Program och abstract
INBJUDAN OCH PROGRAM Program och abstracts Nationella Dricksvattenkonferensen Uppsala 14–15 april 2015 Nationella Dricksvattenkonferensen 2015 Syfte Nationella dricksvattenkonferensen hålls vartannat år. Syftet med konferensen är att skapa en mötesplats för dricksvattenintressenter (producenter, tillsynsansvariga, myndigheter, företag och politiker) och forskare med aktuella projekt inom dricksvattenområdet. Konferensen är ett forum för utbyte av erfarenheter och kunskaper mellan personer verksamma inom dricksvattenförsörjning och ska uppmuntra till forskning och utveckling inom området. Målgrupp Konferensen vänder sig till driftansvariga vid vattenverk, rådgivare och leverantörer till branschen samt forskare och myndigheter. Programkommitté Bertil Lustig, Uppsala Vatten Britt-Marie Pott, Sydvatten/Görvälngruppen Daniel Hellström, Svenskt Vatten Gullvy Hedenberg, Svenskt Vatten Heidi Pekar, Livsmedelsverket Mia Bondelind, Chalmers/DRICKS Innehåll Konferensens huvudtema i år är dricksvattenrisker, både mikrobiologiska och kemiska. Andra dagens eftermiddag består konferensen av två parallella sessioner. Den ena behandlar smittspridning och system för att bedöma utbrottsrisker, den andra behandlar åtgärder i vattenverk. Studiebesök Konferensen innehåller också ett studiebesök. Här kan man välja mellan att se • Uppsalaåsen och Gränby vattenverk • Pumphuset (VA-museum) samt stadsvandring • Visning av den nationella utrustningen för nödvattenförsörjning, Livsmedelsverket • Laboratorieverksamheten vid SLU Gränby vattenverk är ett av två vattenverk som försörjer Uppsala stad med dricksvatten. I vattenverket mjukgörs det hårda råvattnet i pelletsreaktorer. Dricksvattnets kalciumhalt är 30-40 mg/l, vilket är en tredjedel av halten i råvattnet. Pumphuset invigdes 1875 och var en gång Uppsalas vattenverk. Idag är det ett museum som drivs av Uppsala Vatten. Här kan besökarna lära sig mer om hur Uppsala stad har försett sina invånare med vatten, avlopp, gas, elektricitet och fjärrvärme, från 1800-talets andra hälft. I stadsvandringen ingår typiska Uppsaliensiska landmärken som Carolina Rediviva, domkyrkan, Gustavianum och Linnéträdgården. Den nationella utrustningen för nödvattenförsörjning visas upp. På plats står en av 27 containrar med utrustningen framplockad. Du får möjlighet att titta och klämma på den, prata med vattenkatastrofgruppens (VAKA) logistikansvarige om hur utrustningen fungerar, vilka som har möjlighet att låna utrustningen etc. Ta tillfället i akt att titta på något som normalt inte förevisas. Laboratorieverksamheten vid SLU specialiserar sig på spåranalyser av organiska miljöföroreningar, som pesticider, PFAS, flamskyddsmedel och läkemedel. Labbet deltar i en rad olika forsknings projekt, t.ex. SafeDrink och RedMic. Besökarna får bl.a. se olika analysinstrument och hur man får 10 liter vatten att minska till ett provextrakt på 1 ml. Till studiebesöken vid Gränby och SLU går bussar. Posterutställning I anslutning till konferenslokalen finns en posterutställning. Den består av två typer av postrar: vanlig poster och poster knuten till en posterpresentation som ingår i konferensprogrammet. Konferensmiddag Gemensam middag avnjuts på Uppsala slott. Program Tisdag 14 april, förmiddag 09.30 Kaffe och registrering 10.00 Inledning Välkommen Anna Linusson, Svenskt Vatten Inledande ord Stig Orustfjord, Livsmedelsverket Dricksvattenutredningen Gunnar Holmgren, särskild utredare Jörgen Johansson, Sydvatten 10.40 Mikrobiologiska dricksvattenrisker Ordförande: Gisela Holm, Svenskt Vatten PFAS – Vad gör Livsmedelsverket? Torbjörn Lindberg, Livsmedelsverket Mikrobiologiska dricksvattenrisker – Riskklassning av svenska ytråvatten Karin Jacobsson, Livsmedelsverket Mikrobiologiska dricksvattenrisker – Verktygslåda för fekal källspårning Rikard Dryselius, Livsmedelsverket Mikrobiologiska risker vid dricksvattendistribution – riskidentifiering och hälsoeffekter Jonas Toljander, Livsmedelsverket Riskvärdering av ”nya” toxiner från cyanobakterier (blå-grönalger) i dricksvatten Ulla Beckman Sundh, Livsmedelsverket 12.30 Lunch Program Tisdag 14 april, eftermiddag 13.30 Kemiska dricksvattenrisker Ordförande: Bertil Lustig, Uppsala Vatten SafeDrink – detektion av hälsofarliga ämnen Karin Wiberg, Sveriges lantbruksuniversitet Nationell screening av perfluorerade föroreningar (PFAA) i dricksvatten (posterpresentation) Oscar Fogelberg, Sweco Staden på åsen – en planeringsmiss år 1272? Sven Ahlgren, Uppsala Vatten Funktionsanalys av Uppsalaåsen – isotopanalyser av infiltrationsvatten Angelica Hummel, Uppsala Vatten Perfluorerade alkylsyror (PFAA) i Uppsalas dricksvatten och människors exponering Irina Gyllenhammar, Livsmedelsverket Erfarenheter av reduktion av PFAA i dricksvatten med aktivtkolfiltrering, jonbyte, membranteknik Philip McCleaf, Uppsala Vatten Lutz Ahrens, Sveriges lantbruksuniversitet 15.30 Kaffe 15.45 Studiebesök 19.00 Konferensmiddag Program Onsdag 15 april, förmiddag 09.00 Råvatten och dricksvattenkvalitet Ordförande: Torbjörn Lindberg, Livsmedelsverket Råvatten och dricksvattenkvalitet – likheter och skillnader Bo Thunholm, Sveriges geologiska undersökning Vägval för att bryta kretsloppet av patogener via avloppspåverkat råvatten (posterpresentation) Magnus Bäckström, Vatten & Miljöbyrån AB Dialogarbete med lantbrukare förbättrar vattenkvaliteten i Vombsjön (posterpresentation) Linda Parkefelt, Sydvatten Dricksvattenkriser/övning och hur människor i krisorganisationen reagerar i dessa situationer såväl psykologiskt som socialt Eva-Marie ”Emma” Abrahamsson, Akrav Eva Westman, E Westman konsult Genomförande av vattenförsörjningsplan för Göteborgsregionen Lena Blom, Kretslopp och vatten, Göteborgs stad Erik Kärrman, Urban Water Management Sweden 10.20 Kaffe med posterutställning 10.45 Vattnets färg och karakterisering av organiskt kol i rå- och processvatten Stephan Köhler, Sveriges lantbruksuniversitet Riskbaserat beslutsstöd för säkrare dricksvatten Lars Rosén, Chalmers Ny version: Handbok för egenkontroll med HACCP (posterpresentation) Maria Bennet, Sweco Kunskapsstöd för olycka vid vattentäkt (posterpresentation) Per-Erik Nyström, Livsmedelsverket Tänk H2O! Ett pedagogiskt samarbete för att öka gymnasieelevers medvetenhet om vattenfrågor (posterpresentation) Anna-Karin Wickström, Sydvatten Hållbarhetsindex för säkert dricksvatten Magnus Montelius, Svenskt Vatten 12.10 Lunch Program Onsdag 15 april, eftermiddag 13.10 Session A: Smittspridning och utbrottsrisker Ordförande: Thomas Pettersson, Chalmers Smittspridning och mikrobiologiska risker i grundvattentäkter Andreas Lindhe, Chalmers, Johan Åström, Tyréns GIS-baserad spridningsmodellering av Cryptosporidium och E.coli från människor och lantbrukets djur i ytvattentäkter Johan Åström, Tyréns Aquavalens – ett EU-projekt med svenska förtecken (posterpresentation) Karin Jacobsson, Livsmedelsverket 14.00 Kaffe 14.30 Dricksvattenberedning och risk för magsjuka: studie av telefonsamtal till 1177 Andreas Tornevi, Umeå Universitet Symtomstatistik 1177 Vårdguiden – System för bevakning och bedömning av utbrottsrisker samt lägesbilder Pär Bjelkmar, Folkhälsomyndigheten 13.10 Session B: Dricksvattenteknik och distribution Ordförande: Daniel Hellström, Svenskt Vatten GenoMembran och Kvarnagården Kenneth M. Persson, Sydvatten, Alexander Keucken, VIVAB 13.40 Source water nutrients and bacterial biofilm communities in artificial infiltration ponds (posterpresentation) Sandy Chan, Sydvatten Naturligt organiskt material och lukt – samband och åtgärder (posterpresentation) Kristina Holm, Kretslopp och vatten, Göteborgs stad 14.00 Kaffe 14.20 Beslutsstöd för dosering av fällningskemikalier i vattenverk (posterpresentation) Fredrik Hallgren, IVL UV-desinfektion och återväxt vid mindre vattenverk Kathleen Murphy, Chalmers Understanding bacterial biofilm communities and their role in drinking water quality (posterpresentation) Peter Rådström, Lunds universitet Innovationsupphandling för skarvpunkter på rör Fredrik Johansson, Kretslopp och vatten, Göteborgs stad 15.20 Fortsatt FoU för säker dricksvattenförsörjning Ordförande: Daniel Hellström, Svenskt Vatten JPI Water – angeläget forskningsprogram för svensk dricksvattenförsörjning Mats Svensson, Havs- och Vattenmyndigheten 16.00 Dagen avslutas Nationella Dricksvattenkonferensen 2015 Tid och plats 14 – 15 april 2015, Västra Ågatan 14, Uppsala, Lokal: Norrlands nation, Gamla salen Konferensavgifter Svenskt Vattens medlemmar* Företagsabonnenter Ej medlemmar Hela konferensen Middag 14 april Endast en dag 4 400:- 6 600:- 8 800:- 600:- 600:- 600:- 2 500:3 750:5 000:- * Svenskt Vattens medlemmar är VA-organisationer och kommunala förvaltningar. Därutöver erbjuds medlemspriset även till tillsynsmyndigheter, statliga myndigheter, lärare och forskare på skolor med VAutbildning. Föredragshållare och posterpresentatörer betalar ingen avgift för den dag presentationen hålls. De betalar 2 500 kr om de önskar vara med hela konferensen. I konferensavgiften ingår kaffe och luncher. Faktura skickas i samband med konferensdagarna. Priser exklusive moms. Konferensmiddag Vi hoppas att Ni även vill delta på den gemensamma middagen den 14 april till en kostnad av 600 kr. Logi Logi ingår inte utan får bokas individuellt. Anmälan Anmäl dig på www.svensktvatten.se/Utbildning/Kalendarium. Din anmälan är bindande men kan överlåtas till annan person inom samma företag. Avbokning Vid avbokning 8–14 dagar före debiteras 50 % av avgiften, därefter debiteras fullt pris. Notera att platsen kan överlåtas till annan person inom samma företag. Avbokningskostnad för logi följer hotellets avbokningsregler. Kontakt Vid frågor om programmet vänligen kontakta Gullvy Hedenberg, Svenskt Vatten [email protected], telefon 08-50 60 02 06 Praktiska frågor: Kursbokningen hos Svenskt Vatten, [email protected] Box 14057 ● 167 14 Bromma ● Tfn: 08-506 002 00 ● Fax: 08-506 002 10 [email protected] ● www.svensktvatten.se Grafisk form: Ordförrådet AB Alla priser exklusive moms! PFAS – vad gör Livsmedelsverket? Torbjörn Lindberg, Livsmedelsverket PFAS, poly- och perfluorerade alkylsubstanser är industrikemikalier som är relativt lättrörliga i miljön. Polyfluorerade ämnen bryts i många fall ner till perfluorerade alkylsyror (PFAA), som kan anrikas i kroppen och påverka hälsan om halterna är höga. Under senare år har höga halter PFAA återfunnits i rå- och dricksvatten i bland annat Botkyrka (Tullinge), Uppsala och Ronneby (Kallinge). Med största sannolikhet har ämnena spridits från brandövningsplatser vid flygplatser. Som en följd av bl.a. fynden i Botkyrka och Uppsala tog Livsmedelsverket och Kemikalieinspektionen 2013 fram en rapport (PM 5/13) om hur vattenproducenternas kan göra en faroanalys och undersöka förekomst av PFAS. Rapporten innehåller också en sammanställning av dagens kunskap om PFAS. Under 2014 initierade Livsmedelsverket en enkät om PFAA i kommunala rå- och dricksvatten. Syftet med enkäten var att öka medvetenheten om problemet, initiera åtgärder på lokal nivå för att skydda konsumenterna, och att få nationell kunskap om problemets omfattning. Enkäten visade att drygt 100 dricksvattenanläggningar kunde vara påverkade av PFAA. Trots att de misstänkt påverkade anläggningarna var få försörjer de 3,6 miljoner konsumenter med dricksvatten. Några dricksvattentäkter är kända som påverkade sedan tidigare, till exempel Mälaren, men även andra stora sjöar och vattendrag som används som råvattentäkter i mellersta och södra Sverige, exempelvis Vättern och Göta älv. Halterna PFAA i ytvatten är så låga att de inte innebär någon hälsorisk. I mars 2014 publicerade Livsmedelsverket rekommendationer om generella riskhanteringsåtgärder vid fynd av PFAA i råvatten och dricksvatten på www.livsmedelsverket.se. Riskhanteringsåtgärderna innebär bland annat rekommendationer om att snarast sänka halterna av sju specificerade PFAA i dricksvattnet till så långt som möjligt under 90 ng/l, och att känsliga grupper av konsumenter, kvinnor som försöker bli gravida, är gravida eller ammar samt spädbarn som får modersmjölksersättning, inte ska använda vattnet till mat och dryck om halten av summan av de sju PFAA överstiger 900 ng/l. Problemen med PFAS har lett till att det har bildats två nätverk som drivs av Livsmedelsverket och Kemikalieinspektionen och som träffas regelbundet. Dels ett nätverk med experter, myndigheter och andra intressenter med fokus på kunskap och informationsutbyte, dels ett myndighetsnätverk med fokus på myndighetsåtgärder. Regeringen har under 2015 lagt ut tre uppdrag som handlar om PFAS i miljön (http://www.regeringen.se/sb/d/14037/a/252770). Olika myndigheter ska bland annat kartlägga användningen av PFAS samt förekomst av PFAS i yt- och grundvatten. Vidare ta fram förslag till riktvärden för mark och grundvatten, förslag till möjlig reglering av brandskum samt ett nationellt åtgärdsprogram för högfluorerade ämnen. Förslagen ska redovisas i slutet av 2015 och i början av 2016. Det saknas nationella gränsvärden för PFAS i dricksvatten. Livsmedelsverket överväger för närvarande om det är lämpligt att införa sådana. En svårighet är att veta vilka av de hundratals olika PFAS som finns som ska regleras. Det saknas också information om giftigheten för de flesta PFAS. Referenser På www.livsmedelsverket.se finns PM 5/13 och resultaten från Livsmedelsverkets enkät. 1 Mikrobiologiska dricksvattenrisker – Riskklassning av svenska ytråvatten Karin Jacobsson* ([email protected]) och Rikard Dryselius, Livsmedelsverket Anneli Carlander ([email protected]), Anette Hansen och Elisabeth Hallin, Folkhälsomyndigheten Joakim Ågren ([email protected]) och Sevinc Ferrari, Staten veterinärmedicinska Anstalt En viktig förutsättning för ett säkert dricksvatten är att en tillräcklig avskiljning och avdödning av sjukdomsframkallande mikroorganismer (patogener) från råvattnet upprätthålls. Att anpassa dricksvattenberedningen efter råvattnets kvalitet kompliceras dock av både stora årstidsbundna variationer och av ett tydligt beroende av omgivande miljö och klimat. Nederbörd har visat sig vara en särskilt viktig faktor och det har påvisats en tydlig koppling mellan kraftiga regn, försämrad råvattenkvalitet och ett ökat antal sjukdomsutbrott orsakade av mikrobiologiskt kontaminerat dricksvatten. Förutspådda klimatförändringar med förhöjda temperaturer, kraftigare väderomsvängningar och fler häftiga skyfall som följd förmodas därför påverka råvattenkvaliteten och därmed även sjukdomsstatistiken negativt. Med nuvarande och framtida variationer i råvattenkvalitet i åtanke är det ur riskhänseende viktigt att dricksvattenberedningen anpassas efter sämsta förhållanden, vilket också uttrycks i Livsmedelsverkets vägledning till dricksvattenföreskrifterna. Idag saknas i mångt och mycket data över halter, och variationer i dessa, för sjukdomsframkallande mikroorganismer i svenska ytråvatten. Projektet syftar till att via täta mikrobiologiska analyser av råvatten ta fram ett underlag som kan fungera som stöd för kommuner/drickvattenproducenter i deras arbete med riskanalyser och behovsbedömningar t. ex. för att möta effekterna av framtida klimatförändringar. Under hösten 2013 gjordes en förstudie på nio typråvatten som valdes ut baserat på historiska råvattendata från SGUs vattentäktsarkiv och nederbördsdata från SMHI. I studien analyserades indikatorer (koliformer, E. coli, Enterokocker, presumtiva C. perfringens, odlingsbara mikoorganismer vid 22 °C, 3 dygn, somatiska kolifager, färgtal, turbiditet och kemisk syreförbrukning (COD)) 2 ggr/vecka och sjukdomsframkallande mikroorganismer (Salmonella, STEC, Campylobacter, Cryptosporidium, Giardia och norovirus) varannan vecka. Utifrån dessa resultat och historiska data ingår nu sex vattenverk i en 18-månader lång fortsättningsstudie som startade i mars 2014. Vid händelser som skulle kunna påverka råvattnets mikrobiologiska kvalitet, t ex kraftig nederbörd, bräddningar, brott på avloppsledningar etc görs en tätare provtagning. Förhoppningen är att analysdata tillsammans med klimatdata och kännedom om föroreningskällor i anslutning till råvattentäkten ska ge kunskap om en eventuell korrelation mellan indikatorer och sjukdomsframkallande mikroorganismer i olika typer av råvatten under normala förhållanden och vid händelser som påverkar råvattenkvaliteten. Projektet ska bl. a. resultera i en handbok om mikrobiologiska dricksvattenrisker som ska vara ett stöd för drickvattenproducenter. Projektet är ett av tre parallella projekt rörande mikrobiologiska dricksvattenrisker som finansieras av MSB under perioden 2013-2015 och leds av Livsmedelsverket. Det aktuella projektet är ett samarbete mellan Livsmedelsverket, Folkhälsomyndigheten och Statens veterinärmedicinska anstalt. 