Utvecklande av tingsrättsnätverket
MIETINTÖJÄ JA LAUSUNTOJA BETÄNKANDEN OCH UTLÅTANDEN 31 2015 Utvecklande av tingsrättsnätverket MIEETINTÖJJÄ JA LA AUSUNTTOJA BETTÄNKAN NDEN OC CH UTLÅ ÅTANDEEN Uttveckkland de avv tin ngsräättsn nätveerkett 31 1 201 15 Justitieministeriet, Helsingfors 2015 PREESENTATTIONSB BLAD 12.3..2015 Utve ecklande av tingsrättsnätverket Publiikation Samm Arbe manställt av etsgruppen fför utvecklin ng av tingsrätttsnätverket Ordförande bitrrädande avde elningschef, regeringsråddet Heikki Lilje eroos, sekretterare överin nspektör Jenn nimari Huoviinen ets 31/2 2015 Justittieministerie publiikation Betä änkanden occh utlåtanden ARI nummer OSKA OM 17/31/20144 ISSN‐‐L 1798‐7105 ISSN (PDF) 1798‐7105 ISBN (PDF) 978‐952‐259‐4554‐9 URN URN N:ISBN:978‐9952‐259‐454‐9 Beståående adress http p://urn.fi/UR RN:ISBN:978‐‐952‐259‐454 4‐9 Ämnees‐ och nyckkelord tingsrätt, tingsräättsnätverke et, tingsrätternas verksam mhetsställen, dom mkretsar Referrat Justtitieministeriiet tillsatte 28.10.2014 en n arbetsgruppp som hade e till uppgift att utarbbeta ett förslag till det fo ortsatta utveccklandet av tingsrättsnätverrket (OM 17//31/2014). Tinggsrättsnätverrket har bedömts som en n helhet, ochh därför föreslår arbe etsgruppen äändringar i n nästan alla tin ngsrätters doomkretsar eller verkksamhetsstä llen. Arbetsggruppen före eslår två olikaa modeller fö ör det fortsatta utveckklandet av tin ngsrättsnätve erket. Arbetssgruppen har inte ställt modellern a i prioritetssordning. Enligt den ena m modellen är anta alet tingsrättter 17 och en nligt den and dra modellenn är antalet 1 14. etsgruppenss mål har varrit att stärka tingsrätternaa genom att bilda Arbe störrre administrrativa enhete er, för att arb betsmängdeen och resursserna ska kunna fördeelas effektivaare och jämnare än idag. KUV VAILULEEHTI 12.3.2015 Julkaisun nimi Tekijää Oikeu usministeriö ön julkaisu ARI numero OSKA ISSN‐‐L ISSN (PDF) ISBN (PDF) URN Pysyvvä osoite Asia‐ ja avainsanat Tiivisstelmä Kärä äjäoikeusverrkoston kehitttäminen Kärä äjäoikeusverrkoston kehitttämistyöryh hmä Puheenjohtaja aapulaisosasto opäällikkö, hallitusneuvoos Heikki Lilje eroos, n sihteeri ylitarkasstaja Jennimari Huovinen 31/2 2015 Mie etintöjä ja lauusuntoja OM 17/31/20144 1798‐7105 1798‐7105 978‐952‐259‐4554‐9 URN N:ISBN:978‐9952‐259‐454‐9 http p://urn.fi/UR RN:ISBN:978‐‐952‐259‐454 4‐9 äjäoikeus, kääräjäoikeusve erkosto, kärä äjäoikeuksienn toimipaika at, kärä tuom miopiirit Oike eusministeriöö asetti 28.1 10.2014 työryyhmän, jonkaa tehtävänä oli laatia ehdotus kkäräjäoikeusvverkoston jattkokehittäm iseksi (OM 17/3 31/2014). mistä syystä Kärä äjäoikeusverrkostoa on arrvioitu kokon naisuutena, m työrryhmä ehdotttaa muutoksia lähes kaikkkien käräjäooikeuksien tuom miopiireihin tai toimipaikkkoihin. Työrryhmä on pääätynyt ehdottamaan kaahta erilaistaa mallia käräjjäoikeusverkkoston jatkokehittämiseeksi. Työryhm mä ei ole ase ettanut malleeja aan käräjäoikkeuksia olisi 17 ja etussijajärjestyksseen. Toisen mallin muka toisen mallin muukaan 14. Työryhmän tavooitteena on o ollut vahvista aa käräjäoikeeuksia muo odostamalla hallinnollise esti suurempia yksiköitä, jotta työmäärä ja resu urssit voidaa n jakaa nykyyistä tehokka aammin ja taasaisemmin. Till justitieministeriet Arbetsgruppens uppdrag Justitieministeriet tillsatte 28.10.2014 en arbetsgrupp som hade till uppgift att utar‐ beta ett förslag till det fortsatta utvecklandet av tingsrättsnätverket (OM 17/31/2014). Betänkandet skulle överlämnas till justitieministeriet senast den 28 februari 2015. Ar‐ betsgruppens namn blev Arbetsgruppen för utveckling av tingsrättsnätverket. Syftet med arbetsgruppens arbete var att ta fram information för de kommande regerings‐ förhandlingarna. I enlighet med sitt uppdrag skulle arbetsgruppen utarbeta ett förslag till reform av tingsrättsnätverket så att rättskipningens kvalitet och rättssäkerheten också i fortsätt‐ ningen håller en hög nivå under de aktuella ekonomiska ramvillkoren. Arbetsgruppen skulle också beakta språkliga rättigheter, medborgarperspektivet och geografiska syn‐ punkter. Arbetsgruppen hade till uppgift att bedöma antalet tingsrätter och deras placeringsor‐ ter ur flera synvinklar. Bland annat skulle placeringen av andra aktörer inom rättsvår‐ den beaktas. Enligt uppdraget stärker placeringen av en tingsrätt till områden där det sedan tidigare finns andra aktörer inom rättsvården förutsättningarna för en högklas‐ sig rättskipning och kostnadseffektiv verksamhet samt möjliggör synergieffekter när det gäller lokaler, säkerhet, stärkt specialkunnande och olika stödfunktioner. Med tanke på medborgarnas rättsskydd förutsätts dock att tingsrättsnätverket ska vara till‐ räckligt täckande geografiskt sett. Utan vägande skäl ska tingsrätternas kanslifunktion‐ er eller sammanträden enligt uppdraget inte fördelas mellan olika verksamhetsställen. Vid bedömningen att tingsrätternas domkretsar skulle planerna om att öka använd‐ ningen av videofilmning i hovrätten samt möjligheterna att sköta ärenden elektroniskt, via videokonferenser eller med hjälp av annan modern teknologi beaktas. Enligt lagen om landskapsindelning ska den administrativa områdesfördelningen mel‐ lan statliga myndigheter grunda sig på landskapsindelningen. I utredningen skulle tingsrätternas domkretsar också betraktas med tanke på indelningens operativa ändamålsenlighet bland annat genom att beakta fördelningen av åklagarnas och poli‐ sens verksamhetsområden. Av grundad anledning kunde man avvika från landskaps‐ gränserna. Med grundad anledning avses bland annat skäl som hänför sig till trafik, kultur eller språk. Arbetsgruppen skulle bedöma den strukturella reformens kostnadsbesparingar och personalkonsekvenser. Vid bedömningen av tingsrätternas behov av lokaler ska ar‐ betsgruppen iaktta statens lokalstrategi och lokalkonceptet för justitieministeriets för‐ valtningsområde. I arbetet skulle arbetsgruppen dessutom bedöma behovet av tingsrätternas kanslier och sammanträdesplatser. Arbetsgruppens sammansättning Arbetsgruppen bestod av justitieministeriets tjänstemän. Som arbetsgruppens ordfö‐ rande utsågs biträdande avdelningschef, regeringsrådet Heikki Liljeroos. Arbetsgruppens medlemmar var regeringsrådet Ahti Penttinen, regeringsrådet Anne Hallavainio, regeringssekreterare Jarkko Mannerhovi, planeringschef Raimo Ahola, specialplanerare Ari Pajuniemi och planerare Sami Pajukangas. Arbetsgruppens sakkunniga var lokalchef Lasse Koponen och arbetsgruppens sekrete‐ rare var överinspektör Jennimari Huovinen. Arbetsgruppens arbete Arbetsgruppen sammanträdde 13 gånger. Utöver detta har medlemmarna även sam‐ manträtt flera gånger i mindre grupper. Arbetsgruppen har under arbetet hört riksåklagare Christer Lundström på Riksåkla‐ garämbetet, riksfogde Juhani Toukola på Riksfogdeämbetet samt polisöverinspektör Niina Uskali på Polisstyrelsen. Därutöver har arbetsgruppen hört styrelsemedlemmen och tingsdomaren Minna Häll‐ ström på Finlands domareförbund rf, kommunikationschef Juhana Harju på Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL rf samt ordförande och tingssek‐ reterare Tuija Heino på Personalföreningen vid Justitieförvaltningen PJF rf som repre‐ sentanter för olika personalgrupper. Dessutom har arbetsgruppen hört fullmäktigeordföranden och advokaten Antti Vainio på Finlands Advokatförbund. Hällström och Vainio har även lämnat in skriftliga promemorior om hörandet. Arbetsgruppen lät genomföra en enkät som skickades till alla de tingsrätter som för närvarande har flera verksamhetsställen. I enkäten efterfrågades antalet ärenden, ordnade sammanträdesdagar och kundbesök på kansliet eller sammanträdesplatsen under åren 2013 och 2014. Man var även intresserad av antalet anställda på verksam‐ hetsstället samt hyreskostnader och andra kostnader för verksamhetsstället. Tingsrät‐ terna ombads även lämna uppgifter om avstånd och trafikförbindelser mellan verk‐ samhetsställena. Likaså bad man tingsrätterna bedöma huruvida personalen som arbe‐ tar på verksamhetsstället och sammanträdena som ordnas där kan lokaliseras till andra kanslier. Uppgifter om nivån på säkerhetstekniken efterfrågades också. Arbetsgruppen har dragit nytta av svaren vid bedömningen av tingsrättsnätverkets omfattning. Ett sammandrag över enkätsvaren finns som bilaga till betänkandet. Vid bedömningen av utvecklandet av tingsrättsnätverket har arbetsgruppen först gått igenom olika alternativ för att utveckla nätverket. Arbetsgruppen har utöver den geo‐ grafiska täckningen fäst vikt vid antalet invånare inom tingsrätternas domkretsar samt tingsrätternas ärendemängder och personalstorlek. Arbetsgruppen har bedömt perso‐ nalbehovet vid de föreslagna tingsrätterna utifrån antalet inkomna och avgjorda ären‐ den år 2014 och den viktade arbetsmängden baserat på ärendegruppernas svårighets‐ klasser. Efter detta har man beräknat behovet av kontors‐ och salutrymmen för de föreslagna tingsrätterna. Arbetsgruppens centrala förslag Domkretsar Arbetsgruppens mål har varit att stärka tingsrätternas struktur så att tillgången till rättsskydd och kvaliteten på rättskipning kan tryggas i en föränderlig verksamhetsmiljö även i framtiden. Detta har eftersträvats genom att bilda större administrativa enhet‐ er, där arbetsmängden och resurserna kan fördelas effektivare och jämnare än idag. Arbetsgruppen har eftersträvat att bilda sådana tingsrätter att befolkningsmängden i tingsrätternas domkretsar, och därigenom antalet ärenden, ska fördelas jämnare mel‐ lan tingsrätterna än idag. Även domarnas specialkunnande kunde utnyttjas på ett större geografiskt område än idag. Tingsrättsnätverket har bedömts som en helhet, och därför föreslår arbetsgruppen ändringar i nästan alla tingsrätters domkretsar eller verksamhetsställen. Undantag till detta utgörs av Ålands, Helsingfors, Mellersta Finlands, Birkalands, Satakunta och Egentliga Finlands tingsrätter, vars domkretsar förblir oförändrade. Arbetsgruppen föreslår två olika modeller för det fortsatta utvecklandet av tingsrätts‐ nätverket. Arbetsgruppen har inte ställt modellerna i prioritetsordning. Den ena modellen har utgått från tingsrätter med mindre antal ärenden och mindre personalstorlek samt att vissa andra tingsrätter ska slås samman. Enligt modellen finns det 17 tingsrätter. Den andra modellen motsvaras i stor utsträckning av polisens och åklagarväsendets verksamhetsområden. Inom vissa polis‐ och åklagardistrikt verkar fortfarande fler än en tingsrätt. Enligt modellen finns det 14 tingsrätter. Båda modellerna följer landskapsindelningen med undantag för Pyttis kommun, som av språkliga anledningar även i fortsättningen hör till Östra Nylands tingsrätts dom‐ krets. Arbetsgruppen föreslår även att domkretsindelningen för ärendegrupper som har be‐ handlats av bestämda tingsrätter ska kontrolleras. Enligt förslaget ska även antalet tingsrätter som behandlar sjörätts‐, jordrätts‐, utsökningsbesvärs‐, företagssanerings‐, grupptalans‐ och militära rättegångsärenden minska från det nuvarande. Verksamhetsställen Arbetsgruppen har eftersträvat att placera domstolarna och deras verksamhetsställen på ett sätt som tryggar tillgången till rättsskydd med hänsyn till geografiska avstånd och befolkningens tyngdpunktsområden. Vid bedömningen av placeringen av verk‐ samhetsställen har man beaktat att behovet av att personligen uträtta ärenden mins‐ kar samt att elektroniska tjänster och andra tekniska lösningar möjliggör distanstjäns‐ ter. Man har även beaktat att tingsrätternas samtliga verksamhetsställen i framtiden bör utrustas med AIPA‐ och videoteknik, liksom även tillräcklig säkerhetsutrustning för att garantera kundernas och personalens säkerhet. Arbetsgruppen föreslår att antalet verksamhetsställen för tingsrätter ska minskas från det nuvarande 57 till 33. Förutom 17 eller 14 administrativa kanslier föreslås tingsrät‐ terna ha 7 eller 10 andra kanslier. Därutöver föreslås sammanträdesplatser på 9 orter. Största delen av de nuvarande sammanträdesplatserna läggs ned, eftersom deras an‐ vändningsgrad är låg, säkerheten är bristfällig och tekniska utrustningsnivån som krävs innebär stora investeringar i förhållande till användningsbehovet. Sammanträdesplat‐ ser bevaras främst i Lappland, där behovet är platser är störst på grund av de långa avstånden. Dessutom bevaras sammanträdesplatsen på vissa orter där tingsrättens kansli läggs ned. Faktorer som ska beaktas under den fortsatta beredningen Arbetsgruppen har i sin bedömning beaktat möjligheten till att summariska ärenden överförs från tingsrätterna till utsökningsväsendet eller centraliseras till några tingsrät‐ ter på det sätt som föreslås i utredningsmännens rapport (Utredningar och anvisningar 52/2014) som lämnades till justitieministeriet i oktober 2014. Arbetsgruppen har även fäst vikt vid andra projekt som syftar till att minska antalet ärenden vid tingsrätter. Arbetsgruppens förslag är emellertid inte beroende av hur behandlingen av summa‐ riska ärenden eller till exempel trafikbrott ordnas i framtiden. En utgångspunkt har även varit att de elektroniska tjänsterna kommer att öka i och med projektet för att utveckla åklagarväsendets och de allmänna domstolarnas ärende‐ och dokumenthantering (AIPA). Därutöver anser arbetsgruppen att det är vik‐ tigt att användningen av videokonferenser ökas i enlighet med tidigare förslag så att svarande i brottmål och bötesomvandlingar kan höras via videoförbindelse oftare än i nuläget. Vid utrustandet av tingsrätternas verksamhetsställen ska man i framtiden även beakta möjligheterna till videoupptagning. Arbetsgruppen anser det vara motive‐ rat att utredningen av även detta projekt startar så snabbt som möjligt. Arbetsgruppen har även beaktat förslaget i reformprogrammet för rättsvården om att framtiden för systemet med nämndemän ska utredas. Bevarandet av systemet utgör dock inte ett hinder för att genomföra det föreslagna tingsrättsnätverket. Under den fortsatta beredningen ska man likaså ta hänsyn till avancemanget i projekt gällande andra myndigheters strukturer och de lösningar som genomförs i dem. Detta gäller i synnerhet rättshjälpsbyråer och utsökningsväsendet. Betänkandet innehåller regeringsrådet Ahti Penttinens avvikande mening. Efter avslutat arbete överlåter arbetsgruppen högaktningsfullt sitt betänkande till justi‐ tieministeriet. Helsingfors den 27 februari 2015 Heikki Liljeroos Ahti Penttinen Anne Hallavainio Raimo Ahola Sami Pajukangas Jennimari Huovinen Jarkko Mannerhovi Ari Pajuniemi Lasse Koponen SAMMANFATTNING Arbetsgruppensuppgifter och bakgrund Justitieministeriet tillsatte 28.10.2014 en arbetsgrupp som hade till uppgift att utar‐ beta ett förslag till det fortsatta utvecklandet av tingsrättsnätverket (OM 17/31/2014). Betänkandet skulle överlämnas till justitieministeriet senast den 28 februari 2015. Ar‐ betsgruppens namn blev Arbetsgruppen för utveckling av tingsrättsnätverket. Syftet med arbetsgrupens arbete var att ta fram information för de kommande regeringsför‐ handlingarna. I enlighet med sitt uppdrag skulle arbetsgruppen utarbeta ett förslag till reform av tingsrättsnätverket så att rättskipningens kvalitet och rättssäkerheten också i fortsätt‐ ningen håller en hög nivå under de aktuella ekonomiska ramvillkoren. Arbetsgruppen skulle också beakta språkliga rättigheter, medborgarperspektivet samt geografiska synpunkter. Arbetsgruppen hade till uppgift att bedöma antalet tingsrätter och deras placeringsor‐ ter ur flera synvinklar. Bland annat placeringen av andra aktörer inom rättsvården skulle beaktas. Enligt uppdraget stärker placeringen av tingsrätt till områden där det sedan tidigare finns andra aktörer inom rättsvården förutsättningarna för en högklas‐ sig rättskipning och kostnadseffektiv verksamhet samt möjliggör synergieffekter när det gäller lokaler, säkerhet, att stärka specialkunnandet och de olika stödfunktionerna. Med tanke på medborgarnas rättsskydd förutsätts dock att tingsrättsnätverket ska vara tillräckligt täckande geografiskt sett. Utan vägande skäl ska tingsrätternas kansli‐ funktioner eller sammanträden enligt uppdraget inte fördelas mellan olika verksam‐ hetsställen. Vid bedömningen att tingsrätternas domkretsar skulle beaktas planerna om att öka användningen av videofilmning i hovrätten samt möjligheterna att sköta ärenden elektroniskt, via videokonferenser eller med hjälp av annan modern teknologi. Enligt lagen om landskapsindelning ska den administrativa områdesfördelningen mel‐ lan statliga myndigheter grunda sig på landskapsindelningen. I utredningen skulle tingsrätternas domkretsar också betraktas med tanke på indelningens operativa ändamålsenlighet och beakta bland annat fördelningen av åklagarnas och polisens verksamhetsområden Av grundad anledning kunde man dock avvika från landskaps‐ gränserna. Med grundad anledning avses bland annat skäl som hänför sig till trafik, kul‐ tur eller språk. Arbetsgruppen skulle bedöma den strukturella reformens kostnadsbesparingar och personalkonsekvenser. Vid bedömningen av tingsrätternas behov av lokaler ska ar‐ betsgruppen iaktta statens lokalstrategi och lokalkonceptet för justitieministeriets för‐ valtningsområde. Arbetsgruppen skulle också bedöma tingsrätternas behov av kanslier och sammanträ‐ desplatser. För detta lät arbetsgruppen utföra en enkät hos alla de tingsrätter som har flera verksamhetsställen. Arbetsgruppens förslag till utveckling av tingsrättsnätverket Förslagens utgångspunkter och mål Förslagens utgångspunkter Arbetsgruppen har i sin bedömning beaktat möjligheten till att summariska ärenden på det sätt som föreslås i utredningsmännens rapport (Utredningar och anvisningar 52/2014) överförs från tingsrätterna till utsökningsväsendet eller centraliseras till några tingsrätter. Detta har en avsevärd betydelse för antalet ärenden i tingsrätterna och tingsrätternas behov av personal i framtiden. Effekten av andra anhängiga projekt som syftar till att minska antalet ärenden är inte lika betydande. Arbetsgruppens för‐ slag är emellertid inte beroende av hur behandlingen av summariska ärenden eller till exempel trafikbrott ordnas i framtiden. Likaså har en utgångspunkt varit att den elektroniska ärendehanteringen kommer att öka i och med projektet för att utveckla ärende‐ och dokumenthanteringen inom åkla‐ garväsendet och vid de allmänna domstolarna (AIPA). Arbetsgruppen anser det vara viktigt att även användningen av videokonferenser ökas i enlighet med videokonfe‐ rensarbetsgruppernas förslag till den del som dessa inte ännu har genomförts. Vid ut‐ rustandet av tingsrätternas verksamhetsställen ska man i framtiden även beakta möj‐ ligheterna till videoupptagning. Arbetsgruppen anser det vara motiverat att utredning‐ en av även detta projekt startar så snabbt som möjligt. I sin bedömning har arbetsgruppen även fäst vikt vid säkerheten i tingsrätternas loka‐ ler. En utgångspunkt måste anses vara att samtliga återstående verksamhetsställen i reformen ska förses med tillräcklig säkerhetsutrustning. Arbetsgruppen har även beaktat förslaget i reformprogrammet för rättsvården om att framtiden för systemet med nämndemän ska utredas. Bevarandet av systemet utgör dock inte ett hinder för att genomföra det föreslagna tingsrättsnätverket. Förslagens mål Arbetsgruppens mål har varit att stärka tingsrätternas struktur så att tillgången till rättsskydd och kvaliteten på rättskipning kan tryggas i en föränderlig verksamhetsmiljö även i framtiden. Detta förutsätter att tingsrätterna är tillräckligt stora. Arbetsgruppens mål har varit att stärka tingsrätterna genom att bilda större administ‐ rativa enheter, där arbetsmängden och resurserna kan fördelas effektivare och jäm‐ nare än idag. Enligt arbetsgruppens uppfattning utgör en decentralisering av verksam‐ heter mellan flera verksamhetsställen inte ett hinder för en god och effektiv verksam‐ het i tingsrätten. Detta medför dock utmaningar för både ledningen och personalen. Av denna anledning ska man fästa särskild vikt vid ledningen och vid personalens väl‐ befinnande när reformen genomförs. Arbetsgruppens mål har varit att bilda tingsrätter av jämnare storlek än idag. Således har arbetsgruppen eftersträvat att bilda sådana tingsrätter att befolkningsmängden i tingsrätternas domkretsar, och därigenom antalet ärenden, ska fördelas jämnare mel‐ lan tingsrätterna än idag. Även domarnas specialkunnande kunde utnyttjas på ett större geografiskt område än idag. Arbetsgruppen har eftersträvat att placera domstolarna och deras verksamhetsställen på ett sätt som tryggar tillgången till rättsskydd med hänsyn till geografiska avstånd och befolkningens tyngdpunktsområden. Syftet har således varit att placera domsto‐ larna inom de områden där det största behovet av dem finns och där de kan nås inom skälig tid och med skäliga kostnader. Domstolstjänster behövs mest där befolknings‐ mängden är störst. Befolkningen har koncentrerats och kommer i framtiden att kon‐ centreras till landets södra delar. Målet har dock varit att bilda ett tingsrättsnätverk som är tillräckligt täckande geografiskt sett. Eftersom betydelsen av geografisk täck‐ ning redan har minskat till följd av att personligt uträttande av ärenden har minskat och kommer att minska ytterligare till följd av möjligheten att uträtta ärenden elektro‐ niskt och videokonferensförbindelser, har man strävat efter att koncentrera funktion‐ erna i allt större utsträckning. Man har försökt se till nätverkets geografiska täckning genom ett tillräckligt antal verksamhetsställen. Arbetsgruppen har även haft som mål att klargöra domkretsindelningen och koncen‐ trera kunnandet även i de ärendegrupper som har centraliserats till vissa tingsrätter. Arbetsgruppen har även strävat efter att se till att de språkliga rättigheterna tillgodo‐ ses trots att sammanslagningen av domstolar och utvidgningen av domkretsarna kan ändra språkförhållandena inom vissa domkretsar. Arbetsgruppen anser att både den finsk‐ och svenskspråkiga befolkningens rättigheter i fortsättningen kan tryggas genom att tillsätta ett tillräckligt antal språkdomartjänster i tingsrätterna. Även den samiska befolkningens språkliga rättigheter tryggas. Arbetsgruppens förslag till tingsrätternas domkretsar och verksamhetsställen Domkretsar Tingsrättsnätverket har bedömts som en helhet, och därför föreslår arbetsgruppen ändringar i nästan alla tingsrätters domkretsar eller verksamhetsställen. Undantag till detta utgörs av Ålands, Helsingfors, Mellersta Finlands, Birkalands, Satakunta och Egentliga Finlands tingsrätter, vars domkretsar förblir oförändrade. Arbetsgruppen föreslår två olika modeller för det fortsatta utvecklandet av tingsrätts‐ nätverket. Arbetsgruppen har inte ställt modellerna i prioritetsordning. Den ena modellen har utgått från tingsrätter med mindre antal ärenden och mindre personalmängd samt vissa andra tingsrätter ska slås samman. Enligt modellen finns det 17 tingsrätter. Den andra modellen motsvaras i stor utsträckning av polisens och åklagarväsendets verksamhetsområden. Inom vissa polis‐ och åklagardistrikt verkar fortfarande fler än en tingsrätt. Enligt modellen finns det 14 tingsrätter. Båda modellerna följer även landskapsindelningen med undantag för Pyttis kommun, som av språkliga anledningar även i fortsättningen hör till Östra Nylands tingsrätts domkrets. Arbetsgruppen föreslår även att domkretsindelningen för ärendegrupper som har be‐ handlats av bestämda tingsrätter ska kontrolleras. Enligt förslaget ska antalet tingsrät‐ ter som behandlar sjörätts‐, jordrätts‐, utsökningsbesvärs‐, företagssanerings‐, grupp‐ talans‐ och militära rättegångsärenden minska från det nuvarande. Verksamhetsställen Arbetsgruppen föreslår att antalet verksamhetsställen för tingsrätter ska minskas från det nuvarande 57 till 33. Förutom 17 eller 14 administrativa kanslier har tingsrätterna 7 eller 10 övriga kanslier. Därutöver finns sammanträdesplatser på 9 orter. Självständiga tingsrätter eller kanslier upphör på 12 orter. Tre av dessa orter är sådana som har tingsrättens administrativa kansli. Bland de övriga kanslierna upphör de fem kanslier som bevarades i 2010 års reform och de fyra som har haft verksamhet under övergångsperioden. På en del orter av bevaras emellertid en sammanträdesplats. Re‐ dan anhängiga nedläggningar genomförs enligt plan. Största delen av de nuvarande sammaträdesplatserna läggs ned, eftersom deras an‐ vändningsgrad är låg, säkerheten är bristfällig och de en krävda tekniska utrustningsni‐ vån kräver stora investeringar i förhållande till användningsbehovet. Sammanträdes‐ platser bevaras främst i Lappland, där behovet är platser är störst på grund av de långa avstånden. INNEHÅLL 1 INLEDNING _______________________________________________________ 21 1.1 Domstolarnas verksamhetsmiljö och förändringar i den _________________ 21 1.2 Strukturreformen av tingsrätterna ____________________________________ 22 1.3 Det ekonomiska läget och reformprogrammet för rättsvården_____________ 23 1.4 Övriga pågående projekt ___________________________________________ 26 2 TINGSRÄTTSNÄTVERKETS HISTORISKA UTVECKLING OCH NULÄGE _____ 33 2.1 Utvecklingen av domstolsväsendets struktur __________________________ 33 2.2 Nuläget i tingsrättsnätverket ________________________________________ 36 2.2.1 Tingsrätterna________________________________________________ 36 2.2.2 Tingsrätternas ärendemängder och behandlingstider ________________ 37 2.2.3 Domkretsarna och tingsrätternas behörighet i vissa ärenden __________ 37 2.2.4 Kanslier och sammanträdesplatser ______________________________ 40 2.2.5 Tingsrätternas språkliga indelning _______________________________ 41 2.2.6 Sökande av ändring i tingsrättens avgörande ______________________ 43 2.3 Bedömning av nuläget _____________________________________________ 44 3 ANDRA MYNDIGHETERS STRUKTURER OCH DERAS UTVECKLING _______ 48 3.1 Principer för myndigheternas områdesindelning och förändringar i denna __ 48 3.1.1 Allmänt ____________________________________________________ 48 3.1.2 Grunder för statsförvaltningens områdesindelning ___________________ 48 3.1.3 Grunderna för indelningen av tingsrätternas domkretsar ______________ 49 3.1.4 Ändringar i lokalförvaltningen ___________________________________ 50 3.1.5 Kommunstrukturreformen ______________________________________ 51 3.1.6 Polisförvaltningen ____________________________________________ 51 3.2 Strukturreformer inom justitieministeriets förvaltningsområde ____________ 53 3.2.1 Åklagarväsendet _____________________________________________ 53 3.2.2 Utsökningsväsendet __________________________________________ 56 3.2.3 Rättshjälpsbyråerna __________________________________________ 57 3.2.4 Brottspåföljdsmyndigheten _____________________________________ 59 18 3.2.5 Hovrätterna _________________________________________________ 60 4 FÖRDELAR OCH NACKDELAR MED NÄTVERKSREFORMEN ______________ 62 4.1 Fördelar _________________________________________________________ 62 4.1.1 Rättskipningens tyngdpunkt och medborgarnas jämlikhet _____________ 62 4.1.2 Rättskipningens kvalitet samt utveckling av yrkeskunskap och kompetens _________________________________________________ 62 4.1.3 Ledning och förvaltning________________________________________ 63 4.1.4 Utjämning av arbetsmängd, resursfördelning och små enheters sårbarhet __________________________________________________ 63 4.1.5 Elektronisk ärendehantering ____________________________________ 64 4.1.6 Samarbete med andra myndigheter ______________________________ 65 4.1.7 Lokaler och säkerhet _________________________________________ 65 4.1.8 ICT-investeringar ____________________________________________ 66 4.2 Nackdelar ________________________________________________________ 66 4.2.1 Ökade avstånd att uträtta ärenden _______________________________ 66 4.2.2 Utmaningar gällande verksamhet på flera ställen för ledning och personal ___________________________________________________ 67 4.2.3 Konsekvenser för andra rättsliga tjänster __________________________ 67 4.3 Tillgodoseende av de språkliga rättigheterna __________________________ 68 5 ARBETSGRUPPENS FÖRSLAG ______________________________________ 69 5.1 Utgångspunkter och mål för arbetsgruppens förslag ____________________ 69 5.1.1 Utgångspunkter _____________________________________________ 69 5.1.2 Mål _______________________________________________________ 70 5.2 Tingsrätternas domkretsar __________________________________________ 72 5.2.1 MODELLEN MED 17 TINGSRÄTTER ____________________________ 74 5.2.2 MODELLEN MED 14 TINGSRÄTTER ____________________________ 76 5.3 Tingsrätternas verksamhetsställen ___________________________________ 77 5.4 Tingsrätternas ärendemängder ______________________________________ 79 5.5 Tingsrätternas personalstorlek ______________________________________ 80 5.6 Tingsrätternas lokaler ______________________________________________ 82 5.7 Tillgodoseende av de språkliga rättigheterna __________________________ 84 5.7.1 Språkliga rättigheter för svenskspråkiga___________________________ 84 5.7.2 Samernas språkliga rättigheter __________________________________ 86 19 5.8 Domkretsar för koncentrerade grupper av ärenden _____________________ 86 5.8.1 Jorddomstolarna _____________________________________________ 86 5.8.2 Sjörättsdomstolarna __________________________________________ 88 5.8.3 Grupptalan _________________________________________________ 88 5.8.4 Företagssaneringsärenden och utsökningsbesvärsärenden ___________ 89 5.8.5 Militära rättegångsärenden _____________________________________ 90 6 KONSEKVENSER AV FÖRSLAGEN ___________________________________ 93 6.1 Förverkligande av rättsskyddet ______________________________________ 93 6.2 Ekonomiska konsekvenser _________________________________________ 93 6.2.1 Personal ___________________________________________________ 93 6.2.2 Parters och biträdens resekostnader _____________________________ 94 6.2.3 Lokaler ____________________________________________________ 94 6.2.4 Investeringar som förutsätts av AIPA _____________________________ 95 6.2.5 Säkerhetsarrangemang _______________________________________ 96 6.3 Personalkonsekvenser _____________________________________________ 97 6.4 Konsekvenser av verksamhet på flera ställen för ledning och personal _____ 98 6.5 Konsekvenser för andra myndigheters och intressentgruppers verksamhet _ 98 7 FASER I GENOMFÖRANDET AV FÖRSLAGEN _________________________ 100 AVVIKANDE MENING _________________________________________________ 101 BILAGOR ___________________________________________________________ 103 20 1 Inledning 1.1 Domstolarnas verksamhetsmiljö och förändringar i den Domstolsväsendets och i vidare bemärkelse hela rättsväsendets uppgift är att förverk‐ liga rättsskyddet som hör till de grundläggande och mänskliga rättigheterna. Rätts‐ skyddet som grundläggande rättighet omfattar vars och ens rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter be‐ handlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. Domstolarna har till uppgift att producera korrekta och motiverade avgöranden inom skälig tid och till rimliga kostnader. Domstolarnas verksamhetsförutsättningar påverkas även av förändringar i verksamhetsmiljön, såsom ändrade befolknings‐ och närings‐ strukturer samt internationalisering. Även utvecklingen inom teknik och arbetsredskap förändrar domstolarnas verksamhet och arbetssätt. Den allt mer komplicerade rätts‐ liga miljön och globaliseringen förutsätter att domstolarnas personal har ett starkt all‐ mänt kunnande och specialkunskaper och även språklig och teknisk kompetens. Den pågående pensioneringen av domstolsväsendets personal är både en utmaning och en möjlighet för utvecklandet av domstolarnas verksamhet och organisationer. Den rå‐ dande statsfinansiella situationen och därigenom de allt knappare resurserna sätter även press på domstolarnas verksamhet. En förändring av domstolarnas verksamhetsmiljö förutsätter åtgärder för att säker‐ ställa tryggandet av rättsvårdens kvalitet även i framtiden. Även de minskade resur‐ serna för domstolar förutsätter nya, effektivare sätt att ordna domstolarnas verksam‐ het och ledning. Sådana åtgärder föreslås även i reformprogrammet för rättsvården för åren 2013–2025, givet år 2013. Som en metod nämns reformen av domstolsväsendets strukturer.1 1 Se kapitel 1.3 för mer information om reformprogrammet för rättsvården. 21 1.2 Strukturreformen av tingsrätterna Den senaste strukturreformen av tingsrätterna genomfördes från och med början av år 2010. I reformen minskades antalet tingsrätter från det tidigare 51 till det nuvarande 27. I samband med strukturreformen överfördes fastighetsinskrivningsärenden och personalen som handhade dessa till Lantmäteriverket. Dessförinnan hade antalet tingsrätter minskats avsevärt2. Målet för strukturreformen var att förflytta rättskipningens tyngdpunkt till den första rättsinstansen genom att bilda allt starkare tingsrätter vad gäller antal anställda och deras kompetens och därigenom även rättskipningens kvalitet. Tingsrätternas dom‐ kretsar fastställdes så att de i huvudsak följer landskapsgränserna. Målet var att foku‐ sera verksamheterna till ett och samma ställe i den mån det var möjligt. Hos tingsrät‐ terna kvarstod emellertid fem andra kanslier och två experimentkanslier. Därutöver kvarstod över tio andra kanslier och sammanträdesplatser under den övergångsperiod som krävdes av lokalarrangemangen. Övergångsperioden pågår fortfarande eftersom hyresavtalen för lokalerna i allmänhet har ingåtts för en längre tid. Våren 2013 upprättades en begränsad utvärderingsrapport över strukturreformen av tingsrätterna, där genomförandet och framgången av strukturreformen utvärderades3 för tre olika slags tingsrätter. Enligt rapporten var resultaten i huvudsak positiva. I rap‐ porten konstateras bland annat att verksamheten i de tingsrätter som undersökningen berörde som helhet betraktat har effektiviserats avsevärt. I de utvärderade tingsrät‐ terna syntes en klart högre effektivitet än tidigare, men resultaten kan dock inte gene‐ raliseras utifrån tre olika tingsrätter. Enligt rapporten bidrar ett systematiskt genomfö‐ rande av reformen, gott ledarskap och personalens delaktighet till positiva resultat. Enligt rapporten belastas dock personalen och resultatet av den långa övergångspe‐ rioden och tillfälliga lokalarrangemang. Av denna anledning bör man särskilt satsa på att klargöra verksamhetsmodellerna under framtida övergångsperioder. I fråga om re‐ sultat förefaller fungerande administrativa strukturer, gott ledarskap och arbetets or‐ ganisering ha en nyckelposition. I rapporten konstateras större enheter lyfta fram be‐ hovet av yrkesmässig ledning. De utmaningar som flera lokaler ställer på ledarskapet har även identifierats. En väsentlig minskning av ärenden som uträttas personligen minskar betydelsen av kansliernas placering ur medborgarnas perspektiv. Den geografiska tillgången till dom‐ stolstjänster har således inte försvagats på ett betydande sätt. Däremot har 2 Se kapitel 2.1 för mer information den historiska utvecklingen av tingsrättsnätverket. Tingsrätterna var Norra Savolax (bildades av Idensalmi, Varkaus och Kuopio tingsrätter), Birkalands (bildades av Tammerfors och Toijala tingsrätter) samt Österbottens tingsrätt (bildades av Vasa och Kors‐ holms tingsrätter). Se HMV PublicPartner Oy:s utvärderingsrapport 11.6.2013, Utvärdering av struktur‐ reformen av tingsrättsnätverket (OM 3/0152/2013). 3 22 indragningen av kanslier haft en viss inverkan på tillgången till andra rättsliga tjänster på de aktuella orterna. Även om rapportens resultat inte är direkt generaliserbara till alla tingsrätter, har man i statistiken kunnat iaktta att alla tingsrätters produktivitet och resultat har ökat efter år 2010. Samtidigt har man uppnått besparingar, särskilt i personal‐ och lokalkostna‐ derna. År 2014 hade tingsrätterna sammanlagt 1 915 årsverken som finansierades av förvaltningsområdet. Under året före strukturreformen av tingsrätterna uppgick anta‐ let årsverken till sammanlagt 2 148. I samband med överföringen av inskrivningsären‐ den till Lantmäteriverket överfördes även anslagen för 208 årsverken. Bortsett från inskrivningsärendena var antalet anställda 25 årsverken mindre år 2014 än år 2009. Räknat med den genomsnittliga lönekostnaden motsvarar förändringen omkostnader på 1,5 miljoner euro. På grund av reformen har sammanlagt 11 kanslier4 och 9 sam‐ manträdesplatser lagts ned. De nettobesparingar som hyreskostnaderna för dessa lo‐ kaler medfört uppgår sammanlag till cirka en miljon euro om året. Med hjälp av reformen har man även kunnat underlätta specialiseringen för domarna och minska sårbarheten i de allra minsta enheterna. Det mer koncentrerade nätverket har inte upptäckts ha negativa effekter på den geografiska tillgången till domstolstjäns‐ ter. Detta har påverkats av att behovet av klienternas personliga närvaro har minskat i och med reformer av rättegångsförfaranden, överföringen av fastighetsinskrivningsä‐ renden, elektronisk ärendehantering och ökad användning av videokonferenser. 1.3 Det ekonomiska läget och reformprogrammet för rättsvården I enlighet med regeringsprogrammet har ett reformprogram för rättsvården utarbetats på basis av tidigare åtgärdsplaner i syfte att förkorta den totala längden på rättegångs‐ processerna och förbättra kvaliteten på rättssäkerheten. I statsrådets rambeslut för åren 2013–2016 förutsattes justitieministeriet minska förvaltningsområdets utgifter avsevärt från och med år 2015. För vissa besparingar skulle en högnivåarbetsgrupp be‐ reda ett anpassningsprogram. Justitieministeriet tillsatte 1.6.2012 en delegation för att lägga fram ett förslag till ett långsiktigt rättssäkerhetsprogram och ett sådant anpass‐ ningsprogram som förutsätts i rambeslutet. Dessa två ärenden bereddes tillsammans för att säkerställa att besparingsmålen inte äventyrar målsättningarna för rättssäker‐ heten. 4 Våren 2015 upphör även kanslierna i Heinola och Salo. 23 I det reformprogram för rättsvården för åren 2013–2025 som delegationen berett (Be‐ tänkanden och utlåtanden 16/2013) föreslås flera olika åtgärder för att trygga rättsvä‐ sendets funktionsförmåga. Programmets mål är att skapa förutsättningar för en hög‐ klassig, ekonomisk och effektiv rättsvård med allt knappare resurser och i en kraftigt föränderlig verksamhetsmiljö. I programmet presenteras en målbild för rättsvården år 2025 och metoder för att nå denna. Reformprogrammet innehåller nästan 60 förslag, varav fler än 30 gäller domstolsväsendet. Cirka hälften av projekten pågår eller har ge‐ nomförts. Enligt reformprogrammet är den långsiktiga målsättningen för domstolsväsendet att domstolsförvaltningen ska skötas av ett i förhållande till justitieministeriet separat centralt ämbetsverk5. Till målbilden hör även att domstolarnas arbetsmängd har sjun‐ kit, då de inte belastas av ärenden som utan att rättssäkerheten lider kan behandlas inom förvaltningen eller genom alternativa förfaranden för tvistlösning. Även antalet domstolar har väsentligt minskats så att man har kunnat garantera att kunnandet och arbetsmetoderna har utvecklats samt att domstolarnas sårbarhet har minskat. Sam‐ mansättnings‐ och behörighetsbestämmelserna har setts över och det är möjligt att smidigt och i hög grad utnyttja domarnas specialkunskaper. I vissa ärendekategorier kan en domstol ha riksomfattande behörighet för att specialkunskaperna ska kunna garanteras. Underrätternas domkretsar bestäms på ett ändamålsenligt sätt med hän‐ syn till var befolkningen bor och sköter sina ärenden och med beaktande av verksam‐ hetsdistrikten för de myndigheter som samarbetar inom rättsvården (främst polisen och åklagarna). Antalet sammanträdesplatser är tillräckligt. Domare och annan rätt‐ skipningspersonal behövs i mindre grad än nu. Nämndemän finns inte längre. I reformprogrammet (punkt 11) föreslås att strukturreformen av tingsrätterna ska fort‐ sätta i första skedet genom att avstå från filialerna och på längre sikt genom att minska antalet tingsrätter till ungefär hälften. Domkretsarna ska i den mån det är möjligt mot‐ svara polisens och åklagarväsendets verksamhetsområden. Samtidigt utreds den lämp‐ liga relationen mellan en tydlig minskning av antalet tingsrätter och antalet separata sammanträdesplatser som detta förorsakar, med beaktande av möjligheterna till hö‐ rande via videoförbindelse och annan elektronisk ärendehantering som den tekniska utvecklingen erbjuder. De språkliga rättigheterna ska tillgodoses. Flera andra projekt i reformprogrammet är nära kopplade till utvecklandet av tings‐ rättsnätverket. De viktigaste av dessa är i synnerhet förslagen gällande utvecklandet av summariska ärenden och möjligheterna att utvidga tillämpningsområdet för administ‐ rativa sanktioner, vilka har en betydande inverkan på antalet ärenden som behandlas vid tingsrätterna i framtiden om de genomförs. Likaså är projektet för att utveckla ärende‐ och dokumenthanteringen inom åklagarväsendet och vid de allmänna domsto‐ larna (AIPA‐projektet) av stor betydelse för utvecklandet av domstolsväsendets arbets‐ sätt. Det påverkar även vilket domstolsnätverk som behövs i framtiden. 