1. No category

Årgång 39, 201 5
Nummer 1
Hemmesjö socken
med Åryd, Billa,
Hemmesjö, Risinge,
Södra Åreda och
Gummatorp
Hemmesjöbygden
Sång och musik med kören
Tonträffen
på temat
Gott och Blandat
Söndagen den 29 mars kl 14 i
Risingegården.
Årsmöte i Hemmesjö
hembygdsförening
Vi bjuder på söndagskaffe
Välkommen!
(Resten av årets program på sidan 7)
Årsavgiften i Hemmesjö hembygdsförening
2015 är 50 kr per person. Inbetalningskort
bifogas.
Plusgiro 72 98 81 -3.
(Strunta i inbetalningskortet om du redan betalt.)
Många medlemmar - föreningens styrka.
www.hembygd.se/hemmesjo
www.aryd.se
epost till [email protected]
Redaktör för Hemmesjöbygden: Claes Lissing. 0470-77 43 15.
Mycket av innehållet i detta nummer av Hemmesjöbygden handlar om Åry
herrgård. Om personer som bott och verkat där. Och det kan ju passa bra just
i vår när herrgården byter ägare. Vi passar på att hälsa de nya ägarna
välkomna till denna gård med anor från medeltiden. Byggnaden är dock inte
så gammal. Den är "bara" cirka 185 år.
Karl Herman Johansson och
Edwin Ohlsson
Hemmesjö hembygdsförening har nyligen fått ta emot bl.a. några brev
adresserade till sågverksarbetaren K H Johansson i Åryd.
Vem var K H Johansson? Han var född 1882 och arbetade som stabbläggare
och torkmästare vid sågen i Åryd. Han var bosatt i Norrlandskasernen på
Masugnsvägen och på Lyckås nära kvarnen i Åryd. Under 1900-talets första
hälft var han mycket aktiv i föreningsliv och i det kommunala. På denna tid,
ända fram till 1950-talets början, var
Hemmesjö socken en egen kommun. Där
var han ledamot i kommunalfullmäktige,
dess ordförande i nio år, samt ledamot och
ordförande i bl.a. taxeringsnämnd och
valnämnd. I 26 år, varav 10 som
ordförande, satt han i styrelsen för
Svenska
Sågverksindustriarbetarförbundets
avdelning i Åryd. Han var med och
startade Åryds IK,
Kooperativa
föreningen och schackklubben. Han var
aktiv i nykterhetslogen Verdandi och
ansedd som en respekterad och aktad
person med gedigna kunskaper.
Några av breven kom från disponent Edwin Ohlsson. Vem var han?
Edwin Ohlsson var född 1866. Han köpte 1903 hela Årydskomplexet med
mark och stora skogar och byggde upp det stora sågverk (där Åryds
2
industriby nu finns) som hade en
arbetsstyrka på flera hundra man fram
till mitten av 1950-talet. 1926 flyttade
han till Åryd med herrgården som
bostad. 1951, då Edwin Ohlsson är en
gammal man och lämnat över driften
av företaget till en son, skriver han
följande brev till K H Johansson i
samband med att Hemmesjö kommun
går upp i Östra Torsås storkommun.
Major Hakon Gisle, yngste son till
Edwin Ohlsson, har sedan mitten av
1940-talet tagit över företagets ledning
men har svårt med strukturrationaliseringen och Edwin Ohlsson
tvingas nu se hur det går allt sämre för
företaget. Här följer brevet i sin helhet:
Åryd 17 dec. 1951
Till Kommunalfullmäktiges ordförande
K. H. Johansson
Åryd
För det telegram, som jag hade glädjen att emottaga från Hemmesjö
kommuns kommunalmän vid dess avskedssamkväm, bringar jag härmed Er
alla mitt hjärtliga tack. Det vittnar om vänlig hågkomst, som värmer hjärtat
på gamla dar, då man enligt naturens ordning befinner sig avkopplad från
den verksamhet som varit en kär! Ett samkväm i avskedets tecken medför en
känsla av vemod, men utvecklingen kräver sitt offer. Vi leva i en
reformationstid och det reformeras ivrigt på alla områden, varvid mångt och
mycket gammalt av beprövat värde, som skulle stärka stommen i det nya, i
brådskan kastas över bord, och nu står Statsskeppet och stampar i
bränningar! De sju feta åren kommer oundvikligen att följas av sju magra.
