1. No category

Filos
Nr. 1 2014
en väns röst
Ung ledare i nuet
Signerat
Litteratur
Missionell församling
Linda Arctaedius
Filos sista nummer
Filos ges ut av Pingstkyrkan i Umeå och distribueras till församlingens medlemmar.
PINGSTKYRKAN
I UMEÅ
Kungsgatan 83, 903 30 UMEÅ
090-14 10 10
[email protected]
www.umea.pingst.se
BG 770-0859
Föreståndare
Nils Ulander
Pastor
Lennart Holmner
Barn- och familjeansvarig
Linda Arctaedius
Pastor, Holmsund
Johnny Edorsson
Ungdomsledare
Linus Brändström
Ordförande
Leif Nyman
Missionsansvarig
Lars-Göran Ohlsson
FILOSREDAKTIONEN
Filos är Pingstkyrkan i Umeås
församlingstidning som
kommer ut fyra gånger per år.
Har du frågor eller synpunkter
kontakta oss.
[email protected]
Pingstkyrkans expedition:
090-14 10 10
Ansvarig utgivare
Nils Ulander
Redaktion
Ann Sofi Olson
Göte Burström
Kristina Olson
Marie Abrahamsson
Rikard Olson
Rune Eckeskog
Taru Johansson
INNEHÅLL
En församling tiden
2
Pingstkyrkan informerar
3
Filos sista nummer 3
Litteratur 4
Kalendarium
4
Medlemsnytt
5
Ung ledare
6
Misionell församling
8
Rapport från ALT
9
Linda Arctaedius
10
Tryckt hos Tryckeri City
En församling i tiden
När du läser detta har vi tryckt det sista
numret av tidningen Filos. Tidningen har
under åren varit en viktig informationskälla för församlingens medlemmar.
Många fina vittnesbörd har nått oss via
Filos. Vi har också kunna läsa om församlingens vision och längtan att vara en
”missionell” församling.
Denna tidning har haft sin tid och vi går
nu vidare med nya sätt att nå ut med våra
gemensamma angelägenheter.
Jag vill säga ett hjärtligt tack till Filos redaktion, som lagt ner många timmars arbete för att varje tidning skulle bli så bra
som möjligt.
Tanken är förstås, att vi också i fortsättningen skall göra vad vi kan för att nå
både medlemmar i församlingen och
andra i vår kommun, med information,
nyheter och budskapet om Guds Rike.
För att möjliggöra detta kommer vi att
använda vår hemsida, vår nyinköpta videokamera, närradion, månadsbladet
och annonsering på olika sätt. Vi funderar
också på någon form av veckobrev eller
månadsbrev skulle vara möjlig.
För vi har något viktigt att berätta!
Att vara en ”missionell” församling innebär att varje medlem i församlingen ses
som en missionär, som har något viktigt
att berätta för sin omgivning.
I vår nuvarande Alpha-grupp talar vi om
vad den kristna tron egentligen handlar
om. Det är fascinerande att sitta ner med
kursdeltagare och på ett enkelt sätt berätta om vem Jesus är.
I skrivande stund har Alpha-arbetet pågått i flera års tid utan uppehåll. Vi är glada för de som blivit frälsta eller tagit nya
tag i tron, genom våra Alpha-kurser.
Men också i detta arbete är vi beroende
av vänner med ett ”missionellt” tänkande.
En av våra deltagare som tidigare gått Alpha, har denna termin tagit med sig tre
nya vänner till kursen. Utan sådana villiga
”missionärer” skulle vi inte kunna bedriva
någon framgångsrik verksamhet.
I Bibeln kan vi läsa att Andreas tog med
sig sin bror Simon till Jesus. Jesus tittade
på Simon och sa: Du är Simon, Johannes
son. Du skall heta Kefas (det betyder Petrus) Joh. 1:42
Petrus blev så småningom en lärjunge till
Jesus och fick stor betydelse, både för församlingens tillkomst och utveckling och
för ”hedningarna” som inte tidigare hört
budskapet om Jesus.
