completely controlled by the exercise carried out and its prerequisites. The study deals only with what happened aboard the raft, why it practiced the rescue operation is not included. 2 Background Theory and Background This chapter provides a brief description of the exercise and relevant theory that the reader should assimilate in order to familiarize themselves with the study. This chapter is divided into undertaking the exercise, relevant regulations and survival theory. 2.1 Liferaft Exercise The exercise came after talks between Fredrik Forsman (PhD student at Chalmers, Human Factors), Emil Gustafsson (Instructor Öckerö Maritime Center), Matthew Father (Training Manager at SSRS) and Jens Samuelsson (SSRS and rescue man on Maritime Administration), all of which had a motivation to obtain experience of what it is like staying in a raft over a long period of time and then SMACS supported the exercise. The four came to form the project team to plan undertaking the exercise. The decision to begin planning the exercise was taken after the approval of SMACS project management, about four weeks before implementation. A risk assessment was made of the exercise and this became a central part in the planning, in particular with regard to the safety organization (Matthew Father, personal communication, October 7, 2014). 2.1.1 Objective of the exercise According to the exercise description (Appendix 5) the objective was to study a long-term stay in a life raft with the equipment prescribed in the International Convention for the Safety of Life at Sea (Safety Of Life At Sea - SOLAS). This would be by filling a raft for 8-12 people with exercise participants wearing a survival suit. The raft would be located offshore and the time to simulate a rescue operation in distant waters would be between 24-48 h. 2.1.2 Scenario Exercise Participants began as simulated crew aboard a motor sailer that followed a predetermined route until a mock fire aboard forced exercise participants to abandon ship. This meant that they donned survival suits and life jackets as well as launching the life-raft. This was followed by a dry-shod embarkation into the liferaft. The raft was anchored outside Rörö near Great Polsan, as seen in Figure 2-1 below, where exercise participants would spend between 30-48 hours until a rescue was initiated. 1 1 Figure 2-1. The position where the life raft was anchored. 2.1.3 Equipment used in the exercise The raft that was used in the exercise was a so-called 12-man raft of type Viking 12 DK (Figure 2-2) equipped with A-packs. All participants in the raft were wearing a survival suit and a life jacket, both approved SOLAS and Life-Saving Appliance (LSA). Only the equipment normally found in the raft was allowed based on the requirement of realism. Figure 2-2. Survival raft Viking 16DK. The picture shows the 16-man raft in addition to the size identical to the exercise's 12-man raft. Published with the permission of Marcus Thiel, General Manager VIKING Life-Saving Equipment Sweden AB. Each of the participants used a SOLAS approved immersion suit, the so-called 6-hour suit 1 2 (Figure 2-3). The requirement under the LSA for this immersion suit is that it can be packed up and donned within 2 minutes, without assistance, resistant to fire and able to handle open flame for 2 seconds and covers the entire body. The suit’s thermal properties must be such that a person is immersed in zero degree water for six hours should not suffer a reduction in body temperature of more than 2 ° C. It shall also be designed so that it has buoyancy and the ability to move both on land and in water. Figure 2-3. SOLAS Immersion suit - so-called six-hour costume. Published by permission of Viking LIFE-Saving Equipment A / S. The life rafts were equipped with A-Packs in accordance with LSA Code Chapter 4.1.5.1. On passenger traveling on shorter trips, the regulations permit certain deviations from the requirements of the LSA. If so, the equipment must be labeled as B-packs. In Table 2-1 and Figure 2-4 below shows the contents of the A-Pack. 1 3 Table 2-1. Table of Contents SOLAS A pack. (IMO, 2010, p.24) A liquid rescue ring attached to a not less than 30m liquid A fluid knife. line A floating bailer. Two sponges. Two drogue. Two floating paddles. Three can opener and scissors. A first aid kit stored in a resealable and waterproof case. A whistle or equivalent. Four parachute rockets, six flares and two liquid smoke signals. A waterproof electric lamp suitable for sending A radar reflector or radar transponder. Morse signals and a packet of spare batteries and a spare lamp housed in a waterproof container. A mirror for signaling. A copy of survival signals that are printed on a waterproof card or in a waterproof case. A fisketackel with line and hook. Rations equivalent to 10 000kJ (2400 kcal) per person. 1½ liter of fresh water per person and a stainless steel cup. Seasick Medicine enough for 48 hours and a spypåse per person. Instructions on survival techniques. Thermal protection for 10% of the raft is approved for Figure 2-4 A pack according to LSA. Published with the permission of Marcus Thiel - General Manager at VIKING Life-Saving Equipment Sweden AB 1 4 2.1.4 Weather The wind was during the first day was northeasterly at just over 4 m / s and veered during the evening to the east and grew in strength during the morning hours when the wind was 12 m / s. From morning hours on the second day of the exercise, the wind died down somewhat with a mean of about 10 m / s. The air temperature was during the day between 12-16 ° C and dropped overnight to less than 7 ° C. The average temperature of the water was 15.2 ° C and the prevailing weather had code 100, which meant that no significant weather had been observed. Measurement data from the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI) of significant wave height is absent. The weighting system was affected by a relative short blow length / fetch based on wind direction and proximity to the land. The wave height was estimated to be of 0.3 - 0.5 meters (SMHI Oceanographic observations taken from http://opendata-download-ocobs.smhi.se/explore/) 2.1.5 Selection participants of exercise In early April, the recruitment process was started. There was an ambition to try to get participants from different areas of expertise with nautical and maritime connection. The selection was done practically by the planning team using their networks and professional contacts to get suitable candidates. Many dropped out and some were added up until the last days. The participants came to consist of four women and seven men with varying professional backgrounds such as maritime SAR, maritime safety instructor, marine officers, coast guard, marine police, sjökock, surfers and two students who previously worked as sailors. The average age of exercise participants was 34 years with a range of 23-44 years and all exercise participants were fully healthy. 2.1.6 On board the raft After the ship, in the scenario affected by fire, was abandoned, the raft was towed into position and anchored up. On board the raft exercise participants became acquainted with the equipment and took anti-seasickness tablets, except for one participant who wanted to see what it was like without it. The raft commander divided the exercise participants into watch duties of three to four people who took two hours guard at a time. The guidelines for the watch keeping were to keep an eye out, help those who needed help, keep track of the equipment and keep it clean and dry in the raft. During the night it began to blow up and in the morning some water washed into the raft. The problem was solved by placing a thermal blanket between the zippers on the outer and inner tent. During the day, the exercise photographer and film crew visited the raft to document the exercise and for the press. One of the participants had to retire because of medical reasons and wewase taken from the raft with a safety boat. During the day's final hours evacuation started and after using the pyrotechnic equipment on board exercise participants were 'rescued' by helicopter and SSRS ships. 2.2 SMACS Small Craft Emergency Response and Survival Training for Arctic Conditions created to develop training programs for maritime safety with a focus on smaller craft in the Arctic, as these are not currently regulated by law and regulations (Mariners, ASA b. SC 2014) 1 5 2.2.1 Background The background to SMACS is that the Arctic regions are more accessible to smaller vessels engaging in fishing, tourism and entertainment. Climate change alters weather and ice coating and creates new opportunities but also dangers for all mariners in the Arctic region. Increased activity of large vessels in tourism, shipping, mining and oil industries, creating additional challenges for the smaller vessel. 2.2.2 Cooperative projects SMACS is a three-year collaborative project that is organized under the Northern Periphery Programme (NPP), financed by the EU development fund. The aim of the NPP is to support countries in the EU's external areas of the questions pipe end economics, social and environmental issues. Partners in SMACS are Cork Institute of Technology in Ireland, Chalmers University of Technology in Sweden, Maritime Safety and Survival Training Center in Iceland, Norwegian Sea Rescue Society and SSRS. 2.2.3 Technology An important part of SMACS is to identify how education and training can be developed using advanced equipment, such as desktop based solutions, full-scale virtual simulators, survival swimming pools, launch simulators and more. Technology with remote readout only sensors that will increase the opportunity to follow up exercises and individual performance are also mentioned in the context of the project. 1 6 2.3 Relevant regulations Below are some of those most important regulations for safety at sea. 2.3.1 International Convention for the Safety of Life at Sea - SOLAS The International Convention for the Safety of Life at Sea is the publication that governs the requirements for safety equipment at sea. The Convention was set up in 1914 based on the demand for increased security and protection for people after the Titanic sank. Over the years a number of revisions have been made and in 1974 the latest edition was adopted. Since 1974, some further additions have been made. SOLAS Chapter III on life-saving appliances and arrangements is ratified by the Swedish Transport Agency regulations and general advice on life-saving appliances and arrangements on vessels subject to the 1974 International Convention for the Safety of Life at Sea (TFSF 2009: 93). SOLAS Chapter III covers the quantitative requirements for rescue equipment and devices while LSA code below describes the qualitative characteristics of the equipment. Rule 19 TFHS 2009: 93 contains provisions for training and exercises for emergencies. There are rules that each crew member shall be familiar with the safety equipment before the trip begins and exercises as far as possible be carried out as if it were a real emergency (TFHS 2009: 93 Rule 19, paragraph 3.2). 2.3.2 LSA Code The purpose of Life-Saving Appliances (LSA) Code is obtaining standardized requirements for lifesaving and life-saving device in accordance with SOLAS Chapter III. It contains rules for individual survival equipment such as lifebuoys, lifejackets, immersion suit, anti exposure suit, thermal protection and visual aids. It also contains rules for visual aids various distress signals, hand flares and smoke signals and finally rules on rescue vessels such as rafts, lifeboats and evacuation systems. LSA Code was adopted by IMO's Maritime Safety Comittee (MSC) in June 1996 and became mandatory July 1, 1998. 2.3.3 STCW The International Convention on Standards of Training, Certification and Watchkeeping for Seafarers (STCW) is IMO regulations for training and certification. This Convention sets 1 7 an international standard for the competence of personnel working at sea. In Sweden, the Convention entered in Transport Agency regulations and general advice on training and qualifications for marine personnel TSFS 2011: 166 with latest changes TFSF 2013: 47th The Swedish Transport Agency regulations contains requirements for training in first aid, survival principles, protective equipment, livbåts- and liferaft equipment in both Annex 12 on basic safety training Annex 18 on education for survival craft and rescue boats. 