Jag fruktar för dem, men säger som kärringen, då hon for ut för
Trollhättefallen – "Styre Gud så går det väl!" Och vi få hoppas det bästa!
3
Jag har under ett långt liv varit verksam, som ledare på olika platser i vårt
land, men ingenstädes har jag mött en sådan trevnad och lojalitet, som
bland de anställda på Åryd. Det har skapat en samhörighetskänsla, som i
denna stund bereder mig glädje att tänka på. Det är mitt livselixir!
Jag är viss om att verksamheten kommer att fortsätta i samma anda, trots
svårigheter att bekämpa som aldrig förr, men svårigheter är till för att
övervinnas och nya uppslag växa fram under kampen, som icke får vara
inbördes, utan gemensam för att göra företaget bärkraftigt till ömsesidigt
gagn!
Detta är mitt hopp, och framför nu mitt tack till kamraterna för gången tid
och inför julen en tillönskan om en god helg och ett gott nytt år från
Er tillgivne gamle disponent
A Edwin Ohlsson
Ett annat brev, också det från
Edwin Ohlsson, är daterat den 30 dec 1938 och ställt till K H Johansson som
representant för fackföreningen. Några veckor tidigare har Edwin Ohlsson
meddelat att de höga timmerpriserna gör att man måste minska på driften
vid sågen och enbart ha dagskift och därmed säga upp en del arbetare. Men
det är nog inte enbart timmerpriserna som är orsaken. I brevet ondgör sig
Edwin Ohlsson över en flertal förhållande:
"Den allmänna politik som nu råder förkväver industrins möjligheter att
existera. . . . . .
RLF och skogsbönderna vill endast sälja till
högkonjunkturpriser. . . . . . . Skogsarbetarna fordra högre löner av oss. . . . . . De
konkurrerande cirkelsågverken, obundna som de äro, kunna inrätta sig på
ett billigare sätt med relativt låga löner. . . . . . Därtill kommer den stadiga
löneskruven som vi haft känning av tvenne år å rad. . . . . Betungande ökning
i form av semesterbidrag. "
Sist i brevet kommer en kommentar om en uppsägning av en son till K H
Johansson:
"Vad er son beträffar så har jag inget emot honom. Jag har observerat
honom och funnit honom vara en arbetsam man men det är en mänsklig
gärning jag följer att i första hand se till att de gifta männen, såvitt möjligt,
få sysselsättning och säkert delar ni min åsigt vid närmare eftertanke. Ni äro
ju 3 i Eder familj som ha arbete. Er yngste son är ogift och har utan tvivel
4
lätt att skaffa sig sysselsättning annorstädes. "
Det här synsättet, att antalet anställningsår inte bestämde turordningen vid
uppsägning, stöddes också av Svenska Sågverksarbetarförbundet, som
skriver i ett brev till K H Johansson:
"Dylika fall anse vi böra bedömas med hänsyn till deras sociala inverkan,
och det är klart att man då nödgas sätta försörjningsplikten i första
rummet. "
Blandat från bygden
Åryds Lanthandel
Med början i april kommer Åryds Lanthandel i samarbete med Växjö
kommun att kunna erbjuda hemkörning av varor från affären. Efter en
beställning per telefon eller epost levereras varorna hem. Det finns inga
begränsningar som att man måste vara sjuk eller åldrig utan det skall vara
öppet för alla. Huvudsaken är att tjänsten används med gott omdöme.
