Bilaga5_11203 stafs flknbrg fu
arkeologisk förundersökning Per Wranning Arkeologiska förundersökningar inför detaljplaneläggning i Stafsinge och Falkenbergs socknar Halland, Stafsinge och Falkenbergs socknar Arvidstorp 1:39, 2:194, 3:9, 3:57 och 3:78 RAÄ Stafsinge 134, 136–139 och 143, RAÄ Falkenberg 49–52 Göteborg l l h a a n Falkenberg d Halmstad Danmark Malmö Hallands Länsmuseer, Kulturmiljö Halland Uppdragsverksamheten, Halmstad 2012. Arkeologisk förundersökning. Omslagsfoto: Antikvarie Linn Mattsson dokumenterar hålvägen Stafsinge RAÄ 143, här sedd mot nordnordost. I bakrunden skymtar Stafsinge kyrka. Foto: Per Wranning. (fotonr. 2012-20:16) Layout: A. Andersson. Kartor ur allmänt kartmaterial © Lantmäteriet. Ärende nr ms2006/02316. Innehåll 1. SAMMANFATTNING 5 2. BAKGRUND 8 3. TIDIGARE INSATSER 8 4. SYFTE OCH METOD 9 5. TOPOGRAFI OCH FORNLÄMNINGSMILJÖ 10 6. HISTORISK MARKANVÄNDING OCH KARTANALYS 10 7. UNDERSÖKNINGSPLANENS MÅLUPPFYLLELSE 11 8. RESULTAT 11 8.1. Metalldetektering 13 8.2. Den syd/sydöstra koncentrationen 13 8.3. Den nordvästra koncentrationen 21 9. TOLKNINGSFÖRSLAG OCH KUNSKAPSPOTENTIAL 31 10. ÅTGÄRDSFÖRSLAG 33 REFERENSER 34 TEKNISKA OCH ADMINISTRATIVA UPPGIFTER 35 Bilagor Bilaga 1 Anläggningslista 37 Bilaga 2 Fyndlista 49 Bilaga 3 Metalldetektering, Jonas Paulsson 51 Bilaga 4 Vedartsanalys, Thomas Bartholin 53 Bilaga 5 Makrofossilanalys, Håkan Ranheden 55 Bilaga 6 Osteologisk analys, Anna Kloo Andersson 57 Bilaga 7 14C-analys, Beta analytic 61 Bilaga 8 14C-analys, Ångströmlaboratorium 87 Bilaga 9 Konserveringsrapport, SVK 91 Bilaga 10 Schaktbeskrivning, fältritningar (Skala 1:30) 99 3 Stafsinge RAÄ 118 Stafsinge RAÄ 120 Stafsinge RAÄ 117 Stafsinge RAÄ 4:1–3 Stafsinge RAÄ 116 Stafsinge RAÄ 1:1–3 Stomma kulle Stafsinge RAÄ 133 Stafsinge RAÄ 3:2 Stafsinge RAÄ 21:1 Stafsinge RAÄ 2:1 Stafsinge RAÄ 130 Delområde 3 Stafsinge RAÄ 20:1 Falkenberg RAÄ 18:1 Falkenberg RAÄ 12:1 Falkenberg RAÄ 10:1 Falkenberg RAÄ 11:1 0 500 m Fig 1. Översiktskarta med undersökningsområdet Delområde 3 samt närliggande fornlämningar (röd ton). Lämningar som nämns i texten har markerats med RAÄ-nummer. Skala 1:10 000 4 1. SAMMANFATTNING Den under maj månad 2012 genomförda arkeologiska förundersökningen av sammanlagt tio registrerade fornlämningar i Stafsinge och Falkenbergs socknar har bidragit till att närmare precisera respektive lämnings rumsliga utbredning, art, tidsdjup och vetenskapliga potential enligt följande; Stafsinge RAÄ 134 omfattar en åtminstone 6860 m2 stor, intensivt brukad yta (fig. 2). Fynd och dateringar indikerar samstämmigt att platsens lämningar företrädesvis har tillkommit under förromersk järnålder och kanske även under yngre bronsålder. Lokalens ur boplatshänseende något udda läge, med rikliga inslag av berg i dagen antyder att verksamheten på platsen möjligen varit av annan karaktär än ren boplats. Vidare har det kunnat konstateras att den intilliggande hålvägen RAÄ 143 löper rakt igenom RAÄ 134. Lämningar av boplatskaraktär – härdar, gropar och stolphål – påträffades även inom de närliggande RAÄ 136 och 137, varav sistnämnda yta domineras av en stensättningsliknande lämning. I likhet med RAÄ 134 daterades lämningar på båda dessa platser också till förromersk järnålder. I sistnämnda fall kunde utredarens tolkningsförslag om en eventuell treudd avfärdas, men det har dock inte gått att fastslå om den stensättningsliknande lämningen verkligen är gravkonstruktioner eller ej. Det förfaller dock som att de nu daterade härdarna är stratigrafiskt yngre än den stensättningsliknande lämningen, vilket således torde innebära att den inte kan vara yngre än äldsta förromersk järnålder. RAÄ 134, 136, 137 och 143 bör betraktas som en helhet tillsammans med den, av ArkeologiKonsult (hädanefter förkortat AK) förundersökta, stora boplatsen RAÄ 133 omedelbart norr om RAÄ 134. I detta sammanhang bör dock påpekas att AK´s förundersökning av RAÄ 133 indikerar en kronologisk tyngdpunkt under yngre bronsålder och romersk järnålder, medan förromersk järnålder hittills lyser med sin frånvaro (Berger 2012). Tillsammans utgör dessa fyra-fem fornlämningar ett högintressant fornlämningskomplex, av allt att döma med kronologisk tyngdpunkt under brons- och äldre järnålder. Det är dock vår uppfattning att de blygsamma lämningarna inom RAÄ 136 själva inte motiverar en slutundersökning, utan endast skall ses som ett extensivt komplement till övriga sagda lämningar (RAÄ 134 och 137), vilka bör slutundersökas innan någon form av exploatering inom dessa ytor kan vidta. Hålvägens (RAÄ 143) art har redan nu kunnat bestämmas, men lämpligen bör även dess kronologiska koppling till lämningarna inom RAÄ 134 utredas i samband med slutundersökning inom sistnämnda lokal. Boplatslämningen Stafsinge RAÄ 139 visade sig omfatta närmare 4000 m2 och förefaller primärt ha varit i bruk under äldre järnålder. Träkol från två härdar har 14C-analyserats och anger dateringar till mellersta förromersk respektive äldre romersk järnålder. Dessutom antyder såväl former som placering av ett antal parställda, stenskodda, ovala stolphål att byggnader i form av treskeppiga långhus från något yngre perioder (förslagsvis yngre romersk järnålder – vendeltid) kan förekomma på platsen. Kulturmiljö Halland förordar slutundersökning endast inom det mest intensivt brukade och dessutom bäst bevarade partiet i norr, motsvarande cirka 2650 m 2. Det södra partiet med färre och sämre bevarade lämningar kan däremot inte anses hysa samma vetenskapliga potential och kan därför enligt vår uppfattning lämnas därhän, alternativt undersökas extensivt som komplement till den norra ytan. Stafsinge RAÄ 138 har kunnat konstateras vara avsevärt större än utredningen indikerade. 5 Dessutom förefaller lämningens art vara av högintressant karaktär och därmed även hysa en mycket stor vetenskaplig potential. Sammanlagt utbreder sig de nu konstaterade lämningarna inom ett åtminstone drygt 3400 m2 stort område. Det bör här även påpekas att det finns möjStafsinge kyrka Stafsinge RAÄ 1:1 Stomma Kulle Stafsinge RAÄ 136 Stafsinge RAÄ 143 Stafsinge RAÄ 137 Stafsinge RAÄ 138 Stafsinge RAÄ 139 Stafsinge RAÄ 134 Falkenberg RAÄ 52 Falkenberg RAÄ 51 Solhaga Servicehem Falkenberg RAÄ 50 Falkenberg RAÄ 49 0 200 m Fig. 2. Samtliga FU-områden. Ursprungliga FU-områden markerade med lila. Områden som förordas för arkeologisk slutundersökning markeras med orange. Notera att områdena ställvis överlagrar varandra. Skala 1:5000. 6 ligheter att lämningen är avsevärt större och även innefattar den hittills vare sig utredda eller förundersökta våtmarken omedelbart söder härom, samt även våtmarkens strandnära partier i öst respektive väst. Platsens i nuläget konstaterade utbredning förefaller följa våtmarkens norra strand och den stora merparten lämningar utgörs av härdar. Fynd- och 14C-dateringar signalerar entydigt att det primär rör sig om lämningar från mellersta bronsålder, närmare bestämt period IV. Förekomsten av stora keramikkärl med invändig matskorpa antyder att det hela kan röra sig om någon form av kult-/offerplats eller dylik rituell verksamhet, vilket i sin tur gör att det intilliggande våtmarksområdet måste anses högintressant för eventuella, mer eller mindre strandnära offernedläggelser, vilket var brukligt under denna tid. Sett i en större kontext med den rika, samtida gravfältsmiljön omedelbart invid (Stomma kulle m.fl.) ökas platsens speciella karaktär och vetenskapliga potential ytterligare. Kulturmiljö Halland förordar således slutundersökning av nu fastställda yta, samt dessutom kompletterade utredning/förundersökning av sagda våtmarksområde och dess övriga strandnära partier, motsvarande ett cirka 150x125 meter stort område. Den öster därom, relativt närliggande lokalen, Falkenberg RAÄ 52, är ett välbevarat närmare 7900 m2 stort boplatsområde vars verksamhet har kunnat dateras till äldre järnålder. Två 14C-analyser föreligger och tillsammans påvisar dessa aktiviteter under yngre förromersk – äldre romersk järnålder. Med stor sannolikhet är lokalens tidsdjup dock större än så. Kulturmiljö Halland förordar att slutundersökning av hela platsen sker innan någon form av exploatering kan påbörjas. Den stora registrerade lämningen Falkenberg RAÄ 49 – ett förmodat område för omfattande järnframställning – visade sig nästan uteslutande röra sig om rena naturbildningar i form av kraftiga järnutfällningar, medan endast ett litet fåtal reella anläggningar kunde konstateras. En större härd längst i norr daterades till äldre förromersk järnålder, vilket således indikerar att området sporadiskt har nyttjats under i stort sett samma period som de närliggande lokalerna Falkenberg RAÄ 51 och 52, liksom Stafsinge RAÄ 134, 136, 137 och 139 var i bruk. Detta konstaterande kan anses vara ett fullvärdigt resultat i sig, i form av ett komplement till förståelsen för hur bygden kring Stomma kulle har nyttjats under äldre järnålder. Dock är det Kulturmiljö Hallands uppfattning att lokalens mycket sporadiska lämningar inte motiverar några ytterligare arkeologiska insatser. Falkenberg RAÄ 50 visade sig vara en relativt liten, tydligt avgränsad (knappt 2800 m2 stor) boplatslämning, till synes företrädesvis i bruk under äldre järnålder, närmare bestämt vid tiden för övergången mellan yngre förromersk och äldre romersk järnålder enligt den 14C-analys som föreligger. Lämningens tydliga struktur och avgränsning indikerar att det kan röra sig om en förhållandevis kortvarig brukandetid, förslagsvis en eller ett fåtal generationer av en gårdsenhet. Återigen är den rumsliga närheten till flera av allt att döma närmast samtida lokaler av mycket stort intresse och ökar möjligheterna till att diskutera lämningen i en större kontext. Kulturmiljö Halland förordar att hela den nu avgränsade boplatslämningen slutundersöks innan någon form av exploatering kan vidta. Den jämfört med övriga nio lokaler förhållandevis avlägset belägna Falkenberg RAÄ 51 har kunnat konstateras utgöra de mycket svårt skadade resterna av ett sannolikt ursprungligen avsevärt större brandgravfält. Två av de tre nu undersökta gravgömmorna har daterats till förromersk järnålder vilket korrelerar väl med dateringarna av de urnor som påträffades på motstående sida 7 vägen under sent 1920-tal. Det nu avgränsade gravfältet bör slutundersökas i sin helhet, motsvarande cirka cirka 850 m2, innan någon som helst exploatering kan vidta på platsen. Kulturmiljö Halland vill dock förorda att lämningarna akut räddningsundersöks med de snaraste, då de sannolikt annars kommer att plöjas bort fullständigt inom en snar framtid. För att summera förordar Kulturmiljö Halland slutundersökning av Falkenberg 50, 51 och 52, Stafsinge 134, 137, 138 och 139. Dessutom förordas en extensiv undersökning inom östra halvan av Stafsinge 136 som ett komplement till och i samband med slutundersökning av Stafsinge 134, 137 och/eller 139. En mindre undersökning av hålvägen Stafsinge 143 kan lämpligen ske inom det parti som sträcker sig inom Stafsinge 134. Vidare anser vi att förnyad utredning/förundersökning bör ske inom och i omedelbar anslutning till våtmarken omedelbart söder om Stafsinge 138, i syfte att fastställa lokalens faktiska utbredning, art och vetenskapliga potential. Akut räddningsundersökning av det svårt skadade brandgravfältet Falkenberg 51 förordas innan lämningarna helt plöjs bort. Slutligen anser vi att vidare antikvarisk insats inte kan motiveras inom Falkenberg 49. 2. BAKGRUND Med anledning av Falkenbergs kommuns detaljplanearbete för ett större, sammanhängande område i Stafsinge och Falkenbergs socknar utförde personal från Kulturmiljö Halland under några majdagar 2012 arkeologiska förundersökningar av sammanlagt tio registrerade fornlämningsområden på uppdrag av Stadsbyggnadskontoret, Falkenbergs kommun. Dessa tio lokaler, liksom ett flertal andra, framkom i samband med Arkeologikonsults (hädanefter benämnda AK) arkeologiska utredning av planområdet år 2010. Falkenbergs kommun valde därefter att dela upp det mycket stora planområdet i tre delområden, av vilka Kulturmiljö Halland tilldelades förundersökningarna inom delområde 3 av länsstyrelsen. 3. TIDIGARE INSATSER Inom delområde 3 uppträder de tio förundersökningsobjekten i två rumsliga koncentrationer, en i nordväst och en i syd-sydost. Förstnämnda koncentration bedömdes utifrån AK´s utredningar utgöras av tre boplatslämningar av varierande omfattning (Stafsinge RAÄ 134, 136, 139), en stensättning (Stafsinge RAÄ 137) och en hålväg (Stafsinge RAÄ 143), medan sistnämnda koncentration bedömdes utgöras av två boplatslämningar av varierande omfattning (Stafsinge RAÄ 138, Falkenberg RAÄ 52), förmodade järnframställningslämningar (Falkenberg RAÄ 49), ett eventuellt medeltida by-/gårdstomtsläge (Falkenberg RAÄ 50), samt ett möjligt flatmarksgravfält (Falkenberg RAÄ 51). 