2 Mikrobiologiska dricksvattenrisker – Verktygslåda för fekal källspårning på laboratorium och i fält Rikard Dryselius, [email protected], Livsmedelsverket Caroline Dirks, [email protected], Livsmedelsverket Karin Jacobsson, [email protected], Livsmedelsverket Mats Forsman, [email protected], Totalförsvarets forskningsinstitut Josefine Elving, [email protected], Statens veterinärmedicinska anstalt Dolly Kothawala, [email protected], Sveriges lantbruksuniversitet Fekala föroreningar i råvatten är vanliga och oftast en given omständighet vid dricksvattenburna sjukdomsutbrott. Detta föranleder ett bättre skydd av vattentäkterna. Föroreningsbilden är dock ofta komplex med många olika potentiella källor som härrör från både människa och olika djurslag. Avsaknad av metoder som kan identifiera föroreningskällor och särskilja mellan dessa försvårar både det förebyggande arbetet med att förbättra råvattenkvaliteten och att finna orsaker till utbrott. Brist på kunskap om olika föroreningskällors påverkan leder dessutom till konflikter mellan verksamhetsutövare både i vardagen (vattenskydd) och vid kris (vem är skyldig?). Syftet med detta projekt är att förse dricksvattenproducenter och kommuner med en verktygslåda av metoder och markörer för spårning av specifika typer av fekala föroreningar i vattentäkter och därmed underlätta deras strävan för ett säkrare dricksvatten. Arbetet fokuserar på fyra parallella tekniker för identifiering av lämpliga källspårningsmarkörer. Kemiska analyser som är inriktade på detektion av djur- och humanspecifika läkemedel och hormoner samt ämnen som förekommer i foder/livsmedel, hygienprodukter, bekämpningsmedel mm (se även Poster av Caroline Dirks). Fluorescensbaserade analyser som är inriktade på mikrobiell aktivitet, organiskt material, blekmedel mm. Mikrobiell källspårning som fokuserar på odling av och/eller PCR på bakterier, virus och bakteriofager som är specifika för tarmfloran hos olika djur och människor. Metagenomik, vilket innebär storskalig sekvensering, där sammansättningen av mikrobiella samhällen analyseras för härledning till olika fekala källor. För att kunna definiera lämpliga markörer och utvärdera metodernas specificitet och känslighet har ett bibliotek med en lång rad fekala föroreningstyper (människa, tamdjur/lantbruksdjur, fåglar mm) skapats. Metoderna testas sedan löpande på prover som samlas in i projektet ”Riskklassning av svenska ytråvatten” (se Poster av Karin Jacobsson) och blir därigenom understödda av omfattande indikatoroch patogenanalyser. Ytterligare prover samlats även in från hårt förorenade råvatten och miljövatten samt dricksvatten där det finns misstanke om förorening. Projektet pågår 2013-2015 och målsättningen är att det vid dess slut finns snabba, enkla och kostnadseffektiva verktyg för källspårning till hands som ökar förmågan att förebygga och begränsa dricksvattenkriser. Projektets utfall ska bland annat sammanfattas i en handbok och jämte resultaten från ytterligare två projekt om mikrobiologiska dricksvattenrisker kommuniceras till dricksvattenproducenter. 3 Mikrobiologiska risker vid dricksvattendistribution – riskidentifiering och hälsoeffekter Melle Säve-Söderbergh1, Annika Malm2, Magnus Simonsson1, John Bylund1 och Jonas Toljander1 [email protected], [email protected], [email protected], [email protected], [email protected] 1 Undersökning och vetenskapligt stöd, Livsmedelsverket; 2 Vatten Miljö Teknik, Chalmers Tekniska Högskola samt Kretslopp och vatten, Göteborgs Stad Studier i flera höginkomstländer indikerar att 0-35 % av alla magsjukor i samhället kan relateras till konsumtion av dricksvatten. Hur det ser ut i Sverige har vi dålig kunskap om, vilket gör det svårt att prioritera rätt i det riskreducerande arbetet. Under 2013-2016 studerar Livsmedelsverket, i samarbete med Chalmers tekniska högskola, Umeå universitet och många av landets dricksvattenproducenter, dricksvattnets bidrag till magsjuka i samhället samt konsumenters förtroende till sitt dricksvatten och de som tillhandahåller det. Projektet finansieras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. I projektet undersöks om risken för magsjuka bland konsumenter påverkas av barriärförändringar på vattenverken och olika händelser i produktion och distribution, samt vilka omständigheter eller åtgärder som ökar eller minskar risken. Som en del av detta genomförs under 2014-2015 delprojektet H2O Ledningsnät som fokuserar på att studera risker i samband med händelser på kommunala dricksvattenledningsnät, främst ledningsbrott. Intervjuer med frågor om magsjuka genomfördes 1-2 veckor efter en händelse, både i det påverkade bostadsområdet och i ett opåverkat referensområde. I samband med varje händelse samlades det också in bakgrundsinformation om händelsen och vilka riskreducerande åtgärder som vidtogs. I ett av de deltagande studieområdena inleddes även två provtagningsprogram. Det ena genomfördes för att undersöka eventuell fekal påverkan av det grundvatten som omger ledningsnätet och som potentiellt kan tränga in i dricksvattenledningarna vid tryckfall. Det andra genomfördes för att kartlägga naturlig variation av dricksvattenkvalitet på ledningsnätet och för att få en indikation om eventuell inträngning av obehandlat vatten i ledningsnätet (Stenroth m.fl., denna konferens). De 40 händelser som har följts upp under 2014 har dominerats av händelser som påverkat färre än 50 hushåll och skett i anslutning till akuta ledningsbrott som lett till tryckfall. Två av händelserna ledde till större tryckfall som påverkade över 500 hushåll. För de flesta händelserna bedömdes den mikrobiologiska risken som liten, men för åtta händelser har risken bedömts som medelhög. För de flesta händelser skedde arbetet i rörgravar med låga vattennivåer, men det förekom även händelser med mycket höga vattennivåer eller läckande avloppsledningar i rörgraven. Utöver de händelser som lett till tryckfall, har även information samlats in om ledningsnätshändelser där trycket bibehållits, för att kunna jämföra med de händelser där tryckfall skett. Utvärdering av risken för magsjuka i samband med de 40 händelserna under 2014 pågår och datainsamling fortlöper under 2015. Internationella studier har visat på en ökad risk av magsjuka i samband med händelser på ledningsnätet och indikerar att inträngande av externt vatten runt dricksvattenledningsnätet är en källa till att dricksvatten kontamineras av sjukdomsframkallande mikroorganismer vid tryckfall. I pågående studien visar provtagningarna av mätarbrunnar på förekomst av sjukdomsframkallande mikroorganismer i vatten som omger vattenledningsnätet, vilket innebär en hälsorisk för konsumenter om inträngning sker i de förhållanden som råder i Sverige. 4 Riskvärdering av ”nya” toxiner från cyanobakterier (blå-grönalger) i dricksvatten. Ulla Beckman Sundh, toxikolog, Med Dr, Livsmedelsverket e-post: [email protected] Hittills har problemet med toxiner från cyanobakterier i dricksvattentäkter varit fokuserat på mikrocystiner och nodulariner, men senare tiders analyser har visat att även andra cyanobakterietoxiner kan förekomma i svenska dricksvattentäkter. Därför har det funnits anledning att riskvärdera saxitoxin, anatoxin-a och homoanatoxin-a, för att ha en beredskap i form av åtgärdsgränser för dessa toxiner i dricksvatten. Alla tre toxinerna är akut verkande nervtoxiner, de ger likartade effekter i form av muskelförlamning, men via olika verkningsmekanismer. Saxitoxin är ett toxin i en grupp nervtoxiska alkaloider kallad PST (paralytic shellfish toxins) som blockerar Na-kanaler i cellmembran, vilket hindrar nervimpulser från att överföras från nerver till muskelceller, resultatet blir en förlamning av muskeln. Dessa toxiner är sedan tidigare kända för att orsaka förgiftning via skaldjur, eftersom de även bildas av marina dinoflagellater, och lagras upp i skaldjur. Anatoxin-a och homoanatoxin-a produceras av cyanobakterier i sötvatten, och har orsakat dödsfall hos djur som druckit sjövatten innehållande toxiner. Verkningsmekanismen är att toxinerna stimulerar receptorer som förmedlar impulser till muskelceller, eftersom toxinerna inte påverkas och bryts ned av kroppsegna enzymer blir resultatet en överstimulering av receptorn och förlamning av muskeln. Toxiska blomningar av cyanobakterier som innehåller PST har på senare tid uppmärksammats i dricksvattentäkter i olika delar av världen, och även i Sverige har saxitoxin återfunnits. Arter som producerar anatoxin-a och homoanatoxin-a förekommer över hela världen, och anatoxin-a har återfunnits i Sverige. Några förgiftningar via dricksvatten är dock inte kända varken i Sverige eller i andra länder. För både saxitoxin, anatoxin-a och homoanatoxin-a saknas toxikologiska data som kan utgöra grund för en fullständig riskvärdering. I och med att det saknas data över kronisk toxicitet så kan inte ett tolerabelt dagligt intag beräknas, utan en riskvärdering utmynnar i en så kallad akut referensdos (ARfD), den högsta mängd av ett ämne som en person kan inta under en begränsad tidsperiod (upp till ett dygn) utan hälsorisk. För saxitoxin bygger ARfD på akuttoxiska effekter hos människa, med stöd av djurdata. För anatoxin-a baseras ARfD på subkroniska djurstudier. Utgående från ARfD kan riktvärden för åtgärder beräknas och föreslås. 5 SafeDrink – Ett projekt om metodik för detektion av hälsofarliga kemiska ämnen i dricksvatten Karin Wiberg1, Lutz Ahrens1, Caroline Dirks2, Anders Glynn2, Björn Hellman3, Stephan J. Köhler1, Johan Lundqvist4, Philip McCleaf5, Agneta Oskarsson4, Heidi Pekar2, Rikard Tröger1, Erika Wall4 1 Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Uppsala, Sverige 2 Livsmedelsverket, Uppsala, Sverige 3 Institutionen för farmaceutisk biovetenskap, Uppsala Universitet, Uppsala, Sverige 4 Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU, Uppsala, Sverige 5 Uppsala Vatten och Avfall, Uppsala, Sverige 6 Samhällsvetenskapliga institutionen, Mittuniversitetet, Östersund, Sverige e-post: [email protected] Forskning kring hälsorisker med kemiska ämnen i dricksvatten bör stärkas. Det har nyligen rapporterats att dricksvatten förorenats med högfluorerade organiska ämnen i flera svenska kommuner, men dricksvattenproducenterna har inte varit medvetna om problemet. Dessa händelser visar på ett behov av att identifiera kända samt i dagsläget okända kemiska hälsorisker förenade med konsumtion av dricksvatten. Det 4-åriga Formasprojektet SafeDrink fokuserar på att utveckla metodik för detektion av hälsofarliga kemiska ämnen i dricksvatten på ett tidigt stadium. Det är interdisciplinärt och omfattar metodik för provtagning, kemisk analys, effekt-baserade tester, exponeringsbedömningar, vattenrenings-tekniker och samhälsvetenskapliga aspekter av hur människor resonerar kring risker med kemiska ämnen i dricksvatten. Passiv provtagning kommer att användas för för-koncentrering av föroreningarna från rå- till tappvatten på utvalda dricksvattenverk (Uppsala Vatten, Stockholm Vatten, Norrvatten och Sydvatten). Provtagningsextrakten kommer att karakteriseras kemiskt genom avancerad masspektrometri och effektbaserat genom toxicitetstester in vitro, för att få en direkt relation mellan kemisk förekomst och toxisk aktivitet. På så vis kan de kemiska föroreningarna prioriteras i enlighet med detektionsfrekvens, halter och toxisk potential. Exponeringsbedömning för vissa av de prioriterade kemikalierna kan göras genom analys av blod/urinprover från konsumenter som druckit vattnet. Olika reningstekniker kommer att jämföras, och inverkan av löst organiskt kol (brunt vatten) på reningseffektivitet och toxicitet ska utvärderas. Projektet har utarbetats i samråd med vattenverken, och kommer att kunna föreslå förbättrade övervakningsmetoder för producenter, samt vara till nytta vid beslut om investeringar i reningstekniker samt hjälpa myndigheter och dricksvattenproducenter att förbättra riskkommunikation. 6 Nationell screening av perfluorerade föroreningar (PFAA) i dricksvatten Oscar Fogelberg, Sweco Environment, [email protected], , Katrin Holmström, Sweco Environment, [email protected], Sandra Wetterstrand, Sweco Environment, [email protected], Gullvy Hedenberg, Svenskt vatten, [email protected] I en nationell screeningsstudie har rå- och dricksvatten från hela Sverige analyserats, med syftet att belysa vilka olika typer och halter av perfluorerade ämnen (PFAA) som kan förekomma i olika typer av vattentäkter, samt hur vanligt det är med problematiska halter av PFAA i rå- och dricksvatten i Sverige. PFAA är en stor grupp ämnen med förmåga att ansamlas i levande organismer och orsaka toxiska effekter. Tidigare användning av släckskum (AFFF) är en viktig källa till PFAA-förorenade marker och vatten. Två av de historiskt mest använda PFAA i AFFF är PFOS och PFOA, men en mängd andra PFAA kan också ha ingått. Användning av PFOS i släckskum är idag förbjuden, men andra PFAA kan fortfarande förekomma i släckskum. PFAA är vattenlösliga, och följer därför vattnets rörelser efter utsläpp. PFAA adsorberar till viss del till mark (beroende på marktyp) men kan följa med vattnet och nå grundvatten, och därmed förorena marken ända ned till berg. PFAA från bland annat brandövningar har i flera fall nått grundvatten eller ytvattentäkter, vilket har orsakat total eller delvis stängning av vattenverk och brunnar, samt tvingat vattenproducenter att installera mycket dyra filterlösningar. Analysresultat av råvatten- och dricksvattenprov från Svenskt Vattens medlemmar, tagna under våren/sommaren 2014, har sammanställts i en rapport. Data i studien representerar 34 enskilda kommuner och 30 vattenbolag/regionsamarbeten (vilka representerar 78 kommuner). I studien påvisades PFAA i dricksvatten i 52 av de 236 proven (22 %). PFAA var vanligast förekommande i vatten från ytvattentäkter. Den vanligast förekommande enskilda PFAA var PFOS, följd av PFOA, men även PFPeA, PFHxA, PFHpA, PFBS, PFHxS samt 6:2 FTS kunde detekteras. PFAA med längre kolkedjor än 8 detekterades inte i något prov. Endast i fyra prov låg de sammanlagda halterna av PFAA över livsmedelsverkets åtgärdsgräns, varav ett prov också överskred det hälsobaserade riktvärdet. De berörda producenterna kontaktades och uppmanades att följa upp sina dricksvattentäkter med ytterligare analyser. Resultaten från studien ger en ögonblicksbild av dricksvattensituationen i landet, vad gäller förekomst av PFAA. Den underlättar tolkning av enskilda resultat, och kan utgöra underlag för prioritering vid kommande arbete med vidare kemiska analyser, reningsinsatser och uppströmsarbete. 7 Staden på åsen En planeringsmiss år 1272? Sven Ahlgren, Uppsala Vatten och Avfall AB Uppsalaåsen är en av Sveriges viktigaste vattenförekomster. Åsen fungerar som en stor drän genom landskapet som medför att grundvattenflödet är mycket stort. Det faktum att Uppsala till stor del är byggt på åsen eller dess tillrinningsområde innebär att grundvattenförekomsten är utsatt för stora risker genom de verksamheter som bedrivs i staden. Skälet till att Uppsala etablerades där det i dag ligger var bl.a. tillgången på friskt vatten som strömmade från två stora källor. Tillgången till ett friskt dricksvatten var viktig även i forna tider. När sedan domkyrkan började byggas 1272 var etableringen av Uppsala oåterkallelig. Uppsalaåsen utnyttjas i dag för produktion av dricksvatten genom uttag av grundvatten från fyra brunnsområden. För att kompensera för delar av uttagen sker infiltration av ytvatten på två platser. Infiltrationsvatten hämtas från Fyrisån och sjön Tämnaren. Det faktum att staden ligger inom mycket känsliga delar av åsens tillrinningsområde gör att olika verksamheter måste förhålla sig till detta. De mest påtagliga problemen, som kräver särskild behandling, är spår av bekämpningsmedel och perfluorerade ämnen från brandskum. Ett vattenskyddsområde täcker större delen av tillrinningsområdet till åsen och stora delar av staden. Många verksamheter kräver därför tillstånd där påverkan på grundvattenförekomstens kvalitativa och kvantitativa status bedöms. Vid den fysiska planläggningen i Uppsala, översikts- och detaljplanering, har en modell etablerats där hänsyn ska tas till olika områdens känslighet för påverkan på Uppsalaåsens grundvattenförekomst. 8 Funktionsanalys av Uppsalaåsen, etapp 1 – isotopanalyser för att spåra infiltrationsvattnets spridning genom åsen och belysa infiltrationsvattnets påverkan på viktiga vattenkvalitetsparametrar Angelica Hummel1, Philip McCleaf1, Per-Olof Johansson1, Stephan Köhler2, Dan Berggren Kleja1 1 Uppsala vatten och avfall AB 2 Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Uppsala, Sverige e-post: [email protected] Uppsalas invånarantal ligger idag på omkring 200 000, men beräknas till år 2050 öka till 350 000 personer. Detta kommer att ställa stora krav på en hållbar vattenförsörjning för staden, både när det gäller vattenkvalitet och vattenkvantitet. Idag kompletteras det naturliga grundvattenflödet med konstgjord grundvattenbildning på fyra platser. Infiltrationen är nödvändig för att upprätthålla grundvattennivåerna i åsen och därmed undvika problem med sättningar och påverkan på privata vattentäkter. På senare tid har det börjat synas en tendens till förändringar i grundvattnets kvalitet, främst i form av en ökning av organiskt material och brom. De ökande halterna kan leda till förhöjda mängder trihalometaner (THM) i dricksvattnet. Andra vattenkvalitetsparametrar som kan innebära problem är uran och hårdhet. Framtida möjliga vattenkvalitetsproblem tillsammans med prognosen om det ökande invånarantalet gör det nödvändigt att så väl analysera åsens funktion som att ta fram en strategi för både drift och utveckling av Uppsalaåsen som råvattenkälla. För att lägga en grund till funktionsanalysen har ett omfattande mät- och provtagningsprogram påbörjats. Målsättningen är främst att studera avskiljning och nedbrytning av naturligt organiskt material (NOM) på vägen mellan infiltration och uttag, både i den omättade och mättade zonen, för att få en indikation på om systemet är i balans eller om en kontinuerlig upplagring sker av NOM. Vattenprover tas på olika avstånd och djup och analyseras bland annat med avseende innehållet av 18O/2H- och 3H/3He-isotoper för att kunna bestämma uppehållstider, inblandningen med naturligt bildat grundvatten och relativ ålder. I möjligaste mån ostörda jordprover har också tagit ut på olika avstånd och djup från infiltrationen. Dessa prover analyseras bland annat med avseende på det fastlagda organiska materialet, uttryckt som total organic carbon (TOC), och dess sammansättning, inklusive en mikrobiell karakterisering med DNA-teknik. C14-bestämning görs också på det fastlagda materialet för att få en indikation på ålder och ursprung. Det första resultatet från provtagningsprogrammet visar att det med hjälp av 18O/2H är möjligt att följa det infiltrerade vattnets spridning och inblandning i åsens grundvatten. Preliminära resultat från isotopanalyserna visar också ett samband mellan andelen infiltrerat vatten och vattenkvalitetsparametrar som uran, hårdhet, TOC och brom i olika uttagsområden. Resultat från analys av TOChalten i jordproverna, tillsammans med tidsserier av DOC tagna från infiltrationsbassänger till uttagsbrunnar, kan ge en indikation av fastläggningsgraden av det infiltrerade vattnets TOC i åsen. 9 Perfluorerade alkylsyror (PFAA) i Uppsalas dricksvatten och människors exponering Irina Gyllenhammar1, Urs Berger2, Maria Sundström2, Philip McCleaf3, , Karin Eurén3, Sara Eriksson3, Sven Ahlgren3, Sanna Lignell1, Marie Aune1, Per Ola Darnerud1, Natalia Kotova1, och Anders Glynn1 1 Livsmedelsverket, Box 622, 751 26 Uppsala, Sweden 2 Institutionen för tillämpad miljövetenskap (ITM), Stockholms universitet, 106 91 Stockholm 3 Uppsala Vatten och Avfall, Box 1444, 751 44 Uppsala Kontaktperson e-post: [email protected] I Uppsala har förhöjda halter av perfluorerade alkylsyror (PFAA) uppmätts i dricksvattnet. Syftet med den här studien var att undersöka hur spridningen av PFAA har skett i grundvattentäkten och om exponeringen från dricksvattnet har påverkat nivåerna av PFAA i blodet hos befolkningen. Prov från både grundvatten och dricksvatten togs mellan juli 2013 och februari 2014. Resultaten visar att de högsta PFAA nivåerna finns i grundvattnet i den norra delen av Uppsala stad och minskar söderut i vattentäkten. Perfluorhexansulfonat (PFHxS) förelåg i de högsta halterna följt av perfluoroktansulfonat (PFOS), perfluorbutansulfonat (PFBS) och perfluorhexanoat (PFHxA). De kontaminerade grundvattenbrunnarna har främst levererat vatten till det södra vattenverket i Uppsala. En modell av distributionen av det PFAA-förorenade dricksvattnet visar att de västra och södra delarna av Uppsala stad har fått det mesta av det förorenade dricksvattnet. Vi undersökte blodserumnivåer av PFAA i 297 kvinnor från Uppsala, som provtagits tre veckor efter deras första barns födelse under 1996-1999 och 2008-2011. Vid jämförelsen av serumnivåer av PFAA hos kvinnor från olika stadsdelar i Uppsala var halterna av PFBS och PFHxS betydligt högre i de områden som fått kontaminerat dricksvatten, både under perioden 1996-1999 och 2008-2011. Nivåer av PFOS i serum skilde sig däremot inte mellan distrikten. PFOS-nivåerna var också lägre 2008-2011 jämfört med 1996-1999 vilket tyder på att dricksvatten inte har varit en viktig exponeringskälla för PFOS. Våra resultat visar på att dricksvattenexponering för PFHxS och PFBS är en viktig faktor bakom de ökande halterna av dessa substanser i blodet hos unga kvinnor i Uppsala. 