Närmare regler om beställning, leverans, verksamhetsområde, betalning mm
kommer snart på affärens reklamblad. Vi hoppas att detta blir givande både
för kunderna och affären!
Åryd direkt
Nu blir det en ny möjlighet för boende och företagare i Åryd med omnejd
att ställa frågor till politiker och tjänstemän i Växjö kommun. Det kan gälla
boende, trafik, kommunikationer, landsbygdsutveckling, skola, natur och
mycket annat.
Den 13 april kl 18.30 träffas vi i matsalen på Åryds skola. Vi hoppas på stort
deltagande och att inbjudan via posten skall fungera denna gång.
Dator till föreningen
Växjöföretaget IT Office Partner som bl a arbetar med att förse företag med
nya datorer har till ideella föreningar delat ut inbytesdatorer. Efter ansökan
med motivering har Hemmesjö hembygdsförening (och flera andra
hembygdsföreningar) fått en stationär dator med Windows 7. Vår dator finns
redan tillgänglig så att besökare snabbt skall kunna söka fotografier,
tidningsklipp och kunna leta bland alla dokument i vårt arkiv. Vi tackar IT
Office Partner för gåvan!
5
Ungdomsprojekt
Hemmesjö hembygdsförening har beslutat att ekonomiskt stödja Åryds IK i
ett 3-årigt ungdomsprojekt som tar sin början våren 2015. Det innebär bl.a.
satsning på fotboll för flickor och pojkar med professionell tränare och
möjlighet för talangfulla ungdomar att utvecklas i Åryd.
Bron till Ugnsholmen i Årydsjön.
Det har snart gått 10 år sedan arbetet med bron till Ugnsholmen startade
med att köra sten för att bygga upp grunden som bron vilar på. Sommaren
2009 invigdes bron och Ugnsholmen har sedan dess varit flitigt besökt. Tack
och lov har området klarat sig från nerskräpning och förstörelse. Men tidens
tand gnager! På brons träytor växer mycket lavar som håller fukt och på sikt
bryter ner träet. I år gör vi en insats med att skrapa eller borsta ytorna. Till
det arbetet behövs frivillig arbetskraft och du är välkommen att hjälpa till.
Håll utkik efter inbjudan. En mer storslagen arbetsplats är svårt att tänka sig.
Vitarörsvägen, igen!
I förra numret beskrevs den
märkliga och kulturmiljömässigt misslyckade ombyggnaden av Vitarörsvägen ner mot
Årydsjön.
Det hör till saken att Vägverket
(nu Trafikverket) på 1990-talet
hade ett "Projekt kulturvägar –
bevarandevärda vägmiljöer".
Hemmesjö hembygdsförening blev tillfrågad och angav fyra intressanta
vägar: Masugnsvägen i Åryd, vägen genom Hemmesjö mot Billa, vägen
förbi Södra Åreda herrgård med stenmurar och milstolpe samt
Vitarörsvägen med minnesinskription och resta stenar i vägkanten! Det
projektet hamnade tydligen i papperskorgen sedan.
Flera personer som ofta kör på Vitarörsvägen säger att de numera ökar
farten så att de så fort som möjligt kommer förbi den trånga delen. Så var
det med den säkerhetshöjande åtgärden!
6
Program 2015
Söndagen den 29 mars kl 14 i Risingegården.
Årsmötesförhandlingar. Glatt och Blandat med kören Tonträffen. Vi bjuder
på kaffe. Välkommen!
Torsdagen den 30 april kl 20.30 i Åryd. Vårens ankomst firas med sång och
fyrverkeri vid valborgsmässoelden. I samarbete med bl.a. Åryds Lanthandel.
Håll utkik på anslagstavlor, hemsida och Facebook för information.
Söndagen den 10 maj kl 14 vid hembygdsstugan på Masugnsvägen 12,
Åryd. Guidad vandring genom vackra Åry herrgårdspark. Ca 2,5 km i lätt
terräng. Arrangeras i samband med "Vandringens dag i Småland".