Jag tror på en väckelse i Umeå! Tillsammans får vi som en ”missionell” församling, hjälpas att nå Umeå med evangeliet.
Med Jesus som föredöme vill vi nå hela
människan, både hennes sociala behov
och andliga behov.
Tidningen Filos kommer i och med detta
nummer att läggas ner. Men församlingen fortsätter med full kraft att vara en församling i tiden.
Nils Ulander dec. 2014
Pingstkyrkan informerar
Sista numret av Filos
Detta nummer av Filos är det
sista med nuvarande redaktion. Vi vill tacka för oss och
hoppas att andra tar över ansvaret och glädjen att sammanställa information och inspiration i nya former.
Evangeliet spreds genom människors möten med Jesus och
texter som återgav hans undervisning.
Vi tror fortfarande på det personliga vittnesbördets makt
och välsignelsen av att i lugn
och ro sitta ner och begrunda
trons ord för vår tid och på vår
plats.
Filosredaktionen genom
Rikard Olson, redaktör
Arbete med medlemsregister i
Pingstkyrkan Umeå
Församlingsledningen i Pingst
Umeå arbetar just nu med att
se över församlingens medlemsregister. Där finns idag ca
1100 medlemmar.
Många finns med
i gudstjänster eller
andra samlingar
och/eller i verksamheter utanför
kyrkan (LP, Kafé
Station, eller Second Hand). En del
medlemmar finns
på andra orter: Vi
har också medlemmar som är sjuka
och inte orkar vara
med och det finns
medlemmar som
inte har setts till på
länge.
Tanken är att alla
som vi saknar ska
få ett brev med erbjudan om kontakt
som sedan följs
upp av ett telefonsamtal från församlingsledningen eller själavårdsgruppen. Meningen är att någon
lyhört ska lyssna till de olika
berättelser som kan vara bakgrund till att livet utvecklats i
olika riktningar, och givetvis
påminna om den gemenskap
som församlingen med Guds
hjälp vill ge.
Arbetet är än så länge bara påbörjat och var också ämne till
varm förbön i en samling för
en tid sedan.
Frälsaren själv visar
att
människornas
livsöden har stor betydelse; det kan man
se i Lukasevangeliets
15 kapitel. I liknelserna där blir änglarna
i himlen glada när
det borttappade fåret
kommer tillrätta eller
när ett smycke som
tappats bort blir återfunnet. Sonen som
gick bort och tänkte
sig en lysande framtid
på andra platser kom
efter noggrant övervägande hem av egen
drift, och när han
gjorde det möttes han
av en öppen famn.
Den
änglaglädjen
hoppas vi ska bli verklighet framöver.
Ann Sofi Olson
Kalendarium
Söndag 7 december
11.00 Gudstjänst i Umeå. Predikan. Barnvälsignelse.
14.00 Festgudstjänst, Christ for
People
Söndag 14 december
11.00 Tillsammansgudstjänst i
Umeå med julfest söndagsskolan
Söndag 21 december
11.00 Gudstjänst i Umeå. Predikan.
14.00 Fetsgudstjänst, Christ for
People
Torsdag 25 december
18.00 Julmöte i Umeå, tillsammans med Holmsund.
Söndag 28 december
11.00 Gudstjänst i Umeå. Predikan.
Söndag 4 januari
11.00 Gemensam gudstjänst i
Holmsund.
Tisdag 6 januari
11.00 Årshögtid.
Söndag 11 januari
11.00 Gudstjänst i Umeå. Predikan.
Söndag 18 januari
11.00 Gudstjänst i Umeå. Predikan.
Söndag 25 januari
11.00 Gudstjänst i Umeå. Predikan.
B
o
BERÄTTELSER FÖR
DAGLIG LÄSNING
Historisk teologi
Peter & Joel Halldorf
”Trons vittnen”
(Libris 2013)
Peter Halldorf har alltid skrivit
om tron under olika stadier
av sitt liv. Han är pastor inom
pingströrelsen och numera
verksam inom Ekumeniska
kommuniteten vid Bjärka
Säby. I den här boken tar han
till orda tillsammans med sin
son, Joel Halldorf, som disputerat i historisk teologi och
arbetar vid Teologiska högskolan i Stockholm.
k
r
sitt liv först av allt utan kunde
bli så överlåtna till Kristus att
de som Paulus kunde säga att
Han blev deras liv.