2.4 Survival Theory This section is intended to give the reader a deeper understanding of what the biggest risks are for a rescue operation in distant waters over a period of 24-48h, which was the focus of the exercise. Moreover, it aims to clarify what a dangerous environment a life raft is actually and account for differences in exposure in different individuals. In a true survival situation the victim is exposed to influences from many sources. There are two fundamental experiences recognized in the literature: these are that the sea has great potential to create unexpected challenges to survival at sea and that the outcome of the challenges and participants’ fate is in their own hands (Golden & Tipton, 2002) 2.4.1 Cooling / Hypothermia Cooling is a major problem for the survivor at sea. Water conducts heat 23 times more efficiently than air, to avoid getting wet is therefore of paramount importance. If the person in distress gets chilled or even hypothermic, this contributes to dehydration of the body, increased energy consumption due to shivering and poorer fine motor skills. In addition, the survivor becomes disoriented and lethargic, which greatly reduces the chances of survival (Golden & Tipton, 2002; Nilsson, 2010). 2.4.2 Reason for cooling and the body's response Normal human body temperature is about 37 ° C. Hypothermia is the medical term for a core temperature below 35 ° C, all other lowering of the body temperature is usually called hypothermia, and occurs when the body's heat loss exceeds its heat production (Nilsson, 2010; Turk, 2010). At rest, a human produces around 100 W of heat. For a naked man not to have to shiver or sweat to keep their core temperature around 37 ° C requires an air temperature of 2630 ° C and a water temperature of 35 to 35.5 ° C if the body is immersed in water (Golden & Tipton, 2002). When the body is exposed to cold, it increases secretion of stress hormones which triggers vasoconstriction, which means that the superficial blood vessels contract and blood volume is concentrated in the body core. The effect of vasoconstriction is very large. When the body is hot and the blood vessels are fully open, the total skin blood flow 3-4 liters per minute. When it's cold and blood vessels are maximally vasoconstricted, blood flow in the skin is only 0.02 liters per minute. In addition to the insulating effect of vasoconstriction, the body reacts also by increasing heat production, first by increased muscle tone followed by shivering. Muscle tone is the voltage normally found in muscle and an increased tone is the cause of the feeling of increased stiffness in muscles during cooling. Man is about as inefficient as a smaller 18 internal combustion engine in a car and can convert about 25% of the input energy into kinetic energy, the remaining energy turns into heat. The body when shivering moves muscles 10-20 times per second, which minimizes the big movements and maximizes heat. In case of severe shivering, heat production may be five to six times higher than at rest (Golden & Tipton, 2002). Shivering is very energy intensive and can drain a person's energy reserve in as little as seven hours if he does not eat. When blood sugar is too low shivering ceases. Increased carbon dioxide levels in the blood, which may occur in a closed life raft, may also prevent the ability to shiver. Dehydration and the influence of alcohol can also have this effect (Golden & Tipton, 2002; Nilsson, 2010). 2.4.3 Difference in susceptibility to chilling in different individuals Factors affecting the risk of hypothermia varies from person fatness to their muscle mass, where a low muscle mass results in a lower heat production (Turk, 2010). Obese people have an advantage because they have more insulating fat on the body, but well trained individuals fare better when physical exhaustion affects the body's ability to produce heat negatively. Children are at higher risk of suffering from hypothermia, as they have a larger body surface area relative to body mass than a grown person. In addition, children normally low muscle mass and low body fat. Older people are also more vulnerable, as they often are more immobile and can be affected by disease (Turk, 2010). 19 2.4.4 Symptoms of chilling The effects of cooling ranges from mild shivering and slurred speech at lower cooling down to apathy, loss of consciousness and ventricular fibrillation in severe hypothermia. Table 2-2 shows the effect on the body of the different degrees of cooling. Table 2-2.The body's core temperature in degrees Celsius and the effects of hypothermia. Based on Nilsson (2011) and Golden & Tipton (2002). Temperature Symptoms About 37 ° C The normal core temperature. 36 ° C Shivering, clumsiness due muscle stiffness. Strong shivering, poor function in the fingers, impaired 35 ° C review. Muscle function severely impaired, fully developed 34 ° C hypothermia, disoriented, introverted and apathetic. 33 ° C Waning shivering, his hands are useless. 32 ° C Decreased heart rate, increased risk of cardiac fibrillation. 31 ° C Memory loss, muscles stiffen. 30 ° C High risk of fatal heart fibrillation and unconsciousness. 29 ° C Weak pulse and breathing, dilated pupils. 28 ° C Unconscious may seem dead. Over time, exposure to cold causes the body to concentrate blood volume in the body core due to vasoconstriction. This allows the brain to release hormones that induce cold diuresis, meaning that urine output will increase and the excess volume is urinated out. This in turn results in a loss of fluid and electrolytes which must be compensated for when the body is heated again. (Golden & Tipton, 2002; Nilsson, 2010; Turk, 2010). According to Nilsson (2010), it can remove about as much as 4-5 liters. 2.4.5 Seasickness / Motion sickness Seasickness is a major problem on board in a life raft when it has sweeping patterns of movement and has no view (Golden & Tipton, 2002). A contributing factor to seasickness can be strong odors (Aslan, Songu & Aslan, 2012), which in liferafts are common because of the large amounts of rubber and plastics. Seasickness is demoralizing in a survival situation and affects the survivor's ability to make critical decisions. Moreover, vomiting can cause a large fluid loss and emergency supplies are needed to maintain the body's function (Golden & Tipton, 2002). 2.4.6 Reason for motion 20 sickness Seasickness, which is a form of motion sickness, can affect all people with a functioning vestibular system (Treisman, 1977). The vestibular system is our labyrinth consists of fluidfilled semicircular canals in the inner ear that sense acceleration in the head and its relation to the earth's gravity. How and why seasickness occurs and why different people are different victims is a mystery that so far has not received a complete response (Lackner, 2014; Yates, Miller & Ducot, 1998). The most accepted theory for how motion sickness occurs is the socalled conflict theory presented by Reason and Brand, 1975 (Lackner, 2014). Conflict theory says that motion sickness occurs when a conflict in the brain between the input data including eye and labyrinth if current patterns of movement and how the brain through experience expects that the movement pattern should be (Dahlman, Sjörs, Lindstrom, Ledin & Falkmer, 2009; Treisman, 1977 ; Warwick Evans et al, 1998). In a study from 1976 by O'Hanlon and McCauley (referenced in Lackner, 2014) found that vertical movements in 0.2 Hz was the most provocative. 2.4.7 Difference in susceptibility to motion sickness in different individuals The susceptibility to motion sickness is dependent on several variables. Gender is one of the variables that influence, and women in several studies been shown to be more susceptible to motion sickness, and they often also react more strongly than men (Golding, 2006; Schmal, 2013; Stern & Koch, 1996). Another variable is the age where humans evolve from being completely immune to motion sickness as infants to be most sensitive around 9-10 years of age, and then decreasing sensitivity up to age 20 (Golding, 2006; Schmal, 2013; Stern & Koch , 1996). What happens the rest of life, the research does not completely agree on. Stern and Koch (1996) writes in his report that the susceptibility slowly continues to decline throughout life and Schmal (2013) writes that people over 50 rarely suffer from motion sickness. Golding (2006) writes however in its report that although it is often argued that the susceptibility decreases with age but there is very little support for it, as older people rarely expose themselves to such situations and therefore cannot provide an appropriate response to statistical surveys. There are also some studies that show differences between people of different ethnicity, where Asians have a higher susceptibility to motion sickness than Europeans and African North Americans (Schmal, 2013; Stern & Koch, 1996). In addition to these fixed variables such as age, gender and ethnicity, there are a number of moving variables such as state of mind, illness, intoxication and sleep deprivation that may increase the risk of motion sickness (Golding, 2006; Lackner, 2014; Schmal, 2013). 2.4.8 Symptoms and effects of motion sickness The symptoms most commonly associated with motion sickness are cold sweats, nausea, pallor and vomiting (Yates et al., 1998), but significantly more and more complex symptoms occur. 1976, Grebiel and Knepton identified what came to be called Sopite syndrome, which is a form of motion sickness that is not associated with nausea. It is instead associated with fatigue, yawning, loss of initiative, lack of interest in participating or assisting in group work, increased irritability, mild depression and apathy (Lackner, 2014; Matsangas, McCauley & Becker, 2014). Sopite syndrome may occur before and after the nausea, but even then the nausea is not developed and it allows these symptoms are not always associated with motion sickness (Lackner, 2014). 21 Motion sickness affects human cognitive ability negatively, such as the ability to remember, see relationships, similarities and differences and draw conclusions, etc. (Dahlman et al., 2009; Matsangas et al., 2014). In the study conducted by Matsangas et al. (2014), it found support that even a mild form of motion sickness can have a negative impact on cognitive ability and greatest deterioration was the ability to remember. Dahlman et al. (2009) looked in his study mainly on short-term memory and where you could see that the test subjects who were symptomatic were deteriorating, while the test subjects who did not suffer from motion sickness instead got improved results when subjected to the provocative sensory impressions. Cold sweat, as previously mentioned is one of the symptoms of motion sickness. When the humidity increases, the dissipation of body heat increases the cooling of the body. In addition to this effect, being motion sick probably also weakens the body's ability to contract superficial blood vessels to reduce the cooling of the blood, so called vasoconstriction (Mekjavic, Tipton, Gennser & Eiken, 2001). Thestudy of Mekjavic et al. induced motion sickness in the test subjects in a centrifuge and then lowered the test subjects in water. Although motion sickness subsided dramatically during the lowering, the test subjects who suffered from seasickness had significantly lower core temperature. In the event that the provocation that induces motion sickness continues during the cooling process, it is possible that it provides an even greater effect on cooling (Mekjavic, Tipton, Gennser & Eiken, 2001). Mekjavic et al. also believes that in a dry environment, it is possible that the difference in the cooling of a motion sick and a non-motion sick person will be even greater because of the strong perspiration of motion sickness. 2.4.9 medication for motion sickness There is currently no cure for motion sickness other than complete loss of function of the vestibular system. The drugs are somewhat effective, but have undesirable side effects such as fatigue and temporary visual impairment (Lackner, 2014). Habituation is the best method to prevent motion sickness (Cowings & Toscano referenced in Golding, 2006), but at least 5% of those who are susceptible to motion sickness cannot habituate (Schmal, 2013). In the short term, medication with anti-motion sickness tablets accelerates the development of dependence, since it allows greater stimulation without symptoms (Golding, 2006; Lackner, 2014; Schmal, 2013). But according to Golding (2006), it is ultimately negative to use anti-motion sick medicine as it provides a significantly negative effect on habituation at end of medication. When motion sickness is already induced, anti-motion sickness tablets are unlikely to be helpful when the gastric motility (filling and emptying of the stomach by muscle movements) stops and the drug cannot be absorbed (Golding, 2006; Yates et al., 1998). 