Söndagen den 24 maj kl 07. (OBS pingstdagen!) En morgon i naturen.
Gökotta, som i år äger rum vid den nya Attsjön. Ett omfattande arbete med
att återskapa den f.d. Byasjön som dikades ut på 1800-talet. Vägbeskrivning:
Väg 25 till Furuby. Sväng norrut mot Attsjö. Efter ca 5km, i Attsjö by, ser
man sjön och parkeringen till höger. Tipsfrågor. Tag med kaffekorg och ev
något att sitta på.
Söndagen den 2 augusti kl. 13.30. Hembygdsdag vid hembygdsstugan på
Masugnsvägen 12 i Åryd. Vid dålig väderlek i Skogssällskapets lokal vid
Åry herrgård. Detaljerat program kommer på hemsida och anslagstavlor.
Söndagen den 13 september kl 14 med samling i Skogssällskapets lokal i
stallet vid uppfarten till herrgården på Masugnsvägen. Den årliga
Kulturarvsdagen uppmärksammas på många håll i landet. Årets tema är
Teknik- och industrihistoria. Ett program med tema järnbruk, glasbruk,
sågverk och spånskivefabrik i Åryd.
Fler programpunkter kan tillkomma. Se på hemsidan eller på
anslagstavlorna i Södra Åreda (Södergården), Risinge (nära Risingegården
och vid Vitarörsvägens början), Åryd (vid Åryds Lanthandel) samt Billa.
7
I tjänst på Åry herrgård
Vid ett kaffekalas i Åry herrgårdsflygel för några veckor sedan berättade
Gun-Britt Wik, f. Johansson, uppväxt i Åryd, boende i arbetarkasernerna
Buskakull och Lyckås, om hur det var att som 15-åring arbeta på Åry
herrgård. Vi som lyssnade och ställde frågor fick genast en känsla av att vi
kände igen den miljö hon beskrev. Visst lät det som Downton Abbey!
Disponent Edwin Ohlsson är kort presenterad på sid 2-3.
Nu låter vi Gun-Britt berätta:
På herrgården fanns husfru eller värdinna, kokerska och några flickor som
hjälp i hushållet. Herrårdens personal bodde på nedre våningens norra del.
Precis ovanför, på andra våningen, fanns kök med AGA-spis och ett
serveringsrum med utgång till stora matsalen. I korridoren hos personalen
fanns en nummertavla där de boende eller gästerna kunde påkalla
personalens uppmärksamhet.
På morgonen fick man passa upp Edwin Ohlsson. Vid halvåttatiden
serverade man honom ett glas vatten. Så lämnade man fram Göteborgstidningen som chaufför Konstans Gustafsson varit och hämtat på posten på
järnvägsstationen. Sedan fick man hjälpa honom på med kläderna och så
passade man upp vid frukostbordet. Kuddarna i biblioteket fluffades upp så
att han kunde sitta där och läsa sedan.
Man fick ofta en pratstund med honom vid påklädningen. En gång fick jag
en vacker brosch.
Hans syster Julia, som var blind, bodde också på herrgården. Hon hade varit
guvernant någonstans och skulle få bo på Åryd till döddagar. Hon var rädd
för åska och en natt med åskväder fick jag gå in till henne och läsa högt för
henne.
Jag fyllde 15 precis när jag började på herrgården. På födelsedagen fick jag
bjuda mina föräldrar på kaffe i stora matsalen. Föräldrarna boddde på
Lyckås.
Ellen Gustafsson, som var kokerska, var mycket snäll. När vi t.ex.varit och
dansat och kom hem sent bjöd hon oss med kompisar på chokladmjölk och
smörgåsar i köket.
8
Åry herrgård kring 1950. Till höger i bilden syns fruktträdgård och trädgårdsmästeriets
odlingar. Kägelbanan låg i högra kanten nedanför fruktträdgården.