10 Erfarenheter av reduktion av PFAA i dricksvatten med aktivtkolfiltrering, jonbyte, membranteknik Philip McCleaf1, Lutz Ahrens2, 1 Uppsala Vatten, Uppsala, Sverige 2 Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Uppsala, Sverige e-post: [email protected] Perfluorerade ämnen (PFAA) som perfluoroktansulfonat (PFOS), perfluorhexansulfonat (PFHxS), perfluoroktanoat (PFOA) är mycket svårnedbrytbara och är bioackumulerande Dessa syror har upptäckts i vattentäkter i flera olika delar av världen. I Sverige har Tullinge, Kallinge, Ronneby och Uppsala uppmärksammats i media för att dricksvattnet har haft höga halter av PFAA. Sveriges Livsmedelsverk har tagit från åtgärdsgränser som innebär att om dricksvattnet innehåller mer än 90 nanogram PFAA (summa av 7-PFAA) per liter vatten uppmanas dricksvattenproducenterna att snarast vidta åtgärder för att sänka halten i dricksvattnet (SLV, 2014). I Uppsala är medelvärdet av denna summa av 7-PFAA uppmätt till 190 ng/l i grundvattnet. Detta är högre än Livmedelsverket åtgärdsgräns, men är lägre i jämförelse med Tullinges halt av 760 ng/l PFOS (Cirkulation, 2011). Målsättning av testerna är i) PFAA-halter i behandlat vattnet lägre än 10 ng/l, ii) noll utsläpp av PFAA-förorenat vatten till miljön, iii) lägre driftskostnader jämfört med avskiljning enbart med aktivtkolfiltrering, iv) mindre utrymmeskrav än för enbart aktivtkolfiltrering. Behandlingsmetoder som har visat sig vara effektiva på att avskilja PFAA och som har testats i Uppsala inkluderar aktivtkolfiltrering, jonbyte och membranteknik. Effektiviteten av dessa metoder varierar dock beroende på PFAA-halten i vattnet samt andra parameterar i vattnet, till exempel natural organic matter (NOM). Dessa processer skapar också en PFAA-avloppsvattenström som måste omhändertas för att förhindra spridning i miljön. För att utveckla en mer rationell och ekonomisk process för PFAA-avskiljning har membranteknik kopplats i series med andra behandlingsprocesser och testats i pilotskala. Referenser: Riskhanteringsrapport - Risker vid förorening av dricksvatten med PFAA, Sveriges Livsmedelsverk (SLV), publicerat 2014-03-12. Perflouerade ämnen i Tullinges vatten oroar forskare, Cirkulation – VA tidskriften, publicerat 201111-01. 11 Per- och polyfluoralkylerade ämnen (PFASs) i dricksvatten Lutz Ahrens1, Philip McCleaf2, Stephan J. Köhler1, Per Ericsson3, Rikard Tröger1, Karin Wiberg1 1 Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Uppsala, Sverige 2 Uppsala Vatten, Uppsala, Sverige 3 Norrvatten, Solna, Sverige e-post kontakt: [email protected] Per- och polyfluoralkylerade ämnen (PFASs) har fått ökad uppmärksamhet under de senaste åren på grund av deras persistens, bioackumulerande egenskaper och möjliga hälsoeffekter på människa och miljö [1]. Som en konsekvens av detta har ett av de vanligaste ämnena, PFOS och dess prekursorer, inkluderats i Stockholmskonventionens lista över prioriterade persistenta organiska miljöföroreningar (POPs; maj 2009), vilket resulterat i global begränsning av produktion och användning av PFOS. Brandsläckningsskum av typen AFFF innehåller PFASs, och användning av detta skum på brandövningsplatser har länkats till förorening av miljön [2]. Vattentäkter runt om i Sverige har nyligen fått strypas eller stängas helt på grund av PFAS-förorening. Ämnena har nått grundvattnet och förorenat dricksvattentäkter i t.ex. Botkyrka, Uppsala och Ronneby kommuner. Den här presentationen ger en överblick av föroreningssituationen i Sverige, och den omfattar nya studier om i) hur källor för PFAS förorening kan spåras, ii) hur PFASs transporteras och sprids från källa till kran, och iii) hur olika vattenreningstekniker klarar av att avskilja PFASs från dricksvatten. Resultaten från våra studier visar att den höga rörligheten i jord särskilt gäller PFAS ämnen med korta kolkedjor. Dessa har alltså högre risk för utläckage från förorenad mark till grund- och drickvattenreservoarer. Effektiviteten för konventionella vattenreningstekniker är generellt låg för PFASs, medan mer avancerad teknik som t.ex. membranteknik med nano-filter, aktivt kol och jonbytesteknik visar högre potential. Ytterligare forskning och studier behövs för optimering och utveckling av reningstekniker och deras effektivitet. Vi behöver bl.a. ta reda på hur reningen påverkas av löst organiskt kol (DOC) som finns naturligt i alla vatten men med olika halt och karaktär beroende på ursprung. Ny kunskap inom detta område kommer att hjälpa dricksvattenproducenter att göra välgrundade investeringar för framtida dricksvattenrening. Även om svensk drickvattenkvalité anses som hög, så har förekomst av nya, tidigare okända miljöföroreningar som PFASs orsakat bekymmer för producenter och konsumenter. Det finns därför ett behov av att identifiera PFAS-källor, att undersöka deras transport och mobilitet i olika medier och att forska kring vattenberedningstekniker för att säkra en god dricksvattenkvalitét för framtiden. Referenser: [1] Ahrens, L, 2011. Polyfluoroalkyl compounds in the aquatic environment: A review of their occurrence and fate. J. Environ. Monitor. 13: 20–31. [2] Ahrens, L, Norström, K, Viktor, T, Palm Cousins, A, Josefsson, S, 2014. Stockholm Arlanda Airport as a source of per- and polyfluoroalkyl substances to water, sediment and fish. Chemosphere, i press. 12 Råvatten- och dricksvattenkvalitet – likheter och skillnader Lars-Ove Lång1, Lena Maxe2, Bo Thunholm3, Liselotte Tunemar3, Helena Whitlock3 1 Sveriges geologiska undersökning, Guldhedsgatan 5A, 413 20 Göteborg ([email protected]) 2 Sveriges geologiska undersökning, Box 803, 101 36 Stockholm, Sweden ([email protected]) 3 Sveriges geologiska undersökning, Box 670, 751 28 Uppsala, Sweden ([email protected], [email protected], [email protected]) Vattentäktsarkivet vid SGU innehåller information om Sveriges vattenverk och vattentäkter samt vattenkvalitetsdata. I Vattentäktsarkivet fanns vid slutet av 2013 data från totalt cirka 650 000 prover varav 220 000 råvattenprov och 430 000 dricksvattenprov. Syftet med denna studie är att utvärdera möjligheten att utifrån korrelationsanalyser mellan råvatten- och dricksvattenanalyser använda resultat från analyser av dricksvattenprov där råvattenanalysdata saknas. Resultaten omfattar vattentäkter som använder ytvatten, grundvatten eller konstgjort grundvatten som råvattenkälla. En sammanställning har utförts där medelvärden för ett antal parametrar har beräknats per vattenverk under perioden 1998–2012. Antal prov per år och vattenverk är i de flesta fall större för dricksvatten än för råvatten. Provtagningsdatum för råvatten och behandlat vatten skiljer sig ofta åt vilket bör beaktas. Exempelvis skulle ett råvattenprov från år 1998 i extremfallet kunna jämföras med ett dricksvattenprov från år 2012. Vidare kan behandlingsmetoderna variera under perioden. Resultaten visar att olikheter i genomsnittliga halter hos råvatten och dricksvatten varierar starkt mellan olika parametrar. För klorid är skillnaderna mellan råvatten och dricksvatten generellt mycket små. Järn uppvisar stora skillnader som ökar med stigande järnhalt. Olika typer av mönster i resultatet av korrelationsanalysen mellan råvatten och dricksvatten kan noteras för olika grupper av parametrar. För flera parametrar, som exempelvis klorid, kalium, fluorid, uran och sulfat bedöms resultat från dricksvattenprover kunna användas för översiktlig bedömning av råvattnet när prover från råvatten inte finns tillgängliga. För andra parametrar kan dricksvattenprover vara användbara inom vissa haltintervall, exempelvis kan nitrat användas vid låga och måttliga halter. För många parametrar där behandling i vattenverket sker är emellertid effekterna så stora att de inte kan användas på översiktlig nivå. Information om behandling vid vattenverket kan då ge vägledning för att bedöma om resultat från dricksvattenprover kan användas. Ett flertal användningsområden finns för dessa resultat. Det finns brist på råvattenanalyser för att beskriva vattenförekomster inom vattenförvaltningen (inte minst vad gäller grundvatten) liksom i arbetet med uppföljning av landets vattenrelaterade miljökvalitetsmål. Det kan på vattenverks- och kommunnivå också höja kunskapen om vad som kan förväntas vad gäller råvattnets sammansättning och effekten av olika processer i vattenverket. Vid användning av dricksvattenresultat i brist på vattenanalyser bör man vara medveten om att vattenkvaliteten kan ha förändrats genom den behandling vattnet genomgår i vattenverket. 13 Vägval för att bryta kretsloppet av patogener via avloppspåverkat råvatten – är desinfektion av avloppsvatten en effektiv åtgärd? Magnus Bäckström (Vatten & Miljöbyrån AB), Robert Jönsson (Vatten & Miljöbyrån AB), Stefan Marklund (LTU) och Per-Eric Lindgren (LiU) Kontaktperson: [email protected], 0920-241780, 076-7641780 Sjukdomsutbrott på grund av infektioner av mikroorganismer (bakterier, virus och parasiter) i dricksvatten inträffar återkommande i Sverige. I dagsläget sker en stark utveckling av reningsproceser och barriärer inom drickvattenberedning, i synnerhet inom membrantekniken. De senaste åren har en fortsatt utbyggnad av UV-ljus för desinfektion av dricksvatten genomförts. Men är detta tillräckligt? Borde vi göra mer för att bryta kretsloppet av de sjukdomsframkallande mikroberna, dvs fler barriärer kring råvattnet och de viktigaste källorna till patogener? Det mesta talar för att renat vatten från avloppsreningsverk är en betydande reservoar för mikroorganismer av humant ursprung. Huvuddelen av våra ytvattentäkter riskerar således att påverkas av patogener som sprids via det allmänna avloppssystemet eftersom avloppsreningsverken, med sina utlopp i samma ytvattenförekomst, idag generellt saknar en efterbehandling med desinficerande verkan. Resultat - metodöversikt och fullskaleanläggningar för desinfektion av avloppsvatten I några nyligt genomförda projekt finansierade av Svenskt Vatten Utveckling har metoder för att förhindra avloppspåverkan på råvatten (SVU 2013-22) och UV-behandling av utgående avloppsvatten från avloppsreningsverk (publiceras inom kort) redovisats. Ett antal nya frågeställningar har dykt upp under detta arbete. Det finns sannolikt skillnader mellan riskvärderingen utifrån ett dricksvattenperspektiv jämfört med badvattenperspektiv (där vissa riktvärden finns), vilket är intressant att diskutera vidare. Tidigare presenterad verktygslåda kan behöva uppdateras utifrån ny kunskap och ett resonemang kring olika metoders för och nackdelar kan behöva diskuteras. UV-anläggningarna vid de två avloppsreningsverk (Huskvarna och Arvika) som utvärderats i nyligen avslutat SVU-projekt har huvudsakligen tillkommit för att minska avloppspåverkan på badvatten. Riskanalyserna för vattenburen smitta via badvatten respektive ytvattenbaserat dricksvatten skiljer sig dock åt. För badvatten antas att smittan sprids via ett litet intag av orenat vatten. Riskanalysen för smitta via dricksvatten förutsätter ett betydligt större intag, men eftersom vattenverket kraftigt reducerat halterna av smittämnen är den acceptabla graden av avloppspåverkan i samma storleksordning för badvatten och dricksvatten. För badvatten är patogena bakterier (exempelvis Campylobacter) dock en stor del av risken, medan det för dricksvatten mer sannolikt är virus som är största risken eftersom bakterier (förutom sporbildare som Clostridium) reduceras i vattenverkets desinfektionssteg. Utvärderingen av UV-behandling av utgående avloppsvatten med de processutformningar som tillämpats i Huskvarna och Arvika visar att halten patogena bakterier och sannolikt även parasiter kan reduceras till en nivå som är acceptabel för badvatten. Mycket talar dock för att UV-ljusbehandling av denna typ endast marginellt minskar utsläpp av sjukdomsframkallande (viabla) virus från avloppsreningsverket vilket innebär att risken för vattenburen smitta via ytvattenbaserat dricksvatten kan kvarstå. Fortsatt utveckling av tekniken inklusive effektivare förbehandling, fullskaletester under vinterhalvåret samt metodik för att utvärdera inaktivering av patogener (validering) rekommenderas. Framtida vägval för VA-huvudmän och myndigheter när det gäller desinfektion vid avloppsreningsverk som en åtgärd för att bryta de sjukdomsframkallande mikrobernas kretslopp och därigenom minska risken att vattenburen smitta sprids till drickvatten innebär svåra avvägningar där beslutsunderlaget fortfarande är osäkert eller saknas. Dialog och öppen diskussion utifrån lokala förutsättningar bör ske innan krav på åtgärder ställs. 14 Dialogarbete med lantbrukare förbättrar vattenkvaliten i Vombsjön Linda Parkefelt 1, [email protected], (kontaktperson), Anna Olsson 2, [email protected], Jonas Johansson 2, [email protected], Kenneth M Persson 1, [email protected] 1 Sydvatten AB 2 Kävlingeåns vattenråd Vombsjön förser ca 400 000 människor i sydvästra Skåne med dricksvatten. Sjön är idag hypertrof där större delen av de näringsämnen som når sjön kommer från omgivande jordbruksmark. Upp till 80 % av Vombsjöns avrinningsområde utgörs av åkermark och är till stor del dränerat. Detta gör att uppehållstiden uppströms Vombsjön är mycket kort och det som hamnar i vattendragen i form av näringsämnen och bekämpningsmedel riskerar att nå Vombsjön i oförändrad mängd och form. För att säkra vattenkvaliten i Vombsjön idag och i framtiden med rådande klimatförändring är vattenförvaltningsarbetet i avrinningsområdet av största vikt! Vattenförvaltningsarbetet som utförs i Sverige idag mynnar ut i olika typer av fysiska åtgärder, exempelvis våtmarker. I denna studie undersöktes ett nytt arbetssätt inom vattenförvaltningen: Huruvida man genom dialog och att öka kunskapen och medvetenheten hos lantbrukare om hur deras verksamhet påverkar vattendragen kan minska läckaget av närsalter och bekämpningsmedel till vattenförekomster och på så sätt på lång sikt förbättra vattenkvaliten i sjöar och vattendrag. Dialogarbetet som utfördes i denna studie avgränsades till ett av Vombsjöns delavrinningsområden, Torpsbäckens avrinningsområde. Resultaten visar en mycket positiv inställning till arbetssättet och på ett stort engagemang hos lantbrukarna. De föredrag, diskussionsforum och vattendragsvandringar som genomfördes har bidragit till en ökad medvetenhet och kunskap hos lantbrukarna i avrinningsområdet. Den ökade kunskapen och medvetenheten har i sin tur resulterat i förändringar i hur lantbrukarna utför sitt dagliga arbete till fördel för vattenkvaliten. Arbetssättet som här prövats i Torpsbäckens avrinningsområde, ett delavrinningsområde till Vombsjön, där man genom kommunikation och kunskapsutbyte ger förutsättning för en långsiktig förbättrad vattenkvalitet kan med fördel tillämpas på hela Vombsjöns avrinningsområde som ett värdefullt komplement till pågående uppströmsarbete. Det kan också med fördel tillämpas på andra avrinningsområden både nationellt och internationellt. 15 Dricksvattenkriser/övning och hur människor i krisorganisationen reagerar i dessa situationer såväl psykologiskt som socialt Eva-Marie Abrahamsson, Akrab, Eva Westman, E.Westman konsult Presentationen ska ge en bild av varför det är så svårt att öva dricksvattenkriser framförallt ur ett psykologiskt och socialt perspektiv. Föredragshållarna har gett ut boken ”Koka vattnet lite – Öva dricksvattenkriser och andra akuta händelser”. De båda författarna genomför övningar ute i landet och har till uppdrag att bättre förbereda chefer och förtroendevalda att se sitt ansvar i en krissituation och göra dem lika handlingskraftiga och dugliga som när allt är som vanligt. Boken kom till för att pedagogiskt beskriva de stora krav som ställs på en krisledningsgrupp och ansvariga i en kommun eller annan organisation som hanterar livsnödvändiga funktioner i samhället. Det finns mycket utmärkt litteratur av mer teknisk art som beskriver krisförlopp och som tillhandahåller manualer och planeringsstöd för att kunna vara beredd när en olycka eller situation utvecklar sig till en kris. Få berör dock det faktum att det är människor i samverkan som löser kriser och som innan dess är ålagda att öva och förbereda sig för kriser. Vi ger några svar på frågan varför det kan vara svårt att öva, utifrån våra samlade erfarenheter under många år: Det är svårt att samla deltagarna i en krisledningsgrupp av många olika skäl – ofta har man en så problemfylld vardag att en simulerad krissituation förträngs. Kommuner och andra stora organisationer ändras hela tiden – det är svårt att få överblick på delorganisationer, roller och ansvar. Man vet inte alltid var kompetens finns i organisationen/verksamheten. Människor i samspel bygger på tillit och förtroende – dessa rubbas i en krissituation och oväntade reaktioner dyker upp. Människor känner inte igen sig i scenariot och blir överraskade både av sina egna men även sina kollegors/chefers reaktioner. Det är inte bara att öva – lagstiftning och statliga regleringar ställer krav på hur och när och kräver styrning och uppföljning för att kunna ge ekonomiskt bidrag (statligt ekonomiskt bidrag till kommunerna). Roll- och ansvarsfördelning mellan olika samhällsaktörer blir ofta väldigt otydlig. Samhället är så komplext och ger sig inte alltid tid att utvärdera påbud och bestämmelser. Dricksvattenfrågorna är helt centrala för invånarna – hur och var man än bor. Politikerna är ofta för dåligt insatta i helhetsansvaret för att sörja för att rent dricksvatten alltid finns – oavsett var det kommer ifrån. Att öva för en stor kris kräver involvering av många och påverkar många – den måste förberedas. Kriser måste övas och krisroller måste tränas – det kräver tid, resurser, kompetens och prioritet. 