6 5 6 Utredarnas rapport (Utredningar och anvisningar 2/2015) publicerades 14.1.2015. Se kapitel 1.4 för mer information om andra pågående projekt 24 Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande om regeringens årsberättelse 2013 (GrUU 20/2014 rd) och budgetpropositionen för år 2015 (GrUU 29/2014 rd) ansett de projekt som ingår i programmet till största delen motiverade och menat att lagstiftningsänd‐ ringar och andra åtgärder bör beredas på lämpligt sätt. Utskottet ansåg att reformpro‐ grammets mål om rättsvårdens innehållsmässiga förbättring och förverkligandet av en rättssäkerhet som de grundläggande och mänskliga rättigheterna förutsätter på ett effektivare sätt än idag och med större fokus på det väsentliga vara bra. Utskottet un‐ derströk betydelsen av de grundläggande rättigheterna att få en rättvis rättegång och en sak behandlad utan dröjsmål som hörnstenar i rättsstaten. Utskottet underströk att man även under ekonomiskt svåra omständigheter ska se till att rättsvårdens kvalitet utvecklas. Rättsvårdens strukturer, behandlingskedjor, verksamhetsprocesser och ar‐ betssätt ska utvecklas och man ska sträva efter att finna sätt för att rättsväsendet ska kunna producera korrekta avgöranden snabbare och mer kostnadseffektivt än i dag. Utskottet menar att det i ett längre perspektiv är nödvändigt att genomdriva reformer som är lämpliga med avseende på rättsvårdens struktur och processer och att göra in‐ satser för att förbättra rättstryggheten så att den ligger på en nivå som motsvarar åta‐ gandena enligt grundlagen och de konventioner om de mänskliga rättigheterna som är bindande för Finland. Finansieringsunderskottet som håller på att uppstå kan dock inte längre täckas enbart med förslagen till åtgärder som lagts fram i reformprogrammet för rättsvården. Därför bör man gå vidare med att genomföra åtgärdsförslagen och samtidigt försöka hitta nya sätt att minska arbetsmängden och effektivisera verksamheten. Detta beror på det rambeslut för åren 2015–2018 som regeringen fattade i mars 2014 och som innebär nya omfattande nedskärningar inom justitieministeriets förvaltningsområde och däri‐ genom även inom domstolsväsendet utöver de beslut som fattats tidigare. Även riksdagen har i samband med budgetbehandlingen för år 2015 framfört sin oro över inverkan av de besparingar som riktas mot myndigheter som sköter om rättsvår‐ den och säkerheten på medborgarnas rättssäkerhet och myndigheternas möjligheter att klara av sina uppgifter. Till följd av detta tillsatte inrikesminister Räsänen och justi‐ tieminister Henriksson i november 2014 en parlamentarisk arbetsgrupp (SM037:00/2014) som har till uppgift att ta fram information för riksdagen om de stra‐ tegiska resursbehoven för den inre säkerheten och rättsvården för den följande ram‐ perioden 2016–2019. Arbetsgruppens mål är att före utgången av februari 2015 fast‐ ställa en långsiktig vision och grunder för resurserna för säkerhet och rättsvård. Utöver de tillräckliga resurserna fästs vikt vid förbättringen av samarbetet mellan olika myn‐ digheter och att göra processer smidigare utan att äventyra rättssäkerheten. Arbets‐ gruppens betänkande överlämnas i mars 2015. 25 1.4 Övriga pågående projekt I reformprogrammet för rättsvården listas på ovan nämnt sätt tiotals olika projekt med en anknytning till utvecklandet av tingsrättsnätverket. Nedan presenteras de viktigaste av dessa. Strukturella reformer hos andra myndigheter redogörs i närmare detalj se‐ nare7. PROJEKT FÖR ATT UTVECKLA ÄRENDE- OCH DOKUMENTHANTERINGEN INOM ÅKLAGARVÄSENDET OCH VID DE ALLMÄNNA DOMSTOLARNA (AIPA) De allmänna domstolarnas ICT‐verksamhet utvecklas för närvarande i Projektet för att utveckla åklagarväsendets och de allmänna domstolarnas ärende‐ och dokumenthan‐ tering (det s.k. databas‐ eller AIPA‐projektet, OM 15/31/2010), som justitieministeriet tillsatte år 2010. Projektets mål är att utveckla arbetet och verksamhetssätten inom åklagarväsendet och vid de allmänna domstolarna. Inom projektet skapas ett datasy‐ stem där åklagarämbetena och de allmänna domstolarna elektroniskt handlägger all sin verksamhet i anslutning till rättskipningsärenden, från det att ett ärende anhängig‐ görs till dess att det arkiveras. Målet är att effektivisera hela processen utifrån ett så kallat kedjetänkande då åklagaren och domstolarna använder ett och samma system vid behandlingen av ärendet. Även materialet från förundersökningar som utförs av polisen kommer att skickas elektroniskt till åklagaren. Samtidigt minskar behovet av personarbete. Systemet kommer även att användas för tvistemål och ansökningsären‐ den. Systemet kommer att ersätta flera separata system som används för närvarande. Övergången till elektronisk behandling av ärenden innebär nya arbetsmetoder och ar‐ betssätt, något som det nya informationssystemet stödjer. Datoriseringen påverkar behandlingen av ärenden och därigenom även personalens arbetsmängd vid domsto‐ larna. I och med AIPA försöker man uppnå en effektivisering av arbetet om cirka 5 pro‐ cent och åstadkomma besparingar om cirka 4,8 miljoner euro. Det är meningen att AI‐ PAs första del, som gäller tvångsmedelsärenden, ska tas i bruk redan hösten 2015. AIPA ställer nya krav även på domstolarnas tekniska utrustning. I och med att arbets‐ sätten ändras och ärendehanteringen datoriseras har systemet även en inverkan på domstolarnas framtida strukturer. Nya tekniska lösningar kommer att ytterligare minska medborgarnas behov av att uträtta ärenden personligen, då användningen av teknisk utrustning kan ökas vid behandlingen av ärenden. 7 Se punkt 3. 26 UTVECKLANDE AV BEHANDLINGEN AV SUMMARISKA ÄRENDEN Ett pågående projekt i anslutning till reformprogrammet för rättsvården är även ut‐ vecklandet av behandlingen av summariska ärenden (punkt 14 i programmet). Justiti‐ eministeriet tillsatte 6.3.2014 ledande häradsfogde Timo Heikkinen och lagman Antti Savela att utreda hur summariska tvistemål kan koncentreras till utsökningsväsendet eller tingsrätterna. Med summariska tvistemål avses i allmänhet ärenden gällande penningfordringar, återställande av besittning eller ett rubbat förhållande samt vräk‐ ning. De behandlas i ett så kallat summariskt förfarande, där ostridiga mål som uppfyll‐ ler vissa kriterier avgörs i ett skriftligt förfarande. Utredningsmännen hade till uppgift att bedöma möjligheterna till att koncentrera be‐ handlingen av summariska ärenden antingen så att de överförs till utsökningsmyndig‐ heterna eller till några tingsrätter. Målet är att koncentrera tingsrätternas arbetsinsats till mål som verkligen är tvistiga och även att uppnå betydande kostnadsbesparingar genom mindre överlappande funktioner, ett förenklat förfarande och minskade års‐ verken. I den rapport som utredningsmännen publicerade 23.10.2014 (Utredningar och anvis‐ ningar 52/2014) föreslås att summariska tvistemål ska överföras till utsökningsmyndig‐ heterna, där det finns bättre möjligheter än i tingsrätterna att förenkla och formalisera förfarandet (fastställande av fordran). Behandlingen av summariska tvistemål automa‐ tiseras och de elektroniska tjänsterna utvecklas. Delgivningsansvaret i summariska ärenden ligger hos utsökningsmyndigheterna. Stämningsmännen ska dock stanna kvar vid tingsrätterna. De sköter stämningsmannadelgivningar på utsökningsmyndigheter‐ nas begäran. Som ett nytt delgivningssätt föreslås vanlig delgivning per post, som er‐ sätter största delen av de nuvarande delgivningssätten (delgivning per telefon, stäm‐ ningsmannadelgivning och delgivning mot mottagningsbevis). Vanlig delgivning per post kan användas vid mål när kapitalet i fordran eller fordringarna uppgår till högst 1 000 euro. Stämningsmännens arbetstid som går till summariska ärenden (103 årsver‐ ken) bedöms minska med cirka 50 årsverken på grund av de förnyade delgivningssätt‐ en. År 2013 inleddes sammanlagt 429 419 vid tingsrätterna och 430 322 avgjordes. Detta är cirka 75 procent av alla ärenden som avgjordes vid tingsrätterna. År 2014 sjönk an‐ talet inledda ärenden något (349 437 ärenden). Den effektiva arbetstiden (arbetstid utan frånvaro) som används för behandlingen av summariska ärenden uppgick år 2013 till cirka 241 årsverken, dvs. 15 procent av tingsrättspersonalens arbetsinsats. Över 48 procent av den totala mängden består av kanslipersonalens (116) och 42 procent av stämningsmännens (103) årsverken. Således används under 10 procent (22 årsverken) juristarbetskraft för behandlingen av dessa ärenden vid tingsrätterna. 27 UTVIDGANDE AV TILLÄMPNINGSOMRÅDET FÖR ADMINISTRATIVA SANKTIONER Kommunikationsministeriet startade hösten 2013 en totalreform av vägtrafiklagstift‐ ningen (LVM 417/03/2013). Vägtrafikens påföljder och en reform och utveckling av sy‐ stemet för dem är nära sammankopplade med projektet. För bedömning av påföljder‐ na tillsattes 15.8.2014 en arbetsgrupp som har till uppgift att ta fram förslag till nya regler för trafikförseelser i vägtrafiklagen och systemet av dessa så att området för sanktionerat beteende inte utvidgas. Ett av arbetsgruppens centrala mål är även att utreda vilka klandervärda gärningar eller försummelser i vägtrafiken som kan faststäl‐ las som administrativa förseelser, dvs. avkriminaliseras. Arbetsgruppens mandatperiod pågår till slutet av augusti 2015 och hela projektets mandatperiod pågår till slutet av år 2015. Projektet är kopplat till regeringsprogrammet, enligt vilket regeringen ska klarlägga förutsättningarna för att utvidga användningsområdet för administrativa sanktioner. Projektet anknyter även till reformprogrammet för rättsvården (punkt 25 i program‐ met). I programmet konstateras att sanktionssystemet i Finland i stor omfattning byg‐ ger på straffrättsliga påföljder. Programmet lyfter emellertid fram frågan om huruvida det är ändamålsenligt med en så omfattande användning av det straffrättsliga syste‐ met. I programmet bedömer man att man kan tänka sig att utvidga de administrativa sanktionerna till att gälla t.ex. kriminaliserade gärningar i fall där någon målsägande inte finns och som enbart kränker ett allmänt intresse. Vägtrafikförseelser och skatte‐ förseelser omnämns som exempel på sådana gärningar. Antalet trafikbrott har ökat avsevärt från slutet av 1990‐talet till 2010‐talet. Detta har påverkats av införandet av automatisk trafikövervakning. I dag föreläggs sammanlagt cirka 400 000 påföljder i vägtrafiken. Detta är cirka hälften av alla brott i Finland. Varje år kommer cirka 55 000 egentliga brottmål till tingsrätterna. Av dessa anknyter cirka 20 000 (36 procent) till trafiken som ärenden som gäller rattfylleri eller äventyrande av trafiksäkerheten. INFÖRANDE AV ÅTALSUPPGÖRELSE I början av år 2015 trädde lagstiftning (lagarna 670–675/2014, RP 58/2013 rd) i kraft, enligt vilken man kan göra upp om åtal. Svarandens erkännande kan beaktas som en grund för att begränsa förundersökningen och samtidigt i vissa fall som en grund att bli straffad i enlighet med lindrigare straff. Åklagaren kan på motsvarande sätt göra en åtalseftergift av påföljdsnatur. På grund av ett erkännande kan åklagaren tillsammans med den brottsmisstänkte också lägga fram ett domsförslag som behandlas vid dom‐ stol i en erkännanderättegång, och på basis av domsförslaget kan ett straff enligt en lindrigare straffskala dömas ut. Åtalsuppgörelse kan användas vid brott för vilka det inte har föreskrivits ett strängare straff än fängelse i sex år. Åtalsuppgörelse kan dock inte tillämpas på brott mot liv eller hälsa eller sexualbrott som kränker den sexuella självbestämmanderätten eller riktar sig mot barn. 28 Målet för reformen är att förbättra allokeringen av myndighetsresurser, effektivisera myndigheternas verksamhet och påskynda förundersökningen, åtalsprövningen och domstolsbehandlingen av brottmål, dock utan att äventyra den brottsmisstänktes eller målsägandens rättsskydd. Det nya systemet bedöms medföra mest nytta vid omfat‐ tande brottmål och brott som är svåra att utreda, samt i synnerhet vid mål som omfat‐ tar flera brott, varav en del klart är s.k. huvudbrott och en del lindrigare brott som har samband med huvudbrotten. De nya medlen är särskilt tillämpliga på brott som begås i vinningssyfte och som ofta innefattar komplicerade rättsliga och praktiska arrange‐ mang. I praktiken betyder detta till exempel ekonomiska brott. För närvarande är det svårt att bedöma reformens inverkan på antalet ärenden vid domstolarna. Om ärenden som kommer för åtalsprövning minskar i och med systemet, ordnas inte heller rättegång och ändringssökande kommer inte på fråga. De ärenden som avgränsats utanför förundersökningen kommer inte till domstolsbehandling. I fråga om de ärenden som behandlas i domsförslaget och vid erkännanderättegång minskar åklagarens och domstolens arbete när det gäller att förbereda sig för rätte‐ gången och vid rättegången, eftersom det läggs fram betydligt mindre bevis vid en er‐ kännanderättegång än vid huvudförhandlingen för ett normalt brottmål. Den tid som går åt till huvudförhandlingen förkortas alltså betydligt vid en erkännanderättegång, vilket frigör såväl åklagarens som domstolens resurser för andra arbetsuppgifter. De domar som meddelas i erkännanderättegångar överklagas sannolikt mycket sällan, såsom är fallet i dag i fråga om de domar som grundar sig på samtycke och erkännande i till exempel skriftliga förfaranden. UTVIDGNING AV SYSTEMET FÖR TILLSTÅND TILL FORTSATT HANDLÄGGNING I HOVRÄTTER Ett system för tillstånd till fortsatt handläggning i hovrätter har varit i kraft sedan bör‐ jan av 2011. Alla tingsrättsavgöranden får överklagas hos hovrätten, men ett besvär tas upp till fullskalig handläggning endast om hovrätten meddelar tillstånd till fortsatt handläggning i ärendet. Beslutet ska fattas utifrån det skriftliga rättegångsmaterialet. Systemet har omfattat sådana tvistemål som gäller skulder eller penningfordringar där det s.k. förlustvärdet är högst 10 000 euro. I brottmål behöver svaranden tillstånd till fortsatt handläggning, om han eller hon inte har dömts till strängare straff än fängelse i fyra månader. Åklagaren och brottsoffret behöver tillstånd, om det för det brott som överklagandet gäller inte har föreskrivits strängare straff än böter eller fängelse i högst två år. Tillståndet till fortsatt handläggning gäller inte ansökningsärenden. År 2013 meddelade hovrätterna cirka 9 700 avgöranden. Bestämmelser om tillstånd till fortsatt handläggning tillämpades på hela ärendet i cirka 3 400 ärenden (35 procent). Av brottmålen omfattades 50 procent (cirka 3 000 ärenden) av systemet med tillstånd till fortsatt handläggning. Av tvistemålen omfattades 20 procent (cirka 500 ärenden) av systemet. 29 Reformen har minskat både antalet besvär och antalet huvudförhandlingar. Även be‐ handlingstiderna vid hovrätterna har blivit kortare. I regeringens proposition med förslag till lagar om ändring av 25 och 25 a kap. i rätte‐ gångsbalken och av 3 § i militära rättegångslagen (RP 246/2014 rd), som överlämnades till riksdagen i november, föreslås att tillstånd till fortsatt handläggning ska tas i bruk i alla tvistemål och ansökningsärenden samt i en stor del av brottmålen. I brottmål är avsikten att en svarande behöver tillstånd till fortsatt handläggning, om inte han eller hon har dömts till strängare straff än fängelse i åtta månader. Åklagare och målsä‐ gande ska alltid behöva ett tillstånd till fortsatt handläggning när de söker ändring i tingsrättens dom. Reformen tydliggör tillståndssystemet. Med hjälp av den kan man även utveckla och effektivisera rättsvården. Antalet ärenden som omfattas av tillstånd till fortsatt hand‐ läggning ökar från det nuvarande 35 till nästan 85 procent. Systemet har bedömts medföra en betydande arbetsinbesparing vid hovrätterna (cirka 35 årsverken). Lagutskottet har i sitt betänkande om regeringens proposition (LaUB 24/2014 rd) kon‐ staterat den föreslagna utvidgningen av tillståndsförfarandet medför att tyngdpunkten för rättskipningssystemet läggs på tingsrätterna. Genom ändringen får tingsrättspro‐ cessen ökad betydelse, vilket ställer högre krav på processens kvalitet och domskälen. Enligt lagutskottet måste tingsrätternas verksamhetsförutsättningar och kapacitet där‐ för säkerställas, så att de bland annat kan behandla ärenden i en förstärkt samman‐ sättning eller i en sammansättning med tre domare oftare än i dag. Utskottet under‐ stryker därför att de eventuella inbesparingar som reformen ger också måste utnyttjas för att stärka tingsrätternas resurser. Vidare gäller det att satsa på tingsdomarnas ut‐ bildning och på utveckling av rutinerna vid tingsrätterna. Även grundlagsutskottet har konstaterat att då rättegångens tyngdpunkt förflyttas allt mer till tingsrätten innebär rättssäkerhetsaspekterna som hör till detta att vikten av att tingsrätterna har adekvata resurser accentueras. (GrUU 59/2014 rd). UTVECKLING AV VIDEOFÖRHANDLING Den gällande lagstiftningen möjliggör användning av videoförhandling vid förbere‐ delsesammanträdet i tviste‐ och brottmål. Därutöver kan vittnen, andra som ska höras i bevissyfte eller målsägande höras vid huvudförhandlingen med anlitande av video‐ konferens (rättegångsbalken 17 kap. 34 a §). Enligt bestämmelsen kan svaranden i brottmål vid huvudförhandlingen endast höras i bevissyfte och inte till exempel för att utreda saken. Enligt lagen om rättegång i brottmål (689/1997) ska en part i regel in‐ finna sig personligen till huvudförhandlingen (8 kap. 1 §). Därtill ska en häktad sva‐ rande vara personligen närvarande när domstolen handlägger det brott för vilket han är häktad (8 kap. 3 §). En svarande kan inte heller dömas till fängelsestraff om han inte hörts personligen vid huvudförhandlingen. Ett undantag till detta utgörs av situationer 30 som föreskrivs närmare i lagen, i vilka ärendet kan lösas i svarandens frånvaro (8 kap. 13 §)8. Närvaroplikten för svarande i brottmål kan därmed inte fullföljas med hjälp av videokonferens även om svaranden själv samtycker till detta. Samma gäller svarande i bötesomvandlingar. Med stöd av den nya tvångsmedelslagen som trädde i kraft i början av år 2014 kan vi‐ deokonferens eller någon annan lämplig teknisk dataöverföring där de som deltar i handläggningen har sådan kontakt att de kan tala med och se varandra användas vid handläggningen av ett häktningsyrkande. Samma gäller om ärendet behandlas på nytt. I regeringens proposition till lagar om ändring av utlänningslagen och lagen om bemö‐ tande av utlänningar som tagits i förvar och om förvarsenheter (RP 172/2014 rd), som för närvarande behandlas av riksdagen, föreslås en motsvarande bestämmelse i 125 § i utlänningslagen. Bestämmelsen möjliggör hörande av utlänningar som tagits i förvar till exempel med hjälp av videokonferens, då den som tagits i förvar i nuläget måste infinna sig personligen till behandlingen, oavsett om det är frågan om den första be‐ handlingen eller en ny behandling av ärendet. Arbetsgruppen som har dryftat effektiviseringen av användningen av videokonferens‐ teknik har i sitt betänkande (Verksamhet och förvaltning 10/2013) föreslagit lagänd‐ ringar för att videokonferenser kunde utnyttjas i högre grad än i nuläget. Samma ståndpunkt gällande svarande i brottmål konstateras i betänkandet Effektivisering av användningen av videokonferensteknik (Verksamhet och förvaltning 7/2015), som publicerades i februari 2015, med detaljerade rekommendationer och praktiska anvis‐ ningar för att förenhetliga och effektivisera användningen av videokonferensutrust‐ ning. Även i reformprogrammet för rättsvården tas ställning till behovet att öka använd‐ ningen av videokonferenser (punkt 34). På detta sätt kan man effektivisera domstolar‐ nas verksamhet, påskynda behandlingen av ärenden, minska resande för parterna i rättegången samt sänka rättegångskostnaderna. En ökad användning av videokonfe‐ renser stöder å sin sida medborgarnas tillgång till rättssäkerhet regionalt och förkortar rättegångens längd. Inom domstolsväsendet används videokonferensutrustning för närvarande bland annat för att höra parter, vittnen och experter vid rättegång. Tekni‐ ken har utvecklats så pass att förfarandet inte avsevärt avviker från traditionellt hö‐ rande. En ökad användning förutsätter emellertid lagändringar. På samma sätt som konstateras i reformprogrammet kommer strukturreformerna att för sin del öka behovet av videokonferenser. Det är möjligt att koncentrera tingsrät‐ ternas funktioner om man i större utsträckning kan utnyttja ny teknik vid rättegångar. Det kan även anses vara möjligt att det i framtiden blir möjligt att ordna videokonfe‐ rensförbindelse från andra ställen än domstolens verksamhetsställen (rättsbiträdens 8 Se BRL 8 kap. 11 och 12 § om s.k. utevarobehandling. 31 lokaler, distansservicekontoret osv.). Då kan kostnaderna för parternas resor och bland annat fångtransporter sänkas. Vad gäller tvångsmedelsärenden har nödvändiga förändringar redan genomförts och i fråga om ärenden som gäller tagande i förvar av utlänningar genomförs de i och med de ovan nämnda reformerna. I regeringens proposition om ändring av 1 § i lagen om föreläggande av böter och ordningsbot och av 2 a kap. i strafflagen (RP 291/2014 rd) föreslås ändringar i systemet med omvandling av böter. Propositionen innehåller dock inte förslag om ökad användning av videokonferenser, utan de är avsedda att genom‐ föras senare9. Inte heller är en översyn av bestämmelserna i rättegångsbalken vad gäl‐ ler videohörande av svarande under beredning. Vissa preciseringar har föreslagits i re‐ geringens proposition (RP 46/2014 rd), som riksdagen godkände i februari 2015, bland annat gällande hörande av parter i bevissyfte med hjälp av videoförbindelse. Utöver vid rättskipningsärenden utnyttjas videokonferens även vid kontakt mellan tingsrättskanslier i administrativa frågor. ANVÄNDNING AV VIDEOUPPTAGNINGAR VID HOVRÄTTER I reformprogrammet för rättsvården föreslås att en utredning görs om möjligheterna och tidplanen för att ta i bruk ett system där muntlig bevisning i besvärsinstansen tas emot genom att se på videoupptagning som gjorts i tingsrätten (punkt 33). I program‐ met bedöms att ett videosystem kunde medföra betydande nytta. Processhanteringen i hovrätten skulle bli bättre, uppskoven på grund av frånvaro skulle bli färre och vitt‐ nesarvodena skulle minska. Den viktigaste betydelsen skulle dock hänföra sig till rätts‐ skyddsaspekterna och till den nytta som målsägandena och vittnena skulle ha av sy‐ stemet. Tekniska reformer krävs om man önskar spela in den muntliga bevisningen i tingsrät‐ ten och på motsvarande sätt ta emot den genom att se på inspelningen under huvud‐ förhandlingen i hovrätten. Alla tingsrätters och hovrätters sammanträdessalar måste förses med system som lagrar bild och ljud. Detta förutsätter avsevärda investeringar i teknik. Den fortsatta beredningen av projektet har för närvarande inte inletts. Lagut‐ skottet har i sitt utlåtande (LaUB 24/2014 rd) om regeringens proposition om systemet med tillstånd till fortsatt handläggning i hovrätter (RP 246/2014 rd) påskyndat utred‐ ningen av möjligheten att ta videoupptagningar i bruk. Utskottet har föreslagit att riks‐ dagen ska godkänna uttalandet om ärendet. 9 Utöver den ovan nämnda videokonferensarbetsgruppen har man även i betänkandet av arbetsgruppen för revidering av åtalsuppgörelse och åtalseftergift (Betänkanden och utlåtanden 26/2012) föreslagit att 30 § i lagen om verkställighet av böter ska revideras så att videokonferens kan användas vid behandling‐ en av ärenden. 32 2 Tingsrättsnätverkets historiska utveckling och nuläge 2.1 Utvecklingen av domstolsväsendets struktur I Finland finns 27 tingsrätter, fem hovrätter och sex förvaltningsdomstolar. Den högsta domsrätten i tviste‐ och brottmål utövas av högsta domstolen och i förvaltningsmål av högsta förvaltningsdomstolen. Marknadsdomstolen, arbetsdomstolen och försäk‐ ringsdomstolen är specialdomstolar. Riksrätten är behörig i tjänstebrottsärenden rö‐ rande de högsta tjänstemännen. Även krigsrätter kan anses vara specialdomstolar. Dessa kan tillsättas i ett område som förklarats i krigstillstånd i stället för allmänna un‐ derrätter för att handlägga brottmål, såvida detta är nödvändigt för ändamålsenligt ordnande av rättsskipningen. I vårt land verkar även jord‐ och sjörättsdomstolar, men de är inte organisatoriskt sett skilda domstolar, utan en del av de allmänna underrät‐ terna. Dessutom har vissa ärendegrupper koncentrerats för avgörande vid bestämda regionala domstolar (se kapitel 2.2.3 nedan). Det nuvarande domstolssystemet är resultatet av en lång historisk utveckling. Rätt‐ skipningen var dåligt ordnad i Sverige‐Finland fram till 1600‐talet. Tviste‐ och brottmål behandlades på landsbygden vid ting (härads‐ och lagmansrätter) och i städerna i råd (rådstuvurätter). Även förvaltningsprocesserna sköttes vid ting och behandlingen skilde sig inte från behandlingen av civil‐ och brottmål. Kungen utövade den högsta dömande makten, och alla hade rätt att vända sig till honom. I och med att rättsvården utvecklades inrättades 1614 Kungliga Hovrätten, dvs. Svea hovrätt, som besvärsinstans i Stockholm. Lagmansrätternas och rådstuvurätternas be‐ slut skulle överklagas till den nya hovrätten, som även var avsedd att vara den sista rättsinstansen. Kungen förbehöll sig dock rätten att upphäva alla felaktiga domar och ta ärenden för granskning. För att underlätta rättsvården av de östra delarna i konung‐ ariket Sverige inrättades Åbo hovrätt år 1623. Vasa hovrätt grundades år 1776. Viborgs hovrätt grundades år 1839 och dess namn ändrades år 1945 till Östra Finlands hovrätt. Helsingfors hovrätt grundades år 1952. Kouvola och Rovaniemi hovrätter grundades i slutet av 1970‐talet på grund av den stora mängden ärenden i de gamla hovrätterna. När den centrala och lokala förvaltningen åtskildes, separerades även rättskipningsä‐ renden och förvaltningsärenden. Till följd av detta grundades den första förvaltnings‐ domstolen, kammarrätten, i slutet av 1600‐talet. Även förvaltningsrättskipningsuppgif‐ ter, dvs. avgöranden i förvaltningsbesvär, styrdes till länsstyrelserna. Således styrdes besvären inte längre till hovrätterna, utan de kunde koncentrera sig på tviste‐ och brottmål mellan privatpersoner. 33 Under autonomin, åren 1809–1917, övergick man från fyra till tre rättsinstanser inom allmän rättskipning. De lägsta instanserna var häradsrätterna och rådstuvurätterna, medan hovrätterna var överrätter och senatens rättsavdelning var den högsta instan‐ sen. Senaten var den högsta förvaltningsmyndigheten och dess ekonomidepartement hade allmän befogenhet i förvaltnings‐ och regeringsärenden och justitiedepartemen‐ tet behandlade tviste‐ och brottmål. Därmed styrdes även förvaltningsrättsliga be‐ svärsmål för behandling vid ekonomidepartementet. Efter att Finland hade blivit själv‐ ständigt inrättades år 1918 högsta domstolen, som utövar den högsta dömande mak‐ ten i tviste‐ och brottmål samt högsta förvaltningsdomstolen som högsta rättsinstans inom rättskipning i förvaltningsärenden. Rättskipning på lägre nivå som koncentreras till oavhängiga domstolar började utveck‐ las genast efter att högsta förvaltningsdomstolen grundades. I praktiken styrdes besvär främst till länsstyrelserna, vid vilka kollegiala länsrätter bildades år 1955 för att utöva länsstyrelsernas rättskipningsmakt. Länsrätternas ställning blev så småningom mer självständig och år 1989 frigjordes de från länsstyrelserna. Ett förvaltningsdomstolssy‐ stem med två instanser hade skapats och dess ställning stärktes år 1999, då länsrätter‐ na upphörde och man i stället grundade de regionala förvaltningsdomstolarna. Betydande ändringar i de allmänna domstolarnas struktur genomfördes först i slutet av 1990‐talet. Separeringen av rättskipningen i landsbygdens och städernas underrätter upphörde först år 1993, då häradsrätterna och rådstuvurätterna lades ned. Det tvåde‐ lade systemet upphörde och tingsrätterna grundades som allmänna underrätter i hela landet. Redan vid denna tid minskades antalet underrätter från 97 till 70 tingsrätter. Sammanslagningen av de minsta tingsrätterna har fortsatt under 2000‐talet stegvis så, att det år 2000 fanns 66 och år 2007 endast cirka 50 tingsrätter. I strukturreformen av tingsrätterna, som genomfördes från och med början av år 2010, minskades antalet tingsrätter från 51 till 27. Vid reformen av tingsrättsnätverket har man särskilt beaktat att underrätternas storlek är sådan att ett högklassigt rättsskydd kan garanteras. Detta förutsätter en tillräcklig storlek såväl när det gäller domkretsens befolkning som antal anställda och antal ären‐ den. Å andra sidan har man även strävat efter att garantera verksamhetsställenas geo‐ grafiska täckning och de språkliga rättigheterna. Domstolens storlek ska vara sådan att det allmänna kunnandet och specialkunskaperna kan garanteras. En tillräcklig storlek minskar även domstolens sårbarhet i specialsituationer.10 En motsvarande utveckling har även skett för hovrätterna och förvaltningsdomstolar‐ na. Strukturreformen av hovrätterna och förvaltningsdomstolarna trädde i kraft i bör‐ jan av april 2014 (RP 105/2014 rd). Målsättningen med reformen var att stärka hovrät‐ ternas och förvaltningsdomstolarnas struktur så att rättsskyddet kan garanteras i de 10 Bakgrunden och orsakerna till utvecklingen av nätverket redogörs i närmare detalj i arbetsgruppsbe‐ tänkandet som ledde till strukturreformen år 2010 (Utveckling av tingsrättsnätet, arbetsgruppsbetän‐ kande 2007:12). 34 föränderliga samhälleliga förhållandena. Strukturreformens mål var likartade som de som konstaterats ovan för tingsrätterna. Dessa beskrivs i närmare detalj nedan (se ka‐ pitel 3.2.5). I reformen sammanslogs Kouvola och Östra Finlands hovrätter till Östra Finlands hov‐ rätt, som placerades i Kuopio. På motsvarande sätt sammanslogs Kouvola och Kuopio förvaltningsdomstolar till Östra Finlands förvaltningsdomstol, som placerades i Kuopio. Uleåborgs och Rovaniemi förvaltningsdomstol sammanslogs till Norra Finlands förvalt‐ ningsdomstol, som ligger i Uleåborg. I samband med reformen utjämnades även hov‐ rätternas ärendemängder genom ändringar av domkretsarna. Kajanalands tingsrätt flyttades från Östra Finlands hovrätts domkrets till Rovaniemi hovrätts domkrets. Dess‐ sutom överfördes Hyvinge tingsrätt till Helsingfors hovrätts domkrets från att tidigare ha hört till Kouvola hovrätts domkrets. På motsvarande sätt flyttades Päijänne‐ Tavastlands landskap, som tidigare hörde till Kouvola förvaltningsdomstols domkrets, till Tavastehus förvaltningsdomstols domkrets för att utjämna antalet ärenden och för att styra samma regionförvaltningsmyndighets ärenden till samma förvaltningsdom‐ stol. Även i reformprogrammet för rättsvården föreslås strukturreformen av hovrät‐ ternas och förvaltningsdomstolarnas fortsätta (punkt 8). Även specialdomstolarna har varit föremål för åtskilliga strukturella förändringar sedan de grundades på 1600‐talet. Under svenska tiden fanns det flera specialdomstolar. I likhet med övriga Europa var domstolsväsendet i Finland på ett allmänt plan mycket segregerat såväl socialt, regionalt som ståndsmässigt fram till den franska revolution‐ en. Som en följd av revolutionen ville man komma loss från denna segregation och för‐ enhetliga rättskipningen. Största delen av Finlands specialdomstolar lades ned under autonomin och deras uppgifter överfördes till allmänna domstolar. I början av det förra århundradet fanns endast en specialdomstol kvar. Detta var ägodelningsrätten, senare jorddomstolen. Under 1900‐talet grundades dock återigen flera specialdomsto‐ lar i Finland11. Man har försökt begränsa antalet specialdomstolar under de senaste årtiondena. De separata krigsrätterna lades ned år 1983, tjänsteöverdomstolen år 1988, omsättningsskatterätten år 1994, vattendomstolarna år 1998 och jorddomstolen år 2001. De nuvarande specialdomstolarna är marknadsdomstolen, arbetsdomstolen och försäkringsdomstolen samt riksrätten. Fördelarna och nackdelarna av en organisatorisk sammanslagning av högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen har utretts på senare tid. Utredningsgruppens be‐ tänkande färdigställdes 9.1.2015 (Betänkanden och utlåtanden 1/2015). 11 Krigsrätterna (1920), riksrätten (1922), tjänsteöverdomstolen (1926), försäkringsdomstolen (1942), arbetsdomstolen (1946), vattendomstolarna (1962), omsättningsskatterätten (1969) och marknadsdom‐ stolen (1978). 35 2.2 Nuläget i tingsrättsnätverket 2.2.1 Tingsrätterna Tingsrätterna är allmänna underrätter, dvs. de behandlar brottmål, tvistemål och an‐ sökningsärenden som första rättsinstans. Tingsrättens uppgifter bestäms inte i detalj i lagen, utan de är en följd av att tingsrätternas behörighet stadgas som allmän i grund‐ lagen och dess ställning har i rättegångsbalken fastställts som den lägsta i instansord‐ ningen. Tingsrättens avgörande kan överklagas i hovrätten och hovrättens avgörande i högsta domstolen, förutsatt att högsta domstolen beviljar besvärstillstånd. Behand‐ lingen av vissa ärenden vid hovrätten kräver tillstånd till fortsatt handläggning. Sedan början av år 2010 finns det 27 tingsrätter i Finland. Dessa anges i 1 § i tingsrätt‐ slagen (581/1993). Enligt den är allmänna underrätter Birkalands tingsrätt, Egentliga Finlands tingsrätt, Egentliga Tavastlands tingsrätt, Esbo tingsrätt, Helsingfors tingsrätt, Hyvinge tingsrätt, Kajanalands tingsrätt, Kemi‐Torneå tingsrätt, Kymmenedalens tings‐ rätt, Lapplands tingsrätt, Mellersta Finlands tingsrätt, Mellersta Österbottens tingsrätt, Norra Karelens tingsrätt, Norra Savolax tingsrätt, Päijänne‐Tavastlands tingsrätt, Sata‐ kunta tingsrätt, Södra Karelens tingsrätt, Södra Savolax tingsrätt, Södra Österbottens tingsrätt, Tusby tingsrätt, Uleåborgs tingsrätt, Vanda tingsrätt, Västra Nylands tings‐ rätt, Ylivieska‐Brahestads tingsrätt, Ålands tingsrätt, Österbottens tingsrätt och Östra Nylands tingsrätt. Vid tingsrätten är lagmannen chefsdomare och de övriga medlemmarna är tingsdo‐ mare. I behandlingen av vissa allvarligare brottmål kan även lekmän, dvs. nämndemän, delta i enlighet med vad som föreskrivs i 2 kap. i rättegångsbalken. I tingsrättslagen och tingsrättsförordningen finns detaljerade bestämmelser om fastställande av antalet nämndemän, valet av nämndemän, deras deltagande i sammanträden och deras arvo‐ den. Vid tingsrätten kan finnas lagfarna tingsfiskaler samt tingsnotarier som genomgår domstolspraktik. Deras behörighet och ställning avviker från tingsdomare. Vid tingsrät‐ terna finns dessutom kanslipersonal och stämningsmän. De fyra största tingsrätterna har även en förvaltningsdirektör eller förvaltningschef. Lagmannen leder tingsrätten och svarar för dess resultat. Tingsrätterna kan vara inde‐ lade i avdelningar. Avdelningarna leds av en avdelningschef som lagmannen förordnar för högst tre år i sänder. Vid de största tingsrätterna finns dessutom en ledningsgrupp för beredning av förvaltnings‐ och ekonomiärenden, vilken utöver lagmannen i allmän‐ het även omfattar åtminstone avdelningarnas direktörer och förvaltningschefen, eller om en sådan inte finns, sekreteraren med ansvar för förvaltningsärenden. Lednings‐ gruppen har ingen självständig beslutsmakt, men åtminstone de viktigaste förvalt‐ ningsärendena behandlas på dess möten. I lagen om samarbete inom statens ämbets‐ verk och inrättningar (1233/2013) föreskrivs om samarbetet mellan ämbetsverket och dess personal samt om ärenden som ska behandlas vid samarbetsförfarande. 36 2.2.2 Tingsrätternas ärendemängder och behandlingstider År 2014 inkom över 490 000 ärenden till tingsrätterna och cirka 500 000 ärenden av‐ gjordes. Av de inkomna ärendena utgjorde tvistemål som anhängiggjorts genom sum‐ marisk stämningsansökan (summariska ärenden) cirka 350 000 ärenden, dvs. över 70 procent av alla ärenden. Bortsett från summariska ärenden är straffrättsliga ären‐ den den största ärendegruppen. Dessa utgjorde nästan 80 000 ärenden, av vilka 54 000 var egentliga brottmål. Egentliga brottmål utgjorde 39 procent av alla andra ärenden än summariska ärenden. I fråga om omfattande tvistemål var motsvarande andel 7 procent. Äktenskapsskillnads‐ och andra ansökningsärenden utgjorde cirka 30 procent. Övriga ärendegrupper är insolvensärenden, säkringsåtgärder och jord‐ rättsmål. Antalet ärenden vid tingsrätterna har ökat under de senaste åren, men bör‐ jade sjunka då antalet summariska tvistemål minskade med cirka 19 procent från år 2013 till år 2014. Det totala antalet ärenden minskade med cirka 14 procent från 2013 till år 2014. Antalet omfattande tvistemål har dock ökat med cirka tre procent. Den genomsnittliga behandlingstiden år 2014 var 4,1 månader för brottmål, 10,1 må‐ nader för omfattande brottmål och 2,5 månader för summariska ärenden. I ansök‐ ningsärenden varierade behandlingstiden mellan 2,4 och 8,3 månader, beroende på ärendegrupp. År 2014 uppgick antalet anställda vid tingsrätterna till sammanlagt 1 915 årsverken, av vilket 508 var domare, 136 var tingsnotarier, 7 var tingsfiskaler, 266 var stämningsmän och 997 var annan personal. Tingsrätternas verksamhetsutgifter uppgick till sammanlagt 139,5 miljoner euro, av vilket cirka 75 procent var personalkostnader. Mer detaljerad tingsrättsspecifik statistik bifogas (bilaga 1–3). Såsom det framgår av statistiken förekommer det regionala skillnader i behandlingstiderna. Detta är proble‐ matiskt med tanke på medborgarnas jämlikhet. 2.2.3 Domkretsarna och tingsrätternas behörighet i vissa ärenden Enligt 3 kap. 1 § i rättegångsbalken är en tingsrätts domkrets en eller flera kommuner. Bestämmelser om domkretsar finns i statsrådets förordning om tingsrätternas dom‐ kretsar (1053/2014) med stöd av 21 § i tingsrättslagen. Tingsrätternas domkrets samt placeringen av kanslierna och sammanträdesplatserna framgår av den bifogade kartan (bilaga 4). 37 Genom lag har vissa ärenden koncentrerats för behandling vid vissa domstolar, då även tingsrätternas lokala behörighet och domkretsindelningen avviker från det nor‐ mala. Hit räknas ärenden som sjörättsmål och ärenden rörande fastighetsbildning, vilka har koncentrerats för behandling vid sjörättsdomstolar och jorddomstolar som verkar vid vissa tingsrätter. Sjörätts‐ och jorddomstolarna är inte organisatoriskt skilda domstolar, utan en del av den allmänna underrätten. Därutöver behandlas ärenden gällande utsökningsbesvär, företagssaneringar och grupptalan samt militära rätte‐ gångsärenden endast vid vissa tingsrätter. Genom att koncentrera ärendena har man eftersträvat tillräckliga ärendemängder för att bevara specialexpertisen. Det finns sex tingsrätter som verkar som sjörättsdomstolar i enlighet med sjölagen (674/1994): Egentliga Finlands tingsrätt, Österbottens tingsrätt, Södra Savolax tings‐ rätt, Helsingfors tingsrätt och Uleåborgs tingsrätt samt Ålands tingsrätt. Sjörättsdom‐ stolens domkrets är hovrättsdistriktet (bilaga 5). Ärenden från Åland behandlas dock vid Ålands tingsrätt. Vid sjörättsdomstolen finns sakkunniga, vilka vid behov bistår domstolen med utred‐ ningar i nautiska och sjötekniska frågor. De hör dock inte till sammansättningen som avgör ärenden vid sjörättsdomstolen och har inte domaransvar. Bestämmelser om de tingsrätter som verkar som jorddomstolar finns i fastighetsbild‐ ningslagen (554/1995). De är åtta till antalet: Södra Savolax, Egentliga Tavastlands, Lapplands, Uleåborgs, Österbottens, Norra Savolax, Vanda och Egentliga Finlands tingsrätter. Bestämmelser om deras domkretsar finns i statsrådets förordning om tingsrätternas domkretsar i mål och ärenden som ska behandlas av jorddomstol (1075/2013). En karta över distriktsindelningen bifogas (bilaga 6). Jorddomstolen är behörig i en sammansättning som utöver en lagfaren ordförande omfattar en jordrättsingenjör och två nämndemän. Jordrättsingenjören är behörig att behandla ärenden även vid andra jorddomstolar än den som han eller hon är utnämnd till. Jordrättsingenjörernas samarbetsområden bestäms genom förordning av justitie‐ ministeriet12. Till exempel utgör Uleåborgs, Lapplands och Österbottens tingsrätter ett samarbetsområde. Jorddomstolens nämndemän kallas från den eller de tingsrätter, inom vars domkrets det område, den gräns eller del av dessa som är föremål för en förrättning finns. Av särskilda skäl kan även en nämndeman från en annan tingsrätt som hör till tingsrättens domkrets i jordrättsmål kallas till medlem av jorddomstolen. Ärenden enligt lagen om företagssanering (47/1993) har koncentrerats till 14 tingsrät‐ ter: Ålands, Esbo, Södra Karelens, Helsingfors, Mellersta Finlands, Lapplands, Uleå‐ borgs, Birkalands, Österbottens, Norra Karelens, Norra Savolax, Päijänne‐Tavastlands, Satakunta och Egentliga Finlands tingsrätter. Likaså är följande 14 tingsrätter, som till vissa delar skiljer sig från tingsrätterna för företagssaneringsärenden, behöriga i utsök‐ ningsbesvärsärenden i enlighet med utsökningsbalken (705/2007): Ålands, Esbo, Södra 12 OM 21.2.2001 649/31/2001. 