8 4. SYFTE OCH METOD Utredningens ovan redogjorda tolkningar av lämningarnas art, omfattning och utbredning bör generellt endast ses som preliminära och tillika var lokalernas – de förordade förundersökningsområdenas – rumsliga avgränsning ytterst vaga. Således var syftet med förundersökningarna att fastställa och beskriva fornlämningarnas karaktär, tidsställning, omfattning, sammansättning, komplexitet, bevarandestatus och utbredning. Resultaten skall vara av sådan uttömmande och preciserande karaktär att de sedan kan ligga till grund för Länsstyrelsens prövning av behovet av ytterligare tillstånd och undersökningar. Fältarbetet utfördes i det närmaste enligt exakt samma tillvägagångssätt på samtliga lokaler. Arbetet inleddes med metalldetektering i sökstråk av ytan inom respektive förundersökningsområde (se bilaga 3), dels i syfte att via eventuella fynd bidra med information om respektive lokals tidsställning, men även i syfte att via erhållen fyndspridning bidra med information kring lämningarnas utbredning, samt vägledning för val av fortsatta tillvägagångssätt och schaktlokaliseringar. I fallet Falkenberg RAÄ 51 – det förmodade flatmarksgravfältet – avsöktes även samtliga frilagda anläggningars yta med metalldetektor i syfte att lokalisera den eventuella närvaron av gravgåvor av metall. Efter avslutad sökstråksdetektering och inmätning av påträffade fynd drogs skopbreda sökschakt (2 meter breda, förutom inom Stafsinge RAÄ 134, samt inom den västra halvan av Stafsinge RAÄ 136, där en 1,5 meter bred skopa användes) i huvudsakligen nordsydlig riktning med tio till tjugo meters avstånd. Den nordsydliga riktningen föranleds av att förhistoriska långhus generellt varit anlagda i mer eller mindre östvästlig riktning och således av erfarenhet bedöms vara enklast att identifiera via schakt som korsar dess längdriktning. I de fall den huvudsakligen nordsydliga schaktriktningen frångicks så föranleddes detta av topografiska skäl (exempelvis berg i dagen) och/eller av fornlämningens art. Totalt drogs 73 sökschakt med en sammanlagd längd av 2080 meter, motsvarande 4000 m2 frilagd yta. Därefter mättes samtliga schakt, anläggningar, fynd samt eventuella recenta störningar och skador in med totalstation. Dessutom mättes enstaka naturfenomen in, i de fall de ansågs spela en betydande roll för förståelsen av fornlämningen art och/eller rumsliga utbredning, exempelvis större klippor inom Stafsinge RAÄ 134 och våtmarksområdet omedelbart invid Stafsinge RAÄ 138. Ett urval av representativa anläggningar undersöktes inom varje lokal och i de som bedömdes ha lämpligast förutsättningar samlades material in för makrofossilanalys, vedartsanalys och/ eller 14C-analys. Inom merparten av de större boplatsytorna provstacks dessutom ett antal anläggningar (företrädesvis stolphål) med geologspjut i syfte att erhålla ytterligare information kring de enskilda anläggningarnas generella bevarandegrad. Mindre anläggningar (såsom stolphål) undersöktes till 50%, medan endast en kvadrant undersöktes i flertalet större anläggningar (härdar och gropar) och brandgravar undersöktes till 100%. I ett par fall (exempelvis inom Stafsinge RAÄ 137) gjordes endast ett mindre snitt i stora härdar i syfte att ta kolprov. I dessa fall ritades av förklarliga skäl inte anläggningarnas profil. Alla undersökta anläggningar dokumenterades på millimeterritfilm i skala 1:20. Mer ingående beskrivning av fältmetod –i synnerhet de fall som avviker från ovan redogjorda standardförfarande – redogörs inom respektive fornnlämning. 9 5. TOPOGRAFI OCH FORNLÄMNINGSMILJÖ Samtliga förundersökningsområden inom Delområde 3 återfinns på eller i omedelbar närhet av den höjdrygg som löper i nordsydlig riktning och på vars högsta krönläge Stafsinge kyrka och gravgruppen Stafsinge RAÄ 1:1-3 är belägna (se figur 1 och 2). Gravgruppen ifråga domineras av den omkring 35 meter i diameter stora gravhögen Stomma kulle och en närmare 3,5 meter hög rest sten, vilka tillsammans utgör klassiska landmärken i bygden, samt även en mindre stensättning. Ur geologisk synpunkt domineras detta område av lätta sandjordar, sandig alv och ställvis partier med berg i dagen. Beläget mitt i den kustnära halländska fullåkersbygden utgjordes förundersökningsytorna inte oväntat av åker, åker i träda, samt gräsbevuxen betesmark. Omedelbart söder om Stafsinge RAÄ 138 finns ett större, tidigare utdikat och odlat våtmarksparti. Inom Delområde 3 återfinns även ett par övergivna stenbrott, samt en gammal soptipp, vilken tangerar och sannolikt även delvis har förstört fornlämningarna Stafsinge RAÄ 136 och 139. Förutom sagda gravgrupp så domineras områdets fornlämningsbild av ytterligare ett stort antal gravhögar och stensättningar, exempelvis gravstråket Stafsinge RAÄ 3:1-2 (4 högar och 1 stensättning) sydost om Stomma kulle och omedelbart nordost om nu förundersökta lokaler Falkenberg RAÄ 52 och Stafsinge RAÄ 138, samt gravgruppen Stafsinge RAÄ 4:1-3 (3 stensättningar) nordväst om Stomma kulle. Vidare återfinns väster respektive söder om Delområde 3 stensättningen Stafsinge RAÄ 21:1, gravhögen Stafsinge RAÄ 20:1, och gravhögen Falkenberg 18:1, respektive stensättningarna Falkenberg 10:1 och 11:1. I samband med omläggningen av Västkustbanan utfördes i slutet av 1990-talet ett antal boplatsundersökningar en dryg halvkilometer norr om Delområde 3, varpå lämningar från såväl mesolitikum och bronsålder som äldre och yngre järnålder och medeltid påträffades (Johansson m.fl. 2001, Carlie m.fl. 2004). Ytterligare ett par hundra meter norr därom undersöktes 2008 en mindre del av den stora boplatsen Stafsinge RAÄ 117 och även här återfanns lämningar från mesolitikum, neolitikum, bronsålder, järnålder och tidig medeltid, bland annat i form av allt som allt nio hus (Mattsson 2010). Våren 2009 undersöktes boplatsen Stafsinge RAÄ 130 och den intilliggande stensättningen Falkenberg RAÄ 12, båda belägna endas drygt 200 meter öster om nu förundersökta Falkenberg RAÄ 52. Brända ben i gravgömman daterades till äldre bronsålder, medan boplatslämningarna (två långhus) på typologiska grunder antogs kunna föras till bronsålder (Kadefors 2011). 6. HISTORISK MARKANVÄNDING OCH KARTANALYS Hela delområde 3 återfinns centralt inom Arvidstorps bys inägomark på 1818 års storskifteskarta (Stafsinge sn, Akt 32). Inägorna inom de nu berörda partierna utgjordes då blandat av åker och hårdvallsäng. Den historisk-geografiska analysen av Pär Connelid, upprättad i samband med utredningen, uppmärksammar det bebyggelseindikerande namnet Gunstorp, samt ytorna söder därom som benämns Gunsåker (Connelid 2010:32f). Gunstorps inte helt fastställda läge förmodades då sammanfalla med Falkenberg RAÄ 50. Ingen av det tidiga 1800-talets gårdar i Arvidstorp finns kvar i sina dåvarande lägen, vilka uteslutande har varit söder om Delområde 3, företrädesvis söder om gamla E6. I detta sammanhang kan också nämnas att våtmarken invid 10 Stafsinge RAÄ 138 tidigare varit utdikat och utgjordes då av åkermark till den nu rivna gården Gustavsberg. Kringboende upplyser dock om att när marken lades i träda för ett antal år sedan så återväxte våtmarksområdet snabbt. Våtmarken framträder nu tydligt på flygfoton (exempelvis Eniros flygkartor) som ett närmast cirkelrunt, cirka 90x90 meter stort landskapsutsnitt med påtagligt avvikande färg på grönskan. 7. UNDERSÖKNINGSPLANENS MÅLUPPFYLLELSE Förundersökningen genomfördes inom ursprungligt beräknad sammanlagd fälttid. Dock kom vissa omprioriteringar rörande såväl tids- som arbetsinsats och provtagningar att göras mellan de olika lokalerna. De i FMIS registrerade fornlämningsområdena visade sig i flera fall (Falkenberg RAÄ 52, Stafsinge RAÄ 134 och 138) vara avsevärt större och således kom såväl mer antikvarietid som maskintid att förbrukas på dessa lokaler. Denna missbedömning kunde dock tas igen i och med att merparten lämningar inom den ursprungligen största lokalen Falkenberg RAÄ 49 visade sig vara av naturlig art och således krävde avsevärt mindre insats än beräknat. På motsvarande sätt har omfördelningar i val av utförda analyser inom respektive lokal skett på förekommen anledning. Dock har det sammanlagda antalet utförda 14C-analyser minskats jämfört med vad som angavs i undersökningsplanen. Detta kan förklaras med att vi valde att använda ett snabbare – men därmed också dyrare – laboratorium i syfte att på detta sätt kunna skynda på rapportskrivningsprocessen. 8. RESULTAT Förundersökningarna av de tio fornlämningarna har slagit väl ut och givit erforderligt underlag för bedömning av lämningarnas vetenskapliga potential och för upprättande av åtgärdsförslag. Nedan följer inledningsvis en tabellöversikt över anläggningstyp och frekvens inom respektive lokal, samt en tabellöversikt över samtliga 14C-analyser. Därefter följer en mer ingående presentation plats för plats. Som tidigare nämnts kan fornlämningarna inom delområde 3 sägas uppträda samlat i två rumsliga koncentrationer, en i nordväst och en i syd/sydost. Således väljer vi även att presentera förundersökningsresultaten utifrån sagda koncentrationer. De samlade resultaten från metalldetekteringen presenteras dock under en egen rubrik. 11 Dike Grav Grop Hålväg Härd Ränna Stolphål Fbg 49 4 - 1 - 1 - - 557 m/ 1114 m2 Fbg 50 - - 5 - 8 - 47 273,5 m/ 547 m2 Fbg 51 - 10 - - - - 1 111 m/ 222 m2 Fbg 52 - - 7 - 3 - 125 252,5 m/ 505 m2 Staf 134 3 - 10 1* 37 5 67 272 m/ 408 m2 Staf 136 - - 10 - 1 - 4 79 m/ 139 m2 Staf 137 - ???? 6 - 3 - - 101,2 m2 Staf 138 - - 1 - 20 - 15 167 m/ 334 m2 Staf 139 1 - 8 - 16 1 56 308,5 m/ 617 m2 Staf 143 - - - 1 - - - 12,7 m2 TOTALT 8 47 2 (1) 90 6 315 2080m/ 4000 m2 Utgår Objekt Löpmeter schakt/ frilagd yta, m2 Tabell 1: samtliga inmätta anläggningar inom samtliga förundersökta lokaler. Notera att hålvägen inom Stafsinge RAÄ 134 (märkt med *) är ett parti av samma väg som finns inom Stafsinge RAÄ 143. Lab nr RAÄ nr Anl nr Anläggningstyp Analyserat material BP 1 Sigma 2 Sigma Beta-324338 Fbg 49 AH 2596 Härd Hassel, ≤ 10 år 2390±30 BC 480-460, 410-400 BC 700, 540-530, 520-400 Beta-324337 Fbg 50 AH 2255 Härd Ask, gren, ≤ 10 år 2010±30 BC 40 – AD 20 BC 90-80, 50 – AD 60 Ua-44169 Fbg 51 AA 2738 Grav Ben, människa 2171±32 BC 360-290, 230-170 BC 370-150, 140-110 Ua-44170 Fbg 51 AA 2784 Grav Ben, människa 2085±30 BC 160-130, 120-50 BC 200-30 Beta-324336 Fbg 52 AH 1223 Härd Hassel, ≤ 5 år 2090±30 BC 170-50 BC 200-40 Beta-324345 Fbg 52 AS 1715 (1PK2101) Stolphål Hassel, ≤ 15 år 1770±30 AD 240-260, 300-320 AD 180-190, 210-340 Beta-324342 Staf 134 AH 4556 Härd Hassel, ≤ 5 år 2180±30 BC 350-290, 230-200 BC 360-270, 260-170 Beta-324343 Staf 134 AH 4606 Härd Björk, ung stam, ≤ 40 år 2100±30 BC 170-90, 80-50 BC 200-40 Beta-324339 Staf 136 AH 2882 Härd Träkol, ej vedarts-bestämt 2270±30 BC 390-360, 270-260 BC 400-350, 290-210 Beta-324344 Staf 137 AH 5219 Härd Björk, ung stam, ≤ 40 år 2120±30 BC 200-110 BC 340-320, 200-50 Beta-324346 Staf 137 AH 5008 (1PK5030) Härd Björk, ung stam, ≤ 30 år 2180±30 BC 350-290, 230-200 BC 360-270, 260-170 Beta-324333 Staf 138 AG 639 Härd (?) Björk, ung stam, ≤ 30 år 2850±30 BC 1050-980 BC 1120-920 Beta-324334 Staf 138 AH 416 Härd Al, ung stam, ≤ 30 år 2800±30 BC 1000-910 BC 1010-900 Beta-324335 Staf 138 AH 649 Härd Tall, äldre stam, ≤ 75 år 2880±30 BC 1120-1010 BC 1190-1180, 1150-980 Beta-324340 Staf 139 AH 3138 Härd Asp, ung stam, ≤ 20 år 2190±30 BC 350-290, 230-200 BC 370-170 Beta-324341 Staf 139 AH 3386 Härd Ek, ung stam, ≤ 50 år 1900±30 AD 70-130 AD 30-40, 50-140 Tabell 2: Samtliga 14C-analyser. Notera att i kolumnerna med kalibrerade värden har vid ett par tillfällen intervallen med störst procentuell sannolikhet markerats med fetstil. Se vidare bilaga 8 och 9. 12 8.1. Metalldetektering Metalldetekteringen försvårades inom flera områden då det visade sig att matjordslagren inom Stafsinge RAÄ 136, 137 och 138, samt Falkenberg RAÄ 50 och den östra halvan av RAÄ 49 var så påverkade av sentida metallavfall att de var omöjliga att undersöka. Inom Falkenberg RAÄ 52 påträffades tre 1700-talsmynt (Fnr 26-28) och i hålvägen Stafsinge RAÄ 143´s omedelbara närhet hittades en sölja av CU-legering och en knapp, båda dock av efterreformatorisk art. De två fynd som sticker ut (och som också lämnats in för konservering) är Fnr 29, ett fragment av ett treflikigt spänne, vilket påträffades i södra utkanten av Stafsinge RAÄ 138, samt en möjlig sländtrissa av bly (Fnr 30), vilken hittades omedelbart norr om gravfältet Falkenberg RAÄ 51. Inga av dessa två fynd bedöms dock ha något med övriga lämningar på platsen och är således att betrakta som lösfynd. För vidare information om metalldetekteringen se bilaga 3, samt Fnr 25-34 i fyndlistan (bilaga 2). 8.2. Den syd/sydöstra koncentrationen 8.2.1. Falkenberg RAÄ 50 Lokalen kan vid en första anblick på kartan felaktigt ge intrycket att vara belägen mitt ute på en förhållandevis plan och onyanserad yta. I själva verket visade sig den totalt 2765 m 2 stora boplatslämningen vara mycket väl avgränsad av impediment, berg i dagen samt blockig terräng. Till skillnad från de mindre lämpliga markförhållandena som kringgärdar platsen så utgörs alven inom fornlämningen av grusig, ställvis något stenig sand. Sammanlagt 60 anläggningar – 5 gropar, 8 härdar och 47 stolphål – påträffades. Utifrån anläggningsspridningen i utrednings- och förundersökningsschakten i kombination med den väl avgränsade ytan förefaller lämningarna utgöras av en tidsmässigt förhållandevis kortvarigt brukad boplatslämning, kanske endast en eller ett par generationer. Enligt överslagsräkning torde lokalen endast innehålla dryga trehundra anläggningar. Träkol (ask) från härden AH2255 14Cdateras till 2010±30 BP, BC 40 – 20 AD kalibrerat med 1 Sigma, motsvarande övergången mellan yngsta förromersk och äldsta romersk järnålder. Två stolphål, två härdar och en grop undersöktes. Inga fynd påträffades, men samtliga undersökta anläggningar indikerar en god bevarandegrad. En makrofossilanalys från härden AH 2186 föreligger. Förutom stora mängder träkol innehöll provet svinmålla, hallon och timotej (bilaga 5). I jordbrukssammanhang brukar förstnämnda kunna ses som en indikator på att gödselbruk införts, då mållväxter är en kväveälskande art. Således rimmar närvaron av svinmålla väl med föreliggande datering, men likväl bör det påpekas att det i detta fall inte finns några vidare belägg för åkerbruk, samt att mållväxter trivs i snart sagt alla kulturpåverkade miljöer. Vidare kan nämnas att såväl svinmålla som timotej lämpar sig mycket väl som djurfoder. Ett benfragment påträffades i gropen AG 2281. Fragmentet visade sig dock vara för litet och för dåligt bevarat för att artbestämma osteologiskt (se bilaga 6). På platsen noterades inga som helst indikationer på lämningar – varken anläggningar eller lösfynd – som skulle kunna sättas samman med den eventuella gårdslämningen Gunstorp. 13 0 20 m Fig.3. Falkenberg RAÄ 50. Ursprungliga FU-området markerat brunt, område förordat som slutundersökningsområde markerat med blå färg. Gropar= grön, Härdar= röd, Stolphål=svart. Skala 1:500. 