2.4.10 Dehydration Dehydration affects the victim's performance both mentally and physically, which limits the ability to make the right decisions in critical situations and work for their survival. The liferaft holds 1500 ml of water per person, which should be enough for four days of survival where one does not hold liquid during the first days. Therefore, the risk of dehydration during exercise of 30 hours was small, but possible in the presence of seasickness with severe vomiting and even during hypothermia with diuresis as a result. 04/02/11 Reason for dehydration A person is at rest in a thermo-neutral environment, air temperature of 26-30 ° C and water 22 temperature of 35 to 35.5 ° C, loses at least 1500 mL of fluid a day, 500 ml by diuresis, 500 ml by exhaled air and 500 ml through the skin. About 65% of body mass in humans is water. The body has a built-in provision corresponding to approximately 1% of body mass in order to meet urgent needs without affecting important physiological functions. When this reserve is exhausted, the brain secretes anti-diuretic hormone, which decreases the renal production of urine to about 30 ml per hour (Golden & Tipton, 2002; Nilsson, 2010). Decomposition of protein produces the waste product urea that is toxic to the body and is therefore filtered out by the kidneys, causing the volume of urine to increase. This applies to both protein intake and starvation when the body breaks down its own protein to release energy (Golden & Tipton, 2002). Because of this it is therefore also important to the energy from carbohydrates and fat to avoid protein’s adverse effect on the fluid balance. Increased fluid loss may be due to sweating due to physical activity, high temperature, high humidity and seasickness. Fluid loss through respiration increases at higher respiratory rate, low air temperatures and low humidity. Diabetes and hypothermia leads to increased fluid loss through increased diuresis. The intake of seawater, both intentionally and unintentionally, can lead to both increased diuresis and diarrhea. Seasickness can lead to excessive fluid loss from vomiting. Any bleeding helps of course to fluid loss (Golden & Tipton, 2002). 2.4.12 Difference in susceptibility to dehydration in different individuals Other factors that come into play are age and gender. While a small child is made up roughly of 80% of water, an adult woman aged around 61-70 years is only about 43.3%, and a man of about 50.8%. In addition, age decreases the body's ability to minimize urine loss with age, then the kidneys become less able to concentrate urine. This means that it takes more liquid to get rid of the harmful waste products formed in the body (Bennet, 2000). 2.4.13 Symptoms and effects of dehydration A study by Armstrong et al. (2011) showed that mild dehydration (less than 2% of body weight) in women meant that they felt more fatigued, had a negative mood and although the cognitive ability is not deteriorated, they experienced any information difficult (Armstrong et al., 2011). A similar study of Ganio et al. (2011) showed that mild dehydration had the same effect in men but with the difference that it also demonstrated impairments in cognitive ability, primarily in working memory. Additionally, this study of Ganio et al. that women are more sensitive to the effects of mild dehydration than men. Already in fluid loss in the order of 1% of body weight deteriorates the performance of 10%, 2% fluid loss degrades performance by 20% and so on (Nilsson, 2010). Fluid losses in around 4-5% of body weight resulting in headaches, irritability and nausea. When fluid loss around 8-10% of body weight reduces performance significantly, pulse and respiratory rate increases and feeling light-headed can occur. 23 Continuing dehydration resulting hallucinations, delirium, and eventually death at around 15% fluid loss (Golden & Tipton, 2002; Nilsson, 2010). 2.4.14 Psychological aspects of survival at sea Empirical knowledge and experience of survival at sea are historically reproduced in stories and tales. These stories provide that a strategy and approach in order to survive, the chances of survival and may even be a difference between life and death (Golden & Tipton, 2002). Psychological crises are handled and processed in different ways depending on the individual's experience and personality but can still be described in a generally based process. Often referred writers are Cullberg (1992) who argue that the traumatic crisis follows four phases. A first phase lasting a short time or up to a few days. During this phase the individual has not been able to process what happened, but the experience is like for the victim as unrealistic. The victim may in this phase react with different expressions which can affect the chances of survival dramatically (Golden & Tipton, 2002; Nilsson, 2010). In the next phase they react to the event by internalizing experiences and to some extent find meaning in what has happened. This phase is called reaction phase, and together with the shock phase crisis initial part. The third phase is the processing phase and in time the acute phase is reached and the victim can start to look towards the future, which had been occupied by the event. The longer time goes on, the more emotional distancefromo the trauma and depending on the person and the background leaving you this phase after about six months to a year. The last phase is the reorientation phase that does not have a clear ending, where the victim lives with grief and psychological scars that take less space in everyday life (Cullberg, 1992). It is not uncommon for sufferers make use of unconscious psychological defense mechanisms in order to protect the ego, reduce the traumatic experience and maintain mental balance. Psychological defense mechanisms were already described in the 1920's by Sigmund Freud. The defenses raised during acute crises are partly regression, where the victim adopts a simplistic behavioral and thinking patterns such as inadequate submission, expression of magical thinking and uncontrollable tantrums and self-destruction. Another of the usual defense mechanisms in crisis is denial where the victim may see it as threatening but deny its meaning and effect on the individual. Rationalization means that the victim uses the apparent rational explanations for reducing the perception of threats and psychological stress. Another defense and perhaps the most common is to distance itself from any feelings. The victim can relate the incident with the painful details without showing any emotion. One of the most powerful defenses is when the trauma is so strong that the individual blocks access to their memories or other cognitive functions. When this occurs, the affected react with symptoms of memory loss, paralysis, false memories, etc. (Egidius, 1981, Cullberg, 1992). 2.4.15 behavior and reactions during a disaster Being in a survival situation characterized by one or more deficiencies, often in mutual influence of an individual or group of individuals' lives and health. One success factor for survival at sea is to have a strategy to counteract the challenges of the distressed. This 24 approach, according to Golden & Tipton (2002) the difference between life and death and is described as an understanding of the environmental threats, understanding of threats impact on the body, assess the level of threats and execute actions based on priority. A recipe for survival based on centuries of proven experience, can befound in literature on survival. This recipe can be described as knowledge, experience, willingness, equipment and a pinch of luck (Nilsson, 2010). The will to survive is a success factor, but it provides little sense for those who are not well prepared through training and education in survival, have adequate and functioning equipment and basic knowledge of how the equipment is used. Human behavior cannot be expected to be rational in a situation of chaos and imminent danger to life. Equally important for survival is to understand the survival process from the victim's perspective (Nilsson, 2010). Human behavior during a disaster can be described in four time periods. These are: 1. Period of pre-impact 2. Period of Impact 3. The period of the recoil 4. Period of post-traumatic (Golden & Tipton, 2002, p.236) The time before (pre-impact) disaster response is where many people may have denial of the information about the warnings signaled. Most are passive and do not understand the magnitude of what will happen. When the emergency is a fact (IMPACT), reactions involve mainly three different patterns of behavior. 10% will remain calm and act adequately on the information they receive. Approximately three-quarters of the people will be shocked or confused with impaired reasoning and limited attention to what is happening. Behavioral pattern of these is automatic and intuitivewith different physiological symptoms such as hyperventilaton, elevated heart rate and fatigue, sweating, tremor, and nausea. The last 10-15 percent of people will behave irrationally by having symptoms of (death), anxiety, paralysis and crying attacks. In some cases, the physiological stress reactions also involve vomiting, and involuntary urine or stool release (Golden & Tipton, 2002; Nilsson, 2010). After having abandoned the ship for various reasons, the initial threat has been eliminated and replaced with secondary threats. These secondary threats are dependent on how embarkation occurred, some may remain in the water or may have embarked in survival craft. This period of (recoil) relapse goes from confusion to a realization of what had happened. Slowly cognitive functions begin to return often with elements of fear, bitterness, anger or guilt. Some distressed will show irrational behavior and impaired mental balance as passivity, depression, loss of cognitive functions, apathy and death preparation. The last time period (post-trauma) is when the survivors were rescued and process experiences to finally put them behind. (Golden & Tipton, 2002). 2.4.16 Stress The study focuses on the concept of stress based on Egidius’s (1981) definition that a strain of an organism, individual, or organization where the stress exceeds the individual's ability to 25 handle it. The stress include stressors ie external events involving stress on the individual and stress reactions to them. These stress reactions depend largely on how the individual interprets the situation or the task to be solved and their emotional reactions. According to Egidius (1981) first occurs an often unconscious assessment of the incident meaning and a reevaluation of their own abilities or skills. Generally speaking, the more negative one values the event along with that confidence in their own ability is low, the stronger the stress response. To handle the stress people develop different strategies or coping strategies, the factors Egidius (1981) mentions increases coping is partly predictability and control the events, and the belief in their own skills and to use the resources you have available. 3 Method It describes why the choice of method fell on grounded theory and a brief introduction to the method. It also follows a description of the study was performed with interviews and coding of these. 3.1 Based Theory Based on the study's aim to document and create meaning in what for over 30 hours occurred in the liferaft, we sought a method that had meaning without limitation in prior understanding or theoretical context. Grounded theory was chosen as the method as it gives great freedom in data collection while implementing a structure to validate the results. (Guvå & Hylander, 2003). Grounded theory was developed by two researchers, Barney Glaser and Anselm Strauss, during the 60's. Their joint work on people in the final stages of life was the starting point for their book on grounded theory. Glaser and Strauss went their separate ways and developed in different directions different versions of the theory developed further. In this study we used the terminology found in Gyvå and Hylander's book (2003). Grounded Theory is a method of inductively generating theory and the particular characteristic of the method is the special relationship between data collection and theory generation (Hartman, 1998). The choice of method is in many ways a choice of systematics and a guide how the researcher to collect and process data. Unlike the analytical approach which involves a planning process by determining what you want to ask about, and whom to ask, and then collect data, and finally analyze the data, so using grounded theory of theoretical sampling. Theoretical selection or theoretical sampling is a core principle of grounded theory, which means that data collection and analysis are ongoing in parallel (Fejes et al., 2009). Theoretical selection, coding, comparison and conceptualization are the methods that together constitute grounded theory (Gyvå & Hylander, 2003). In the theoretical selection the researcher selects data sources based on different aspects of the social phenomena being studied. At first, this selection is more open to the latter part of the work to be more selective on the basis of the study's focus. While data is being captured, it is encoded as data with 26 indicators such as a sentence or a description of an event that the researcher believes is interesting. This code creates new data and ideas on how these codes relate to one another. This comparison of data and code happens all the time called the (constant) comparison are (Gyvå & Hylander, 2003; Fejes et al. 2009). This compares old and new codes with each other along with new data with questions about things such as: what are the similarities and differences, how data and codes can be sorted and grouped, what is missing and what did not fit. The last part is the conceptualization where the codes and concepts are abstracted further to find the common thread that binds together the study of different parts. This means that the concepts and categories are woven together into a whole - a core process - which is the hub of the empirical theory. 