38 Karelens, Helsingfors, Mellersta Finlands, Lapplands, Uleåborgs, Birkalands, Österbot‐ tens, Norra Savolax, Päijänne‐Tavastlands, Satakunta, Vanda och Egentliga Finlands tingsrätter. Bestämmelser om tingsrätternas domkretsar i dessa ärenden finns i stats‐ rådets förordningar om tingsrätternas domkretsar i ärenden som gäller företagssane‐ ring (339/2013) och ärenden som gäller utsökningsbesvär (340/2013). Domkretsindel‐ ningen framgår av bilagorna (bilaga 7–8). I ärenden gällande grupptalan finns en behörig tingsrätt i varje hovrättsdistrikt (lagen om grupptalan 444/2007), dvs. sammanlagt fem: Helsingfors, Uleåborgs, Österbottens, Norra Savolax och Egentliga Finlands tingsrätter. Domkretsen är det berörda hovrätts‐ distriktet (bilaga 5). Dessutom behandlas ärenden i enlighet med militära rättegångslagen (326/1983), dvs. främst brott som beväringar begått eller blivit utsatta för under fredstid vid vissa tings‐ rätter. Överklaganden av dessa tingsrätters avgöranden har koncentrerats till Helsing‐ fors hovrätt. Enligt lagen om de allmänna underrätter som handlägger militära rätte‐ gångsärenden (327/1983) finns det 15 tingsrätter som handlägger sådana ärenden: Södra Karelens, Helsingfors, Kajanalands, Egentliga Tavastlands, Mellersta Finlands, Kymmenedalens, Lapplands, Västra Nylands, Birkalands, Österbottens, Norra Karelens, Norra Savolax, Päijänne‐Tavastlands, Satakunta och Egentliga Finlands tingsrätter. Ett militärt rättegångsärende behandlas i regel vid den tingsrätt som är närmast förlägg‐ ningsorten för den truppavdelning där svaranden tjänstgör eller där han senast har tjänstgjort eller varit skyldig att tjänstgöra (bilaga 9). Militärt rättegångsärende får handläggas även av den av de ovan nämnda tingsrätterna som är närmast gärningsor‐ ten eller svarandens bonings‐ eller vistelseort, såvida detta med beaktande av den ut‐ redning som företes samt kostnaderna och övriga omständigheter anses lämpligt. Vid militära rättegångsärenden ska tingsrätten bestå av en lagfaren ordförande och två militära ledamöter. I militära rättegångslagen finns även bestämmelser om krigsrätter. De är inte bestå‐ ende domstolar, utan en krigsrätt kan inrättas i krigstillstånd för att handlägga brott‐ mål, vilka i normala fall hör till tingsrätten. Om tillsättande och indragning av krigsrätt, om dess domkrets samt om vilken hovrätt krigsrätten lyder under stadgas genom för‐ ordning. Riksdagen ska utan dröjsmål meddelas att förordningen har utfärdats, och riksdagen kan besluta att förordningen ska upphävas. 39 2.2.4 Kanslier och sammanträdesplatser Enligt 18 § i tingsrättslagen bestämmer justitieministeriet platsen för tingsrättens kansli och sammanträden. Justitieministeriet kan vid behov bestämma att tingsrätten ska ha flera kanslier och sammanträdesplatser. Justitieministeriets förordning om tingsrätternas kansli‐ och sammanträdesplatser (454/2009) utfärdades i samband med 2010 års tingsrättsreform. Med ändringar i den genomförs reformen fortfarande i praktiken genom att dra in tillfälliga kanslier eller sammanträdesplatser som bevarats under övergångsperioden främst på grund av lokalarrangemang. De senaste föränd‐ ringarna trädde i kraft i början av år 2015. Tingsrätten kan ha ett så kallat administrativt kansli och andra kanslier samt samman‐ trädesplatser. Med administrativt kansli avses här tingsrättens huvudsakliga verksam‐ hetsställe, där både domare och annan personal är placerad. I allmänhet arbetar även tingsrättens lagman på det huvudsakliga verksamhetsstället. Andra kanslier finns nu‐ mera främst på orter där tingsrätten har dragits in under tidigare strukturreformer. Även personal finns placerad på dessa. Alla kanslier har ett kundserviceställe och en sammanträdesplats. Därutöver kan tingsrätten ha sammanträdesplatser inom sin domkrets. På samman‐ trädesplatsen finns i allmänhet inte ett kundserviceställe eller personal, utan man re‐ ser till platserna från tingsrättens kansli endast på avtalade sammanträdesdagar. På vissa sammanträdesplatser finns dock stämningsmän placerade. Sammanträdesplat‐ serna är ofta nödvändiga på grund av domkretsarnas geografiska omfattning, eftersom man med hjälp av dem kan minska parternas behov att färdas till tingsrätternas kansli‐ orter. Vid behov kan tingsrätterna även ordna sammanträden på andra än för dem ut‐ sedda verksamhetsställen (till exempel på sjukhus eller i fängelser). För närvarande har tingsrätterna administrativa kanslier, kanslier eller sammanträdes‐ platser på sammanlagt 61 orter (bilaga 4). Kanslier finns på 40 orter. Av dessa är 27 administrativa kanslier och 13 andra kanslier. Därutöver finns det för närvarande 21 sammanträdesplatser som inte har kanslier. Vid tingsrätternas 61 verksamhetsstäl‐ len finns 330 sammanträdessalar, varav vilka över 210 är huvudförhandlingssalar och nästan 120 salar för förberedelsesammanträden. Nio tingsrätter har endast ett verksamhetsställe. Största delen av dessa finns i södra Finland. De 18 övriga tingsrätterna har utöver ett administrativt kansli även andra kanslier eller sammanträdesplatser. För närvarande finns 13 andra kanslier fördelat på 12 tingsrätter. Norra Savolax tingsrätt är den enda tingsrätten med tre kanslier. Fem av de tingsrätter som har flera kanslier har sammanträdesplatser utöver dessa. Därutöver har sex andra tingsrätter förutom ett administrativt kansli även en eller flera samman‐ trädesplatser. 40 Även om 2010 års reform utgick från att centralisera verksamheterna till ett och samma verksamhetsställe, bevarades förutom administrativa kanslier även andra kans‐ lier vid fem tingsrätter (Idensalmi, Kotka, Lojo, Brahestad och Sodankylä) främst på grund av ärendemängd eller språkliga anledningar. De övriga kanslierna som fortfa‐ rande används är belägna på orter där tingsrätten redan har dragits in, men där verk‐ samheten har fortsatt tillfälligt under övergångsperioden på grund av lokallösningar. Vid två tingsrätter bevarades även ett så kallat provkansli (Kuusamo och Nyslott) under två år, då man följde upp mängden sammanträden och ärenden vid dem. Bägge an‐ vänds fortfarande. Päijänne‐Tavastlands tingsrätts kansli i Heinola upphör 1.3.2015 och Egentliga Finlands tingsrätts kansli i Salo upphör 1.4.2015. En sammanträdesplats kommer dock att finnas kvar i Salo. Därutöver upphör Kemi‐Torneå tingsrätts sammanträdesplats i Övertorneå 1.4.2016. Justitieministeriet har även fått förslag om att dra in Satakunta tingsrätts kansli i Raumo (sammanträdesplatsen bevaras) och Mellersta Finlands tingsrätts sam‐ manträdesplats i Äänekoski. Dessutom avses Egentliga Tavastlands tingsrätts kansli i Forssa dras in 1.1.2016 efter att renoveringen av tingsrättens kansli i Tavastehus blir färdig. Efter dessa nedläggningar har tingsrätterna verksamhetsställen på sammanlagt 57 orter (36 kanslier och 21 sammanträdesplatser). 2.2.5 Tingsrätternas språkliga indelning SVENSKA SPRÅKET I 17 § i grundlagen (731/1999) föreskrivs språkliga rättigheter. Enligt den tryggas vars och ens rätt att hos domstol i egen sak använda sitt eget språk, antingen finska eller svenska, samt att få expeditioner på detta språk, genom lag. I grundlagen föreskrivs även att det allmänna har en skyldighet att tillgodose landets finskspråkiga och svensk‐ språkiga befolknings rättigheter. Vid domstolarna tillämpas språklagen (423/2005), som stiftats i syfte att trygga de språkliga rättigheterna. Enligt språklagen utgör kommunerna grundenheten för den språkliga indelningen. Kommunerna är antingen enspråkiga eller tvåspråkiga. Genom förordning av statsrådet bestäms vart tionde år på grundval av den officiella statistiken vilka kommuner som är tvåspråkiga och vilket majoritetsspråket är samt vilka kommu‐ ner som är enspråkigt finska eller svenska. Den för tillfället gällande språkliga indel‐ ningen grundar sig på statsrådets förordning om kommunernas språkliga status åren 2013–2022 (53/2012). Myndigheterna är antingen enspråkiga eller tvåspråkiga. Enspråkiga myndigheters ämbetsdistrikt omfattar enbart kommuner med samma språk och tvåspråkiga myndig‐ heters ämbetsdistrikt omfattar kommuner som har olika språk eller minst en tvåsprå‐ 41 kig kommun. Enligt domkretsförordningarna och förordningen om kommunernas språkliga status är Esbo, Helsingfors, Östra Nylands, Mellersta Österbottens, Västra Ny‐ lands, Österbottens, Vanda och Egentliga Finlands tingsrätter tvåspråkiga. I 3 kap. i språklagen finns detaljerade bestämmelser om hur handläggningsspråket be‐ stäms. I 12–16 § i språklagen föreskrivs ärendets handläggningsspråk för olika ärende‐ grupper. Språklagen innehåller även bestämmelser om statliga myndigheters arbets‐ språk. Enligt 26 § i språklagen använder statliga myndigheter majoritetsspråket i ämbetsdistriktet som sitt arbetsspråk, om det inte är mer ändamålsenligt att använda det andra språket eller båda språken eller av särskilda skäl ett främmande språk. Tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna garanteras med bestämmelser i tings‐ rättslagen. Med stöd av dessa kan en tvåspråkig tingsrätt ha tingsdomartjänster, för vilka särskilda språkkunskaper förutsätts, för att garantera de språkliga rättigheterna för den finsk‐ och svenskspråkiga befolkningen (s.k. språkdomartjänster). Behörighets‐ villkoret för en sådan tjänst är utöver de allmänna behörighetsvillkoren i lagen om ut‐ nämning av domare (205/2000) även att personen har utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i befolkningsminoritetens språk inom domkretsen samt nöjaktiga muntliga och skriftliga kunskaper i majoritetens språk. Enligt statsrådets förordning om utnäm‐ ning av domare (427/2000) finns det för närvarande 25 sådana tjänster placerade vid de ovan nämnda åtta tvåspråkiga tingsrätterna. Österbottens tingsrätt är den enda tvåspråkiga tingsrätten i vars domkrets majorite‐ tens språk är svenska. Största delen av de ärenden som behandlas är dock finsksprå‐ kiga. Vid Österbottens tingsrätt finns åtta språkdomartjänster placerade. På grund av huvudspråket förutsätts domarna ha utmärkta kunskaper i finska och nöjaktiga kun‐ skaper i svenska. I regeringspropositionen som behandlas av riksdagen (RP 224/2014 rd) föreslås språk‐ domartjänster placeras även vid vissa andra tvåspråkiga domstolar. I tingsrättslagen finns även bestämmelser om inrättande av så kallade språkavdelning‐ ar. Enligt dessa kan en avdelning inrättas genom justitieministeriets beslut även för att tillgodose den finsk‐ och svenskspråkiga befolkningens språkliga rättigheter inom ämbetsdistriktet. Vid en sådan avdelning används minoritetsspråket i tingsrättens ämbetsdistrikt som handläggningsspråk i ett ärende utan hinder av 14–16 § i språkla‐ gen. Domstolen kan även i detta fall med beaktande av parternas rätt och fördel be‐ stämma att majoritetsspråket i ämbetsdistriktet används som handläggningsspråk. På motsvarande sätt är avdelningens arbetsspråk i motsats till 26 § i språklagen minori‐ tetsspråket i tingsrättens ämbetsdistrikt. En språkavdelning har endast inrättats vid Egentliga Finlands tingsrätt, där svensksprå‐ kiga ärenden i praktiken dock avgörs vid avdelningar som indelats enligt ärendegrupp, samt vid Österbottens tingsrätt, där en finskspråkig avdelning har inrättats. I betän‐ kandet av arbetsgruppen för domstolslagen (Betänkanden och utlåtanden 26/2014 rd) 42 föreslås att man ska avstå från dessa bestämmelser om språkavdelningar. Tingsrätter‐ na föreslås dock fortsättningsvis i sina arbetsordningar kunna inrätta en språkavdel‐ ning. Som dess arbetsspråk kan minoritetsspråket inom domkretsen användas. Hand‐ läggningsspråket föreslås även i fortsättningen bestämmas utifrån bestämmelserna i 3 kap i språklagen. SAMISKA SPRÅKET Samernas rätt att använda sitt eget språk baseras på 17 § 3 mom. i grundlagen, enligt vilken samerna såsom urfolk har rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Bestämmelserna i grundlagen kompletteras av samiska språklagen (1086/2003), enligt vilken lagen tillämpas på bland annat de domstolar vilkas ämbetsområde omfattar kommuner i samernas hembygdsområde (Enare, Enontekis, Sodankylä och Utsjoki). En same har rätt att i egen sak eller i ett ärende där han eller hon hörs använda samiska. Samernas språkliga rättigheter och myndigheternas skyldigheter är mer omfattande inom samernas hembygdsområde, som utöver Enontekis, Enare och Utsjoki kommuner även omfattar Lapin paliskunta benämnda renbeteslags område i Sodankylä kommun. Hembygdsområdet fastställs i sametingslagen (974/1995) och förordningen om same‐ tinget (1727/1995) som utfärdats med stöd av den. På basis av den gällande domkrets‐ förordningen hör samernas hembygdsområde i sin helhet till Lapplands tingsrätts domkrets. En same har alltid rätt att efter eget val använda finska eller samiska hos myndigheter eller andra verksamhetsställen inom samernas hembygdsområde och rätt att på begä‐ ran få handlingar på samiska till den del som saken gäller hans eller hennes rätt, fördel eller skyldighet. När en myndighet anställer personal inom detta område ska den för‐ vissa sig om att personalen kan betjäna kunderna också på samiska. 2.2.6 Sökande av ändring i tingsrättens avgörande Ändring i tingsrättsavgörande ska sökas hos hovrätten. Vid hovrätterna används ett system med tillstånd till fortsatt handläggning, vilket innebär att en part får söka änd‐ ring i alla tingsrättsavgöranden, men i vissa ärenden kräver en fullskalig handläggning av ett besvär över tingsrättens beslut att hovrätten beviljar ett tillstånd till fortsatt handläggning. Detta system håller på att utvecklas på det sätt som redogörs ovan i ka‐ pitel 1.4 till alla tvistemål och ansökningsärenden samt till brottmål, där svaranden har dömts till ett fängelsestraff på under åtta månader. 43 Efter reformen som trädde i kraft för ungefär ett år sedan finns det fem hovrätter: Åbo, Vasa, Helsingfors, Östra Finlands och Rovaniemi hovrätter. Till hovrätterna in‐ kommer varje år cirka 11 000 ärenden, och lika många ärenden avgörs. Detta innebär att ändring söks endast i en bråkdel av de ärenden som tingsrätterna avgör. 2.3 Bedömning av nuläget Storleken på tingsrätterna varierar fortfarande mycket, mätt med både antal ärenden och befolkningsunderlag, trots att deras antal har minskats under de senaste nästan trettio åren från 96 domstolar år 1987 till dagens 27 tingsrätter. Genom koncentrationen av tingsrättsnätverket år 2010 eftersträvades större och mer jämnstora tingsrätter, med goda möjligheter att förbättra kvaliteten på domstolsar‐ betet genom att fördjupa både det allmänna kunnandet och specialkunskaperna. Större enheter ansågs även bättre kunna undvika uppkomsten av anhopningar och ga‐ rantera att ärenden behandlas utan dröjsmål på ett så jämlikt sätt som möjligt på olika håll i landet. Genom att avlägsna överlappande funktioner, effektivisera förvaltningen och minska lokalkostnaderna kunde man även uppnå inbesparingar. Som det konstateras ovan i kapitel 1.2 har erfarenheterna av reformen i huvudsak varit positiva och de mål som ställdes upp har uppnåtts. Centraliseringen av domstolarnas verksamhet på det sätt som konstateras i utvärderingsrapporten om strukturreformen av tingsrättsnätverket har underlättat domstolarnas resultatstyrning samt allokeringen av personal och andra resurser. Dessutom har den skapat bättre förutsättningar för att fördjupa specialkunskaperna och i och med det en mångsidigare ärendebas för att upprätthålla och utveckla domarnas yrkeskunskap. I ljuset av statistiken kan man se att verksamheten har effektiviserats och resultaten har blivit bättre vid alla tingsrätter. Som en följd av reformen blev tingsrätterna kvar med många kanslier, av vilka en del redan har dragits in eller håller på att dras in. Verksamheten har på flera ställen varit krävande särskilt för ledningen, men även för personalen. Såsom även konstateras i utvärderingsrapporten har ledningen av filialer i vissa fall visat sig vara krävande och man har inte till alla delar lyckats förverkliga reformens mål. I fortsättningen ska man fästa mer vikt vid ledningen och att stödja ledningen och personalen vid förändringar. Enligt utvärderingsrapporten har den geografiska tillgången till domstolstjänster inte försvagats på ett betydande sätt ur medborgarsynvinkel. Detta har i synnerhet påver‐ kats av det minskade behovet av att personligen uträtta ärenden i och med ökade möj‐ ligheter till att uträtta ärenden via elektroniska tjänster. Man har även kunnat garan‐ tera att medborgarnas språkliga rättigheter tillgodoses. 44 Trots reformen finns det fortfarande skillnader mellan tingsrätterna vad gäller resultat och produktivitet. Trots sammanslagningarna är en del av tingsrätterna rätt små. Skill‐ naderna i verksamhetens effektivitet påverkar domstolarnas handläggningstider, vilket försvagar medborgarnas regionala jämlikhet. Även det försämrade statsekonomiska läget och de knappa anslagen för justitieministeriets förvaltningsområde kräver meto‐ der för att tillgången till rättsskydd kan garanteras på bästa möjliga sätt trots den strama ekonomiska situationen. En ökning av domstolarnas enhetsstorlek och en utvidgning av domkretsarna skapar även bättre möjligheter på lång sikt att utveckla domstolarnas allmänna kunskaper och specialkunskaper i en allt mer krävande rättsmiljö. Det finns även färre begränsningar för allokeringen av personalresurser i en domstolsstruktur som består av större dom‐ stolsenheter. Detta främjar tillgången till rätt. Domarens behörighet är bunden till den domstol som han eller hon har utsetts till. Domarens lokala behörighet begränsas i regel till tingsrättens domkrets. Enligt grund‐ lagsutskottets utlåtande (GrUU 55/2006 rd) om regeringens proposition med förslag till lagar om överföring av besvärsärenden till en annan hovrätt för handläggning m.m. (RP 202/2006 rd) överensstämmer en överföring av ärenden mellan domstolar inte med grundlagen eller domstolarnas lagstadgade lokala och sakliga behörighet. Denna ståndpunkt hindrar utjämnandet av ärendemängder mellan domstolar genom att över‐ föra ärenden från en domstol till en annan. Resursallokeringen bör dock underlättas från nuläget och man bör sträva efter att hitta nya metoder för att främja utnyttjandet av kunnandet hos domstolarnas rättskipningspersonal på geografiskt större områden än idag. Detta kan i vissa fall uppnås genom att ge domarna mer flexibla möjligheter att arbeta vid andra domstolar13. Det viktigaste sättet att utjämna arbetsmängden och effektivisera resursfördelningen för såväl domare och andra personalgrupper är att slå samman tingsrätter, dvs. bilda domstolar med en större domkrets än i dag. I reformprogrammet för rättsvården förutsätts att modellerna för att leda domstolarna ska reformeras och förvaltningen ska lättas upp (punkt 37). Fungerande lednings‐ och organisationsmodeller bidrar till att det inte på bekostnad av rättskipningen går åt oskäligt mycket resurser till förvaltning och ledning. Genom att utveckla tingsrättsnät‐ verket vidare kan förvaltningen lättas upp och vid behov kan man justera lednings‐ och förvaltningsstrukturerna och påverka deras funktion. Resurser som sparas på detta sätt kan allokeras till den egentliga rättskipningsverksamheten. De minskade ärendemängderna och övergången till elektronisk handläggning leder även till att kunderna i mindre utsträckning sköter ärenden personligen. Denna trend kunde observeras redan under beredningen av strukturreformen år 2010. Observat‐ 13 Arbetsgruppen för domstolslagen har föreslagit att en domare med sitt samtycke ska kunna förordnas tillfälligt till en annan domstol, t.ex. då detta förutsätts av resursbehovet (se Betänkanden och utlåtan‐ den 26/2014, s. 89). I nuläget är det endast möjligt att utfärda ett sådant förordnande för att bilda en ojävig sammansättning. 45 ionerna om effekterna av det minskade behovet att uträtta ärenden på domstolsnät‐ verkets geografiska täckning gäller fortfarande. Då utgjorde kunder som ansökte om inteckning eller lagfart en betydande del av tingsrätternas kunder. Med beaktande av det betydande antalet summariska ärenden och den arbetsmängd som dessa kräver står det klart att en överföring av dessa ärenden utanför tingsrätter‐ na eller en koncentrering av ärendena till några tingsrätter ska uppmärksammas vid bedömningen av tingsrättsnätverket. Detsamma gäller systemet med åtalsuppgörelse som införts vid brottmål samt den avkriminalisering av trafikbrott och eventuell över‐ föring till ett administrativt sanktionssystem som utreds för närvarande. Om dessa pro‐ jekt genomförs kommer det att leda till att ärendemängderna minskar, men även till att tingsrätterna i högre grad fokuserar på att behandla ärenden som är mer komplice‐ rade ur rättslig synpunkt. Även en utvidgning av systemet med tillstånd till fortsatt handläggning i hovrätter leder till att tyngdpunkten inom rättskipningen i större ut‐ sträckning kommer att ligga vid tingsrätterna. Detta förutsätter satsningar på rättskip‐ ningens kvalitet. Även ökningen av videokonferenser och elektronisk kommunikation har minskat det personliga uträttandet av ärenden. Användningen av videokonferenser vid behand‐ lingen av ärenden bör dock ökas ytterligare. Denna utgångspunkt konstateras även i reformprogrammet för rättsvården. Hörande av svarande via videoförbindelse för att fullgöra närvaroplikt, särskilt om svaranden samtycker till detta, förefaller inte stå i strid med Europeiska människorättskonventionen eller människorättsdomstolen eller den rättspraxis som berör den14. Med beaktande av det som konstaterats ovan ska sär‐ skild vikt fästas vid att reformera ärendehanteringssystemen och möjligheterna till vi‐ deokonferenser vid utvecklandet av tingsrätterna. I framtiden ska domstolarnas samtliga verksamhetsställen kunna utrustas med tillräck‐ lig säkerhetsutrustning och tillräckliga säkerhetsarrangemang för att garantera säker‐ heten för personer som arbetar och personer som uträttar ärenden där. Införandet av AIPA förutsätter även att verksamhetsställena har en datateknisk utrustningsnivå som användningen förutsätter. Således ska även behovet av ICT‐investeringar beaktas vid bedömningen av nätverkets omfattning. Vad gäller avstånden och de kostnader som orsakas av resor till tingsrättsorterna har även bevarandet av systemet med nämndemän betydelse. I reformprogrammet för rättsvården konstateras att det på lång sikt vore skäl att avstå från nämndemannasy‐ stemet (punkt 24). Bevarandet av systemet utgör dock inte ett hinder för att genom‐ föra arbetsgruppens förslag. Pensionsavgången bland domstolsväsendets personal förutsätter att man även i fort‐ sättningen kan rekrytera så sakkunnig och motiverad personal som möjligt. Vad gäller personalrekrytering är det viktigt att domstolarna är tillräckligt stora, för att möjliggöra 14 Se Videokonferensarbetsgruppens betänkande 26/2013 s. 31 ss. 46 en mångsidig utveckling av yrkeskunskapen och därmed vara attraktiva arbetsplatser. I samband med detta bör man även fästa vikt vid placeringen och bildandet av så kal‐ lade starka rättsliga center. Tingsrätternas placering har betydelse även för tillgänglig‐ heten till andra rättsliga tjänster. På det sätt som konstateras ovan har förändringar skett i domstolarnas verksamhets‐ miljö och arbetssätt under de senaste åren eller så pågår förändringarna fortfarande. Dessa förutsätter en övergripande granskning av tingsrättsnätverket. Även den rå‐ dande statsekonomiska situationen och framtida utvecklingsutsikter förutsätter åtgär‐ der för att säkerställa domstolsväsendets funktionsförmåga även i framtiden. Enligt målen i reformprogrammet för rättsvården innebär detta såväl en minskning av antalet ärenden som behandlas vid domstolarna, en förkortning av behandlingskedjan, en ef‐ fektivisering av arbetssätten som en granskning av domstolsväsendets strukturer. Det är motiverat att utföra bedömningen redan nu, även om bara cirka fem år har gått se‐ dan den föregående reformen. Målet är att skapa ett tingsrättsnätverk vars enheter är tillräckligt starka för att bevara rättskipningens kvalitet och nivån på rättsskyddet på en fortsatt hög nivå, trots de strama ekonomiska ramvillkoren. Tingsrättspersonalens yr‐ keskompetens ska kunna utnyttjas inom ett mer vidsträckt geografiskt område än i dagsläget. Nätverket ska vara geografiskt tillräckligt omfattande med beaktande av de möjligheter och konsekvenser som elektroniska tjänster och videokonferenser medför. Genom att lätta upp förvaltningen och avlägsna överlappande arbete ska man skapa möjligheter till utveckling och effektivisering av domstolarnas verksamhet och allokera tillgängliga resurser till rättskipningsverksamhet. Samtidigt ska man dock fästa särskild vikt vid en yrkeskunnig ledning av domstolsväsendet och utveckling av denna. 47 3 Andra myndigheters strukturer och deras utveckling 3.1 Principer för myndigheternas områdesindelning och förändringar i denna 3.1.1 Allmänt Under 2000‐talet har stora ändringar genomförts i statens lokalförvaltning och kom‐ munindelningen, och ändringar pågår fortfarande. Nedan presenteras kort strukturerna i de myndigheter som är viktiga för tingsrättsnät‐ verket främst ur perspektivet för regional indelning. Man har även beaktat orsakerna till strukturella reformer och genomförandet av dessa. Myndigheternas strukturer ut‐ reds i större utsträckning i till exempel betänkandet om reformen av de statliga rätts‐ hjälpsbyråernas organisationsstruktur (Betänkanden och utlåtanden 25/2014), som justitieministeriet publicerade i maj 2014. 3.1.2 Grunder för statsförvaltningens områdesindelning Bestämmelser om den administrativa indelningen finns i 122 § i grundlagen (731/1999). Enligt den ska, när förvaltningen organiseras, en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas så att den finsk‐ och svenskspråkiga befolkningens möj‐ ligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses på lika grunder. Bestäm‐ melser om grunderna för kommunindelning utfärdas genom lag. Bestämmelser om principerna för områdesindelningen av statens regionförvaltnings‐ myndigheter finns i lagen om landskapsindelning (1159/97). Enligt den indelas landet i landskap för utvecklandet av regionerna och för planeringen av områdenas disposition. Ett landskap är ett område som består av kommuner vilka bildar en ändamålsenlig hel‐ het i funktionellt och ekonomiskt hänseende samt med tanke på planeringen av områ‐ det. Statsrådet beslutar om landskapens antal och områden. För närvarande finns det 19 landskap, inklusive landskapet Åland (bilaga 10). 48 Lagen om landskapsindelning förutsätter att verksamhetsområdena för statens region‐ förvaltningsmyndigheter ska grunda sig på landskapsindelningen, om inte något annat sker av särskilda skäl. Sådana skäl kan vara arten av myndighetens uppgift och språk‐ förhållanden inom partens område. Verksamhetsområdena för statens regionförvalt‐ ningsmyndigheter utgörs således av ett eller flera landskap. Bestämmelser om områ‐ det för landskapet Åland finns i 2 § i självstyrelselagen för Åland (1144/1991). Landskapsförbunden är lagstadgade samkommuner i enlighet med principerna för kommunal självstyrelse. Förbunden verkar som ledande enheter för regionutveckling och landskapsplanläggning och är därmed de ledande planerings‐ och intressebevak‐ ningsenheterna i landskapet. Deras uppgifter omfattar uppgörande av landskapspro‐ gram, planer och genomförandeplaner för dessa samt uppgörande av regionala EU‐ program. De ansvarar även för planeringen av markanvändning. Bestämmelser om landskapsförbundens uppgifter finns bland annat i lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten (7/2014), som trädde i kraft i början av år 2014. Den nya lagen ersatte den tidigare lagen med samma namn och anknyter till reformen av Europeiska unionens strukturfond som genomförs 2014–2020 samt till nationella reformbehov. Utöver det lagstadgade verksamhetsområdet har landskaps‐ förbunden även många frivilliga uppgifter med fokus på respektive regions särdrag. I Finland finns 18 landskapsförbund. De bildar nio samarbetsområden. Indelningen i ekonomiska regioner, som tidigare utgjorde grunden för områdesindelningen, upp‐ hörde i början av 2014 som officiell kategorisering av områdesindelningen. 3.1.3 Grunderna för indelningen av tingsrätternas domkretsar En tingsrätts domkrets är en eller flera kommuner. Tingsrätterna är inte i lagen om landskap avsedda förvaltningsmyndigheter, och deras uppgifter är inte beroende av regionala frågor. Iakttagandet av landskaps‐ eller häradsindelningen har emellertid ti‐ digare ansetts vara en regional utgångspunkt vid bildandet av tingsrätternas domkret‐ sar. Bland annat praktiska anledningar har talat för förfarandet. Till exempel är samarbetet med polisen och åklagaren smidigare om områdesindelningen så långt som möjligt är lika och verksamhetsställena finns på samma orter. Myndigheternas befogenhetsdele‐ gering är även tydligare för medborgarna då verksamhetsområden är enhetliga och myndigheterna är belägna på samma orter. Tingsrätternas domkretsindelning har även påverkats av samarbetet mellan kommunerna och den naturliga riktningen där invå‐ narna uträttar sina ärenden. Även tillgodoseendet av språkliga rättigheter och det minskade behovet av rådgivning och att personligen uträtta ärenden har haft bety‐ delse för fastställandet av de nuvarande domkretsarna. 49 I dag följer tingsrätternas domkretsar i stor utsträckning landskapsindelningen så att det i ett landskap finns en eller flera domkretsar. De motsvarar även i regel härads‐ gränserna. I sin nuvarande form motsvarar tingsrätternas domkretsar inte polisens, åklagarens, utsökningsmyndighetens eller rättshjälpsbyråernas verksamhetsområden, utan det finns flera tingsrätter. Förvaltningen i polis‐ och åklagarmyndigheterna har centraliserats till färre enheter. Omfattningen av nätverket med verksamhetsställen har bevarats genom att förlägga verksamheter till servicebyråer och andra filialer. Landskapsindelningen har fastställts som en utgångspunkt även i uppdraget för denna arbetsgrupp. I utredningen ska tingsrätternas domkretsar också betraktas med tanke på indelningens operativa ändamålsenlighet och beakta bland annat fördelningen av åklagarnas och polisens verksamhetsområden. Av grundad anledning ska man kunna avvika från landskapsgränserna. Med grundad anledning avses bland annat skäl som hänför sig till trafik, kultur eller språk. Även funktionella aspekter, till exempel gällande myndighetssamarbete, bör kunna beaktas. 3.1.4 Ändringar i lokalförvaltningen Statens lokalförvaltning har utvecklats i och med regionförvaltningsverken (RFV) samt Närings‐, trafik‐ och miljöcentralerna (NTM), som grundades i början av år 2010. I re‐ formen samlades de centrala regionförvaltningsmyndigheternas (länsstyrelsernas, ar‐ bets‐ och näringscentralernas, de regionala miljöcentralernas, miljötillståndsverkens, vägdistriktens och arbetarskyddsdistriktens) uppgifter till dessa myndigheter. Fast‐ landsfinland indelas i sex verksamhetsområden för regionförvaltningsverk och 15 verk‐ samhetsområden för NTM‐centraler. I början av år 2008 upphörde häradsämbetena, som tidigare hörde till lokalförvaltning‐ en. Ämbetsverkens personal överfördes till polisen, utsökningen och magistraterna. Bestämmelser om härader finns emellertid fortfarande i lagen om grunderna för ut‐ vecklande av den statliga lokalförvaltningen (126/1992), enligt vilken länen indelas i härad med iakttagande av kommungränserna. Enligt lagen baseras distriktsindelningen inom polis‐, åklagar‐ och utsökningsväsendet och magistraterna fortfarande på härads‐ indelningen. Förutom några undantag är häradsgränserna förenliga med landskaps‐ gränserna. Vid fastställandet av åklagarnas verksamhetsområden har man övergått från en indelning enligt härad till en landskaps‐ eller kommunbaserad indelning15. 15 Se kapitel 3.2 om strukturreformer av myndigheter inom justitieministeriets förvaltningsområde. 50 3.1.5 Kommunstrukturreformen För invånarnas självstyrelse, ordnandet av servicen och för den allmänna förvaltningen är Finland indelat i kommuner. Enligt 2 § i kommunstrukturlagen (1698/2009), som stiftats i syfte att främja förnyelsen av kommunstrukturen, är målet för utvecklingen av kommunindelningen en kommunstruktur som är livskraftig och regionalt enhetlig och har en fungerande samhällsstruktur, och som stärker förutsättningarna för kommunin‐ vånarnas självstyrelse. Målet är också att en kommun ska bestå av en pendlingsregion eller någon annan sådan funktionell helhet som har ekonomiska förutsättningar och på personella resurser grundade förutsättningar för att svara för ordnandet och finansie‐ ringen av servicen för kommuninvånarna och för en tillräcklig egen serviceproduktion. Enligt lagen kan kommunindelningen ändras, om ändringen främjar dessa mål för ut‐ vecklande av kommunindelningen. I allmänhet beslutar statsrådet om en ändring av kommunindelningen, dvs. om en sammanslagning av kommuner eller om en del av en kommun överförs till en annan kommun. I regeringsprogrammet förutsätts att en kommunreform ska genomföras i hela landet i syfte att skapa så starka och livskraftiga kommuner som möjligt i hela landet. Därför har 1 a kap. lagts till i kommunstrukturlagen. Enligt detta kapitel ska en kommun till‐ sammans med andra kommuner utreda en kommunsammanslagning om ett av de ut‐ redningskriterier som fastställs i lagen visar på ett behov av utredning. Utredningsskyl‐ digheten trädde i kraft i början av juli 2013. I allmänhet har flera kommunreformer genomförts varje år och antalet kommuner har minskat med nästan en tredjedel under 2000‐talet. I början av 2000‐talet fanns det 452 kommuner. År 2014 var antalet kommuner 320. De senaste sammanslagningarna trädde i kraft i början av 2015. Dessa var sammanslagningen av Maaninka med Kuopio, sammanslagningen av Lavia med Björneborg och sammanslagningen av Tarvasjoki kommun med Lundo. I början av år 2016 kommer Jalasjärvi att slås samman med Ku‐ rikka och i början av år 2017 kommer Juankoski att slås samman med Kuopio. För när‐ varande pågår sammanlagt över 40 utredningar om sammanslagning, och dessa omfat‐ tar nästan 190 kommuner. Den ändrade kommunindelningen har för sin del betydelse för bedömningen av tingsrättsnätverket. 3.1.6 Polisförvaltningen Inrikesministeriet ansvarar för styrningen och övervakningen av polisens verksamhets‐ område. Polisens organisation följer en tvåstegsmodell. Bestämmelser om den finns i polisförvaltningslagen (110/1992). Polisstyrelsen, som lyder under inrikesministeriet, leder och styr den operativa polisverksamheten. Polisstyrelsen har till uppgift att 51 planera, leda, utveckla och övervaka polisverksamheten och dess stödfunktioner. Där‐ utöver ansvarar den för att se till att den medborgarservice som hör samman med po‐ lisens uppgifter finns tillgänglig i lika utsträckning i hela landet, beslutar om samarbetet mellan polisenheterna samt ansvarar för resultatstyrningen av polisenheterna. Polisinrättningarna och polisens riksomfattande enheter lyder direkt under Polisstyrel‐ sen. Polisens riksomfattande enheter är Centralkriminalpolisen, Skyddspolisen och Po‐ lisyrkeshögskolan. Det totala antalet anställda hos polisen uppgick år 2013 till cirka 10 500, varav 7 500 var poliser. Polisinrättningen leds av en polischef. Den lokala polisens servicenätverk är huvudpo‐ lisstationen, polisstationer, polisens serviceställen samt samservicekontor. Den lokala polisen har till uppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, verka för förebyg‐ gande av brottslighet, undersöka brott och andra händelser som äventyrar den all‐ männa ordningen och säkerheten, leda och övervaka trafiken samt verka för att trafik‐ säkerheten främjas och att fullgöra övriga åligganden som stadgas eller föreskrivs för polisen. Den lokala polisen ansvarar för polisens tillståndstjänster som tillhandahålls på polisens verksamhetsställen och flera samservicekontor på olika håll i landet. Polisförvaltningen har reformerats kraftigt. Med stöd av statsrådets rambeslut tillsatte inrikesministeriet år 2012 ett projekt för att utveckla förvaltningsstrukturen inom polis‐ förvaltningen (PORA III). Det första och andra skedet av omstruktureringen av polisens förvaltning har redan genomförts så att en strukturreform av den lokala polisen ge‐ nomfördes från och med början av år 2009, och reformens andra skede, där strukturen inom polisens riksomfattande enheter, polisens högsta ledning, polisens länsledning och Helsingfors polisinrättning sågs över, genomfördes från och med början av år 2010. I början av år 2010 gick polisens länsledningar och inrikesministeriets polisavdelning samman och bildade Polisstyrelsen. Polisstyrelsens reformer i det tredje skedet (PORA III) trädde i kraft 1.1.2014. Rörliga polisen och Polisens teknikcentral lades ned som administrativa enheter, Polisstyrelsen och centralkriminalpolisen strömlinjeformades och polisens ansvarsområden vid regionförvaltningsverken lades ned. Den viktigaste reformen var att antalet polisinrättningar minskades från 24 till 11. Målet för omstruk‐ tureringen av polisförvaltningen är att bevara en fortsatt god funktionsförmåga hos polisen. Detta eftersträvas genom att minska antalet personer inom förvaltnings‐, stöd‐ och ledningsuppgifter för att säkerställa att antalet poliser som arbetar med fält‐ och brottsbekämpningsuppgifter är tillräckligt stort. Detta förutsätter strukturella och andra utvecklingsåtgärder, såsom en reform av polisens förvaltningsstruktur, genom‐ förandet av en reform av servicenätverket samt utveckling av elektroniska tjänster. Målet var att genomföra reformen av servicenätverket så att den regionalt jämlika till‐ gången till polistjänster kunde tryggas. Man skulle särskilt trygga tillgången till tjänster i glesbygden. Målet var ett effektivt och ekonomiskt nätverk med verksamhetsställen och kundservice som beaktar efterfrågan på tjänster och anpassar sig efter förändring‐ 52 ar i kundservicen. Även tillgången till svenskspråkig service skulle säkerställas och de regionala enheterna i enlighet med språklagen skulle bevaras. Från och med 1.1.2014 består den lokala polisen av 11 polisinrättningar, vars distrikt fortfarande baserar sig på indelningen i härader som upphörde år 2008. Bestämmelser om distrikten finns i statsrådets förordning om polisinrättningarnas distrikt (415/2013), som nyligen sågs över. Genom beslut av inrikesministeriet förordnas om verksamhetsställenas placeringsorter (418/2013) med antingen en huvudpolisstation eller en polisstation. Med huvudpolis‐ station avses en polisinrättnings huvudsakliga administrativa verksamhetsställe, vari‐ från polisinrättningen leds. Med polisstation avses ett annat verksamhetsställe för po‐ lisen. Det finns 11 huvudpolisstationer och 108 polisstationer. Polisinrättningarnas di‐ strikt och huvudpolisstationerna framgår av den bifogade kartan (bilaga 11). På Åland ansvarar landskapets polisinrättning för polisverksamheten. Polisinrättningen lyder under Ålands landskapsregering. Polisens distriktsindelning är nästan densamma som för åklagarväsendet. 