16 Genomförande av regional vattenförsörjningsplan för Göteborgsregionen * Adj. Prof./strateg Lena Blom1,4, Erik Kärrman2, Per Sander3, Andreas Lindhe4, Jacob Lindqvist5, Lars Heineson5, Anders Jansson6, Lars-Ove Lång7,4, Olof Bergstedt1 1 Kretslopp och vatten, Göteborg Stad 2 Urban Water 3 Ramböll 4 DRICKS, Chalmers tekniska högskola 5 Göteborgsregionens kommunalförbund 6 Ale kommun 7 SGU Kontakt: e-post: [email protected] Inom Göteborgsregionen finns en nyligen framtagen vattenförsörjningsplan (2014) med visionen ”en trygg och långsiktig hållbar vattenförsörjning”. För att nå visionen finns det i planen tre målområden och nio delmål samt förslag på åtgärder. Av planen framgår bl.a. hur kommunerna samverkar idag, hur nuvarande vattenförsörjning i regionen är uppbyggd, vilka vattenresurser som finns i form av både yt- och grundvatten, hur vattenbehovet förväntas se ut i framtiden, vilka risker och hot som finns samt hur sårbar vattenförsörjningen är. Det redovisas också vilka vattenresurser som är av särskild betydelse för säkerheten i Göteborgsregionens (GR) vattenförsörjning samt vikten av verkningsfulla vattenskyddsområden. Förutom Göta älv lyfts ytterligare vattenresurser fram som har särskild regional betydelse. Planen är efter en remissprocess antagen i Göteborgsregionens förbundsstyrelse och förväntas antas av samtliga ingående kommuner på kommunfullmäktige nivå inom en snar framtid. Genomförandet av planen innehåller många delar, inte minst samverkan mellan olika kommuner och andra aktörer. För att nå flera av delmålen genomförs t ex. en källfördelningsmodell för mikrobiologiska föroreningar, en kunskapsuppföljning och en samhällsekonomisk värdering av betydande vattenresurser för att väga olika intressen mot och inleda en kostnadsfördelningsdiskussion där bl.a. ekosystemtjänsten vatten värderas mot andra aspekter. Historiskt och även i dag undervärderas de kollektiva nyttorna systematiskt i beslutsfattande då deras fulla värde inte är kända eller inte går att realisera på en marknad. Ett delprojekt har därför initierats för att sätta värden på ekosystemtjänster och andra nyttor. På detta sätt skapas förutsättningar för en samhällsekonomisk fördelningsmodell av värden och kostnader i systemet, vilket möjliggör långsiktigt hållbara beslut om planering, åtgärder och avvägning mellan intressen. Analysen kommer bl.a. att inkludera konsekvensanalyser och ge underlag till strategival och styrning på regional och kommunal nivå. Förutsättningar och kunskapsläge förändras med tiden vilket gör det viktigt att planen hålls aktuell. Därför föreslås uppföljning och aktualitetsförklaring vart fjärde år, på samma sätt som gäller för en kommunal översiktsplan. Då identifieras förhållanden som behöver uppdateras. Inför målåret 2025 revideras planen. Uppföljningen av planen kommer att samordnas av GR-kommunerna. Målen och de åtgärder som ingår i planen bör årligen följas upp regionalt med hjälp av indikatorer. Metod för den årliga uppföljningen föreslås bli Svenskt Vattens Hållbarhetsindex som specialutvecklas för att följa upp planen i ett eget delprojekt. Där kommer föreslagna delmål och åtgärder i vattenförsörjningsplanen utvärderas för att få fram ett effektivt underlag för uppföljningsmodell och nå en verkningsfull vattenförsörjningsplan. Handlingsplaner kommer att tas fram regionalt vartannat år baserat på uppföljningen. 17 Vattnets färg och karakterisering av organiskt kol i rå- och processvatten Stephan Köhler, SLU Vad har vi lärt oss om vattnets färg? Vattnets färg har under lång tid använts för att skatta variation av humusliknande ämnen i råvatten och under dricksvattenberedningen. Vattnets färg förväntas ökar under klimatförhållanden som är fuktigare och varmare. Under klimatberedningen och andra studier påpekades att många vattenverk i framtiden skulle behöver öka deras prestanda i olika processteg och kommer att utsättas för större påfrestningar under de större förväntade flödesvariationerna. Detta leder till ökade drift- och underhållskostnader. Ett antal större projekt har därför initierats de senaste åren från olika håll för att studera vattenverkens sårbarhet, kolomsättningen i sjöar och vattendrag och nya karakteriseringsmetoder för organsikt kol. Speciellt i Mälardalen och där vattenverk runt Stockholm har fällningen som ekonomiskt hållbar metod för avskiljning av organiskt kol nästan nått sin gräns. Ökande halter organiskt kol under ett förändrat klimat kan komma att kräva nya beredningstekniker. Nanofiltration och Jonbyte är två kandidater som undersöktes vidare i detta projekt. I denna presentation redogör vi för flera års resultat från studierna inom främst projekten Color of water (CoW) men även av Genomembran. Under projektens gång har vi använt oss av en rad olika metoder för att karakterisera hur humus och organiskt kol varierar i olika vattenverk och hur halten samt karaktären påverkas av en rad olika beredningsprocesser så som magnetisk jonbyte (MIEX), membranfiltration (nanofiltration), fällning och flockning, aktiv kolfilter och desinfektion. Klassiska analysmetoderna som kom till användning var totalhalt organsikt kol (TOC), löst organiskt kol (DOC), absorbans vid ett antal våglängder (A254, A420, SUVA etc.). Utöver det användes mera avancerade metoder så som flourescensspektroskopi, högupplösande vätskekromatografi (LC-OCD) och högupplösande Masspektroskopi (FT-ICR-MS). Dessa olika metoder gav många värdefula och samstämmiga resultat. Vi redogör för skillnader i parametrarna A254 och A420 samt effekten av järn på vattnets färg samt de viktiga resultaten från flourescensspektroskopiska analyserna. Ett antal parametrar från flourescensspetrometrin är mera precis än SUVA och bör kunna enkelt tillämpas i många vattenverk. Våra studier visar tydliga skillnader i fällbarheten av olika råvatten. Avskiljning av olika fraktioner under alla beredningssteg kan lätt följas med flourescensspektroskopi (200 SEK) för ett stort antal prover (> 100 per år). LC-OCD och FTICR-MS är dyra (> 3000 SEK) och ganska arbetsintensiva metoder som är tillämpad för ett fåtal prover (< 10 per år) men tillför värdefull information när olika råvatten ska jämföras. Under studien har vi även tagit fram metoder för att jämföra olika råvatten och hur man kan använder spektroskopiska metoder för styra och följa upp olika processteg. 18 Riskbaserat beslutsstöd för säkrare dricksvatten L. Rosén1, T. Pettersson1, A. Lindhe1, E. Sokolova1, M. Bondelind1, A. Malm1,2, O. Bergstedt1,2, K. Sörén3, Å. Sjöling4, K. Murphy1, V. Johansson1, J. Toljander5, L-O. Lång1,6, N. Moona1 1 DRICKS, Institutionen för bygg- och miljöteknik, Chalmers tekniska högskola 2 Göteborgs Stad (Kretslopp och vatten) 3 Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Uppsala 4 Institutionen för mikrobiologi och immunologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 5 Livsmedelsverket, Uppsala 6 Sveriges geologiska undersökning (SGU), Göteborg Kontaktperson: e-post: [email protected] Såväl mikrobiella som kemiska föroreningar i våra dricksvattensystem utgör potentiella hälsorisker för konsumenterna. Under senare år har flera stora sjukdomsutbrott till följd av förorening av kommunala dricksvattensystem uppmärksammats i Sverige. Det är viktigt att samhället kontinuerligt identifierar och minskar risker för människors hälsa. Samtidigt är samhällets resurser begränsade och för en sund hushållning med tillgängliga resurser behöver prioriteringar göras. Det övergripande syftet med detta projekt är att utveckla metoder för beslutsstöd som kan leda till en kostnadseffektiv och hållbar minskning av hälsorisker från mikrobiologisk förorening av dricksvattensystem. Att åstadkomma en högre grad av säkerhet i dricksvattensystem är komplicerat och kräver många olika kompetenser. Projektet är därför interdisciplinärt, vilket innebär att det kombinerar olika vetenskapliga discipliner, såsom mikrobiologi, epidemiologi och vattenteknik med riskbedömning och beslutsteori. För att de metoder som utvecklas inom forskningsprojektet ska utformas på ett bra sätt och komma till användning hos vattenproducenter och myndigheter krävs också att forskningsarbetet sker i samverkan med dessa användare. Projektet är därför transdisciplinärt, vilket innebär att ett kontinuerligt samarbete och kommunikation mellan forskare, användare och andra intressenter. Projektet startade våren 2014 och kommer att pågå under fyra år. Projektets målsättning är att åstadkomma följande nyckelresultat: (1) Metoder för att förutsäga inverkan från fekala föroreningskällor på mikrobiell förekomst och sammansättning i råvatten; (2) Snabbare och mera korrekta metoder för bedömning och bedömning av effektiviteten hos mikrobiologiska barriärer i vattenreningsverk; (3) Kvantifiering av mikrobiologiska risker i distributionsnätet för att möjliggöra prioritering av riskreducerande åtgärder; (4) Enklare metoder som ger vattenproducenter möjlighet att förutsäga råvattenkvalitet, bedöma barriärverkan, införa snabbare processövervakning och identifiera föroreningstillfällen i distributionsnätet; och (5) Ett ramverk och metodik för beslutsstöd där riskbedömning integreras med kostnadsnyttoanalys för att utvärdera den samhällsekonomiska lönsamheten av åtgärder i syfte att åstadkomma en hållbar reduktion av hälsoriskerna i dricksvattensystem. 19 Ny version: Handbok för egenkontroll med HACCP vid produktion och distribution av dricksvatten Maria Bennet, Sweco Environment AB e-post: [email protected] Egenkontroll skall utformas med ett säkerhetstänkande enligt HACCP (Hazard Analysis and Critical Control Point). HACCP används internationellt och har antagits av FAO/WHO:s Codex Alimentarius, det regelverk för livsmedel som utarbetats av FN. Eftersom EU-kommissionen rekommenderar att det HACCP-system som antagits av Codex ska användas när det gäller livsmedel har Livsmedelsverket beslutat att använda HACCP-systemet även inom dricksvattenområdet. Från januari 2012 gäller att HACCP ska omfatta hela produktionskedjan från råvatten till tappkran, vilket framgår av dricksvattenföreskrifterna. Nuvarande utgåva av branschriktlinjerna har reviderats av Sweco Environment AB på uppdrag av Svenskt Vatten och i samarbete med Livsmedelsverket samt en referensgrupp. Projektets referensgrupp har varit representanter från dricksvattenproducenter med erfarenhet att arbeta med egenkontroll med HACCP. Den nya versionen finns nu som Svenskt Vatten Publikation P111. Svenskt Vattens branschriktlinjer är ett rådgivande dokument. Fördelen med handboken är att den är anpassad till kommunal dricksvattenproduktion tack vare kunnande och erfarenheter i branschen. Innehållet i rutinerna är framtaget utifrån dricksvattenföreskrifterna, erfarenheter från referensgruppen och synpunkter från Livsmedelsverket. Nyheter i den nya versionen: Beskrivningar av allmänna hygienregler och HACCP har utvecklats Rutiner avseende distributionen har införts Verkliga exempel från kommuner på rutiner och checklistor har bifogats Faroanalys med utgångspunkt från identifierade hälsofaror har omarbetats Lista på mikrobiologiska hälsofaror har bifogats Hänvisning finns till information om kemiska hälsofaror Bedömningsgrund för konsekvens i risktalen har omformulerats Exempel har bifogats på kritiska styrpunkter (CCP) i ett vattenverk 20 Kunskapsstöd för olycka vid vattentäkt Per-Erik Nyström, Livsmedelsverket e-post: [email protected] När det sker en olycka inom vattenskyddsområde krävs snabba och rätt utförda åtgärder för att inte vattentäkten skadas eller gå förlorad. I många fall så går starkt trafikerade vägar inom vattenskyddsområden. Orsaken är de är ofta belägna på grusåsar/isälvsavlagringar eller i närheten av ytvattentäkter och ett utsläpp kan snabbt nå ner till vattenförekomsten. Därför är det angeläget att de berörda aktörerna som räddningstjänst, polis, trafikverkets utförare, miljömyndigheter och vattenproducent med flera kan agera på ett snabbt, samordnat och effektivt sätt. Det finns många exempel på att så inte varit fallet och katastrofen varit nära eller att långvariga åtgärder som spärrpumpning har fått tillgripas. För att öka kunskapen och förbättra samordningen så startades av Livsmedelsverket i samverkan med andra berörda myndigheter ett projekt för att göra en aktörsgemensam handbok. Att hitta en form för en gemensam handbok som också kan vara användbar i ett akut skede visades sig var en svår pedagogisk uppgift. Under projektarbetet väcktes då idén om att s.k. app i mobiltelefon eller i surfplatta vore en lösning för ett effektivt och snabbt hjälpmedel som alla berörda kan ha tillgång till som kunskapsstöd. Sagt och gjort så utvecklades och utformades kunskapsstödet i form av bilder och text och testades i ett arbetsverktyg för ”applösning”. I och med att kunskapsmaterialet fanns på plats och i en form som kan presenteras i en ”app” så var projektet genomfört och avslutat. Sedan dess har det pågått diskussioner med samarbetspartners för publicering och förvaltning men också ytterligare utveckling har diskuteras utan att vi hittills har nått målet med en tillgänglig modern applikation till stöd för hantering av olycka vid vattentäkt. Dagsläget för applikationen och möjliga utvecklingsvägar presenteras. 21 Tänk H2O! – Ett pedagogiskt samarbete för att öka gymnasieelevers medvetenhet om vattenfrågor Anna-Karin Wickström, Sydvatten, e-post: [email protected] Introduktion och mål Att säkra framtida tillgång till rent vatten är en av framtidens viktigaste hållbarhetsutmaningar, på lokal och global nivå. Vatten är en orsak både till konflikt och samarbete i en alltmer komplex värld. Denna avgörande utmaning kräver ett tvärvetenskapligt synsätt och omfattande utbildningsinsatser samt ett kontinuerligt engagemang av många olika intressenter och aktörer. Sydvatten AB och Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling (LUCSUS) samarbetar i flera utbildningsprojekt. Sydvatten är ett kommunägt företag som producerar dricksvatten till 900 000 invånare i Skåne. Företaget har ett långsiktigt ansvar för att säkerställa framtida leverans av dricksvatten. LUCSUS är en universitetsplattform för utbildning, forskning och samverkan inom och utanför akademin i frågor som rör hållbar utveckling. Denna abstract ger ett exempel på hur olika intressenter och aktörer kan arbeta tillsammans i utbildningsprojekt för att lyfta värdet av vatten och för att öka ungdomars medvetenhet, kunskap och förståelse för vattenfrågor. Mer specifikt syftar projektet/stipendiet Tänk H2O! till att demonstrera ett brett spektrum av vattenrelaterade ämnen och att uppmuntra studenter till fortsatt utbildning eller engagemang för att främja en hållbar utveckling inom vattensektorn. Metod, resultat och slutsats I det långsiktiga projektet Tänk H2O!, som bekostas helt av Sydvatten, erbjuds gymnasielärare och deras elever, en tvådagars vattenkurs vid sjön Bolmen, en av Sveriges viktigaste dricksvattentäkter. Under kursen får deltagarna vara med om workshops, miniföreläsningar, rollspel, experiment med mera. Lärarna och handledarna på kursen kommer från LUCSUS, Sydvatten, Vildmarksgymnasiet i Unnaryd samt från det lokala näringslivet representerat av företaget Tiraholms Fisk. Masterstudenter vid Lunds universitet har utvecklat en del av undervisningsmaterialet som finns på webbsidan Tänk H2O!. Samarbetet mellan Sydvatten och LUCSUS betonar tvärvetenskapliga aspekter av vatten. Det överensstämmer med riktlinjer för kunskap och lärande i gymnasieskolans läroplan, Gy 11: ”Elevernas kunskapsutveckling är beroende av om de får möjlighet att se samband” (Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011, Stockholm 2011). Resultaten och erfarenheterna av Tänk H2O! är hittills baserade på tre pilotgrupper under 2014 med totalt 150 elever. Studenternas utvärderingar uppvisar ökad medvetenhet om värdet av vatten och en djupare förståelse för komplexiteten i olika vattenrelaterade problemställningar. De lovande resultaten visar på projektets stora potential och under 2015 kommer ytterligare 500 elever att få möjlighet att delta. Trots svårigheterna att utvärdera de bestående effekterna är det Sydvattens avsikt att utöka projektet till en långsiktig investering. Som samhällsaktörer är det såväl Sydvattens som LUCSUS ansvar att främja ökad allmän medvetenhet om värdet av vatten. Projektet Tänk H 2O! är således ett exempel på transdisciplinärt ansvarstagande inom den offentliga sektorn. 