3.1.1 Memo Throughout the research process from data collection to coding and analysis, the researcher's thoughts and ideas and conclusions are recorded. This can be likened to a theorizing and reflective work that starts and takes place in parallel throughout the research process. These analytical notes and theoretical draft creates an understanding of codes and categories during the encoding and the relationships between them (Fejes et al., 2009). Gyvå (2003) is similar memos as a common thread that binds together the material. 3.2 Selection of data collection method As data collection method we used personal interviews with exercise participants. Partly because the number of participants in the exercise are too few to use quantitative data, but above all to the main data collection method of grounded theory is interviews. Furthermore, the interview forms probably the most suitable method of experiences and emotions (Denscombe, 1998). The interviewed free response is absolutely necessary since the purpose of grounded theory is not to prove a theory, but without generating theories by analyzing the data recorded (Denscombe, 1998). Since the primary purpose was to document the exercise participants experiences it seemed natural to start by interviewing them and then see if a need to expand the framework for the development of the theory arose. 3.3 Selection The goal was to interview all 11 exercise participants. Those who had email addresses were contacted via email with information about the purpose of the study and a question of voluntary participation. Some responded immediately and the email was followed by a personal interview with the information in the email. Then booked interviews on an ongoing basis. The majority (five) of the interviews were conducted at Chalmers, one at the police in Gothenburg and one of Öckerö Maritime Center. A total of seven of the 11 prospective interviews were six men and one woman. Two of the respondents could not be contacted, an exercise participant notice of absence due to work at sea and a male exercise participants were deselected based on a combination of lack of time and saturation of data. 3.4 Interview Conducting meetings. 27 The interviews were conducted by the two authors together, which was a choice to improve the interview situation with the expectation of a larger amount of information and understanding (Jan Trost, 1997). Another reason was to ensure that the interview had the same quality every occasion and did not vary dependent on the interviewer. There was also an expectation that the coding of the research process would be more efficient and take less time if both authors were already familiar with the material. To avoid groupthink and other group behaviors that could affect the collection of data so chosen methods such as group interviews or focus groups were not used. (Jan Trost, 1997). Prior to the interviews, an interview guide was designed with open questions (Appendix 2. Interview Guide Version 1) with an estimated time for each interview in 30-40 minutes. Each interview occasion began with information about the study and confidentiality of the respondents. Each respondent also submitted a written consent for their participation. The interview guide was tested on our supervisor, who was also one of the exercise participants in a pilot interview to ensure that the interview guide covered all areas without being too controlling. This pilot interview was not used in the study's data to eliminate any conflict of interest of the study's results in relation to our supervisor who also participated in the exercise. For all the interviews a dictaphone type Olympus DM650 was used and these were transcribed for further work. Right from the start was made memos in the form of notes of reflections, thoughts and ideas. After each interview, questions were asked about the interview quality and implementation to ensure that no data förbiseddes and that any adjustments were introduced into the work. This meant that the interview guide was changed at one point to better capture respondents' reflections on the exercise realistic elements (Appendix 3. Interview Guide Version 2). 3.5 Coding The coding began in interviews with notes and continued with memos based on the discussions that followed after each interview. Once the interviews were transcribed, they were imported into QSR NVivo 10 is a PC software for analyzing qualitative data. The respondents' subjective experiences of stress and possible events encoded in the open coding semantically based on a simple designation, for example, "Congestion". These codes were categorized in turn to internal and external events that led to stress, either at the individual or the group. 3.6 Ethical considerations All interviewees were given in advance an information letter in which it was made clear that the material would be kept confidential. Furthermore, it also showed that the interviewees were free to cancel their participation in the study at any time and that the material from that would be excluded from the study. Before the interview began, the interviewee signed a consent form in which these points were again taken up. Since the group is small and has relationships with people within Lifeboat Institution and Chalmers, we have chosen to allow respondents to remain anonymous in the results sections. 28 4 Results The results section presents the results obtained through the interviews and coding of these. The participants interviewed referred to as "respondents" to distinguish those who have been interviewed from those who have not been interviewed by exercise participants. The structure of the results chapter largely follows the chronological order of the exercise which was also the structure of the interviews. 4.1 Respondents background All respondents had a solid connection to the lake, four of the six worked at sea and the remaining two had work in the training of maritime safety. Half of the respondents had over 10 years’ experience at sea. Endurance training was something that half of the respondents engaged in regular intervals and at a relatively high level. The other half trained less or not at all, but no one considered themselves worse fit than the normal Swede. The respondent's mean age was 37 years, and only one of the respondents was female. 4.2 Expectations for Exercise When asked what respondents expected before the exercise, half responded that they did not expect anything at all, while said two of these that they were worried about seasickness. By coding emerged in the other answers to all of these respondents, without expectation, expecting that many people, including themselves, would become seasick. A total of five of the six respondents expected seasickness, thereby maintaining the dominant expectation, while only one respondent expected that there would be cold and wet. Otherwise, it was difficult to determine because it did not know what would happen to .... there were many thoughts went through your head by not knowing what one would encounter, would become seasick? Would you hang over the edge .... because you felt so bad? They painted many bad scenarios before him. Two of the respondents expected that it would become boring and considered pastimes. A respondent expected that the exercise would be tough, difficult and fraught with conflicts and another expected the exercise to be very tough with the lack of food and water, and be mentally challenging. The respondents also answered that they somehow saw the exercise as an exciting challenge, something fun and an opportunity to see how you react under demanding circumstances. It was a bit of a test for how long they could hold out. It would be an exciting challenge. You do not do that very often. It's fun to see how people react. 4.3 Respondents' thoughts on success factors for survival A prominent success factor was coded to help each other. This meant not only to be a good neighbor and support that had been difficult without a coping strategy in order to reduce the 29 effect of different stressors had on individuals and the group as a whole. Coping strategy in the raft consisted of two aspects, one between the human and social part, where the respondents used the concept as a positive spirit, stay calm, help each other and respect and meaning. As one respondent said: There was no whining, there was never anyone who fell out, nothing flared up. As soon as someone needed help to adjust trim or move so it was no problem, everyone tried to help to get it done as well as possible. The second aspect was related to action and work, which was lifted leadership, knowledge, proactive work, rationing, problem solving and function up. An example of this gave a respondent example: Ingenuity may call it. We had two occasions where it started leaking water into the raft, both through the zipper and through an eye hole. We solved this problem by using the equipment that was in the raft .... Work to improve their situation, I would say are the biggest lessons. 4.4 Different cooperation aspects of Cooperation in the raft had many guises and different focus. All respondents felt that collaboration worked well. One of the respondents was asked by his acquaintance whether he would not be unhappy to have to be in a raft for more than 30 hours and stated: 30 I had expected that it would be cold and wet, medium, hard and quite boring. It felt like there was a lot of time to kill. Another respondent had expectations that they would keep each other’s spirits up by: ... With stories and anecdotes. But it was never needed as time went ... Time passed relatively quickly in the raft according to several statements and a contributor said to have been the man slept or low and dozed probably because of the raft motion and side effects of seasickness medicine. Other respondents indicated that they were constantly busy when awake, and through media coverage which were visited in the raft and partly by taking advantage of all that happened by listening to the VHF radio. Some had brought their cell phones and made use of social media. Another job that all were engaged in, whether you wanted to or no,t was it that was based in the crush. Every movement of one of the participants influenced the other. When anybody moved they needed the help of others or cooperation. As one respondent described it: We supported each other physically well and interacted to lift up legs or move, there was no one who refused to perform their jobs. The collaboration was characterized by mutuality, respect, and with a permissive attitude where everyone did their best based on the circumstances and mood. One respondent felt that: It was pretty much consideration, I'm not the one who is foremost in the ranks, I stand in the middle somewhere. I felt like it was a great "tag-care-about-each-other" situation. The same respondent argued that the consideration was based on that one only had each other as a resource and no one else to help. The leadership was listed on several occasions as an important aspect of good cooperation and a good atmosphere in the raft. The leadership was as a cohesive force, as one respondent put it: 31 So we had a person who was cohesive and checked that all was well and that we talked before a part of, to distribute tasks so that one could guard, dry and make sure it was dry in the raft and keep an eye out and stuff. Or, as another respondent put it: A safe leadership, command of the raft with a humble tone that does not point with your whole hand, but it started with small suggestions that created a security on board I think. The cooperation manifested in concrete tasks such as problem solving. During the night the wind increased and the raft began taking in water through the zippers which was a potential threat to the crew's well-being. The group was then jointly solve the problem of the means and equipment they had on hand. One respondent said that when solving these problems occurring increases the morale on board: It may be a little MacGyver there and it keeps morale up when you solve the problems. Another example of what was encoded during problem solving was how differently they tried to come up with solutions to make it easier for themselves to pee. Where a respondent told us: There were some who helped to try to build a toilet seat out of a life jacket for the convenience of one of the participants ... Some of the respondents had expected poor co-operation and conflict between the participants, could move about not doing their job, disturbing others when you wanted to remove their legs are starting to lie at the bottom of the pile of bones or when one would imagine getting up to defecate. ... If there was someone who was a bit grumpy or angry, it would feel lost and respect lost, it had become tough. One respondent told us that no one seemed to care about whether someone got more than their ration but still reflected that: 32 ... As I understood, no one whined about it, anyone who was hungry and got an extra biscuit, but such things can lead to conflicts onboard and it can become serious conflicts if they feel their survival threatened ... 