När det skulle bli fest gick husfrun till trädgårdsmästeriet och beställde
blommor och grönsaker som sedan levererades till herrgårdens kök. Till
Växjö körde man för att handla mat hos Lindgren & Brandt och för ett
besök på systemet.
Vi flickor gick också till trädgårdsmästeriet ibland för det var min syster
Margit och hennes man Nils som hade det. Vindruvorna i drivhuset fick man
absolut inte röra. De var bara till för disponenten och hans gäster.
Nere vid Sågviken fanns isboden. På vintern sågade arbetarna upp stora
isblock från Sågviken och lade in där tillsammans med sågspån. Kylan hölls
kvar väldigt länge. Där förvarade man bl.a. kött. Så fanns där en kägelbana
och ner mot trädgårdsmästaren en lekstuga. Parken var mycket fin med ett
badhus på Ugnsholmen.
Det var ofta jakt med många fina gäster med adliga namn. De kom i bilar
med chaufförer som fick vänta vid bilarna. Vi bjöd chaufförerna på mat i
köket. Vid älgjakten for männen ut kl 6. Fruarna hade beställt när de ville ha
frukosten serverad på rummet. Matkorgar packades och fruarna fick sedan
åka ut till jägarna i skogen för att umgås och äta lunch. På eftermiddagen
kom de hem och då serverades te och kaffe. Vi fick bära porslinskannor med
9
På Åry herrgårds trappa. AnnMarie Rosenqvist (Lundell) och
Gun-Britt Johansson (Wik).
Hunden heter Robin.
varmvatten till rummen så
att de kunde tvätta sig och
sedan skulle de vila tills
middagen serverades. Vid
middagar i matsalen stod vi
bakom en skärm vid
serveringsrummet och när
husmor gav tecken började
vi servera.
När gästerna inte var
hemma tittade vi gärna i
deras garderober och
beundrade de fina kläderna.
När det kom besökare till
herrgården och ringde på så
var rutinen följande: Vi
sprang och öppnade och gästen fick stiga in i hallen. Där lade han sitt
visitkort på en silverbricka som vi bar upp till biblioteket och lämnade till
Edwin Ohlsson som därefter bad oss visa in gästen i salongen och så
ordnade vi med servering av ett glas portvin.
Edwin Ohlssons äldste son Carl-Olof var envoyé vid utrikesdepartementet
och arbetade på många ambassader, bl.a. Buenos Aires, Pretoria, Prag och
Budapest. Vid ett tillfälle när han skulle arbeta i Addis Abbeba i Etiopien
erbjöd han mig arbete där i ett år men jag fick inte resa för mina föräldrar.
Carl-Olof Gisle var gift med Cecilia, f. Liljehöök. Familjen kom ibland och
firade sommaren i Åryd.
Edwin Ohlssons dotter Margit kom ibland och var värdinna. Hon bodde på
Vallen utanför Laholm sedan hon med sin man Greger Bendz några år drivit
jordbruket på Hemset.
Ingegärd Bäckman, anställd på Karlbergs slott i Stockholm, kom ibland till
Åryd som husföreståndarinna. Hon är för övrigt mamma till sångerskan Py
Bäckman.
10
Kokerskan Ellen Gustafsson framför Åry herrgård omgiven av Sonja Edvardsson och Elvy
Persson.
Herrgården hade totalt 6 gästrum. I källaren fanns vinkällare. Vid middagar
fick man en lång lista på vad som skulle hämtas där. Det gjorde att man blev
ganska duktig på vinsorter. I källaren fanns också en stor potatiskällare i
sydvästra hörnet. I serveringsgången intill matsalen fanns mängder med glas
och porslin. På herrgårdens bottenvåning hade man ett kallrum i nordvästra
hörnet för matförvaring av t.ex. konserver. Rummet intill med den stora
öppna spisen kallades jaktrum.
Herrgårdens tvätt sköttes av fruar från Åryd som tvättade i tvättstugan i
sjökanten nära växthusen.