3.2 Strukturreformer inom justitieministeriets förvaltningsområde 3.2.1 Åklagarväsendet Åklagarväsendets organisation har förnyats på ett betydande sätt under 2000‐talet, från ursprungligen 90 enheter enligt 1996 års häradsindelning till 11 lokala åklagaräm‐ beten i dag. Fram till år 2007 verkade åklagarämbetena i 63 administrativa enheter: 13 separata åklagarämbeten i härader och 50 åklagaravdelningar vid häradsämbeten. Åklagarväsendets lokala organisation förnyades från och med den 1 april 2007 genom att grunda 15 självständiga åklagarämbeten, vars distrikt består ett eller flera härader. Därutöver förordnades 50 servicebyråer för åklagarämbetena. Dessa är filialer som ly‐ der under ämbetsverken. Vilken service som tillhandahålls på servicebyrån beror på lokala behov. Därutöver lades häradssystemet ned i början av år 2008, då häradsäm‐ betena upphörde (se kapitel 3.1.4 ovan). Målet för reformen var att effektivisera åklagarväsendets styrning och verksamhet på ett allmänt plan samt att säkerställa en högklassig och mer jämlik service på olika håll i landet. Syftet var att främja en jämn fördelning av arbetsmängderna samt utvecklingen och en effektiv inriktning av specialsakkunskapen. 53 Efter detta har åklagarämbeten sammanslagits ytterligare så att antalet ämbeten för närvarande är 11. Även verksamhetsställena har minskat. Bakom utvecklingen ligger utmaningar som har iakttagits i den praktiska verksamheten och ledningen, vilka föran‐ letts av organisationens omfattning och verksamhet på flera ställen. Även den nya för‐ undersöknings‐ och tvångsmedelslagstiftningen, som ökade samarbetet kring förun‐ dersökning mellan polisen och åklagaren, har skapat tryck för att harmonisera myndig‐ heternas distriktsgränser. Det är lättare att komma överens om och arrangera prak‐ tiska frågor, då det endast finns en chef för åklagarämbetet och en chef för polisdi‐ striktet som sinsemellan beslutar om olika frågor. Även på en lägre nivå verkar samma undersökningsledare och åklagare som kontaktpersoner, vilket gör det lättare att komma överens om spelreglerna. Då behöver man inte avtala om praktiska frågor med många personer över distriktsgränserna. I dag är gränserna för åklagar‐ och polisdistrikten nästan förenliga. Den enda skillnaden är att det finns två polisinrättningar (Tavastland och Sydöstra Finland) inom åkla‐ garämbetet i Salpausselkä. Bestämmelser om åklagare och åklagarväsendets organisation finns i lagen om åkla‐ garväsendet (439/2011). Åklagarväsendet är organiserat enligt en tvåstegsmodell. Till åklagarväsendet hör Riksåklagarämbetet i Helsingfors, som är åklagarväsendets cen‐ trala förvaltningsmyndighet samt 11 lokala åklagarämbeten, av vilka ett är landskaps‐ åklagarämbetet i landskapet Åland. Riksåklagarämbetet sköter i egenskap av central förvaltningsmyndighet om verksam‐ hetsförutsättningarna för hela åklagarväsendet och verkar som riksåklagarens stab. Riksåklagaren är den högsta åklagaren. Riksåklagaren leder åklagarväsendet och är åklagarnas chef. Utöver riksåklagaren verkar biträdande riksåklagaren i åklagarväsen‐ dets ledningsuppgifter och vid behov som riksåklagarens ställföreträdare. Riksåkla‐ garämbetet handlägger även brottmål som normalt förs till åtalsprövning och driver vid behov mål vid domstolar i olika delar av Finland. Dessa är i allmänhet viktiga ur samhällets synvinkel. Med dessa åklagaruppgifter arbetar 13 statsåklagare, vilka har behörighet i hela landet. Statsåklagaren är åklagare också i mål som hovrätten behand‐ lar i första instans. Hit räknas tjänstebrott som begåtts av vissa högre tjänstemän. De lokala enheterna är åklagarämbeten som leds av häradsåklagare. Från och med 1.1.2014 finns det 11 åklagarämbeten. Bestämmelser om åklagarämbetenas verksam‐ hetsområden och huvudsakliga verksamhetsställen finns i 9 § i statsrådets förordning om åklagarväsendet (1390/2011). Åklagarämbetena och deras verksamhetsområden baseras på kommun‐ eller landskapsindelningen. Verksamhetsområdet för landskapsåklagarämbetet i landskapet Åland är landskapet Åland och dess huvudsakliga verksamhetsställe finns i Mariehamn (lagen om åkla‐ garämbetet 18 §). 54 De lokala åklagarämbetena har 26 servicebyråer. Bestämmelser om dessa finns i justi‐ tieministeriets förordning om åklagarämbetets servicebyråer (586/2014). Vid varje ser‐ vicebyrå finns åtminstone en åklagare och annan personal placerade. De ligger i regel på orter där polisen har annan verksamhet än undersökning av s.k. normalbrott, eller där tingsrätten har ett kansli eller en sammanträdesplats. Vid servicebyrån tillhanda‐ hålls inte åklagarämbetets alla tjänster, utan i allmänhet behandlas normala brottmål vid dem. De har även ett kundserviceställe och en åklagarmottagning. Åkla‐ garämbetenas verksamhetsområden och servicebyråer framgår av den bifogade kartan (bilaga 12). Åklagarämbetena är självständiga enheter vad gäller resultatansvar, och för separata resultatförhandlingar med Riksåklagarämbetet. År 2013 arbetade totalt cirka 580 tjänstemän inom åklagarväsendet. Av dessa var knappt 400 åklagare. Åklagarväsendets vision för organisations‐ och personalstrukturen fram till 2020 är att åklagarväsendet ska ha tillräckligt med personal som är placerad på olika arbetsplatser på ett regionalt ändamålsenligt och i förhållande till arbetsmängden balanserat sätt. Den bäst fungerande strukturmodellen är en enhet med 25–45 åklagare placerade på ett verksamhetsställe. Avvikelser från detta kan göras i endera riktningen, om arbets‐ mängden, avstånden, långa hyreskontrakt eller andra regionala särdrag nödvändigtvis förutsätter detta. Även verkningarna av organisationsändringar hos centrala intres‐ sentgrupper, dvs. polisen och domstolsväsendet, samt ändringar i kommun‐ och land‐ skapsstrukturen på åklagarväsendet struktur ska bedömas och beaktas. De bästa struk‐ turella förutsättningarna för chefsarbete som grundar sig på ett gott interaktionsbete‐ ende föreligger när en chef leder högst 15 personer. Åklagarsekreterarnas andel av personalen har dimensionerats med hänsyn till arbete i en starkt it‐fokuserad AIPA (da‐ tabas)‐miljö, där rutinerna är enhetliga och med beaktande av sekreterarnas eventu‐ ella specialuppgifter.16 I justitieministeriets reformprogram för rättsvård för åren 2013–2025 konstateras att målet på kort och medellång sikt är att åklagarämbetenas verksamhetsområden har anpassats med polisinrättningarnas så att varje åklagarämbete har samma gräns som en eller flera polisinrättningar. Personalen är placerad på olika arbetsplatser på ett reg‐ ionalt ändamålsenligt och i förhållande till arbetsmängden balanserat sätt. I och med de ändringar som trädde i kraft inom åklagarväsendet 1.1.2014 har detta mål uppnåtts för verksamhetsområdenas del. Därutöver utreds möjligheterna för en sammanslagning av Lapplands och Uleåborgs åklagarämbeten. 16 Åklagarväsendets verksamhetslinjer 2020, 24.2.2012, s. 13. 55 3.2.2 Utsökningsväsendet Utsökningens organisation är indelad i utsökningsmyndigheter och utsökningens för‐ valtningsmyndigheter. Bestämmelser om utsökningsväsendets organisation finns i 1 kap. i utsökningsbalken (705/2007). Utsökningens centralförvaltningsämbete, Riks‐ fogdeämbetet, inledde sin verksamhet 1.1.2010. Bestämmelser om den finns i lagen om Riksfogdeämbetet (519/2009). Riksfogdeämbetet är ett centralt ämbetsverk som lyder under justitieministeriet och vars grundläggande uppgift är att sköta om utsök‐ ningsväsendets verksamhetsförutsättningar och att utveckla utsökningen. Riksfogde‐ ämbetets specialuppgift är att sköta om den regionala tillgången till utsökningstjänster. Riksfogdeämbetet leds av riksfogden. I organisationsmodellen handhar justitieministeriet förvaltningsområdets strategiska planering och styrning samt budgetplanering och författningsberedning. Därutöver omfattas landskapsfogdeämbetet i landskapet Åland av en egen lag (lagen om landskapsfogdeämbetet i landskapet Åland, 619/2012). Utsökningsuppgifterna handhas vid de lokala utsökningsverken av utmätningsmän, dvs. ledande häradsfogdar, häradsfogdar och Ålands landskapsfogde. De bistås av hä‐ radsutmätningsmän och på Åland landskapsutmätningsmän, som i praktiken sköter om största delen av de enskilda utsökningsärendena (ca 2,5 miljoner ärenden/år). Inom utsökningsväsendet arbetade år 2013 strax under 1 300 personer. Varje utsökningsverk har sitt eget verksamhetsområde (utsökningsdistrikt). Ett utsök‐ ningsdistrikt består av ett eller flera härad. Utsökningsdistrikten föreskrivs genom statsrådets förordning (865/2007). Enligt den finns det sammanlagt 22 utsökningsdi‐ strikt. Verksamhetsområdet för landskapsfogdeämbetet i landskapet Åland är landskapet Åland. Ett utsökningsverk kan ha flera verksamhetsställen, om vilka föreskrivs genom justiti‐ eministeriets förordning. Genom justitieministeriets förordning om utsökningsverkens verksamhetsställen (821/2012) som trädde i kraft i början av 2013 minskade antalet verksamhetsställen från 178 till 66. De 22 huvudsakliga verksamhetsställena bevarades i reformen, men filialer lades ner så att antalet nu är 44. En del av utsökningsverkens filialer verkar som så kallade jourverksamhetsställen, där det inte finns någon fast per‐ sonal, och där det är möjligt att ta emot kunder vid bestämda tider eller vid behov. Ut‐ sökningsdistrikten och utsökningsverkens huvudsakliga verksamhetsställen samt filia‐ ler framgår av den bifogade kartan (bilaga 13). I likhet med strukturreformen av tingsrätter och åklagarväsendet, var även orsakerna till organisationsreformen av utsökningsväsendet i huvudsak operativa. Personalen hade i många utsökningsverk delats mellan flera olika verksamhetsställen så att enhet‐ erna var inadekvat små och sårbara. Personalens decentraliserade arbete försvårade ledningen, organiseringen av verksamheten och en ändamålsenlig arbetsfördelning. 56 Den alltför decentraliserade organisationen stödde inte heller kraven på enhetlighet i verksamheten. Personalen kunde inte erbjudas en arbetsmiljö som uppfyllde säker‐ hetskraven på alla verksamhetsställen. Det fanns även ett behov av att förnya organi‐ sationen eftersom utsökningen har utvecklats kraftfullt. Utsökningens lagstiftning och informationssystem har förnyats och behovet av att uträtta ärenden personligen har minskat. Numera sköts ärenden med utsökningen i regel på elektronisk väg eller per telefon. Gäldenärernas förmögenhetsutredningar baseras i huvudsak direkt på uppgif‐ ter som fås från informationssystemet. Ett tätt nätverk med verksamhetsställen mot‐ svarade inte medborgarnas behov att uträtta ärenden och utsökningsväsendets opera‐ tiva behov. Det var även överdimensionerat. I justitieministeriets reformprogram för rättsvården för åren 2013–2025 konstateras att behovet att reformera utsökningsväsendets organisation utreds i samband med strukturreformen av utsökningen. Vid sidan av behovet att minska antalet lokala äm‐ betsverk utreds möjligheten att helt avstå från lokaldistrikten och övergå till en modell med ett enda ämbetsverk. På detta sätt skulle man kunna lätta upp förvaltningen och samtidigt bidra till att verksamheten blir enhetligare. Riksfogdeämbetet tillsatte 16.5.2013 en ledningsgrupp för strukturreformen, vars mandatperiod pågår till 31.12.2016. Process‐, it‐ och organisationsarbetsgrupper tillsattes 13.9.2013 för att bereda och utföra det omfattande utredningsarbete som strukturreformen kräver. Ar‐ betsgruppernas mandatperiod löpte ut 31.12.2014. Riksfogdeämbetet överlämnade 31.12.2014 en genomförandeplan gällande utveckl‐ ingsriktlinjerna för strukturreformen av utsökningsväsendet till justitieministeriet till justitieministeriet. Enligt planen föreslås utsökningsväsendet organiseras som ett äm‐ betsverk. Det omfattar såväl riksomfattande, centraliserad verksamhet som regional (lokal) verksamhet. För den regionala verksamheten bildas enheter och deras nätverk av verksamhetsställen bestäms utifrån allmänhetens servicebehov och myndigheter‐ nas operativa behov. Ledningsförhållandena ska övervägas noggrant och bestämmas på ett entydigt sätt för att de riksomfattande och regionala verksamheterna ska kunna verka smidigt och effektivt. Riksfogdeämbetet föreslås upphöra som en separat central myndighet. 3.2.3 Rättshjälpsbyråerna Enligt 2 § i lagen om statliga rättshjälpsbyråer (258/2002) är rättshjälpsbyråerna be‐ lägna i rättshjälpsdistrikt som bildas efter det regionala behovet av rättshjälpstjänster. En rättshjälpsbyrå kan vid behov ha fler än ett verksamhetsställe. Enligt samma be‐ stämmelse bestäms genom förordning av justitieministeriet om rättshjälpdistrikten och rättshjälpsbyråernas verksamhetsställen. 57 Ordnandet av intressebevakningstjänster överfördes från kommunerna till justitiemini‐ steriets förvaltningsområde i början av år 2009 (lagen om ordnande av intressebevak‐ ningstjänster i förmyndarverksamheten, 575/2008). Med ordnande av intressebevak‐ ningstjänster avses vidtagande av åtgärder som syftar till att det på det regionala pla‐ net ska finnas tillräckligt med intressebevakningstjänster för intressebevakaruppdrag enligt lagen om förmyndarverksamhet (442/1999). Den allmänna ledningen, styrningen och övervakningen av verksamheten ankommer på justitieministeriet. Statens rätts‐ hjälpsbyråer svarar för ordnandet av intressebevakningstjänsterna inom intressebe‐ vakningsområdena som föreskrivs för dem genom förordning.(1§). Rättshjälpsbyråerna ska se till att det på det regionala planet finns tillräckligt med intressebevakningstjäns‐ ter. Enligt justitieministeriets förordning om rättshjälpsdistrikten samt om rättshjälpsbyrå‐ ernas verksamhetsställen och intressebevakningsområden (534/2013) är Finland inde‐ lat i sex rättshjälpsdistrikt. Dessa är Åbo, Vasa, Östra Finlands, Helsingfors, Kouvola och Rovaniemi rättshjälpsdistrikt. Från och med början av år 2015 finns det 27 statliga rättshjälpsbyråer som har sammanlagt 165 verksamhetsställen (i sammanlagt 159 kommuner). På dessa verksamhetsställen tar rättshjälpsbyråerna emot både rättshjäl‐ pens och intressebevakningens klienter. Dagligen finns personal på plats på ungefär hälften av verksamhetsställena. De övriga verksamhetsställena besöks efter behov. På den bifogade kartan visas kommunerna med rättshjälpsbyråns verksamhetsställe (bilaga 14). Ett rättshjälpsdistrikt leds av en direktör för rättshjälpsverksamheten och en rätts‐ hjälpsbyrå av ett ledande offentligt rättsbiträde. Justitieministeriet förordnar direktö‐ ren för rättshjälpsverksamheten för högst fem år i sänder. Direktören för rättshjälps‐ verksamheten är samtidigt ledande offentligt rättsbiträde vid en rättshjälpsbyrå i di‐ striktet. På vissa byråer finns även en ledande allmän intressebevakare. Den huvudsak‐ liga uppgiften för direktören för rättshjälpsverksamheten är att svara för att utbudet av rättshjälpstjänster är jämnt fördelat inom rättshjälpsdistriktet. Denna uppgift, som är central för tillgången till rättshjälp, förutsätter att man ser till att resurserna fördelas jämnt inom distriktet. Statliga rättshjälpsbyråer har sammanslagits administrativt sedan år 2007. Rättshjälps‐ byråerna har varit relativt små vad gäller antal anställda, och principen vid samman‐ slagningarna har varit att de minsta rättshjälpsbyråerna sammanslås med den närm‐ aste byrån. En administrativ sammanslagning av de minsta rättshjälpsbyråerna minskar dessa byråers sårbarhet, lättar upp förvaltningen och ökar möjligheterna att organi‐ sera personalens arbetsuppgifter. Samtidigt har de nybildade rättshjälpsbyråernas namn fastställts utifrån landskap. I verksamhets‐ och ekonomiplanen för justitiemini‐ steriets förvaltningsområde 2013–2016 finns riktlinjer för att antalet rättshjälpsbyråer ska minskas till cirka 30 senast år 2014. Detta mål har uppnåtts. Reformen av rättshjälpsbyråernas strukturer granskades nyligen i arbetsgruppen för rättshjälpsbyråernas organisationsstrukturer som tillsatts av justitieministeriet (Betän‐ 58 kanden och utlåtanden 25/2014). Bakom utredningen ligger de mål som ställts upp i reformprogrammet för rättsvården för åren 2013–2025, enligt vilka målet för den of‐ fentliga rättshjälpen på kort sikt är att undersöka behovet av en totalreform av rätts‐ hjälpsbyråernas organisationsstruktur. På lång sikt utreds vilka möjligheter det finns att inrätta ett enda rättshjälpsverk. Arbetsgruppen har utgått från att nätverket med verksamhetsställen inte bör minskas i samband med strukturreformen, eftersom nätverket ska vara tätt och verksamhets‐ ställena ska ligga nära klienterna på grund av arbetets art. Fördelarna med den nuva‐ rande organisationsstrukturen anses bland annat vara att det är förmånligt och att för‐ valtningen är flexibel. Rättshjälpsbyråernas verksamhet på många ställen har dock an‐ setts försvaga chefernas och de anställdas dagliga umgänge. Överföringen av intresse‐ bevakningsuppdraget till rättshjälpsbyråerna har för sin del ställt krav på den nuva‐ rande strukturen. Samarbetet mellan de två olika områdena har inte löpt enligt för‐ väntningarna. Efter att ha dryftat ett flertal olika organisationsalternativ kom arbetsgruppen fram till att det nuvarande antalet distrikt ska bevaras, men byråerna i distrikten ändras till be‐ hövliga delar så att distrikten motsvarar polisens och åklagarens distriktsindelning en‐ ligt reformprogrammet för rättsvården. Distriktens yttre gränser motsvarar varandra. Inom varje rättshjälpsdistrikt finns flera rättshjälpsbyråer, som kan ha flera verksam‐ hetsställen. Dessutom har arbetsgruppen föreslagit att det bör övervägas att separera verksamheterna så att tillhandahållandet av rättshjälpstjänster och ordnandet av in‐ tressebevakningstjänster utförs vid skilda byråer. 3.2.4 Brottspåföljdsmyndigheten Brottspåföljdssektorns organisation förnyades i början av år 2010 så att Brottspåföljds‐ verket samt Kriminalvårdsväsendet och Fångvårdsväsendet, vilka verkade under dess styrning, sammanslogs till en myndighet vid namn Brottspåföljdsmyndigheten. Målet för reformen var att förnya brottspåföljdssektorns organisation så att den möj‐ liggör en samhälleligt genomslagskraftig verksamhet som har serviceförmåga och som samtidigt är produktiv och ekonomisk. I modellen med en myndighet ansågs det vara lättare än tidigare att utveckla sektorn på ett enhetligt sätt samt att omsätta strategier och mål i praktiken. Med den nya organisationen eftersträvades en enhetlig styrning inom sektorn och en enhetlig verkställighet på olika håll i landet. Med hjälp av reformen avlägsnades överlappande administration samt förnyades led‐ ningen, resultatstyrningen och verksamhetsprocesserna. Genom reformen utvecklades personalstrukturen och utnyttjandet av kunnande. En enhetlig organisation ansågs öka personalens möjligheter till mångsidigare och mer varierande uppgifter samt främja 59 deras möjligheter till karriärrotation. Då har hela organisationen tillgång till kunnandet. Utvecklingen av verksamhetsprocesserna och avlägsnandet av överlappningar bedöm‐ des även lätta personalens arbetsmängd. Bestämmelser om Brottspåföljdsmyndigheten finns i lagen om Brottspåföljdsmyndig‐ heten (953/2009). Enligt lagen finns för verkställighet av straff och häktning Brottspå‐ följdsmyndigheten som lyder under justitieministeriet. Dess verksamhetsområde om‐ fattar hela landet. Vid Brottspåföljdsmyndigheten finns en central förvaltningsenhet i Helsingfors. De övriga riksomfattande enheterna är verkställighetsenheten, hälso‐ vårdsenheten och utbildningscentralen. Verkställighetsenheten svarar för den formella straffverkställigheten som tidigare hörde till brottspåföljdsregionerna. Den formella straffverkställigheten och den administrativa verkställigheten av häktning har hand om den tidsmässiga längden av fängelse, övervakningsstraff och häktning på det sätt som grundlagen förutsätter. Verkställighetsenhetens huvudsakliga verksamhetsställe är be‐ läget i Åbo och de övriga verksamhetsställena i Kuopio, Uleåborg och Vanda. För Brottspåföljdsmyndighetens verksamhet indelas landet i verkställighetsregioner, inom vilka det finns enheter som ansvarar för fängelserna, samhällspåföljdsbyråerna och annan straffverkställighet och verkställighet av häktning. Enligt statsrådets förord‐ ning om Brottspåföljdsmyndigheten (1108/ 2009) har Brottspåföljdsmyndigheten tre brottspåföljdsregioner. Dessa är Södra Finlands (Helsingfors), Västra Finlands (Tam‐ merfors) och Östra och Norra Finlands brottspåföljdsregion (Kuopio). Regionerna fast‐ ställs landskapsvis. Inom varje brottspåföljdsregion finns ett regionscentrum och ett utvärderingscentrum samt fängelser och samhällspåföljdsbyråer. Brottspåföljdsregionerna indelas i flera brottspåföljdscentrum som svarar för fängelser och samhällspåföljdsbyråer. Brottspå‐ följdsmyndigheten har 26 fängelser, av vilka 15 är slutna anstalter och 11 är öppna an‐ stalter. Antalet samhällspåföljdsbyråer är 15. De har för närvarande sammanlagt 25 verksamhetsställen. Brottspåföljdsregionerna, fängelserna och samhällspåföljdsbyrå‐ erna framgår av den bifogade kartan (bilaga 15). 3.2.5 Hovrätterna Enligt hovrättslagen (56/1994) är allmänna överrätter Åbo, Vasa, Östra Finlands, Helsingfors och Rovaniemi hovrätter. De har sina säten på orter enligt sina namn med undantag för Östra Finlands hovrätt, som har sitt säte i Kuopio. Förutom det huvudsak‐ liga verksamhetsstället i Kuopio har Östra Finlands hovrätt personal på sammanträ‐ desplatsen i Kouvola. Den bevarades i strukturreformen av hovrätterna, där Kouvola och Östra Finlands hovrätter sammanslogs till Östra Finlands hovrätt, som placerades i Kuopio. Hovrätterna ordnar vid behov sammanträden på andra orter inom sina dom‐ kretsar. 60 Statsrådets förordning (337/2013) föreskriver om hovrätternas domkretsar. På basis av förordningen hör en eller flera tingsrätter till hovrätternas domkretsar. Hovrätternas domkretsar framgår av den bifogade kartan (bilaga 5). Hovrätten behandlar även justitieförvaltningsärenden beträffande tingsrätterna. Till exempel lediganslår hovrätterna fasta tingsdomartjänster och ger utlåtanden om sö‐ kandena till domarförslagsnämnden. Baserat på hovrättslagen är hovrätterna skyldiga att övervaka tingsrätternas verksam‐ het. Enligt 2 § i hovrättslagen övervakar hovrätten verksamheten vid de domstolar som lyder under den och vidtar vid behov åtgärder för att avhjälpa missförhållanden som den observerat. Enligt hovrättsförordningen (211/1994) ska hovrätten vid behov upp‐ göra en berättelse om sådant som framkommit vid dess övervakning av underrätterna. Granskningarna har under de senaste åren fokuserat på utvärderingar av tingsrätter‐ nas verksamhet. Målet för strukturreformen av hovrätterna och förvaltningsdomstolarna var i likhet med de andra strukturella reformerna att stärka domstolarnas struktur för att rätts‐ skyddet ska kunna tryggas under föränderliga samhälleliga omständigheter och att ärenden ska kunna avgöras på ett rättssäkert sätt och utan dröjsmål. Tillräckligt stora domstolsenheter möjliggör att domstolarnas viktigaste resurs, sakkunskapen, garante‐ ras inom alla ärendegrupper. De har även bättre möjligheter att utveckla personalens allmänna kunnande och specialkunskaper. Vid större enheter kan personalresurser lösgöras för projekt gällande utveckling av arbetsmetoderna och förbättring av dom‐ stolsarbetets kvalitet. Vid större enheter kan man även bättre hantera arbetsanhop‐ ningar, handläggningen av särskilt omfattande och krävande ärenden samt situationer som medförs av insjuknanden och pensionsavgång samt andra avvikande situationer utan att verksamheten för avgörande av ärenden störs. Domstolsenheter som sinse‐ mellan är så jämnstarka som möjligt garanterar att rättsskyddet förverkligas jämlikt på olika håll i landet (se RP 153/2014 rd). I reformprogrammet för rättsvården föreslogs att även strukturreformen av hovrätter ska fortsätta (punkt 12) så att det framledes finns högst fyra hovrätter. En motivering för reformbehovet har konstaterats vara att antalet ärenden som kommer in till hov‐ rätterna har sjunkit betydligt. Man kan anta att antalet ärenden fortsätter att minska när systemet med tillstånd till fortsatt handläggning etableras och utvidgas och tyngd‐ punkten i domstolsverksamheten allt mer flyttas över på domstolarna i första instans. 61 4 Fördelar och nackdelar med nätverksreformen 4.1 Fördelar 4.1.1 Rättskipningens tyngdpunkt och medborgarnas jämlikhet Under de senaste åren har målet varit att rättskipningens tyngdpunkt i allt större ut‐ sträckning flyttas över på tingsrätterna. Detta förutsätter att tingsrätternas avgöran‐ den håller så hög klass både vad gäller förfarande och innehåll att det i allmänhet inte finns ett behov att söka ändring. Ett effektivt förverkligande av rättsskyddet förutsätter även att avgörandena görs inom skälig tid. Domstolar som sinsemellan är så jämn‐ starka som möjligt garanterar att rättsskyddet förverkligas jämlikt på olika håll i landet. 4.1.2 Rättskipningens kvalitet samt utveckling av yrkeskunskap och kompetens En högklassig rättskipning stöds även av personalens möjlighet att utveckla sin yrkes‐ kunskap. En ökning av domstolarnas enhetsstorlek skapar bättre möjligheter på lång sikt att utveckla domstolarnas allmänna kunnande och specialkunskaper i en allt mer krävande rättsmiljö. Vid större enheter kan även rättskipningen utformas så att den är enhetligare än vid separata, små domstolar. Större enheter är även i allmänhet mer attraktiva som arbetsplatser. Större domstolar har bättre möjligheter att fördjupa specialkunskapen både inom traditionella och ny‐ are rättsområden, såsom de grundläggande och mänskliga rättigheterna och EU‐rätt. Både rättskipnings‐ och kanslipersonalens arbetskarriärer och möjligheter till yrkes‐ mässiga diskussioner och utbyte av erfarenheter kan bli mångsidigare vid större dom‐ stolar än vid mycket små enheter. Resurserna kan även inriktas på ett mer ändamålsenligt sätt inom domstolen. Detta kan vara nödvändigt i synnerhet vid handläggningen av centraliserade eller andra svåra ärendegrupper. Om domstolarnas olika storlek föranleder att dessa möjligheter varie‐ rar, har det även en inverkan på medborgarnas likställdhet. 62 4.1.3 Ledning och förvaltning Vid större domstolar kan man satsa på ledningen bland annat genom att skapa ett bättre stöd för ledningen och ge de närmaste cheferna noggrannare ansvarsområden. På detta sätt kan man till exempel se till att inga väsentliga avvikelser förekommer i behandlingstiden för ärenden. Man kan även överlag se till att gemensamma verksam‐ hetssätt införs. Även nya informationssystem, som AIPA, förutsätter att arbetssätten och arbetsmetoderna harmoniseras. Å andra sidan har en del av personalen upplevt att kvaliteten på ledningen vid stora domstolar eller domstolar med flera verksamhetsställen kan vara svagare än vid mindre domstolar. Samarbetet med chefsdomaren eller det administrativa kansliet har upplevts vara krävande och ledningen har upplevts som avlägsen. Resultaten från en‐ käten om arbetstillfredsställelse visar dock inte på betydande skillnader mellan stora och små tingsrätter eller tingsrätter med ett eller flera kanslier. Dessutom har man goda erfarenheter från de tingsrätter där lagmannen har haft en aktiv roll i ledningen och även haft kontakt med andra kanslier. Kontakten har vid vissa tingsrätter ökats med hjälp av till exempel videoförbindelse. Vid mindre domstolar kan det förekomma en viss grad av onödig resursanvändning i förvaltningsuppgifter, eftersom man vid dem måste sköta om samma uppgifter som vid större domstolar. Därutöver kan man i princip anse att det är onödigt tungt att ut‐ föra likartade förvaltningsuppgifter vid 27 olika tingsrätter. 4.1.4 Utjämning av arbetsmängd, resursfördelning och små enheters sårbarhet Den statsekonomiska situationen förutsätter åtgärder för att effektivisera domstolar‐ nas verksamhet. I en domstolsstruktur som består av större enheter finns det färre be‐ gränsningar för allokeringen av personalresurser. Rättsvårdens totala resurser kan så‐ ledes fördelas effektivare. Detta främjar tillgången till rätt och medborgarnas likställd‐ het till exempel gällande behandlingstider. Vid stora domstolar binds relativt sett mindre kostnader till lokaler, säkerhetsarrange‐ mang och ICT än vid små domstolar. I synnerhet är domstolarnas sallokaler och utrus‐ tandet av dessa med tillräcklig datateknisk utrustning och säkerhetsarrangemang mer kostnadseffektivt i stora enheter, där lokalerna används av en bredare användarkrets. Ökningen av elektronisk ärendehantering och användningen av videokonferenser för‐ utsätter dyrare investeringar i datateknik. Man bör även kunna sköta om säkerheten i lokalerna, både vid kanslierna och sammanträdesplatserna. 63 I de allra minsta tingsrätterna består rättskipningspersonalen av 6–10 personer och den totala personalen överstiger inte 30 personer. Med så små enheter förknippas ris‐ ker som man var medveten om redan i 2010 års reform. Enstaka sjukdomsfall och se‐ mesterarrangemang samt ärenden som är mer omfattande än det normala kräver i allmänhet att vikarierande eller visstidsanställda domare anställs vilket leder till verk‐ samheten saktar ner betydligt. Situationer av denna typ medför en betydande ökning av det administrativa arbetet. Eftersom tyngdpunkten i rättsvården vid allmänna dom‐ stolar bör ligga på tingsrätterna, ska man även kunna använda sammansättningar med tre domare vid den i större utsträckning än i nuläget. Ju mindre domstolen är, desto svårare är det i praktiken att använda dessa sammansättningar. Domstolarnas personalstorlek ska vara tillräcklig och samtidigt tillräckligt stor vad gäl‐ ler antal för att verksamheten ur administrativ synpunkt ska kunna ordnas på effektivt och flexibelt sätt även i fråga om exceptionellt stora mål och trots frånvaro. Domstols‐ personalen ska dimensioneras efter arbetsmängden, vilket innebär att arbetsmängden vid en operativt förnuftig domstol ska vara tillräcklig. Domkretsens folkmängd är i sig inte av avgörande betydelse, eftersom arbetsmängden även påverkas av andra om‐ ständigheter än folkmängden, till exempel företagsverksamhet och behandlingen av vissa ärendegrupper endast vid bestämda tingsrätter. 4.1.5 Elektronisk ärendehantering Medborgarnas personliga ärendehantering vid domstolarna har minskat till en bråkdel från det tidigare efter att inskrivningsärenden överfördes på Lantmäteriverket. Dess‐ förinnan hade bland annat ärenden rörande registrering av bouppteckningsinstrument upphört vid tingsrätterna och vissa ansökningsärenden har minskats. För största delen av befolkningen är det en unik händelse i livet att hantera ett ärende vid domstol. Där‐ utöver är ett av målen i reformprogrammet för rättsvården att ytterligare minska anta‐ let ärenden som behandlas vid domstol. Som det konstateras ovan pågår flera projekt som syftar till detta. Även behovet att personligen uträtta ärenden vid rättegångar har minskat på grund av till exempel skriftligt förfarande vid brottmål. Cirka 35 procent av de sammanlagt cirka 55 000 brottmålen avgörs på basis av skriftigt förfarande där parterna inte är närva‐ rande. Samtidigt som mängden ärenden som uträttas personligen minskar, kan man anta att varje tillfälle får större betydelse för enskilda medborgare. Oftast är det fråga om fa‐ milje‐ eller straffrätt, eller en svår avtalsrättslig fråga såsom tvistemål rörande mögel‐ hus. Man måste alltså ta ställning till vilken betydelse längden på resan har för ärenden som uträttas sällan, men som är viktiga. 64 Enligt reformprogrammet för rättsvården satsar man under de närmaste åren på en ökning av elektronisk ärendehantering, service och verksamhet. Hörande av vittnen kan göras smidigt även på längre avstånd under förutsättning att videoförbindelser kan ordnas nära vittnet. Avsikten är även att öka hörandet av parter via videoförbindelse. Med hjälp av dessa åtgärder kan man tydligt minska den olägenhet som långa avstånd medför. 4.1.6 Samarbete med andra myndigheter Enligt representanter för polisförvaltningen samt åklagar‐ och utsökningsväsendet vore det motiverat för myndighetssamarbetet att tingsrätternas domkretsar i huvudsak motsvarade de övriga myndigheternas verksamhetsområden. Detta underlättar över‐ enskommelser om praktiska frågor och arrangemang, då det finns så få kontaktperso‐ ner och myndigheter som möjligt. Enhetliga verksamhetsområden kan även antas klargöra befogenhetsdelegeringen mellan myndigheter ur ett medborgarperspektiv. 4.1.7 Lokaler och säkerhet En minskning av tingsrätternas verksamhetsställen är möjlig om personalen och anta‐ let sammanträden kan placeras i de kvarvarande lokalerna på ett välfungerande och säkert sätt. På basis av uppgifter som fåtts från tingsrätterna förefaller det att en pla‐ cering av den personal som nu arbetar vid kanslierna till det huvudsakliga verksam‐ hetsstället förutsätter anskaffning av ytterligare lokaler eller andra lokalarrangemang. Samma gäller överföringen av sammanträden som ordnas vid dem till det huvudsakliga verksamhetsstället. Vid bedömningen av lokalbehovet ska man dock lägga märke till att även behovet av personal minskar då verksamheter harmoniseras och överlap‐ pande verksamheter minskas. Enligt en kalkyl baserat på personalstorlek och antal ärenden är kontorslokalerna och salkapaciteten tillräckliga i största delen av tingsrät‐ terna eller så kan behovet av ytterligare lokaler täckas genom koncentrering. Bety‐ dande ändringar behövs endast vid några verksamhetsställen. Dessutom förutsätter de hot som riktats mot rättsmyndigheter i Norden under den senaste tiden att man framdeles fäster mer vikt vid säkerheten i domstolarna. Perso‐ nalen kan i dag inte erbjudas en arbetsmiljö som uppfyller säkerhetskraven på alla verksamhetsställen. Man ska även kunna trygga säkerheten för dem som uträttar ärenden vid domstolen på lämpligt sätt vid alla kanslier och sammanträdesplatser. Detta kräver investeringar i säkerhetsutrustning och säkerhetsarrangemang. 65 4.1.8 ICT-investeringar Införandet av AIPA kommer att förutsätta investeringar i domstolarnas tekniska ut‐ rustning. I framtiden ska alla domstolars verksamhetsställen och sammanträdessalar ha den tekniska utrustning som AIPA kräver. Målen som syftar till att öka elektronisk ärendehantering kan även förutsätta ärendehanteringsställen där det till exempel är möjligt att anhängiggöra ärenden på elektronisk väg. Utöver AIPA kommer även en ökad användning av videokonferenser vid behandlingen av ärenden att förutsätta investeringar i utrustning. Betydelsen av detta framhävs yt‐ terligare om de utlåtanden som hörs vid tingsrätterna i framtiden kommer att upptas på video för hovrätterna. Med hjälp av videokonferenser kan man även minska den olägenhet som färre verksamhetsställen medför. Med hjälp av ICT‐investeringar kan man effektivisera domstolarnas verksamhet. De har även konsekvenser för domstolarnas personalresurser. På så sätt kan man på längre sikt uppnå inbesparingar med hjälp av investeringar. 4.2 Nackdelar 4.2.1 Ökade avstånd att uträtta ärenden Den största nackdelen med att fortsätta strukturreformen av tingsrätter hänger sam‐ man med de geografiska avstånden. Parters och vittnens resor till domstolen samt per‐ sonalens arbetsresor kan bli avsevärt längre för vissa. Även nämndemännen kan bli tvungna att resa längre till sammanträden. Om sammanträden ordnas på separata sammanträdesplatser, ökar även antalet reseting och kostnaderna för dessa. Polis‐ fängelser finns på nästan alla orter där tingsrätter har ett verksamhetsställe i dag. Av‐ sikten är dock att lägga ned en del av dessa under den närmaste tiden, men trots detta finns det många polisfängelser. Således kan man även i framtiden sköta om att parter hämtas till tingsrättens sammanträden. Enligt statens strukturpolitiska program ska skyldigheten att ta emot arbete som en förutsättning att få arbetslöshetsförmån utvidgas utanför den pendlingsregion på 80 km avstånd som förutsätts i statstjänstemannalagen så att restiden i en riktning i fort‐ sättningen kan vara högst 1,5 timme vid heltidsarbete. Även om en längre arbetsresa ur personalens perspektiv är en klar nackdel, har man på statsnivå utgått från att så långa arbetsresor är godtagbara. När en daglig arbetsresa på 1,5 timmar anses vara rimlig, kan man anta att en resa som görs sällan för att uträtta ärenden vid domstol kan vara rimlig vid nuvarande längd eller lite längre. 66 Trafikförbindelserna med offentliga färdmedel är mycket dåliga i vissa delar av landet. Även detta ska beaktas vid bedömningen av antalet tingsrätter och deras nätverk med verksamhetsställen. Å andra sidan kan behovet av resor minskas genom att öka den elektroniska ärendehanteringen och inrätta ett tillräckligt antal distansservicekontor. Från dessa kan man vid behov även delta i tingsrättens sammanträde via videoförbin‐ delse. Man kan dock inte tillgodose servicebehovet i glest befolkade områden enbart med hjälp av distansservice. När avstånden blir tillräckligt stora, ska tingsrättens kansli eller sammanträdesplats bevaras för att trygga tillgången till rätt. 4.2.2 Utmaningar gällande verksamhet på flera ställen för ledning och personal I utvärderingsrapporten om strukturreformen av tingsrätter har man å ena sidan tyd‐ ligt lyft fram att domstolens verksamhet på två eller flera kanslier medför utmaningar för både ledningen och personalen. Å andra sidan har man även vid vissa tingsrätter, liksom även vid andra myndigheter inom justitieministeriets förvaltningsområde, fått goda erfarenheter av verksamhet på flera ställen. I framtiden ska man fästa särskild vikt vid domstolarnas ledning och stödet för den. Tingsrätternas undersökning om arbetstillfredsställelse (VM‐Baro) har visat att perso‐ nalens tillfredsställelse med ledningen och arbetsförhållandena allmänt har ökat sedan 2010 års reform. En stor del av domstolspersonalen arbetar utan tjänstetid och verksamheten leds uti‐ från verksamheten. Inom övriga områden fungerar organisationerna bra, även om verksamheterna inte är placerade i samma fastighet. Vid domstolar som i stor ut‐ sträckning grundar sig på sakkunskap är det möjligt att organisera verksamheten på ett lyckat sätt trots att den är förlagd till flera ställen. 4.2.3 Konsekvenser för andra rättsliga tjänster Minskningen av andra rättsliga tjänster på ställen där tingsrätten inte länge verkar ef‐ ter reformen kan även utgöra en eventuell nackdel. Nedläggningen av tingsrättens kansli eller sammanträdesplats kan även upplevas som förlust på ett allmänt plan på orten. Trots att advokatbyråer har flyttat bort från orter där tingsrätten har upphört, bygger inte ortens livskraft eller allmänna utveckling endast på tingsrätterna. 67 Dessutom bör man lägga märke till att rättshjälpsbyråerna har ett omfattande nätverk med verksamhetsställen. Viktigare än tingsrättens namn eller det administrativa kansliets läge torde det vara viktigare för en medborgare som behöver domstolstjänster att domstolstjänster och andra rättsliga tjänster håller hög klass och kan nås inom skälig tid och till rimliga kost‐ nader vad gäller läge och avstånd. 4.3 Tillgodoseende av de språkliga rättigheterna Vid reformen ska man fästa vikt vid att tillgodoseendet av medborgarnas språkliga rät‐ tigheter inte försvagas. Sammanslagningen av domstolar och utvidgningen av dom‐ kretsar kan ändra språkförhållandena i domkretsarna och därmed även behörighets‐ villkoren för domstolens domare. Både den finsk‐ och svenskspråkiga befolkningens rättigheter kan tillgodoses jämlikt genom att säkerställa att det finns tillräckligt med språkkunnig personal vid domstolar‐ na. Detta genomförs redan nu med språkdomartjänster som kan placeras vid tvåsprå‐ kiga domstolar oavsett vilket domstolens huvudspråk är. Tillgodoseendet av de språk‐ liga rättigheterna förutsätter att man sätter sig in i frågor rörande rekrytering av do‐ mare och annan personal samt i medborgarnas språkliga behov. I Lappland kan den samiskspråkiga befolkningens rättigheter tryggas även i fortsätt‐ ningen trots strukturella avgöranden. 