Boken är sammanställd som
en samling rapporter om enskilda mer eller mindre kända
personligheter ur kyrkohistorien, en berättelse för varje dag
av årets 365 dagar.
Den 5 mars var det exempelvis
den spanske medeltidsteolo-
Perspektivet är förstås historiskt men det är en historia
som fortgår ända in i vår egen
tid.
Inledningsvis betonas betydelsen av vittnesbördet som både
Bibelns texter och annan tidig
skrift refererar till. De första kristnas liv och inte minst
död fick bli levande bevis på
hur människor inte älskade
gen Thomas av Aquino som
ägnas en sammanfattande
sida. Han är ingalunda glömd i
dagens Spanien. Uttalanden av
Santo Thomas kan fortfarande
e
c
e
hänvisas till i dagstidningsrubriker. Han skrev en lärobok om
den kristna tron Summa theologica, en skrift som betonade
trons intellektuella bärkraft.
Han hade studerat i Paris men
slutade sina dagar i Rom. Hans
sista verk blev en kommentar
över Höga visan.
En av de senare trosvittnena är
Berthil Paulsson som gick bort
2008. Han blev känd genom de
Nytt Livkampanjer som hölls i
mellansverige på 60-talet. Han
var riksevangelist inom dåvarande Missionsförbundet men
reste runt med ett stort mötestält och betonade ekumeniskt
samarbete i sina väckelsemöten Han aktualiserade evangeliet, talade ett nutida språk och
mötte människor i deras aktuella livssituationer och många
kom till tro. Honom kan vi läsa
om den 20 december.
Boken innehåller inga djuplodande kommentarer utan är
rätt och slätt berättelser om
människor som trott på och
vittnat om Jesus Kristus.
Ann Sofi Olson
LITTERATURFESTIVAL i UMEÅ 2014
Det var inte helt självklart att få
tag på biljetter till de tre dagar
som ägnades litteraturen i alla
dess former på IDUN-teatern
under vårterminen. Förutom
de författarsamtal och seminarier som ägde rum var det också
mycket intressanta utställningar
av förlag och andra förmedlare av litteratur som man
kunde strosa runt och ta del av.
Torgny Lindgrens väldigt speciella insiktsbottnande humor
känns både mycket nöjsam
som allvarsam att ta del av. Nu
hade han upptäckt den enda
skillnaden mellan människan
och materien. En sten har liv,
det är bara det att den lever
mycket långsamt och därför
varar så länge, medan människorna lever mycket snabbt
och därför har kort tid på sig.
Själv har han tänkt sig att bli
mycket gammal, det är därför
han kan skriva sin sista roman
gång efter gång. Den aktuella
sista romanen heter Klingsor
och handlar som brukligt om en
person i Västerbottens inland.
Denne Klingsor är konstnär
och målar stilleben. När denne
man avlider av slag ӊr slaget i
våra trakter mera mångtydigt,
dunklare till sitt ursprung, öppnare för tolkningar. Det beror
antagligen på den betydelse vi
tillmäter hjärtat. Så förhåller
det sig ju också i trosåskådningarnas värld, för oss är den enkla klara tanken underordnad
Hjärtats bud”, skriver Lindgren
lämnande tolkningen till läsaren. Jag tycker nog att man ser att
Torgny Lindgren själv har blivit aningen äldre även om han
säkert av respekt för publiken
är klädd i elegant mörk kostym.