8.2.2. Falkenberg RAÄ 51 Förundersökningen föranleddes av den brandgrav som påträffades vid utredningen och som förmodades kunna sättas i samband med de urnegravar som tidigare påträffats på andra sidan vägen. Vid nu genomförda förundersökning påträffades ytterligare tio brandgravar och fornlämningens utbredning har kunnat avgränsas till totalt cirka 840 m2. Av allt att döma utgör den nu avgränsade fornlämningen den östra/nordöstra utkanten av ett gravfält som även sträckt sig över vägen och in på infarten/parkeringen till Solhaga servicehem, där ett ej helt tydligt antal urnegravar påträffades år 1927. Det framgår i SHM´s handlingar att ett kärl löstes in år 1928 från markägaren Otto Andersson, som hade funnit kärlet i samband med grustäkt omedelbart invid vägkanten (ATA dnr 4653, SHM 18708). Dock finns det två kärl fotograferade på SHM´s digitala bildsökfunktion – ett glättat/polerat närmast skålliknande kärl av ordinär storlek och med kraftigt utsvängd mynning, samt ett rundbukigt miniatyrkärl. Dessutom förekommer det också ett litet svartvitt foto i ett dokument rörande inlösen av det kärl 14 0 20 m Fig.3. Falkenberg RAÄ 51. FU-området markerat brunt, område förordat som slutundersökningsområde markerat med blå färg. Brandgravar= gul, Stolphål=svart. Skala 1:600. 15 markägaren fann och detta kärl är – till skillnad från de två andra – försett med hank. Således är det i skrivande stund inte helt klarlagt vare sig om det rör sig om två eller tre kärl som bevarats på SHM och inte heller om det påträffats fler, ej bevarade kärl under årens lopp på platsen. Dock torde det stå klart att de fotograferade kärlen härrör från äldsta järnålder. Till skillnad från de välbevarade kärlen på SHM´s bilder så förefaller de nu påträffade tio gravarna endast utgöra de undre resterna av svårt sönderplöjda gravgömmor. Samtliga de tre anläggningar som undersöktes (AA 2738, 2784 och 2800) uppvisade ett djup av endast 0,08 meter. Samtliga undersökta gravar innehöll keramik (Fnr 19-22), men endast i form av enstaka fragment. Dessutom påträffades ett keramikfragment på ytan av graven 2773 (Fnr 24), samt ytterligare ett större fragment (Fnr 23) i schaktmassorna. Ytan av samtliga gravar metalldetekterades och dessutom detekterades ytan av dumphögarna/ schaktmassorna. Inga som helst indikationer av metall kunde dock noteras. Brända ben från de tre undersökta gravarna, samt i form av ytplock från ytterligare fyra gravar (AA 2727, 2748, 2762, 2773) skickades för osteologisk analys, vilken har givit följande svar (se vidare bilaga 6): Anl nr Undersökt andel Benmängd, gram Bestämning AA 2738 100% 315, 8 Vuxen människa, eventuellt yngre kvinna AA 2784 100% 45,0 Vuxen människa, ≥ 25 år AA 2800 100% 10,8 Människa AA 2727 (1FB 2737) Ytplock 1,2 Människa AA 2748 (1FB2761) Ytplock 2,2 Människa AA 2762 (1FB2772) Ytplock 1,0 Människa, eventuellt äldre AA 2773 (1FB2782) Ytplock ej registrerbar Ej bestämbar Tabell 3: sammanställning av osteologiskt analyserade gravar. Brända ben från två av de undersökta gravarna valdes ut för 14C-analys. AA 2738 dateras till 2171±32 BP, motsvarande BC 360-290, 230-170 kalibrerat med 1 Sigma, medan AA 2784 dateras till 2085±30 BP, motsvarande BC 10-130, 120-50 kalibrerat med 1 Sigma. Trots en viss tidsmässig diskrepans kan således båda gravarna kopplas till förromersk järnålder, vilket stämmer mycket väl överens med SHM´s dateringar av de urnor som påträffades på 1920-talet. Som ovan nämnt bedömer vi att det nu återstående partiet av detta förromerska brandgravfält är ungefär 840 m2 och via överslagsräkning estimerar vi att det förmodade/förväntade återstående antalet gravar på platsen kan uppgå till omkring 50 stycken. Lämningarnas mycket fragmentariska skick har påpekats vid upprepade tillfällen, men likväl vill vi i och med nu redogjorda resultat även framhäva lokalens stora vetenskapliga intresse och inneboende informationspotential. Således anser Kulturmiljö Halland att det är av stor vikt att detta återstående parti av gravfältet undersöks i sin helhet med det snaraste, innan de sista informationsbärande lämningarna helt plöjs bort. 8.2.3. Falkenberg RAÄ 52 Fornlämningen kan efter avslutad förundersökning delvis ritas om till såväl form som läge och utbredning och omfattar nu 7865 m2, eller med andra ord närmare tre gånger så stor yta som 16 0 20 m Fig.5. Falkenberg RAÄ 52. FU-området markerat brunt, område registrerat i FMIS efter utredning markerat med röd färg, område förordat som slutundersökningsområde markerat med blå färg. Gropar= grön, Härdar= röd, Stolphål=svart. Skala 1:800. tidigare var registrerad i FMIS. Den västra hälften av boplatsytan återfinns inom mer eller mindre helt plan mark, medan den östra delen sluttar relativt kraftigt söderut. Förutom enstaka jordfasta block utgörs alven inom hela området av ren sand. Sammanlagt 135 anläggningar – företrädesvis stolphål (125 st), men även gropar (7 st) och härdar (3 st) – påträffades inom de frilagda ytorna, vilket via överslagsräkning indikerar att den nu avgränsade boplatsen kan omfatta drygt tvåtusen anläggningar. Femton stolphål och en härd undersöktes och samtliga anläggningar uppvisar god bevarandegrad. Stolphålet AS 1715 (beläget inom den västra hälften) uppvisade såväl primärfyllning som en sotig stolpformad sekundärfyllning med enstaka bevarade träkolfragment. Kol (hassel) från sekundärfyllningen valdes ut för 14C-analys, vilken gav dateringen 1770±30 BP, motsvarande 240-260, 300-320 AD kalibrerat med 1 Sigma, eller med andra ord yngre romersk järnålder. 17 Fig. 6. Utsikt mot söder från Falkenberg RAÄ 52. I fonden anas havet som ett blått band. Foto: Anders Håkansson. (fotonr 2012-20:4). Denna datering är därmed den yngsta datering som erhållits, inte bara från RAÄ 52 utan från hela delområde 3. I detta sammanhang bör det påpekas att det daterade materialet inte kan röra sig om förkolnade bitar av den stolpe som stått i stolphålet, då det förutom sagda hassel även innehöll björk och ek (se bilaga 5). Således rör det sig snarare om förkolnat material som hamnat i stolphålet i samband med att stolpen drogs bort ur stolphålet. 14 C-analys utfördes även på träkol (hassel) från härden AH 1223, vilken var belägen inom områdets östra hälft. Kolet daterades till 2090±30 BP, motsvarande BC 170-50 kalibrerat med 1 Sigma, eller med andra ord yngre förromersk järnålder. Förutom hassel utgjordes även det vedartsanalyserade kolet av ask. Kombinationen hassel och unga askgrenar kan möjligen ses som en indikation på att man hamlat närområdets träd för djurfoder och därefter, när löv och bark ätits av, använt resterna som bränsle. 8.2.4. Falkenberg RAÄ 49 RAÄ 49 tolkas i utredningsrapporten som en större lokal med mycket omfattande lämningar efter järnframställning och vidareförädling i form av primärsmide. Då lämningarnas antydda omfattning signalerade en för såväl halländska som västsvenska mått mätt unik lokal oavsett periodtillhörighet och därmed också en mycket hög inneboende vetenskaplig potential, så sat18 0 20 m Fig. 7. Falkenberg RAÄ 49. Rödmarkerat område motsvarar registrerad yta i FMIS och FU-område. Härd = gul, dräneringsdiken = gröna. Området kan avskrivas från all vidare antikvarisk insats. Skala 1:1000 tes förundersökningens förväntningar och ambitionsnivå på motsvarande hög nivå. Således var det inte utan besvikelse vi kunde konstatera att platsens lämningar varit helt feltolkade. RAÄ 49 hyser inga som helst spår efter järnframställning. Det som vid utredningen tolkats som slagg var i själva verket mer eller mindre kraftiga partier av järnutfällning, ställvis i slaggliknande klumpar, ställvis i form av yttäckande skenhälla. Vidare visade sig de förmodade kulturlagren utgöras av naturliga torvsvackor. I detta sammanhang bör framhållas att en likartad felbedömning vid utredningen senare även visade sig ha gjorts på Stafsinge RAÄ 147. När Riksantikvarieämbetet UV Väst förundersökte lokalen i fråga kunde det konstateras rikliga inslag av naturliga järnutfällningar, men dock inga som helst spår efter järnframställning eller någon annan typ av järnhantering (Streiffert 2012:8f). Figur 7. Falkenberg RAÄ 49. Brunmarkerat område motsvarar registrerad yta i FMIS och FU-område. 19 Härdar = röda, dräneringsdiken = gröna. Området kan avskrivas från all vidare antikvarisk insats. Ska Fig. 8. Alven utgjordes ställvis av kraftig järnutfällning, ömsom i form av klumpar, ömsom i form av stora, yttäckande partier skenhälla. Foto: Per Wranning. (fotonr. 2012-20:11) Järnutfällning av denna typ uppstår till en följd av periodvis högt stående grundvatten och efterhand järnutfällningen klumpas samman i närmast ogenomträngliga områden av skenhälla så minskar avrinningsmöjligheterna ytterligare. Således var det inte heller helt oväntat att den stora merparten nedgrävningar inom RAÄ 49 visade sig utgöras av dräneringsdiken, medan potentiella fornlämningar endast utgjordes av en grop och en härd. Dessutom visade sig sagda grop vid undersökning vara en naturlig svacka eller möjligen ett större stenlyft. Sydvästra kvadranten av härden AH 2596 undersöktes och provtogs. I fyllningen påträffades en bukbit av ett keramikkärl av bruksgodskaraktär (Fnr 13). Med anledning av härdens närhet till RAÄ 50 (beläget drygt 150 meter nordost därom) valde vi att 14C-analysera anläggningen trots att RAÄ 49 alltså nu helt kan utgå som fornlämning. Träkol av hassel (det analyserade kolet innehöll även al) daterades till 2390±30 BP, motsvarande BC 480-460, 410-400, eller med andra ord äldre förromersk järnålder. 20 8.3. Den nordvästra koncentrationen 8.3.1. Stafsinge RAÄ 134 Även på denna plats visade sig fornlämningen vara betydligt större än det område som ringades in efter utredningen (cirka 4500 m2) och avsevärt större än den yta som registrerats i FMIS (cirka 1400 m2). Via förundersökningsresultaten kan nu lokalens utbredning preciseras till totalt 6860 m2. I detta sammanhang bör det dock tilläggas att vissa partier av detta område utgörs av berg i dagen. Kopplingen mellan berg/hällar och de förhistoriska aktiviteterna på platsen bör dock inte negligeras, utan snarare är det så att alla stenpartier bör frigöras varsamt i jakt på eventu- Fig. 9. Stafsinge RAÄ 134. Område förordat för slutundersökning är blåmarkerat. Därunder skymtar FU-området (brunt) och den efter utredningen i FMIS registrerade ytan (rött). Grå partier motsvarar partier med klippor och berg i dagen. Gropar = gröna, härdar = gula, diken/ rännor = gröna, stolphål = svarta. Notera att de mindre (blåmarkerade) ytorna i nordost är andra fornlämningar. skala 1:800. 0 20 m 21 ella ristningar. Lämningarnas läge – insprängda mellan klipporna – kan ur halländsk synpunkt sägas vara ett mycket ovanligt boplatsläge och således är det inte orimligt att klipporna faktiskt fyllt någon form av funktion för platsens aktiviteter, samt även betraktats som en avgörande parameter när platsen en gång togs i bruk. Mellan klippartierna utgörs alven av ren sand. Lämningarna på platsen domineras av härdar (37 st) och stolphål (67 st), men även gropar och rännor kunde konstateras i schakten. Platsen är tillsammans med Falkenberg RAÄ 52 delområde 3´s mest anläggningstäta lokal och förväntas via överslagsräkning kunna hysa bortåt tvåtusen anläggningar. Det påtagligt rikliga inslaget av härdar i kombination med platsens något avvikande läge ger en antydan om att det inte rör sig om en ordinär boplats utan kanske snarare om en yta avsedd för speciella aktiviteter. Nio anläggningar (fem stolphål, tre härdar, en grop) undersöktes och visar överlag god bevarandegrad. Träkol (hassel) från härden AH 4556 daterades med 14C-analys till 2180±30 BP, motsvarande BC 350-290, 230-200. Anläggningens vedartsanalyserade kol utgjordes även av björk. Denna datering korrelerar väl med 14C-analyserat träkol (björk) från härden AH 4606 som daterades till 2100±30 BP, motsvarande BC 170-90, 80-50. Båda härdar härrör således från förromersk järnålder, den förstnämnda dock från periodens mellersta del och den sistnämnda dess yngre del. Keramik påträffades i härden AH 3804. Inga säkert daterande kärldetaljer återfanns, men bukbitarnas obehandlade/finrabbade yta för tankarna till yngsta bronsålder – äldsta järnålder. Makrofossilanalys av ett jordprov från anläggningen innehöll frön av förkolnad svinmålla (se bilaga 5), vilket som tidigare nämnts eventuellt kan indikera att man praktiserat gödselbruk. Utan närvaro av annat makrofossilt material måste detta dock ses som en alltför vag ledtråd. Keramikfragment av ett mycket stort, dock ej närmare bestämbart, kärl påträffades i stolphålet AS 5376. Ett drygt tiotal meter västnordväst därom påträffades 13,3 gram brända ben i stolphålet AS 4696. Benmaterialet är mycket fragmenterat och den osteologiska analysen kunde endast kunna bestämma dem till däggdjur av okänd art och storlek (se bilaga 6). Det bör påpekas att det även finns möjligheter för närvaro av andra perioder än förromersk järnålder inom lokalen. Omedelbart norr om RAÄ 134 återfinns den stora boplatsen RAÄ 133, vilken förundersöktes av AK. De olika registrerade lämningarna skiljs i praktiken endast åt av den smala Skogstorpsvägen som här passerar i sydväst-nordostlig riktning och ur sett ur ett rent rumsligt perspektiv borde dessa två lokaler kunna slås samman och behandlas som en. Likväl indikerar AK´s 14C-dateringar och fynd verksamhet företrädesvis under yngre bronsålder, men även under äldre romersk järnålder, samt till synes mer sporadiska nedslag under mesolitikum och medeltid (Berger 2012:12ff). 