68 5 Arbetsgruppens förslag 5.1 Utgångspunkter och mål för arbetsgruppens förslag 5.1.1 Utgångspunkter Arbetsgruppens uppdrag förutsätter att nätverksreformen bedöms från flera olika per‐ spektiv. Den kontinuerliga förändringen och utvecklingen i domstolarnas verksam‐ hetsmiljö har ställt krav på bedömningen. Likaså har beaktandet av åtskilliga andra på‐ gående projekt ökat uppdragets svårighetsgrad. Med beaktande av det som konstate‐ rats ovan har arbetsgruppen ansett det vara nödvändigt att den ställer vissa specialvill‐ kor som utgångspunkt för bedömningen, trots att resultatet från alla pågående projekt inte är klart i skrivande stund. Detta är nödvändigt för att kunna skapa ett tingsrätts‐ nätverk vars grundläggande struktur kan förbli oförändrad trots kommande reformer. Arbetsgruppen anser att det är viktigt att skapa en strategisk vision för utvecklandet av tingsrättsnätverket så att antalet domstolar och domkretsar inte behöver granskas med 3–10 års mellanrum. Arbetsgruppen har i sin bedömning beaktat möjligheten till att summariska ärenden på det sätt som föreslås i utredningsmännens rapport överförs från tingsrätterna till ut‐ sökningsväsendet eller centraliseras till några tingsrätter. Detta har en avsevärd bety‐ delse för antalet ärenden i tingsrätterna och tingsrätternas behov av personal i framti‐ den. Effekten av andra anhängiga projekt som syftar till att minska antalet ärenden är inte lika betydande. Arbetsgruppens förslag är emellertid inte beroende av hur be‐ handlingen av summariska ärenden eller till exempel trafikbrott ordnas i framtiden. Likaså har en utgångspunkt varit att den elektroniska ärendehanteringen kommer att öka i och med införandet av AIPA. Arbetsgruppen anser det vara viktigt att även an‐ vändningen av videokonferenser ökas i enlighet med videokonferensarbetsgruppernas förslag till den del som dessa inte ännu har genomförts. Vid utrustandet av tingsrätter‐ nas verksamhetsställen ska man i framtiden även beakta möjligheterna till videoupp‐ tagning. Arbetsgruppen anser det vara motiverat att utredningen av även detta projekt startar så snabbt som möjligt. I sin bedömning har arbetsgruppen även fäst vikt vid säkerheten i tingsrätternas loka‐ ler. Enligt arbetsgruppens syn ska de kvarvarande verksamhetsställena i reformen ut‐ rustas med lämplig säkerhetsutrustning och lämpliga säkerhetsarrangemang. 69 Arbetsgruppen har även beaktat förslaget i reformprogrammet för rättsvården om att framtiden för systemet med nämndemän ska utredas. Bevarandet av systemet utgör dock inte ett hinder för att genomföra det föreslagna tingsrättsnätverket. I takt med att beredningen avancerar finns det ett behov av att granska och precisera konsekvenserna av olika projekt samt centraliseringen av de särskilda grupper av ären‐ den som föreslås här på personalen och lokalerna. 5.1.2 Mål I arbetsgruppens uppdrag ställs inga specifika krav gällande antalet tingsrätter. I re‐ formprogrammet för rättsvården konstateras att det målet på lång sikt är att minska antalet tingsrätter till cirka hälften av det nuvarande. Enligt programmet bör reformen inledas med att sammanslå mindre tingsrätter. Arbetsgruppen har ansett dessa mål vara motiverade. Arbetsgruppen har kommit fram till att föreslå två modeller. I den ena modellen föreslås antalet tingsrätter var 17 och i den andra föreslås antalet vara 14. I uppdraget ställs inte heller några mål gällande tingsrätternas storlek. Arbetsgruppens mål har dock varit att tingsrätternas struktur ska stärkas så att tillgången till rättsskydd och kvaliteten på rättskipning kan tryggas i en föränderlig verksamhetsmiljö även i framtiden. Detta förutsätter att tingsrätterna är tillräckligt stora. I arbetsgruppsbetän‐ kandet från år 2007 ansågs en tillräcklig storlek vara en enhet med minst tio domare och en sammanlagd personalstorlek på minst 30 personer. Under cirka åtta år har för‐ ändringarna i tingsrätternas verksamhetsmiljö lett till att denna storlek inte längre kan anses vara tillräcklig. Även andra pågående reformprojekt påverkar, om de genomförs, att enheter med tio domare blir för små. Av denna anledning har arbetsgruppen vid den fortsatta utvecklingen av tingsrättsnätverket ansett att minimimålet ska vara 20 domare, eftersom detta enligt arbetsgruppens syn skapar tillräckliga förutsättningar för att till exempel fördjupa specialkunskapen. Man har avvikit från denna minimistor‐ lek, ifall det har funnits motiverad anledning till detta. Arbetsgruppens mål har varit att stärka tingsrätterna genom att bilda större administ‐ rativa enheter, där arbetsmängden och resurserna kan fördelas effektivare och jäm‐ nare än idag. Enligt arbetsgruppens uppfattning utgör en decentralisering av verksam‐ heter mellan flera verksamhetsställen inte ett hinder för en god och effektiv verksam‐ het i tingsrätten. Detta medför dock utmaningar för både ledningen och personalen. Av denna anledning ska man fästa särskild vikt vid ledningen och vid personalens väl‐ befinnande när reformen genomförs. 70 Arbetsgruppens mål har varit att bilda tingsrätter av en jämnare storlek än i dag på det sätt som redogörs i närmare detalj ovan i bedömningen av nuläget, bland annat med motiveringar gällande medborgarnas jämlikhet, utveckling av rättsvårdens kvalitet och en lättare förvaltning. Således har arbetsgruppen strävat efter att bilda tingsrätter vars personalstorlek och därigenom ärendemängder fördelas jämnare än i dag. Även do‐ marnas specialkunskaper i till exempel domstolsmedling kan användas inom ett större geografiskt område, vilket främjar medborgarnas jämlikhet. Arbetsgruppen har strävat efter att placera domstolarna och deras verksamhetsställen på ett sätt som tryggar tillgången till rättsskydd med hänsyn till geografiska avstånd och befolkningens tyngdpunktsområden. Strävan har således varit att placera domsto‐ larna på orter där behovet är störst. Normalt behövs domstolstjänster mest där folk‐ mängden är störst. Befolkningen har koncentrerats och kommer i framtiden att kon‐ centreras till landets södra delar. Målet har dock varit att bilda ett tingsrättsnätverk som är tillräckligt täckande geografiskt sett. Eftersom betydelsen av geografisk täck‐ ning redan har minskat till följd av att personligt uträttande av ärenden har minskat och kommer att minska ytterligare till följd av möjligheten att uträtta ärenden elektro‐ niskt och med videokonferensförbindelser, har man strävat efter att koncentrera funktionerna i allt större utsträckning. Man har dock försökt ta hänsyn till nätverkets geografiska täckning genom ett tillräckligt antal kanslier och sammanträdesplatser. Ur ett medborgarperspektiv är det inte av väsentlig betydelse om man uträttar ären‐ den vid tingsrättens administrativa kansli, något annat kansli eller en sammanträdes‐ plats. Tillgången till rättsliga tjänster och tjänsternas kvalitet är det viktigaste för med‐ borgarna. För att tillgodose medborgarnas rättsskydd har det varit nödvändigt att be‐ vara ett tillräckligt tätt nätverk med verksamhetsställen. Detta har till vissa delar även förutsatt att fler än ett kansli bevaras inom tingsrättens domkrets. Arbetsgruppen har strävat efter att bilda domkretsarna baserat på landskapsindel‐ ningen. På det sätt som konstateras i uppdraget har man dock kunnat avvika från land‐ skapsindelningen till exempel av trafikmässiga, kulturella och språkliga skäl. Likaså har man i huvudsak följt åklagar‐ och polisdistrikten. På grund av omfattningen av dessa myndigheters verksamhetsområden har man dock bevarat ett större antal tingsrätter. Detta är motiverat eftersom domstolarna utöver brottmål även behandlar tvistemål och ansökningsärenden. Arbetsgruppen har även haft som mål att klargöra domkretsindelningen även i ärende‐ grupper som centraliseras till vissa tingsrätter. Tryggandet av den specialkunskap som dessa ärenden kräver och en tillräcklig ärendemängd anses tala för att behandlingen koncentreras till färre tingsrätter. Arbetsgruppen har även haft som mål att se till att de språkliga rättigheterna tryggas. 71 5.2 Tingsrätternas domkretsar Tingsrättsnätverket har bedömts som en helhet, och därför föreslår arbetsgruppen ändringar i nästan alla tingsrätters domkretsar eller verksamhetsställen. Ett undantag till detta är Ålands tingsrätt, som utgör en språkligt och regionalt tydlig helhet, och där‐ för är det inte ändamålsenligt att sammanslå den med en annan tingsrätt. Även Helsingfors, Mellersta Finlands, Birkalands, Satakunta och Egentliga Finlands tingsrät‐ ter föreslås bevara sina nuvarande domkretsar. Det anses inte vara motiverat att sammanslå dessa domstolar med andra, eftersom de helheter som bildas på detta sätt blir avsevärt stora både i fråga om antal anställda och antal ärenden. Arbetsgruppen föreslår två olika modeller för det fortsatta utvecklandet av tingsrätts‐ nätverket. Arbetsgruppen har inte ställt modellerna i prioritetsordning. Den ena mo‐ dellen har utgått från att tingsrätter17 med mindre antal ärenden och mindre antal an‐ ställda samt vissa andra tingsrätter ska slås samman. Av ovan nämnda anledningar be‐ rör granskningen inte Ålands tingsrätt. Enligt modellen finns det 17 tingsrätter. Den andra modellen motsvaras i stor utsträckning av polisens och åklagarväsendets verksamhetsområden. För vissa tingsrätter har man dock inte ansett det vara motive‐ rat att helt förenhetliga domkretsarna med polisens och åklagarväsendets verksam‐ hetsområden. För dessa ansågs tingsrätterna bli tillräckligt stora utan att deras områ‐ den behöver utvidgas. Således föreslås fortfarande fler än en tingsrätt verka inom vissa polis‐ och åklagardistrikt. Enligt modellen finns det 14 tingsrätter. Båda modellerna följer landskapsindelningen. Domkretsen för en tingsrätt kan omfatta flera landskap eller så kan flera än en tingsrätt finnas i ett och samma landskap. Ett un‐ dantag till landskapsindelningen utgörs av Pyttis kommun, en tvåspråkig kommun som hör till landskapet Kymmenedalen, som av språkliga anledningar även i fortsättningen föreslås höra till Östra Nylands tingsrätts domkrets. Detta är motiverat eftersom alla andra kommuner i Kymmenedalen är enspråkiga. Ett motsvarande avgörande har gjorts i fråga om åklagardistrikten. Arbetsgruppens mål har varit att stärka tingsrätterna så att kvaliteten på rättskipning och tillgången till rättsskydd kan tryggas trots förändringar i verksamhetsmiljön och knappare ekonomiska resurser. Detta förutsätter att tingsrätten är tillräckligt stor. En‐ ligt båda modellerna blir tingsrätternas storlek jämnare vad gäller personalstorlek, ärende‐ och folkmängd.s I och med reformen finns det endast en tingsrätt med en domkrets som har ett befolk‐ ningsunderlag under 100 000 personer i landet. Detta är Ålands tingsrätt. Även antalet 17 De tio minsta tingsrätterna i landet är Ålands, Södra Karelens, Hyvinge, Östra Nylands, Kajanalands, Egentliga Tavastlands, Kemi‐Torneå, Mellersta Österbottens, Tusby och Ylivieska‐Brahestads tingsrätter. 72 tingsrätter med ett befolkningsunderlag på 100 000–200 000 personer föreslås mins‐ kas avsevärt. Å andra sidan innebär förslagen att antalet stora tingsrätter kommer att öka. Mätt med folkmängd är de största tingsrätterna Helsingfors och Birkalands tings‐ rätter samt Östra Nylands tingsrätt. Om antalet tingsrätter skulle bli 14, skulle även Östra Finlands tingsrätt räknas till de allra största tingsrätterna. Tabell 1: Fördelning av tingsrätt enligt folkmängd Folkmängd 1.1.2014 Tingsrätter 2014 –100 000 100–200 000 200–300 000 300–400 000 400–500 000 500 000– Totalt Föreslagen modell med 17 tingsrätter 1 4 4 2 3 3 17 4 13 7 0 1 2 27 Föreslagen modell med 14 tingsrätter 1 1 2 2 4 4 14 Enligt befolkningsprognoserna kommer folkmängden i östra och sydöstra Finland att minska. Fram till år 2040 uppskattas folkmängden i dessa områden minska med cirka fem procent. I övriga delar av Finland uppskattas folkmängden förbli oförändrad (Lapp‐ land) eller öka. Befolkningstillväxten uppskattas bli störst i Nyland och på Åland. Be‐ folkningsprognosen varierar dock även efter ort. De största städerna verkar få det största inflyttningsöverskottet. Tingsrätternas verksamhetsställen föreslås även place‐ ras i dem. Tingsrättsspecifika befolkningsprognoser bifogas (bilaga 16). Även på basis av inkommande ärendemängder kommer tingsrätterna att ha en jäm‐ nare storlek än i dag. Enligt förslaget är Ålands tingsrätt den enda tingsrätten med un‐ der 10 000 inkomna ärenden per år (år 2014 inkom 1 711 ärenden). Som en följd av sammanslagningen minskar även antalet tingsrätter med under 20 000 inkomna ären‐ den med minst hälften, beroende på alternativ. I fortsättningen uppskattas att över 50 000 ärenden inkommer till Helsingfors tingsrätt och Östra Nylands tingsrätt. Det to‐ tala antalet ärenden påverkas i synnerhet av antalet inkomna summariska ärenden. Bortsett från summariska ärenden är antalet inkomna ärenden mellan 1 000 och 21 000 beroende på tingsrätt. Tabell 2: Indelning av tingsrätter på basis av totalt antal inkomna ärenden Inkomna ärenden Tingsrätter 2014 –10 000 10–20 000 20–30 000 30–40 000 40–50 000 50 000– Totalt Föreslagen modell med 17 tingsrätter 1 6 3 3 2 2 17 6 13 5 0 2 1 27 73 Föreslagen modell med 14 tingsrätter 1 2 2 4 3 2 14 Arbetsgruppen har haft som mål att bilda tingsrätter med minst 20 domare. Den enda tingsrätten med under 10 domare är Ålands tingsrätt. Enligt förslaget bevaras den till alla delar i sin nuvarande form. Även antalet tingsrätter med 10–20 domare föreslås minskas avsevärt. I modellen med 14 tingsrätter finns det endast en sådan tingsrätt. Antalet tingsrätter med över 50 domare föreslås i båda modellerna öka med en. Enligt förslaget kommer Östra Nylands tingsrätt att ha 52 domare. Tabell 3: Fördelning av tingsrätter enligt antal domare Domare –10 10–20 20–30 30-40 40-50 50– Totalt Domarårsv. 2014 Föreslagen modell med 17 tingsrätter 1 5 5 3 1 2 17 6 13 5 1 1 1 27 Föreslagen modell med 14 tingsrätter 1 1 4 4 2 2 14 Mer detaljerad tingsrättsspecifik statistik bifogas (bilaga 17). Arbetsgruppen föreslår att antalet verksamhetsställen för tingsrätter ska minskas från det nuvarande 5718 till 33 verksamhetsställen. Verksamhetsställenas placering är samma i båda föreslagna modellerna (se kapitel 5.3 nedan). Skillnaderna är antalet administrativa kanslier och lagmän. Det föreslås att man i fortsättningen ska kunna föreskriva om tingsrätternas domkret‐ sar på basis av landskaps‐ och kommunindelningen, då distriktsindelningen i dag en‐ bart utgår från kommunerna. Genomförandet av förslagen förutsätter ändringar i tingsrättslagen, statsrådets förordning om tingsrätternas domkretsar samt justitiemini‐ steriets förordning om tingsrätternas kansli‐ och sammanträdesplatser. Även statsrå‐ dets förordning om hovrätternas domkretsar bör ses över. Arbetsgruppen tar dock inte i detta skede ställning till vilket hovrättsdistrikt respektive tingsrätt ska höra till. 5.2.1 MODELLEN MED 17 TINGSRÄTTER Arbetsgruppen föreslår en modell som baserar sig på att tio tingsrätter sammanslås sinsemellan eller med andra tingsrätter. Nio av dessa hör till de minsta tingsrätterna i landet, om man inte beaktar Ålands tingsrätt. På grund av den regionala kontakten an‐ ser arbetsgruppen det vara motiverat att tingsrätter även sammanslås inom landskap‐ et Nyland, även om alla dessa inte räknas till de minsta tingsrätterna. 18 I detta antal beaktas de kanslier och sammanträdesplatser som föreslås läggas ned (se kapitel 2.2.4, s. 21) 74 Enligt förslaget ska man i södra Finland följa områdesindelningen mellan Nyland och Egentliga Tavastland. Enligt detta ska Tusby, Vanda och Östra Nylands tingsrätter och en del av Hyvinge tingsrätts domkrets bilda en tingsrätt för den östra delen av land‐ skapet Nyland. En del av Hyvinge tingsrätts domkrets samt Egentliga Tavastlands och Päijänne‐Tavastlands tingsrätter ska bilda en tingsrätt vars domkrets omfattar land‐ skapen Egentliga Tavastland och Päijänne‐Tavastland i sin helhet. Således föreslås Hausjärvi, Loppis och Riihimäki höra till Tavastlands tingsrätt medan de andra kommu‐ nerna hör till Östra Nylands tingsrätt. Man föreslår även att tingsrätterna i den västra delen av landskapet Nyland, dvs. Esbo och Västra Nylands tingsrätter, ska sammanslås. Inga ändringar föreslås för Helsingfors tingsrätts domkrets. Ändringar föreslås även i domkretsarna för tingsrätterna i Norra Finland genom en sammanslagning av Lapplands och Kemi‐Torneå tingsrätter samt Kajanalands, Uleå‐ borgs och Ylivieska‐Brahestads tingsrätter. Sammanslagningar av tingsrätter föreslås även i Österbotten och sydöstra Finland. Enligt modellen finns det 17 tingsrätter. En sammanslagning av tingsrätterna föreslås enligt följande: − Kemi‐Torneå och Lapplands tingsrätter till Lapplands tingsrätt, − Kajanalands, Uleåborg och Ylivieska‐Brahestads tingsrätter till Uleåborgs tings‐ rätt, − Mellersta Österbottens och Österbottens tingsrätter till Österbottens tingsrätt, − Södra Karelens och Kymmenedalens tingsrätter till Sydöstra Finlands tingsrätt, − De norra kommunerna i Hyvinge tingsrätts domkrets, Egentliga Tavastlands och Päijänne‐Tavastlands tingsrätter till Tavastlands tingsrätt, − De södra kommunerna i Hyvinge tingsrätts domkrets, Östra Nylands, Tusby och Vanda tingsrätter till Östra Nylands tingsrätt samt − Esbo och Västra Nylands tingsrätter till Västra Nylands tingsrätt. Inga ändringar föreslås för de övriga tingsrätternas domkretsar. Däremot föreslås att deras verksamhetsställen ska granskas (se kapitel 5.3 nedan). Domkretsarna för de föreslagna tingsrätterna i modellen och deras verksamhetsställen framgår av den bifogade kartan (bilaga 18). Tingsrättsspecifika beskrivningar finns i bi‐ laga 19. 75 5.2.2 MODELLEN MED 14 TINGSRÄTTER Den andra modellen som arbetsgruppen föreslår följer i stor utsträckning indelningen för polis‐ och åklagardistrikt. Inom två polisdistrikt och tre åklagardistrikt föreslås dock två tingsrätter. Till skillnad från både polis‐ och åklagardistrikten är att Satakunta och Egentliga Finlands tingsrätter verkar på motsvarande sätt som i dag i västra Finland. Likaså föreslås Birkalands och Mellersta Finlands tingsrätter verka inom polis‐ och åkla‐ gardistriktet i Inre Finland på motsvarande sätt som i dag. I Sydöstra Finland och Ta‐ vastland skiljer sig polisens och åklagarens verksamhetsområden från varandra, ef‐ tersom området för åklagarämbetet i Salpausselkä omfattar polisinrättningarna i både Sydöstra Finland och Tavastland. Till denna del föreslås tingsrätternas domkrets mot‐ svara polisens verksamhetsområden. Modellen avviker från modellen med 17 tingsrätter ovan i att Södra och Norra Savolax samt Norra Karelens tingsrätter ska sammanslås i östra Finland. Den sammanslagna tingsrättens domkrets omfattar tre landskap (Södra Savolax, Norra Savolax och Norra Karelen). Inom området bor för närvarande över 560 000 människor, men folkmäng‐ den förväntas minska. I Österbotten föreslås en sammanslagning av Södra och Mellersta Österbottens samt Österbottens tingsrätt. Således omfattar den nya tingsrättens domkrets landskapen Södra Österbotten, Mellersta Österbotten och Österbotten. Tingsrätten ska vara två‐ språkig. Majoritetsspråket inom domkretsen är finska. Detta är fallet oavsett vilken modell som väljs. Trots detta kan den svenskspråkiga befolkningens rättigheter tillgo‐ doses (se kapitel 5.7 nedan). Således föreslås följande sammanslagningar (skillnaderna jämfört med modellen med 17 tingsrätter anges med fet stil): − Kemi‐Torneå och Lapplands tingsrätter till Lapplands tingsrätt, − Kajanalands, Uleåborg och Ylivieska‐Brahestads tingsrätter till Uleåborgs tings‐ rätt, − Södra Österbottens, Mellersta Österbottens och Österbottens tingsrätter till Österbottens tingsrätt, − Södra Karelens och Kymmenedalens tingsrätter till Sydöstra Finlands tingsrätt, − Södra Savolax, Norra Karelens och Norra Savolax tingsrätter till Östra Finlands tingsrätt − De nordliga kommunerna i Hyvinge tingsrätts domkrets, Egentliga Tavastlands och Päijänne‐Tavastlands tingsrätter till Tavastlands tingsrätt, − De sydliga kommunerna i Hyvinge tingsrätts domkrets, Östra Nylands, Tusby och Vanda tingsrätter till Östra Nylands tingsrätt samt − Esbo och Västra Nylands tingsrätter till Västra Nylands tingsrätt. 76 Inga ändringar föreslås för de övriga tingsrätternas domkretsar. Däremot föreslås att deras verksamhetsställen ska granskas (se kapitel 5.3 nedan). Antalet verksamhetsstäl‐ len och deras placering är densamma som i modellen med 17 tingsrätter. Domkretsarna för de föreslagna tingsrätterna i modellen och deras verksamhetsställen framgår av den bifogade kartan (bilaga 20). Tingsrättsspecifika beskrivningar finns i bi‐ laga 21. 5.3 Tingsrätternas verksamhetsställen Arbetsgruppen har haft som mål att tingsrätternas nätverk med verksamhetsställen ska vara tillräckligt heltäckande med tanke på medborgarnas rättsskydd. Man har fäst vikt vid att avstånden inte blir orimligt stora och att verksamhetsställena placeras på ställen där behovet av dem är störst baserat på folkmängd. Det minskade behovet att uträtta ärenden personligen och distanstjänster som möjliggörs av tekniska lösningar har också beaktats. Eftersom utrustandet av verksamhetsställen med AIPA‐ och video‐ teknik förutsätter betydande investeringar, kan tingsrätternas verksamhetsställen inte bevaras om det inte finns ett faktiskt behov av detta på grund av långa avstånd eller folk‐ eller ärendemängd. Tryggandet av kundernas och personalens säkerhet förutsät‐ ter likaså investeringar i säkerhetsapparatur. Arbetsgruppen föreslår att antalet verksamhetsställen för tingsrätter ska minskas från det nuvarande 57 till 33. Förutom 17 eller 14 administrativa kanslier föreslås tingsrät‐ terna ha 7 eller 10 andra kanslier. Därutöver finns sammanträdesplatser på 9 orter. I den föreslagna modellen med 17 tingsrätter har tingsrätterna förutom sina administ‐ rativa kanslier även 7 andra kanslier samt 9 sammanträdesplatser. I den föreslagna modellen med 14 tingsrätter är antalet kanslier samma som i modellen med 17 tings‐ rätter, men de indelas på olika sätt. Naturligtvis finns det bara 14 administrativa kans‐ lier, och då är antalet andra kanslier 10. Antalet sammanträdesplatser föreslås vara 9. Placeringsorterna för kanslierna och sammanträdesplatserna är desamma oavsett vil‐ ken modell som väljs. En nedläggning av tingsrätter eller kanslier föreslås för 12 orter. Tre av dessa orter är sådana som har tingsrättens administrativa kansli. Samtliga ligger i södra Finland (Träskända, Borgå och Raseborg). Bland de övriga kanslierna föreslås att de fem kans‐ lier som bevarades vid 2010 års reform (Idensalmi, Kotka, Lojo, Brahestad och So‐ dankylä) och de fyra som fortfarande hade verksamhet under övergångsperioden (Imatra, Kuusamo, Nyslott och Varkaus) ska läggas ned. Kanslierna i Forssa, Heinola, Raumo och Salo samt sammanträdesplatserna i Övertor‐ neå och Äänekoski föreslås läggas ned enligt pågående plan (se kapitel 2.2.4 s. 21). 77 De korta avstånden och goda trafikförbindelserna i södra Finland talar för en nedlägg‐ ning av de huvudsakliga verksamhetsställena i Tusby, Östra Nylands och Västra Ny‐ lands tingsrätter i Träskända, Borgå och Raseborg19. Enligt förslaget ska en sammanträ‐ desplats bevaras i Raseborg. Det relativt låga antalet behandlade ärenden och kundbesök på de andra kanslierna talar för en nedläggning av dem. Svaren på en enkät som skickats till tingsrätterna be‐ kräftar för sin del att avgörandet gällande de kanslier som lades ned i reformen år 2010 men som på grund av övergångsperioden fortfarande har haft verksamhet var motiverat. Detta gäller även de så kallade provkanslierna i Kuusamo och Nyslott. Detta gäller även till viss del de fem kanslier som bevarades vid den föregående reformen. De minsta av dessa är Brahestad och Sodankylä. De ärenden som behandlas vid dessa, antalet sammanträden samt kundbesök talar inte för att de ska bevaras. Även avstån‐ den till de andra verksamhetsställena är rimliga20. Enligt förslaget ska en sammanträ‐ desplats bevaras i Sodankylä. Filialkanslierna i Idensalmi, Lojo och Kotka är större i fråga om ärendemängd och personalstorlek. Avstånden och de i många fall goda trafik‐ förbindelserna talar dock för att även dessa ska läggas ned21. Största delen av de nuvarande sammanträdesplatserna föreslås att dras in, eftersom deras användningsgrad är låg, säkerheten är bristfällig och den krävda tekniska utrust‐ ningsnivån kräver stora investeringar i förhållande till användningsbehovet. Endast inom Lapplands tingsrätts område föreslås de nuvarande sammanträdesplatserna i Kit‐ tilä och Utsjoki samt sammanträdesplatsen i Enare, som ligger i Ivalo, att bevaras. Av de nuvarande kansliorterna föreslås att en sammanträdesplats ska bevaras i Kuusamo, Raseborg, Nyslott och Sodankylä. En sammanträdesplats föreslås även att bevaras i stället för kansliet i Salo, vars nedläggning i skrivande stund har bekräftats, och i stället för kansliet i Raumo, vars nedläggning har föreslagits. Tingsrätternas nuvarande och föreslagna kanslier framgår av bilagorna (bilaga 4, 18 och 20). Ett sammandrag över svaren på den enkät som skickats till tingsrätterna bifo‐ gas också (bilaga 22). Befolkningsprognoserna stödjer arbetsgruppens förslag. Tingsrätternas verksamhets‐ ställe föreslås placeras i befolkningskoncentrationer, dvs. de största städerna. Å andra sidan ska man även bevara sammanträdesplatser på andra orter på grund av avstån‐ den. Arbetsgruppens förslag till placeringsorter för tingsrätternas administrativa kanslier motsvarar i stor utsträckning placeringen av åklagarämbetenas, utsökningsverkens och 19 Avståndet mellan Träskända och Vanda är 29 km, mellan Träskända och Hyvinge 25 km och mellan Borgå och Vanda 43 km. Avståndet mellan Raseborg och Esbo är 82 km. 20 Avståndet mellan Brahestad och Uleåborg är 74 km och mellan Sodankylä och Rovaniemi 130 km. 21 Avståndet mellan Lojo och Esbo är 42 km, mellan Kotka och Kouvola 58 km och mellan Idensalmi och Kuopio 84 km. 78 polisinrättningarnas huvudsakliga verksamhetsställen. Även rättshjälpsbyråerna har verksamhetsställen på alla orter där tingsrätterna har kanslier. Likaså är hovrätterna och förvaltningsdomstolarna placerade på de orter där det även i fortsättningen ska finnas tingsrätter. Även polisfängelserna är placerade på dessa orter, vilket gör det lät‐ tare att ordna behandlingen av ärenden för häktade. Således har även andra myndig‐ heter verksamhetsställen på de orter där tingsrätterna föreslås ha verksamhet. På det sätt som konstateras i avsnittet rörande fördelar och nackdelar med reformen medför placeringen av domstolar och andra myndigheter inom justitieförvaltningen fördelar både för lokallösningar och för ordnandet av det praktiska arbetet. Arbetsgruppen har identifierat en risk för att andra, i synnerhet privata juridiska tjäns‐ ter, koncentreras till tingsrätternas verksamhetsställen. Minskningen av privata juri‐ diska tjänster kan dock inte ensamt anses vara en avgörande omständighet vid be‐ dömningen av tingsrättsnätverket. Dessutom är nätverket med statliga rättshjälpsby‐ råer heltäckande. De längre avstånden medför extra kostnader till exempel i form av resekostnader för parter, biträden och nämndemän. Å andra sidan har nämndemännens deltagande i sammanträden minskat till följd av reformen som trädde i kraft våren 2014. De längre avstånden påverkar även stämningsmännens arbete. Antalet stämningsmannadelgiv‐ ningar har emellertid minskat i och med nya delgivningssätt. Denna utveckling kommer att fortsätta ifall man inför vanlig delgivning per post vid summariska ärenden som ett nytt delgivningssätt, vilket utredningsmännen har föreslagit i sin rapport. Vid bedömningen av verksamhetsställen har man inte velat ge en avgörande betydelse till längden på hyresavtalen för de nuvarande lokalerna. Med reformen eftersträvas en långvarig strukturell lösning, vilket förutsätter såväl en lång övergångsperiod som inve‐ steringar i lokaler. 5.4 Tingsrätternas ärendemängder Arbetsgruppen har strävat efter att bilda tingsrätter vars ärendemängder är jämnare än i dag och på så sätt stärka tingsrätternas verksamhetsförutsättningar. Detta mål förverkligas i båda modellerna. I arbetsgruppens förslag till en modell med 14 tingsrät‐ ter är tingsrätterna i genomsnitt större än i modellen med 17 tingsrätter. Den jämnar även ut domstolarnas ärendemängder i större utsträckning än modellen med 17 tings‐ rätter. Arbetsgruppen har valt antalet inkomna och avgjorda ärenden år 2014 som utgångs‐ punkt för bedömningen av arbetsmängden. Vid bedömningen har man beaktat mål‐ mängden vid de domstolar för vilka en nedläggning föreslås enligt fastställda viktnings‐ koefficienter. 79 Antalet ärenden utjämnas även i jordrätts‐, utsökningsbesvärs‐ och företagssanerings‐ ärenden samt i militära rättegångsärenden då de koncentreras till färre tingsrätter och domkretsarna justeras (se kapitel 5.8 nedan). Med beaktande av det ringa antalet ärenden i dessa ärendegrupper har de föreslagna förändringarna ingen avgörande be‐ tydelse vid en helhetsbedömning av tingsrätternas arbetsmängd. Koncentrationslös‐ ningarna har emellertid beaktats i kalkylerna om arbetsmängd och behov av personal. Arbetsgruppens förslag är inte beroende av huruvida summariska tvistemål överförs för behandling vid utsökningsväsendet eller om de koncentreras till vissa tingsrätter. Detta beror på att behandlingen av summariska ärenden till största delen görs i skrif‐ tigt förfarande. Endast en bråkdel (0,2 procent) av summariska ärenden blir stridiga och förs till sammanträde. Uträttande av ärenden kan även i stor utsträckning göras på annat sätt än personligen vid tingsrätten. En betydande mängd personalresurser binds till behandlingen av summariska ärenden. Lösningar för att utveckla behandlingen av dem påverkar därför i första hand personalstorleken och därigenom även lokalbeho‐ vet. Däremot har den framtida behandlingen av summariska ärenden ingen avgörande betydelse vad gäller placeringen av tingsrätternas verksamhetsställen. Det ovan nämnda gäller även den planerade överföringen av trafikbrottsärenden till ett administrativt sanktionssystem. Det aktuella projektet befinner sig för närvarande i ett så tidigt skede att det i praktiken är omöjligt att bedöma dess inverkan på ärende‐ mängden vid tingsrätterna. Förmodligen är de ärenden som det omfattar sådana som behandlas i skriftligt förfarande vid tingsrätterna i dag. Med beaktande av detta har en eventuell överföring för behandling vid en annan myndighet ingen inverkan på tings‐ rätternas verksamhetsställen. Mer detaljerad statistik över fördelningen av ärendemängderna bifogas (bilaga 17). 5.5 Tingsrätternas personalstorlek Vid bedömningen av personalstorleken vid de föreslagna tingsrätterna har arbetsgrup‐ pen beaktat både realiserade årsverken år 2014 och avtalade årsverken för år 2015. Vid bedömningen av behovet av personal har arbetsgruppen utgått från mängden in‐ komna och avgjorda ärenden år 2014 med beaktande av deras svårighetsklasser. Såle‐ des har man fäst vikt vid typen av mål vid respektive tingsrätt. Vid bedömningen av behovet av personal har viktningskoefficienter baserat på svårighetsklasser använts. Även förslagen om koncentration av ärendegrupper har i huvudsak beaktats vid be‐ dömningen av arbetsmängd. Resurserna vid de sex tingsrätter vars domkretsar föreslås att bevaras i nuvarande form behandlas inte i denna granskning. Personaländringarna riktas därför endast mot 80 de tingsrätter som är föremål för reformen. I kalkylerna beaktas både fast anställd och visstidsanställd personal. Enligt arbetsgruppens syn bör man vid reformen inte avsevärt minska antalet domare, med hänsyn till arten och mängden av de ärenden som för närvarande inkommer till tingsrätterna. Detta står även i strid med målet att stärka tingsrätterna och allt mer överföra tyngdpunkten inom rättskipning på dem. De minskningar som riktas mot do‐ mare utgörs främst av att man till följd av administrativa sammanslagningar av tings‐ rätter kan avstå från en del av lagmanstjänsterna på lång sikt. En del av lagmanstjäns‐ terna omvandlas dock till tingsdomartjänster. Lediga domartjänster kan vid behov även riktas till domstolar med större arbetsanhopningar. I och med att förvaltningen centraliseras och överlappande verksamheter avlägsnas kan man även minska storleken på den personal som arbetar inom förvaltningen. På grund av tingsrätternas ökade storlek samt anledningar som gäller stöd och utveckling av ledningen anser arbetsgruppen det dock vara motiverat att det ska finnas förvalt‐ ningschefer vid flera tingsrätter. Vid den fortsatta beredningen ska man även ta hän‐ syn till inrättandet av ett domstolsverk och dess konsekvenser för personalen som ar‐ betar inom domstolarnas förvaltning, vilket föreslås i den bedömningspromemoria som överlämnades till justitieministeriet i januari 2015 (Utredningar och anvisningar 2/2015). Enligt arbetsgruppens bedömning beror personalstorleken på vilken modell som ge‐ nomförs. Jämfört med vad som avtalats i resultatförhandlingen för år 2015 är minsk‐ ningen cirka 50–60 årsverken. I den föreslagna modellen med 17 tingsrätter uppgår personalstorleken till cirka 1 832 årsverken, vilket är cirka 83 årsverken mindre än år 2014. År 2014 fanns det en tidsbe‐ stämd tilläggsfinansiering om 1 miljon euro tillgänglig för domstolar med stor anhop‐ ning och i tilläggsbudgeten anvisades en ökning på 0,9 miljoner euro på grund av den stora mängden summariska ärenden. Tillsammans motsvarar detta lönekostnader för cirka 30 årsverken. Jämfört med vad som avtalats i resultatförhandlingen för år 2015 är minskningen cirka 53 årsverken. I den föreslagna modellen med 14 tingsrätter är minskningen 6 årsverken större. Tabell 4: Personalstorlek enligt personalgrupp: utfall år 2014, avtalat för år 2015 och enligt arbetsgruppens förslag Modell 17 Modell 14 Avt. 2015 Utf. 2014 Dom. Fisk. 491,0 490,0 497,2 508,1 3,0 3,0 6,3 6,9 Not. 128,0 128,0 134,5 136,4 Kansli 946,4 941,4 982,0 997,1 Stämningsm. 263,1 263,1 264,2 266,3 Tot. 1 831,5 1 825,5 1 884,2 1 914,9 Diff / utf. 2014 -83,4 -89,4 -30,7 0,0 Diff / avt. 2015 -52,7 -58,7 0,0 30,7 Som det framgår av tabellen riktas minskningarna främst mot kanslipersonalen och särskilt personal som arbetar inom förvaltningen. Vid reformen vore det motiverat att 81 även avstå från en del av de återstående tingsfiskalstjänsterna. I och med nedlägg‐ ningen av verksamhetsställen minskar även behovet av stämningsmän något. I tabellen upptas summan av olika personalgruppers tingsrättsspecifika siffror för hela landet. Avsikten är att bevara antalet tingsnotarier på nuvarande nivå i hela landet. Föränd‐ ringen rörande tingsnotarie i tabellen är i praktiken en omallokeringsreserv. Cirka 95 personer bland kanslipersonalen fyller 65 år fram till år 2018. Minskningarna kunde således genomföras genom pensionsavgång och det finns inte behov av upp‐ sägningar. Mer detaljerade tingsrättsspecifika kalkyler bifogas (bilaga 17). Även summariska ärenden flyttas bort från tingsrätterna och till följd av detta riktas större minskningar än vad som beskrivs ovan mot kanslipersonalen och stämnings‐ männen. 5.6 Tingsrätternas lokaler Arbetsgruppen har bedömt det föreslagna tingsrättsnätverkets lokalbehov samt de kostnadseffekter som detta medför. Vid bedömningen har arbetsgruppen beaktat de krav som ställs av statens lokalstrategi, justitieministeriets lokalstrategi samt justitie‐ förvaltningens arbetsmiljö‐ och lokalkoncept. Med beaktande av det ovan nämnda har 18 m²/årsverke använts som dimensionering av kontorslokaler. Vid kartläggningen av det kalkylmässiga behovet av sammanträdes‐ salar har man använt salberäkningsformeln i justitieförvaltningens arbetsmiljö‐ och lo‐ kalkoncept samt diarieuppgifter som bygger på verkliga sammanträdesmängder. I kalkylerna beaktas inte att summariska ärenden eventuellt flyttas bort från tingsrät‐ terna eller att de koncentreras till vissa tingsrätter. Överföringen av summariska ären‐ den minskar personalstorleken och därmed även behovet av kontorslokaler. Koncen‐ treringen av summariska ärenden till vissa tingsrätter ökar däremot lokalbehovet vid dem och minskar lokalbehovet vid andra tingsrätter. I arbetsgruppens bedömning skiljer man på kontorslokaler och sammanträdeslokaler. Som grund för bedömningen av kontorslokaler används de befintliga ytorna och ar‐ betsplatserna i de lokaler som enligt förslaget ska bevaras. Den eventuella ökning av arbetsplatser i de befintliga lokalerna som ingår i bedömningen grundar sig på villkoren i statens lokalstrategi, justitieministeriets lokalstrategi samt justitieförvaltningens ar‐ betsmiljö‐ och lokalkoncept. Ökningen av arbetsplatser ska i huvudsak genomföras ge‐ nom ökad lokaleffektivitet (m²/årsverke), dvs. genom att placera arbetsplatserna när‐ mare varandra. En ökad lokaleffektivitet är emellertid inte den mest kostnadseffektiva 82 lösningen i alla situationer och därför måste man i vissa lokaler överväga anskaffning av extra lokaler. I fråga om sammanträdeslokaler har lokalbehovet bedömts genom att jämföra de kvarvarande verksamhetsställenas befintliga kvadratmeteryta, antalet salar och typer av salar med det kalkylmässiga behovet av salar. Ytan, det kalkylmässiga behövliga an‐ talet och typen av sessionssalar och tilläggslokaler baseras på antalet och typen av ärenden vid tingsrätterna. Salarnas kalkylmässiga yta har multiplicerats med två, ef‐ tersom sammanträdessalområdets yta i genomsnitt innehåller hälften sallokaler och hälften tilläggslokaler (väntrum, korridorer bakom salen osv.). Vid vissa verksamhetsställen pågår redan lokalprojekt som inte är en följd av den före‐ slagna nya tingsrättsstrukturen. I de pågående projekten kan man beakta lokalbehoven som den föreslagna strukturreformen orsakar. De största enskilda projekten pågår i Joensuu, Lahtis och Villmanstrand. Enligt förslaget är lokalnätverket exakt samma i båda alternativen som arbetsgruppen föreslår. Små skillnader i lokalbehovet förorsakas av personalens placering i lokalerna på lite annorlunda sätt i de olika alternativen. Skillnaden är dock inte betydande för lokalbehoven och gäller i huvudsak kontorslokaler. I de 14 eller 17 tingsrätter som bildas enligt förslaget bör betydande lokalförändringar göras bara på tre orter: Kuopio, Vanda och Esbo. Vid en del tingsrätter är det möjligt att genomföra arbetsgruppens förslag gällande tingsrätter som ska läggas ned genast, eftersom personalen har plats vid det nuvarande administrativa kansliet och andra kanslier som bevaras, och å andra sidan finns det en tillräcklig salkapacitet. Även vid de tingsrätter där de befintliga arbetslokalerna inte är tillräckliga för perso‐ nalstorleken vid den tingsrätt som bildas kan lokalbehovet täckas genom att koncen‐ trera de kontorslokaler som nu används och vid en del tingsrätter kan man till och med avstå från extra lokaler. Utifrån kalkylen om behovet av salar behövs nya sammanträ‐ dessalar endast i Kuopio och Vanda. Bedömningarna per ställe framgår av de tingsrättsspecifika beskrivningarna (bilaga 19 och 21). 