22 Hållbarhetsindex för säkert dricksvatten Magnus Montelius, Svenskt Vatten Svenskt Vatten har, i nära samarbete med sina medlemmar, tagit fram verktyget hållbarhetsindex. Syftet med hållbarhetsindex är att ge de kommunala VA-organisationerna ett verktyg att analysera och förbättra sin verksamhet. En viktig aspekt är att resultatet ska kunna tjäna som underlag för dialog mellan verksamhetsansvariga och kommunens politiska beslutsfattare i diskussioner kring förbättringar, prioriteringar och investeringar. Hållbarhetsindex utgår ifrån 14 parametrar. Under varje parameter ligger i sin tur ett antal frågor. Frågorna kan sägas utgöra indata i hållbarhetsindexundersökningen. Frågorna ger upphov till ett färgindex grönt (bra), gult (bör förbättras) eller rött (måste åtgärdas) och parametrarna värderas utifrån samma färgindex genom en sammanvägning av underliggande frågor. Hösten 2014 genomfördes hållbarhetsindex för första gången som en undersökning i Svenskt Vattens statistikverktyg VASS. Totalt deltog 112 kommuner i undersökningen, varav 97 kommuner klarmarkerade sin undersökning. Sammanställning av resultatet I diagrammet nedan sammanfattas resultatet från hållbarhetsindexundersökningen 2014. Figur 1 Resultatet för 97 deltagande kommuner i hållbarhetsindex 2014 Vid konferensen tittar vi närmare på fyra av parametrarna och analyserar hur resultaten för de underliggande frågorna fått genomslag i värderingen. 23 Hälsomässigt säkert vatten För att bli grön krävs mycket låg andel otjänliga prov och att man säkerställt vattnets hälsomässiga säkerhet på sikt genom att genomföra en förenklad GDP (GodDesinfektionsPraxis) för samtliga vattenverk med åtgärder vidtagna. De som har blivit röda på denna parameter är nästan uteslutande för att man ännu inte gjort GDP för samtliga verk. Det är alltså inte ett konstaterat problem med vattnet idag och behöver i många fall inte innebära problem ens på siktbara att man inte genomfört analyser av nödvändiga barriärer. Här pågår mycket arbete ute i kommunerna och vi bedömer att många fler kommer att kunna bli gröna inom ett par år. 40% 41% 19% Vattenkvalitet För att bli grön på parametern vattenkvalité krävs grönt svar på samtliga frågor: låg andel rutinprov med anmärkning, alla prover följs upp och åtgärdas och alla klagomål hanteras systematiskt. Om något svar är rött blir parametern röd. Många av de som idag är röda skulle kunna bli gula eller t o m gröna genom förbättrade rutiner för uppföljning och klagomålshantering. 22% 53% 25% 32% 63% 5% 27% 28% 45% Leveranssäkerhet För denna parameter blir många röda för att man inte har en nödvattenplanering eller inte klarar att tillhandahålla tillräcklig nödvattenvolym vid leveransavbrott. Däremot visar undersökningen inte på att leveransavbrott skulle vara ett större problem och på den frågan är de flesta kommuner gröna. Att resultatet blir så rött ändå beror på att stora krav ställs på nödvattenplanering och nödvattenvolym trots att leveransavbrott är sällsynta. Vattentillgång För att bli grön på denna parameter krävs både en regional vattenförsörjningsplan, fastställt vattenskyddsområde enligt gällande regler för mer än 95 % av de anslutna och en tillfredställande vattentillgång åtminstone i nuläget. Trots att många har svarat grönt på två av dessa klarar endast 29 % grönt i slutvärderingen av parametern. I många fall beror det på avsaknad av regional vattenförsörjningsplan. Även om detta inte är en fråga som VA-huvudmannen rår över självt då det krävs samverkan, ser vi det som en viktig aspekt för att långsiktigt trygga vattentillgången. Mer information och en komplett Resultatrapport för 2014 finns på Svenskt Vattens hemsida. 24 Smittspridning och mikrobiologiska risker i grundvattentäkter: fältförsök och modellutveckling A. Lindhe1, J. Åström2, L. Rosén3, L.-O. Lång4 1 DRICKS, Institutionen för bygg- och miljöteknik, Chalmers tekniska högskola, 412 96 Göteborg, 2 Tyréns AB, [email protected] 3 DRICKS, Chalmers tekniska högskola, [email protected] 4 Sveriges geologiska undersökning, DRICKS (Chalmers), [email protected] Kontaktperson: e-post: [email protected] Mikrobiologiska risker är en central fråga att hantera inom dricksvattenbranschen och sedan 2009 finns det ett modellverktyg för mikrobiell riskanalys (MRA). MRA-verktyget är dock fokuserat på ytvattenverk och kan i dagsläget inte tillämpas på grundvattentäkter, där transporten genom omättad och mättad zon betraktas som centrala mikrobiologiska barriärer. I storleksordningen hälften av de som är anslutna till kommunalt VA försörjs från grundvattentäkter med eller utan förstärkt infiltration av ytvatten. Det finns också ett stort antal privata dricksvattenbrunnar som kan vara utsatta för mikrobiologiska risker från exempelvis enskilda avlopp. Vidare visar statistik över vattenburen smitta i Sverige att en stor andel av såväl de inträffade händelserna som de resulterande sjukdomsfallen var kopplade till grundvattentäkter. Det finns således ett behov av ytterligare underlag och verktyg för att lättare kunna bedöma de mikrobiologiska riskerna kopplade till grundvattentäkter och i slutändan hantera dem på ett effektivt och bra sätt. För att studera smittspridning i grundvattentäkter och utveckla användbara verktyg genomförs ett antal projekt i samarbete mellan DRICKS (Chalmers), Tyréns AB och Sveriges geologiska ungersökningar (SGU) med finansieringen från Svenskt Vatten Utveckling, Havs- och vattenmyndigheten, Tyréns stiftelse samt SGU. Projekten syftar sammantaget till att utarbeta en prototyp till MRA-modell specifikt för grundvattentäkter och genom fältförsök öka förståelsen för transport genom mättad zon samt få ytterligare underlag till MRA-modellen och möjlighet att utvärdera den. Modellen byggs upp i samma programmeringsmiljö som MRA-verktyget för ytvattenverk, vilket ger samordningsvinster och förenklar för modellanvändare som är vana vid detta användargränssnitt. Spridningen och avskiljningen av smittämnen under grundvattentransort, i både omättad och mättad zon, påverkas av många faktorer som delvis varierar mellan olika områden. I MRAmodellen är det möjligt att utifrån lokal hydrogeologisk information (virus i mättad zon) eller utifrån litteraturvärden för log-reduktion per meter (bakterier, virus och parasiter i omättad och mättad zon) beräkna transporten av smittämnen och infektionsrisker. Störst tyngdpunkt ligger på virus då dess storlek (nanometer) gör att den även kan transporteras genom finkornigare jordlager. I det spårningsförsök som genomförts har viruspartiklar i form av bakteriofager (MS2 och S.typhimurium 28B) använts för att studera avskiljningen i en isälvavlagring med relativt hög andel finmaterial. Resultaten från projekten har klargjort de utmaningar som finns då smittspridning i grundvattentäkter studeras, hur framtagna modeller kan utnyttjas för att exempelvis beräkna infektionsrisken och vilka behov av vidare studier som finns. 25 GIS-baserad spridningsmodellering av Cryptosporidium och E. coli från människor och lantbrukets djur i ytvattentäkter Johan Åström1, Viktor Johansson2 1 Tyréns AB, [email protected], kontaktperson 2 DRICKS, Chalmers tekniska högskola, [email protected] God kunskap om den mikrobiella råvattenkvaliteten är nödvändig för att ett säkert dricksvatten ska kunna produceras, men sporadiska stickprov för analys av indikatorbakterier ger en otillräcklig vägledning inför åtgärder i avrinningsområdet. De vattenburna parasitutbrott som inträffat i Norden de senaste åren visar på behovet av metoder för att bedöma olika mikrobiella källors påverkan inom vattentäkter. Medan hydrodynamisk modellering tenderar att fokusera på kända punktkällor, kan hydrologisk modellering ta hänsyn till både punktkällor (exempelvis bräddpunkter) och diffusa källor (exempelvis stallgödsling, betesdjur, enskilda avlopp) till mikrobiologisk förorening. Under 2014 genomfördes ett Svenskt Vatten Utvecklingsprojekt i syfte att utvärdera användbarheten av den hydrologiska modellen SWAT (Soil and Water Assessment Tool) för att analysera härkomst och spridning av olika typer av Cryptosporidium (totalantal, C. parvum och C. hominis) och E. coli. Projektet har också fokuserat på att ge erfarenheter i samband med uppbyggnad av SWAT-modellen, behov av indata och antaganden samt att diskutera tillförlitlighet av modelleringsresultaten. En referensgrupp har bidragit med expertkunskap från Jordbruksverket, Folkhälsomyndigheten, Statens Veterinärmedicinska anstalt (SVA), Chalmers samt från Göteborgs stad, Kretslopp och vatten. SWAT-modeller har satts upp för tre avrinningsområden; två med utlopp i Göta älv och ett med utlopp i Mälaren. Data från SGU, Lantmäteriet, Jordbruksverket, SMHI samt lokal information från kommuner har använts i modellerna. Modellering har genomförts för en tidsperiod av 5 eller 10 år, där modellresultaten ger dygnsmedelhalt vid utgående noder inom respektive avrinningsområde. Nio scenarier har tagits fram i samråd med referensgruppen för att representera troliga och värsta fallnivåer av prevalens hos djur respektive människor. Scenarierna innefattar också åtgärder att överväga i vattenskyddsföreskrifter, såsom tidpunkter för gödsling, begränsning av gödslingsytor eller betesytor samt förbättrad avskiljning vid enskilda avlopp. Modelleringsresultaten från olika delavrinningsområden kan jämföras med stickprov för E. coli. Efter kalibrering och validering kan modellen även användas för källfördelningsanalys och för lokala ingångsvärden för mikrobiell riskanalys. Resultaten för modellområdet Slumpån visar att stallgödsling där står för det största mikrobiella tillskottet sett över året som helhet. Topphalterna uppstår dock vid bräddningar, där och när sådana sker, medan betesdjur och enskilda avlopp i detta modellområde står för en betydligt mindre påverkan. 26 Aquavalens – ett EU-projekt med svenska förtecken/fördelar Jakob Ottoson och Karin Jacobsson, Livsmedelsverket. Dricksvattenburna utbrott orsakas normalt av fekalt förorenat (avlopps- eller gödselförorenat) vatten och kan leda till stora kostnader för samhället. Årligen sker fem till tio vattenburna utbrott i Sverige. De orsakas i regel av smittämnen med låg infektionsdos såsom norovirus, Campylobacter, Giardia och Cryptosporidium. Det är viktigt att förhindra vattenburen smitta och en aktiv övervakning av vattenkvaliteten är därför nödvändig. Den betydande utveckling som skett inom molekylärbiologin har hittills inte kunnat möta behoven från vattenleverantörer. AQUAVALENS utvecklar därför lämpliga plattformar för att utnyttja dessa molekylärbiologiska framsteg för att detektera vattenburna patogener. Projektet utförs med hjälp av anslag från EU och vi som ska göra det är en tvärvetenskaplig grupp från 13 länder och 39 olika organisationer: universitet, myndigheter, företag och forskningsinstitut, där Sverige är representerat av Livsmedelsverket och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). AQUAVALENS tar fram metoder för snabb detektion av molekylära mål, markörer och gensekvenser som ger bättre insyn i förekomsten av patogener i vatten, inklusive vatten som används i livsmedelsproduktionen, och deras möjlighet att orsaka infektion. Dessa metoder kommer sedan att användas för provtagning på många ställen i Europa vilket kommer att ge ett stort underlag till hur patogener i vatten varierar med avseende på väder- och klimatfaktorer, markanvändning och andra förutsättningar såsom typ av vattenförekomst och geologi. Resultaten kommer att vara mycket viktiga för vattenverk och livsmedelsföretag eftersom det är bolagen själva som är ansvariga för sina produkter. För att öka sin säkerhet bör de veta vilket vatten de har till förfogande och hur mycket det måste renas för att vara säkert. Vissa metoder som utvecklas kommer vara så pass snabba att de kan mäta föroreningar mer eller mindre i realtid med möjlighet att korrigera förhöjda risker senare i produktionen. Dessutom kommer metoder för att skilja på om föroreningen kommer från avloppsvatten eller gödsel att finnas tillgängliga. Detta är viktigt att veta för att kunna förebygga risker genom att utföra åtgärder vid källan till föroreningen, vilket i många fall är det mest kostnadseffektiva. AQUAVALENS utgörs av 16 arbetspaket som i sig är indelade i fyra kluster: 1, Tillämpad mikrobiologi: identifiering av molekylära mål, markörer och gensekvenser som ger bättre insyn i förekomsten av patogener i vatten, deras viabilitet och virulens. 2, Plattformar för detektion: utveckling för att påvisa dessa målsekvenser i vatten, automatisering, integrering och standardisering av metoderna så att de kan användas i kontrollprogram. 3, Provtagning: utformning av provtagningsprogram för stora och små vattenverk samt vatten för livsmedelsproduktion. 4, Effekt, syntetisering av resultat för att öka kunskaperna med hälsorisker från vatten, hur dessa påverkas av nya patogener och klimatförändring. Vilken effekt har inrättandet av vattensäkerhetsplaner och hur kan nya metoder förbättra och förenkla inrättandet av dem? 27 Dricksvattenberedning och Risk för Magsjuka: En Multi-City Studie av Telefonsamtal till 1177 Vårdguiden Andreas Tornevi1, Melle Säve-Söderbergh2, Magnus Simonsson2, Bertil Forsberg1, Jonas Toljander2 1. Yrkes- och Miljömedicin: Folkhälsa och klinisk medicin, Umeå Universitet 2. Avdelningen för Undersökning och vetenskapligt stöd, Livsmedelsverket e-post: [email protected], [email protected], [email protected], [email protected], [email protected] Bakgrund Det är i stort sett okänt i vilken omfattning otillräcklig dricksvattenberedning påverkar risken för magsjuka hos konsumenterna. Omfattande utbrott av magsjuka har i Sverige dock vid ett flertal tillfällen kunnat kopplas till otillräcklig dricksvattenberedning och vid flera tillfällen har även patogener påvisats i dricksvattnet. Dricksvattenproducenter har en beredningsprocess anpassad till hur rent det inkommande råvattnet förväntas vara. Generellt har grundvattenverk en enklare beredningsprocess eftersom risken för förekomsten av patogener anses vara liten i grundvattenkällor. Det motsatta gäller för ytvattenverk, som ofta har en mer avancerad beredningsprocess, där de avskiljande och avdödande barriärerna är fler. Denna studie syftar till att undersöka om den genomsnittliga prevalensen och säsongsvariationer gällande magsjuka skiljer sig mellan orter med olika avancerad dricksvattenproduktion. Detta kan ge en ökad kunskap om dricksvatten kan vara en smittkälla för magsjuka vid normala driftförhållanden. Metod Uppgifter om alla samtal till 1177 Vårdguiden mellan åren 2009-2013 från 20 kommuner i Sverige (21 områden) från individer med hemadress i kommunens tätort (SCB, 2010) erhölls, där samtal gällande magsjukesymtom separerades från övriga samtal. Uppgifter om kommunal dricksvattenberedning (typ och antal barriärsteg) inhämtades. Beräkning utfördes av barriärstegens totala teoretiska kapacitet att avlägsna virus, bakterier och parasiter, samt viktades med avseende på hur vanligt det är att respektive patogengrupp av ger upphov till maginfektioner (viktade log-reduktioner). Tidsserieregression användes för att analysera om de viktade log-reduktionerna samvarierar med prevalens och säsongsmönster angående samtal om magsjukesymtom. Antalet magsjukekontakter jämfördes med övriga kontaktorsaker per dygn och i analysen justerades det områdesvis för populationsstorlek, åldersfördelningar, klimatzon (växtzon) och eventuell långtidstrend. Resultat Totalt hade 375 082 magsjukekontakter och 3 123 706 övriga kontakter journalförts under perioden. De viktade log-reduktionerna varierade i kommunerna mellan 0-6 enheter. Tätorter med dricksvatten från verk med högst viktad log-reduktion hade en generellt lägre andel samtal till 1177 gällande magsjukesymtom. I denna grupp återfanns endast ytvattenkommuner. Säsongsmönster visade att det framförallt var under vintersäsongen (januari-mars) som andelen magsjukesamtal varierade mellan områden med olika omfattande beredning. För varje tiofaldig förbättring av den viktade reduktionen minskar oddset att ett samtal till 1177 gäller magsjukesymtom med faktor 0.96 (4 %). Resultaten indikerar minskad prevalens av magsjuka med ökat antal barriärer i dricksvattenberedningen, framförallt under perioder då virus ofta antas som dominerande orsak till magsjuka. 28 System för bevakning och bedömning av utbrottsrisker samt lägesbilder Pär Bjelkmar, Folkhälsomyndigheten, Deleer Barazanji , Stockholms läns landsting e-post: [email protected] System för händelsebaserad övervakning (ESS) är ett treårigt samarbetsprojekt (2013-2015) mellan Folkhälsomyndigheten och Invånartjänster vid Stockholms läns landsting. Projektet finansieras av MSB med 2:4-medel. Syftet med initiativet är att stärka samhällets krisberedskap genom att öka förmågan till upptäckt, tidig varning och analys genom utvecklandet av ett nationellt system för bevakning och bedömning av utbrotts- och epidemirisker genom händelsebaserad övervakning, dvs. bevakning av prekliniska uppgifter om sjukdomsfall, symtom och syndrom. Utgångspunkten för att uppnå detta är att använda sig av information från landstingens och regionernas nationella invånartjänster 1177 Vårdguiden på telefon och webb. Ett operativt pilot-system är igång i Västra Götalandsregionen, Gävleborg, Västerbotten och Jämtland, där det på dricksvattensidan hittills använts av kommuner längs Göta älv och av Kretslopp och vatten, Göteborgs Stad, och bidrar där till val av råvatten samt värdering av kontamineringsrisker via dricksvatten. Övervakningssystemet analyserar dagligen avidentifierad information från samtalstrafiken till 1177 Vårdguiden och detekterar avvikelser med fokus på att tidigt upptäcka, samt ge lägesbild om, lokala livsmedelsburna utbrott. En ny version av systemet, som går under det preliminära namnet Hälsoläge, har utvecklats och projektet jobbar nu intensivt med att tillgängliggöra det för nya aktörer, inte minst på dricksvattensidan, för att utvärderas under 2015. Hälsoläge innehåller en e-postfunktion där olika intressenter kan definiera egna bevakningar som består av syndrom (enskilda eller grupper av rapporterade symtom till 1177 Vårdguiden på telefon) och relevant geografiskt område och få automatiska meddelanden när avvikande nivåer påvisats. Utöver det så tillhandahåller systemet ett beslutsstödsverktyg som nås via en webbapplikation där intressenterna själva kan analysera och värdera relevant information för att bättre kunna tolka den och stödja i arbetet med att eventuellt vidta åtgärder. Beslutsstödsverktyget innehåller bl.a. kartfunktion samt möjligheten att t.ex. visualisera samtalstrafiken utifrån distributionsområden för dricksvatten. Metoden som används för detektion av avvikelser i samtalsmönstret baseras på en studie 1 där nio livsmedelsburna utbrott under perioden 2007-2011 analyserats och där slutsatsen var att datakällan lämpar sig bra för att användas för tidig detektion och lägesbilder. I korthet jämför metoden samtalsincidens mellan olika geografiska områden och är så pass enkel att den är lätt att generalisera, förklara och tolka, vilket är viktigt då informationen präglas av viss osäkerhet och är beroende av arbetssättet för sjukvårdsrådgivning på telefon. Vi i projektledningen är övertygade om att det finns ett stort intresse för detta system bland konferensens besökare då vi redan är i kontakt med en del av dem men vi skulle vilja nå ut mycket bredare och ser denna konferens som kanske den bästa möjligheten under 2015. 