8.3.2. Stafsinge RAÄ 143 Ett drygt tre meter långt parti av den cirka 1,6 meter breda hålvägen frilades och handgrävdes. Det stod då klart att det rör sig om en körväg med två parallella spår efter hjul och/eller dragare. Fyllningen utgjordes av homogen ljusgrå mycket urlakad humös sand, vilket antyder att vägen 22 RAÄ 143, Hålväg Hålväg inom RAÄ 134 0 20 m Fig. 10. Stafsinge RAÄ 143. Belagda partier av hålvägen markerade med text (varav södra partiet är inom RAÄ 134), uppskattad sträckning/korridor markerad med lila. FU-område markerat med blått. Skala 1:400. fyllts igen vid ett och samma tillfälle. I botten av båda hjul-/dragarspår noterades tunna varviga linser av roströd, järnutfälld sand, vilket torde indikera att det stundtals har stått eller runnit vatten i spåren medan vägen ännu var i bruk. Ytterligare ett drygt sex meter långt parti av vägen frilades inom RAÄ 134, cirka 35 meter söder om nu undersökta parti. Utifrån de diskrepansen i två frilagda vägpartiernas riktningar framgår det att vägen viker av svagt österut mellan det södra och norra partiet. I samma schakt som det södra vägpartiet uppträder även ett antal anläggningar – härdar, stolphål, rännor och gropar – och det torde således finnas goda möjligheter att kunna låsa vägen i tid via överlagrade och/eller överlagrande anläggningar. Således förordar vi en mindre undersökning av den del av vägen som återfinns inom RAÄ 134. 23 Fig.11. Inmätning och undersökning av hålvägen pågår. I profilväggen framträder de parställda hjul- och/ eller dragarspårens skålformade profiler (fotonr 2012-20:12). Foto: Per Wranning. 8.3.3. Stafsinge RAÄ 137 Vid utredningen frilades ett mindre parti av vad som då tolkades som en möjlig treudd, vilket om så var fallet skulle vara något av en helt unik företeelse i den sydhalländska kust- och slättbygden . Vid förundersökningen frilades därför stenansamlingen i sin helhet och treuddstolkningen kunde avskrivas. Den cirka 10x5 meter stora, något oformliga stenansamlingen förefaller snarare vara ett kluster av 2-3 små runda, sammansmälta stensättningar, om det överhuvudtaget ens rör sig om en grav. Den stensättningsliknande lämningen utgörs av ett mycket glest lager sten av mycket varierande storlek. Enda sättet att avgöra huruvida det rör sig om gravar eller odlingssten torde vara att undersöka den i sin helhet. Omedelbart invid såväl som uppe i stensättningen noterades härdar (3 st) och gropar (6 st). Träkol insamlades från två av härdarna i syfte att erhålla dateringar av lämningarna. Båda här24 0 10 m Fig. 12. Stafsinge RAÄ 137. FU-område blåmarkerat, område förordat för slutundersökning markerat med brunt. Stensättningsliknande lämning = gul, gropar = gröna, härdar = röda. Skala 1:200. darna visade sig innehålla enbart björk. Härden AH 5219, belägen nordväst om den stensättningsliknande lämningen, daterades till 2120±30, motsvarande BC 200-110 kalibrerat med 1 Sigma, medan härden AH 5008, belägen omedelbart nordost om stensättningen daterades till 2180±30 BP, motsvarande BC 350-290, 230-200 kalibrerat med 1 Sigma. Dateringarna sammanfaller således totalt med dateringarna vid den närliggande RAÄ 134 och i likhet med dateringssituationen vid RAÄ 134 finner vi belägg för förromersk verksamhet under såväl periodens 25 mellersta som dess yngsta fas. Det bör dock påpekas att den stensättningsliknande lämningen förblir odaterad tills vidare. Kulturmiljö Halland förordar slutundersökning inom en cirka 430 m2 stor yta, vilket omfattar hela krönläget med såväl stensättning som kringliggande anläggningar. 8.3.4. Stafsinge RAÄ 136 RAÄ 136 korsas av Solhagavägen och utgörs därmed av två närmast jämnstora (cirka 25x25 m) ytor på ömse sidor sagda väg. Inom båda ytorna utgörs alven av ren sand. Lämningarna inom fornlämningens västra halva visade sig vara mycket sporadiska och utgjordes av endast fyra stolphål och en mindre grop. Denna del av fornlämningen synes således inte rymma något större informationsvärde och motiverar inga vidare arkeologiska insatser. Öster om vägen utgjordes nedgrävningarna av ett flertal större gropar samt en härd. Träkol (ej vedartsbestämt) från härden 14C-daterades till 2270±30 BP, motsvarande BC 390-360, 270-260 och kan således sägas vara mer eller mindre samtida med de intilliggande RAÄ 134, 137 och 139. Som ett komplement till dessa lokaler torde således denna östra hälft av RAÄ 136 kunna ha ett visst vetenskapligt informationsvärde, exempelvis för förståelsen av organisationen av landskapsrummet under förromersk järnålder. Således föreslår vi att den drygt 600 m2 stora ytan undersöks extensivt i samband med slutundersökning av någon eller några av dessa andra tre lokaler. 0 20 m Fig.13. Stafsinge RAÄ 136. Förundersökningsområdet blåmarkerat, område registrerat i FMIS efter utredning brunmarkerat. Gropar = gröna, härdar = röda, stolphål = svarta. Skala 1:400. 26 8.3.5. Stafsinge RAÄ 139 Även i detta fall kunde det konstateras att det i FMIS registrerade fornlämningsområdet inte stämmer överrens med lämningens faktiska utbredning. Boplatslämningen Stafsinge RAÄ 139 visade sig omfatta närmare 4000 m2, dock med en påtaglig anläggningskoncentration inom områdets norra halva, motsvarande lokalens krönläge. Norr och öster om denna koncentration har eventuella lämningar grävts bort, sannolikt i samband med den soptippsverksamhet som tidigare bedrevs här. Alven inom området varierar mellan ren sand och stenig, grusig sand. Totalt 82 anläggningar (56 stolphål, 16 härdar, 8 gropar, 1 ränna, 1 dike) påträffades i sökschakten, vilket med överslagsräkning indikerar att platsen torde rymma åtminstone cirka 500 anläggningar. Tretton anläggningar (fem härdar och åtta stolphål) undersöktes och samtliga uppvisade en mycket god bevarandegrad. Sammanlagt närmare 300 gram keramik av järnålderskaraktär (Fnr 14, 15, 16, 17) påträffades i fyra av de undersökta anläggningarna. Fig.14. Stafsinge RAÄ 139.FUområde (delvis dolt) är markerat med brunt, yta registrerad i FMIS efter utredning (delvis dold) är markerad mörkbrun. Område som förordas för slutundersökning är markerat med ljusbrun färg. Gropar = gröna, härdar = röda, stolphål = svarta. Notera att de stora nedgrävningarna längst i nordost är recenta skador. Skala 1:600. 27 Fynd och 14C-dateringar indikerar enhälligt att lokalen primärt förefaller ha varit i bruk under äldre järnålder. Träkol från två härdar har 14C-analyserats och anger dateringar till mellersta förromersk respektive äldre romersk järnålder. Asp (ung stam) i AH 3138 daterades till 2190±30 BP, motsvarande BC 350-290, 230-200 kalibrerat med 1 Sigma och ek (ung stam) i AH 3386 erhöll dateringen 1900±30 BP, motsvarande AD 70-130 kalibrerat med 1 Sigma. Mer eller mindre kraftigt stenskodda stolphål uppträder i inte mindre än fem fall parvis (4824 – 4836, 3369 – 4847, 3637 – 4867, 3593 – 4879, 3661 – 4890). Stolparnas inbördes avstånd inom respektive par varierar mellan cirka 2 – 3,5 meter (enligt ovan nämnda ordningsföljd: 2,85 m, 2,2 m, 1,95 m, 2,1 m, 3,5 m), men likväl kan man anta att de sannolikt utgör takbärande par i mer eller mindre östvästligt anlagda, treskeppiga byggnader. Dessutom undersöktes ytterligare ett mindre antal stolphål av takbärande dimensioner, vilka också tenderar att uppträda parvis. Med risk för att övertolka skönjer man en återkommande tendens till förmodade byggnadsriktningar i VSV-ONO riktning. Om tolkningen att det rör sig om flera huslämningar är rätt så antyder såväl variationen i respektive stolppars inbördes bredd som närvaron av flera närmast ovala stolphål att det rör sig om järnålderslämningar, eventuellt från förromersk järnålder, men kanske även från yngre perioder, förslagsvis tidsutsnittet yngre romersk järnålder – vendeltid. Kulturmiljö Halland förordar slutundersökning endast inom det mest intensivt brukade och dessutom bäst bevarade partiet i norr, motsvarande cirka 2650 m 2. Det södra partiet med färre och sämre bevarade lämningar kan däremot inte anses hysa samma vetenskapliga potential och kan därför enligt vår uppfattning undersökas extensivt, som komplement till den norra ytan. 8.3.6. Stafsinge RAÄ 138 Även i fallet RAÄ 138 rådde det anmärkningsvärt stor diskrepans mellan angivna måttuppgifter i utredningsrapporten och i FMIS. Medan den lilla boplatslämningen i sistnämnda fall uppges vara endast 40x10 meter så markeras ett cirka 55x20 meter stort område i förstnämnda fall. Då det inte förelåg några som helst indikationer i form av närliggande schakt som kunde indikera lämningens faktiska begränsningar så valde vi att låta förundersökningen omfatta den större, likväl modesta (cirka 1100 m2) av dessa angivna ytor. Fornlämningen visade sig dock vara avsevärt större till ytan än väntat och omfattar nu cirka 3400 m2. Innan redovisningen av nu förundersökta lämningar tar vid så vill redan här med emfas förorda att den omedelbart intilliggande våtmarken också utreds innan någon form av exploatering eller förändring sker. Den nu förundersökta fornlämningens läge, utbredning, art och datering indikerar att våtmarksområdet spelat en viktig roll under bronsåldern och således kan förväntas hysa en mycket stor vetenskaplig potential. En inledande datering av bottenskiktet i våtmarken är av hög prioritet, så att man kan slå fast när våtmarken började växa igen. Vi vet från andra lokaler i såväl det direkta närområdet (Stafsinge RAÄ 120) som på något längre håll i Falkenbergsområdet (Skrea RAÄ 193) att många torvmossar har bildats under förromersk järnålder (Wranning 2001:57). I sistnämnda fall kunde konstateras att man under bronsåldern brukat en låglänt, bassängformad yta uppe på Skrea backe som åker (Svensson 2006), vilken därefter övergavs och successivt växte igen under förromersk järnålder. Oavsett scenario kring våtmarkens tillblivelse så indikerar således lokalens bronsålderskontext att detta område kan ha haft en 28 s tr an 0 dl i n je 20 m Fig. 15. Stafsinge RAÄ 138, skala 1:600. Urspungligt FU-område är brunt, yta registrerad i FMIS efter utredning är rött. Område förordat för slutundersökning är markerat med blått. Gropar = gröna, härdar = röda, stolphål = svarta. Notera även relationen till den stora våtmarken omedelbart SV om det förordade slutundersökningsområdet. (strandlinjen markerad) Våtmarken bör utredas alt. förundersökas. central roll för människorna i dåtidens närområde. Som inledningsvis nämnts visade sig Stafsinge RAÄ 138 vara avsevärt större än utredningen indikerade. Framförallt breder lämningarna ut sig längre norrut och i en mer påtaglig symbios med våtmarksområdet, medan lämningarna inom det ursprungligen markerade området är av helt annan art och av ringa omfattning. Sammanlagt 36 anläggningar (20 härdar, 15 stolphål, 1 grop) påträffades, varav den stora merparten stolphål återfanns inom det område som markerats i utredningsrapporten, medan lejonparten härdar var anlagda inom mer låglänta partier, i nära anslutning till våtmarken. Man kan ana en antydan till att härdarnas utbredning ”följer” 29 Fig. 16. Stafsinge RAÄ 138 sett från norr. Bortom sökschakten framträder våtmarksområdet tydligt i form av en ljusbrun yta, kringgärdad av gröna, tuvformade buskar. Foto: Anders Håkansson. (fotonr 2012-20). våtmarkens former och således omfamnar den samma. Sex stolphål, två härdar och en grop undersöktes och samtliga uppvisade god bevarandegrad. Speciellt anläggningarna inom de låglänta partierna i väst förefaller ha varit väl skyddade och bevarade till en följd av de tjocka matjordslagren och den höga fuktighetshalten. Gropen AG 639 innehöll keramikfragment från två olika kärl, det ena (Fnr 1) med grovt rabbad yta, det andra (Fnr 2) ett mycket stort kärl med vulst och knoppvulst. Träkol (björk) i gropen 14C-analyserades och gav dateringen 2850±30 BP, motsvarande BC 1050-980 kalibrerat med 1 Sigma, vilket i arkeologiska termer innebär bronsålderns period IV. Ett mycket stort, rabbat kärl (Fnr 3) påträffades även i härden AH 649. Trots att närmare 1500 gram keramik fanns i härden så återfanns endast ett möjligt mynningsfragment. Denna eventuella mynningsbit antyder att det rör sig om A-fas keramik, vilket är vanligt förekommande under bronsålderns period III-V. Träkol (tall, äldre stam) från härden 14C-daterades till 2880±30 BP, motsvarande BC 1120-1010 kalibrerat med 1 Sigma. Den naturvetenskapliga dateringen korrelerar således mycket bra med den arkeologiska dateringen och ringar in härdens (och kärlets) brukandetid till bronsålderns period IV. Träkol (al) valdes ut från ytterligare en härd (AH 416) för 14C-analys, vilken gav dateringen 2800±30 BP, motsvarande BC 1000-910, eller med andra ord än en gång bronsålderns period IV. Således korrelerar samtliga dateringar på platsen mycket väl och preciserar lokalens brukandetid till tidig yngre bronsålder. Dominansen av härdar i kombination med förekomsten av stora keramikkärl med invändig matskorpa antyder att det hela kan röra sig om någon form av kult-/offerplats eller dylik rituell verksamhet. Detta innebär att såväl det intilliggande våtmarksområdet som övriga strandnära partier måste anses högintressant för eventuella, mer eller mindre strandnära rituella handlingar 30 och offernedläggelser, vilket var brukligt under denna tid. Sett i en större kontext med den rika, samtida gravfältsmiljön omedelbart invid (Stomma kulle m.fl.) ökas platsens speciella karaktär och vetenskapliga potential ytterligare. Kulturmiljö Halland förordar således slutundersökning av nu fastställda yta, samt dessutom kompletterade utredning/förundersökning av sagda våtmarksområde och dess övriga strandnära partier, motsvarande ett cirka 150x125 meter stort område. 9. TOLKNINGSFÖRSLAG OCH KUNSKAPSPOTENTIAL 9.1. Delområde 3 och dess omland Om man väljer att frångå den geografiskt/rumsligt baserade indelning av lokalerna som rapporten är uppbyggd kring och tillika bortser från historisk tids sockenindelning och istället ser strikt till respektive lämnings dateringar så blir det mycket påtagligt att vi i praktiken endast har två förhistoriska perioder som dominerar fornlämningsbilden inom delområde 3. Sett ur detta helhetsperspektiv står det klart att nu förundersökta lokaler i kombination med synliga monument (gravar) och tidigare undersökningsresultat tillsammans erbjuder något av ett unikt tillfälle att studera två tidsutsnitt av en bygd – hur människan organiserat landskapet och inrett sin hembygd under yngre bronsålder och förromersk järnålder. Under båda dessa perioder framträder Fig. 17. Samtliga 14 C-dateringar inom Delområde 3, här presenterade grafiskt i kronologisk ordning. Dominansen av lämningar från förromersk järnålder i området framstår som anmärkningsvärd. 