83 5.7 Tillgodoseende av de språkliga rättigheterna 5.7.1 Språkliga rättigheter för svenskspråkiga Åtta tingsrätter är tvåspråkiga. Dessa är Esbo, Helsingfors, Östra Nylands, Mellersta Österbottens, Västra Nylands, Österbottens, Vanda och Egentliga Finlands tingsrätter. Vid dessa tingsrätter finns sammanlagt 25 så kallade språkdomartjänster, dvs. domar‐ tjänster där den utnämnda personen förutsätts ha utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i befolkningsminoritetens språk inom domkretsen samt nöjaktiga muntliga och skriftliga kunskaper i majoritetens språk. Tabell 5: Tvåspråkiga tingsrätter år 2014. Tingsrätt Esbo Helsingfors Östra Nyland Mellersta Österbotten Västra Nyland Österbotten Vanda Egentliga Finland Språkdomare Andel svenskspråkig befolkning 9% 6% 30 % 9% 21 % 50 % 3% 6% 2 3 2 2 3 8 (finska) 1 4 Andel svenskspråkiga ärenden/avgjorda 2014 2% 1% 18 % 3% 13 % 14 % 1% 2% Österbottens tingsrätt är den enda tvåspråkiga tingsrätten där huvudspråket är svenska. Således förutsätts domstolens språkdomare ha utmärkta muntliga och skrift‐ liga kunskaper i finska. Andelen svenskspråkiga inom tingsrättens domkrets är cirka 50 procent. Största delen av de ärenden som tingsrätten avgjort är dock finskspråkiga (86 procent). Detta är även orsaken till att det finns förhållandevis många språkdomare vid Österbottens tingsrätt, vilka förutsätts ha utmärkta kunskaper i finska. Enligt arbetsgruppens förslag kommer antalet tvåspråkiga tingsrätter att minska till fem. Oavsett vilkendera av de ovan nämnda modellerna som genomförs kommer ma‐ joritetsspråket i tingsrätten i Österbotten att bli finska. Arbetsspråket ändras från svenska till finska. Handläggningsspråket föreslås även i fortsättningen att bestämmas utifrån bestämmelserna i 3 kap i språklagen, så att man i brottmål i regel använder sva‐ randens språk och i tvistemål endera partens språk. I den föreslagna modellen med 17 tingsrätter utgör den svenskspråkiga befolkningen 39 procent av domkretsen till följd av sammanslagningen av Mellersta Österbottens och Österbottens tingsrätter. Ifall även Södra Österbottens tingsrätt sammanslås med Österbottens tingsrätt, utgör an‐ delen svenskspråkiga 22 procent av befolkningen i domkretsen. Arbetsgruppen anser att den svenskspråkiga befolkningens rättigheter i fortsättningen kan tryggas genom att tillsätta ett tillräckligt antal språkdomartjänster i tingsrätterna i Österbottens tingsrätts domkrets. För dessa förutsätts utmärkta kunskaper i svenska. I praktiken betyder detta att det i stället för de nuvarande finskspråkiga språkdomarna 84 finns svenskspråkiga språkdomare vid Österbottens tingsrätt. Med hänsyn till antalet svenskspråkiga ärenden och domkretsens svenskspråkiga folkmängd ska antalet språk‐ domare enligt arbetsgruppens bedömning uppgå till 6–7. Detta är ett tillräckligt antal även för att bilda stärkta sammansättningar som behandlar svenskspråkiga ärenden. På grund av befolkningsunderlaget måste man försäkra sig om att ett tillräckligt antal personer med kunskaper i både finska och svenska ingår i tingsrättens övriga personal. I fråga om andra tvåspråkiga tingsrätter är det motiverat att de nuvarande språkdo‐ marna placeras vid tingsrätterna i enlighet med de föreslagna sammanslagningarna. Det är inte nödvändigt att ändra antalet språkdomartjänster. Vid Västra Nylands tings‐ rätt finns det således 5 språkdomare och vid Östra Nylands tingsrätt finns det 3 språk‐ domare. Antalet språkdomare vid Helsingfors eller Egentliga Finlands tingsrätter änd‐ ras inte. Tabell 6: Tvåspråkiga tingsrätter enligt arbetsgruppens förslag Tingsrätt Helsingfors Östra Nyland Västra Nyland Österbotten Egentliga Finland Språkdomare Andel svenskspråkig befolkning 6% 7% 14 % 39 eller 22 % 6% 3 3 5 7 eller 6 4 Andel svenskspråkiga ärenden/avgjorda 2014 1% 5% 6% 10 eller 5 % 2% Tvåspråkiga domstolar föreslås fortsättningsvis kunna inrätta språkavdelningar där be‐ folkningsminoritetens språk inom domkretsen används som arbetsspråk. Denna möj‐ lighet avses förbli bevarad även i framtiden, även om man avstår från specialbestäm‐ melserna rörande språkavdelningar i tingsrättslagen på det sätt som arbetsgruppen för domstolslagen föreslår22. Tryggandet av de språkliga rättigheterna främjas även av att man i fortsättningen ska kunna placera språkdomartjänster vid andra tvåspråkiga domstolar. Enligt regerings‐ propositionen om detta (RP 224/2014 rd) ska de tvåspråkiga hovrätterna, dvs. Åbo, Vasa och Helsingfors hovrätter, kunna ha sammanlagt nio språkdomartjänster. Den svenskspråkiga befolkningens rättigheter kan även tryggas inom ärendegrupper som koncentreras till vissa tingsrätter, eftersom de ovan nämnda tvåspråkiga tingsrät‐ terna är behöriga i dem vid sidan av de andra tingsrätterna. 22 Se betänkandet av arbetsgruppen för domstolslagen (Betänkanden och utlåtanden 26/2014). 85 5.7.2 Samernas språkliga rättigheter På basis av den gällande domkretsindelningen hör samernas hembygdsområde i sin helhet till Lapplands tingsrätts domkrets. Vid Lapplands tingsrätt ska man således till‐ lämpa samiska språklagen. Enligt arbetsgruppens förslag kommer Lapplands tingsrätts domkrets att utvidgas när Kemi‐Torneå tingsrätt sammanslås med den. Förslaget försvagar inte samernas språk‐ liga rättigheter. Nätverket med verksamhetsställen vid Lapplands tingsrätt ändras i den norra delen av domkretsen så att kansliet i Sodankylä dras in. En sammanträdesplats ska dock bevaras i Sodankylä. De övriga sammanträdesplatserna inom samernas hem‐ bygdsområde bevaras. Samiska språklagen tillämpas även inom de särskilda grupper av ärenden som har kon‐ centrerats till en del av tingsrätterna. Lapplands tingsrätt bevaras som behörig domstol i jordrättsmål och militära rättegångsärenden. Däremot föreslås att utsöknings‐ och företagssaneringsärenden som kommer från Lapplands tingsrätts domkrets ska kon‐ centreras till Uleåborgs tingsrätt. För närvarande är situationen motsvarande även i fråga om sjörättsärenden och grupptalan. Situationen angående dessa ändras inte ge‐ nom att ärendena koncentreras till Helsingfors tingsrätt. Arbetsgruppen anser att sa‐ mernas språkliga rättigheter kan tryggas på ett tillräckligt bra sätt trots koncentrering‐ en med beaktande av det ringa antalet ärenden och situationer där ärenden uträttas. 5.8 Domkretsar för koncentrerade grupper av ärenden 5.8.1 Jorddomstolarna För närvarande finns det åtta jorddomstolar: Södra Savolax, Egentliga Tavastlands, Lapplands, Uleåborgs, Österbottens, Norra Savolax, Vanda och Egentliga Finlands tingsrätter. Vid dem behandlas varje år cirka 600–700 mål, av vilka cirka 500 är avgö‐ randen i sak. Med hänsyn till antalet ärenden kan det finnas färre jorddomstolar än idag. Det bör anses tillräckligt med åtminstone en jorddomstol i varje hovrättsdistrikt. Egentliga Tavastlands tingsrätt behandlar dock flest jordrättsmål per år. Därför föreslås att den nya tingsrätten i Tavastland som bildas när Päijänne‐Tavastland och Egentliga Tavastland går samman även verkar som jorddomstol. Den föreslås även i fortsättning‐ en behandla kommande jordrättsmål i Egentliga Tavastland, Birkaland och Päijänne‐ Tavastland. Lapplands och Uleåborgs tingrätter har redan nu en gemensam jordrättsingenjör. Med hänsyn till antalet ärenden är det inte nödvändigt att båda tingsrätterna verkar som 86 jorddomstolar. Då man beaktar avstånden är det emellertid motiverat att jorddomsto‐ len bevaras i både Lappland och Uleåborg. Betydelsen av avstånden betonas eftersom syner ordnas regelbundet i jordrättsmål. Lapplands jorddomstol behandlar flera mål per år än Uleåborgs jorddomstol. Detta torde delvis bero på att domkretsen vid Uleå‐ borgs jorddomstol är mycket liten och endast omfattar en del av landskapet Norra Ös‐ terbotten. Med hänsyn till avstånden anser arbetsgruppen det vara motiverat att domkretsindelningen vid jorddomstolarna i fortsättningen ska följa domkretsarna för Lapplands och Uleåborgs tingsrätter. Då behandlas ärenden från Kuusamo, Taivalkoski och Pudasjärvi i landskapet Kajanaland vid Uleåborg jorddomstol. Med beaktande av antalet ärenden och avstånden är det tillräckligt att det finns en jorddomstol i Östra Finland. Av de nuvarande jorddomstolarna i den föreslagna mo‐ dellen med 17 tingsrätter har Södra Savolax tingsrätt bättre grunder att verka som jorddomstol vad gäller det geografiska läget än Norra Savolax tingsrätt. Ifall tingsrät‐ terna i östra Finland går samman enligt den föreslagna modellen med 14 tingsrätter till Östra Finlands tingsrätt, är den behörig i jordrättsmål. Jorddomstolen kan vid behov ordna sammanträden även i någon annan tingsrätts loka‐ ler. På basis av det ovan konstaterade föreslås att följande sju tingsrätter är jorddomstolar: Södra Savolax23, Tavastlands, Östra Nylands, Lapplands, Uleåborgs, Österbottens och Egentliga Finlands tingsrätter. Domkretsarna föreslås i motsats till nuläget baseras på landskapsindelningen med undantag för Pyttis kommun. I och med förändringar i domkretsarna utjämnas antalet ärenden något. Domkretsarna ska bestämmas enligt tingsrätt. De framgår av den bifogade kartan (bi‐ laga 23). Förslaget förutsätter att fastighetsbildningslagen och statsrådets förordning om tings‐ rätternas domkretsar i mål och ärenden som ska behandlas av jorddomstol ändras. Det är dessutom motiverat att ersätta justitieministeriets föreskrift om jordrättsingenjö‐ rernas samarbetsområden från år 2001 med en förordning av justitieministeriet. Sam‐ tidigt ska samarbetsområdena justeras så att de motsvarar de nya jordrättsdistrikten. Jordrättsingenjörerna är domare. Således gäller samma bestämmelser om tjänstere‐ gleringar för dem som för lagfarna domare i domstolsväsendets omstrukturering. Som en följd av reformen föreslås att jordrättsingenjören vid Norra Savolax tingsrätt ska flyttas till Södra Savolax tingsrätt. Detta behöver inte göras om de nämnda tingsrätter‐ na sammanslås enligt modellen med 14 tingsrätter. Det beräknade behovet av jordrättsingenjörer och deras samarbetsområden ska utre‐ das under den fortsatta beredningen. 23 Östra Finlands tingsrätt i modellen med 14 tingsrätter. 87 5.8.2 Sjörättsdomstolarna För närvarande finns det sex sjörättsdomstolar: Ålands, Södra Savolax, Helsingfors, Uleåborgs, Österbottens och Egentliga Finlands tingsrätter. Antalet sjörättsärenden är ringa. År 2014 avgjorde tingsrätterna sammanlagt 57 sjörättsärenden, av vilka 15 var sjöförklaringar. Alla 42 andra sjörättsärenden, förutom de som gällde sjöförklaringar, behandlades vid Helsingfors tingsrätt, som även behandlade ett sjöförklaringsärende. Ärendegruppen kräver särskild sakkunskap. Av dessa anledningar föreslås att ärendena i Fastlandsfinland ska koncentreras till en tingsrätt. Arbetsgruppen anser det vara mo‐ tiverat att Ålands tingsrätt även i fortsättningen verkar som sjörättsdomstol. Arbetsgruppen föreslår att Helsingfors tingsrätt ska vara sjörättsdomstol i Fastlandsfin‐ land. Det står klart att avstånden ökar när domstolens domkrets är hela landet. Med hjälp av servicekontor kan man dock underlätta uträttandet av ärenden. Även möjlig‐ heterna till elektronisk ärendehantering ska ökas. Sjörättsdomstolen kan vid behov ordna sammanträden även på andra håll i landet. Vid behandlingen av ärenden ska även videokonferenser utnyttjas, om detta är möjligt. Genomförandet av förslaget förutsätter en ändring av sjölagen. Placeringen av de sak‐ kunniga som förordnats till sjörättsdomstolarna ska utredas under den fortsatta be‐ redningen. 5.8.3 Grupptalan Det finns fem tingsrätter som behandlar grupptalan, dvs. en i varje hovrättsdistrikt: Helsingfors, Uleåborgs, Österbottens, Norra Savolax och Egentliga Finlands tingsrätter. Lagen om grupptalan trädde i kraft i början av oktober 2007. Endast konsumentom‐ budsmannen har rätt att väcka grupptalan. Enligt arbetsgruppens uppfattning har ing‐ en grupptalan behandlats vid tingsrätterna i skrivande stund. Enligt reformprogrammet för rättsvården (punkt 28) ska man utreda möjligheterna att ändra tillämpningsområdet för lagen om grupptalan eller för systemet med grupptalan så att det skulle bli möjligt att mer mångsidigt än för närvarande väcka grupptalan vid domstol. Beredningen har inte påbörjats. Med hänsyn till de ringa ärendemängderna samt de ovan nämnda grunderna för sjö‐ rättsdomstolar föreslås att handläggningen av grupptalan ska koncentreras enbart till Helsingfors tingsrätt. Under den fortsatta beredningen ska man bedöma vilken effekt en eventuell utvidgning av tillämpningsområdet för lagen om grupptalan har på antalet ärenden. Förslaget förutsätter en ändring av lagen om grupptalan. 88 5.8.4 Företagssaneringsärenden och utsökningsbesvärsärenden Företagssaneringsärenden och utsökningsbesvärsärenden har koncentrerats till 14 tingsrätter. De är i huvudsak desamma: Ålands, Esbo, Södra Karelens, Helsingfors, Mel‐ lersta Finlands, Lapplands, Uleåborgs, Birkalands, Österbottens, Norra Savolax, Pä‐ ijänne‐Tavastlands, Satakunta och Egentliga Finlands tingsrätter. I företagssaneringsä‐ renden är även Norra Karelens tingsrätt behörig domstol och i utsökningsärenden är Vanda tingsrätt behörig domstol. Det finns vissa skillnader i domkretsarna, eftersom de i företagssaneringsärenden baseras på tingsrätternas domkretsar och i utsökningsä‐ renden på utsökningsverkens verksamhetsområden. Varje år inkommer sammanlagt cirka 600–700 företagssaneringsärenden och cirka 1 000–1 200 utsökningsbesvärsärenden. Även i dessa ärendegrupper kan det med hän‐ syn till ärendemängderna anses vara motiverat att de koncentreras till färre tingsrät‐ ter. Även dessa ärenden kräver specialsakkunskap, vilket talar för en koncentration. För att klargöra behörighetsgrunderna vore det mest ändamålsenligt att dessa ären‐ den behandlas vid samma domstolar. Med beaktande av det ovan nämnda föreslås att företagssaneringsärenden och utsök‐ ningsbesvärsärenden koncentreras till sex tingsrätter. I den föreslagna modellen med 17 tingsrätter är dessa Sydöstra Finlands, Västra Nylands, Uleåborgs, Österbottens och Egentliga Finlands tingsrätter. Därutöver föreslås Ålands tingsrätt vara behörig även i fortsättningen. Sydöstra Finlands tingsrätt, som placeras i Kouvola, ligger i den södra kanten av Östra Finlands tingsrätts domkrets. Avståndet mellan Joensuu och Kouvola är cirka 320 kilometer och mellan Kuopio och Kouvola 270 kilometer. Trafikförbindel‐ serna är dock goda. Dessutom kan ärenden behandlas vid kansliet i Villmanstrand, som ligger närmare Joensuu (cirka 230 km). Det är motiverat att bevara behörigheten, ef‐ tersom Södra Karelens tingsrätt redan nu behandlar dessa ärenden. Ifall de övriga tingsrätterna i östra Finland sammanslås i enlighet med modellen med 14 tingsrätter till Östra Finlands tingsrätt, finns det grunder för att företagssanerings‐ och utsökningsbesvärsärenden koncentreras för behandling vid den. Med beaktande av tingsrättens centrala läge i Östra Finlands hovrättsdistrikt och de planerade kansli‐ erna och sammanträdesplatserna för den finns det grunder för att dessa särskilda grupper av ärenden koncentreras till den. Den behövliga sakkunskapen bevaras, ef‐ tersom Norra Savolax tingsrätt är behörig i både företagssanerings‐ och utsökningsbe‐ svärsärenden. Därutöver behandlar Norra Karelens tingsrätt företagssaneringsären‐ den. Som i jordrättsmål grundar sig domkretsindelningen i företagssanerings‐ och utsök‐ ningsbesvärsärenden på landskapsindelningen med undantag för Pyttis kommun. Domkretsarna ska bestämmas enligt tingsrätt. De framgår av den bifogade kartan (bi‐ laga 24). 89 Eftersom utsökningsverkens distrikt i dag i stor utsträckning följer landskapsindelning‐ en, förorsakar ändrade grunder för fastställande av tingsrätternas domkretsar från ut‐ sökningsverkets område till en domkretsindelning av tingsrätter som grundar sig på landskapsindelningen inga stora ändringar i nuläget. Syftet är dock att centralisera vissa funktioner i strukturreformen av utsökningsväsendet. Detta påverkar ändringssö‐ kande, ifall utsökningsbesvärsärenden koncentreras till ett eller flera bestämda verk‐ samhetsställen inom utsökningen. Därför ska man i fortsättningen försäkra sig om att olika myndigheters behörighetsgrunder är enhetliga. Genomförandet av förslaget förutsätter en ändring av lagen om företagssanering, ut‐ sökningsbalken samt statsrådets förordningar om tingsrätternas domkretsar i ärenden som gäller företagssanering och utsökningsbesvär som utfärdats med stöd av dem. 5.8.5 Militära rättegångsärenden Inom Finlands försvarsmakt genomfördes åren 2012–2015 en försvarsmaktsreform som bland annat har syftat till att anpassa organisationen och personalen efter den tillgängliga finansieringen. Ändringar har gjorts i såväl armén som marinen och flyg‐ vapnet. De senaste reformerna trädde i kraft i början av 2015. Genom reformerna har sex truppförband lagts ned och fyra truppförband har sammanslagits med andra en‐ heter24. Den förnyade armén består från och med 1.1.2015 av Arméstaben och åtta truppför‐ band av ny modell. Dessa är Karelens brigad, Björneborgs brigad, Kajanalands brigad, Pansarbrigaden, Jägarbrigaden, Gardets jägarregemente, Uttis jägarregemente och Markstridsskolan. Marinen består från och med början av år 2015 av Marinstaben i Åbo samt fyra trupp‐ förband. Marinen har två marina beredskapsförband: Kustflottan i Åbo och Kustbriga‐ den i Kyrkslätt. Försvarsmaktens enda svenskspråkiga truppförband är Nylands brigad i Raseborg. Sjökrigsskolan som utbildar beväringar, kadetter och anställda samt ansva‐ rar för marinens forskningsverksamhet ligger i Helsingfors. 24 År 2013 lades Norra Karelens brigad i Kontiolahti, Kotka kustbataljon och Flygvapnets tekniska skola i Jämsä ned. År 2014 upphörde Pionjärregementet i Keuru, Tavastlands regemente i Lahtis och Flygkrigs‐ skolan i Kauhava. Fyra truppförbands ställning som självständiga förvaltningsenheter upphörde i början av år 2015: Artilleribrigaden i Niinisalo sammanslogs med Björneborgs brigad, Signalregementet i Rii‐ himäki sammanslogs med Pansarbrigaden i Hattula, Lapplands luftvärnsregemente sammanslogs med Jägarbrigaden i Sodankylä och Reservofficersskolan i Fredrikshamn sammanslogs med Markstridsskolan i Villmanstrand. 90 Flygvapnet består av Flygstaben, Luftkrigsskolan i Jyväskylä garnison i Tikkakoski samt av tre andra truppförband: Lapplands flygflottilj (Rovaniemi), Karelens flygflottilj (Kuo‐ pio) och Satakunta flygflottilj (Tammerfors). För närvarande behandlas militära rättegångsärenden av 15 tingsrätter. Behörig tings‐ rätt är i regel den tingsrätt som är närmast förläggningsorten för det truppförband där beväringen tjänstgör. På grund av nedläggningen av truppförband är det motiverat att även antalet tingsrät‐ ter som behandlar militära rättegångsärenden minskas avsevärt från det nuvarande. Ärendena ska koncentreras till tingsrätter som ligger i närheten av de truppförband från vilka det största antalet ärenden kan antas komma med hänsyn till antalet bevä‐ ringar. Med beaktande av det totala antalet militära rättegångsärenden (år 2014 sam‐ manlagt 286 ärenden) behöver det inte finnas fler än sex behöriga tingsrätter. Truppförbanden med det största antalet beväringar är Björneborgs brigad i Säkylä (cirka 4 000 beväringar/år), Kajanalands brigad i Kajana (3 800), Karelens brigad i Kou‐ vola (3 600) och Jägarbrigaden i Sodankylä (2 600). Därutöver har Gardets jägarrege‐ mente i Helsingfors och Pansarbrigaden i Tavastehus vardera cirka 2 000 beväringar per år. Antalet beväringar i de övriga enheterna är betydligt mindre. Arbetsgruppen föreslår att behöriga tingsrätter i militära rättegångsärenden ska vara Tavastlands, Sydöstra Finlands, Lapplands, Västra Nylands, Uleåborgs och Satakunta tingsrätter. Tingsrätternas och truppförbandens placering framgår av kartbilagan (bi‐ laga 25) När behörighetsgrunden är avståndet mellan truppförbandet och tingsrätten, fördelas ärendena enligt följande: Vid Sydöstra Finlands tingsrätt behandlas militära rätte‐ gångsärenden från25 truppförband i östra Finland. Ärenden från Pansarbrigaden i Tavastehus samt eventuella ärenden från Flygstaben och Luftkrigsskolan i Jyväskylä hör till Tavastlands tingsrätt (avståndet mellan Jyväskylä och Lahtis är 170 km). Ärenden från Björneborgs brigad i Säkylä och Satakunta flygflottilj i Tammerfors styrs till Satakunta tingsrätt. Vid Lapplands tingsrätt behandlas ärenden från Jägarbrigaden i Sodankylä och Lapplands flygflottilj i Rovaniemi. 25 Arméstaben (S:t Michel), Karelens brigad (Kouvola), Uttis jägarregemente (Kouvola, Uttis), Karelens flygflottilj (Kuopio). 91 Det näst största truppförbandet i landet finns i Kajana. Om Kajanalands tingsrätt går samman med Uleåborgs tingsrätt finns det grunder för att militära rättegångsärenden behandlas vid Uleåborgs tingsrätt. Avståndet mellan Kajana och Uleåborg är cirka 180 kilometer. Ett kansli bevaras dock i Kajana. Helsingfors tingsrätt avgjorde sammanlagt 26 militära rättegångsärenden år 2014. Det är inte motiverat att belasta Helsingfors tingsrätt, som redan i övrigt är stor, med denna särskilda grupp av ärenden, även med hänsyn till att vissa andra grupper av ärenden föreslås koncentreras enbart till den. Av denna anledning föreslås Västra Ny‐ lands tingsrätt behandla ärenden från Gardets jägarregemente och Sjökrigsskolan i Helsingfors. Även ärenden från Marinens truppförband i Raseborg och Kyrkslätt före‐ slås styras till den. Tingsrätten föreslås ha ett kansli i Esbo och en sammanträdesplats i Raseborg. Däremot är det sannolikt att ärenden från Marinens truppförband i Åbo styrs till Satakunta tingsrätt (avståndet mellan Åbo och Björneborg är 141 km). Å andra sidan kan ärendena även vid behov behandlas på Västra Nylands tingsrätts samman‐ trädesplats i Raseborg (avståndet mellan Åbo och Raseborg är 110 km). Genomförandet av förslaget förutsätter en ändring av lagen om de allmänna underrät‐ ter som handlägger militära rättegångsärenden. Det kan vara motiverat att upphäva lagen och placera dess bestämmelse om behöriga tingsrätter i militära rättegångsä‐ renden i 1 § i militära rättegångslagen. Placeringen av de militära ledamöter som för‐ ordnats till tingsrätterna ska utredas under den fortsatta beredningen. 92 6 Konsekvenser av förslagen 6.1 Förverkligande av rättsskyddet Genom att stärka tingsrätternas struktur kan man försäkra sig om att rättskyddet även i fortsättningen kan produceras på ett högklassigt sätt och utan dröjsmål. Avlägsnandet av överlappande funktioner medför att tingsrätternas resurser bättre kan riktas mot deras grundläggande uppgift, dvs. rättskipning. I större enheter kan personalens sak‐ kunskap och kunnande användas på ett mångsidigare och mer omfattande sätt. Struk‐ turella reformer kan även bidra till att främja harmoniseringen av avgörandepraxis och därigenom öka medborgarnas likställdhet inför lagen. Arbetsgruppens förslag innebär oundvikligen att avståndet till domstolen ökar något i vissa fall. En enskild medborgare uträttar ärenden vid domstol bara sporadiskt, om ens alls. För honom eller henne är det primärt att de rättsliga tjänsterna håller hög kvalitet, medan avståndet till domstolen är sekundärt. Det nätverk med verksamhetsställen som arbetsgruppen föreslår är mycket heltäckande trots sammanslagningen av tings‐ rätter. Det kan inte anses försvaga tillgången till rätt på ett betydande sätt. Den olä‐ genhet som de ökade avstånden medför kan minskas genom att öka den elektroniska ärendehanteringen och möjligheterna att använda fjärråtkomst. Arbetsgruppens förslag försvagar inte heller tillgodoseendet av medborgarnas språk‐ liga rättigheter. De språkliga rättigheterna kan tryggas även i framtiden genom att pla‐ cera ett tillräckligt antal språkdomartjänster vid tvåspråkiga tingsrätter. I och med för‐ slaget byts huvudspråket vid Österbottens tingsrätt från svenska till finska. Myndighet‐ ens arbetsspråk har emellertid inte en avgörande ställning när det gäller förverkligan‐ det av medborgarnas rättsskydd, utan rätten att få sin sak behandlad på det egna språket tryggas genom bestämmelserna i språklagen oavsett tingsrättens arbetsspråk. 6.2 Ekonomiska konsekvenser 6.2.1 Personal Reformen innebär förändringar i tingsrätternas organisation. Som en följd av att dom‐ stolarna går samman kan tingsrätternas personal minskas på lång sikt med uppskatt‐ ningsvis 50–60 årsverken jämfört med de årsverken för år 2015 som avtalats i resultat‐ 93 förhandlingarna. Detta kan genomföras genom att utnyttja de större enheternas möj‐ ligheter att utveckla sina arbetsmetoder och sin produktivitet samt genom att avlägsna överlappande funktioner. Detta gäller i synnerhet tingsrätternas förvaltning. Minsk‐ ningen genomförs allt eftersom tjänster frigörs genom pensionsavgång eller i övrigt, vilket betyder att det inte finns ett uppsägningsbehov. I takt med att tingsrätternas enhetsstorlek ökar uppkommer ett behov av att inrätta förvaltningschefstjänster vid alla tingsrätter. Ökningen av enheternas storlek påverkar även avlöningsgrunderna för vissa tjänster. Med beaktande av de nämnda tilläggskost‐ naderna kan årliga inbesparingar om 1,5–2,0 miljoner euro uppnås, beroende på den modell som väljs. Därutöver måste man vara förberedd på tilläggskostnader som medförs av reseting och nämndemännens resekostnader. Även de stödåtgärder som riktas till domstolspersonalen vid ändringen medför vissa kostnader. 6.2.2 Parters och biträdens resekostnader De längre resorna för att uträtta ärenden kommer även att öka resekostnaderna för parter och deras biträden. En del av dessa betalas med statens medel. I detta skede är det omöjligt att bedöma beloppet av dessa med en sådan noggrannhet att det skulle kunna beaktas vid bedömningen av förslagets totala ekonomiska konsekvenser. Genom en ökning av elektronisk ärendehantering och användningsområdet för video‐ konferenser på det sätt som arbetsgruppen föreslår kan man dock minska de kostna‐ der som de längre resorna medför. Resekostnadernas belopp ska beaktas vid den fortsatta beredningen. 6.2.3 Lokaler Arbetsgruppen har bedömt kostnaderna med beaktande av koncentrationsbehovet av lokalerna på de orter dit personalen förflyttas. Arbetsgruppen har även bedömt de in‐ besparingar som medförs av koncentreringen av funktioner till färre enheter och av minskningen av antalet kanslier och sammanträdesplatser vid tingsrätterna. 94 I lokalerna enligt förslaget behövs koncentrering vid fem kanslier. En mer detaljerad bedömning av de personer som placeras på verksamhetsställena, koncentrering gäl‐ lande lokaler och eventuella ändringsarbeten i lokalerna föreslås att göras i samband med planeringen av reformen. Sammanträdeslokalerna är i huvudsak tillräckliga. Kapa‐ citeten av sammanträdessalar bör enligt uppskattning endast ökas på två orter. I kalky‐ lerna har även de kostnader som koncentreringen och eventuell hyrning av ytterligare lokaler medför beaktats. I och med det föreslagna tingsrättsnätverket kan hyresavtalen för tre administrativa kanslier, åtta andra kanslier och 16 sammanträdesplatser sägas upp. Därutöver kan lokalerna för fyra kanslier sägas upp i situationer där kansliet läggs ned men samman‐ trädesplatsen bevaras. Inbesparingarna som de uppsagda lokalerna medför har beräknats så att avtal som gäl‐ ler tills vidare sägs upp så att de upphör 1.1.2017 och andra avtal inom ramen för upp‐ sägningstiderna. Uppsägningar av lokaler som anknyter till pågående projekt har pla‐ nerats tidsmässigt enligt de tidsplaner som man är medveten om för de aktuella pro‐ jekten. Kostnadseffekterna av det föreslagna tingsrättsnätverket för åren 2015–2025 beskrivs i den bifogade tabellen (bilaga 26). Lokalkostnaderna kommer att sjunka och vara upp‐ skattningsvis 1,5–2,0 miljoner euro lägre per år jämfört med 2014 års nivå. Tingsrätterna har för närvarande cirka 330 sammanträdessalar, av vilka 214 är huvud‐ förhandlingssalar och 118 är salar för förberedelsesammanträden. Enligt arbetsgrup‐ pens uppskattning uppgår behovet av salar till cirka 170 huvudförhandlingssalar och 98 salar för förberedelsesammanträden baserat på antalet sammanträden vid de före‐ slagna tingsrätterna. Detta antal är oberoende av vilkendera av de föreslagna mo‐ dellerna genomförs. 6.2.4 Investeringar som förutsätts av AIPA En detaljerad utredning om vilka tilläggskostnader utrustandet av de nuvarande sam‐ manträdessalarna med utrustning som förutsätts av AIPA medför är ännu inte tillgäng‐ lig. Användningen av AIPA förutsätter anskaffning av flera skärmar för sammansätt‐ ningen och en skärm för vittnet. Dessutom ska varje sal vara utrustad med en stor pre‐ sentationsskärm och eventuellt några mindre skärmar för parterna. Salarna ska även ha en lämplig nätuppkoppling samt ett styrsystem för presentationsskärmarna. Även videoutrustningen och inredningen behöver eventuellt förnyas. Kostnaderna beror i hög grad på salarnas nuläge. Som minst uppgår kostnaderna för utrustande av en sammanträdessal till cirka 1 000 euro, men som störst kan de vara till och med 20 000 euro. Cirka 10 000 euro har använts som en preliminär genomsnittlig kostnadskalkyl. 95 Utifrån arbetsgruppens genomsnittliga kostnadskalkyl uppgår investeringsbehovet för utrustande av alla nuvarande huvudförhandlingssalar som mest till cirka 2 miljoner euro. Ifall antalet huvudförhandlingssalar minskas på det sätt som arbetsgruppen före‐ slår, dvs. med cirka 45 stycken, kan man spara cirka 400 000–500 000 euro i AIPA‐ utrustningskostnader. Om den tekniska apparatur som förutsätts av AIPA även place‐ ras i alla salar för förberedelsesammanträden (nu 118), blir de kalkylmässiga inbespa‐ ringarna för reformen av tingsrättsnätverket större. Enligt arbetsgruppens bedömning kan man vid reformen minska antalet salar för förberedelsesammanträden med cirka tjugo från nuläget, vilket innebär en extra inbesparing på 200 000 euro i AIPA‐ investeringar. Inom AIPA‐projektet görs en mer detaljerad kostnadskalkyl för utrustandet av sam‐ manträdessalarna. 6.2.5 Säkerhetsarrangemang Enligt riktlinjerna i justitieförvaltningens arbetsmiljö‐ och lokalkoncept ska man i bygg‐ och reparationsprojekt eftersträva att fastigheten har en gemensam huvudentré för alla justitieförvaltningskunder som besöker lokalen. Målet är att ämbetsverken ska ha en gemensam entréhall för att reglera tillträde till alla myndigheter och för att en sä‐ kerhetskontroll av alla kunder ska vara möjlig. Lagen om säkerhetskontroller vid dom‐ stolar (1121/1999) ändras för närvarande så att säkerhetskontroll kan utföras även på personer som uträttar ärenden hos justitieförvaltningens andra myndigheter. För närvarande finns fasta säkerhetskontroller, som även har genomlysningsutrust‐ ning, vid 11 tingsrätter. På dessa ställen är säkerhetskontrollen kontinuerlig, dvs. alla personer som kommer till domstolen kontrolleras. Dessutom finns metalldetektorpor‐ tar vid några tingsrätter. Vid flera tingsrätter är säkerhetskontrollerna ordnade så att kontroller endast utförs på sammanträdesdagar eller separat på de sammanträdesda‐ gar då särskilda säkerhetsrisker har identifierats. En fast och kontinuerlig säkerhetskontroll saknas vid 16 administrativa kanslier, 13 andra kanslier samt 21 separata sammanträdesplatser i det nuvarande tingsrätts‐ nätverket. På dessa verksamhetsställen har man utfört säkerhetskontrollerna på ovan nämnda sätt utan fast säkerhetskontroll. Om tingsrättsnätverket minskas enligt förslaget, saknas en fast och kontinuerlig säker‐ hetskontroll vid 13 kanslier och 9 separata sammanträdesplatser. Säkerhetskontrollerna ska ordnas på ett tillbörligt sätt även på de orter där andra än administrativa kanslier eller separata sammanträdesplatser är placerade. Kanslierna enligt förslaget är så stora att det är motiverat att anta att en fast säkerhetskontroll 96 behövs för alla kanslier enligt förslaget, oavsett om det är frågan om ett administrativt kansli eller ett annat kansli. Vid separata sammanträdesplatser torde säkerhetskontrol‐ lerna kunna ordnas så att säkerhetskontroller utförs på sammanträdesdagar eller se‐ parat på de sammanträdesdagar då det finns ett särskilt behov av säkerhetskontroller. Ordnandet av fast och kontinuerlig säkerhetskontroll på ett kansli vid en medelstor tingsrätt kostar cirka 150 000 euro för det första året, inklusive anskaffning av utrust‐ ning. Kostnaderna för de påföljande åren är cirka 100 000 euro per år. Kostnaderna för säkerhetskontroller vid separata sammanträdesplatser varierar efter antalet samman‐ trädesdagar som ordnas. Det finns mycket stora skillnader i antalet sammanträdesda‐ gar mellan olika orter. Kostnaderna för säkerhetskontroller vid en separat sammanträ‐ desplats uppgår till cirka 40 000 euro om året förutsatt att kontroller ordnas på alla sammanträdesdagar som ordnas på sammanträdesplatsen. Således medför utrustandet av alla verksamhetsställen i ett tingsrättsnätverk enligt förslaget till den ovan beskrivna nivån kostnader om cirka 2,3 miljoner euro under det första året och cirka 1,7 miljoner euro under de påföljande åren. För det nuvarande nätverket med verksamhetsställen är kostnaderna cirka 5,2 miljoner euro under det första året och 3,7 miljoner euro under de påföljande åren. Det är sannolikt att kostnadsökningen fördelas över flera år, eftersom utrustandet av alla verksamhetsställen i praktiken inte kan genomföras på en och samma gång och det är förnuftigast att installera utrustningen i samband med andra lokalarrangemang. 6.3 Personalkonsekvenser Arbetsgruppen har ansett att man på basis av reformen kan minska personalstorleken med 50–60 årsverken jämfört med vad som avtalats i resultatförhandlingarna för år 2015. Den största delen av minskningarna riktas mot förvaltningspersonalen. Vid vissa tingsrätter byter personalen också verksamhetsställe. På personalens ställning tillämpas lagen om samarbete inom statens ämbetsverk och inrättningar samt bestämmelserna om omstrukturering av funktioner inom statsför‐ valtningen (5 a–5 d §) i statstjänstemannalagen (750/1995). I fråga om domare ska man naturligtvis beakta förutsättningarna för förflyttning av domare i 103 § i grundla‐ gen. Domarna omfattas även av vissa specialbestämmelser i 12 kap. i tjänstemannala‐ gen. Vid förändringar ska även de förfaranden som beskrivs i statsrådets principbeslut om ordnande av statsanställdas ställning vid organisationsförändringar, givet 26.1.2012 (VM/201.00.00.02.2012). 97 Antalet lagmän som verkar som chefsdomare föreslås minska med 10 eller 13 från det nuvarande 27, beroende på vilket sätt reformen genomförs. För deras del beaktas sammanslagningar i tingsrättslagen. Enligt den kan det vid en tingsrätt som inrättats genom sammanslagning av flera tingsrätters domkretsar tillfälligt finnas fler än en lag‐ manstjänst. Av dem som utsetts till tjänsterna verkar endast en som chefsdomare. Precis som i reformen år 2010 finns det även nu grunder för att lagmanstjänsterna vid de tingsrätter som sammanslås för första gången ska tillsättas så att de endast ledigan‐ slås för ansökan av lagmän vid de berörda tingsrätterna. I annat fall tillsätts tjänsten enligt det förfarandet som föreskrivs i lagen om utnämning av domare. 6.4 Konsekvenser av verksamhet på flera ställen för ledning och personal En ökning av tingsrätternas storlek lyfter fram kraven som ställs på ledning, förvaltning och tingsrättens interna organisation. Man ska fästa vikt vid ledningen och stödet till den. I en stor del av tingsrätterna borde förvaltningschefen och avdelningsdirektörerna bistå chefsdomaren vid ledningen. Varje kansli ska ha en utsedd ansvarig domare. Målet med reformen är att bilda större administrativa enheter, där personalens kun‐ nande och yrkeskunskap kan utnyttjas på ett mångsidigare sätt och inom en större geografisk domkrets. Enligt utvärderingsrapporten om reformen år 2010 är det väsent‐ ligt för reformens framgång att de sammanslagna domstolarna i fortsättningen kan verka som en domstol. Detta framhävs i de tingsrätter, vilka efter reformen har verk‐ samhet vid flera kanslier. Därför måste man fästa särskild vikt vid att stödja ledningen och personalen. De olika verksamhetsställena bör ha nära kontakt med varandra. Här kan man vid behov även utnyttja fjärråtkomst. 6.5 Konsekvenser för andra myndigheters och intressentgruppers verksamhet Tingsrätternas viktigaste intressentgrupper är polisen, åklagarämbetena, rättshjälpsby‐ råerna, advokatbyråer och juridiska byråer samt hovrätterna. Med förslaget harmoniseras tingsrätternas domkretsar så att de motsvarar polisens och åklagarämbetenas verksamhetsområden. Detta främjar både det administrativa samarbetet och det praktiska arbetet. De olika myndigheternas verksamhetsområden följer landskapsindelningen i stor utsträckning. I regel har alla tingsrättsorter även åklagarämbetets verksamhetsställe och en polisstation samt ett polisfängelse. 98 Även rättshjälpsbyråer finns på alla tingsrättsorter. Advokater och tillståndsjurister har i allmänhet verksamhet på tingsrättsorter. Detta kommer sannolikt att fortsätta i och med tingsrättsreformen. Således kommer privata rättsliga tjänster att i allt högre grad koncentreras till vissa orter. Rättshjälpsbyråernas nätverk med verksamhetsställen är geografiskt täckande och kommer att vara det även i framtiden trots strukturreformen. Även advokater och tillståndsjurister kan arbeta vid flera olika verksamhetsställen. Till‐ gången till rättsliga tjänster kan därför inte bedömas minska avsevärt. Även utsökningsväsendet och Brottspåföljdsmyndigheten har verksamhetsställen på samma orter som tingsrätterna. Fängelsernas placering är av betydelse särskilt när det gäller behandlingen av häktningsärenden och brottmål där svaranden är häktad. Om användningen av videohörande utvidgas så att även svarande i brottmål kan delta i sammanträdet via video, har fängelsernas placering inte längre motsvarande bety‐ delse. För utsökningsväsendet är tingsrättens placering av betydelse vid behandlingen av utsökningsbesvärsärenden, eftersom en utmätningsman alltid deltar i behandlingen av ärendet. Den olägenhet som förorsakas av längre avstånd kan minskas genom an‐ vändningen av videoförbindelser. Utsökningsbesvärsärenden kräver specialkunskap, vilket talar för att de ska koncentreras till färre tingsrätter. Det finns även en tingsrätt på alla orter med en hovrätt eller förvaltningsdomstol. Detta främjar lokalarrangemangen och vid behov till exempel gemensam användning av sammanträdessalar. I och med det minskade antalet tingsrätter minskar även hov‐ rätternas arbete med att utföra övervakningsuppgiften. Arbetsgruppens förslag påver‐ kar hovrättsdistrikten och därigenom även antalet ärenden vid hovrätterna. Vid den fortsatta beredningen ska ändamålsenligheten i indelningen i hovrättsdistrikt säker‐ ställas. Även om koncentreringen kan innebära att servicen minskar på glest befolkade områ‐ den, finns även fördelar. Skapandet av starka rättsliga center kan främja rekryteringen av personal. I större städer finns i allmänhet även ett universitet eller andra läroanstal‐ ter. Utöver en rekryteringsbas erbjuder högskolorna även möjligheter att utveckla per‐ sonalens yrkeskunskap. Dessutom blir dialogen mellan intressentgrupper lättare när verksamheterna finns på en och samma ort. Genom samarbete kan både rättsväsen‐ dets och dess intressentgruppers verksamhet utvecklas. 99 7 Faser i genomförandet av förslagen Arbetsgruppen anser att avgöranden om utvecklingen av behandlingen av summariska ärenden och den fortsatta beredningen av tingsrättsnätverket ska göras samtidigt, så långt det är möjligt. Arbetsgruppens förslag är emellertid inte beroende av hur be‐ handlingen av summariska ärenden kommer att ordnas. Om reformen genomförs är det motiverat att planera den så att den träder i kraft samtidigt med nätverksrefor‐ men. Arbetsgruppen anser att man i den första fasen ska genomföra de nedläggningar av kanslier och sammanträdesplatser som är anhängiga i skrivande stund. Såsom anges ovan i kapitel 2.2.4 är dessa nedläggningarna av Egentliga Tavastlands tingsrätts kansli i Forssa, Päijänne‐Tavastlands tingsrätts kansli i Heinola, Satakunta tingsrätts kansli i Raumo och Egentliga Finlands tingsrätts kansli i Salo samt Kemi‐Torneå tingsrätts sammanträdesplats i Övertorneå och Mellersta Finlands tingsrätts sammanträdesplats i Äänekoski. Sammanträdesplatser bevaras dock i Raumo och Salo. Även andra verksamhetsställen som beslutades att läggas ned i reformen år 2010 kan enligt arbetsgruppens syn läggas ned enligt plan redan före genomförandet av den fö‐ reslagna reformen. Arbetsgruppen anser det vara viktigt att ett avgörande om huruvida reformen ska ge‐ nomföras görs snabbt, för att man ska kunna bedöma investeringsbehoven som förut‐ sätts av utvecklingen av arbetsmetoder (AIPA, användning av videohörande och vide‐ oupptagning) samt av lokaler och säkerhetsutrustning. Man bör kunna förutse refor‐ mens konsekvenser för kommande lokalprojekt så väl som möjligt. 100 AVVIKANDE MENING Jag är oense med arbetsgruppens majoritet beträffande följande delar av det som läggs fram i betänkandet. 1) Arbetsgruppen har i alternativet med 17 tingsrätter föreslagits att Vanda, Östra Ny‐ lands, Tusby och Hyvinge nuvarande tingsrätter sammanslås till Östra Nylands tingsrätt för de kommuner som hör till landskapet Nyland och att det huvudsakliga kansliet ska finnas i Vanda och en filial ska finnas i Hyvinge. Riihimäki, Hausjärvi och Loppis kom‐ muner, som hör till Hyvinge tingsrätt och ligger i landskapet Egentliga Tavastland, före‐ slås förflyttas till Tavastlands tingsrätt. Den nya tingsrätt som föreslås i Östra Nyland har ett befolkningsunderlag på 535 185 personer och är näst störst i landet, efter Helsingfors tingsrätt med ett befolkningsunderlag på 612 664 personer. Jag anser att en bättre lösning för att ordna domkretsarna för dessa tingsrätter är att de nuvarande tingsrätterna i Hyvinge och Tusby med kommuner som hör till dem bil‐ dar Mellersta Nylands tingsrätt med Hyvinge som kansliort. Riihimäki, Loppis och Hausjärvi ligger i landskapet Egentliga Tavastland och utgör en pendlingsregion till‐ sammans med Hyvinge och andra kommuner i mellersta Nyland. Landskapsgränsen har ingen större betydelse. Domkretsen blir förenlig med verksamhetsområdet för Mellersta Nylands rättshjälpsbyrå. Befolkningsunderlaget för den nya tingsrätten i mel‐ lersta Nyland beräknas vara 272 503 invånare. I fråga om befolkningsunderlag placerar sig tingsrätten på tionde plats av totalt 18 tingsrätter och är i samma storleksklass som Mellersta Finlands tingsrätt. I allmänhet är produktiviteten och den ekonomiska lön‐ samhet bättre i mellanstora tingsrätter än i stora och små. En tingsrätt med ett kansli är bättre än en tingsrätt med flera kanslier i fråga om ledning och en kostnadseffektiv verksamhet. Ordnandet av kanslifunktionerna och sammanträden för Mellersta Ny‐ lands nya tingsrätt i ämbetshuset i Hyvinge går problemfritt. Den nuvarande persona‐ len vid Tusby tingsrätt kan enkelt placeras till lokalerna i Hyvinge. Nya, lämpliga och säkra lokaler togs i bruk hösten 2013. Vanda tingsrätt och nuvarande Östra Nylands tingsrätt föreslås bilda en ny tingsrätt i Östra Nyland. Den nya tingsrättens befolk‐ ningsunderlag uppgår till 309 149 personer, vilket även är större än tingsrätternas ge‐ nomsnittliga folkmängd. 