4.5 Thoughts about the difficulties aboard the raft There are two difficulties that stand out because they were mentioned by all respondents, namely: congestion in the raft and difficulty urinating. Respondents reflected with some surprise that congestion was so palpable based on previous experience from basic safety training. This seems to be primarily because they were constantly forced to work with others to move a body part that had perceived pain, but also the weight of the others' legs when one's own legs lay in the bottom of the pile of legs. Two of the respondents experienced congestion more tangible and spoke in terms of confinement and claustrophobia. Half of the respondents said that the difficulty in urinating was the hardest thing to deal with. One of the respondents answered the question, what difficulty was most difficult to deal with: Not being able to urinate. You feel sick to finish and it hurts so much, it hurts so terribly. Thoughts on why it was difficult to urinate revolved around the need to fend off the waves, which made it impossible to relax, and lack of privacy. This deficiency was not only in relation to other exercise participants but one respondent told us that just as he was trying to pee came a diver with camera: We lay there bobbing throughout that day and it was a lot of journalists out there ... The same respondent also says: I think I buckled myself when I was on my knees and two people held me and I would try to pee without having to pee in the suit .... then a snorkeler turned up right there in the middle of the flow direction. It was felt also that it became more difficult the longer required, it was, which was a problem for the person who got up to pee in favor of sleep or for reasons not to disturb others. 33 Two of exercise participants could not urinate at all on the raft, one of the participants had to cancel the exercise because of this and the other had to leave the raft to urinate and then come back. None of those interviewed say they have suffered from seasickness, but they describe to seasickness with vomiting existed within the group. Some respondents stated that they had before the exercise worried about hunger and thirst, but the body quickly adjusted to the new circumstances. One of the respondents described it as: No one complained and it was something that struck me after a while .... the body just shut down. Although we were out on exercise, I was never hungry or thirsty. It was as if it was not important for the body. 4.6 Respondents' views on the equipment All respondents indicated that they had confidence in the equipment and considered it appropriate. The rafts are well equipped and I trust them, I do, actually, I think you have very great potential to survive over a long period of time. The suggestions for improvement that had the greatest frequency was related to the difficulty to be done needs. ... But there is something that makes to be able to pee easier ... maybe there would be something that you could place in your pants and pee in it ... There were also requests that the raft would have parts of the sheet made of transparent plastic to counteract the feeling of confinement. Another suggestion was to increase the clarity of the raft by printed instructions and directions on the canvas inside the raft instead of having to look up the equipment. 34 4.7 Experience gained by respondents All respondents were satisfied with the exercise and believes that they gained valuable experience. Half of the respondents said they could directly benefit from the experience in his profession as an educator or active marine officers. I take it all in principle. It's a really good reference for me to use the exercises and inform people. You've been thinking a bit over what to tell people when to talk about the raft. It's mostly the things others have saidbut you have not had anything to refer to, but now I have a reference. That the liferaft system works and that the raft is well equipped is the experience that most respondents took with him. Maybe it's the biggest thing I take with me is still that it works after all, this whole concept of life-raft anyway. Several respondents bring their thoughts on success factors in the form of, among other things, ingenuity and cooperation, they now consider themselves better prepared for a sudden emergency. ... I know what it is about now, and if it would happen in real life, I think I am better prepared ... 4.8 Thoughts Realism on The interviews were imbued with thoughts on realism, the respondents saw that others suffered and what you have experienced. Quite often these included reflections on what might have happened if: someone was injured in the raft, if the raft was staffed with inexperienced people, if someone puked or accomplished their needs in the raft, etc. One respondent said: It can happen with the weather and everything and people can of course .... Now was not injured, as was the raft but in a real situation so can a broken leg become critical. 35 Thoughts about the exercise and potential scenarios or the environment were always negative in essence in the sense that the exercise would be more realistic had the environment changed for the worse. One respondent reflected that one could have the raft open and stated: ... if it had rained it would have been a completely different situation and closing the only opening .... there were three people on the edge, thus freeing pretty much area inside the raft. Had it been closed, and all sat inside the raft, it would had been seven times worse. Another respondent reported: It is clear that it should be as realistic as possible. And then I think partly it depends on the environment that the raft is in and on which participants who are in the raft. The idea of simulating the stress and the contemplation of their own experience to know when to be rescued was encoded frequently. It was perceived as difficult to simulate stress during an exercise when you were insured safety through information and in constant contact with the outside world through VHF, visually and through regular media contacts. Three respondents thought as follows: We had a VHF emergency radio with traffic all the time ... now there was always something happening. So one would have been able to isolate the raft even more. It is difficult to simulate the exercise with the psychological. It was not so hard for we knew that we would be rescued, we did not know when but we were not out completely in the open. I do not know if it really is possible to simulate the psychological stress really well in that you know you are safe. The experience of realism seems to be related to the difficult situation for the individual. Respondents who perceived themselves to be more affected by fatigue, had difficulty urinating, thought it was a hassle with crowds, etc. generally responded more positively about exercise realism than those who had it easier. One respondent with few symptoms during the exercise told: 36 I unfortunately had no problems, I was not seasick, I was not bored, I had no pain anywhere .... I had no problems with seasickness or anything, just positive. The same respondent reflected on the exercise: I thought it was simple. I had expectations that this would be worse and it would be tougher. It was clear that the respondent quite unnoticed had gone through the exercise while another respondent who was exhausted before the exercise, was probably seasick and had difficulty feeling trapped during the exercise told me that he had thought about canceling. During a fraction of a second so I thought about support units, maybe they could pick me up in an hour ... I did not know if I could cope with this The more affected respondent had a much more arduous and replied that the exercise was perceived to be realistic. I have a feeling that it was relatively close to reality and time made you become more fatigued which lengthens the time, and thus the physical requirements. Figure 4-1 illustrates how internal and external stressors affect the exercise participants depending on their experience, skills, personality and attitude. If exercise participant shall be adversely affected by stressors that seem to him to experience exercise more realistic. Experience Inner Stressor + Outer Stressor - = Expertise Figure 4-1. The process of the raft. 37 Perceived Realism 5 Discussion In the discussion chapter analyzes the results presented in the results section and go to the extent that it goes against the current literature. The focus of the discussion are the points that are in the study's problem. 5.1 Experiences The experience that respondents take with them is clearly of great value to them, something that they themselves explicitly expressed during the interviews. Both in the form of selfawareness and as a reference for those whose work instructing others. The respondents have learned more about the raft than a simple basic safety course and they have seen examples of successful leadership and cooperation. But they have only experienced this in a highly motivated and highly skilled team under low stress influence why it is difficult to say how large the value of this knowledge in a crisp survival situation. However, it is likely that these experiences should still increase their chances of survival in the event of a sharp survival situation. 5.2 Success Factors and Cooperation To help each other and work together to improve their situation in the raft was central. The success factors highlighted could be categorized as an interpersonal process in which it was important to keep a positive spirit by being respectful to one another and maintain control of the situation. It played an important leadership role where life raft master constantly oversaw every individual and his or her status, while the group's work was followed up. The other side of the concept, help each other, consisted of hands-on work in the aim to work to reduce the degenerative process in the raft. It was organized work and tasks were distributed so that everyone had a role and meaning. The collaboration was described probably based on their own experience and background. The cooperation appears to be the coping strategy used in the raft and this is described in various ways in the study referenced survival literature. For example, Nilsson (2010) in his book, "Survival at Sea," survival of the 3 primary and 3 secondary measures in order to survive in a raft. 38 These are: Measure Primary 1 Primary 2 Primary 3 Secondary 4 Secondary 5 Secondary 6 Solution Make sure that the liferaft is released and that equipment is clarified Make sure that the people on board, an initial care and protection Make sure to create routines so that everyone involved for capacity Make sure that the liferaft and equipment still works Ensure that persons on board shall oxygen, liquid and food Current data (Nilsson (2010), p. 102) Nilsson (2010) describes well the practical elements of survival in a life raft, but lacks analysis about the dynamics that occurs in groups in survival situations. Little is known of the weight of a good leadership that makes all the swimmers strive towards a common goal. In addition to cooperation, it is probable that knowledge and the high motivation level are major success factors. When all had undergone basic safety training but especially when three of the exercise participants work as instructors in relevant fields for exercise and this in connection with the lack of true stress made no bad decisions were taken. Because everyone saw the exercise as a fun challenge and could go down in the liferaft with an expectant of thrills and happy faces instead of fear for his life, it is reasonable to assume that this also was a factor in the successful stay. 5.3 Difficulty The study's problem included the question: "What was perceived to be the greatest difficulties on board the liferaft? ". The purpose of the question was to highlight the difficulties that were hardest for the common man and thereby able to point out what needs to be emphasis in education. It was hoped also to find new angles that have not previously been addressed. 