31 Stomma kulle med sitt högst belägna krönläge som något av ett nav, kring vilket närområdets skiftande verksamheter har formerats och varierats över tid. 9.1.1. Förromersk järnålder Från den förromerska järnåldern framträder ett antal relativt närliggande bebyggelseenheter – bosättningar – i form av Falkenberg RAÄ 52 och 50 samt Stafsinge RAÄ 39 i söder och den tidigare undersökta bosättningen Stafsinge 116 i norr. Samtliga dessa boplatser har varit anlagda i höjdlägen. På något lägre höjder och i miljöer mindre lämpliga för ordinär bosättning finner vi exempel på lokaler med mer eller mindre intensiv verksamhet av ”ickeboplatskaraktär”, såsom det klippiga Stafsinge RAÄ 134 längst i väst (med ej närmare preciserad verksamhet) och järnframställningsplatsen Stafsinge RAÄ 120, belägen längst i norr i kanten av en torvmosse. Perifer verksamhet (mellan gårdstunen) av mer sporadisk art, eller som åtminstone endast har avsatt ringa spår i det arkeologiska materialet, återfinns inom Stafsinge RAÄ 136 och Falkenberg RAÄ 49, medan bygdens gravfält har anlagts på en ur topografiskt hänseende relativt oansenlig plats längst i söder. Även på Stafsinge RAÄ 137 återfinns eventuella gravar. Till skillnad från gravfältets flatmarksgravar utgörs dessa istället av stensättningar och till skillnad från flatmarksgravarnas låglänta placering är dessa stensättningar anlagda i ett läge med milsvid utsikt åt snart sagt alla håll. Omedelbart invid stensättningarna återfinns förromerska härdar. Antingen utgör de olika gravmiljöerna två samtida, diametralt olika exempel på förhållningssätt kring gravläggningsritualen, eller så utgör de förromerska härdarna ett exempel på yngre tiders verksamheter invid äldre gravmonument, vilket är ett ofta noterat fenomen på andra platser. 9.1.2. Yngre bronsålder Bronsåldersbygden framträder nästan lika tydligt, men också samtidigt på ett annorlunda sätt. Gravmiljöerna (Stafsinge RAÄ 1, 3, 4) förefaller närmast helt lokaliserade till områdets mest framträdande höjder, vilket också gör att den stensättningsliknande lämningen inom Stafsinge RAÄ 137 känns som en presumtiv representant för denna period. I nära anslutning till gravstråken uppe på höjden återfinns RAÄ 138, vilken förefaller ha varit en intensivt utnyttjad lokal men likväl inte en ordinär boplats. Det låglänta läget omedelbart invid ett större våtmarksområde, dominansen av härdar och närvaron av stora och mycket stora kärl för snarare tankarna till någon form av rituell verksamhet, förslagsvis en offerplats. Det kan förstås även vara fråga om annan, profan/praktisk typ av verksamhet som utförts på platsen. Den av AK förundersökta Stafsinge RAÄ 133 förefaller innehålla boplatslämningar från yngre bronsålder och sannolikt finns sådana inslag även inom den omedelbart intilliggande RAÄ 134, även om de hittills inte identifierats. Närliggande boplatser med huslämningar känner vi sedan tidigare från Stafsinge RAÄ 118, 116 och 117 i norr, samt från Stafsinge RAÄ 130 i ost. Samtliga dessa boplatser ligger lägre än de ovan redogjorda förromerska, men likväl i direkt visuell kontakt med Stomma kulle. 9.2. De enskilda lokalerna Väljer man istället att betrakta och tolka varje enskilt förundersökningsområde utifrån sin egen potential så kan Stafsinge RAÄ 139, Falkenberg 50 och 52 sammanfattas som välbevarade men 32 ordinära boplatsmiljöer, varav först- och sistnämnda lokal sannolikt rymmer lämningar från fler perioder än sagda förromerska järnålder. Stafsinge RAÄ 134 med sitt något atypiska läge, insprängt bland större partier med berg i dagen, framstår som en spännande, intensivt brukad lokal, sannolikt dock inte primärt för boplatsrelaterad verksamhet och kan således förväntas hysa ett högt vetenskapligt informationsvärde. Gravfältet Falkenberg RAÄ 51 utgör endast ett östligt parti av den ursprungliga gravfältsomfattningen och är dessutom svårt skadat. Likväl kan de återstående lämningarna anses hysa en stor vetenskaplig potential. Den stensättningsliknande lämningen Stafsinge RAÄ 137 och de intilliggande anläggningarna bör undersökas i sin helhet i syfte att utröna huruvida det verkligen är en (eller flera) grav, samt att kunna placera in den och platsens övriga lämningar i en större kulturhistorisk kontext. Lämningarna inom Falkenberg RAÄ 49 är av så blygsam omfattning att inga vidare arkeologiska insatser kan anses motiverade. Även lämningarna inom den västra hälften av Stafsinge RAÄ 136 är alltför sporadiska för vidare insatser, medan områdets östra hälft bör undersökas extensivt som ett komplement till och i samband med undersökning på någon av de närliggande lokalerna (Stafsinge 134, 137, 139). Det parti av hålvägen Stafsinge RAÄ 143 som återfinns inom RAÄ 134 bör undersökas i samband med undersökning av sistnämnda lokal i syfte att erhålla en datering av vägen och därmed även kunna placera och diskutera den i sin kulturhistoriska kontext. Stafsinge RAÄ 138 slutligen förefaller helt kunna kopplas till yngre bronsålder och kan sägas ha ett mycket högt vetenskapligt informationsvärde. I detta sammanhang är det dock av stor vikt att lokalens intilliggande våtmarksområde och dettas övriga strandlinjer inkorporeras i diskussionen och därför inledningsvis utreds arkeologiskt. 10. ÅTGÄRDSFÖRSLAG Kulturmiljöhalland förordar arkeologisk slutundersökning av hela den närmare 7900 m2 stora boplatsen Falkenberg RAÄ 52 och hela den närmare 2800 m2 stora boplatsen RAÄ 50. Inom boplatsen Stafsinge RAÄ 139 förordas intensiv undersökning av lokalens norra, mest anläggningstäta och bäst bevarade, drygt 6500 m2 stora hälft, samt extensiv undersökning av dess knappt 1500 m2 stora södra parti. Slutundersökning av Stafsinge RAÄ 138 förordas. Slutundersökning av nu angivna, cirka 3400 m2 stora yta bör dock föregås av utredning (och eventuell förundersökning) av den omedelbart intilliggande våtmarken, liksom dennas strandpartier i öst och väst, motsvarande ett cirka 150x125 meter stort område. Denna arbetsordning förordas i syfte att kunna bearbeta lämningen i sin helhet, såväl under fältfasen som vid tolkning och vidare, vetenskaplig fördjupning. Slutundersökning av hela den närmare 7000 m2 stora lokalen Stafsinge RAÄ 134 förordas, vilket även inkluderar friläggning och dokumentation av platsens klippartier. En mindre undersökning av hålvägen RAÄ 143 förordas inom det parti som återfinns inom RAÄ 134, i syfte att reda ut vägens ålder och eventuella relation till närområdets övriga lämningar. Totalundersökning av det nu cirka 850 m2 stora gravfältet RAÄ 51 förordas. Då det har kunnat konstateras att platsens lämningar är svårt skadade så förordas slutundersökning snarast möj33 ligt, innan allt återstående informationsvärde förstörs. Slutundersökning av RAÄ 137 förordas i syfte att klarlägga den stensättningsliknande, cirka 10x5 meter stora lämningens art, samt dess relation till platsens övriga anläggningar. Totalt bedöms slutundersökning av sagda lämningar omfatta ett knappt 450 m2 stort område. En mindre, extensiv undersökning av hela Stafsinge RAÄ 136 östra hälft (cirka 650 m2) förordas. Undersökningsresultaten skall mest ses som komplement till tolkningen av övriga samtida lokaler. Lämningen är dock så liten att den som enskilt objekt inte kan anses motivera någon slutundersökning. Fåtalet lämningar inom fornlämningens västra hälft kan ej anses motivera någon fortsatt arkeologisk insats. Falkenberg RAÄ 49 kan helt avskrivas från vidare arkeologiska insatser. Platsens ytterst blygsamma inslag av förhistoriska lämningar kan ej anses motivera några fortsatta insatser. REFERENSER Berger, Å. 2012. Stafsinge – Arvidstorp. Arkeologisk förundersökning RAÄ 132, 133 och 148, Stafsinge socken, Falkenbergs kommun, Hallands län. Rapporter från Arkeologikonsult 2012:2471. Upplands Väsby Carlie, L., Ryberg, E., Streiffert, J., Wranning, P (Red.). 2004. Hållplatser i det förgångna. Landskap i förändring, Volym 6. Riksantikvarieämbetet/Landsantikvarien Connelid, P. 2010. Historisk-geografisk analys. Arvidstorp – kortfattad landskapshistorisk bakgrund. I: Runer, J. Stafsinge. Inför kommunal detaljplaneläggning Stafsinge socken, Falkenbergs kommun, Halland. Rapporter från Arkeologikonsult 2010:2294. Upplands Väsby Johansson, N., Streiffert, J., Wranning, P (Red.). 2001. Landskap i förändring, Volym 3. Teknisk rapport över de arkeologiska undersökningarna av RAÄ 116, 118, 120 och 122, Stafsinge socken, Halland. Riksantikvarieämbetet/Landsantikvarien. Göteborg Mattsson, L. 2010. Från mesolitikum till medeltid på 100 meter. Halland, Stafsinge socken, väg 747, Stafsinge 5:2, RAÄ 117. Arkeologiska rapporter från Hallands länsmuseer 2010:4. Halmstad Kadefors, O. 2011. Ett stycke bronsålder – en grav och en boplats i Falkenbergs kommun. Halland, Stafsinge socken, Raä 130 och Falkenbergs kommun Raä 12. Arkeologiska rapporter från Hallands länsmuseer 2011:2. Halmstad Runer, J. 2010. Stafsinge. Inför kommunal detaljplaneläggning Stafsinge socken, Falkenbergs kommun, Halland. Rapporter från Arkeologikonsult 2010:2294. Upplands Väsby Streiffert, J. 2012. Spår från förhistoriska verksamhetsytor. Halland, Stafsinge socken, Stafsinge 3:6 med flera, RAÄ Stafsinge 140, 146 och 147. Arkeologisk förundersökning. Riksantikvarieämbetet UV Väst. UV Rapport 2012:93. Stockholm Svensson, M. 2006. Bronsåldersåker vid Hålldämmet. Halland, Skrea socken, Skrea 13:3, RAÄ 34 193. Arkeologiska rapporter från Hallands länsmuseer 2006:5. Halmstad Wranning, P. 2001. Arkeologisk undersökning vida RAÄ 120 (”Område 2”). I: Johansson, N., Streiffert, J., Wranning, P. (red.) Landskap i förändring. Volym 3. Teknisk rapport från de arkeologiska undersökningarna av RAÄ 116, 118, 120 och 122, Stafsinge socken, Halland. (sid 49-60). Riksantikvarieämbetet/Landsantikvarien. Göteborg TEKNISKA OCH ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Länsstyrelsens dnr:431-4045-11 Eget dnr: 2011-315 Uppdragsgivare: Falkenbergs kommun, Stadsbyggnadskontoret Utförandetid: 2012-05-02 – 2012-05-15 Personal: Anders Håkansson, Linn Mattsson och Per Wranning (fältarbetsleda- re) Fastighet: Arvidstorp 1:39, 2:194, 3:9, 3:57 och 3:78 RAÄ nummer: Stafsinge socken: RAÄ 134, 136, 137, 138, 139 och 143 Falkenbergs socken: RAÄ 49, 50, 51 och 52 Höjdsystem: RH 2000 Koordinatsystem: SWEREF 99 TM Undersökt yta: Sammanlagt cirka 2080 meter sökschakt, motsvarande cirka 4000 m2 frilagd yta. Dokumentation: Samtliga schakt, anläggningar, fynd, prover och foton är dokumen- terade digitalt i det arkeologiska dokumentationsprogrammet Int- rasis, projektnummer Stafsinge2011315F. Databaser förvaras i Kultur- miljö Hallands arkiv, Halmstad. Ritningar har HMAK nr 4389. All fotodokumentation utfördes med digitalkamera och de arkivera- de bilderna har erhållit fotonummer 2012-20:1-18 i Kulturmiljö Hal- lands fotoarkiv. Fynd: Fyndmaterialet domineras genomgående av keramik men utgörs även av brända ben (såväl människa som andra däggdjur), enstaka slagen flinta, samt metallfynd (detektorfynd). Fynden har i väntan på fyndfördelning tilldelats accessionsnummer HM 28 670:1-43 Datering: Bronsålder - järnålder 35 36 BILAGOR Bilaga 1 Stolphål 233 STAF 138 Stolphål 245 STAF 138 Stolphål 258 STAF 138 Stolphål 269 STAF 138 Stolphål 294 STAF 138 0,23x0,2 Stolphål 303 STAF 138 0,43x0,25 Stolphål 314 STAF 138 0,42x0,33 0,36 Stolphål 327 STAF 138 0,29x0,22 0,44 Stolphål 337 STAF 138 Härd 345 STAF 138 Härd 354 STAF 138 Härd 380 STAF 138 Härd 398 STAF 138 Härd 416 STAF 138 0,6x0,4 0,3 Stolphål 429 STAF 138 Utgår 439 STAF 138 Stolphål 457 STAF 138 Stolphål 466 STAF 138 Härd 480 STAF 138 Härd 517 STAF 138 Härd 533 STAF 138 Härd 543 STAF 138 Härd 557 STAF 138 Härd 569 STAF 138 Härd 581 STAF 138 Härd 593 STAF 138 Härd 601 STAF 138 0,37x0,32 Skärvig sten Småsten Bränd lera Brända ben Stenskoning Träkol STAF 138 Sot RAÄ-nummer 212 Djup, meter Id Härd Storlek, meter Anläggningstyp Anläggningslista X X 0,14 37 38 620 STAF 138 639 staf 138 0,7x0,43 1,0x0,8 Härd 649 STAF 138 Stolphål 669 STAF 138 Stolphål 690 STAF 138 Härd 698 STAF 138 Härd 713 STAF 138 Stolphål 748 FBG 52 Stolphål 758 FBG 52 Stolphål 765 FBG 52 Stolphål 773 FBG 52 Stolphål 792 FBG 52 0,3 Stolphål 801 FBG 52 0,29x0,25 811 FBG 52 0,3x0,25 0,08 0,11 Stolphål 821 FBG 52 0,24 Stolphål 830 FBG 52 0,3x0,25 Stolphål 840 FBG 52 849 FBG 52 Stolphål 862 FBG 52 0,26 872 FBG 52 0,3 0,14 0,42x0,38 0,3 Stolphål 882 FBG 52 891 FBG 52 Stolphål 900 FBG 52 Stolphål 910 FBG 52 Stolphål 918 FBG 52 Stolphål 928 FBG 52 Stolphål 935 FBG 52 Stolphål 944 FBG 52 Stolphål 952 FBG 52 Härd 981 FBG 52 Stolphål 990 FBG 52 Stolphål 1000 FBG 52 Stolphål 1010 FBG 52 Stolphål 1019 FBG 52 Stolphål 1027 FBG 52 Stolphål 1034 FBG 52 Stolphål 1041 FBG 52 Stolphål 1050 FBG 52 Stolphål 1058 FBG 52 1068 FBG 52 0,38x0,33 X 0,35 X Stolphål 1077 FBG 52 1087 FBG 52 Stolphål 1095 FBG 52 Stolphål 1105 FBG 52 Skärvig sten Småsten Brända ben Bränd lera X X Stolphål Stolphål Stenskoning X 0,52x0,45 Stolphål Stolphål X 0,3x0,26 Stolphål Stolphål Träkol Härd Grop Sot RAÄ-nummer STAF 138 Djup, meter Id 610 Storlek, meter Anläggningstyp Härd X 1124 FBG 52 1134 FBG 52 Stolphål 1144 FBG 52 Stolphål 1152 FBG 52 Stolphål 1160 FBG 52 Stolphål 1169 FBG 52 Stolphål 1179 FBG 52 Stolphål 1189 FBG 52 Stolphål 1214 FBG 52 Härd 1223 FBG 52 Grop 1237 FBG 52 Grop 1259 FBG 52 Stolphål 1269 FBG 52 Stolphål 1278 FBG 52 Stolphål 1288 FBG 52 Grop 1303 FBG 52 Stolphål 1319 FBG 52 Stolphål 1340 FBG 52 Stolphål 1345 FBG 52 Stolphål 1351 FBG 52 Stolphål 1369 FBG 52 Grop 1377 FBG 52 Grop 1391 FBG 52 Stolphål 1409 FBG 52 Stolphål 1419 FBG 52 Stolphål 1427 FBG 52 Grop 1437 FBG 52 Grop 1452 FBG 52 Stolphål 1464 FBG 52 Stolphål 