2) Som sin andra modell föreslår arbetsgruppen att det ska finnas endast 14 tingsrät‐ ter. Detta innebär att de nuvarande tingsrätterna i Norra Savolax, Södra Savolax och Norra Karelen sammanslås till en ny tingsrätt i östra Finland, vars centralort föreslås vara Kuopio och filialkansliorterna föreslås vara Joensuu och S:t Michel. Även i västra Finland föreslås att Södra Österbottens tingsrätt ska sammanslås med Österbottens och Mellersta Österbottens nuvarande tingsrätter och bilda en ny tingsrätt i Österbot‐ ten med Vasa som centralort samt Karleby och Seinäjoki som orter med filialkanslier. 101 Jag anser att de nuvarande tingsrätterna i Norra Savolax, med ett befolkningsunderlag på 248 430 personer, Södra Savolax med ett befolkningsunderlag på 152 518 personer och Norra Karelen med ett befolkningsunderlag på 165 445 personer är tillräckligt stora för att nå en kostnadseffektiv verksamhet. Var och en av dessa tingsrätter är även geografiskt omfattande. I modellen med 14 tingsrätter har den föreslagna tings‐ rätten i östra Finland ett befolkningsunderlag på 566 393 personer och är således den näst största i landet efter Helsingfors tingsrätt. Östra Finlands tingsrätt vore näst störst i Finland även regionalt efter Lapplands tingsrätt. Jag anser att en sammanslagning en‐ ligt förslaget inte är motiverad. På samma sätt anser jag att det i detta skede inte är motiverat att sammanslå Södra Österbottens tingsrätt, Österbottens tingsrätt och Mellersta Österbottens tingsrätt för att bilda Österbottens tingsrätt med ett befolkningsunderlag på 443 038 personer. Jag anser att Södra Österbottens tingsrätt, med ett befolkningsunderlag på 193 977 perso‐ ner är tillräckligt stor med hänsyn till verksamheten. Mellersta Österbottens tingsrätt, med ett befolkningsunderlag på 68 677 personer är liten med tanke på verksamheten, och därför är det motiverat att sammanslå den med Österbottens tingsrätt, med ett befolkningsunderlag på 249 061 personer. Minskningen av antalet tingsrätter bör i arrangemang som nu bereds begränsas till att antalet tingsrätter blir 18 i stället för det nuvarande 27. Ahti Penttinen 102 BILAGOR BILAGA 1: INKOMNA OCH AVGJORDA ÄRENDEN, BEHANDLINGSTID ÅR 2014 BILAGA 2: ANTAL ANSTÄLLDA ÅR 2014 BILAGA 3: ARBETSMÄNGD, VERKSAMHETSUTGIFTER OCH EKONOMI ÅR 2014 BILAGA 4: TINGSRÄTTERNAS DOMKRETSAR 1.1.2014 BILAGA 5: HOVRÄTTERNAS DOMKRETSAR 1.4.2014 BILAGA 6: TINGSRÄTTERNAS DOMKRETSAR I JORDRÄTTSÄRENDEN BILAGA 7: TINGSRÄTTERNAS DOMKRETSAR I FÖRETAGSSANERINGSÄRENDEN BILAGA 8 TINGSRÄTTERNAS DOMKRETSAR I UTSÖKNINGSBESVÄRSÄRENDEN BILAGA 9: TINGSRÄTTER SOM BEHANDLAR MILITÄRA RÄTTEGÅNGSÄRENDEN BILAGA 10: LANDSKAPEN 1.1.2014 BILAGA 11: POLISINRÄTTNINGSOMRÅDEN 1.1.2014 BILAGA 12: ÅKLAGARÄMBETENAS VERKSAMHETSOMRÅDEN OCH VERKSAMHETSSTÄLLEN 1.8.2014 BILAGA 13: UTSÖKNINGSVERKENS VERKSAMHETSOMRÅDEN OCH VERKSAMHETSSTÄLLEN 1.1.2013 BILAGA 14: RÄTTSHJÄLPSBYRÅERNAS VERKSAMHETSSTÄLLEN 1.1.2015 BILAGA 15: BROTTSPÅFÖLJDSOMRÅDEN, FÄNGELSER OCH SAMHÄLLSPÅFÖLJDSBYRÅERBILAGA 16: FOLKMÄNGD OCH BEFOLKNINGSPROGNOSER INOM OMRÅDET FÖR TINGSRÄTTERNAS DOMKRETSAR; TINGSRÄTTERNA NU OCH ENLIGT FÖRESLAGNA MODELLER BILAGA 17: KALKYL OM INKOMMANDE ÄRENDEN OCH BEHOV AV PERSONAL ENLIGT DE FÖRESLAGNA MODELLERNA (ENLIGT UPPGIFTER FÖR ÅR 2014 OCH 2015) BILAGA 18: ARBETSGRUPPENS FÖRSLAG TILL TINGSRÄTTERNAS DOMKRETSAR OCH VERKSAMHETSSTÄLLEN/MODELLEN MED 17 TINGSRÄTTER BILAGA 19: TINGSRÄTTSSPECIFIKA BESKRIVNINGAR/MODELLEN MED 17 TINGSRÄTTER BILAGA 20: ARBETSGRUPPENS FÖRSLAG TILL TINGSRÄTTERNAS DOMKRETSAR OCH VERKSAMHETSSTÄLLEN/MODELLEN MED 14 TINGSRÄTTER BILAGA 21: TINGSRÄTTSSPECIFIKA BESKRIVNINGAR/MODELLEN MED 14 TINGSRÄTTER BILAGA 22: SAMMANDRAG ÖVER ENKÄT SOM SKICKATS TILL TINGSRÄTTERNA BILAGA 23: FÖRESLAGNA DOMKRETSAR I JORDRÄTTSMÅL BILAGA 24: FÖRESLAGNA DOMKRETSAR I FÖRETAGSSANERINGSÄRENDEN OCH UTSÖKNINGSBESVÄRSÄRENDEN BILAGA 25: FÖRESLAGNA TINGSRÄTTER SOM HANDLÄGGER MILITÄRA RÄTTEGÅNGSÄRENDEN BILAGA 26: BERÄKNING AV LOKALBEHOV ENLIGT FÖRESLAGNA MODELLER 103 ÄRENDEN SOM INKOMMIT TILL TINGSRÄTTERNA 1.1-31.12.2014 Underrätt 769 708 750 758 761 757 723 715 764 747 731 736 725 713 726 729 702 706 707 748 763 766 717 771 730 742 768 Brottmål HELA LANDET Övr. straff Tvångsmedels- Bötesförvandlings- Jordrätts- Omfattande Sep. Summariska Skilsmässo- Övr. ansökn. Skuldsanering Företagssanering Konkurs- Utsöknings- Totalt rättsliga ärenden ärenden ärenden ärenden tvistemål säkringsåtg. ärenden ärenden ärenden ärenden 584 10 093 238 349 437 18 542 23 043 5 053 623 3 372 1 314 54 409 4 303 8 787 10 728 490 526 Ålands tr Egentl. Tavastlands tr Västra Nylands tr Birkalands tr Egentliga Finlands tr Åbo hovrätts domkrets Södrä Österbottens tr Mellersta Österbottens tr Mellersta Filands tr Österbottens tr Satakunta tr Vasa hovrätts domkrets Södra Karelens tr Södra Savolax tr Kymmenedalens tr Norra Karelens tr Norra Savolax tr Päijänne-Tavastlands tr Östra Finlands hovrätts domkrets Esbo tr Helsingfors tr Hyvinge tr Östra Nylands tr Tusby tr Vanda tr Helsingfors hovrätts domkrets Kajanalands tr Kemi -Torneå tr Lapplands tr Uleåborgs tr Ylivieska-Brahestad tr Rovaniemi hovrätts domkrets 351 1 273 1 640 5 450 5 088 13 802 1 619 513 2 993 1 202 2 187 8 514 1 436 1 487 1 908 1 496 2 450 1 968 10 745 2 193 7 299 1 011 802 1 031 2 846 15 182 887 697 1 274 2 332 976 6 166 27 76 175 406 298 982 116 52 282 105 134 689 85 113 150 129 188 222 887 219 466 98 53 92 194 1 122 62 48 98 280 135 623 19 92 175 728 669 1 683 214 61 339 254 202 1 070 299 151 250 204 262 216 1 382 499 2 352 107 225 130 518 3 831 70 94 231 375 51 821 9 264 260 1 046 878 2 457 241 80 376 189 396 1 282 209 280 288 272 546 398 1 993 573 2 125 177 133 222 462 3 692 146 211 262 499 186 1 304 86 101 187 58 58 63 57 120 98 98 78 43 121 71 181 273 799 898 2 222 199 65 325 203 344 1 136 201 170 217 195 363 308 1 454 622 2 457 271 188 219 459 4 216 107 134 247 461 116 1 065 3 11 14 14 42 6 8 7 12 33 10 4 3 10 16 6 49 13 59 4 2 4 7 89 2 7 4 8 4 25 969 8 893 11 425 32 385 32 454 86 126 11 060 3 313 17 058 7 934 14 286 53 651 7 465 9 057 11 585 8 512 17 529 13 679 67 827 15 592 45 829 9 662 6 176 9 473 15 962 102 694 4 264 4 566 7 559 16 421 6 329 39 139 89 414 690 1 787 1 646 4 626 556 172 888 431 737 2 784 408 422 634 491 696 701 3 352 1 072 2 419 510 356 567 873 5 797 213 217 326 918 309 1 983 153 522 568 1 872 1 928 5 043 732 318 1 086 600 744 3 480 501 738 824 833 930 885 4 711 876 3 106 484 385 516 1 133 6 500 436 439 731 1 148 555 3 309 2 81 136 522 373 1 114 215 48 179 70 229 741 122 121 277 138 244 253 1 155 158 273 203 109 89 175 1 007 109 88 273 455 111 1 036 1 67 89 157 23 45 37 105 32 13 48 59 152 59 75 134 16 59 75 9 67 114 287 297 774 133 34 132 105 144 548 68 73 95 64 131 142 573 189 527 92 55 103 140 1 106 34 40 70 167 60 371 11 164 105 280 58 84 55 197 72 123 53 248 120 174 131 425 58 106 164 1 711 11 952 15 467 45 527 44 838 119 495 15 091 4 656 23 747 11 287 19 507 74 288 10 908 12 679 16 231 12 357 23 583 18 890 94 648 22 185 67 161 12 619 8 484 12 446 22 998 145 893 6 330 6 541 11 227 23 272 8 832 56 202 BILAGA 1 ÄRENDEN SOM AVGJORTS I TINGSRÄTTERNA 1.1-31.12.2014 Underrätt HELA LANDET 769 708 750 758 761 757 723 715 764 747 731 736 725 713 726 729 702 706 707 748 763 766 717 771 730 742 768 Ålands tr Egentl. Tavastlands tr Västra Nylands tr Birkalands tr Egentliga Finlands tr Åbo hovrätts domkrets Södrä Österbottens tr Mellersta Österbottens tr Mellersta Filands tr Österbottens tr Satakunta tr Vasa hovrätts domkrets Södra Karelens tr Södra Savolax tr Kymmenedalens tr Norra Karelens tr Norra Savolax tr Päijänne-Tavastlands tr Östra Finlands hovrätts domkrets Esbo tr Helsingfors tr Hyvinge tr Östra Nylands tr Tusby tr Vanda tr Helsingfors hovrätts domkrets Kajanalands tr Kemi -Torneå tr Lapplands tr Uleåborgs tr Ylivieska-Brahestad tr Rovaniemi hovrätts domkrets Övr. straffrättsliga Brottmål Brottmål ärenden Prövning i Kundlösningar Beh. avg. sak 48 013 6 233 4 134 249 1072 1465 4783 4384 11953 1447 464 2608 1087 2110 7716 1288 1376 1730 1414 2131 1815 9754 1666 6192 890 701 1001 2540 12990 735 648 1070 2301 846 5600 78 112 136 778 472 1576 129 49 298 105 132 713 115 114 117 108 156 187 797 300 1638 96 85 129 267 2515 180 103 137 136 76 632 22 79 172 348 292 913 162 55 262 89 132 700 80 99 154 123 180 174 810 223 477 94 56 80 188 1118 47 44 93 277 132 593 Övr. straffrättsliga Tvångsmede Tvångsmede Bötesförvand Jordrättsären Omfattande Sep. Skilsmässoär Övr. ansökn. Skuldsanerin Företagss Konkursären Utsökningsär ärenden lsärenden lsärenden lingsärenden den tivstemål säkringsåtg. Summariska enden Ärenden g anering den enden Totalt Prövning i Beh. avg. sak Beh. avg. 204 7 094 112 10 728 651 10 513 216 360 517 18 325 22 532 4 814 653 3 489 1 347 499 575 5 48 19 72 5 25 3 1 34 4 1 3 1 24 33 6 12 2 1 4 18 43 4 6 8 4 22 16 69 98 653 444 1280 162 67 311 147 175 862 203 139 273 202 184 190 1191 369 1926 92 184 97 454 3122 61 75 109 356 38 639 4 3 7 1 1 4 6 3 1 1 1 6 2 1 3 90 90 9 264 260 1 046 878 2 457 241 80 376 189 396 1 282 209 280 288 272 546 398 1 993 573 2 125 177 133 222 462 3 692 146 211 262 499 186 1 304 114 113 227 51 51 63 67 130 114 114 80 49 129 58 190 251 745 893 2 137 229 64 340 199 325 1 157 161 190 248 192 327 330 1 448 602 2 489 296 204 236 865 4 692 92 159 247 453 128 1 079 3 6 15 15 39 5 1 5 7 9 27 11 6 4 11 13 5 50 15 43 3 3 4 6 74 2 3 4 12 5 26 1 007 9 452 11 756 32 604 33 503 88 322 12 737 3 547 17 780 7 451 15 738 57 253 6 955 9 246 11 612 8 926 17 932 14 137 68 808 16 656 47 118 10 185 6 318 9 708 15 707 105 692 4 435 4 932 8 254 16 394 6 427 40 442 71 463 653 1 816 1 549 4 552 537 192 841 407 766 2 743 389 450 564 492 718 727 3 340 1 046 2 325 496 356 544 901 5 668 213 227 334 916 332 2 022 143 507 559 1 776 1 849 4 834 706 306 1 078 573 737 3 400 511 719 955 863 890 831 4 769 839 3 132 463 387 475 1 143 6 439 446 411 543 1 136 554 3 090 2 89 124 503 344 1 062 213 50 130 51 222 666 120 112 291 114 245 239 1 121 181 300 195 69 96 170 1 011 98 86 218 459 93 954 1 73 77 151 25 44 23 92 36 14 55 61 166 54 98 152 35 57 92 8 75 116 263 325 787 161 42 146 116 135 600 84 81 101 77 152 157 652 188 511 90 56 83 130 1 058 46 41 72 176 57 392 8 185 104 297 61 85 45 191 78 129 64 271 112 173 133 418 65 105 170 1 672 12 489 15 601 45 640 45 264 120 666 16 734 4 917 24 287 10 605 20 950 77 493 10 247 12 876 16 341 12 809 23 727 19 339 95 339 22 832 68 559 13 079 8 553 12 679 23 099 148 801 6 505 6 940 11 619 23 334 8 878 57 276 BILAGA 1 PROCENTUELL FÖRANDRING I ANTALET ÄRENDEN SOM INKOMMIT TILL TINGSRÄTTERNA; ÅR 2014 JÄMFÖRT MED ÅR 2013 1.1. - 31.12. Underrätt 769 708 750 758 761 757 723 715 764 747 731 736 725 713 726 729 702 706 707 748 763 766 717 771 730 742 768 HELA LANDET Antal, ändr. Ålands tr Egentl. Tavastlands tr Västra Nylands tr Birkalands tr Egentliga Finlands tr Åbo hovrätts domkrets Södrä Österbottens tr Mellersta Österbottens tr Mellersta Filands tr Österbottens tr Satakunta tr Vasa hovrätts domkrets Södra Karelens tr Södra Savolax tr KymmeNedalens tr Norra Karelens tr Norra Savolax tr Päijänne-Tavastlands tr Östra Finlands hovrätts doMkrets Esbo tr Helsingfors tr Hyvinge tr Östra Nylands tr Tusby tr Vanda tr Helsingfors hovrätts domkrets Kajanalands tr Kemi -Torneå tr Lapplands tr Uleåborgs tr Ylivieska-Brahestad tr Rovaniemi hovrätts domkrets Brottmål -2 % -922 -7 % 6% 5% -7 % 9% 1% 2% -6 % 10 % -14 % 0% 1% -2 % -12 % 12 % -9 % -3 % -7 % -4 % 29 % -8 % -5 % 8% -11 % 1% -2 % -5 % -12 % -2 % -10 % -1 % -7 % Övr. straff Tvångsmedels- Bötesförvandlings- Jordrätts- Omfattande Sep. Summariska Skilsmässo- Övr. ansökn. Skuldsanering Företagssanering Konkurs- Utsöknings- Totalt rättsliga ärenden ärenden ärenden ärenden tvistemål säkringsåtg. ärenden ärenden ärenden ärenden -5 % -12 % 4% -13 % 3% -5 % -19 % 2% 4% 6% -10 % -5 % 7% -14 % -203 -1 163 402 -86 322 -12 -79 982 357 869 281 -69 -181 82 -80 305 17 % 6% -36 % 18 % -6 % 33 % 20 % -47 % 22 % -2 % -11 % -27 % -5 % -36 % 9% -50 % -19 % -13 % -15 % -32 % -24 % -16 % 2% -7 % -11 % 6% 120 % -17 % 7% 6% 14 % 1% -12 % 15 % -15 % 11 % -5 % -46 % -20 % 1% -1 % -3 % 10 % 12 % 12 % -16 % 13 % -26 % 0% -12 % 12 % -26 % -16 % 9% 14 % -13 % 1% -15 % 2% -11 % 10 % -19 % 2% -25 % 5% -25 % -18 % 4% 4% -8 % 5% -6 % 8% -14 % -26 % 3% -5 % -10 % 200 % -17 % 5% 4% -1 % -28 % -13 % -42 % -36 % 21 % -4 % -100 % -22 % -9 % 9% 17 % -21 % -18 % -3 % -19 % 5% 1% 60 % -21 % 12 % -5 % 32 % -8 % -3 % -6 % -15 % 18 % -7 % 12 % -2 % 133 % -16 % 8% 8% 6% 7% -14 % 24 % -13 % 6% 20 % 21 % 200 % -25 % -3 % -6 % 7% 61 % -1 % 25 % -19 % -8 % -8 % 2% 12 % 3% 106 % -21 % 4% 0% 10 % 17 % -13 % 13 % -16 % -23 % 15 % -13 % 15 % 43 % -17 % 10 % -14 % 16 % -24 % -11 % 11 % -13 % -8 % -19 % -11 % -20 % 4% -20 % -20 % -10 % -2 % 12 % -17 % -17 % -4 % 3% 13 % -17 % -25 % -18 % 11 % -16 % 2% -13 % -3 % -14 % -22 % -6 % -55 % -25 % -3 % -2 % 8% 30 % -12 % -21 % -8 % -45 % -1 % -28 % 6% 45 % -17 % -9 % 3% 7% -28 % -15 % -2 % -14 % -13 % -11 % -4 % -10 % -33 % -19 % -3 % 10 % 20 % -12 % -7 % -15 % -10 % -16 % -6 % -24 % -3 % -16 % -19 % -1 % -3 % 9% -18 % -10 % 2% -15 % -4 % -2 % 44 % 4% 18 % -13 % 12 % -12 % -5 % -2 % -8 % -7 % -8 % -5 % 8% 5% 16 % -16 % 8% 0% -10 % -21 % 6% 16 % -12 % 1% -31 % -9 % 11 % 100 % -13 % 4% 11 % 8% -12 % -10 % -39 % -17 % 7% -85 % -13 % -4 % -19 % 106 % -11 % -1 % -20 % -16 % -20 % -17 % 6% 27 % 25 % 8% -14 % -20 % -10 % 1% 14 % -2 % 133 % -18 % -4 % 31 % 6% 22 % 3% -13 % -11 % -7 % 9% 14 % 3% 5% -16 % 3% 7% 5% -15 % 4% 4% -11 % -3 % -4 % -12 % 11 % -33 % -24 % 8% -8 % 35 % -13 % -18 % 4% -5 % 42 % -4 % -13 % -27 % -6 % 25 % 26 % -9 % -20 % 21 % 12 % 32 % -4 % 30 % -43 % -20 % 2% 32 % 54 % -71 % -23 % -18 % -12 % -8 % -2 % 7% -43 % -26 % -1 % 5% 7% 11 % -6 % 38 % -20 % 8% -67 % 22 % 7% 33 % -19 % -13 % 34 % -2 % 25 % -14 % 0% -10 % 12 % -2 % 11 % -29 % -24 % -3 % 15 % 19 % -31 % -7 % 11 % -18 % BILAGA 1 BEHANDLINGSTID 1.1-31.12.2014 I AVGJORDA ÄRENDEN Underrätt Brottmål HELA LANDET Övr. straff Tvångsmedels- JordrättsOmfattande Sep. Summariska Skilsmässo- Övr. ansökn. Skuldsanering Företagssanering Konkurs- Utsöknings- Samtliga tvistemålsförfaranden rättsliga ärenden ärenden ärenden tvistemål säkringsåtg. ärenden ärenden ärenden ärenden Medelvärde Skriftlig beredn. Offentliga förh. tot. 4,1 2,2 2,1 6,7 10,1 3,0 2,5 8,1 2,4 5,8 6,6 8,3 3,5 3,0 2,8 10,6 769 708 750 758 761 Ålands tr Egentl. Tavastlands tr Västra Nylands tr Birkalands tr Egentliga Finlands tr 6,7 3,4 3,8 3,3 3,4 1,5 1,6 2,1 1,2 4,3 3,0 1,7 2,5 1,3 1,0 757 723 715 764 747 Åbo hovrätts domkrets Södrä Österbottens tr Mellersta Österbottens tr Mellersta Filands tr Österbottens tr Satakunta tr 3,5 2,2 3,4 3,3 4,5 2,7 2,4 5,9 1,6 1,3 1,3 1,9 1,3 2,0 1,3 0,6 2,2 1,6 731 736 725 713 726 729 Vasa hovrätts domkrets Södra Karelens tr Södra Savolax tr KymmeNedalens tr Norra Karelens tr Norra Savolax tr Päijänne-Tavastlands tr 3,1 2,5 3,8 2,4 1,9 3,6 2,3 2,5 2,4 1,6 1,4 0,8 1,5 1,0 1,4 0,9 0,9 2,5 1,1 1,5 1,4 702 706 707 748 763 766 Östra Finlands hovrätts doMkrets Esbo tr Helsingfors tr Hyvinge tr Östra Nylands tr Tusby tr Vanda tr 2,8 5,6 8,4 3,3 3,9 3,9 4,3 1,3 2,6 2,9 1,1 2,1 1,3 1,7 1,5 1,1 4,1 2,8 1,4 1,9 0,9 717 771 730 742 768 Helsingfors hovrätts domkrets Kajanalands tr Kemi -Torneå tr Lapplands tr Uleåborgs tr Ylivieska-Brahestad tr 6,3 3,3 3,9 4,4 4,9 3,2 2,3 0,9 1,5 1,7 3,0 1,7 3,0 0,9 0,9 1,7 0,9 2,3 Rovaniemi hovrätts domkrets 4,2 2,3 1,1 7,0 4,8 5,9 7,7 7,7 6,8 5,8 6,3 5,3 5,3 10,2 8,2 9,4 11,3 7,3 9,2 7,1 7,5 1,0 1,3 2,6 2,8 2,3 2,1 2,3 1,8 2,3 8,4 8,2 8,3 8,0 8,1 2,5 2,3 2,6 2,7 2,4 10,9 5,4 7,8 4,7 5,1 1,0 7,6 7,0 9,7 6,6 11,1 7,0 2,4 1,7 4,6 2,0 2,5 3,5 2,1 3,8 2,1 1,9 1,6 2,9 8,1 7,9 8,1 8,3 8,0 8,3 2,5 1,8 1,6 2,7 2,5 2,0 5,3 5,7 4,4 8,0 6,3 5,1 7,7 8,9 10,3 7,6 5,0 9,9 5,7 2,7 3,4 7,0 2,4 3,0 2,8 1,7 2,6 2,4 1,8 1,9 1,8 1,7 1,5 8,2 8,0 8,1 7,9 8,3 8,3 7,7 2,3 1,8 2,1 2,4 1,6 2,1 2,0 5,9 5,5 6,2 6,2 5,9 6,1 5,8 7,8 10,5 12,3 6,1 10,9 6,9 20,6 3,3 3,6 2,3 6,5 9,1 2,2 1,2 1,8 2,1 4,8 1,7 1,8 2,1 2,1 8,0 7,9 8,2 8,1 8,2 8,1 8,5 2,0 3,1 2,6 2,2 3,2 2,6 2,1 6,0 6,4 5,4 4,9 11,8 5,4 5,1 6,1 6,3 6,1 7,8 8,4 8,8 8,5 6,1 6,1 7,5 3,6 2,8 2,8 12,8 7,6 7,7 13,3 6,6 10,1 2,9 0,9 3,0 6,2 4,7 3,0 3,2 1,4 1,8 1,9 2,3 2,4 8,2 7,8 8,2 8,1 8,4 8,0 2,6 1,9 2,2 2,5 2,5 4,5 5,9 5,7 6,8 6,7 5,4 6,6 6,2 8,2 7,3 5,2 8,6 7,0 4,6 2,6 8,8 4,1 2,1 8,2 2,7 6,0 5,9 6,8 6,4 7,7 6,3 10,2 7,7 4,9 3,6 7,5 6,2 9,0 6,2 7,3 4,7 8,3 5,8 9,1 12,2 9,8 9,5 10,7 7,5 9,1 6,3 8,3 8,8 5,8 7,4 5,5 7,8 9,5 6,8 2,4 4,1 4,6 4,2 3,2 4,6 4,0 4,0 1,9 5,0 3,1 2,3 5,1 2,8 3,7 3,1 2,6 2,8 2,4 2,8 2,6 2,5 2,7 2,3 2,7 12,3 9,2 10,8 8,6 9,0 2,6 4,0 2,6 2,4 2,3 3,2 2,5 3,9 2,4 2,3 2,1 3,1 9,2 7,9 9,7 7,7 11,1 9,8 3,0 2,9 2,4 2,4 2,2 2,3 2,1 2,9 2,8 2,2 2,3 2,1 2,1 2,0 9,0 9,0 10,2 8,5 6,3 10,4 6,9 2,3 2,8 5,2 2,2 2,6 2,6 3,3 2,2 2,6 4,9 2,1 2,3 2,5 3,1 8,5 12,6 16,5 6,8 12,3 9,1 11,6 3,9 1,9 2,3 2,7 2,9 3,0 3,6 1,8 2,2 2,4 2,7 2,9 13,4 8,5 9,0 16,2 8,2 10,2 2,7 2,5 10,1 BILAGA 1 702 706 707 708 713 715 717 723 725 726 729 730 731 736 742 747 748 750 757 758 761 763 764 766 768 769 771 4 4 5 1 3 2 3 2 5 3 5 6 5 3 6 2 4 1 2 1 1 4 2 4 6 1 6 Esbo tr Helsingfors tr Hyvinge tr Egentl. Tavastlands tr Norra Karelens tr Mellersta Finlands tr Kajanalands tr Mellersta Österbottens tr Kymmenedalens tr Norra Savolax tr Päijänne-Tavastlands tr Lapplands tr Södra Karelens tr Södra Savolax tr Uleåborgs tr Satakunta tr Östra Nylands tr Västra Nylands tr Södra Österbottens tr Birkalands tr Egentliga Finlands tr Tusby tr Österbottens tr Vanda tr Ylivieska-Brahestad tr Ålands tr Kemi -Torneå tr UM Tot. 508,1 25,1 96,5 11,8 11,4 11,7 21,2 6,1 6,0 14,0 24,3 17,0 13,3 11,5 13,8 24,7 16,7 7,7 13,0 12,8 37,0 40,6 12,6 14,6 25,8 7,0 4,5 7,3 0,8 1,0 0,8 1,3 1,0 1,0 1,0 6,9 136,4 5,2 17,6 3,5 3,4 3,0 6,2 2,4 1,9 4,2 7,0 5,5 3,5 4,0 4,0 7,0 5,0 2,0 5,0 4,2 11,0 11,3 3,5 3,7 5,9 3,0 2,0 1,6 997,1 42,2 182,8 24,6 20,8 26,5 43,7 12,7 12,9 34,3 47,8 39,7 23,3 25,1 25,5 50,7 35,8 12,7 24,3 28,2 76,4 81,0 21,9 26,4 38,3 18,8 5,9 14,6 266,3 9,8 54,0 5,8 5,2 7,0 10,3 4,0 3,0 9,0 11,8 11,0 6,5 7,0 6,0 9,5 10,6 4,2 8,0 8,0 21,4 22,9 5,2 7,6 10,0 4,6 1,1 3,0 1 914,9 82,3 351,0 45,6 40,8 48,2 81,4 25,2 23,8 61,5 90,9 74,2 47,6 47,6 50,3 91,9 68,2 26,5 50,4 54,1 146,6 157,2 43,2 53,1 80,0 33,4 13,4 26,5 466,4 21,3 84,1 10,0 10,7 11,4 20,0 6,1 6,0 14,0 20,8 17,0 12,1 11,2 12,9 23,0 15,2 5,8 12,0 12,8 36,9 40,6 10,6 14,0 21,0 7,0 4,0 6,0 0,8 1,0 0,8 1,3 1,0 1,0 1,0 6,9 Trfiskal 130,9 5,2 16,6 3,0 3,4 3,0 5,0 1,7 1,9 4,2 6,8 5,5 3,0 4,0 4,0 6,0 5,0 2,0 5,0 4,2 11,0 11,3 3,0 3,7 5,9 3,0 2,0 1,6 Not Domare Kansli Fasta tjänster (i årsv) Not Domare Trfiskal Årsverken sammanlagt (i årsv) FÖRVERKLIGADE ÅRSVERKEN VID TINGSRÄTTERNA 2014 943,7 39,3 167,2 23,3 20,1 25,5 41,6 12,2 11,9 33,8 46,1 39,3 21,7 24,0 24,7 46,4 35,2 12,2 22,7 27,9 73,2 80,0 19,9 25,1 33,9 17,1 5,9 13,7 Kansli 258,0 9,0 53,6 5,6 5,0 7,0 8,5 4,0 3,0 9,0 11,5 11,0 5,7 6,0 6,0 9,5 10,6 4,0 7,0 8,0 20,9 22,4 5,0 7,0 10,0 4,6 1,0 3,0 UM 1 805,8 74,8 321,4 41,9 39,2 46,9 75,1 24,0 22,8 61,0 85,2 73,8 43,4 45,2 48,6 84,9 66,0 24,0 46,7 53,9 142,8 155,7 38,5 50,6 70,7 31,7 12,9 24,3 Tot. 0,5 1,3 2,0 0,7 4,9 0,2 1,2 0,2 0,8 1,8 1,5 1,9 1,0 3,5 41,8 3,8 12,4 1,8 0,7 0,2 1,3 Domare 0,0 Trfiskal Visstidsanst. ( i årsv) Not 0,5 1,0 0,5 0,2 1,2 0,8 1,0 0,5 5,6 0,9 53,4 2,9 15,7 1,3 0,8 1,0 2,2 0,5 1,0 0,5 1,8 0,4 1,6 1,1 0,8 4,3 0,7 0,5 1,7 0,3 3,2 1,0 2,0 1,3 4,4 1,7 Kansli UM 0,1 0,4 0,5 0,3 0,6 0,2 1,0 0,8 1,0 0,3 1,8 8,3 0,8 0,4 0,2 0,2 109,1 7,5 29,6 3,8 1,6 1,2 6,3 1,3 1,0 0,5 5,7 0,4 4,2 2,4 1,7 7,0 2,2 2,5 3,7 0,3 3,8 1,5 4,7 2,5 9,3 1,7 0,6 2,3 Tot. vt 1 914,9 82,3 351,0 45,6 40,8 48,2 81,4 25,2 23,8 61,5 90,9 74,2 47,6 47,6 50,3 91,9 68,2 26,5 50,4 54,1 146,6 157,2 43,2 53,1 80,0 33,4 13,4 26,5 TOTALT ÅRSV BILAGA 2 TINGSRÄTTERNAS ARBETSVOLYM, ÅRSVERKEN, VERKSAMHETUTGIFTER, PRODUKTIVITET OCH LÖNSAMHET 2014 *) Arbetsvolym= antal avgjorda ärenden vägt enligt arbetsvolym. Siffran har uträknats genom att proportionera de avgjorda ärendena i olika ärendegrupper enligt deras karaktär och kravnivå. 1) Arbetsvolym (* Antal årsverken Verksamhetsutgifter (BS inkl. gemensamt ansv.omrProduktivitet Lönsamhet TR Underrätt kod Totalt 1 1 1 1 1 769 708 750 758 761 Åland Egentliga Tavastland Västra Nyland Birkaland Egentliga Finland Åbo hovrätts domkrets 2 2 2 2 2 757 723 715 764 747 Södra Österbotten Mellersta Österbotten Mellersta Finland Österbotten Satakunta Vasa hovrätts domkrets 3 3 3 3 3 3 731 736 725 713 726 729 Södra Karelen Södra Savolax Kymmenedalen Norra Karelen Norra Savolax Päijänne‐Tavastland Östra Finlands hovrätts domkrets 4 4 4 4 4 4 702 706 707 748 763 766 Esbo Helsingfors Hyvinge Östra Nyland Tusby Vanda Helsingfors hovrätts domkrets 6 6 6 6 6 717 771 730 742 768 Kajanaland Kemi‐Torneå Lappland Uleåborg Ylivieska‐Brahestad Rovaniemi hovrätts domkrets Samtliga sammanlagt Uppsk. Förverkligat Avv. Uppsk. Förverkligat Avv. 239 542 220 735 ‐8 % 1 881 1 915 1 085 4 712 6 388 20 288 18 951 51 424 6 657 2 191 10 223 5 524 8 039 32 634 5 573 5 834 6 134 5 671 11 628 8 225 43 064 10 201 47 654 5 171 3 102 5 148 14 219 85 494 2 620 3 232 5 624 11 193 4 258 26 926 239 542 2) Uppsk. Förverkligat Avv. Uppsk. Förverkligat Avv. Uppsk. Förverkligat Avv. 34 138 790 500 139 533 553 0,5 % 127 115 ‐9 % 579 632 9 % 1) Ålands tingsrätt har två årsverken i förvaltningsdomstolsärenden (ingår i totala antalet för hela landet). 2) Sammanlagt innehåller antalet även utgifter som bokats för det gemensamma ansvarsområdet 1 043 ‐4 % 11,0 11,4 0 886 400 898 810 4 969 5 % 40,2 40,8 1 2 995 900 3 036 899 5 873 ‐8 % 50,0 50,4 0 3 798 700 3 775 204 19 942 ‐2 % 143,5 146,6 3 10 557 100 10 460 988 18 937 0 % 154,5 157,2 3 10 731 100 10 869 528 50 764 ‐1 % 399,2 406,3 7 28 969 200 29 041 427 6 782 2 % 54,1 54,1 0 4 177 900 4 153 433 1 884 ‐14 % 23,0 23,8 1 1 639 500 1 656 391 9 924 ‐3 % 78,7 81,4 3 5 715 900 5 892 780 5 170 ‐6 % 51,7 53,1 1 3 877 800 3 905 629 7 816 ‐3 % 67,5 68,2 1 4 829 900 4 848 996 31 576 ‐3 % 275,0 280,6 6 20 241 000 20 457 229 4 666 ‐16 % 46,0 47,6 2 3 174 700 3 200 588 5 524 ‐5 % 49,8 50,3 1 3 523 100 3 528 810 6 687 9 % 60,6 61,5 1 4 629 500 4 636 951 5 626 ‐1 % 48,5 48,2 0 3 369 100 3 234 034 9 156 ‐21 % 88,7 90,9 2 6 386 600 6 589 622 7 721 ‐6 % 74,5 74,2 0 5 430 200 5 426 454 39 380 ‐9 % 368,1 372,6 5 26 513 200 26 616 459 10 013 ‐2 % 77,0 82,3 5 5 661 200 5 859 834 37 726 ‐21 % 349,0 351,0 2 27 076 500 27 136 292 4 749 ‐8 % 45,3 45,6 0 3 166 000 3 273 405 3 422 10 % 26,0 26,5 1 1 862 700 1 901 098 4 816 ‐6 % 41,3 43,2 2 2 974 000 2 948 943 11 970 ‐16 % 78,1 80,0 2 5 947 800 5 849 637 72 696 ‐15 % 616,6 628,6 12 46 688 200 46 969 208 3 050 16 % 24,5 25,2 1 1 713 600 1 692 416 2 987 ‐8 % 26,0 26,5 1 2 149 100 2 169 003 5 672 1 % 47,4 47,6 0 3 592 400 3 586 784 11 105 ‐1 % 89,6 91,9 2 6 387 900 6 445 856 3 506 ‐18 % 33,0 33,4 0 2 535 900 2 554 783 26 320 ‐2 % 220,5 224,7 4 16 378 900 16 448 842 220 735 ‐8 % 1881,3 1 914,9 34 138 790 500 139 533 553 1,4 % 1,4 % ‐0,6 % ‐0,9 % 1,3 % 0,2 % ‐0,6 % 1,0 % 3,1 % 0,7 % 0,4 % 1,1 % 0,8 % 0,2 % 0,2 % ‐4,0 % 3,2 % ‐0,1 % 0,4 % 3,5 % 0,2 % 3,4 % 2,1 % ‐0,8 % ‐1,7 % 0,6 % ‐1,2 % 0,9 % ‐0,2 % 0,9 % 0,7 % 0,4 % 0,5 % 99 117 128 141 123 129 123 95 130 107 119 119 121 117 101 117 131 110 117 132 137 114 119 125 182 139 107 124 119 125 129 122 127 91 122 117 136 120 125 125 79 122 97 115 113 98 110 109 117 101 104 106 122 107 104 129 111 150 116 121 113 119 121 105 117 115 ‐8 % 4 % ‐9 % ‐4 % ‐2 % ‐3 % 2 % ‐17 % ‐6 % ‐9 % ‐4 % ‐5 % ‐19 % ‐6 % 8 % 0 % ‐23 % ‐5 % ‐10 % ‐8 % ‐22 % ‐9 % 8 % ‐11 % ‐18 % ‐17 % 13 % ‐9 % 0 % ‐3 % ‐19 % ‐4 % ‐9 % 817 636 595 520 566 563 628 748 559 702 601 620 570 604 755 594 549 660 616 555 568 612 601 578 418 546 654 665 639 571 596 608 579 862 611 643 525 574 572 612 879 594 755 620 648 686 639 693 575 720 703 676 585 719 689 556 612 489 646 555 726 632 580 729 625 632 5 % ‐4 % 8 % 1 % 1 % 2 % ‐2 % 18 % 6 % 8 % 3 % 4 % 20 % 6 % ‐8 % ‐3 % 31 % 6 % 10 % 5 % 27 % 13 % ‐8 % 6 % 17 % 18 % ‐15 % 9 % ‐1 % 2 % 22 % 3 % 9 % BILAGA 3 BILAGA 4 Ip Utsjoki Ip Inari Ip Kittilä K Sodankylä K Rovaniemi Ip Kemijärvi Ip Ylitornio Ip Tornio K Kuusamo K Kemi Ip Pudasjärvi K Oulu Ip Suomussalmi K Raahe Ip Kuhmo K Kajaani K Ylivieska K Kokkola Ip Pietarsaari Ip Nurmes K Iisalmi Ip Kauhava K Vaasa K Kuopio Ip Alajärvi K Seinäjoki Ip Äänekoski K Joensuu Ip Alavus Ip Kauhajoki Ip Kristiinankaupunki Ip Pieksämäki K Varkaus K Jyväskylä K Savonlinna K Pori K Mikkeli K Tampere K Heinola K Rauma K Imatra K Hämeenlinna K Lahti K Forssa Ip Uusikaupunki K Turku K Kouvola K Hyvinkää K Kotka K Järvenpää K Salo K Lohja K Vantaa K Espoo K Helsinki K Maarianhamina Ip Kemiönsaari K Raasepori K Porvoo K Lappeenranta BILAGA 5 Lapin Ko Kemi-Tornion Ko Oulun Ko Kainuun Ko Ylivieska-Raahen Ko Keski-Pohjanmaan Ko Pohjois-Savon Ko Pohjanmaan Ko Pohjois-Karjalan Ko Etelä-Pohjanmaan Ko Keski-Suomen Ko Etelä-Savon Ko Pirkanmaan Ko Satakunnan Ko Etelä-Karjalan Ko Päijät-Hämeen Ko Kanta-Hämeen Ko Kymenlaakson Ko Varsinais-Suomen Ko Hyvinkään Ko Tuusulan Ko Itä-Uudenmaan Ko Ahvenanmaan Ko Länsi-Uudenmaan Ko Vantaan Ko Espoon Ko Helsingin Ko © Karttakeskus 2015 BILAGA 6 Lapin ko Mo Oulun ko Mo Pohjanmaan ko Mo Pohjois-Savon ko Mo Kanta-Hämeen ko Mo Etelä-Savon ko Mo Varsinais-Suomen ko Mo Vantaan ko Mo © Karttakeskus 2015 BILAGA 7 Lapin Ko Oulun Ko Ys Pohjanmaan Ko Ys Pohjois-Karjalan Ko Ys Keski-Suomen Ko Ys Pohjois-Savon Ko Ys Pirkanmaan Ko Ys Satakunnan Ko Ys Etelä-Karjalan Ko Ys Päijät-Hämen Ko Ys Varsinais-Suomen Ko Ys Espoon Ko Ys Helsingin Ko Ys Ahvenanmaan Ko Ys © Karttakeskus 2015 BILAGA 8 Lappi ko Uo Oulu ko Uo Pohjanmaa ko Uo Keski-Suomi ko Uo Pohjois-Savo ko Uo Satakunta ko Uo Pirkanmaa ko Uo Päijät-Häme ko Uo Etelä-Karjala ko Uo Varsinais-Suomi ko Uo Vantaa ko Uo Ahvenanmaan Ko Uo Espoo ko Uo Helsinki ko Uo © Karttakeskus 2015 BILAGA 9 Lapin Ko Kainuun Ko Pohjois-Savon Ko Pohjanmaan Ko Pohjois-Karjalan Ko Keski-Suomen Ko Pirkanmaan Ko Satakunnan Ko Etelä-Karjalan Ko Päijät-Hämeen Ko Kanta-Hämeen Ko Kymenlaakson Ko Varsinais-Suomen Ko Länsi-Uudenmaan Ko Helsingin Ko © Karttakeskus 2015 BILAGA 10 Lappi Åland Södra Karelen Södra Österbotten Södra Savolax Kajanaland Egentliga Tavastland Mellersta Österbotten Mellersta Finland Kymmenedalen Lappland Birkaland Österbotten Norra Karelen Norra Österbotten Norra Savolax Päijänne-Tavastland Satakunta Nyland Egentliga Finland Pohjois-Pohjanmaa Kainuu Keski-Pohjanmaa Pohjois-Savo Pohjanmaa Pohjois-Karjala Etelä-Pohjanmaa Keski-Suomi Etelä-Savo Pirkanmaa Satakunta Etelä-Karjala Päijät-Häme Kanta-Häme Kymenlaakso Varsinais-Suomi Ahvenanmaa Uusimaa © Karttakeskus 2015 BILAGA 11 Lappi Huvudpolisstationer (11 st) Helsingfors Esbo Vanda Åbo Lahtis Kouvola Vasa Tammerfors Kuopio Uleåborg Rovaniemi Oulu Pohjanmaa Itä-Suomi Sisä-Suomi Lounais-Suomi Häme Kaakkois-Suomi Itä-Uusimaa Ahvenanmaa Länsi-Uusimaa Helsinki © Karttakeskus 2015 BILAGA 12 Inari (pt) Sodankylä (pt) Rovaniemi Kuusamo (pt) Kemi (pt) Oulu (pt) Raahe (pt) Kajaani (pt) Ylivieska (pt) Kokkola (pt) Iisalmi (pt) Vaasa Kuopio (pt) Seinäjoki (pt) Joensuu (pt) Jyväskylä (pt) Pori (pt) Mikkeli Tampere Rauma (pt) Hämeenlinn (pt) Lahti (pt) Kouvola Lappeenran (pt) Turku Järvenpää (pt) Lohja (pt) Maarianhamina Kotka (pt) Vantaa Porvoo (pt) Espoo Helsinki Raasepori (pt) © Karttakeskus 2015 BILAGA 13 Lappi UV Länsi-Pohja UV Oulun seutu UV Kainuu UV Raahen seutu UV Pohjois-Savo UV Keski-Pohjanmaa ja Pohjanmaa UV Pohjois-Karjala UV Etelä-Pohjanmaa UV Keski-Suomi UV Etelä-Savo UV Pirkanmaa UV Satakunta UV Etelä-Karjala UV Päijät-Häme UV Kanta-Häme UV Kymenlaakso UV Varsinais-Suomi UV Itä- ja Keski-Uusimaa UV Åland UV Länsi-Uusimaa UV Helsinki UV © Karttakeskus 2015 BILAGA 14 Utsjoki Inari Enontekiö Muonio Kittilä Sodankylä Kolari Pello Rovaniemi Kemijärvi Ylitornio Tervola Tornio Kuusamo Kemi Ii Taivalkoski Pudasjärvi Oulu Suomussalmi Puolanka Utajärvi Muhos Hyrynsalmi Raahe Paltamo Siikalatva Oulainen KalajokiAlavieska Kuhmo Haapavesi Kajaani Ylivieska Sotkamo Kannus Nivala Kokkola Haapajärvi Pietarsaari Kiuruvesi Pyhäjärvi Nurmes Kaustinen Iisalmi Rautavaara Pihtipudas Lieksa Pielavesi Kauhava Juuka Lappajärvi Vaasa Maaninka Siilinjärvi Viitasaari Maalahti Isokyrö Laihia Lapua Juankoski Kuopio Tervo Alajärvi Kaavi Polvijärvi Ilomantsi Seinäjoki Kurikka Saarijärvi Närpiö Alavus Teuva Äänekoski Konnevesi Suonenjoki Rautalampi Jalasjärvi Leppävirta Heinävesi Hankasalmi Virrat Keuruu Parkano Jyväskylä Mänttä-Vilppula Rantasalmi Kangasniemi Savonlinna Jämsä Kankaanpää Ikaalinen Joutsa Pori Sastamala Mikkeli Mäntyharju Lempäälä Heinola Valkeakoski Akaa Huittinen Säkylä Sulkava Puumala Kangasala Nokia Harjavalta Kokemäki Juva Orivesi Tampere Laitila Uusikaupunki Rääkkylä Varkaus Pieksämäki Ruovesi Merikarvia Eura Joensuu Ähtäri Kauhajoki Rauma Tuusniemi Outokumpu Imatra Hämeenlinna Loimaa Lappeenranta Lahti Forssa Kouvola Mynämäki Somero Turku Hamina Hyvinkää Kotka Järvenpää Salo Lohja Porvoo Vantaa Maarianhamina Espoo Kirkkonummi Raasepori Hanko Inkoo Loviisa Vihti Helsinki Kitee Tohmajärvi N BILAGA 15 FÄNGELSER OCH BYRÅER FÖR SAMHÄLLSPÅFÖLJDER FÄNGELSER 14. Pelso 1. Helsinki 15. Pyhäselkä 2. Tavastehus 16. Riihimäki 3. Jokela 17. Satakunta 4. Juuka (Kjulo och Vittis) 5. Kervo 18. Sukeva 6. Kestilä 7. Kuopio och Kuopio 19. Sulkava 20. Sveaborg frigivningsenhet 21. Åbo 8. Kylmäkoski 22. Vasa 9. Käyrä 23. Vånå (Vånå och Ojoinen) 10. Laukas 24. Vanda 11. S:t Michel 25. Vilppula 12. Naarajärvi 26 26. Övertorneå 13. Uleåborg och Uleåborg frigivningsenhet BYRÅER FÖR SAMHÄLLSPÅFÖLJDER 27. Helsingfors 28. Tavastehus 29. Joensuu 30. Jyväskylä 31. Kouvola (Kouvola och Villmanstrand) 32. Kuopio (Kuopio, Idensalmi och Kajana) 33. Lahtis 34. S:t Michel (S:t Michel och Nyslott) 35. Uleåborg (Uleåborg och Karleby) 36. Björneborg 37. Rovaniemi (Rovaniemi, Kemi och Kuusamo) 38. Tammerfors 4122 39. Åbo (Åbo och Åland) 40. Nyland (Esbo och Vanda) 41 41. Vasa (Vasa och Seinäjoki) 3513 6 byråer för samhällspåföljder och deras verksamhetsställen 32 35 18 32 4 32 7 29 15 12 25 36 17 9 39 14 10 30 ÖSTRA OCH NORRA FINLANDS BROTTSPÅFÖLJDSREGION fängelser 37 37 SÖDRA FINLANDS BROTTSPÅFÖLJDSREGION VÄSTRA FINLANDS BROTTSPÅFÖLJDSREGION 37 3921 38 8 3411 23 28 2 16 33 3 5 40 4024 27 1 20 19 31 31 34 BILAGA 16 Tingsrätter 1.1.2014 Tingsrätt Ålands Tr Esbo Tr Södra Karelens Tr Södra Österbottens Tr Södra Savolax Tr Helsingfors Tr Hyvinge Tr Östra Nylands Tr Kajanalands Tr Egentl. Tavastlands Tr Kemi‐Torneå Tr Mellersta Österbottens Tr Mellersta Finlands Tr Kymmenedalens Tr Lapplands Tr Västra Nylands Tr Uleåborgs Tr Birkalands Tr Österbottens Tr Norra Karelens Tr Norra Savolax Tr Päijänne‐Tavastlands Tr Satakunta Tr Tusby Tr Vanda Tr Egentliga Finlands Tr Ylivieska‐Brahestad Tr Samtliga sammanlagt Befolkning tot. 28 666 269 854 132 252 193 977 152 518 612 664 133 833 101 051 76 782 129 014 71 824 68 677 275 320 175 461 110 690 173 154 283 191 500 166 180 384 165 445 248 430 202 424 224 556 138 670 208 098 470 880 123 289 Svenskspråkiga 25 424 23 540 210 538 223 35 844 1 071 29 970 64 417 205 6 351 452 952 202 36 443 554 1 839 90 270 128 235 657 785 1 676 5 722 26 964 174 5451270 290 910 Befolknin Befolknin 2040/2014 Svenskspråk Befolkningspr gsprognos gsprognos Befolkningsf iga % ognos 2020 2030 2040 örändring % 89 % 31 244 34 394 36 876 29 % 9 % 291 871 317 991 335 649 24 % 0 % 130 308 128 881 127 022 ‐4 % 0 % 195 844 199 682 201 977 4 % 0 % 146 813 141 832 137 351 ‐10 % 6 % 646 860 692 183 727 605 19 % 1 % 141 790 151 200 157 751 18 % 30 % 105 603 111 676 115 764 15 % 0 % 74 202 72 108 70 454 ‐8 % 0 % 134 564 140 564 144 539 12 % 0 % 70 616 69 807 69 016 ‐4 % 9 % 70 122 72 027 73 089 6 % 0 % 282 644 289 980 293 756 7 % 1 % 172 484 169 624 166 355 ‐5 % 0 % 111 170 112 664 113 364 2 % 21 % 185 249 197 651 205 904 19 % 0 % 301 306 318 701 329 472 16 % 0 % 526 438 556 385 577 171 15 % 50 % 188 253 197 064 202 706 12 % 0 % 164 318 163 265 160 807 ‐3 % 0 % 246 869 246 139 243 597 ‐2 % 0 % 208 729 215 728 219 893 9 % 0 % 222 156 220 157 217 246 ‐3 % 1 % 149 108 161 361 169 815 22 % 3 % 225 483 244 517 257 595 24 % 6 % 484 209 499 915 509 109 8 % 0 % 122 764 122 182 121 015 ‐2 % 5 % 5 631 017 5 847 678 5 984 898 10 % Modellen med 17 tingsrätter Tingsrätt Ålands Tr Södra Österbottens Tr Södra Savolax Tr Helsingfors Tr Tavastlands Tr Östra Nylands Tr Sydöstra Finlands Tr Mellersta Finlands Tr Lapplands Tr Västra Nylands Tr Uleåborgs Tr Birkalands Tr Österbottens Tr Norra Karelens Tr Norra Savolax Tr Satakunta Tr Egentliga Finlands Tr Samtliga sammanlagt Befolknin Befolknin 2040/2014 Svenskspråk Befolkningspr gsprognos gsprognos Befolkningsf Befolkning tot. Svenskspråkiga iga % ognos 2020 2030 2040 örändring % 28 666 25 424 89 % 31 244 34 394 36 876 29 % 193 977 538 0 % 195 844 199 682 201 977 4 % 152 518 223 0 % 146 813 141 832 137 351 ‐10 % 612 664 35 844 6 % 646 860 692 183 727 605 19 % 377 905 1 291 0 % 393 251 409 703 420 149 11 % 535 185 38 222 7 % 572 026 615 343 645 208 21 % 307 713 1 162 0 % 302 792 298 505 293 377 ‐5 % 275 320 452 0 % 282 644 289 980 293 756 7 % 182 514 407 0 % 181 786 182 471 182 380 0 % 443 008 59 983 14 % 477 120 515 642 541 553 22 % 483 262 792 0 % 498 272 512 991 520 941 8 % 500 166 1 839 0 % 526 438 556 385 577 171 15 % 249 061 96 621 39 % 258 375 269 091 275 795 11 % 165 445 128 0 % 164 318 163 265 160 807 ‐3 % 248 430 235 0 % 246 869 246 139 243 597 ‐2 % 224 556 785 0 % 222 156 220 157 217 246 ‐3 % 470 880 26 964 6 % 484 209 499 915 509 109 8 % 5 451 270 290 910 5 % 5 631 017 5 847 678 5 984 898 10 % Modellen med 14 tingsrätter Tingsrätt Ålands Tr Helsingfors Tr Tavastlands Tr Östra Finlands Tr Östra Nylands Tr Sydöstra Finlands Tr Mellersta Finlands Tr Lapplands Tr Västra Nylands Tr Uleåborgs Tr Birkalands Tr Österbottens Tr Satakunta Tr Egentliga Finlands Tr Samtliga sammanlagt Befolknin Befolknin 2040/2014 Svenskspråk Befolkningspr gsprognos gsprognos Befolkningsf Befolkning tot. Svenskspråkiga iga % ognos 2020 2030 2040 örändring % 28 666 25 424 89 % 31 244 34 394 36 876 29 % 612 664 35 844 6 % 646 860 692 183 727 605 19 % 377 905 1 291 0 % 393 251 409 703 420 149 11 % 566 393 586 0 % 558 000 551 236 541 755 ‐4 % 535 185 38 222 7 % 572 026 615 343 645 208 21 % 307 713 1 162 0 % 302 792 298 505 293 377 ‐5 % 275 320 452 0 % 282 644 289 980 293 756 7 % 182 514 407 0 % 181 786 182 471 182 380 0 % 443 008 59 983 14 % 477 120 515 642 541 553 22 % 483 262 792 0 % 498 272 512 991 520 941 8 % 500 166 1 839 0 % 526 438 556 385 577 171 15 % 443 038 97 159 22 % 454 219 468 773 477 772 8 % 224 556 785 0 % 222 156 220 157 217 246 ‐3 % 470 880 26 964 6 % 484 209 499 915 509 109 8 % 5 451 270 290 910 5 % 5 631 017 5 847 678 5 984 898 10 % KALKYL ÖVER INKOMMANDE ÄRENDEN ENLIGT DE FÖRESLAGNA MODELLERNA ANTAL ÄRENDEN SOM INKOMMER TILL TINGSRÄTTERNA ENLIGT MODELLEN MED 17 TINGSRÄTTER *) Brottmål Underrätt HELA LANDET Ålands tr Södra Österbottens tr Södra Savolax tr Helsingfors tr Tavastlands tr Östra Nylands tr Sydöstra Finlands tr Mellersta Finlands tr Lapplands tr Västra Nylands tr Uleåborgs tr Birkalands tr Österbottens tr Norra Karelens tr Norra Savolax tr Satakunta tr Egentliga Finlands tr Övr. Tvångsmed Bötesförvandlin Jordrättsärende Omfattande Sep. straffrättsl.ären elsärenden gsärenden n tvistemål säkringsåtg. den 54 409 4 303 8 787 10 728 351 1 619 1 487 7 299 3 595 5 336 3 344 2 993 1 971 3 833 4 195 5 450 1 715 1 496 2 450 2 187 5 088 27 116 113 466 332 403 235 282 146 394 477 406 157 129 188 134 298 19 214 151 2 352 345 943 549 339 325 674 496 728 315 204 262 202 669 9 241 280 2 125 724 932 497 376 473 833 831 1 046 269 272 546 396 878 584 Summariska ärenden Skilsmässoä Övr.ansökn.är Skuldsanering renden enden Företagssane Konkursäre Utsökningsären Totalt ring nden den 10 093 238 349 437 18 542 23 043 5 053 623 3 372 1 314 490 526 71 199 170 2 457 584 1 042 418 325 381 895 684 799 268 195 363 344 898 969 11 060 9 057 45 829 25 954 37 891 19 050 17 058 12 125 27 017 27 014 32 385 11 247 8 512 17 529 14 286 32 454 89 556 422 2 419 1 294 2 128 1 042 888 543 1 762 1 440 1 787 603 491 696 737 1 646 153 732 738 3 106 1 576 2 349 1 325 1 086 1 170 1 444 2 139 1 872 918 833 930 744 1 928 2 215 121 273 405 505 399 179 361 294 675 522 118 138 244 229 373 1 9 133 73 527 241 358 163 132 110 303 261 287 139 64 131 144 297 11 6 4 59 10 16 13 8 11 24 14 14 7 10 16 12 14 1 711 15 091 12 716 66 912 35 147 51 994 27 323 23 666 17 677 38 032 38 525 45 296 16 166 12 344 23 355 19 415 45 156 100 86 93 61 60 108 76 93 134 75 105 215 195 425 164 197 322 ANTAL ÄRENDEN SOM INKOMMER TILL TINGSRÄTTERNA ENLIGT MODELLEN MED 14 TINGSRÄTTER *) Brottmål Underrätt HELA LANDET 54 409 4 303 8 787 10 728 351 7 299 3 595 5 433 5 336 3 344 2 993 1 971 3 833 4 195 5 450 3 334 2 187 5 088 27 466 332 430 403 235 282 146 394 477 406 273 134 298 19 2 352 345 617 943 549 339 325 674 496 728 529 202 669 9 2 125 724 1 098 932 497 376 473 833 831 1 046 510 396 878 584 86 100 93 61 60 108 76 *) inkommande ärenden har sammanslagits enligt modellerna för de föreslagna tingsrätterna Skilsmässoä Övr.ansökn.är Skuldsanering renden enden Företagssane Konkursäre Utsökningsären Totalt ring nden den 10 093 238 349 437 18 542 23 043 5 053 623 3 372 1 314 490 526 71 2 457 584 728 1 042 418 325 381 895 684 799 467 344 898 969 45 829 25 954 35 098 37 891 19 050 17 058 12 125 27 017 27 014 32 385 22 307 14 286 32 454 89 2 419 1 294 1 609 2 128 1 042 888 543 1 762 1 440 1 787 1 159 737 1 646 153 3 106 1 576 2 501 2 349 1 325 1 086 1 170 1 444 2 139 1 872 1 650 744 1 928 2 273 405 503 505 399 179 361 294 675 522 333 229 373 1 9 527 241 268 358 163 132 110 303 261 287 272 144 297 11 59 10 30 16 13 8 11 24 14 14 13 12 14 1 711 66 912 35 147 48 703 51 994 27 035 23 666 17 677 38 032 38 525 45 296 31 257 19 415 45 156 93 134 75 105 215 195 425 164 197 322 BILAGA 17 Ålands tr Helsingfors tr Tavastlands tr Östra Finlands tr Östra Nylands tr Sydöstra Finlands tr Mellersta Finlands tr Lapplands tr Västra Nylands tr Uleåborgs tr Birkalands tr Österbottens tr Satakunta tr Egentliga Finlands tr Övr. Tvångsmed Bötesförvandlin Jordrättsärende Omfattande Sep.säkrings Summariska straffrättsl.ären elsärenden gsärende n tvistemål åtg. ärenden den KALKYL ÖVER PERSONALBEHOV ENLIGT DE FÖRESLAGNA MODELLERNA TINGSRÄTTERNAS PERSONALBEHOV I MODELLEN MED 17 TINGSRÄTTER Domare årsv. Underrätt HELA LANDET Ålands tr Södra Österbottens tr Södra Savolax tr Helsingfors tr Tavastlands tr Östra Nylands tr Sydöstra Finlands tr Mellersta Finlands tr Lapplands tr Västra Nylands tr Uleåborgs tr Birkalands tr Österbottens tr Norra Karelens tr Norra Savolax tr Satakunta tr Egentliga Finlands tr Förverkligat Resultatförh. 2014 avtalat 2015 508,1 4,5 12,8 13,8 96,5 32,5 53,8 25,5 21,2 20,6 38,1 37,8 37,0 20,6 11,7 24,3 16,7 40,6 497,2 4,0 13,0 13,3 95,0 32,0 50,7 25,5 20,5 20,0 37,5 38,5 37,0 20,2 12,5 21,0 16,0 40,5 Tingsfiskaler årsv. Uppsk.av behov 491,0 4,0 13,0 12,0 95,0 29,0 52,0 24,0 20,5 20,0 38,0 39,0 37,0 18,0 12,0 21,0 16,0 40,5 Förverkligat Resultatförh. 2014 avtalat 2015 Domare årsv. Underrätt 6,3 Egentliga Finlands tr 508,1 4,5 96,5 32,5 49,7 53,8 25,5 21,2 20,6 38,1 37,8 37,0 33,4 16,7 40,6 497,2 4,0 95,0 32,0 46,8 50,7 25,5 20,5 20,0 37,5 38,5 37,0 33,2 16,0 40,5 3,0 1,0 1,0 0,3 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 0,8 0,8 1,0 1,0 1,0 1,3 1,0 1,0 Förverkligat Resultatförh. 2014 avtalat 2015 136,4 2,0 4,2 4,0 17,6 10,1 13,6 8,2 6,2 5,1 10,2 12,4 11,0 5,6 3,0 7,0 5,0 11,3 490,0 4,0 95,0 29,0 46,0 52,0 23,0 20,5 20,0 38,0 39,0 37,0 30,0 16,0 40,5 128,0 2,0 4,0 4,0 17,0 10,0 12,0 8,0 6,0 5,0 10,0 11,0 11,0 5,0 3,0 6,0 5,0 9,0 Förverkligat Resultatförh. 2014 avtalat 2015 997,1 5,9 28,2 25,5 182,8 69,1 88,9 59,4 43,7 37,9 66,5 82,2 76,4 39,2 26,5 47,8 35,8 81,0 982,0 6,0 28,3 25,3 181,8 69,1 87,9 59,2 42,0 38,0 63,8 80,7 76,0 38,1 26,3 45,5 35,5 78,8 Utmätningsmän årsv. Uppsk.av behov 946,4 6,0 28,0 24,0 181,8 61,0 85,0 53,0 42,0 36,0 62,0 76,0 76,0 34,0 26,0 43,0 34,0 78,8 Förverkligat Resultatförh. 