1 Andersson et al., Syndromic surveillance for local outbreak detection and awareness: evaluating signals of acute gastroenteritis in telephone triage, web-based queries and over-the-counter pharmacy sales, Epidemiology and Infection, 2014. 29 Från pilot till fullskalig beredning – tvåstegs UF-membranprocess på Kvarnagårdens vattenverk Alexander Keucken Teknisk utvecklingschef Vatten & Miljö i Väst AB (VIVAB) e-post: [email protected] Mobil: 070-598 99 62 Kenneth M. Persson Forskningschef Sydvatten AB e-post: [email protected] Mobil: 046 222 94 70 I september 2012 beslöt VIVAB:s styrelse att Kvarnagårdens vattenverk ska byggas ut med membranteknik för att uppfylla gällande lagkrav på mikrobiologiska barriärer och framtida behov av utökad avskiljning av organiskt material (NOM). Efter omfattande pilotförsök med konventionella och innovativa beredningsmetoder samt långtgående karakterisering av råvattnet blev slutsatsen att en membrananläggning är det bästa alternativet för att kombinera förhöjd mikrobiologisk barriärverkan med effektiv reduktion av humusämnen. Byggnationen av fullskaleanläggningen kommer att påbörjas i januari 2015 och driftsättningen beräknas till april 2016. I höstas installerades en skräddarsydd testoch demonstrationsanläggning i mobilt utförande på vattenverket. Anläggningen är en miniatyr och realistisk avbild av den framtida fullskaleprocessen för att kunna validera beräkningsunderlag som ligger till grund för anläggningsdesign och valda processtrategier. Dessutom kommer testanläggningen att användas som ”membran-simulator” för utbildning av driftpersonalen vad gäller avancerad processtyrning och underhållsarbeten (t.ex. byte och lagning av defekta membranelement). Korta fakta om testanläggning Hydraulisk kapacitet: max. 6 m3/h nettoproduktion av permeat Byggt i mobilt containerutförande: 40 fot (längd), 9 ton (vikt) Fullautomatiserad beredningsprocess med omfattande on-line mätning Två-stegs UF-process med koagulation och backspolningsfunktioner Två tryckrör för totalt tre membranelement (med fullkale dimensioner) Fristående övervakningssystem med fjärruppkoppling Bilder: Test- och demonstrationsanläggning för membranteknik 30 Source water nutrients and bacterial biofilm communities in artificial infiltration ponds Sandy Chan2, Phantira Buakhom1, Kenneth M. Persson1,2,3, Peter Rådström1, Catherine J. Paul1*; 1 Lund University 2 Sydvatten AB 3 Sweden Water Research. Contact person: [email protected]. Mailing address: Applied Microbiology, Department of Chemistry, Lund University, P.O. Box 124, SE-221 00 Lund, Sweden Changes or increases in the nutrients present in the source water entering the drinking water treatment plant (i.e. natural organic matter, NOM) can disturb the water treatment and distribution systems resulting in: less efficient coagulation and disinfection; corrosion; and formation of disinfection byproducts in the distribution systems (Matilainen, et al., 2010). The contents of the water entering a drinking water treatment plant also serve as substrates for feeding microbes, most of which grow as biofilms in water treatment plants and distribution systems, and changes in nutrients could also affect water treatment by altering the biofilms within sand filters and infiltration ponds. The biofilms present in these biological filters remove nutrients from the drinking water, but it is largely unknown how these microbial communities accomplish this ecosystem service and how this may be affected by changes in the source water. In order to study how nutrients present in source water are used by the microbes in biofilms, a split pond set-up was constructed in an artificial infiltration pond at Vombverket, Sweden. One side received source water with high amounts of organic matter while the other received source water pretreated by DynaSand filter and PAC treatment to lower the amount of organic matter and remove algae. A thorough sampling campaign was conducted after 5 months of pond operation and DNA was isolated from pond sediments receiving the two different source waters, as well as at different depths (0-10 cm; 10-15 cm; and, 15-20 cm). Detailed portraits of the biofilm communities will be prepared using next generation sequencing (NGS) of amplicons targeted to the gene for 16S rRNA, and selected markers have been compared using quantitative polymerase chain reactions (qPCR). qPCR biomarkers have been selected based on literature searches and bacterial groups that have previously been proposed to play in role in the function of drinking water biofilms, including Sphingomonas and Nitrospira. Additional qPCR targets will also be selected following comparative analysis of the NGS profiles. By combining matching water quality data with discovered biomarkers, routine monitoring of sand filter communities will allow for optimization of the important ecosystem service provided by these biofilms. In addition, comparing profiles between communities receiving different nutrients will examine the effect of variations in the biofilm community that may be coupled to changes in source water, such as the amount of NOM. Reference: Matilainen, A., Vepsäläinen, M. & Sillanpää, M., 2010. Natural organic matter removal by coagulation during drinking water treatment: a review. Advances in colloid and interface science, Volume 159, pp. 189-197. 31 Naturligt organiskt material och lukt – samband och åtgärder Kristina Holm, Göteborgs Stad, Royne Hansson, Västvatten, Nashita Moona, DRICKS Chalmers Dricksvatten ska vara estetiskt tilltalande och det är viktigt för förtroende att det fritt från lukt. Algrelaterad lukt hos dricksvatten kan uppstå då vissa algtyper finns i större omfattning än vanligt i råvattnet, beredningen inte förmår avskilja luktämnena och genom att bidra till organiskt material som gynnar mikrobiologisk tillväxt under distributionen. I handboken Water Quality & Treatment 2 anges att filtrering genom aktivt kol effekt kan reducera lukt i ytvattenverk, men att erfarenheterna är svåra att tillämpa eftersom det saknas väldokumenterade fallstudier. Kolfiltrering för att reducera algrelaterad lukt infördes vid vattenverket Lackarebäck 1974 och sedan har ett stort antal svenska vattenverk följt efter. Ungefär vart tionde år har beredningen med kemisk fällning, kolfiltrering och slutklorering med klor/klordioxid inte varit tillräcklig utan ett stort antal klagomål på lukt har registrerats. För att förhindra detta och möjliggöra en processlösning utan oxidation med klordioxid även i ett framtida klimat med mer extremt väder finns biologisk förbehandling med i den långsiktiga planeringen3. Om beredningen som nu kompletteras med ultrafilter och ytterligare kolfilter kan optimeras för att lösa de problem som orsakas av organsikt material skulle omfattande ytterligare investeringar kunna undvikas. De omfattande luktproblemen sensommaren 2014 har därför dokumenterats väl och ställts i relation till tidigare luktperioder. Undersökningar av hur råvattenval, fällning och filtrering påverkar har genomförts i laboratorie- och fullskala. Analyser av organsikt material har kombinerats med luktpaneler och analys av luktämnen som geosmin och metylisoborneol. Val av råvatten med låga halter av blågrönalger och påfyllning av nyreaktiverat kol är de mest lovande åtgärderna. Under sommarhalvåret slår ytvattensmak igenom i Uddevalla och vattnet antar en relativt markant smak av mossa. Det som har gjorts på Mariebergs VV för att reducera detta är bland annat högre kemikaliedosering, lägre ytbelastning på våra DynaSand filter samt att vi har genomfört luft/vattenspolning av ledningsnät. För att kunna se förändringar på vattnet har en lukt och smakpanel startats på verket samt analys av luktämnena geosmin, metylisoborneol samt trikloranisol gjorts. Vi har märkt en förbättring av vattnet med avseende på lukt och smak samt fått en markant minskning av klagomål under sommaren 2014. De nyckelparametrar som betyder för det egna vattenverket säger inte lika mycket för andra. Erfarenheterna kommer därför att presenteras i förhållande till de generella mått som används i den vetenskapliga litteraturen. 2 3 AWWA 1999 Åtgårdsplan för Göteborgs långsiktiga dricksvattenförsörjning, handlingsplan 2007 32 Beslutsstöd för dosering av fällningskemikalier i dricksvattenverk Fredrik Hallgren ([email protected]) och Sara Nilsson ([email protected]) - IVL Svenska Miljöinstitutet AB Dosering av fällningskemikalier beror på flera parametrar och skiljer sig åt mellan olika vattenverk. Turbiditet, färg, konduktivitet och pH är exempel på några av de parametrar man använder sig av idag för att dosera rätt mängd fällningskemikalier. Operatörerna på de olika reningsverken har genom erfarenhet lärt sig dosera rätt mängd fällningskemikalier för den stora variationen på inkommande vattens kvalité. Denna erfarenhet finns sparad i systemets databas genom mängd dosering för olika råvattenkvalitéer och kan användas för att ta fram en bra modell för varje enskilt verk, beroende på vilka givare de har på verken idag. Genom en noggrannare analys av information från givarna på Norrvatten och Sydvatten i kombination med processdata och andra analyssvar bör man kunna karakterisera olika driftsförhållanden on-line och genom den informationen ytterligare förbättra doseringen. Figur på manuell dosering av fällningskemikalie (svart), predikterad dosering (röd) och färgmätning vid sandfilter (blå). I figuren syns det att predikterad dosering följer manuell dosering väl och att där man har avvikelser får man liknande avvikelser i ett tänkt medelvärde för färgmätningen. Man förväntar sig att vid en modell i styrning har man ett stabilt värde på färg på vattnet vid sandfiltret. Vinster man ser med en doseringsmodell: 1. Möjlighet att gå från manuell till automatisk dosering av fällningskemikalier alternativt använda modellen som beslutstöd för operatörerna. 2. Att kunna reagera snabbare på förändringar av råvattnet och därmed få stabilare kvalitet på dricksvattnet. 3. Att kunna undvika ytterligare hårdvara genom att implementera modellen i befintliga styrsystem t.ex. i ABB 800XA eller Cactus. I steg tre i forskningsprojektet Sensation där ansökan är inskickad till Vinnova vill vi validera att den metodik och modell som tagits fram för Norrvattens vattenverk gäller även för andra verk. De andra verk som modellen kommer valideras för om ansökan blir beviljad är Göteborgs vatten och kretslopps verk på Lackarebäck samt Sydvattens, Trollhättans och Växjös verk. 33 UV desinfektion och återväxt vid mindre vattenverk Kathleen Murphy1, Mohanna Heibati1, Bertil Olsson2 1. DRICKS, Chalmers tekniska högskola, Vatten Miljö Teknik, Sven Hultins gata 8, 412 96, Göteborg 2. Vattenverket, 463 80 Lilla Edet Dricksvattenproducenterna behöver leverera ett stabilt vatten till konsumenterna med samma höga kvalitet vid kranen som när det först lämnade vattenverket. Vatten som inte är biologiskt stabilt kan orsaka återväxt av bakterier i ledningsnätet. Heterotrofa bakterier är en vid grupp av bakterier som använder organiskt kol som energikälla och för tillväxt. En plötslig ökning i antalet heterotrofa bakterier i det producerade dricksvattnet kan indikera problem med beredningen, inklusive dålig desinfektionseffektivitet4. UV-teknik kan avskilja av patogener och organiska mikroföroreningar effektivt. Men UV-teknik kan också orsaka oönskade sidoreaktioner 5. Organiskt material och oorganiska joner i naturliga vatten reagerar med UV-ljus och med de hydroxylradikaler som produceras på plats under UV oxidationen. Precis hur och när detta sker är okänt för leverantörer av utrustning för UV-desinfektion och är också relativt okänt i den vetenskapliga litteraturen. Vid höga UV-doser kan stora icke-reaktiva NOM molekyler delas upp i mindre, biotillgängliga föreningar, men detta är inte förväntat med lågtrycks UVlampor och vanliga UV doser. Dricksvattenberedningen i Lilla Edet ger en hög avskiljning av partiklar och en god avskiljning av organiskt material. Vid Lilla Edet har lågrycks UV-lampor nyligen installerats som en ytterligare mikrobiologisk barriär. Detta har dock medfört att halterna av heterotrofa bakterier har ökat, som ett tecken på ökad återväxt. Produktionen av dricksvatten är dock inte kontinuerlig och det innebär att vattnet blir nästan stillastående i UV-aggregaten och därmed får en hög UV-dos. För att hålla nere återväxten i distributionsnätet har stödklorering införts. Genom ett samarbete mellan Lilla Edet, Chalmers och andra ytvattenverk som också använder Göta Älv som råvattentäkt, undersöker vi vad som kan förklara de ökade halterna av heterotrofa bakterierna efter UV-desinfektion på Lilla Edet och hur detta problem kan hanteras. 4 5 AWWA (1999) Techneau Report D 2.4.1.1. (2007). 34 Understanding bacterial biofilm communities and their role in drinking water quality. Katharina Lührig1,2, Sandy Chan1,2, Catherine J. Paul1, Björn Canbäck1, Tomas Johansson1, Kenneth M. Persson1,2,3, Peter Rådström1* 1. Lund University 2. Sydvatten AB 3. Sweden Water Research Contact person: [email protected]. Mailing address: Applied Microbiology, Department of Chemistry, Lund University, P.O. Box 124, SE-221 00 Lund, Sweden Biofilms are a living component of the drinking water distribution system (DWDS). As part of this ecosystem, bacteria within these biofilms may participate in physiological processes that impact the quality of drinking water as it passes to the consumer. And changes in these communities could change the quality of the drinking water. We use next generation sequencing (NGS) of DNA amplicons that describe the bacteria present in biofilm within the DWDS. The NGS profiles of the bacterial biofilm communities from 4 water meters and 2 pipes associated with different qualities of drinking water are compared, and the experimental and bioinformatics strategy validated, by examining samples from within a single DWDS in southern Sweden. DNA from biofilm material was extracted and the bacterial 16S rRNA gene was amplified using general primers 27F and 534R and enhanced PCR conditions. Ultra-deep pyrosequencing of amplicons using a Roche 454 GS-FLX Titanium instrument gave approximately 100 000 sequences to describe each sample. Comparison of the sequences describing the bacterial biofilm communities showed that the biofilm communities present on the two parallel water meters shared 75 % of their sequences. This demonstrated that the methodology, encompassing improved sampling, DNA extraction, DNA amplification and selected bioinformatics analyses, gave reproducible community profiles for two samples predicted to contain similar bacterial communities. The analyses of the two water meters also described the biofilm community associated with water meters in this DWDS. The DNA isolated from a biofilm community of a third water meter located within the same DWDS, but from a different water meter, shared 42 % or 60 % of the sequences detected from either of the parallel water meters, while sharing only 8 % of the sequences with the biofilm community from a fourth water meter. This fourth water meter was associated with consumer complaints regarding water quality. The biofilm community isolated from this water meter contained a more diverse bacterial community with no single group of bacteria predominating, including few sequences classified within family Sphingomonadaceae, and numerous sequences classified as genus Nitrospira and genus Pedomicrobium. The bacterial biofilm community described for the water pipes contained some sequences that were shared with the water meters, but also unique sequences classified as genus Desulfovibrio and genus Sulfuricurvum. Given the findings regarding Sphingomonas and Nitrospira and related to quality, quantitative PCR assays targeting these two groups of organisms have been developed and tested on drinking water biofilms to see if these assays could provide a more user-friendly method for studying the association of these bacteria with differences in drinking water quality. Additional community profiles using next generation sequencing are in progress, and as more microbial partners associated with the quality of drinking water are found, an assortment of rapid assays for biofilm and water quality studies can be compiled and tested in a variety of DWDSs. 