5.3.1 Congestion Congestion is not mentioned as a problem in any of the survival literature that were included in the literature for the background theory for this study. Nor is it something that is conveyed in the Basic Safety courses. Although this lack could be interpreted that congestion was a minor problem that, in the absence of major problems, perceived as worse than it might have been, it was still an external stressor which affected the exercise participants negatively. All stressors have the ability to influence the distressed strongly negatively depending on how well 39 he is equipped with the ability to deal with the problem according Egidius (1981). Thanks to the group's relatively high robustness, it was the only one of the respondents who had big problems to deal with congestion and two of the respondents had moderate problems. It is possible that the positive effect on the body heat of being forced to lie so close together exceeds the negative effect of congestion. This could not be further studied in this study but would have been interesting for future studies to compare two rafts in the same climate with different clothing in order to clarify the difference. 5.3.2 Difficulty urinating The corresponding deficiency in the literature can be found on the difficulties that respondents felt around to defecate and in particular to urinate. What made the exercise participants had difficulty in urinating cannot be clearly determined. The concerns that respondents had about the difficulty urinating revolved around that it was hard to relax enough where it blocked the raft's movement and it was difficult with the physical proximity to the other. Not being able to urinate properly can lead to a variety of medical problems that include everything from urinary tract infection in damage to the bladder, chronic renal failure and uremia (Chandrasekar & Tilki, 2014, s.189-193). In order to facilitate urination aboard the raft there should be appropriate equipment for this. There are currently several variants of a tool that is intended to work in everything from the car to the stadium. If the acute cases can be shown to be a real risk it would have been appropriate to use a catheter. A Foley catheter, also called balloon catheter, the soft catheter can be inflated in one end to be held in place in the bladder. In cases where medical trained command available under the liferaft catheters should reasonably be included in the float equipment. What was not tested during exercise and that would be the last resort is to simply let the person urinate in the raft in a relaxed position. It is not a good solution because it is a nuisance and it increases the risk of seasickness and vomiting, but it is preferable to kidney failure. 40 It would be reasonable for themes of both congestion and difficulty with urination entering the survival of the literature and finds their way into the courses held within the framework of the STCW. 5.4 Lack of expected difficulties The literature study to the theory section of this study revealed a number of difficulties in survival literature which survivors had met in real situations. These difficulties aligned quite well with the expected difficulties that respondents had before exercise. It explains why these difficulties were not a factor in the exercise. 5.4.1 Cooling / Hypothermia When it comes to cooling and hypothermia it does not seem as if any of exercise participants were affected. The air temperature was during the days between 12-16 ° C and dropped overnight to more than 7 ° C and the mean temperature of the water was 15.2 ° C. These temperatures were quite sufficient to make time to cool down a person so much that he becomes hypothermic. The reason why this did not occur seems to depend on several factors. Exercise participants were dressed in a SOLAS approved 6-hour survival suit. The requirement for such a survival suit is that a person may be in the zero degree water for 6 hours without losing more than 2 ° C in body temperature. This was therefore to exercise the participants were well prepared for the current climate. The cold water and cold raft bottom were often described as one of the biggest problems in survival literature, particularly when the insulating bottom of the raft is described as impossible to fill with air after they have been embarked. This was, however, quite excellent for exercise participants and the thick air cushion gave probably good insulation from the cold. Congestion on board meant that the exercise participants had contact with each other all the time. When the human body gives off about 100 watts of heat per hour (Golden & Tipton, 2002) helped this too this to keep the chill off. 5.4.2 Seasickness The lack of seasickness in most of the exercise participants could be explained by the fact that the life-raft was anchored and had a movement pattern that was not in the vicinity of the frequency range around 0.2 Hz which gives the strongest stimulus (Lackner, 2014). Another possibility is that exercise participants responded well to anti-seasickness tablets ingested immediately after embarkation in which case shows the importance of taking the tablets as soon as possible. Also, it was possible to keep at least one of the openings to the raft open during most of the exercise which was also positive to counter seasickness, both by providing fresh air and give training participants a reference point on the horizon. However, so it should be kept in mind that the exercise participants worst affected by seasickness, according to respondents, were not included in the sample of interviewees. 5.4.3 Dehydration Dehydration during a short period of 30h in the current climate is no greater risk in itself. But if a person suffering from seasickness, diuresis, diarrhea, or at worst, a combination that is a likely risk. The absence of both cold and seasickness, and that the dry embarkation prevented 41 involuntary ingestion of seawater, and thus reduced the risk of diarrhea and dehydration during this exercise. 5.5 Comments on the equipment The respondents said that they thought that the equipment was adequate and that they had confidence in it. The most frequent answer to the question of views on the equipment was that there was no equipment to facilitate urination. It is not unreasonable to assume that respondents ideas and suggestions for improvements based on the principle that "necessity is the mother of invention". Exercise participants tried to adapt to the distress that they faced and to some extent overcome the shortcomings of the development of working methods and to some extent adaptation of existing equipment. The main problems revolved around congestion and difficulty urinating so probably used a lot of cognitive force to find ways to deal with this, which also affects the results. Since there are a number of solutions to systems that are designed to allow urination in various situations, such as in the car while driving and at a sports stadium during the event and neither weigh much or take much space there should be a requirement to supplement with such equipment. 42 5.6 Significant factors for future planning and implementation of similar exercises. Being in a survival situation characterized by one or more deficiencies, often in mutual influence of an individual or group of individuals. It could be lack of food and water, lack of heat or warm clothing or lack of experience and knowledge of the situation that makes it difficult to make informed decisions. Participants in the raft exercise had different experiences of the exercise. Some were seasick and had nausea to varying degrees, all felt that congestion was stressful and that it was difficult to urinate. Someone had concerns with the claustrophobic element while someone was quite unmoved by the external influence. During the interviews, respondents had several examples of strains that either worried for or things that could happen and make it even more difficult for the crew on board the raft. Each of these pressures and possible events were encoded in the open coding semantically according to their designation. These codes were categorized in turn to internal and external events that led to the stress, either at the individual or the group. The common thread which tied the encoding to the study's core process, thoughts about realism, was stressors and the assumption of stressor relation to respondents' ability to handle the situation which implies a higher degree of perceived realism. Despite the raft containing a small number of participants and the total number of external stressors were relatively few, the interplay between internal and external stressors and individuals is complex. It is reasonable to assume that the process is not additive but synergistic effects affecting stress relate to the individual. In other words, the whole is greater than the sum of the parts. This should mean that the more stressors that affect an individual, the higher is the probability that the individual over time reduces their ability to handle the situation, which in turn triggers internal stressors that lowers an individual's self-confidence and positive attitude. This could lead to, as some respondents stated, a reduced ability to cooperate and a breeding ground for conflicts. The assumption is in good agreement with Nilsson (2010) and Golden & Tipton (2002) survival literature and their principles of survival, which says that the more influence the 43 distressed person is, the more it must work to improve their situation. This is so that sufficient time for help to arrive. This describes the respondents is a clear strategy to cope with the difficulties that the exercise entailed. 5.6.1 Theoretical framework for exercises As mentioned earlier, an exercise according to Transport Agency's regulation should as far as possible be carried out as realistically as possible (TFHS 2009: 93 Rule 19, paragraph 3.2). It appeared during the interviews to be important for respondents to evaluate their experiences based on an estimate of the exercise realism. In order not to end up in ontological discussions about the nature of reality, the study has been based on the individual's own experiences to define realism, hence the perceived realism. The reason that respondents raised Realism as an important theme is probably because it is an aspect of one's own experience, which is a form of empirical knowledge or a posterior knowledge (Egidius, 1981), that is, knowledge that is impossible. To this knowledge to have a value for the individual it must have a denomination or be valued by how authentic it is. It is likely that this denomination is the experience of authenticity or study focuses on, perceived realism. The assumption that the experience of a Practice of various stressors affects how a person evaluates the realism of the exercise is essential. It gives us an indication that it is a viable approach for an exercise planners to take into account the environment and how it affects the individual in order to create an exercise that is as realistic as possible. The exercise study highlights are somewhat generalizable outside a crew leaving a ship where everyone is well versed in survival craft, had a training in Basic Safety with naval experience. In contrast, an exercise that many respondents stated, are not realistic prompted by a ferry that gets abandoned by passengers of different ages unfamiliar environment and lack of understanding of the situation. It is reasonable to assume that the crew on passenger ferries with large numbers of passengers need to be prepared for other circumstances and thus are trained in a different kind of realism. A type of realism with injuries to passengers, overweight and less capable people in survival terms. 