1474 FBG 52 Stolphål 1483 FBG 52 Stolphål 1492 FBG 52 Stolphål 1507 FBG 52 Stolphål 1515 FBG 52 Stolphål 1523 FBG 52 Stolphål 1532 FBG 52 Stolphål 1542 FBG 52 Stolphål 1570 FBG 52 Stolphål 1579 FBG 52 Stolphål 1589 FBG 52 Stolphål 1599 FBG 52 Stolphål 1609 FBG 52 Stolphål 1619 FBG 52 Stolphål 1629 FBG 52 1,9 0,24 Skärvig sten Småsten Bränd lera X Brända ben X Stenskoning Träkol Stolphål Stolphål Sot RAÄ-nummer FBG 52 Djup, meter Id 1116 Storlek, meter Anläggningstyp Stolphål X 0,07 39 40 1650 FBG 52 1661 FBG 52 Stolphål 1676 FBG 52 Stolphål 1687 FBG 52 Stolphål 1697 FBG 52 Stolphål 1706 FBG 52 Stolphål 1715 FBG 52 Stolphål 1726 FBG 52 Stolphål 1734 FBG 52 Stolphål 1742 FBG 52 Stolphål 1751 FBG 52 Stolphål 1759 FBG 52 Stolphål 1766 FBG 52 Stolphål 1774 FBG 52 Stolphål 1781 FBG 52 Stolphål 1792 FBG 52 Stolphål 1800 FBG 52 Stolphål 1815 FBG 52 Stolphål 1840 FBG 52 Stolphål 1850 FBG 52 Härd 1857 FBG 52 Stolphål 1869 FBG 52 Stolphål 1877 FBG 52 Stolphål 1888 FBG 52 Stolphål 1897 FBG 52 Stolphål 1910 FBG 52 Stolphål 1920 FBG 52 Stolphål 1928 FBG 52 Stolphål 1935 FBG 52 Stolphål 1943 FBG 52 Stolphål 1950 FBG 52 Stolphål 1961 FBG 52 Stolphål 1968 FBG 52 Stolphål 1979 FBG 52 Stolphål 1991 FBG 52 Stolphål 1998 FBG 52 Stolphål 2009 FBG 52 Stolphål 2015 FBG 52 Stolphål 2026 FBG 52 Stolphål 2036 FBG 52 Stolphål 2045 FBG 52 Stolphål 2056 FBG 52 Stolphål 2065 FBG 52 Stolphål 2075 FBG 52 0,4x0,3 0,52 0,25 X X Skärvig sten Småsten Bränd lera X Brända ben X Stenskoning Träkol Stolphål Stolphål Sot RAÄ-nummer FBG 52 Djup, meter Id 1641 Storlek, meter Anläggningstyp Stolphål Stolphål 2109 FBG 52 Stolphål 2118 FBG 52 Stolphål 2127 FBG 52 Stolphål 2136 FBG 52 Stolphål 2145 FBG 52 Stolphål 2158 FBG 52 0,33x0,29 Stolphål 2168 FBG 52 2186 FBG 50 1,0x0,6 (minst) 0,22 Stolphål 2206 FBG 50 0,36x0,33 0,27 1,2x1,2 0,18 Stolphål 2216 FBG 50 2226 FBG 50 Grop 2236 FBG 50 Stolphål 2248 FBG 50 Härd 2255 FBG 50 Stolphål 2270 FBG 50 Grop 2281 FBG 50 Grop 2293 FBG 50 Härd 2318 FBG 50 Härd 2328 FBG 50 Härd 2335 FBG 50 Härd 2343 FBG 50 Stolphål 2352 FBG 50 Stolphål 2359 FBG 50 Stolphål 2368 FBG 50 Stolphål 2377 FBG 50 Stolphål 2387 FBG 50 Stolphål 2398 FBG 50 Stolphål 2408 FBG 50 Stolphål 2417 FBG 50 Dike 2561 FBG 49 X 0,33x0,31 1,2x0,55 X 0,45x0,36 X Dike 2693 FBG 49 2727 FBG 51 Brandgrav 2738 FBG 51 Brandgrav 2748 FBG 51 Brandgrav 2762 FBG 51 Brandgrav 2773 FBG 51 Skärvig sten Småsten Bränd lera 0,2 2,3x2,2 Brandgrav X X FBG 49 FBG 49 X X FBG 49 FBG 49 X 1,0x0,8 (minst) 2577 2656 X X 2596 2677 Brända ben X Utgår Dike Stenskoning X Härd Dike Träkol 0,4 Härd Stolphål Sot RAÄ-nummer FBG 52 Djup, meter Id 2091 Storlek, meter Anläggningstyp Stolphål Brandgrav 2784 FBG 51 0,73x0,47 Brandgrav 2800 FBG 51 0,5x0,4 Brandgrav 2815 FBG 51 0,08 X X X X X X X X 41 42 Stolphål 2849 FBG 51 Grop 2859 STAF 136 Grop 2869 STAF 136 2,4x1,6 Härd 2882 STAF 136 0,8x0,7 Grop 2893 STAF 136 Grop 2913 STAF 136 Grop 2924 STAF 136 Grop 2933 STAF 136 Grop 2943 STAF 136 Grop 2954 STAF 136 Grop 2983 STAF 136 Stolphål 3002 STAF 139 Stolphål 3010 STAF 139 Stolphål 3018 STAF 139 Stolphål 3029 STAF 139 Stolphål 3037 STAF 139 Stolphål 3048 STAF 139 Ränna 3058 STAF 139 Stolphål 3071 STAF 139 Härd 3082 STAF 139 Stolphål 3091 STAF 139 Stolphål 3109 STAF 139 Stolphål 3117 STAF 139 Härd 3126 STAF 139 Härd 3138 STAF 139 Härd 3150 STAF 139 Härd 3164 STAF 139 Härd 3176 STAF 139 Stolphål 3184 STAF 139 Grop 3191 STAF 139 Härd 3215 STAF 139 Stolphål 3226 STAF 139 Stolphål 3235 STAF 139 Utgår 3243 STAF 139 Stolphål 3252 STAF 139 Stolphål 3259 STAF 139 Stolphål 3267 STAF 139 Grop 3275 STAF 139 Härd 3286 STAF 139 Dike 3299 STAF 139 Stolphål 3309 STAF 139 Grop 3317 STAF 139 Härd 3325 STAF 139 Stolphål 3349 STAF 139 X Skärvig sten Småsten Bränd lera Brända ben Stenskoning Träkol Sot RAÄ-nummer FBG 51 Djup, meter Id 2825 Storlek, meter Anläggningstyp Brandgrav X 0,75x0,55 0,68x0,63 X X 0,93x0,9 0,09 X X X 0,9x0,8 0,06 X X X 0,2 X 0,4x0,3 1,05x0,95 Härd 3360 STAF 139 Härd 3369 STAF 139 Stolphål 3378 STAF 139 Härd 3386 STAF 139 Härd 3398 STAF 139 Stolphål 3406 STAF 139 Stolphål 3415 STAF 139 Stolphål 3423 STAF 139 Grop 3431 STAF 139 Stolphål 3437 STAF 139 Stolphål 3445 STAF 139 Härd 3455 STAF 139 Grop 3467 STAF 139 Stolphål 3478 STAF 139 Stolphål 3493 STAF 139 Stolphål 3500 STAF 139 Stolphål 3508 STAF 139 Stolphål 3516 STAF 139 Stolphål 3524 STAF 139 Stolphål 3532 STAF 139 Stolphål 3540 STAF 139 Stolphål 3547 STAF 139 Stolphål 3554 STAF 139 Stolphål 3561 STAF 139 Härd 3569 STAF 139 Stolphål 3578 STAF 139 Stolphål 3585 STAF 139 Stolphål 3593 STAF 139 Stolphål 3604 STAF 139 Stolphål 3612 STAF 139 Stolphål 3619 STAF 139 Stolphål 3629 STAF 139 Grop 3637 STAF 139 Stolphål 3653 STAF 139 Stolphål 3661 STAF 139 Stolphål 3670 STAF 139 Stolphål 3678 STAF 139 Grop 3684 STAF 139 Grop 3701 STAF 139 Stolphål 3765 STAF 134 Stolphål 3776 STAF 134 Grop 3790 STAF 134 Härd 3804 STAF 134 Härd 3818 STAF 134 0,32x0,29 Skärvig sten Småsten Bränd lera Brända ben Stenskoning Träkol Sot RAÄ-nummer STAF 139 Djup, meter Id 3355 Storlek, meter Anläggningstyp Stolphål X 1,17x1,05 X X X 0,29x0,22 0,32x0,18 X 0,27x0,22 0,23x0,16 X 0,45x0,35 0,46 1,50x1,50 X 0,28 X X X X 43 44 Härd 3839 STAF 134 Härd 3849 STAF 134 Stolphål 3858 STAF 134 Stolphål 3866 STAF 134 Stolphål 3878 STAF 134 Stolphål 3887 STAF 134 Stolphål 3895 STAF 134 Stolphål 3905 STAF 134 Hålväg 3926 STAF 143 Härd 3960 STAF 134 Stolphål 3968 STAF 134 Stolphål 3975 STAF 134 Stolphål 3983 STAF 134 Ränna 3993 STAF 134 Grop 4001 STAF 134 Stolphål 4013 STAF 134 Härd 4021 STAF 134 Stolphål 4033 STAF 134 Stolphål 4042 STAF 134 Härd 4052 STAF 134 Stolphål 4059 STAF 134 Härd 4066 STAF 134 Härd 4075 STAF 134 Stolphål 4085 STAF 134 Stolphål 4092 STAF 134 Grophus 4100 STAF 134 Härd 4115 STAF 134 Stolphål 4124 FBG 50 Stolphål 4132 FBG 50 Stolphål 4140 FBG 50 Stolphål 4148 FBG 50 Stolphål 4154 FBG 50 Stolphål 4161 FBG 50 Stolphål 4169 FBG 50 Stolphål 4178 FBG 50 Stolphål 4190 FBG 50 Stolphål 4208 FBG 50 Stolphål 4216 FBG 50 Stolphål 4224 FBG 50 Stolphål 4233 FBG 50 Stolphål 4243 FBG 50 Stolphål 4250 FBG 50 Stolphål 4259 FBG 50 Stolphål 4267 FBG 50 0,40x0,36 0,22 0,7x0,6 0,06 0,32 0,18 Skärvig sten Småsten Bränd lera Brända ben Stenskoning Träkol Sot RAÄ-nummer STAF 134 Djup, meter Id 3832 Storlek, meter Anläggningstyp Härd X 16 X X 0,42 X X 0,8x0,75 0,28 0,38x0,36 0,24 0,23 0,16 X X X X X 4283 FBG 50 4291 FBG 50 Stolphål 4305 FBG 50 Grop 4313 FBG 50 Stolphål 4323 FBG 50 Härd 4438 FBG 50 Härd 4488 FBG 50 Grop 4497 FBG 50 Härd 4507 STAF 134 Stolphål 4516 STAF 134 Härd 4525 STAF 134 Härd 4533 STAF 134 Härd 4544 STAF 134 Härd 4556 STAF 134 Härd 4569 STAF 134 Härd 4578 STAF 134 Stolphål 4585 STAF 134 Stolphål 4704 STAF 134 Stolphål 4712 STAF 134 Stolphål 4721 STAF 134 Grop 4729 STAF 134 Grop 4775 STAF 136 Stolphål 4781 STAF 136 Stolphål 4788 STAF 136 Stolphål 4801 STAF 136 Stolphål 4808 STAF 136 1,0x0,8 Stolphål 4816 STAF 139 4824 STAF 139 X Stolphål 4836 STAF 139 X Grop 5099 STAF 137 Härd 5219 STAF 137 5237 STAF 137 Grop 5254 STAF 137 Ränna 5308 STAF 134 Stolphål 5314 STAF 134 Härd 5324 STAF 134 Härd 5336 STAF 134 Härd 5347 STAF 134 Härd 5364 STAF 134 Stolphål 5376 STAF 134 Stolphål 5384 STAF 134 Stolphål 5535 STAF 134 Stolphål 5546 STAF 134 Stolphål 5560 STAF 134 1,2x0,5 X X X Skärvig sten Småsten X Stolphål Härd Bränd lera X Brända ben X Stenskoning Träkol Stolphål Stolphål Sot RAÄ-nummer FBG 50 Djup, meter Id 4275 Storlek, meter Anläggningstyp Stolphål X X 45 46 Stolphål 5580 STAF 134 Stolphål 5591 STAF 134 Stolphål 5600 STAF 134 Dike 5609 STAF 134 Stolphål 5613 STAF 134 Härd 5622 STAF 134 Grop 5635 STAF 134 Härd 5647 STAF 134 Härd 5853 STAF 134 Dike 5867 STAF 134 Härd 5880 STAF 134 Dike 5891 STAF 134 Hålväg 5913 STAF 134 Hålväg 5924 STAF 134 Ränna 5935 STAF 134 Stolphål 5949 STAF 134 Grop 5958 STAF 134 Stolphål 5971 STAF 134 Stolphål 5979 STAF 134 Stolphål 5988 STAF 134 Stolphål 4331 FBG 50 Stolphål 4341 FBG 50 Stolphål 4350 FBG 50 Stolphål 4358 FBG 50 Stolphål 4366 FBG 50 Stolphål 4374 FBG 50 Stolphål 4382 FBG 50 Stolphål 4391 FBG 50 Stolphål 4400 FBG 50 Stolphål 4409 FBG 50 Stolphål 4419 FBG 50 Stolphål 4429 FBG 50 Härd 4593 STAF 134 Härd 4606 STAF 134 Härd 4617 STAF 134 Stolphål 4627 STAF 134 Härd 4635 STAF 134 Grop 4641 STAF 134 Stolphål 4652 STAF 134 Härd 4659 STAF 134 Grop 4672 STAF 134 Stolphål 4679 STAF 134 Stolphål 4689 STAF 134 Stolphål 4696 STAF 134 Stolphål 4847 STAF 139 Skärvig sten Småsten Bränd lera Brända ben Stenskoning Träkol Sot RAÄ-nummer STAF 134 Djup, meter Id 5571 Storlek, meter Anläggningstyp Stolphål 0,21 0,36 X X 0,14 1,0x1,0 0,14 X X X 0,7x0,7 0,65x0,6 0,3 X 0,35x0,35 X X Härd 4867 STAF 139 X 4879 STAF 139 X Stolphål 4890 STAF 139 Stolphål 4900 STAF 139 Brandgrav 4913 FBG 51 5008 STAF 137 Grop 5031 STAF 137 Grop 5040 STAF 137 Utgår 5049 STAF 137 Grop 5062 STAF 137 Stolphål 5394 STAF 134 Härd 5403 STAF 134 Stolphål 5412 STAF 134 Stolphål 5425 STAF 134 Ränna 5437 STAF 134 Härd 5451 STAF 134 Härd 5461 STAF 134 Stolphål 5475 STAF 134 Stolphål 5483 STAF 134 Stolphål 5492 STAF 134 Stolphål 5499 STAF 134 Ränna 5523 STAF 134 Stolphål 5663 STAF 134 Stolphål 5674 STAF 134 Grop 5687 STAF 134 Grop 5703 STAF 134 Stolphål 5720 STAF 134 Stolphål 5731 STAF 134 Stolphål 5744 STAF 134 Stolphål 5752 STAF 134 Grop 5782 STAF 134 Stolphål 5788 STAF 134 Stolphål 5798 STAF 134 Härd 5808 STAF 134 Stolphål 5995 STAF 134 Stolphål 6003 STAF 134 Stolphål 6012 STAF 134 Stolphål 6021 STAF 134 Stolphål 6030 STAF 134 Stolphål 6037 STAF 134 Stolphål 6049 STAF 134 Stolphål 6057 STAF 134 Stolphål 6063 STAF 134 Stolphål 6072 STAF 134 Härd 6080 STAF 134 Skärvig sten Småsten Bränd lera X Stolphål Härd Brända ben Stenskoning Storlek, meter 0,45x0,41 Träkol RAÄ-nummer STAF 139 Sot Id 4857 Djup, meter Anläggningstyp Stolphål X 0,6x0,5 0,9x0,65 X 0,13 X X X 47 48 Bilaga 2 Fyndlista AccessionsnummerHM 28670:1–43 Fyndnr Material Sakord Typ Del Vikt Antal Fragmenteringsgrad Fyndstatus Anmärkning Påträffades i Landskap:Halland Socken: Stafsinge och Falkenberg Fastighet: Arvidstorp 1:39, 2:194, 3:9, 3:57 och 3:78 Fornlämningsnummer: RAÄ Stafsinge 134, 136–139 och 143, RAÄ Falkenberg 49–52 Förundersökning utförd: 2012 1 Keramik Kärl Rabbad, A-fas Mynning 47,9 2 Fragment Matskorpa. Passbitar. Svagt utsvängd mynning, därunder grov rabbning Staf 138 639 2 Keramik Kärl Mkt stort, svagt utsvängd my. Vulst/knoppvulst Mynning 184,4 2 Fragment Matskorpa. Vulst och knoppvulst. Bronsålder (ÄBRÅ?) Passbitar Staf 138 639 3 Keramik Kärl Rabbad. Buk 1479,8 0 Fragment Mkt stort kärl. Matskorpa. Ett möjligt mynningsfragment isåfall A-fas. Staf 138 649 4 Flinta Avslag 19,4 1 Defekt Bruksretusch. Staf 137. Påträffat ytligt i anl. 5008 5 Keramik Kärl Buk 9 1 Fragment Lösfynd på alven Staf 137 6 Keramik Kärl Buk 24,4 2 Fragment Obehandlad alt ruggad/fint rabbad yta Staf 134 3804 7 Keramik Kärl Buk 21,8 2 Fragment Passbitar. Mkt stort kärl Staf 134 5376 8 Keramik Kärl Buk 1,6 3 Fragment 1 välbevarat fragment, 2 spjälkade smulor Fbg 52 2109 9 Bränd lera Pärla 1,1 2 Fragment Två bitar av rullad, cylindrisk pärla. Passbitar Fbg 52 2109 10 Keramik Kärl Buk 3,2 2 Fragment Spjälkad. Fbg 52 1650 11 Keramik Kärl Buk 2,9 2 Fragment Jfr Fnr 10, mkt likt gods. Fbg 52 1715 12 Keramik Kärl Buk 2,3 1 Fragment Tunnväggig, svart gods, JÄÅ? Rensfynd, ytligt. Fbg 50 4148 13 Keramik Kärl Buk 11,3 1 Fragment Röd utsida, svart kärna och insida Fbg 49 2596 14 Keramik Kärl Buk 72,8 8 Fragment Staf 139 4900 15 Keramik Kärl Buk 26,1 1 Fragment Staf 139 3423 Cylindrisk 49 Material Sakord Del Vikt Antal Fragmenteringsgrad Fyndstatus Anmärkning Påträffades i Keramik Kärl Buk 99,4 9 Fragment Ett frag med matskorpa. Några passbitar. Ngt ”annorlunda” gods, YJÄÅ? Staf 139 3386 17 Keramik Kärl Buk och botten 91,5 14 Fragment Rundad insvängd övergång buk/botten. Några passbitar. Husoffer? Staf 139 4857 18 Flinta Avslag 18,8 1 Defekt Bruksretusch. Lösfynd på alven. Fbg 51 19 Keramik Kärl 1,9 2 Fragment 20 Keramik Kärl Buk och botten 23,4 7 Fragment 21 Keramik Kärl Buk 12,3 2 Fragment 22 Keramik Kärl Buk 31,9 4 Fragment 23 Keramik Kärl Buk 22 1 Fragment 24 Keramik Kärl Buk 1,8 1 Fragment 25 Metall Föremål 1,1 1 Fragment Detektorfynd i matjorden. Tunnt bleck Ej konserverad 26 Koppar Mynt 1 öre 1720 (Ulrika Eleonora) 3,8 1 Defekt Detektorfynd i matjordslagret Ej konserverad 27 Koppar Mynt 1 öre 1720 (Ulrika Eleonora) 4,1 1 Intakt Detektorfynd i matjordslagret Ej konserverat 28 Koppar Mynt 2 öre 1747 (Fredrik den förste av Hessen) 27,6 1 Intakt Detektorfynd i matjordslagret Ej konserverat 29 Brons Fibula Treflikigt spänne 0 0 Fragment Detektorfynd i matjordslagret Inlämnat för konservering på SVK 30 Metall Viktlod? alternativt sländtrissa? Bly 0 1 Detektorfynd i matjordslagret Inlämnat för konservering på SVK 31 Bly Kula 5,1 1 Detektorfynd i matjordslagret Ej konserverad 32 CU-leg Sölja Sannolikt historisk tid 7,3 1 Intakt Detektorfynd i matjordslagret Ej konserverat 33 CU-leg Knapp Två nedsänkta koncentriska cirklar. Historisk tid 2,8 1 Defekt Detektorfynd i matjordslagret Ej konserverad 34 Metall Föremål Hänge? med två öglor. Försilvrat? 