I stallet fanns garage för disponentens bil och i en annan del av stallet
hängdes älgarna efter jakten. Edwin Ohlsson och taxichaufför Fernvall var
de enda som hade bil i Åryd. Fernvall hade sitt garage i grusslänten vid
gamla Konsum vid järnvägsövergången.
I herrgårdsflygeln bodde disponentens son Hakon och hans fru Thyra Gisle.
Det var han som var chef för bruket då. Brukskontoret var i den västra delen
av huset. Doris hette hembiträdet i flygeln hos Hakon Gisle. En hovdam med
efternamnet Cederström var ofta gäst hos Thyra Gisle. Före Hakon Gisle var
11
Thyra och Hakon Gisle med dotter Maud.
det förvaltare Persson som bodde
i huset men han byggde sedan
funkishuset nere vid järnvägen.
Jag var ledig varannan helg och
bodde då hos föräldrarna på
Lyckås. Om man skulle till Växjö
tog man tåget. Skulle man stiga
på i Billa fick man slå om en
semafor så att tåget stannade.
När Åry herrgård skulle säljas
1972 var jag, då utbildad
sjuksköterska, och min man där
för att se om man kunde köpa
huset och göra om det till ett
sjukhem. Men det var så mycket
regler så det blev inget. Huset
såldes då för 250 000 kr.
Min barndom och uppväxt på Lilla Å
Vid vägen, mitt emellan Billa och Åryd där ån rinner under vägen, kan man
se en stor syrenbuske som växer i en stenhög och på andra sidan vägen,
resterna av grunden till en ladugård. Det är lämningarna av torpet Lilla Å
eller Lillå som det kallas. Torpet har funnits åtminstone sedan början av
1800-talet. 1928 flyttar familjen Skoog in på Lilla Å. Sonen Roland är då 4
år. Roland Skoog har på äldre dar skrivit ner sin levnadshistoria och
Hemmesjö hembygdsförening har tacksamt fått ta del av den. Vi återger här
utdrag ur skriften i de avsnitt som handlar om barn- och ungdomen i
Hemmesjö socken.
Jag skall nu försöka minnas min barndom och uppväxt så gott mitt minne
räcker till. När jag föddes den 29 februari 1924 så bodde vi i Risinge på ett
ställe som hette Vitarör. Min far arbetade i skogen men det var dåliga
förtjänster för alla på den tiden. I samma hus bodde också en familj som
hade två barn. Mitt första minne är från 4-årsåldern då jag lekte med en
12
flicka i grannfamiljen. När jag var 5 år flyttade vi till fars föräldrahem, ett
gammalt soldattorp. Farfar hade varit indelt soldat, min farmor har jag inget
minne av. Farfar fick i stället bo hos en farbror till mig. Han hade ett litet
jordbruk. Det var roligt där med hästen och andra djur. Jag fick hålla
tömmarna ibland och rida när den skulle ut i hagen.
Sedan flyttade vi till Åryd (Lilla Å). Det var ett gammalt hus med torvtak
som de sedan hade lagt ett tjärpappstak på. Det var ett rum och kök med ett
tillbygge av tunna bräder. Där var en kakelugn men på vintern gick det inte
att logera där. Så vi fick alla sova i ett rum; 5 sängar, 2 i varje säng och så
var där en byrå, ett bord och ett par stolar. Och en potta. Madrassen var som
en stor säck. Far sådde vete och av halmen skar han små bitar som man
stoppade i madrassen. Den var stor och rund innan man legat på den någon
natt och det var likadant med kudden. Nästa höst bytte man fyllning för då
var hackelsen så söndernött och nedluggen att man kände botten i sängen.
Jag minns att det blev kiv ibland när man bråkade om täcket så att någon
föll i golvet. Då fick vi byta sängkamrat tills vi blev sams igen.Det var
också en annan skojig lek på vintern. Där vi bodde rann en å och på maden
på båda sidor om ån samlades på hösten mycket vatten. När det frö till is
gjorde vi ett hål och satte ner en grov stock. Sedan hade vi en lång stång
som fästes i toppen av stocken med en stor spik och i andra ändan satte vi en
kälke eller spark. De blev som en karusell.