5.6.2 Development Opportunities Based on the above assumption, it should be possible to create a structured model that takes into account both the dynamic as static stressors to create an exercise that is perceived to be as realistic as possible. By planning scenario, identify stressors and 39 Exercise participants' experiences, skills and to some extent personality, have a baseline to work from. The continued work should include a thorough risk analysis and measures to prevent accidents and injuries. By monitoring stressors and monitor exercise participants in vivo, one would be able to continuously make assessment of the participants' status. The fine weather conditions during the exercise allowed the participants to open the raft one opening and had 1-3 people placed there, this meant that only 8 to 10 people were forced to share the space shall be designed for 12. By having at least one of the ports open, the raft could be additionally vented better reducing the risk of seasickness. If they are forced to keep the raft openings closed, either through a fictitious scenario or, for example by showering the raft with a fire hose had it with simple means been able to force a tougher situation. This could contribute to an increased sense of realism and thereby stronger reactions and more experience. Unfortunately, many stressors are uncontrollable in the sense that they cannot be affected when conducting exercises at sea. It would be interesting if there was an opportunity to have access to a large pool indoors where they can influence wind, waves and temperature along with technical aids such as sensors to measure exercise participants physical status. With such an exercise platform would both exercises performed with great flexibility as research with controlled variables within the Human Factors without a large safety. 5.6.3 Measurement methods Based on the above discussion and suggestions for approaches on planning exercises, it would be interesting to measure the exercise participants' experiences of different stressors systematically. To avoid that participants leave the unreliable data, it would be appropriate to use an anonymous questionnaire containing questions on various typical signs of such seasickness, dehydration, mental stress and group dynamic processes. Advantageously could also questions about the overall perceived realism in relation to an imaginary real situation which opens the bivariate analysis of the results. 40 Within the framework of SMACS a technological ambition and it would be interesting if one uses modern remote reading sensors to measure acceleration and motion, temperature, heart rate and other physical measurements for continuous in vivo, monitor exercise participants. Unfortunately, does not study this is why it is left open for other writers to do a more thorough analysis of knowledge. 5.6.4 Canceling an exercise A clear positive attitude towards the right to cancel was clear and was reproduced by many respondents. This setting allowed all on the raft to time terminate the exercise without reprisal and loss of compensation. Many exercise participants were competitive and motivated to complete the exercise. What was missing was a limit at which the instructor or master canceled the exercise for one or for all. Decisions based on safety or medical reasons should not only be on the individual but should be within the framework of planning with clear values. 5.7 Discussion Method It discusses the chosen method's advantages and disadvantages, and the study's validity, reliability and generalizability. 5.7.1 grounded theory The purpose of this study was to document the life raft exercise using exercise participants' stories about their experiences. To see what happened in the raft for over 30 hours and, so to speak, see the exercise by the participants eyes was chosen a qualitative approach whose aim was an unprejudiced approach of research and to capture as many aspects of the exercise is possible. When it comes to quality assurance of qualitative methods in general and grounded theory, in particular, there is, according Gyvå (2003) a discussion of whether it is possible to examine the validity and reliability in the same way as with quantitative methods. The concept of validity aims of the study measures what was to be measured and reliability is about the accuracy of the measurement. Another way to rephrase this question of quality, is that after the study's publication, ask respondents whether they recognize themselves in the results and descriptions. Gyvå (2003) argues in his chapter on quality assurance of grounded theory that: 41 Grounded Theory is simply a way to the new theory consisting of well-founded assumptions about how things fit together and interact from a player perspective, and it is this which can be quality assured. (P.87) What Gyvå (2003) argues that in order to assure the quality of grounded theory, both the production as the result of quality assurance. Display quality is then an accurate description of how proceeded and how to present their research perspective, which means creating a transparency of the study. One possible way to prove the reliability of results, refer Gyvå (2003) a number of issues that are considered reliability criteria and shall be answered with yes on grounded theory have been used. These are: Have concepts developed? Have the concepts been related to each other in a systematic way? There are several conceptual relationships? The categories are well developed? Is there much variation in theory? Is there a process in the study? (P.87) Then there is a built-in difficulty to estimate the quality of the study provided assessment of how well the study succeeded in achieving these above goals for the interested reader. 5.7.2 Interviews The choice to use interviews for data collection was judged to be the most effective way to take advantage of the exercise participants' feelings, perceptions and experiences. The period for implementation of the interviews, 30-40 minutes per interview, was also well balanced to obtain all relevant information but still give a manageable amount of transcribing and coding. Transliteration of the six respondents' interviews, pilot interview Excluded, took about 19½ hours. The question asks the respondent to retell the entire exercise in short terms (Annex 2) filled a very important role in launching the respondent's memory and it was clear that the answers became more sterling for this question. However, you cannot with certainty say that all the information came up in the interview. 5.7.3 The validity, reliability and generalizability The validity of the results expected to be good, then it is entirely based on the respondents' thoughts about their own experiences. The interview questions were open and allowed the respondent to freely reflect only a small steering around topics. The coding was done was more of a compilation of common denominators and frequency of responses that dealt with the same subjects. This meant that only a small need for interpretation there, which reasonably reduces the risk of possible misinterpretation or over-interpretation distorts the respondents' experiences. 42 However, what should be questioned is the generalizability of the respondents' experience in relation to a crisp survival situation. The selection of exercise participants gave a highly motivated group of people who were in better physical shape and with a higher skill level than normal. In addition to this lack even the psychological stress of being in a life-threatening situation, which clearly limits the ability to elicit more lifelike experiences. It is not improbable that what was perceived as the greatest difficulties during exercise, urinating and congestion, had not been considered to be major difficulties in a stark situation. Another weakness of the report is that important lessons learned from the exercise participants who discontinued and could not be captured when the person was not contactable. Similarly, there is a deficiency when only one in six respondents were women, which probably means that the width of the experience of the respondents decreased. Finally, it can be a problem that the interviews were conducted approximately five months after the exercise, this entailed likely that some information was lost and that they like "Lumparhistorier" received more positively biased retelling. 43 6 Conclusions and recommendations for future research The exercise has exercise participants experienced an example of a successful collaboration and a strategy of always trying to improve their situation. These experiences probably constitutes a basis for an increased ability to cope in a real-life situation. For a number of exercise participants having these experiences was also of great value as something to refer to when they train in the field. The success factors that appear to have been most important in this exercise were: Cooperation, constantly trying to improve their situation, good leadership, knowledge of the liferaft and to keep each other busy. According to the exercise participants were the biggest difficulties congestion on board and difficulty urinating. Although all had undergone basic safety course and sample sat in a life raft had that knowledge conveyed in education. Congestion in the raft was experienced by primarily as a disturbing moment when all movements had to be made in cooperation with the others. In some cases, crowding was perceived even as something mentally tough and the word claustrophobic mentioned. As many other risks and dangers never hit the respondents during the exercise, it is impossible to say whether this is a risk in a real-life survival situation, or if it's just a convenience issue. The difficulty urinating due, according to, the respondents themselves on the raft movements and that these made it difficult to relax enough to be able to urinate. Not being able to urinate can cause urinary tract infections, damage to the bladder, and in the worst case, damage to the kidneys. Whether there is a real risk of this in a stark situation where emergency means that you are not as restrained by urinating in the raft, is not possible to reliably interpret. Despite the surprise at how small the raft was, respondents still a lot of confidence in the equipment and considers it appropriate. What could have been done better liferaft is a tool that facilitates urination. This applies both to remedy the problems that exercise participants experienced with difficulty urinating, and to urinate in the raft with closed openings, if circumstances demand it, without risking an insanitary environment in the raft. The study suggests that exercise participants' experience of realism seem to be directly correlated to the influence of external and internal stressors. Then each exercise participant's knowledge, experience, personality and attitude counteracts the negative effects of stress unclean, it should be successfully adapting the level of stress to get as much qualitative experiences as possible from one exercise without jeopardizing safety. The current literature on the topic of survival at sea is mostly based on empirical data from sharp emergencies throughout history, so it is not possible to consider that this important subject is sufficiently illuminated. In addition, the experience of those who died as a result of being forced to abandon their vessel lost. For that reason ought to research in the area continue with the exercises, which provide different stressors different emphasis and perhaps use control groups to isolate key factors to develop both knowledge and equipment. 44 References Armstrong, LE, Ganio, MS, Casa, DJ, Lee, EC, McDermott, BP, Klau, JF,. . . Lieberman, H., R. (2012). Mild dehydration Affects mood in healthy young women. The Journal of Nutrition, 142(2), 382-388. doi: 10.3945 / jn.111.142000 Aslan, G. G., Songu, M., & Aslan, A. (2012). Spectrum of Symptoms in Motion Sickness. The Journal of International Advanced Otology, 8(2) the 292nd Bennett, J. A. (2000). Dehydration: Hazards and Benefits. Geriatric Nursing, 21 (2), 84-88. doi: 10.1067 / mgn.2000.107135 Chandrasekar, T., & Tilki, D. (2014). Acute Urinary Retention. In A.S. Merseburger, M. A. Kuczyk, & JW Moul (Eds.), Urology at a Glance (pp. 189-193): Springer Berlin Heidelberg. Cowings, P. S., & Toscano, W. B. (2000). Autogenic-Feedback Training Exercise Is Superior to promethazine for the Control of Motion Sickness Symptoms. The Journal of Clinical Pharmacology, 40 (10), 1154-1165. doi: 10.1177 / 009127000004001010 Cullberg, J. (1992). Crisis and Development Johan Cullberg. Stockholm :: Nature and culture. Dahlman, J., Sjors, A., Lindstrom, J., Ledin, T., Falkmer, T., HHJ. Quality Improvements, in. O. l. i. v. o. s. a.,. . . School, J. (2009). Performance and Autonomic Responses During Motion Sickness. Human Factors: The Journal of the Human Factors and Ergonomics Society, 51 (1), 56-56. doi: 10.1177 / 0018720809332848 Denscombe, M. (2009). The Good Research Guide. Swedish Research Guide: for small scale research in the social sciences / Martyn Denscombe; Translation: Per Larson (2nd ed. Ed.). Lund :: Studentlitteratur. Egidius, H. (1981). Psychological basic concepts: an encyclopedia / Henry Egidius ([New, revid. Ed.], Ed.). Lund :: Liber Teaching materials. Fejes, A., editor., & Thornberg, R., Editor. (2009). Handbook of qualitative analysis / Andreas Fejes and Robert Thornberg (ed.) (1st ed. Ed.). Stockholm :: Liber. Ganio, MS, Armstrong, LE, Casa, DJ, McDermott, BP, Lee, EC, Yamamoto, LM, . . . Lieberman, H., R. (2011). Mild dehydration impairs cognitive performance and Mood of but. British Journal of Nutritione; 106(10), 1535-1543rd doi: 10.1017 / S0007114511002005 Golden, F., & Tipton, M. (2002). Essentials of Sea Survival: Human Kinetics. Golding, J. F. (2006). Motion sickness susceptibility. Autonomic Neuroscience: Basic & Clinical, 129 (1-2), 67-76. doi: 10.1016 / j.autneu.2006.07.019 Graybiel, A., & Knepton, J. (1976). Sopite syndrome - A sometimes the sole manifestation of motion sickness. Guvå, G., & Hylander, I. (2003). Grounded theory: a theory-generating research perspectives / Ms Guvå, Ingrid Hylander (1st ed. Ed.). Stockholm :: Liber. 