Jag vill även nämna ett översättarseminarium som Per Ambrosiani, professor i ryska, tillsammans med två kvinnor ledde
som avhandlade översättning av
klassiker. Längst upp på listan av
n
s
i
KRIGETS KAOS
Samtidshistoria
Svetlana Aleksijevitj
”Kriget har inget kvinnligt
ansikte”
(Ersatz 2012)
o
n
dessa kvinnor att lyssna till deras vittnesbörd. Många sökte
sig till armén frivilligt och
blev utbildade för alla sorters
uppgifter, många förstås som
sjuksköterskor. Slående är hur
oskuldsfulla de var om krigs
Svetlana Aleksijevitj skrev en
bok om Tjernobylkatastrofen för ett tjugotal år sedan,
Bön för Tjernobyl, där hon
lät läsarna få möta människorna som drabbades av
kärnkraftverkshaveriet. Det
var exempelvis personalen i
räddningstjänsten som ringdes in, deras hjältemodiga
insatser, som i många fall fick
betalas med eget liv och hälsa.
Ett antal andra livsöden belystes och dokumenterades.
Den här boken är en slags
journalistiska rapporter från
andra världskriget, vittnesbörd
från de stridande kvinnor,
många tonåringar som deltog
i striderna på Sovjetunionens
sida mot den tyska invasionsarmén under fyrtiotalet. Vi
har läst böcker om förintelsens
fasor, på senare tid rapporter
från de överlevandes barn, och
kanske vi också är skyldiga
förfärligheter. De tänkte ofta
bara stridslystet på hur det
var möjligt att fascistiska soldater kunnat komma så långt
in deras heliga fosterland, och
ville helst bara skjuta och skjuta. Det är inte så många som
vittnar om förtryck för att de
var kvinnor i själva armén. Den
svåraste tiden kommer efteråt.
Det blir en stor skam att som
kvinna ha deltagit i kriget. Det
förutsattes att de levat omora-
översatta klassiker stod förstås
Bibeln. Nu handlade forskningen inte speciellt om Bibeln utan
om olika översättningars status.
Minnesgoda läsare kan säkert
erinra sig den uppståndelse som
uppstod när vi fick inte bara en
utan flera nya översättningar av
Bibeln på svenska kring millennieskiftet. Det var ju föranlett av att vi haft Guds ord på
svenska i så många hundra år.
1545 kom vår första fullständiga bibel, Gustaf Wasas bibel.
Nu under hösten 2014 har
även en ny översättning av
Folkbibeln sett dagens ljus.
Pingstkyrkan
stödjer
bibelöversättning i nutid i Etiopien. Här blir det översättning av
ett annat slag. När målspråket
inte är lingvistiskt beskrivet
utan översättaren måste välja
metoder för att förklara dess
fonologi, ortografi och semantik under tiden man gör
översättningen. Detta blir ju
ännu mer tidsödande än traditionell översättning. Jag har i
gott minne ett studiebesök hos
Gunvor och Kenneth Claeson
som arbetade med matacospråket i södra Bolivia. Då hade
de en man, matacoindianernas
Homerus, som man spelade in.
Han berättade myter om den
första människan som var på en
ständig vandring. Länge mindes
jag hans namn och hans öden
och äventyr. Ur detta berättande kunde ett språk analyseras fram som kunde användas
vid översättningen. Kenneth
arbetade länge efter hemkomsten på sitt noggranna sätt trots
bristande hälsa innan Nya testamentet slutligen kunde ges ut.
I Etiopien är man tydligen en
e
r
liskt och de kunde uppmanas att lämna hemmiljön för
att inte skämma ut familjen.
Aleksijevitj åker runt och
söker upp kvinnor som får
berätta, ofta kortfattade egna
upplevelser från kriget, som
de egentligen aldrig haft ett
forum för tidigare. De hade
samma erfarenheter som de
manliga soldaterna med döda
och sårade kamrater, med
otänkbara strapatser, med livsmedelsbrist, sorg, saknad och
utmattning. I Ryssland kallas
datum för fredsslutet segerdagen och är allmän helgdag.
Boken är en del i ett tänkt
samlingsverk som författaren
kallar Utopins röster. Det är i
en mening en del av nutidens
historia och bör kanske begrundas av dem som kanske stöder militära insatser
utan tillräckligt stor insikt i
vad sådana kan innebära.