2 1 Defekt Detektorfynd i matjorden Ej konserverat 35 Ben Bränt ben Människa 315,8 Fragment 2738 36 Ben Bränt ben Människa 45 Fragment 2784 37 Ben Bränt ben Människa 10,8 Fragment 2800 38 Ben Bränt ben Däggdjur 13,3 Fragment 4696 39 Ben Bränt ben Människa 1,2 Fragment Ytplock 2727 40 Ben Bränt ben Människa 2,2 Fragment Ytplock 2748 41 Ben Bränt ben Människa 1 Fragment Ytplock 2762 42 Ben Bränt ben 0,1 Fragment Ytplock 2773 43 Ben Bränt ben 0,2 Typ Fyndnummer 16 1 Fragment Fbg 51 2738 Fbg 51 2800 Fbg 51 2784 Förefaller vara ett annat kärl än Fnr 21 Fbg 51 2784 Lösfynd i schaktmassor bredvid sökschakt. Det exakta, angivna läget är ngt osäk RAÄ 51 Svagt markerad fot i övergång plan botten/utsvängd buk Fbg 51 2773 2281 Bilaga 3 Metalldetektering, rapport Jonas Paulsson Metalldetekteringsrapport Metalldetektering i samband med arkeologisk förundersökning på fornlämningarna Raä 49, 50, 51 och 52 i Falkenbergs socken samt fornlämningarna Raä 134, 136, 137, 138, 139 och 143 i Stafsinge socken, Falkenbergs kommun, Halland. Metalldetektor som användes: Modell: C-Scope CS-1220-XDP. En mycket känslig metalldetektor som med mätar- och ljudsignal registrerar magnetiska olikheter i undergrunden ner till ett största djup av cirka 30 cm. Undersökningen: Arbetsmetod och utförande: En systematisk detektering av ploglagret genomfördes på de fornlämningar där det var tekniskt möjligt. Matjordslagret avsöktes antingen ytmässigt i sin helhet eller enligt sökstråksprincipen. Vid undersökningen negligerades generellt utslag från järnföremål medan signaler från alla andra metaller kontrollerades. Metallföremål som med säkerhet kunde tillföras tiden före 1800 eller med osäkerhet kunde dateras i fält markerades och mättes in. Metallföremål som med säkerhet kunde bestämmas till senare tid (d.v.s. efter 1800) tillvaratogs ej. Nedan redovisas de undersökta fornlämningarna var för sig vad avser undersökningsätt och detekteringssituation: Raä 136, 137 och 138 i Stafsinge socken samt raä 50 och den östra halvan av raä 49 i Falkenbergs socken var så påverkade av en sentida avfallsanläggning att de var omöjliga att undersöka. Ploglagret inom dessa fornlämningar är nämnligen full av recenta metallföremål. Raä 134, 138 och 143 i Stafsinge socken samt raä 52 i Falkenbergs socken totalundersöktes ytmässigt en gång. Vid undersökningstillfället fanns på alla ytor en träda med både en äldre vissnad och nyspirad gräsväxt vilket försvårade detekteringen betydligt. Ploglagret innehöll också en magnetisk grus vilket ytterligare påverkade detekteringen negativt. Raä 51 i Falkenbergs socken totaldetekterades i sin östra del, där det vid undersökningstillfället fanns en fjolårsstubb. På dess västra del växte träd och buskar vilket förhindrade att undesökningar kunde utföras. Raä 49 i Falkenbergs socken var i sin västra halva möjlig att undersöka och avsöktes enligt sökstråksprincipen med ett avstånd mellan stråken på 20 meter. På undersökningsytan fanns en äldre stubb som försvårade detekteringen. Alla undersökningar utfördes vid meteorologiskt gynnsamma förhållanden. Jonas Paulsson Arkeolog och Metalldetekteringsspecialist Bilaga 4 Vedartsanalys Thomas Bartholin Wentorf, den 10. juni 2012 Falkenberg.Raä.50.52 Indsendt af Per Wranning, Kulturmiljö Halland. Falkenberg Raä 52, prov nr AH 1223, härd: Ca. 100 ml ej rent kol. 10 stk. = stickprov, analyseret med fölgende resultat: 6 stk. Corylus avellana, hassel. 4 stk. Fraxinus excelsior, ask, grene > 2 cm i diameter. C-14-prov: 1 stk. Corylus avellana, hassel, med en egenalder, som skönnes at väre max. 5 år. Falkenberg Raä 50, prov nr AH 2255, härd: Ca. 70 ml ej rent kol. 10 stk. = stickprov, analyseret med fölgende resultat: 10 stk. Fraxinus excelsior, ask, grene > 2 cm i diameter. C-14-prov: 1 stk. Fraxinus excelsior, ask, med en egenalder, som skönnes at väre max. 10 år. Falkenberg Raä 49, prov nr AH 2596, härd: Ca. 100 ml ej rent kol. 10 stk. = stickprov, analyseret med fölgende resultat: 2 stk. Corylus avellana, hassel. 8 stk. Alnus sp., al, fra grene > 2 cm i diameter. C-14-prov: 1 stk. Corylus avellana, hassel, med en egenalder, som skönnes at väre max. 10 år. Vedanatomisk analyse af 4 träkulspröver fra Falkenberg, Raä 49, 50 og 52, Halland. Falkenberg Raä 52, prov nr 1PK 2101.1715, stolphål: Ca. 10 ml ej rent kol. 10 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat: 3 stk. Corylus avellana, hassel. 2 stk. Alnus sp., al, fra unge stammer. 2 stk. Betula sp., björk, fra unge stammer. 3 stk. Quercus sp., ek, fra unge stammer. C-14-prov: 1 stk. Corylus avellana, hassel, med en egenalder, som skönnes at väre max. 15 år. C-14-proverne fremsendes separat. Wentorf, den 10. juni 2012 Stafsinge.Div.Raä. Vedanatomisk analyse af 9 träkulspröver fra Stafsinge, Stafsinge socken, Raä 134, 136, 137, 138 og 139, Halland. Indsendt af Per Wranning, Kulturmiljö Halland. Stafsinge Raä 134, prov nr AH 4556, härd: Ca. 10 ml ej rent kol. 2 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat: 1 stk. Corylus avellana, hassel. 1 stk. Betula sp., björk, fra ung stamme. C-14-prov: 1 stk. Corylus avellana, hassel, med en egenalder, som skönnes at väre max. 5 år. Stafsinge Raä 134, prov nr AH 4606, härd: Ca. 10 ml ej rent kol. 3 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat: 3 stk. Betula sp., björk, fra ung stamme. C-14-prov: 1 stk. Betula sp., björk, med en egenalder, som skönnes at väre max. 40 år. Stafsinge Raä 137, prov nr AH 5219, härd: Ca. 10 ml ej rent kol. 1 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat: 1 stk. Betula sp., björk, fra ung stamme. C-14-prov: 1 stk. Betula sp., björk, med en egenalder, som skönnes at väre max. 40 år. Stafsinge Raä 137, prov nr 1PK 5030.5008, härd: Ca. 40 ml ej rent kol. 10 stk. = stickprov, analyseret med fölgende resultat: 10 stk. Betula sp., björk, fra unge stammer. C-14-prov: 1 stk. Betula sp., björk, med en egenalder, som skönnes at väre max. 30 år. Stafsinge Raä 138, prov nr AH 416, härd: Ca. 4 ml ej rent kol. 4 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat: 4 stk. Alnus sp., al, fra unge stammer. C-14-prov: 1 stk. Alnus sp., al, med en egenalder, som skönnes at väre max. 30 år. Stafsinge Raä 138, prov nr AH 639, härd: Ca. 1 ml ej rent kol. 1 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat: 1 stk. Betula sp., björk, fra ung stamme. C-14-prov: ½ stk. Betula sp., björk, med en egenalder, som skönnes at väre max. 30 år. Stafsinge Raä 138, prov nr AH 649, härd: Ca. 40 ml ej rent kol. 9 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat: 9 stk. Pinus silvestris, tall, fra äldre stammer. C-14-prov: 1 stk. Pinus silvestris, tall, med en egenalder, som skönnes at väre max. 75 år. Stafsinge Raä 139, prov nr AH 3386, härd: Ca. 3 ml ej rent kol. 2 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat: 2 stk. Quercus sp., ek, fra unge stammer. C-14-prov: 1 stk. Quercus sp., ek, med en egenalder, som skönnes at väre max. 50 år. Stafsinge Raä 139, prov nr AH 3138, härd: Ca. 20 ml ej rent kol. 10 stk. = stickprov, analyseret med fölgende resultat: 6 stk. Populus tremula, asp, fra unge stammer. 2 stk. Betula sp., björk, fra unge stammer. C-14-prov: 1 stk. Populus tremula, asp, med en egenalder, som skönnes at väre max. 20 år. C-14-proverne fremsendes separat. Med venlig hilsen Thomas Bartholin Am Haidberg 18 D 21 465 Wentorf 0049 40 720 1821 [email protected] Bilaga 5 Makrofossilanalys Håkan Ranheden Makrofossilanalyser av prov från Stafsinge och Falkenberg RAÄ134 A3804 Träkol Chenopodium album (svinmålla) xxxx x RAÄ137 AH5337 Träkol Chenopodium album (svinmålla) Rubus idaeus (hallon) Vicia cracca (kråkvicker) Polygonum persicaria (pilört) xxxx xx x x x RAÄ138 AG639 Träkol Hordeum vulgare (vanligt skalkorn) Corylus avellana (hassel-nötskal) xx 1 1 RAÄ138 AH649 Träkol xxxxx RAÄ50 AH2186 Träkol Chenopodium album (svinmålla) Rubus idaeus (hallon) Phleum pratense (timotej) xxxx x x x Kommentar Proverna från Stafsinge har vattenflotterats enligt konventionell metodik där jorden uppslammas i en vanlig hink varvid den kraftigt irriterade suspensionen dekanteras över flera siktar där den finaste har en diameter på 0,5mm. Inslaget av träkol i proverna har skattats och anges i en 5-gradig skala där x anger mer sporadiska noteringar och xxxxx att hela den framflotterade massan i stort utgörs av träkol. För obrända frön/frukter används också ett x-system för att beteckna graden av närvaro enligt följande: X=1-5 fynd Xx=5-20 fynd Xxx=20-100 fynd Osv. Här har proverna också genomgående varit mycket rika på kolfragment medan förekomsten av obrända frön/frukter kunnat noteras mer sporadiskt. Provet från RAÄ137 innehöll dock lite mer av sådant obränt växtmaterial men en rimlig utgångspunkt är att detta inte tillhör äldre kontexter i det fall provet är taget från väldränerad mark. Brända, och relevanta för äldre kontexter, är dock ett kornfrö samt ett fragment av hasselnötskal som noterades i provet från RAÄ138 (AG639). Fyndet av korn anger att korn hanterats på platsen och möjligen odlats i närheten. Stärkelserika sädesslagsfrön, som korn och vete, brukar ofta påträffas förhållandevis välbevarade i äldre terrestra jordar och de är också med ganska stor sannolikhet generellt överrepresenterade i sådana miljöer. Dvs. att man oftast saknar spåren av en förmodligen tämligen välutvecklad t.ex. ruderatmarksflora eftersom flera av dessa växter saknar delar som kan bevaras annat än i fuktigare miljöer. Bilaga 6 Osteologisk analys Anna Kloo Andersson Osteologisk analys av benmaterial från RAÄ 50 och 51 i Falkenbergs socken samt RAÄ 134 i Stafsinge socken, Falkenbergs kommun, Halland. Dnr 2011-315. Av Anna Kloo Andersson, Kulturmiljö Halland. Inledning De brända ben som analyseras här kommer från tre olika fornlämningar: boplatsen RAÄ 50 och gravfältet RAÄ 51 i Falkenbergs socken samt boplatsen RAÄ 134 i Stafsinge socken, alla belägna inom Falkenbergs kommun, Halland. De arkeologiska förundersökningarna har utförts av Kulturmiljö Halland. Vid den osteologiska analysen har jag använt mig av mitt eget referensmaterial samt osteologisk och anatomisk litteratur. Alla ben från de två boplatserna och gravfältet var mycket jordiga och tvättades noga med tandborste före analysen. Inledningsvis mätte jag fragmentens volym, vikt och storlek (både maximal längd och medellängd) samt beskrev deras förbränningsgrad. Benen har därefter gåtts igenom minst två gånger för att alla fragment som går att känna igen samt identifiera skulle hittas. Benen har därefter bedömts till art samt om möjligt även kön, ålder och storlek. Resultat RAÄ 50, Falkenbergs socken. AG2281, NO kvadrant Fyndet innehåller ett fragment som väger 0,3 g och är 11,9 mm långt. Benet är blågrått till vitt och nästan helt förbränt. Fragmentet är så litet att det inte har kunnat artbedömas. RAÄ 51, Falkenbergs socken. AA2738 Benens volym är 3,5 dl och de väger 315,8 g. Det största fragmentet är 48,8 mm långt medan medellängden är 11,9 mm. Alla fragment är vita och helt förbrända. Benen kommer från människa (61,1 g) och obestämda fragment från människa (254,7 g). Flera fragment kommer från huvudet men det finns även fragment av obestämda diafyser samt bitar från de stora och små rörbenen. Ett kraniefragment har ett ganska tunt mellanskikt (diploë), vilket kan tyda på att det kommer från en yngre individ. Det finns också ett fragment av vänster ögonbrynsbåge (margo supra orbitalis) som har lätt kvinnliga drag. Benen skulle därför kunna komma från en yngre kvinna. Ett fragment av en diafys har en beläggning av järn som troligen kommer från ett järnföremål som har legat bredvid benet när kroppen kremerades. AA2784 Benen har en volym av 0,5 dl och de väger 45,0 g. Det största fragmentet är 41,1 mm långt medan medellängden är 14,3 mm. Benen är vita och helt förbrända. De kommer från människa (19,9 g) samt obestämda fragment från människa (25,1 g). Benen kommer från olika delar av kroppen såsom huvudet, ryggraden, diafyser, leder samt stora och små rörben. På ett fragment från en kota har epifysen vuxit fast på själva kotkroppen vilket tyder på att individen var äldre än cirka 25 år. Ett av kraniefragmenten har en sutur där sammanväxningen (synostosen) inte har påbörjats. När synostosen påbörjas i kraniet varierar beroende på var i kraniet suturen sitter. Det kan dessutom variera en del från individ till individ och vissa suturer växer över huvud taget aldrig samman. Det har därför inte varit möjligt att avgöra hur mycket äldre än 25 år han eller hon var. AA2800 Graven innehåller knappt 0,3 dl brända ben som väger 10,8 g. Det största fragmentet är 30,8 mm långt medan medellängden är 11,5 mm. Benen är vita och helt förbrända och kommer från människa (4,4 g) samt obestämda fragment från människa (6,4 g). Benen kommer framförallt från olika delar av huvudet men graven innehåller även diafyser och bitar från rörbenen. Inget av fragmenten har kunnat användas för köns- eller åldersbedömning. 58 1FB2737.2727 Benens vikt är 1,2 g och det största fragmentet är 11,7 mm långt medan medellängden är 7,7 mm. Benen är grå till vita och nästan helt eller helt förbrända. Benen utgörs av diafyser från människa (0,9 g) samt obestämda fragment från människa (0,3 g). 1FB2761.2748 Fyndet består av 2,2 g brända ben där det längsta är 18,4 mm långt medan medellängden är 9,8 mm. Benen är vita och helt förbrända. Tre diafyser kommer från människa (1,5 g) medan resterande fragment är obestämda fragment från människa (0,7 g). 1FB2772.2762 Fyndet består av fyra fragment som tillsammans väger 1,0 g. De är mellan 7,8 och 16,6 mm långa. De är alla vita och helt förbrända samt kommer från människa. Benen kommer från huvudet, diafyser samt ett finger. Kraniefragmentet har ett tjockt mellanskikt (diploë) vilket kan tyda på att det kommer från en äldre individ. 