45 Lackner, J. R. (2014). Motion Sickness: more than nausea and vomiting. Experimental Brain Research, 232 (8), 2493-2510. doi: 10.1007 / s00221-014-4008-8 Mariners, A. S. A. f. S. C. (2014). About-the-project. Retrieved from 28th September http://smacs-project.eu/about-the-project Matsangas, P. McCauley, ME, & Becker, W. (2014). The Effect of Mild Motion Sickness and Sopite Syndrome on Multitasking Cognitive Performance. Human Factors: The Journal of the Human Factors and Ergonomics Society, 56 (6), 1124-1135. doi: 10.1177 / 0018720814522484 Mekjavic, IB, Tipton, MJ, Gennser, M., & Eiken, O. (2001). Motion Sickness potentiates core cooling During immersion in humans. The Journal of Physiology, 535 (2), 619623. doi: 10.1111 / j.1469-7793.2001.00619.x Nilsson, S. (2010). Handbook for Survival at Sea / Stefan Nilsson (second, [omarb.] Ed. Ed.). Fairfield :: Stefan Nilsson maritime safety. Organization., IM, & Other., IC, o. T. a. C. o. S. (2011). Including the STCW 2010 Manila Amendments: STCW Convention and STCW Code (2011 ed. Ed.). London :: International Maritime Organization. Publisher., I. M. O. (2007). Solas: 2006 Amendments. London :: International Maritime Organization. Publisher., I. M. O. (2010). Life-Saving Appliances: Including the LSA Code (2010 ed. (2nd ed.) ed.). London :: International Maritime Organization. Reason, J. T., & Brand, J. J. (1975). Motion sickness. London: Academic Press. Schmäl, F. (2013). Neuronal Mechanismp AND The treatment of againstion Sickness. Pharmacology, 91(3-4), 229. doi: 10.1159 / 000350185 Stern, R. M. & Koch, K. L. (1996). Motion Sickness and Differential Susceptibility. Current DirectiWed in Psycho Logical Science, 5(4), 115-120th doi: 10.1111 / 1467- 8721.ep11452777 Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI 2014). Oceanographic Observations. Retrieved 23rd November, 2014, from http: // Open Data-Downloadkey ocobs.smhi.se/explore/ Treisman, M. (1977). Motion Sickness: An Evolutionary Hypothesis. Science, 197 (4302); 493-495. doi: 10.1126 / science.301659 Trost, J. (2010). Qualitative interviews / Jan Trost (4th, [omarb.] Ed. Ed.). Lund :: Studentlitteratur. Turk, E. E. (2010). Hypothermia. Forensic Science, Medicine, and Pathology, 6 (2), 106-115. doi: 10.1007 / s12024-010-9142-4 Warwick Evans LA, Symons, N., Fitch, T., & Burrows, L. (1998). Evaluating Sensory Conflict and postural instability. Theories of motion sickness. Brain Research Bulletin, 47(5), 465-469. doi: 10.1016 / S0361-9230 (98) 00090-2 46 Yates, BJ, Miller, AD, & Lucot, JB (1998). Physiological basis and Pharmacology of theion sickness: An updatea. Brain researcH bulletin 47(5), 395-406th doi: 10.1016 / S0361-9230 (98) 00092-6 47 Appendix 1. Letter to Exercise Participants Hell o, We are two students who study for master program at Chalmers University of Technology. During our fourth and last year we write a thesis and have chosen to write about the life raft exercise that you participated in and held in late May 2014 outside Gothenburg. Data collection for the study will be achieved primarily through interviews with participants from the liferaft exercise. The interview will take about 30 minutes and will be recorded using the voice recorder. The material is treated confidentially but anonymous quotes may be used in the finished paper. Your participation is voluntary and you can choose at any time to cancel your participation by notifying us by phone or email. We will during V.39 contact you to make an appointment for interviews Do you have any questions about the study or your participation, you are welcome to get in touch with us. Supervisor of us students, Fredrik Forsman. Best Regards Karl Nordstrom and Joachim Reif Contact Details Karl Nordstrom Joachim Reif karlno @ student.chalmers.se [email protected] 48 0738-28 53 10 0702-10 00:54 Appendix 2. Interview Guide Version 1 Interview Guide for participants in the life raft exercise Before we start the interview: 1. Welcome and thank you for taking the time for our study. Presentation by Charlie and homecooked. 2. The purpose of our study is to is to document feelings, experiences from those who participated in the exercise. 3. The set-up is that we have some questions we want to ask about the liferaft exercise that you participated in the spring. The questions and the interview is expected to take 30 - 40 minutes. 4. Everything said here during the interview will be handled confidentially but anonymised materials may be used in the study. Interview will be recorded and then transcribed by us. 5. Your participation is completely voluntary and you may at any time terminate your participation. 6. Some questions before we begin? Theme 1 - Before exercise What is your background? (Knowledge, education and work) How would you describe your physical and mental genomic status before exercise? What made you decided to participate? What expectations did you have before exercise? Theme 2 - Exercise Can you describe the training process? What do you think are key success factors in this exercise? Can you tell us about the difficulties you experienced during the exercise? (Physical, mental, materials, etc.) Which of these difficulties did you find most difficult to deal with? Tell us a little about how you experience the cooperation in the raft between the participants? Theme 3 - After the exercise What experience do you bring from the exercise? How did you experience your physical and mental status after exercise? Would you now after the exercise prepared yourself in a better way? How do you any comments on the equipment? Did you miss anything about the implementation of the exercise? (Planning, support, etc.) Theme 4 - After the interview Was there anything that you think that the interview did not address? 49 Appendix 3. Interview Guide Version 2 Interview Guide for participants in the life raft exercise Before we start the interview: 1. Welcome and thank you for taking the time for our study. Presentation of Donald and Homecooked. 2. The purpose of our study is to is to document feelings, experiences from those who participated in the exercise. 3. The set-up is that we have some questions we want to ask about the liferaft exercise that you participated in the spring. The questions and the interview is expected to take 30 - 40 minutes. 4. Everything said here during the interview will be handled confidentially although not identified materials may be used in the study. The interview will be recorded and then transcribed by us. 5. Your participation is completely voluntary and you may at any time terminate your participation. 6. Some questions before we begin? Theme 1 - Before exercise What is your background? (Knowledge, education and work) How would you describe your physical psych Kingdom and mental status before exercise? What made you decided to participate? What expectations did you have before exercise? Theme 2 - Exercise Can you describe the training process with your eyes? What do you think are key success factors in this exercise? Can you tell us about the difficulties you experienced during the exercise? (Physical, mental, materials, etc.) Tell us more about your physical reactions to being in the raft? (If difficulty urinating, have you had that problem before, do you think it was due to shyness or raft movements?) Tell us a little about how you experience the cooperation in the raft between the participants? Theme 3 - After the exercise What experience do you bring from the exercise? How did you experience your physical and mental status after exercise? Would you now after the exercise prepared yourself in a better way? How do you any comments on the equipment? What do you think of the exercise's realism? Theme 4 - After the interview Was there anything that you think that the interview did not address? 50 Appendix 4. Consent Form Consent Form Name Personnummer I have orally informed about the study and have received the attached written information. I am aware that my participation is voluntary and that I, at any time and without explanation can cancel my participation. I hereby give my consent to participate in the above study: Date: The participant underskrift Name Clarifynde 51 Appendix 5. Description and analysis Tar get Study prolonged stay in the liferaft with SOLAS equipment, by filling a raft for 8-12 people offshore and let them stay in the raft wearing a survival suit and simulate time for a "normal" rescue operation in distant waters 24-48 hours. SEQUENCE OF EVENTS The subjects will act crew onboard monitoring the ship and bring it to a predetermined route until the alarm if the ship abandonment goes. When that happens, the subjects abandon ship during a certain time pressure. When the vessel is evacuated by the subjects passes this to be just surveillance vessel for exercise. The raft be provided without external influence until sökövningen begins. Depending on wind and current can raft anchored during the trial and then released some time before sökövningen started. Sökövningen continues until the subjects were rescued on board the SAR unit. Timetable Monday, 5.26 Start time 16:00 departure with surveillance vessel from berth Alarm 18:00 abandon ship 18:20 the ship has been wrecked, all must be discarded. In 6H raft Tuesday, 5.27 In the raft 24h The raft Wednesday, 05/28 0:00 alarm JRCC sökövning begins ? H The raft Documentation Ingående notrvju foRe ocH finishir försöket in group / couple / Learm (Beroende on group composition). The interviews were filmed. During the trial also filmed sequence from inside the raft, and from ships outside. It should also be shot from SAR units during sökövningen. 52 Staffing For the implementation of this need the following staffing (sökövning excluded): 53 6 man raft - 1filmare, 1sjukvård, 1nautisk skills, 3 others - Ev is a larger raft desirable (among subjects is the variation of interest, gender, physics, skills, age) 2 skipper to övervakningsbåt 2 Crew / lookout for övervakningsbåt 2 to the supply / workboat (At least one of the people in the boats shall have a further sjukvårdutbilning.) 1 filmmakers from boat 1 stand on land, help with food delivery to båtbesättning etc. tot. Minimum 16 people Vessel Monitoring the boat must have: Sufficient bunker capacity Ability to take on board all the subjects covered Well-functioning navigation equipment AIS Radar surveillance boat should have: two berths galley toilet Supply / workboat shall have: good opportunities to tow the raft Supply / workboat should have: good speed Other Equipment New SOLAS approved raft incl. equipment (a-pack) New costumes for added security. Portable VHF Camera equipment Risks FOUL Dehydration Cooling Seasickness Other accidents, falls and gets hurt. Hurt each other, trampling located on each other. Psychologically uncomfortable Physical inconvenient 54 Drowning 55 Prevention Monitoring Vessels with constant lookout. Work / supplybåt to quickly tow raft escape danger, etc. Healthcare Proficient in both raft and on övervakningsbåt Surveillance out of everyone's health during the study. Fleet Officers with access to radio contact with surveillance vessels. The medical certificates for seafarers for volunteers, fully healthy. Get in touch with JRCC and Stockholm radio and ask them to send out an NTM before. During Issues Is SOLAS equipment usable and sufficiently user-friendly? See what's happening in the raft during the study. Seasickness. How to solve their bodily needs without taking excessive risks? Psychological pressure? Physical stress? Can I place in the raft? How inconvenient is that after 1, 6, 12, 24, 36, 48 Hrs? 56
© Copyright 2024