35 Postrar vid Nationella dricksvattenkonferensen 2015 John Bylund, Magnus Simonsson, Melle Säve-Söderbergh, Jonas Toljander: Vad orsakade utbrottet? – Symptomprofiler som verktyg för smittspårning Caroline Dirks, Lutz Ahrens, Rikard Dryselius, Karin Wiberg, Heidi Pekar: En ESI- och APCI LC-MS/MS-baserad multimetod för fekal källspårning i (rå)vatten Anette Hansen, Mathilda Brink, Jenny Lindahl, Marianne Lebbad: Cryptosporidium och Giardia i avloppsvatten Angelica Lidén, Andrew Holmes, Kenneth M. Persson: Driftjämförelse mellan ultrafilter och nanofilter av hålfibertyp Viveca Norén: Kommunal bedömning av dricksvattenrisker Linda Parkefelt, Kenneth M. Persson: Inventering av fosforförekomst i Vombsjöns botten Catherine Paul, Riza Sharapatova, J. Riechelmann, Peter Rådström, Kenneth M. Persson, Magnus Jansson: Isothermal microcalorimetry with reporter bacteria for assessment of nutrient content during drinking water treatment Maria Rindelöv, Liisa Fransson: Ledningsnätsutveckling för framtidens vattenledningar: Urban Magma Ingegerd Rosborg, Prosun Bhattacharya, Md Annaduzzaman: Finns mineralerna finns kvar efter behandling av dricksvatten med Chitosan för eliminering av en rad föroreningar? Helfrid M. A. Schulte-Herbrüggen, Margaret C. Graham: Uran och kalcium i grundvatten - effekt av speciering på adsorbering och filtrering med membranfilter Ekaterina Sokolova, Viktor Johansson, Åsa Sjöling, Kaisa Sörén and Thomas Pettersson RiBS: Risk-baserat beslutsstöd för säkert dricksvatten – Råvatten Karolina Stenroth, Masoumeh Heibati, Kathleen Murphy, Malin Delin, Fredric Eriksson, Melle SäveSöderbergh, Magnus Simonsson, Jonas Toljander: Fluorescensspektroskopi som metod för att övervaka mikrobiologiska risker på distributionsnätet Bo Thunholm, Lars-Ove Lång, Lena Maxe, Liselotte Tunemar, Helena Whitlock: Jämförelse av vattenkvalitet mellan grundvatten, konstgjort grundvatten och ytvatten 36 Vad orsakade utbrottet? – Symptomprofiler som verktyg för smittspårning John Bylund, Magnus Simonsson, Melle Säve-Söderbergh och Jonas Toljander, Libsmedelsverket e-post: [email protected], [email protected], [email protected], [email protected] Magsjuka kan orsakas av flera olika slags sjukdomsalstrande (patogena) mikroorganismer – bakterier, virus och parasiter. Vilka sjukdomssymptom man får vid magsjuka av en specifik patogen varierar från fall till fall men en viss patogen orsakar ofta likartade symtom hos de drabbade i ett och samma utbrott. Beroende på vilken organism som orsakat magsjukan så varierar frekvensen av olika symptom och längden på sjukdomsperioden (durationen). I en utbrottssituation där flera personer misstänks ha smittats av samma patogen skulle förekomsten av olika symptom (såsom kräkningar, diarré, blodig diarré och feber) tillsammans med information om sjukdomens längd kunna användas som indikation på vilken mikroorganism som orsakat magsjukan. Vi har sammanställt och analyserat data från publicerad litteratur om symptom och duration vid magsjuka som orsakats av mikroorganismer och kan spridas via dricksvatten och andra livsmedel. De mikroorganismer som har tagits med i litteratursammanställningen är Campylobakter, Salmonella, Shiga-toxinproducerande Escherichia coli (STEC), Enterotoxinbildande Escherichia coli (ETEC), norovirus, sapovirus, rotavirus, astrovirus, Cryptosporidium och Giarda. Genom att enbart använda information om medianduration och frekvens av kräkningar så kunde magsjuka orsakad av norovirus, sapovirus och Giardia skiljas från magsjuka orsakad av övriga patogener som är med i sammanställningen. I en multivariat analys med avseende på frekvensen av alla inkluderade symptom kunde fyra grupper av patogener urskiljas: (1) norovirus, (2) sapovirus, (3) Salmonella och Campylobakter samt (4) STEC. Det finns emellertid en stor spridning inom vissa patogengrupper och metoden skulle sannolikt kunna bli säkrare med ett utökat dataunderlag. Analysen visar att det är möjligt att med relativt enkla samband få en indikation om vilken organism som orsakat magsjukor i en utbrottssituation. En förutsättning för detta är att data om symptomfrekvens och duration finns tillgänglig samt antagandet att magsjukorna har orsakats av samma patogen. Symptomprofiler kan användas för att estimera bidraget av olika patogener till endemisk magsjuka i befolkningen. Symptomprofiler skulle också kunna vara ett viktigt verktyg vid såväl utbrottsutredningar som riskvärderingar och beräkning av sjukdomsbördan för olika patogener. 37 En ESI och APCI LC-MS/MS-baserad multimetod för fekal källspårning i (rå)vatten Caroline Dirks1, Lutz Ahrens2, Rikard Dryselius1, Karin Wiberg2, Heidi Pekar1 1 Avdelning för Undersökning och Vetenskapligt stöd, Livsmedelsverket, Uppsala, Sverige 2 Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Uppsala, Sverige e-post: [email protected] Vatten kontaminerat med fekalier orsaker hälsorisker i urbana och rurala områden världen runt. Vintern/våren 2010-2011 blev nästan 50 000 människor i norra Sverige sjuka efter att ha druckit fekalt påverkat dricksvatten innehållande Cryptosporidium, en parasitär så kallad protozoa. Denna händelse gav upphov till flera krisberedskapsprojekt finansierade av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB), varav ett med fokus på spårning av fekala föroreningar i råvattentäkter. Syftet med projektet är att utveckla olika metodiker; en kemisk, en mikrobiologisk, en fluorescencebaserad samt en inriktad på metagenomik, som tillsammans ska fungera som tidigt varningssystem för fekal påverkan i vatten. Här beskrivs den kemiska delen. Den kemiska metodiken baseras på LC-MS/MS utrustad med två olika joniseringstekniker nämligen APCI (atmospheric pressure ionization) och ESI (electrospray ionization) vilket är nödvändig för att kunna analysera alltifrån polära (log Kow < 5) till apolära substanser (log Kow >7). Totalt 55 substanser har valts ut för att fungera som markörer för olika typer av fekalier och föroreningskällor. Bland dessa finns till exempel monensin och narasin (antiparasitmedel specifikt för hönsfåglar), sterolmetaboliter (vars förekomst skiljer sig mellan olika djurslag), optiska blekmedel (human markör som finns i toalettpapper) och benzo-a-pyren (urban dagvatten markör). Ett protokoll har satts upp för att extrahera de 55 markör substanserna från vattenprover. I ett första experiment har analyser gjorts på extrakt från passiva provtagare som har varit utplacerade i Vombsjön i södra Sverige. Alla prover (n=35) analyserades för detektion av de 55 substanserna med LC-MS/MS. I ett andra experiment utvecklades en exktraktionsmetod med OASIS HLB solid phase extraktion (SPE). Denna SPE extraktionsmetod har validerats i kombination med LC-MS/MS-metoden och utbyte och noggrannheten har beräknats. 38 Cryptosporidium och Giardia i avloppsvatten Anette Hansen, Mathilda Brink, Jenny Lindahl, Marianne Lebbad Folkhälsomyndigheten e-post: [email protected] De dricksvattenburna utbrotten av Cryptosporidium i Östersund och Skellefteå orsakades av Cryptosporidium hominis, en humanspecifik art av Cryptosporidium och avloppspåverkan med humant ursprung var orsaken till förorening av råvattnet. Cryptosporidium och Giardia påvisas regelbundet i svenska ytvatten som används till dricksvattenproduktion. Föroreningskällan är oftast okänd och typningsmetoder för Giardia och Cryptosporidium används inte rutinmässigt för vattenprov. Giardia cystor och Cryptosporidium oocystor kan förorena ytvatten via renat avloppsvatten, via bräddat avloppsvatten eller från enskilda avlopp. Bättre kunskap behövs om förekomst, halt och art/genotyp av Giardia och Cryptosporidium i avloppsvatten för att bättre kunna bedöma risken för spridning till ytvatten. Under 2014 har 120 prov analyserats från sju avloppsreningsverk med geografisk spridning i Sverige. Både större och mindre avloppsreningsverk är representerade. Från två avloppsreningsverk, har även utgående avloppsvatten analyserats. Standardmetodik för vatten, ISO 15553 med mikroskopisk avläsning hav använts. Inkommande avloppsvatten har även analyserats molekylärt med typning av rRNA och GP60 generna för Cryptosporidium och efterföljande sekvensering. Preliminära resultat visar att Giardia påvisas i samtliga inkommande avloppsvatten och Cryptosporidium i ca 40 %. Koncentrationerna av Giardia cystor var 30-4000/L i inkommande avloppsvatten och 0-14/l utgående avloppsvatten och för Cryptosporidium 0-140/L i inkommande avloppsvatten och 05/L utgående avloppsvatten. Preliminära resultat visar förekomst av C. parvum, C. hominis och C. muris i inkommande avloppsvatten. 39 Driftjämförelse mellan ultrafilter och nanofilter av hålfibertyp Angelica Lidén1,2, Andrew Holmes3 och Kenneth M. Persson1,2 1 Lunds tekniska högskola 2 Sydvatten AB 3 Purac AB GenoMembran, ett nationellt SVU-projekt som har genomförts under de senaste tre gångna åren, har varit en gedigen studie av membranprocesser för dricksvattenproduktion. Projektet undersöker membran som metod för att avskilja naturligt organiskt material och inom projektet har pilotförsök utförts på ett antal svenska vattenverk. Detta har resulterat i stora mängder data för kemisk och mikrobiell vattenkvalitet liksom för operativa driftaspekter. Resultaten har visat på möjligheten att avskilja organiskt material med hjälp av direktfiltrering på ultrafilter (UF) d.v.s. med fällningskemikalie men ingen sedimentering, och av nanofilter av hålfibertyp (HFNF). Den senare har visat på överlägset bättre avskiljning och mycket lite färg och TOC är kvar i permeatet. Å andra sidan kvarstår viss retention av hårdheten, men denna är liten jämfört med traditionella spirallindade nanofilter. UF-membranen uppnår en logreduktion på >4 av virusliknande partiklar medan HFNF uppvisar en logreduktion på >5. De operationella aspekterna skapar en mer komplex bild, och tas ekonomi och miljöpåverkan i beaktande finn det fördelar, men även nackdelar, med att välja ett HFNF. En process med detta HFNF använder betydligt minde kemikalier, eftersom matarvattnet inte behöver förbehandlas. Till detta tillkommer också att ett UF behöver tvättas oftare och framförallt behöver den alltid inkludera tvätt med syra, vilket sällan behövs för HFNF. Denna mer frekventa tvätt medför även att varje membranmodul måste tas ur processen oftare och procentuellt upptar detta en större del av tiden än för HFNF, dock tar varje kemikalietvätt kortare tid. Däremot är sedan tidigare den mindre volymen av producerat vatten per membranmodul en känd nackdel för ett nanofilter och så gäller även för HFNF. Det krävs ungefär 3 – 4 gånger fler moduler för detta HFNF för att producera lika stor mängd dricksvatten som ett UF, men inräknat i detta finns alla förluster från rejekt och tvätt. Ett HFNF har extra förluster eftersom det har ett behov av ett cirkulationsflöde från vilket en andel (generellt 50 %) behöver ledas bort. Denna förlust går att minska genom att skapa tåg av seriekopplade HFNF-moduler, men endast med en viss begränsning. Cirkulationsflödet tillsammans med det högre trycket gör också att elförbrukningen ökar, och hamnar betydligt högre än för UF. Med bättre vattenkvalitet följer vissa extra förluster och utgifter, och denna studie kan ge en fingervisning om vilka de är och deras dimensioner. 40 Kommunal bedömning av dricksvattenrisker Viveca Norén, Uppsala universitet, Centrum för naturkatastrofslära e-post: [email protected] Rent vatten är livsviktigt för alla levande varelser, men det är en sårbar resurs. Brist på dricksvatten eller dricksvatten av dålig kvalitet kan orsaka stora problem i samhället. För att undvika sådana problem och minska konsekvenserna av störningar behöver man vara medveten om riskerna – man behöver göra en riskbedömning. Metoder för att göra riskbedömningar beskrivs i kursböcker, i den vetenskapliga litteraturen och i rapporter och handböcker från myndigheter och organisationer. Det rör sig om alltifrån enkla bedömningar till avancerade metoder. Det finns däremot inte mycket skrivet om vad som faktiskt görs i praktiken. Använder man de metoder som beskrivs i litteraturen? I så fall vilka metoder och hur används de? Används riskbedömningar i ett systematiskt riskarbete? Att veta hur riskbedömningarna utförs i praktiken jämfört med vad som beskrivs i litteraturen är viktigt för att kunna förbättra riskhanteringen. Det ökar kunskapen om behoven, vilket kan bidra till att riskbedömningsmetoder och användningen av dessa metoder utvecklas på ett ändamålsenligt sätt. Syftet med denna studie är att kartlägga och karakterisera den praktiska riskbedömningen av dricksvattenproduktionen i Sverige. I Sverige är det kommunernas ansvar att tillgodose invånarnas behov av dricksvatten. Därmed ligger också ansvaret för att utföra riskbedömningar på kommuner och kommunala dricksvattenproducenter. Därför har denna studie undersökt hur riskbedömningar gör på kommunal nivå. Förutsättningarna för dricksvattenproduktionen och därmed även riskhanteringen varierar stort mellan Sveriges kommuner. Studien omfattar ett urval av kommuner med varierande förutsättningar. Studien baseras på intervjuer med 20 VA-chefer och riskhanterare från 16 olika dricksvattenproducenter. Studien visar att det är ganska stor skillnad mellan vattenproducenterna i hur man arbetar med riskbedömningar. Några vattenproducenter har inte gjort någon systematisk genomgång av risker medan några på ett mer genomtänkt sätt har arbetat med flera typer av bedömningar för olika aspekter och delar av systemet. De metoder som framför allt används är de som rekommenderas eller föreskrivs av svenska myndigheter eller organisationer: HACCP, MRA, GDP och risk- och sårbarhetsanalyser av den typ som beskrivs i Livsmedelsverkets handbok. Mer avancerade metoder används i mycket begränsad omfattning. 41 Inventering av fosforförekomst i Vombsjöns botten Linda Parkefelt, Kenneth M Persson, Sydvatten AB Kontakt: e-post: [email protected] Vombsjön är en hypertrof sjö där tillförseln av näringsämnen till största delen kommer från omgivande jordbruksmark. Tillförseln ökade kraftigt på 1960-talet då användningen av artificiella gödningsmedel blev möjligt. Fosfor har egenskapen att adsorbera till partiklar och kan därmed ackumuleras på bottnar i vattendrag där flödet är lågt. Vid syrebrist i bottenvattnet ovan fosforrikt bottensediment kan adsorberad fosfor frisättas till vattenmassan och på så sätt leda till intern eutrofiering av vattendraget. Produktionen av biomassa i Vombsjön är hög och syrebrist i bottenvattnet har uppmätts. Årliga algblomningar sker och toxinbildande cyanobakterier har påträffats. Forskning visar att klimatförändringen kommer att gynna toxinproducerande cyanobakterier och förekomsten av dem och halter av toxiner väntas öka (Ekvall et al. 2013). Då Vombsjön är en av Sydvattens råvattentäkter och är idag en högt belastad sjö vad gäller tillförseln av närsalter från omgivningen är det av största vikt att undersöka om förhållanden i sjön skapar förutsättning för en eventuell intern eutrofiering idag och i framtiden. Mängden fosfor och dess fraktionsfördelning undersöktes i Vombsjöns bottensediment till ett sedimentdjup av 40 cm. Det finns idag totalt ca 150 ton labil fosfor i Vombsjöns ackumulationsbotten som vid syrebrist och med tiden riskerar att frisättas till vattenmassan. Denna nya kunskap om bottensedimentets innehålla av fosfor och dess fraktioner är värdefull för framtidens arbete i att säkra Vombsjön som råvattenresurs med rådande klimatförändring. Den ger oss möjlighet att dra slutsatser om möjliga framtidsscenarier vad gäller intern eutrofiering, algblomning och risk för algtoxinbildning. Referens: Ekvall M. K., Martin J., Faassen E. J., Gustafsson S., Lürling M., Hansson L-A. (2013) Freshwater Biology, vol. 58, pp 2414–2422. 42 Isothermal microcalorimetry with reporter bacteria for assessment of nutrient content during drinking water treatment. C.J. Paul1, R. Sharapatova1, J. Riechelmann1, P. Rådström1, K.M. Persson1,2,3 and M. Jansson4 1 Lund University 2 Sydvatten AB 3 Sweden Water Research 4 Symcel AB Contact person: [email protected]. Mailing address: Applied Microbiology, Department of Chemistry, Lund University, P.O. Box 124, SE-221 00 Lund, Sweden During the transformation of source water to drinking water, nutrients are removed by bacteria growing as biofilms within sand filters and infiltration ponds. These biofilms are uncharacterized, but during metabolism of the components of the source water, they can produce heat which could be detected using isothermal microcalorimetry (IMC). Traditional measurement of biologically available carbon has used a biofilm grown from source water to metabolize the organic carbon. As IMC can assess metabolism of bacteria growing as biofilms1, measuring the nutrient content of drinking water could also use a biofilm growing within the vials of the IMC and exposed to drinking water of varying nutrient content. In addition, IMC is desirable for routine monitoring of drinking water as it does not require additional reagents, making it cost effective; and it produces fast, real-time measurements. In order to determine if IMC can be used to monitor changes in biologically available organic carbon when raw water is processed, the metabolic activity generated by bacteria combined with drinking water samples representing 4 stages of the drinking water treatment process was assessed. Due to the high sensitivity of IMC and the diversity present within natural biofilms, it was not possible to obtain replicates using biofilm harvested from drinking water treatment plants. As single strains of bacteria can be more uniformly divided, several species were chosen based on their isolation from water samples taken from fresh and brackish waters in Sweden and/or next-generation sequencing data of drinking water biofilms in the same or similar drinking water treatment facilities processing the test waters. Strains showing high motility by microscopy were selected for use in the IMC assays with identity confirmed by PCR amplification and sequencing of the 16S rRNA gene. Strains examined included Aeromonas hydrophila, Bacillus licheinformis, Escherichia coli and Novosphingobium aromaticivorans. All strains were also mixed with physiological saline as a no-nutrient control. Metabolic activity was observed as heat and related to the nutrient content of both controlled media dilutions and water samples, as well as the stage of drinking water processing. We conclude that IMC shows promise for both determining the level of total and specific nutrients in drinking water and also for comparison of these nutrients along the drinking water production chain. Reference: Astasov-Frauenhoffer, M., Braissant, O., et al. 2012: Isothermal microcalorimetry provides new insights into biofilm variability and dynamics. FEMS Microbiol Lett 337: 31-37. 