I ån fanns kräftor som vi plockade upp i smyg i augusti. Man kunde meta
13
Lilla Å omkring 1910.
upp en abborre och i någon större djuphåla fick jag någon gädda. På
sommaren tvättade vi och badade där. Det var ganska grunt så vi grävde en
håla där vi kunde plaska riktigt. Far köpte en ko och där var några åkertegar
där vi satte potatis och grönsaker så det räckte hela vintern. Vissa år var det
knapert med foder och då fick han slå i trädgårdarna i Åryd, packa gräset i
jutesäckar, cykla hem det med en säck på styret och en på pakethållaren. Jag
fick en lite mindre lie och lärde mig slå. En gång hade vi slagit höet invid
fotbollsplanen i Åryd och när det torkat räfsade vi ihop det i högar. Då
började det blåsa och det kom en tromb som lyfte upp höet många meter
upp. Sen var det att börja om på nytt med räfsningen.
I Billa fanns skolan och kyrkan och där gick vi i skolan i 6 år. När jag var i
7-årsåldern hade jag en läsebok med en tupp på framsidan. För att vi skulle
vara flitiga med läxan kunde det ibland hända att tuppen värpt en 2- eller 5öring. Det var inga stora pengar för far hade inga stora förtjänster.
Efter jul var det julfest för brukets barn med dans kring granen och någon
förplägnad. Sedan kom tomten och delade ut påsar med något gott och i ett
litet vitt kuvert fanns det en ny tvåkrona. Man kände sig förmögen.
En lantbrevbärare kom med häst och kälke och skulle hämta foder i en lada
på maden nära Lilla Å. Min bror Ingvar och jag fick åka med och hjälpa till.
Vi skulle över ån och det var strömt på sina ställen. Det bar sig inte bättre än
att hästen gick igenom isen. Mannen klarade att få upp hästen, vi lastade på
14
och så åkte vi hem till honom. Hans fru bjöd på bonnakringlor och så tog
han upp sin börs och vi fick 5 öre var. Det var inte så mycket men vi var
glada ändå.
Roland Skoogs berättelser fortsätter i kommande nummer av
Hemmesjöbygden.
Ekebacken i Risinge
När man nämner Ekebacken i Risinge tänker nog de flesta på det lilla
skogsområdet bakom Risingegården med dansbana och boulebana. Men
Risingegården invigdes 1959 och tidigare hade man en enkel dansbana och
scen i ekebacken alldeles intill Risinge Olsagård (se karta). Det här var den
ursprungliga ekebacken i Risinge.
I februari i år har hela backen gallrats rejält så att ekarna nu kan breda ut
sina kronor. Att folk samlas i detta område är säkert ingen ny företeelse.
Längst uppe på toppen ligger ett bronsåldersröse, nu med en vid utsikt över
södra delen av Risinge. Längre ner på betesmarken finns den mystiska
kungastenen och i närheten kan man tydligt se två domarringar, gravar som
kan vara mer än 2000 år gamla. Enligt gamla kartor har det funnits flera
domarringar som nu är bortodlade.
När man står på höjden uppe på bronsåldersgraven och tittar ut över
landskapet skulle man i tanken kunna förflytta sig långt tillbaka i tiden om
det inte var för det eviga bruset från trafiken på 25:an.
15
Här från bronsåldersröset på toppen av backen har man fin utsikt söderut över Risinge.
Auktion på redskap och djur på Hemmesjö Olsagård vid gamla kyrkan den 7 mars 2015.
Jan-Erik och Bernt Svärd lämnar arrendet och ännu en mjölkgård försvinner. Arrendet tas
över av Simon Schandersson och Johanna Nilsson. Vi önskar dem lycka till!
16