1 FB2782.2773 Fyndet innehåller två fragment som inte har någon registrerbar vikt. De är 3,9 mm respektive 4,8 mm långa. Benen är vita och helt förbrända och det har inte varit möjligt att artbedöma fragmenten. RAÄ 134, Stafsinge socken. AS4696 Fyndet innehåller 0,2 dl brända ben som väger 13,3 g. Det största fragmentet är 26,1 mm långt medan medellängden är 10,0 mm. Benen kommer från djur av obestämd art (6,1 g) samt obestämda fragment som troligen kommer från djur (7,2 g). Benens färg varierar från svart till vitt och från att vara mycket dåligt brända till att vara helt förbrända. Förbränningsgraden varierar dessutom mellan fragment av olika storlek, det vill säga en del tunna fragment är dåligt brända medan det finns tjocka fragment som är helt förbrända. Den varierande förbränningsgraden tyder på att det kan vara rester efter en eller flera måltider. Det har inte varit möjligt att avgöra hur många arter eller individer fragmenten kommer ifrån. Bilaga 7 C-analys 14 Beta Analytic Inc. Bilaga 8 C-analys 14 Ångströmslaboratoriet (Göran Possnert) Bilaga 9 Konserveringsrapport Inger Nyström Godfrey Studio Västsvensk Konservering (SVK) Stafsinge 2012 Konserveringsrapport Stafsinge 2012 - Konserveringsrapport Inger Nyström Godfrey Studio Västsvensk Konservering Stafsinge 2012 Konserveringsrapport Författare Inger Nyström Godfrey Grafisk form och Layout Studio Västsvensk Konservering Omslagsbild Foto taget av Inger Nyström Godfrey Fotot visar fynd 637 Västarvet Studio Västsvensk Konservering Gamlestadsvägen 2-4 Hus B2 415 02 Göteborg Telefon 031-63 70 00 Fax 031-707 03 26 Hemsida www.vastarvet.se, www.svk.com Tekniska och administrativa uppgifter Västarvet dnr: Västarvet pnr: VA 00393-2012 10926 Länsstyrelse och handläggare Länsstyrelsens dnr Län: Kommun: Socken: Fastighet: Länsstyrelsen i Hallands län, Marianne Foghammar och Hans Bergfast 431-4045-11 Hallands län Falkenberg Stafsinge och Falkenbergs socknar Arvidstorp 1:39, 2:194, 3:9, 3:57 och 3:78 Uppdragsgivare: Projektansvarig: Kulturmiljö Halland Per Wranning Konserveringsateljé: Konservator: Studio Västsvensk Konservering Inger Nyström Godfrey Konserveringsrapport Under de arkeologiska utgrävningarna i Stafsinge år 2012 hittades ett antal fynd, av dessa har två (se tabell 1) antal lämnats till Studio Västsvensk Konservering (SVK) för konservering. Arbetet pågick under år 2012. Konserveringsåtgärder utförs med utgångspunkt i internationell forskning och praxis gällande utrustning, kemikalier och material som anpassats för konserveringsområdets behov. Alla åtgärder syftar till att föremålen skall kunna studeras, hanteras och bevaras på bästa sätt. Tabell 1. Fyndnummer 637 Föremål Spänne Material Kopparlegering Tillverkning Gjutet/lött 638 Vikt/tyngd/sänke Bly Gjutet Fig 1-2. Fyndnymmer 637 Fig 3-4. Fyndnummer 638 Övrigt Fragment med dekor och nålhållare Genomgående hål Tillstånd/kondition Föremålen var torra när de kom in till konserveringen. F 637: Ett fragment av ett spänne utan några intakta kanter, lätt välvt med två uppskjutande små stycken, nålhållare, och med geometrisk dekor på en sida. Tunna skikt av kopparkorrosion, som delvis spaltar och visar ett rött kopparoxidskikt följt av ett ljust grönt och pulvrigt skikt. Det översta består av mörkare gröna korrosionsprodukter blandade med sand och jord. Stabilt. F 638: Ett intakt fynd av bly, som har en tunn vit korrosion ovanpå metallen (troligen) blykarbonater, och en hård brunaktig yta ytterst. Det är troligt att den bruna ytan innehåller såväl jord som järn från omgivningen. Konservering Fynden röntgenfotograferades och besiktigades okulärt under mikroskop. Båda rensades mekaniskt med pensel, vatten och etanol. För att avlägsna viss kopparkorrosion på fynd 637 lades det i bad med 5% etylendiamintetraättiksyra (di Na EDTA) under ca 30 minuter. På blyföremålet (638) fanns en relativt hård brunaktig yta som tolkades som en blandning av sand och järnföroreningar. Denna var svår att avlägsna med enbart vatten och pensel. Samma komplexbildare som ovan, 5% EDTA, användes för att lösa upp denna yta. Båda fynden sköljdes i avjoniserat vatten och dehydrerades i etanol under 2 dygn. Fynden ytbehandlades med mikrokristallint vax under vakuum (637) och med pensel (638). Särskilda iakttagelser och analyser Inga analyser har efterfrågats. Råd och anvisningar om förvaring och hantering Förvaring generellt Konserverade föremål förpackas i syrafritt material avsett för transport och magasinering. Hantering av arkeologiska föremål bör alltid ske med handskar för att undvika att skadlig handsvett och smuts hamnar på föremålen, vilket påskyndar nedbrytningen. Handskar fungerar även som skydd mot eventuella hälsoskadliga kemikalier i eller på föremålen. Var försiktig så att inte bomullshandskar fastnar i utstickande delar. Konservering bromsar den naturliga nedbrytningen men kan aldrig avstanna den helt. Var därför noga med att kontrollera föremålens kondition med jämna mellanrum och kontakta en konservator för konsultation eller konservering om föremålen ändrar utseende eller behöver vård. Koppar Kopparlegeringar är i regel något stabilare än järnföremål. Förvaring vid en relativ luftfuktighet runt 20 % som inte fluktuerar över dygnet rekommenderas. Bly Bly är en relativt stabil metall men kan reagera på organiska syror. Förvaringsmiljön bör vara stabil, utan stora fluktuationer i luftfuktighet och/eller temperatur. Organiska syror och inredning som innehåller detta bör undvikas. Referenser Tidens tand. Förebyggande konservering. M. Fjaestad (red.). 1999, Riksantikvarieämbetet Dokumentation Genomförda konserveringsåtgärder redovisas skriftligen i rapportform. Fotodokumentation i JPG format efter konservering levereras på CD-Rom. Rapport samt fotodokumentation tillverkas i fyra exemplar varav en arkiveras på SVK (endast rapport) och de övriga skickas till Länsstyrelsen, mottagande museum och den grävande institutionen. Eventuella (analoga) röntgenbilder följer med fynden. Bilagor BILAGA 1. Röntgenfoto (medföljer fynden) BILAGA 2. Bildbilaga Bilaga 10 Schaktbeskrivning, fältritningar (Skala 1:30) HMAK 4389 Halland, Stafsinges och Falkenbergs socknar Arvidstorp 1:39, 2:194, 3:9, 3:57 och 3:78 RAÄ Stafsinge 134, 136–139 och 143, RAÄ Falkenberg 49–52 Arkeologisk förundersökning 2012 HMAK-nr Ritning Skala 4389:1 profiler 1:30 4389:2 profiler 1:30 4389:3 profiler 1:30 4389:4 profil 1:30 4389:5 profiler 1:30 4389:6 profiler 1:30 4389:7 profiler 1:30 4389:8 provstick med geospjut Stafsinge RAÄ 134: Från väst till öst: S 3757: Matjord 0,55 meter i norr, 0,45 meter i söder. Alv: sand med enstaka grusiga och steniga fläckar S 3749: Matjord 0,4 meter i norr, 0,3 meter i söder. Alv: grus och stenig, enstaka partier med sand S 3739: Matjord 0,3 meter. Alv: sand, men inom de sydligaste fyra meterna utgörs alven av stenig grus. S 3730: Matjord 0,3 meter, i schaktets mittparti dock endast 0,2 meter. Inom detta grundare parti är alven hårt plöjd. Alv: grov grus S 3722: Matjord i norr 0,3 meter, i mittpartiet 0,45 meter och i söder 0,35 meter. Alv: grov grus två meter längst i norr, i övrigt sand. S 3714: Matjord i norr 0,6 meter. Inom de två nordligaste meterna påträffades rester av stentäktsverksamhet i form av 0,1x0,1 meter stor, slagen sten omedelbart invid berg i dagen. I schaktets mittparti uppträder härdar redan på 0,25 meters djup. I söder är matjorden 0,4 meter djup. Alven utgörs av sand. S 3706: Matjord i norr 0,4 meter, i söder 0,3 meter. Alv: inom de fyra sydligaste meterna utgörs alven av sand, i övrigt grov grus. S 5293: Matjord 0,3-0,35 meter. Alv: morängrus. S 5507: Matjord 0,3-0,6 meter. Alv: morängrus. S 5712: Matjord 0,5-0,6 meter. Alv: siltig sand, bitvis grusig. S 5765: Matjord 0,3-0,4 meter. Alv: morängrus, stenblock. S 5830: Matjord 0,35-0,4 meter. Alv: morängrus. S 6045: Matjord 0,3-0,4 meter. Alv: grusig sand. Stafsinge RAÄ 138 Från öst till väst: S 200: Matjord: 0,4-0,55 meter (grundast i norr, djupast i söder). Alv: ljusbeige grusig sand. S 223: Matjord: 0,35-0,75 meter, enligt ovan. Alv: ljusbeige grusig sand. S 279: Matjord: 0,3-0,8 meter, enligt ovan. Alv: ljusbeige grusig sand i norr, fuktig lerig sand i söder. S 368: Matjord 0,4-0,98 meter, enligt ovan. Alv: ljusbeige grusig sand i norr, fuktig lerig sand i söder. S 500: Matjord: 0,4-1,2 meter, enligt ovan. Alv: ljusbeige grusig sand i norr, fuktig lerig sand i söder. Fylldes med vatten längst i söder. S 629: Matjord: 0,75-0,8 meter, enligt ovan. Alv: mellanmörk siltig sand. S 665: Jämför S 629 ovan. S 684: Matjord: 0,9-1,1 meter, enligt ovan. Alv: mellanmörk siltig sand. S 709: Matjord: 0,7-0,75 meter, enligt ovan. Alv: mellanmörk siltig sand. Stafsinge RAÄ 139 Från väst till öst: S 2994: Matjord: 0,35-0,5 meter. Alv: grusig sand i söder, ljusbeige sand i norr S 3099: Matjord: 0,35-0,45 meter. Alv: grusig sand i söder, siltig sand i norr S 3199: Matjord: 0,4-0,45 meter. Alv: grusig sand i norr, grus, småsten i söder. S 3336: Matjord: 0,28-0,35 meter. Alv: stenig grus, grusig sand. S 3485: Matjord: 0,3-0,45 meter. Alv: stenig grus. S 3645: Matjord: 0,4-0,45 meter. Alv: stenig grus. Störning (alven sönderschaktad) av soptippen längst i norr. S 3695: Matjord: 0,4-0,45 meter. Alv: stenig grus inom södra hälften, norr hälften sönderschaktad av soptippen. Falkenberg RAÄ 49 Från väst till öst: S 2683: Matjord: cirka 0,3 meter. Alv: grusig sand, mycket flammig av järn- och manganutfällningar, samt ställvis urtvättade/urlakade partier = röd, svart och grå alv. Inga anläggningar. S 2644: Beläget cirka 20 meter öster om S 2683. Matjord: 0,3-0,35 meter. Alv: sydligaste tretton meterna = roströd alv med gott om klumpar av järnutfällning, därefter (resten av schaktet) samma förhållanden som i S 2683 ovan, samt enstaka större block. En (tveksam) anläggning/större grop. S 2665: Cirka 5 meter norr om S 2644. Sydligaste åtta meterna innehåll mycket kraftig skenhälla. Med all sannolikhet är det partier av detta som tolkades som slaggblock vid utredningen. Cirka tio meter från söder påträffades en något skadad tegelrörsdränering. Inom de nordligaste sjutton meterna uppträder återigen stora partier skenhälla. För övrigt grusig alv, flammig av järn- och manganutfällningar, samt svarta torviga fläckar, sannolikt spår efter bortryckt sten. S 2621: Cirka sex meter öster om S 2644 och S 2665. Alven utgörs av mycket kraftig skenhälla i form av stora tjocka block (jfr S 2665 ovan). Merparten av det korsande utredningsschaktet öppnades på nytt i syfte att frilägga några av utredningens förmodade ugnslämningar. Inga anläggningar, lager eller fynd överhuvudtaget påträffades. Däremot rikligt med järnutfälld grusig sand varvad med skenhälla. S 2532: Cirka tio meter öster om S 2621. Matjord: 0,3-0,35 meter. Alv: domineras av mycket kraftig järnutfällning, ställvis i form av skenhälla inom de sydligaste tolv meterna, därefter flammig, grusig sand. I norr återigen mycket partier med skenhälla, cirka tjugo meter söder om samt norr om en härd (AH 2596). S 2523: Cirka tio meter öster om S 2532. Matjord: 0,25-0,3 meter. Alv: grus, mycket flammigt av järn- och manganutfällningar. S 2508: Cirka tio meter öster om S 2523. Matjord: 0,25-0,3 meter inom södra hälften, 0,20,25 meter inom norra hälften. Alv: Mycket flammig grusig alv med järn- och manganut- fällningar, samt ställvis urlakade ljusgrå partier och något enstaka blocklyft. Ett möjligt (?) stolphål. Något renare grusig alv inom norra hälften, dock inga anläggningar. S 2477: Cirka tjugo meter om S 2508. Matjord: o,3 meter. Alv: grusig sand, ställvis med partier med roströd järnutfällning, delvis i klumpar, ställvis i form av skenhälla. Även fläckvis inslag av manganutfällning. Mittutför impedimentet i NV är det naket berg direkt under matjorden. S 2459: Cirka tjugo meter öster om S 2477. Matjord: 0,2-0,3 meter. Alv: grusig sand. Längst i norr är dock berg direkt under matjorden. Enstaka mindre partier med roströd grus i södra partiet. Inga anläggningar. Falkenberg RAÄ 50 Från öst till väst: S 4477: Matjord: 0,25-0,3 meter. Alv: grusig sand. I schaktets södra tredjedel utgörs alven dock av grov sten S 2180/4197 (det ursprungliga schaktet förlängdes senare i syfte att tydligare avgränsa lämningarna, därav dubbelnumrering): Matjord: cirka 0,25 meter. Alv: grovt, stenigt grus. Längst i söder begränsas schaktet av block och större sten. S 2194/4451 (det ursprungliga schaktet förlängdes senare i syfte att tydligare avgränsa lämningarna, därav dubbelnumrering): Matjord: 0,2-0,3 meter. Alv: grusig sand. Längst i söder allt mer större sten och stora block. S 2306/4469 (det ursprungliga schaktet förlängdes senare i syfte att tydligare avgränsa lämningarna, därav dubbelnumrering): Matjord: 0,2-0,25 meter. Alv: sand, ställvis grusig. Nordligaste 6-7 meterna övergår alven i större block och jordfast sten. S 2426: Matjord: cirka 0,25 meter. Alv: sand, närmast siltig, ställvis rostfärgad. Mycket stora sten och ställvis jordfasta block. I norra hälften är fin sand. S 2444/2453(det ursprungliga schaktet förlängdes senare i syfte att tydligare avgränsa lämningarna, därav dubbelnumrering) : Matjord: 0,2-0,25 meter. Alv: rostfärgad sand med inslag av större sten, samt torvfläckar. Kommentar om situation överlag inom RAÄ 50: Mycket skräp (fönsterglas, porslin etc) i schakten, men även mycket frostsprängd naturflinta. Falkenberg RAÄ 51 Från väst till öst: S 2719: Matjord 0,3-0,35 meter. Alv: grusig sand och småsten, ytan hårt plöjd. Då vissa av gravarna uppträdde redan i undre skiktet av matjorden så schaktades ej ända ned till alven inom vissa partier. S 2833: Matjord 0,25-0,35 meter. Alv: grusig sand och småsten. Schaktning ned till gravar inom de centrala partierna och ned till alven norr och söder därom. S 2843: Matjord 0,2-0,3 meter. Alv: grusig sand. S 2701: Matjord 0,25-0,35 meter. Alv: grusig sand. S 2707: Matjord 0,25-0,35 meter. Alv: grusig sand. S 2713: Matjord 0,25-0,35 meter. Alv: grusig sand. Falkenberg RAÄ 52 Från öst till väst, öster om stengärdsgård: S 1294: Matjord: 0,35-0,4 meter. Alv: Gulbeige sand. Berg i dagen i söder S 1199: Matjord: 0,28-0,4 meter. Alv: Jämför S 1294 ovan. S 965: Matjord: 0,3-0,35 meter. Alv: gulbeige – röd morängrus, sand, berg i dagen i söder S 1327: Matjord: 0,28-0,3 meter. Alv: gulbeige – röd morängrus, sand. S 781: Matjord: 0,3-0,35 meter. Alv: Gulbeige sand. S 744: Matjord 0,4-0,55 meter. Alve: Gulbeige sand. S 1331: Jämför S 744 ovan. Från öst till väst, väster om stengärdsgård: S 1335: Matjord 0,3-0,35 meter. Alv: Gulbeige sand S 1823: Matjord 0,3-0,35 meter. Alv: Gulbeige sand S 1501: Matjord 0,3-0,35 meter. Alv: Gulbeige sand S 1550: Matjord 0,3-0,35 meter. Alv: Gulbeige sand S 1361: Matjord 0,3-0,35 meter. Alv: Gulbeige sand S 2103: Matjord 0,3-0,35 meter. Alv: Gulbeige sand Postadress: Bastionsgatan 3 | 302 43 Halmstad | Tel: 035-19 26 00 Fax: 035-19 26 26 | E-post: [email protected] | Hemsida: www.kulturmiljohalland.se
© Copyright 2024