2014 avtalat 2015 266,3 1,1 8,0 6,0 54,0 18,2 23,1 16,0 10,3 9,5 17,8 18,1 21,4 10,6 7,0 11,8 10,6 22,9 Totalt Uppsk.av behov 264,2 1,1 8,0 6,0 54,0 18,1 22,9 16,0 10,0 9,0 17,2 18,6 21,0 10,3 7,0 12,0 10,0 23,0 263,1 1,1 8,0 6,0 54,0 18,0 23,0 15,0 10,0 9,0 17,0 19,0 21,0 10,0 7,0 12,0 10,0 23,0 Förverkligat 2014 1 914,9 13,4 54,1 50,3 351,0 130,9 179,4 109,1 81,4 74,1 132,6 150,6 146,6 76,9 48,2 90,9 68,2 157,2 Resultatförh. avtalat 2015 1 884,2 13,1 53,5 49,5 347,8 130,0 175,3 108,7 78,5 73,5 128,5 150,3 146,0 75,1 48,8 85,5 66,5 153,8 Uppsk.av behov 1 831,5 13,1 53,0 46,0 347,8 118,0 172,0 100,0 78,5 71,0 127,0 145,0 146,0 67,0 48,0 82,0 65,0 152,3 *) Tingsfiskaler årsv. Uppsk.av behov 134,5 2,0 4,0 4,0 17,0 9,7 13,8 8,0 6,0 5,5 10,0 12,5 11,0 5,5 3,0 7,0 5,0 10,5 Kansli årsv. Uppsk.av behov Förverkligat Resultatförh. 2014 avtalat 2015 Tingsnotarier Uppsk.av behov 6,9 6,3 3,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 0,8 1,8 1,0 1,3 1,0 1,3 1,0 1,0 Förverkligat Resultatförh. 2014 avtalat 2015 136,4 2,0 17,6 10,1 14,0 13,6 8,2 6,2 5,1 10,2 12,4 11,0 9,7 5,0 11,3 134,5 2,0 17,0 9,7 14,0 13,8 8,0 6,0 5,5 10,0 12,5 11,0 9,5 5,0 10,5 Kansli årsv. Uppsk.av behov 128,0 2,0 17,0 10,0 13,0 12,0 8,0 6,0 5,0 10,0 11,0 11,0 9,0 5,0 9,0 Förverkligat Resultatförh. 2014 avtalat 2015 997,1 5,9 182,8 69,1 99,9 88,9 59,4 43,7 37,9 66,5 82,2 76,4 67,4 35,8 81,0 982,0 6,0 181,8 69,1 97,0 87,9 59,2 42,0 38,0 63,8 80,7 76,0 66,4 35,5 78,8 Utmätningsmän årsv. Uppsk.av behov 941,4 6,0 181,8 61,0 91,0 85,0 52,0 42,0 36,0 62,0 76,0 76,0 60,0 34,0 78,8 Förverkligat Resultatförh. 2014 avtalat 2015 266,3 1,1 54,0 18,2 24,7 23,1 16,0 10,3 9,5 17,8 18,1 21,4 18,6 10,6 22,9 264,2 1,1 54,0 18,1 25,0 22,9 16,0 10,0 9,0 17,2 18,6 21,0 18,3 10,0 23,0 Totalt Uppsk.av behov 263,1 1,1 54,0 18,0 25,0 23,0 15,0 10,0 9,0 17,0 19,0 21,0 18,0 10,0 23,0 *) årsverken har sammanslagits enligt antalet förverkligade årsverken vid dagens tingsrätter 2014 och antalet årsverken som avtalats i resultatförhandlingarna 2015 i de föreslagna modellerna Förverkligat 2014 1 914,9 13,4 351,0 130,9 189,3 179,4 109,1 81,4 74,1 132,6 150,6 146,6 131,0 68,2 157,2 Resultatförh. avtalat 2015 1 884,2 13,1 347,8 130,0 183,8 175,3 108,7 78,5 73,5 128,5 150,3 146,0 128,6 66,5 153,8 Uppsk.av behov 1 825,5 13,1 347,8 118,0 175,0 172,0 98,0 78,5 71,0 127,0 145,0 146,0 117,0 65,0 152,3 BILAGA 17 HELA LANDET Ålands tr Helsingfors tr Tavastlands tr Östra Finlands tr Östra Nylands tr Sydöstra Finlands tr Mellersta Finlands tr Lapplands tr Västra Nylands tr Uleåborgs tr Birkalands tr Österbottens tr Satakunta tr Tingsnotarier Uppsk.av behov 6,9 TINGSRÄTTERNAS PERSONALBEHOV I MODELLEN MED 14 TINGSRÄTTER Förverkligat Resultatförh. 2014 avtalat 2015 *) BILAGA 18 Ip Utsjoki Ip Inari Ip Kittilä Ip Sodankylä K Rovaniemi Ip Kuusamo K Kemi K Oulu K Kajaani K Ylivieska K Kokkola K Vaasa K Kuopio K Seinäjoki K Joensuu K Jyväskylä Ip Savonlinna K Pori K Mikkeli K Tampere Ip Rauma K Hämeenlinna K Lahti K Turku K Kouvola K Lappeenranta K Hyvinkää Ip Salo K Vantaa K Espoo K Helsinki K Maarianhamina Ip Raasepori © Karttakeskus 2015 BILAGA 19 BESKRIVNINGAR AV DE FÖRESLAGNA TINGSRÄTTERNA Modellen med 17 tingsrätter BILAGA 19 1/17 TINGSRÄTT: Ålands tingsrätt Landskap: Åland Invånarantal: 28 666 Svenskspråkiga: 25 424 % andel: 88,7 Sammanslagna tingsrätter: Tingsrätt Ålands tr Befolkning 28666 Verksamhetsställen: Förvaltningskansli Kansli Mariehamn Verksamhetsställen som läggs ned: Förvaltningskansli Kansli Årsverken (årsv.): Totalt Domare Tingsfiskaler Kanslipersonal Tingsnotarier Utmätningsmän Produktivitetuppsk.(arbetsv olym/årsv.) Uppgifter för 2014 enligt den föreslagna indelningen Brottmål: 351 Omfattande tvistemål: 71 Summariska: 969 Skuldsaneringsärenden: 2 Antal mottagna ärenden: 1113 Hovrätt Åbo Kommuner och städer Brändö, Eckerö, Finström, Föglö, Geta, Hammarland, Jomala, Kumlinge, Kökar, Lemland, Lumparland, Maarianhamina, Saltvik, Sottunga, Sund, Vårdö Avtalat resultatförhandlingarna 2015 (med den föreslagna indelningen) *) 13,1 4,0 6,0 2,0 1,1 101 Sessionsplats Sessionsplats Uppsk. av behov *) 13,1 4,0 6,0 2,0 1,1 101 *) inklusive personalen vid Ålands förvaltningsdomstol Behörigheter i de centraliserade ärendegrupperna: Sjörättsärenden, Företagssaneringsärenden, Utsökningsärenden Verksamhetslokaler: Förvaltningskansli Åtgärder Mariehamn Inga åtgärder Kansli Åtgärder Sessionsplats Åtgärder BILAGA 19 2/17 TINGSRÄTT: Södra Österbottens tingsrätt Uppgifter för 2014 enligt den föreslagna indelningen Landskap: Södra Österbotten Invånarantal: 193 977 Svenskspråkiga: 538 % andel: 0,3 Sammanslagna tingsrätter: Tingsrätt Befolkning Södra Österbottens tr 193977 Verksamhetsställen: Förvaltningskansli Kansli Seinäjoki Verksamhetsställen som läggs ned: Förvaltningskansli Kansli Årsverken (årsv.): Brottmål: Omfattande tvistemål: Summariska: Skuldsaneringsärenden: Antal mottagna ärenden: Hovrätt Vasa Kommuner och städer Alajärvi, Alavus, Bötom,Evijärvi, Ilmajoki, Jalasjärvi, Kauhajoki, Kauhava, Kuortane, Kurikka, Lappajärvi, Lappo, Seinäjoki, Soini, Storå, Vindala, Ähtäri Avtalat i resultatförhandlingarna 2015 (med den föreslagna indelningen) 53,5 13,0 0,3 28,3 4,0 8,0 122 Totalt Domare Tingsfiskaler Kanslipersonal Tingsnotarier Utmätningsmän Produktivitetsuppsk. (arbetsvolym/årsv.) Behörigheter i de centraliserade ärendegrupperna: ‐ Verksamhetslokaler: Förvaltningskansli Åtgärder Seinäjoki Inga åtgärder Kansli Åtgärder Sessionsplats Åtgärder 1619 199 11060 215 6544 Sessionsplats Sessionsplats Alajärvi, Alavus, Kauhajoki, Kauhava Uppsk. av behov 53,0 13,0 28,0 4,0 8,0 123 BILAGA 19 3/17 TINGSRÄTT: Södra Savolax tingsrätt Uppgifter för 2014 enligt den föreslagna indelningen Landskap: Södra Savolax Invånarantal: 152 518 Svenskspråkiga: 223 % andel: 0,1 Sammanslagna tingsrätter: Tingsrätt Befolkning Södra Savolax tr 152518 Brottmål: Omfattande tvistemål: Summariska: Skuldsaneringsärenden: Antal mottagna ärenden: Hovrätt Östra Finland Verksamhetsställen: Förvaltningskansli Kansli S:t Michael Verksamhetsställen som läggs ned: Förvaltningskansli Kansli Nyslott (sp kvarstår) Årsverken (årsv.): Totalt Domare Tingsfiskaler Kanslipersonal Tingsnotarier Utmätningsmän Produktivitetsuppsk. (arbetsvolym/årsv.) Behörigheter i de centraliserade ärendegrupperna: Jordrättsärenden Verksamhetslokaler: Förvaltningskansli Åtgärder S:t Michael Inga åtgärder Kansli Åtgärder Sessionsplats Åtgärder Nyslott Kontorslokalerna sägs upp Kommuner och städer Enonkoski, Heinävesi, Hirvensalmi, Jorois, Juva, Kangasniemi, S:t Michael, Mäntyharju, Pertunmaa, Pieksämäki, Puumala, Rantasalmi, Nyslott, Sulkava Avtalat i resultatförhandlingarna 2015 (med den föreslagna indelningen) 49,5 13,3 1,0 25,3 4,0 6,0 117 1487 170 9057 121 5801 Sessionsplats Nyslott Sessionsplats Pieksämäki Uppsk. av behov 46,0 12,0 24,0 4,0 6,0 126 BILAGA 19 4/17 TINGSRÄTT: Helsingfors tingsrätt Uppgifter för 2014 enligt den föreslagna indelningen Landskap: Nyland Invånarantal: 612 664 Svenskspråkiga: 35 844 % andel: 5,9 Sammanslagna tingsrätter: Tingsrätt Befolkning Helsingfors tr 612664 Verksamhetsställen: Förvaltningskansli Kansli Helsingfors Verksamhetsställen som läggs ned: Förvaltningskansli Kansli Årsverken (årsv.): Brottmål: Omfattande tvistemål: Summariska: Skuldsaneringsärenden: Antal mottagna ärenden: Hovrätt Helsingfors Kommuner och städer Helsingfors Avtalat i resultatförhandlingarna 2015 (med den föreslagna indelningen) 347,8 95,0 181,8 17,0 54,0 105 Totalt Domare Tingsfiskaler Kanslipersonal Tingsnotarier Utmätningsmän Produktivitetsuppsk. (arbetsvolym/årsv.) Behörigheter i de centraliserade ärendegrupperna: Sjörättsärenden, Grupprättegångsärenden Verksamhetslokaler: Förvaltningskansli Åtgärder Helsingfors Inga åtgärder Kansli Åtgärder Sessionsplats Åtgärder Sessionsplats Sessionsplats Uppsk. av behov 347,8 95,0 181,8 17,0 54,0 105 7299 2457 45829 273 36497 BILAGA 19 5/17 TINGSRÄTT: Tavastlands tingsrätt Uppgifter för 2014 enligt den föreslagna indelningen Landskap: Egentliga Tavastland, Päijänne‐Tavastland Invånarantal: 377 905 Svenskspråkiga: 1 291 % andel: 0,3 Sammanslagna tingsrätter: Tingsrätt Befolkning Hovrätt Hyvinge tr (del) 46467 Helsingfors Egentliga Tavastlands tr 129014 Åbo Päijänne‐Tavastlands tr 202424 Östra Finland Verksamhetsställen: Förvaltningskansli Kansli Lahtis Tavastehus Verksamhetsställen som läggs ned: Förvaltningskansli Kansli Forssa, Heinola Årsverken (årsv.): Brottmål: Omfattande tvistemål: Summariska: Skuldsaneringsärenden: Antal mottagna ärenden: Totalt Domare Tingsfiskaler Kanslipersonal Tingsnotarier Utmätningsmän Produktivitetsuppsk. (arbetsvolym/årsv.) Behörigheter i de centraliserade ärendegrupperna: Jordrättsärenden, Militära rättegångsärenden Verksamhetslokaler: Förvaltningskansli Åtgärder Lahtis Projekt anhängiggjort Kansli Åtgärder Tavastehus Projekt anhängiggjort Sessionsplats Åtgärder Kommuner och städer Hausjärvi, Loppi, Riihimäki Forssa, Hattula, Humppila, Tavastehus, Janakkala, Jockis, Tammela, Ypäjä Asikkala, Hartola, Heinola, Hollola, Hämeenkoski, Kärkölä, Lahtis, Nastola, Orimattila, Padasjoki, Sysmä Avtalat i resultatförhandlingarna 2015 (med den föreslagna indelningen) 130,0 32,0 1,0 69,2 9,7 18,1 106 3595 584 25954 405 13836 Sessionsplats Sessionsplats Uppsk. av behov 118,0 29,0 61,0 10,0 18,0 117 BILAGA 19 6/17 TINGSRÄTT: Östra Nylands tingsrätt Uppgifter för 2014 enligt den föreslagna indelningen Landskap: Nyland Invånarantal: 535 185 Svenskspråkiga: 38 222 % andel: 7,1 Sammanslagna tingsrätter: Tingsrätt Östra Nylands tr Brottmål: Omfattande tvistemål: Summariska: Skuldsaneringsärenden: Antal mottagna ärenden: Befolkning 101051 Hovrätt Helsingfors 138670 Helsingfors Vanda tr 208098 Hyvinge tr (del) 87366 Verksamhetsställen: Förvaltningskansli Kansli Vanda Hyvinge Verksamhetsställen som läggs ned: Förvaltningskansli Kansli Tusby, Borgå Årsverken (årsv.): Helsingfors Helsingfors Tusby tr 5336 1042 37891 505 22533 Kommuner och städer Askola, Lappträsk, Lovisa, Mörskom, Borgå, Buckila, Pyttis, Sibbo Träskända, Kervo, Mäntsälä, Borgnäs, Tusby Vanda Hyvinge, Nurmijärvi Avtalat i resultatförhandlingarna 2015 (med den föreslagna indelningen) 175,3 50,7 87,9 13,8 22,9 129 Sessionsplats Sessionsplats Uppsk. av behov Totalt 172,0 Domare 52,0 Tingsfiskaler Kanslipersonal 85,0 Tingsnotarier 12,0 Utmätningsmän 23,0 Produktivitetsuppsk. 131 (arbetsvolym/årsv.) Behörigheter i de centraliserade ärendegrupperna: Jordrättsärenden Verksamhetslokaler: Förvaltningskansli Åtgärder Vanda Effektivare användning av kontorslokalen och tilläggslokal, mer salkapacitet Kansli Åtgärder Hyvinge Inga åtgärder Sessionsplats Åtgärder BILAGA 19 7/17 TINGSRÄTT: Sydöstra Finlands tingsrätt Uppgifter för 2014 enligt den föreslagna indelningen Landskap: Södra Karelen, Kymmenedalen Invånarantal: 307 713 Brottmål: 3344 Svenskspråkiga: 1 162 Omfattande tvistemål: 418 % andel: 0,4 Summariska: 19050 Skuldsaneringsärenden: 399 Antal mottagna ärenden: 11771 Sammanslagna tingsrätter: Tingsrätt Befolkning Hovrätt Kommuner och städer Södra Karelens tr 132252 Östra Finland Imatra, Villmanstrand, Lemi, Luumäki, Parikkala, Rautjärvi, Ruokolahti, Savitaipale, Taipalsaari Kymmenedalens tr 175461 Östra Finland Fredrikshamn, Itis, Kotka, Kouvola, Miehikkälä, Vederlax Verksamhetsställen: Förvaltningskansli Kansli Sessionsplats Kouvola Villmanstrand Verksamhetsställen som läggs ned: Förvaltningskansli Kansli Sessionsplats Kotka, Imatra Årsverken (årsv.): Avtalat i resultatförhandlingarna 2015 (med den föreslagna indelningen) 108,7 25,5 59,2 8,0 16,0 108 Uppsk. av behov Totalt 100,0 Domare 24,0 Tingsfiskaler Kanslipersonal 53,0 Tingsnotarier 8,0 Utmätningsmän 15,0 Produktivitetsuppsk. 118 (arbetsvolym/årsv.) Behörigheter i de centraliserade ärendegrupperna: Militära rättegångsärenden, Företagssaneringsärenden, Utsökningsärenden Verksamhetslokaler: Förvaltningskansli Åtgärder Kouvola Effektivare användning av kontorslokalen och tilläggslokal Kansli Åtgärder Villmanstrand Projekt anhängiggjort Sessionsplats Åtgärder BILAGA 19 8/17 TINGSRÄTT: Mellersta Finlands tingsrätt Uppgifter för 2014 enligt den föreslagna indelningen Landskap: Mellersta Finland Invånarantal: 275 320 Svenskspråkiga: 452 % andel: 0,2 Sammanslagna tingsrätter: Tingsrätt Befolkning Mellersta Finlands tr 275320 Verksamhetsställen: Förvaltningskansli Kansli Jyväskylä Verksamhetsställen som läggs ned: Förvaltningskansli Kansli Årsverken (årsv.): Brottmål: Omfattande tvistemål: Summariska: Skuldsaneringsärenden: Antal mottagna ärenden: Hovrätt Vasa Kommuner och städer Hankasalmi, Joutsa, Jyväskylä, Jämsä, Kannonkoski, Karstula, Keuru, Kinnula, Kivijärvi, Konnevesi, Kuhmois, Kyyjärvi, Laukas, Luhango, Muldia, Muurame, Petäjävesi, Pihtipudas, Saarijärvi, Toivakka, Urais, Viitasaari, Äänekoski Avtalat i resultatförhandlingarna 2015 (med den föreslagna indelningen) 78,5 20,5 42,0 6,0 10,0 128 Totalt Domare Tingsfiskaler Kanslipersonal Tingsnotarier Utmätningsmän Produktivitetsuppsk. (arbetsvolym/årsv.) Behörigheter i de centraliserade ärendegrupperna: ‐ Verksamhetslokaler: Förvaltningskansli Åtgärder Jyväskylä Inga åtgärder Kansli Åtgärder Sessionsplats Åtgärder 2993 325 17058 179 10013 Sessionsplats Sessionsplats Äänekoski Uppsk. av behov 78,5 20,5 42,0 6,0 10,0 128 BILAGA 19 9/17 TINGSRÄTT: : Lapplands tingsrätt Uppgifter för 2014 enligt den föreslagna indelningen Landskap: Lappland Invånarantal: 182 514 Svenskspråkiga: 407 % andel: 0,2 Sammanslagna tingsrätter: Tingsrätt Kemi‐Torneå tr Lapplands tr Brottmål: Omfattande tvistemål: Summariska: Skuldsaneringsärenden: Antal mottagna ärenden: Befolkning 71824 Hovrätt Rovaniemi 110690 Rovaniemi Verksamhetsställen: Förvaltningskansli Kansli Rovaniemi Kemi Verksamhetsställen som läggs ned: Förvaltningskansli Kansli Sodankylä (sp kvarstår) Årsverken (årsv.): 1971 381 12125 361 8408 Kommuner och städer Kemi, Keminmaa, Kolari, Pello, Simo, Tervola, Torneå, Övertorneå Enare, Enontekis, Kemijärvi, Kittilä, Muonio, Pelkosenniemi, Posio, Ranua, Rovaniemi, Salla, Savukoski, Sodankylä, Utsjoki Avtalat i resultatförhandlingarna 2015 (med den föreslagna indelningen) 73,5 20,0 1,0 38,0 5,5 9,0 114 Sessionsplats Sodankylä, Kittilä, Enare, Utsjoki Sessionsplats Kemijärvi, Torneå, Övertorneå Uppsk. av behov Totalt 71,0 Domare 20,0 Tingsfiskaler 1,0 Kanslipersonal 36,0 Tingsnotarier 5,0 Utmätningsmän 9,0 Produktivitetsuppsk. 118 (arbetsvolym/årsv.) Behörigheter i de centraliserade ärendegrupperna: Jordrättsärenden, Militära rättegångsärenden Verksamhetslokaler: Förvaltningskansli Åtgärder Rovaniemi Effektivare användning av kontorslokalen Kansli Åtgärder Kemi Inga åtgärder Sessionsplats Åtgärder Sodankylä Kontorslokalerna sägs upp Kittilä Inga åtgärder Inari Inga åtgärder Utsjoki Inga åtgärder BILAGA 19 10/17 TINGSRÄTT: Västra Nylands tingsrätt Uppgifter för 2014 enligt den föreslagna indelningen Landskap: Nyland Invånarantal: 443 008 Svenskspråkiga: 59 983 % andel: 13,5 Sammanslagna tingsrätter: Tingsrätt Esbo tr Västra Nylands tr Befolkning 269854 173154 Verksamhetsställen: Förvaltningskansli Kansli Esbo Verksamhetsställen som läggs ned: Förvaltningskansli Kansli Raseborg (sp kvarstår) Lojo Årsverken (årsv.): Brottmål: Omfattande tvistemål: Summariska: Skuldsaneringsärenden: Antal mottagna ärenden: Hovrätt Helsingfors Åbo Kommuner och städer Esbo, Grankulla Hangö, Ingå, Högfors, Kyrkslätt, Lojo, Raseborg, Sjundeå, Vichtis 3833 895 27017 294 17269 Avtalat i resultatförhandlingarna 2015 (med den föreslagna indelningen) 128,5 37,5 63,8 10,0 17,2 134 Sessionsplats Raseborg Sessionsplats Kyrkslätt Uppsk. av behov Totalt 127,0 Domare 38,0 Tingsfiskaler Kanslipersonal 62,0 Tingsnotarier 10,0 Utmätningsmän 17,0 Produktivitetsuppsk. 136 (arbetsvolym/årsv.) Behörigheter i de centraliserade ärendegrupperna: Militära rättegångsärenden, Företagssaneringsärenden, Utsökningsärenden Verksamhetslokaler: Förvaltningskansli Åtgärder Esbo Effektivare användning av kontorslokalen Kansli Åtgärder Sessionsplats Åtgärder Raseborg Kontorslokalerna sägs upp BILAGA 19 11/17 TINGSRÄTT: Uleåborgs tingsrätt Uppgifter för 2014 enligt den föreslagna indelningen Landskap: Norra Österbotten, Kajanaland Invånarantal: 483 262 Svenskspråkiga: 792 % andel: 0,2 Sammanslagna tingsrätter: Tingsrätt Befolkning Hovrätt Kajanalands tr 76782 Rovaniemi Ylivieska‐Brahestad tr 123289 Rovaniemi Uleåborgs tr 283191 Rovaniemi Brottmål: Omfattande tvistemål: Summariska: Skuldsaneringsärenden: Antal mottagna ärenden: Verksamhetsställen: Förvaltningskansli Kansli Uleåborg Ylivieska, Kajana Verksamhetsställen som läggs ned: Förvaltningskansli Kansli Brahestad, Kuusamo (sp kvarstår) Årsverken (årsv.): Avtalat i resultatförhandlingarna 2015 (med den föreslagna indelningen) 150,3 38,5 80,7 12,5 18,6 117 4195 684 27014 675 17656 Kommuner och städer Hyrynsalmi, Kajana, Kuhmo, Paltamo, Puolango, Ristijärvi, Sotkamo, Suomussalmi Alavieska, Haapajärvi, Haapavesi, Kalajoki, Kärsämäki, Merijärvi, Nivala, Oulainen, Pyhäjoki, Pyhäjärvi, Pyhäntä, Brahestad, Reisjärvi, Sievi, Siikajoki, Siikalatva, Ylivieska Karlö, Ijo, Kempele, Kuusamo, Limingo, Lumijoki, Muhos, Uleåborg, Pudasjärvi, Taivalkoski, Tyrnävä, Utajärvi, Vaala Sessionsplats Kuusamo Sessionsplats Pudasjärvi, Kuhmo, Suomussalmi Uppsk. av behov Totalt 145,0 Domare 39,0 Tingsfiskaler Kanslipersonal 76,0 Tingsnotarier 11,0 Utmätningsmän 19,0 Produktivitetsuppsk. 122 (arbetsvolym/årsv.) Behörigheter i de centraliserade ärendegrupperna: Jordrättsärenden, Militära rättegångsärenden, Företagssaneringsärenden, Utsökningsärenden Verksamhetslokaler: Förvaltningskansli Åtgärder Uleåborg Effektivare användning av kontorslokalen Kansli Åtgärder Ylivieska Inga åtgärder Kajana Inga åtgärder Sessionsplats Åtgärder Kuusamo Kontorslokalerna sägs upp BILAGA 19 12/17 TINGSRÄTT: Birkalands tingsrätt Uppgifter för 2014 enligt den föreslagna indelningen Landskap: Birkaland Invånarantal: 500 166 Svenskspråkiga: 1 839 % andel: 0,4 Sammanslagna tingsrätter: Tingsrätt Birkalands tr Befolkning 500166 Verksamhetsställen: Förvaltningskansli Kansli Tammerfors Verksamhetsställen som läggs ned: Förvaltningskansli Kansli Årsverken (årsv.): Brottmål: Omfattande tvistemål: Summariska: Skuldsaneringsärenden: Antal mottagna ärenden: Hovrätt Åbo Kommuner och städer Ackas, Tavastkyro, Ikalis, Juupajoki, Kangasala, Kihniö, Lembois, Mänttä‐ Filpula, Nokia, Orivesi, Parkano, Birkala, Pungalaitio, Pälkäne, Ruovesi, Sastamala, Tammerfors, Urdiala, Valkeakoski, Vesilax, Virdois, Ylöjärvi Avtalat i resultatförhandlingarna 2015 (med den föreslagna indelningen) 146,0 37,0 1,0 76,0 11,0 21,0 134 Totalt Domare Tingsfiskaler Kanslipersonal Tingsnotarier Utmätningsmän Produktivitetsuppsk. (arbetsvolym/årsv.) Behörigheter i de centraliserade ärendegrupperna: ‐ Verksamhetslokaler: Förvaltningskansli Åtgärder Tammerfors Inga åtgärder Kansli Åtgärder Sessionsplats Åtgärder 5450 799 32385 522 19545 Sessionsplats Sessionsplats Uppsk. av behov 146,0 37,0 1,0 76,0 11,0 21,0 134 BILAGA 19 13/17 TINGSRÄTT: : Österbottens tingsrätt Uppgifter för 2014 enligt den föreslagna indelningen Landskap: Mellersta Österbotten, Österbotten Invånarantal: 249 061 Svenskspråkiga: 96 621 % andel: 38,8 Sammanslagna tingsrätter: Tingsrätt Befolkning Hovrätt Mellersta Österbottens tr 68677 Vasa Österbottens tr 180384 Verksamhetsställen: Förvaltningskansli Kansli Vasa Karleby Verksamhetsställen som läggs ned: Förvaltningskansli Kansli Årsverken (årsv.): Brottmål: Omfattande tvistemål: Summariska: Skuldsaneringsärenden: Antal mottagna ärenden: Kommuner och städer Halso, Kannus, Kaustby, Karleby, Lestijärvi, Perho, Toholampi, Vetil Storkyro, Kaskö, Korsnäs, Kristinestad, Kronoby, Laihela, Larsmo, Malax, Korsholm, Närpes, Pedersöre, Jakobstad, Nykarleby, Vasa, Vörå Vasa 1715 268 11247 118 7883 Avtalat i resultatförhandlingarna 2015 (med den föreslagna indelningen) 75,1 20,2 1,0 38,1 5,5 10,3 105 Sessionsplats Sessionsplats Kristinestad, Jakobstad Uppsk. av behov Totalt 67,0 Domare 18,0 Tingsfiskaler Kanslipersonal 34,0 Tingsnotarier 5,0 Utmätningsmän 10,0 Produktivitetsuppsk. 118 (arbetsvolym/årsv.) Behörigheter i de centraliserade ärendegrupperna: Jordrättsärenden, Företagssaneringsärenden, Utsökningsärenden Verksamhetslokaler: Förvaltningskansli Åtgärder Vasa Inga åtgärder Kansli Åtgärder Karleby Inga åtgärder Sessionsplats Åtgärder BILAGA 19 14/17 TINGSRÄTT: Norra Karelens tingsrätt Uppgifter för 2014 enligt den föreslagna indelningen Landskap: Norra Karelen Invånarantal: 165 445 Svenskspråkiga: 128 % andel: 0,1 Sammanslagna tingsrätter: Tingsrätt Befolkning Norra Karelens tr 165445 Verksamhetsställen: Förvaltningskansli Kansli Joensuu Verksamhetsställen som läggs ned: Förvaltningskansli Kansli Årsverken (årsv.): Brottmål: Omfattande tvistemål: Summariska: Skuldsaneringsärenden: Antal mottagna ärenden: Hovrätt Östra Finland Totalt Domare Tingsfiskaler Kanslipersonal Tingsnotarier Utmätningsmän Produktivitetsuppsk. (arbetsvolym/årsv.) Behörigheter i de centraliserade ärendegrupperna: ‐ Verksamhetslokaler: Förvaltningskansli Åtgärder Joensuu Projekt anhängiggjort Kansli Åtgärder Sessionsplats Åtgärder Kommuner och städer Ilomants, Joensuu, Juga, Kides, Kontiolax, Lieksa, Libelits, Nurmes, Outokumpu, Polvijärvi, Bräkylä, Tohmajärvi, Valtimo Avtalat i resultatförhandlingarna 2015 (med den föreslagna indelningen) 48,8 12,5 26,3 3,0 7,0 114 1496 195 8512 138 5565 Sessionsplats Sessionsplats Nurmes Uppsk. av behov 48,0 12,0 26,0 3,0 7,0 116 BILAGA 19 15/17 TINGSRÄTT: Norra Savolax tingsrätt Uppgifter för 2014 enligt den föreslagna indelningen Landskap: Norra Savolax Invånarantal: 248 430 Svenskspråkiga: 235 % andel: 0,1 Sammanslagna tingsrätter: Tingsrätt Befolkning Norra Savolax tr 248430 Brottmål: Omfattande tvistemål: Summariska: Skuldsaneringsärenden: Antal mottagna ärenden: Hovrätt Östra Finland Verksamhetsställen: Förvaltningskansli Kansli Kuopio Verksamhetsställen som läggs ned: Förvaltningskansli Kansli Idensalmi, Varkaus Årsverken (årsv.): 2450 363 17529 244 8911 Kommuner och städer Idensalmi, Juankoski, Kaavi, Keitele, Kiuruvesi, Kuopio, Lapinlax, Leppävirta, Maninga, Pielavesi, Rautalampi, Rautavaara, Siilinjärvi, Sonkajärvi, Suonenjoki, Tervo, Tuusniemi, Varkaus, Vesanto, Vieremä Avtalat i resultatförhandlingarna 2015 (med den föreslagna indelningen) 85,5 21,0 45,5 7,0 12,0 104 Sessionsplats Sessionsplats Uppsk. av behov Totalt 82,0 Domare 21,0 Tingsfiskaler Kanslipersonal 43,0 Tingsnotarier 6,0 Utmätningsmän 12,0 Produktivitetsuppsk. 109 (arbetsvolym/årsv.) Behörigheter i de centraliserade ärendegrupperna: ‐ Verksamhetslokaler: Förvaltningskansli Åtgärder Kuopio Effektivare användning av kontorslokalen, mer salkapacitet Kansli Åtgärder Sessionsplats Åtgärder BILAGA 19 16/17 TINGSRÄTT: Satakunta tingsrätt Uppgifter för 2014 enligt den föreslagna indelningen Landskap: Satakunta Invånarantal: 224 556 Svenskspråkiga: 785 % andel: 0,3 Sammanslagna tingsrätter: Tingsrätt Satakunta tr Befolkning 224556 Brottmål: Omfattande tvistemål: Summariska: Skuldsaneringsärenden: Antal mottagna ärenden: Hovrätt Vasa Verksamhetsställen: Förvaltningskansli Kansli Björneborg Verksamhetsställen som läggs ned: Förvaltningskansli Kansli Raumo (sp kvarstår) Årsverken (årsv.): Kommuner och städer Eura, Euraåminne, Harjavalta, Honkajoki, Vittis, Jämijärvi, Kankaanpää, Karvia, Kumo, Kjulo, Lavia, Luvia, Sastmola, Nakkila, Påmark, Björneborg, Raumo, Siikais, Säkylä, Ulvsby Avtalat i resultatförhandlingarna 2015 (med den föreslagna indelningen) 66,5 16,0 35,5 5,0 10,0 115 Totalt Domare Tingsfiskaler Kanslipersonal Tingsnotarier Utmätningsmän Produktivitetsuppsk. (arbetsvolym/årsv.) Behörigheter i de centraliserade ärendegrupperna: Militära rättegångsärenden Verksamhetslokaler: Förvaltningskansli Åtgärder Björneborg Projekt anhängiggjort Kansli Åtgärder Sessionsplats Åtgärder Raumo Kontorslokalerna sägs upp 2187 344 14286 229 7618 Sessionsplats Raumo Sessionsplats Uppsk. av behov 65,0 16,0 34,0 5,0 10,0 117 BILAGA 19 17/17 TINGSRÄTT: Egentliga Finlands tingsrätt Uppgifter för 2014 enligt den föreslagna indelningen Landskap: Egentliga Finland Invånarantal: 470 880 Svenskspråkiga: 26 964 % andel: 5,7 Sammanslagna tingsrätter: Tingsrätt Befolkning Egentliga Finlands tr 470880 Brottmål: Omfattande tvistemål: Summariska: Skuldsaneringsärenden: Antal mottagna ärenden: Hovrätt Åbo Verksamhetsställen: Förvaltningskansli Kansli Åbo Verksamhetsställen som läggs ned: Förvaltningskansli Kansli Salo(sp kvarstår) Årsverken (årsv.): 5088 898 32454 373 19803 Kommuner och städer Aura, S:t Karins, Kimitoön, Koskis, Gustavs, Letala, Lundo, Loimaa, S:t Mårtens, Masku, Virmo, Nådendal, Nousis, Oripää, Pemar, Pargas, Pyhäranta, Pöytis, Reso, Rusko, Salo, Sagu, Somero, Tövsala, Tarvasjoki, Åbo, Nystad, Vemo Avtalat i resultatförhandlingarna 2015 (med den föreslagna indelningen) 153,8 40,5 1,0 78,8 10,5 23,0 129 Sessionsplats Salo Sessionsplats Kimito, Nystad Uppsk. av behov Totalt 152,3 Domare 40,5 Tingsfiskaler 1,0 Kanslipersonal 78,8 Tingsnotarier 9,0 Utmätningsmän 23,0 Produktivitetsuppsk. 130 (arbetsvolym/årsv.) Behörigheter i de centraliserade ärendegrupperna: Jordrättsärenden, Företagssaneringsärenden, Utsökningsärenden Verksamhetslokaler: Förvaltningskansli Åtgärder Åbo Inga åtgärder Kansli Åtgärder Sessionsplats Åtgärder Salo Inga åtgärder BILAGA 20 Ip Utsjoki Ip Inari Ip Kittilä Ip Sodankylä K Rovaniemi Ip Kuusamo K Kemi K Oulu K Kajaani K Ylivieska K Kokkola K Vaasa K Kuopio K Seinäjoki K Joensuu K Jyväskylä Ip Savonlinna K Pori K Mikkeli K Tampere Ip Rauma K Hämeenlinna K Lahti K Turku K Kouvola K Lappeenranta K Hyvinkää Ip Salo K Vantaa K Espoo K Helsinki K Maarianhamina Ip Raasepori © Karttakeskus 2015 BILAGA 21 BESKRIVNINGAR AV DE FÖRESLAGNA TINGSRÄTTERNA Modellen med 14 tingsrätter En del av tingsrätterna som föreslås i modellen är likadana som i modell 17 Se bilaga 19 beskrivningar av tingsrätterna 1/17, 4–6/17, 8‐12/17 och 16–17/17 BILAGA 21 1/3 TINGSRÄTT: Östra Finlands tingsrätt (modellen med 14 tingsrätter) Uppgifter för 2014 enligt den föreslagna Landskap: Södra Savolax, Norra Karelen, Norra Savolax indelningen Invånarantal: 566 393 Brottmål: 5433 Svenskspråkiga: 586 Omfattande tvistemål: 728 % andel: 0,0 Summariska: 35098 Skuldsaneringsärenden: 503 Antal mottagna ärenden: 20812 Sammanslaga tingsrätter: Tingsrätt Befolkning Hovrätt Kommuner och städer Södra Savolax tr 152518 Östra Finland Enonkoski, Heinävesi, Hirvensalmi, Jorois, Juva, Kangasniemi, S:t Michael, Mäntyharju, Pertunmaa, Pieksämäki, Puumala, Rantasalmi, Nyslott, Sulkava Norra Karelens tr 165445 Östra Finland Ilomants, Joensuu, Juga, Kides, Kontiolax, Lieksa, Libelits, Nurmes, Outokumpu, Bräkylä, Rääkkylä, Tohmajärvi, Valtimo Norra Savolax tr 248430 Östra Finland Idensalmi, Juankoski, Kaavi, Keitele, Kiuruvesi, Kuopio, Lapinlax, Leppävirta, Maninga, Pielavesi, Rautalampi, Rautavaara, Siilinjärvi, Sonkajärvi, Suonenjoki, Tervo, Tuusniemi, Varkaus, Vesanto, Vieremä Verksamhetsställen: Förvaltningskansli Kansli Sessionsplats Kuopio Joensuu, S:t Michael Nyslott Verksamhetsställen som läggs ned: Förvaltningskansli Kansli Sessionsplats Nyslott (sp kvarstår), Pieksämäki, Nurmes Idensalmi, Varkaus Årsverken (årsv.): Avtalat i resultatförhandlingarna 2015 (med den föreslagna indelningen) 183,8 46,8 1,0 97,0 14,0 25,0 113 Uppsk. av behov Totalt 175,0 Domare 46,0 Tingsfiskaler Kanslipersonal 91,0 Tingsnotarier 13,0 Utmätningsmän 25,0 Produktivitetsuppsk. 119 (arbetsvolym/årsv.) Behörigheter i de centraliserade ärendegrupperna: Jordrättsärenden, Företagssaneringsärenden, Utsökningsärenden Verksamhetlokaler: Förvaltningskansli Åtgärder Kuopio Effektivare användning av kontorslokalen, mer salkapacitet Kansli Åtgärder Joensuu Projekt anhängiggjort S:t Michael Inga åtgärder Sessionsplats Åtgärder Nyslott Kontorslokalerna sägs upp BILAGA 21 2/3 TINGSRÄTT: Sydöstra Finlands tingsrätt (modell med 14 tingsrätter) Uppgirter för 2014 enligt den föreslagna Landskap: Södra Karelen, Kymmenedalen indelningen Invånarantal: 307 713 Brottmål: 3344 Svenskspråkiga: 1 162 Omfattande tvistemål: 418 % andel: 0,4 Summariska: 19050 Skuldsaneringsärenden: 399 Antal mottagna ärenden: 11235 Sammanslagna tingsrätter: Tingsrätt Befolkning Hovrätt Kommuner och städer Södrä Karelens tr 132252 Östra Finland Imatra, Villmanstrand, Lemi, Luumäki, Parikkala, Rautjärvi, Ruokolahti, Savitaipale, Taipalsaari Kymmenedalens tr 175461 Östra Finland Fredriksham, Itis, Kotka, Kouvola, Miehikkälä, Vederlax Verksamhetsställen: Förvaltningskansli Kansli Sessionsplats Kouvola Villmanstrand Verksamhetsställen som läggs ned: Förvaltningskansli Kansli Sessionsplats Kotka, Imatra Årsverken (årsv.): Avtalat i resultatförhandlingarna 2015 (med den föreslagna indelningen) 108,7 25,5 59,2 8,0 16,0 103 Uppsk. av behov Totalt 98,0 Domare 23,0 Tingsfiskaler Kanslipersonal 52,0 Tingsnotarier 8,0 Utmätningsmän 15,0 Produktivitetsuppsk. 115 (arbetsvolym/årsv.) Behörigheter i de centraliserade ärendegrupperna: Militära rättegångsärenden Verksamhetslokaler: Förvaltningskansli Åtgärder Kouvola Effektivare användning av kontorslokalen och tilläggslokal Kansli Åtgärder Villmanstrand Projekt anhängiggjort Sessionsplats Åtgärder BILAGA 21 3/3 TINGSRÄTT: Österbottens tingsrätt (modell med14 tingsrätter) Uppgirter för 2014 enligt den föreslagna indelningen Landskap: Södra Österbotten, Mellersta Österbotten, Österbotten Invånarantal: 443 038 Brottmål: 3334 Svenskspråkiga: 97 159 Omfattande tvistemål: 467 % andel: 22,0 Summariska: 22307 Skuldsaneringsärenden: 333 Antal mottagna ärenden: 14427 Sammanslagna tingsrätter: Tingsrätt Befolkning Hovrätt Kommuner och städer Södra Österbottens tr 193977 Vasa Alajärvi, Alavus, Bötom,Evijärvi, Ilmajoki, Jalasjärvi, Kauhajoki, Kauhava, Kuortane, Kurikka, Lappajärvi, Lappo, Seinäjoki, Soini, Storå, Vindala, Ähtäri, Östermark Mellersta Österbottens tr 68677 Vasa Halso, Kannus, Kaustby, Karleby, Lestijärvi, Perho, Toholampi, Vetil Österbottens tr 180384 Vasa Storkyro, Kaskö, Korsnäs, Kristinestad, Kronoby, Laihela, Larsmo, Malax, Korsholm, Närpes, Pedersöre, Jakobstad, Nykarleby, Vasa, Vörå Verksamhetsställen: Förvaltningskansli Kansli Sessionsplats Vasa Seinäjoki, Karleby Verksamhetsställen som läggs ned: Förvaltningskansli Kansli Sessionsplats Alajärvi, Alavus, Kauhajoki, Kauhava, Kristinestad, Jakobstad Årsverken (årsv.): Avtalat i resultatförhandlingarna 2015 (med den föreslagna indelningen) 128,6 33,2 1,3 66,4 9,5 18,3 112 Uppsk. av behov Totalt 117,0 Domare 30,0 Tingsfiskaler Kanslipersonal 60,0 Tingsnotarier 9,0 Utmätningsmän 18,0 Produktivitetsuppsk. 123 (arbetsvolym/årsv.) Behörigheter i de centraliserade ärendegrupperna: Jordrättsärenden, Företagssaneringsärenden, Utsökningsärenden Verksamhetslokaler: Förvaltningskansli Åtgärder Vasa Inga åtgärder Kansli Åtgärder Seinäjoki Inga åtgärder Karleby Inga åtgärder Sessionsplats Åtgärder BILAGA 22 SAMMANFATTNING AV ENKÄTEN SOM SÄNDES TILL TINGSRÄTTERNA Enkät Arbetsgruppen lät genomföra en enkät som riktades till tingsrätterna som i dag har flera verksamhetsställen. I enkäten ställdes frågor om antalet behandlade ärenden, ordnade sessionsdagar och kundbesök 2013 och 2014 på andra ställen än förvaltningskansliet och sessionsplatsen. I fråga om verksamhetsstället var man också intresserad av antalet anställda samt hyreskostnader och de övriga kostnaderna. Från tingsrätterna begärdes även uppgifter om avstånden och trafikförbindelserna mellan verksamhetsställena. Likaså begärdes en bedömning av huruvida personalen på verksamhetsstället och sessioner som ordnas där kan placeras på andra kanslier. Några frågor gällde nivån på säkerhetstekniken. Sammanfattning Justitieministeriet fick svar från nästan alla tingsrätter som har mer än ett verksamhetsställe. Från Päijänne-Tavastlands tingsrätt fick man inget svar. Svar lämnades även av Birkalands tingsrätt, trots att dess funktioner redan har centraliserats till Tammerfors och att tingsrätten inte längre har några sessionsplatser. Ärenden som behandlas, sessioner och kundbesök Enligt svaren finns det vissa skillnader mellan tingsrätterna då det gäller vilka ärenden som behandlas på kanslierna eller vilka sessionsplatser som används. Majoriteten uppgav att alla typer av ärenden behandlas av kanslierna. Hos en del har man dock centraliserat vissa ärendegrupper till ett visst kansli för behandling, vilket innebär att de övriga inte behandlar ärenden av en viss typ överhuvudtaget. På en del av kanslierna bereds sessionsärenden för förvaltningskansliet. Likaså behandlas i huvudsak alla typer av ärenden på sessionsplatserna. På sessionsplatserna vid en del av tingsrätterna behandlas å andra sidan enbart så kallade sedvanliga brottmål. Sammanfattningsvis kan man i fråga om svaren konstatera att av samtliga ärenden är den andel ärenden som behandlas på andra kanslier än förvaltningskansliet inte betydande. Till exempel 2014 behandlades närmare 59 000 ärenden på dessa kanslier. Detta är endast 12 procent av samtliga ärenden som mottagits av tingsrätterna. Största delen av dessa var summariska ärenden (närmare 42 000). Antalet ärenden som behandlas på de övriga kanslierna varierar dock betydligt enligt tingsrätt. Variationen är mycket stor (75–12 000 ärenden 2014). Detta förklaras av att vissa tingsrätter till exempel centraliserat behandlingen av summariska ärenden till endast ett kansli. På andra kanslier än förvaltningskanslierna har det genomsnittliga antalet summariska ärenden uppgått till cirka 3 000–4 000 per år. BILAGA 22 På största delen av kanslierna har man i genomsnitt behandlat fler brottmål än tvistemål. Ett undantag utgör kansliet i Kotka som hör till Kymmenedalens tingsrätt. Här behandlades närmare 6 000 tvistemål. Antalet tvistemål varierade mellan ett tjugotal och cirka tusen, i genomsnitt cirka 400–500 ärenden. På andra kanslier än förvaltningskanslierna varierade antalet brottmål som hade behandlats 2014 mellan 150 och närmare 1 000, men i genomsnitt fanns det 500–600 ärenden. Enligt uppgifterna för 2013 och 2014 verkar antalet behandlade ärenden minska på dessa kanslier. På andra kanslier än förvaltningskanslierna varierade antalet sessionsdagar mellan knappt hundra och drygt trehundra. År 2014 var antalet sessionsdagar cirka 200 i genomsnitt. Andra kanslier än förvaltningskanslierna besöktes månatligen av cirka 300 personer i genomsnitt. Majoriteten av besökarna var privatpersoner. Antalet kunder varierade beroende på kansli mellan ett tjugotal och drygt 650. År 2014 behandlades knappt 2 000 ärenden på tingsrätternas sessionsplatser. Av dessa var största delen, dvs. drygt 1 700, brottmål. År 2014 uppgick antalet sessionsdagar som ordnades på sessionsplatserna till cirka 750. Antalet sessionsdagar varierade beroende på verksamhetsställe mellan noll och drygt hundra dagar per år. I genomsnitt ordnades ett trettiotal sessionsdagar per år. Personal Enligt svaren uppgick antalet anställda på de andra kanslierna än förvaltningskanslierna till i genomsnitt 10–15 personer. Det största av dessa kanslier är kansliet i Kotka som hör till Kymmenedalens tingsrätt och har 28 anställda. I regel har ingen personal placerats på sessionsplatserna. En del har dock högst två anställda. Verksamhetslokaler De hyreskostnader som de övriga kanslierna ger upphov till uppgår till minst cirka 70 000 euro och högst drygt 400 000 euro. De övriga lokalkostnaderna varierar mellan cirka 8 000 och 70 000 euro. Hyreskostnaderna uppgick till cirka 200 000 euro i genomsnitt och de övriga lokalkostnaderna till cirka 20 000 euro per år. Hyreskostnaderna för sessionsplatserna varierar mellan några tusen euro och mer än 80 000 euro per år, och de övriga lokalkostnaderna mellan några hundra euro och närmare tiotusen. Hyreskostnaderna för sessionsplatserna uppgick till cirka 20 000 euro i genomsnitt, och de övriga kostnaderna till cirka 3 000 euro per år. Filialkostnaderna uppgick till över 3 miljoner euro per år. Placeringen av den nuvarande personalen på kanslierna och sessionsplatserna vid förvaltningskansliet kräver enligt tingsrätternas meddelanden i de allra flesta fall tilläggslokaler. Det samma gäller flyttningen av sessionerna på dessa till förvaltningskansliet. I största delen av tingsrätterna är salkapaciteten inte tillräcklig. På alla andra kanslier än förvaltningskanslierna samt på sessionsplatserna är nivån på säkerhetstekniken dålig, dvs. största delen har inga säkerhetsanordningar överhuvudta- BILAGA 22 get. Många tingsrätter köper säkerhetstjänsterna från privata serviceleverantörer för sessionsdagarna. På en del av verksamhetsställena svarar expeditionsvakten eller stämningsmannen för säkerheten och ordningen under sessionsdagarna. Avstånd Avstånden mellan tingsrätternas verksamhetsställen är i huvudsak under 100 kilometer. Längst är avstånden i Lapplands och Uleåborgs tingsrätters domkretsar. Här är avståndet mellan förvaltningsverksamhetsstället och något annat verksamhetsställe upp till drygt 400 kilometer. Kostnaderna som resorna mellan sessionsplatserna och tingsrätten ger upphov till uppgår till cirka 150 euro per sessionsdag i genomsnitt (varierar mellan 30 och 330 euro). BILAGA 23 Lapin ko mo Oulun ko mo Pohjanmaan ko mo Etelä-Savon ko/ Itä-Suomen ko mo Hämeen ko mo Varsinais-Suomen ko mo Itä-Uudenmaan ko mo © Karttakeskus 2015 BILAGA 24 Oulun ko Ys ja Uo Pohjanmaan ko Ys ja Uo Kaakkois-Suomen ko/ Itä-Suomen ko Ys ja Uo Varsinais-Suomen ko Ys ja Uo Ahvenanmaan ko Ys ja Uo Länsi-Uudenmaan ko Ys ja Uo © Karttakeskus 2015 BILAGA 25 Lapin Ko Oulun Ko Satakunnan Ko Hämeen Ko Kaakkois-Suomen Ko Länsi-Uudenmaan Ko © Karttakeskus 2015 LOKALITETSPLAN 2015-2025 2 015 2 016 2 017 2 018 2 019 2 020 2 021 2 022 2 023 2 024 2 025 21 993 314 20 397 676 16 014 458 15 300 636 13 473 814 10 144 484 8 820 003 8 427 327 8 097 277 8 097 277 8 097 277 388 349 1 355 686 2 198 415 3 019 024 4 570 226 7 628 876 8 747 701 9 051 733 9 051 733 9 051 733 9 051 733 0 62 500 1 236 864 1 236 864 1 236 864 1 236 864 1 236 864 1 236 864 1 236 864 1 236 864 1 236 864 0 22 381 663 0 21 815 863 0 19 449 737 0 19 556 524 0 19 280 904 0 19 010 224 0 18 804 568 0 18 715 924 0 18 385 873 0 18 385 873 0 18 385 873 0 407 954 646 984 936 521 1 110 676 1 055 846 1 112 753 1 253 023 1 389 974 1 579 719 1 773 258 0 27 114 88 816 184 788 376 734 794 020 1 103 631 1 345 863 1 553 815 1 765 926 1 982 279 0 1 250 49 969 75 706 101 957 128 734 156 046 183 904 212 319 241 303 270 866 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 22 381 663 22 252 180 20 235 506 20 753 539 20 870 270 20 988 823 21 176 998 21 498 713 21 541 981 21 972 821 22 412 277 Ram Bundna kostnader (avtal i kraft) Avtalet kan sägas upp inom ramen för uppsägningstiden Definition och projekt i genomföringsfasen för vilka det tills vidare inte finns ett hyresavtal Definition av vilka som kan sägas upp och projekt i genomföringsfasen Sammanlagt index (2 %) bundna kostnader index för vilka som kan sägas upp Definition och index för projekt i genomföringsfasen Definition av vilka som kan sägas upp och index för projekt i genomföringsfasen ndexförhöjda hyror (hyresram) Projekt som föreslås för ramen Index för dem som föreslås för ramen Projekt som föreslås för ramen och som fortfarande är i kraft 543 440 1 783 229 1 783 229 1 731 562 1 813 229 1 379 789 1 395 089 1 471 589 1 471 589 1 471 589 0 10 869 72 042 109 148 142 736 188 722 174 078 207 430 252 612 287 096 322 270 108 209 108 209 218 209 218 209 651 649 651 649 651 649 651 649 651 649 45 087 0 Samtliga sammanlagt 22 462 820 Sammanlagt ind. 0% 22 462 820 Förändring jämfört med nivån 2014 (ind 108 209 2 164 22 916 862 22 467 511 4 691 4 372 22 203 358 21 341 175 -1 121 645 6 623 22 760 748 21 447 961 -1 014 859 Tabellen innehåller samtliga hyror för vilka det finns ett avtal och tar hänsyn till hur avtalen upphör 17 987 22 980 765 21 230 675 -1 232 145 22 711 23 231 695 21 041 662 -1 421 158 82 214 23 464 727 20 836 006 -1 626 814 96 891 23 849 771 20 762 661 -1 700 159 111 862 24 029 692 20 509 111 -1 953 709 127 132 24 510 286 20 509 111 -1 953 709 142 707 25 000 492 20 509 111 -1 953 709 BILAGA 26 Index för projekt som föreslås för ramen och som fortfarande är i kraft 36 070 ISSN-L 1798-7105 ISBN 978-952-259-454-9 (PDF) Oikeusministeriö PL 25 00023 Valtioneuvosto www.oikeusministerio.fi Justitieministeriet PB 25 00023 Statsrådet www.oikeusministerio.fi
© Copyright 2024