43 Ledningsnätsutveckling för framtidens vattenledningar: Urban Magma Maria Rindelöv, Liisa Fransson, Sydvatten e-post: [email protected] , [email protected] Sydvatten ingår i ett Vinnova-projekt som heter Urban Magma som arbetar med att utveckla lösningar för framtidens urbana försörjningssystem, d.v.s. energi, avfall och vatten. En del av projektet fokuserar på ledningsnät. Projektdeltagarna består både av VA- och Fjärrvärmebolag som tillsammans under 2014 har definierat aktuella behov och börjat identifiera nya lösningar som branscherna behöver. I projektet har det gjorts en kunskapssammanställning om ledningsnät, intervjuer med VA- och Fjärrvärmebolag. Vidare har en minimässa arrangerats där olika företag fick visa upp sin spetskompetens inom området statusbedömning av ledningar, läckagedetektering och underhåll av ledningar. Ett nytt projekt har växt fram där vi vill hitta metoder för att statusbedöma trycksatta vattenledningar. Utmaningen ligger i att det finns åldrande ledningar av stort men okänt värde nergrävda, ledningar vars skick behöver bedömas. Uppgrävning är väldigt dyrt för att inspektera ledningarna, därför behöver vi hitta metoder där man kan göra mätningar på ledningarnas status utan att gräva upp dem. I projektet valde vi ut två metoder, delta-t metoden och markradar. Delta-t metoden är en patenterad metod av Jensen AB som bygger på ultraljudsundersökningar. Man skickar in ljudvågor in i vattenfyllda ledningar genom en vibration generator som fästs in i en ventil. I nästkommande ventil fäster man in en mikrofon och en analysator som kan beräkna ledningen godstjocklek baserad på ljudets hastighet. Den här metoden använder man idag för korrosionsbedömning av fjärrvärmeledningar. Den andra metoden, som är en betydligare större utmaning, bygger på markradar som man kör över ledningar. Tanken är att upptäcka sprickor och korrosion från ekona av radarsignalerna. Men den här metoden kommer att behöva mycket ”träning” och erfarenhet för att man ska kunna avgöra om det fungerar och hur bra i så fall det fungerar. Under projektets gång har diskussioner skett med företaget Gradar där nya idéer uppkommit och hur man kan öka upplösningen på radar för att kunna använda den för detta syfte. I samarbete med Lunds Universitet har vi tagit fram en UDI(utmaningsdriven innovation)-ansökan till Vinnova för statusbedömning av VA- och Fjärrvärmeledningar där vi har fått beviljat anslag för att gå vidare med projekt inom detta område. Sydvatten har vidare fått ett annat Vinnovaprojekt beviljat för ytterligare datasammanställning om ledningsnätsbedömning. Detta senare fick vi tillsammans med Norrvatten och Göteborg Kretslopp och Vatten. Slutligen har det även anordnats ett seminarium där framtiden har diskuterats och vilka möjligheter det finns med ny teknologi som nanoteknologi, ESS-laboratoriet och Big Data. Projektet strävar med att fortsätta med nytänkande och bryta ny mark inom forskning för ledningsnät och fortsätter under 2015. 44 Finns mineralerna finns kvar efter behandling av dricksvatten med Chitosan för eliminering av en rad föroreningar? Rosborg I, Bhattacharya P, Annaduzzaman Md Institutionen för hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik, Skolan för Arkitektur och samhällsbyggnad, Kungliga Tekniska Högskolan, Teknikringen 76, 100 44 Stockholm. e-post: [email protected], [email protected], [email protected] Bakgrund: Chitosan är en produkt av kitin från skaldjur som använts inom medicinen, bioplast-, pappers- och textilindustrin, komplexbindning av tungmetaller i avloppsvatten, för eliminering av As i dricksvatten osv. Mineralämnen som Ca, Mg, HCO3, SO4, Si, Se m.fl. i dricksvatten är viktiga för hälsan (Schroeder 1966), fr.a. hjärt- och kärlsjukdomar (Rubenowitz et al 1996), men även cancer (Yang et al 1998), försämrad kognitiv förmåga vid åldrande (Emsley et al. 2000), åldersdiabetes (Yang et al 1999) och benskörhet (Wynn et al 2010). Dessutom vet man idag att hög Ca-halt, i vatten med förhöjd nitrathalt, skyddar mot mag/tarmcancer (Yang et al 1998). Det är därför av stor vikt att mineralerna inte förloras vid behandling. Material och metod: Inom EU-projektet Chitoclean (www.chitoclean.eu) utfördes experiment med Chitosan 90/200/A1 samt Fe(III)-modifierad Chitosan för att reducera ett antal föroreningar. Experimenten utfördes vid Avd. för Mark och Vattenteknik, KTH, Stockholm, ett universitet i vardera Österrike, Litauen och Turkiet. KTH stod för laboratorieförsök med destillerat vatten tillsatt med Th, U och As, samt naturliga U resp. As förorenade vatten. Försöken på KTH genomfördes som kolonnexperiment. I Österrrike och Turkiet sattes filter med Fe(III)-modifierad Chitosan in på naturliga vatten resp. tungmetalltillsatt destillerat vatten. Hårdhetsbestämning gjordes genom titrering av provvattnet med EDTA, Erio-T indikator, enligt en förenklad ISO 6058:1984. Ca och Mg, samt ett antal andra metaller, analyserades på ICP-OES. Resultat: Cu, Pb, U, As, PO4, humussyror, hormoner och vissa mediciner, spec. antibiotika, reducerades till över 80 % vid behandling med Chitosan 90/200/A1 och Fe(III)-modifierad Chitosan. Nitrat, fluorid och pesticider reducerades inte lika effektivt. Minskningen var i allmänhet störst vid pH runt 6-8. Hårdheten, dvs. framför allt de viktiga mineralerna Ca och Mg bevarades genom behandlingen (EU 2013, 2014, Annaduzzaman et al 2014). Slutsats: Rening från U, As, Cu, Pb, humussyror, hormoner och vissa mediciner med Chitosan utgör ett mycket attraktivt alternativ, eftersom viktiga mineraler finns kvar i vattnet efter behandlingen. Referenser: 1. Schroeder HA (1966) Municipal Drinking water and Cardiovascular Death Rates. JAMA,195(2):181–185. 3. 2. Rubenowitz E, Axelsson G, Rylander R. (1996). Magnesium in Drinking water and Death from Acute Myocardial Infarction. American Journal of Epidemiology, 143(5):45662. 3. Yang CY, Cheng MF, Tsai SS, and Hsieh UL. (1998). Calcium, Magnesium, and Nitrate in Drinking Water and Gastric Cancer Mortality. Cancer Science, 89(2), 124–130. 4. Emsley C L, Gao S, Li Y, Liang C, Ji R, Hall KS, Cao J, Ma F, Wu Y, Ying P, Zhang Y, Sun S, Unverzagt F, W, Slemenda C W, Hendrie H C (2000) Trace element levels in drinking water and cognitive function among elderly Chinese. Am. J. Epidemiol, (151):913-20. 5. Yang CY, Chiu HF, Cheng MF, Tsai SS, Hung CF, Tseng YT (1999) Mg in drinking water and the risk of death from diabetes mellitus. Magnes Research, (12):131-137. 6. Wynn B, Krieg M-A, Aeschlimann J-M, Burckhardt P (2009) Alkaline mineral water lowers bone resorption even in Ca sufficiency: Alkaline mineral water and bone metab45 olism. Bone, 44:120–124. 7. Yang CY, Cheng MF, Tsai SS, Hsieh YL (1998) Calcium, magnesium, and nitrate in drinking water and gastric cancer mortality. Jpn J Cancer Res, 89(2):124-30. 8. EU, Seventh Framework Programme, Project no. 315087, (2013) D.2.3: Data on the sorption performance of ECM / column experiments. ChitoClean, Enhanced chitin-based biosorbents for drinking water purification. and 9. (2014) D.3.3 Assessment of drinking water quality after the field tests. 10. Annaduzzaman, M., Bhattacharya, P., Ersoz, M. & Lazarova, Z. (2014) Removal of arsenic from contaminated water using chitosan biopolymer as an adsorbent derived from shrimp or crab shells. Geol. Soc. Amer., Abstracts with Programs, 46(6): p. 812 46 Uran och kalcium i grundvatten - effekt av speciering på adsorbering och filtrering med membranfilter. Helfrid M.A. Schulte-Herbrüggen1,3 och Margaret C. Graham2 1 Institute for Infrastructure and Environment, The University of Edinburgh, The Kings Buildings, Skottland. 2 School of GeoSciences, The University of Edinburgh, The Kings Buildings, Skottland. Nuvarande adress: 3 KTH Royal Institute of Tecknology, SEED, Teknikringen 76, 100 44 Stockholm, Sverige. e-post: [email protected] Uran är radioaktivt, men framför allt kemiskt toxiskt, med verkan på bl.a. njurfunktionen. Världshälsoorganisationens (WHO) riktvärde har länge legat på 15 µg/L men höjdes nyligen till 30 µg/L p.g.a. osäkerhet i de toxikologiska studierna. Man tar då inte hänsyn till barns större känslighet där gränsvärden på inte mer än 2 µg/L föreslagits. Uran finns naturligt i grundvatten ofta p.g.a. vittring av granit och fosfatbärande bergarter, vanligt i Sverige, men påträffas också i grundvatten i många delar av världen. Nyligen visade en rapport, ”Bedömningsgrunder för vatten” från Sveriges Geologiska Undersökning, på att ca 12.5 % av alla provpunkter från både stora och små grundvattentäckter i Sverige som används till dricksvatten hade koncentratioer av uran som översteg 15 µg/L, medan 15 % hade koncentrationer på över 30 µg/L. Det finns olika reningstekniker för uran, ett av dessa inkluderar membrantekniker såsom nanofiltrering (NF) och omvänd osmos (RO). Reningsteknikens effektivitet beror bl.a. på råvattnets sammansättning och specieringen av uran i vattnet. Speciering av ett element bestämmer dess kemiska form och valens och beror t.ex. på vattnets pH, syrehalt, befintliga inorganiska joner och humus halt. Här presenteras resultat från experiment med membranfiltrering (NF och RO) av uran över pH värdena 310. Experimenten visade att uran, förutom att filtreras, dessutom adsorberades till filtret vid vissa pH värden. I andra experiment filtrerades vatten som innehöll både calcium och uran, där resultaten visar på en filtrering av uran på omkring 98 % för pH värdena 3-10 för båda membran typer. När det kalcium och uran haltiga vattnet filtrerades med NF, filtrerades enbart omkring 35-55 % av kalciumhalten ut över pH 6-10. Detta är ett mycket intressant och viktigt resultat med tanke på dricksvattenproduktion, då toxiska ämnen bör filtreras ut, medan viktiga mineraler och essentiella ämnen bör behållas i det renade dricksvattnet (e.g. Rosborg et al., 2014). 47 RiBS: Risk-baserat beslutsstöd för säkert dricksvatten – Råvatten Ekaterina Sokolova1, Viktor Johansson2, Åsa Sjöling3, Kaisa Sörén4, Thomas Pettersson5 1 Chalmers tekniska högskola, DRICKS, [email protected], kontaktperson 2 Chalmers tekniska högskola, DRICKS, [email protected] 3 Karolinska Institutet, [email protected] 4 Statens veterinärmedicinska anstalt, [email protected] 5 Chalmers tekniska högskola, DRICKS, [email protected] Det övergripande syftet med RiBS-projektet är att utveckla metoder som ger beslutsunderlag för kostnadseffektiv och hållbar minskning av risker i samband med fekal förorening av dricksvattensystem. Ett av arbetspaket fokuserar på råvatten. Syftet med detta arbetspaket är att bedöma påverkan av olika fekala föroreningskällor på mikrobiell råvattenkvalité. Föroreningskällorna av intresse är avloppsvatten samt avrinning från betesmark. Studieområden är sjöarna Vombsjön och Mälaren som används för dricksvattenförsörjning av 300 000 respektive 2 000 000 konsumenter. För att uppfylla målet kombineras övervakning med modellering. Övervakning av patogener och fekala indikatorer ökar förståelsen för de risker som förknippas med olika föroreningskällor samt ger underlag och valideringsdata till modellerna. Hydrologisk modellering används för att simulera föroreningstransport inom avrinningsområdet. Denna typ av modellering ger information om bidragen från de olika källorna (särskilt diffusa sådana) till förorening av råvattentäkten. Hydrodynamisk modellering används för att simulera föroreningstransport inom råvattentäkten. Denna typ av modellering ger information om bidragen från de olika källorna till förorening vid råvattenintaget. Resultaten av detta arbetspaket blir (i) metoder för att bättre förstå påverkan av potentiella fekala föroreningskällor på mikrobiell sammansättning och förekomst i råvatten och (ii) underlag för riskbedömning och kostnadsnyttoanalys. 48 Fluorescensspektroskopi som metod för att övervaka mikrobiologiska risker på distributionsnätet Karolina Stenroth, Gästrike Vatten AB, [email protected] Masoumeh Heibati , DRICKS, Chalmers tekniska högskola, [email protected] Kathleen Murphy, DRICKS, Chalmers tekniska högskola, [email protected] Malin Delin, Gästrike Vatten AB, [email protected] Fredric Eriksson, Gästrike Vatten AB, [email protected] Melle Säve-Söderbergh, Livsmedelsverket, [email protected] Magnus Simonsson, Livsmedelsverket, [email protected] Jonas Toljander, Livsmedelsverket, [email protected] Som dricksvattenproducent slutar inte ansvaret för produkten förrän dricksvattnet lämnar kranen hemma hos kunden. Därför är det viktigt att identifiera och bedöma risker under distributionen i ledningsnätet. Välkända nackdelar med mikrobiologiska analyser av dricksvatten är relativt hög kostnad, svår metod, lång tid mellan provtagning och analyssvar och ofta noll-resultat. Fluorescensspektroskopi kan användas för att snabbt upptäcka förändringar i mängd och typ av naturligt organiskt material (NOM) och skulle därmed kunna ersätta eller komplettera mikrobiologiska analyser. Om sämre vattenkvalitet uppstår i delar av ett distributionsnät till exempel på grund av inträngning av obehandlat vatten eller stillastående vattenfickor så bör förändringar i mikrobiell vattenkvalitet även synas som en förändring i mängd och/eller typ av NOM. Fluorescensspektroskopi har hög känslighet och är lämplig för snabb undersökning (möjligt med online-övervakning; Henderson et al. 2009, Seredyńska-Sobecka et al. 2011). För att utveckla fluorescensspektroskopi som metod för att övervaka mikrobiologiska risker så behöver vi mer kunskap om förhållandet mellan egenskaperna hos NOM och mikrobiella samhällen i dricksvattendistributionsnät. Genom ett samarbete mellan Gästrike Vatten, Chalmers och Livsmedelsverket utförde vi en kartläggning av dricksvattendistributionsnätet i Gävle. Våra huvudfrågor var: 1) Hur fluorescens och absorbans hos NOM i ett distributionsnät varierar i förhållande till kända risker (distributionstid, lågt tryck eller rundgång)? 2) Finns det ett samband mellan NOM (kvantitet och kvalitet) och mikrobiologiska parametrar? Dessutom bidrar resultaten till mer detaljerad kunskap om Gävles distributionsnät med avseende på kända och mindre kända riskområden. Vi tog dricksvattenprover för fluorescensanalys och en rad mikrobiologiska parametrar på 70 platser över hela Gävle under två dagar. Provtagningspunkterna valdes utifrån distributionstiden från vattenverket som beräknades med hjälp av en modell som Gästrike Vatten utvecklat. Provpunkter valdes för att representera hela skalan från snabb distributionstid (0-2h) till längre distributionstid (>72h) men valdes även för att representera sedan tidigare kända distributionsområden med högre risk (pga stillastående vatten, lägre tryck eller ändpunkter). Resultaten för långsamväxande bakterier (som använder kol som energikälla) visar på högre halter i områden som av distributionsmodellen identifierats med risk för sämre vattenkvalitet. Förhållandet mellan fluorescensmätningar, turbiditet och långsamväxande bakterier kommer att diskuteras. Referenser: Henderson R.K. et al. 2009. Fluorescense as a potential monitoring tool for recycled water systems: A review. Water Research 43(4):863-881 Seredyńska-Sobecka et al. 2011. Monitoring organic loading to swiming pools by fluorescence excitation-emission matrix with parallel factor analysis (PARAFAC). Water Research 45(6):2306-2314. 49 Jämförelse av vattenkvalitet mellan grundvatten, konstgjort grundvatten och ytvatten Bo Thunholm1, Lars-Ove Lång2, Lena Maxe3, Liselotte Tunemar1, Helena Whitlock1 1 Sveriges geologiska undersökning, Box 670, 751 28 Uppsala, Sweden ([email protected], [email protected], [email protected]) 2 Sveriges geologiska undersökning, Guldhedsgatan 5A, 413 20 Göteborg ([email protected]) 3 Sveriges geologiska undersökning, Box 803, 101 36 Stockholm, Sweden ([email protected]) Vattentäktsarkivet vid SGU innehåller information om Sveriges vattenverk och vattentäkter samt vattenkvalitetsdata. I Vattentäktsarkivet fanns vid årsskiftet 2014/2015 data från ungefär 240 000 råvattenprover uppdelade på 1707 grundvattentäkter utan konstgjordgrundvattenbildning, 122 grundvattentäkter med konstgjord grundvattenbildning och 198 ytvattentäkter. Syftet med denna studie är att jämföra och förklara skillnader mellan analysresultat från grundvatten, konstgjort grundvatten och ytvatten. Med konstgjort grundvatten avses uttag av grundvatten där den naturliga grundvattenbildningen förstärkts genom att vatten från ytvattendrag tillförts grundvattenmagasinet. Resultaten omfattar samtliga vattentäkter i Vattentäktsarkivet som använder ytvatten, grundvatten eller konstgjort grundvatten som råvattenkälla. Ytvattnets kvalitet avviker från grundvattnet på ett tämligen förväntat sätt främst genom att mikroorganismer är mycket vanligare i ytvatten. Detta är ett välkänt och naturligt mönster, eftersom ytvatten har betydligt högre naturlig mikrobiell aktivitet samtidigt som det är mer sårbart för föroreningar än grundvatten. I samband med beredningen av råvatten till dricksvatten i vattenverket beaktas detta. Ytvatten uppvisar också tydliga och naturliga avvikelser från grundvatten i form av lägre halter av många metaller samt lägre halter av radon, fluorid och klorid. Vid en översiktlig jämförelse är skillnaderna i vattenkvalitet mellan grundvatten och konstgjort grundvatten i allmänhet små. Detta är naturligt eftersom syftet med konstgjort grundvatten är att efterlikna det naturliga grundvattnet. Det finns dock vissa parametrar där kvaliteten skiljer sig. Konstgjort grundvatten har exempelvis högre värden för ammonium, kemisk syreförbrukning och sulfat medan radonhalterna generellt är lägre jämfört med halter i grundvattentäkterna. De skillnader i vattenkvalitet mellan grundvatten med och utan konstgjord grundvattenbildning som framträder i denna studie kan delvis förklaras av ingående typ av grundvattentäkter. Konstgjort grundvatten brukar användas för att förstärka jordlagrens grundvattenmagasin och representerar därmed förhållandena i jordlagren vad gäller grundvattnets kvalitet. En stor del av grundvattentäkterna utan konstgjord grundvattenbildning som ingår i denna undersökning är dock anlagda i berg och exempelvis brukar radonhalterna vara högre i grundvattnet i berggrunden jämfört med jordlagren. Resultaten visar tydligt att det generellt sett är stora skillnader mellan grundvattnets och ytvattnets kvalitet med större sårbarhet och konstaterad påverkan av mänsklig aktivitet på ytvattnet. Det är därför av stor betydelse, t.ex. i samband med framtagande av vattenförsörjningsplaner, att uppmärksamma grundvattentillgångar som idag inte används för vattenförsörjningen men som kan användas för anläggande av reservvattentäkt i närtid eller utgöra en långsiktigt värdefull naturresurs. För att täcka större vattenbehov finns det också anledning att bevara ytvattenförekomster av god kvalitet och områden som kan användas för konstgjord infiltration. 50
© Copyright 2024