Svetlana Aleksijevitj har funnits med i diskussionerna
kring tänkbara kandidater till
Nobelpriset i litteratur i höst.
Ann Sofi Olson
grupp av nationella som jobbar ihop, det låter mycket klokt.
Jag vill också nämna Sofi Oksanen och hennes bidrag till litteraturdagarna. Hon är en ung
finsk författare som berättat så
otroliga levnadsöden från moderns hemland Estland. Vilka
strategier som människorna använde för att överleva eller t o m
klättra upp på samhällsstegen i
växlingen av två samhällssystem. Hon menar nog att nazismen har fått lov att göra upp med
sitt förflutna mer än den östliga samhällskonstruktionen har
gjort. Ingendera samhällssynen
är dock uträknad från världens
arena som det ser ut.
Härligt att få lov att trängas med
så många litteraturfantaster.
Ann Sofi Olson
Medlemsnytt 2014
Välkomna på flyttningsbetyg
Annika Renling Berggren från
Husum
Simon Norgren från Västerbottens Mellanbygd
Kurt-Ove Ingesson från Storuman
Lena Ersson från Stocka
Emil Hermansson från Vännäs
Jonatan Jacobsson från Rusksele
Välkommen på bekännelse
Alzira Marques Lindström från
Holmsund
Peter Lindström från Holmsund
Daniel Marques från Holmsund
Danielle Marques från Holmsund
Döpta
Fia Magnusson
Adam Lindberg
Emelie Eyjolfsson
Daniel Lindström
Yulya Eseyas
Jim Värdling
Bryan Kibet
Debora Bekele
Ida Gustafsson
Ruth Workney
Vilma Enqvist
Ellen Sjöstam
Emma Öberg
Clement Osayomoie
Marielle Larsson
Ut med flyttningsbetyg
Joakim Lundberg till Örebro
Anette Rosing till Stockholm
Desirée Håkansson till Stockholm
Rikard Jonsson till Uppsala
LarsGöran Edman till Nordmaling
Jacob Birkeland till Stockholm
Emilia och Anton Sigvardsson
till Vännäs
Gisela och Frans Holmberg till
Vännäs
Joakim Henriksson till Upplands
Väsby
Ut med dopintyg
Gry Johansson
Dan Eriksson
Kent Karlsson
Veronika Paro
Avlidna/döda
Daniel Hedestig
Martin Lundholm
Ulla Carlsson
Uno Stenman
Risto Birkstrand
Bengt Kvist
Magda Edlund
Yngve Eriksson
Ture Sandström
MatsHållström
Kerstin Backman
Han är ung
men vet redan
nu att Gud
leder på rätta
vägar.
Linus Brännström känner att
det stämmer det han gör nu
och att han är på en bra väg.
Linus upplever att han har en
kallelse att arbeta med församlingsarbete och att dela med
sig av Jesus till andra och han
uppskattar att han fått möjligheten att göra det i Pingst-
kyrkan i Umeå. Här får han
lära sig att planera sitt arbete
och liv med målsättningen:
– Låt ingen se ner på dig för
att du är ung, från 1 Tim. 4:12.
Han inser att han utvecklas för
framtida utmaningar.
Pingstkyrkans vision Vinna -
Vårda - Växa har Linus som
grund när han formulerat
målsättningen för sitt arbete
med ungdomarna:
•
•
att förmedla det han fått
av Jesus
att få ungdomarna att
förstå att Gud älskar dem
Ledare
I
Nuet
Ungdomens
Sak
Namn:Linus Brännström
Bor: Öst på stan
Kommer från:
Nedre Saxnäs, Sorsele
Familj:
Flickvän Cecilia, stor släkt
Äter helst:
Egenlagad potatissoppa
Senast lästa bok: Save me from myself, av Bryan Welch
Utbildning:
Musikgymnasium, Dalkarlså, musiklinje, Solvik musik
Kör:
Volvo så klart
•
•
•
att hjälpa ungdomar att
fördjupas i sin tro
att ungdomarnas gemenskap ska stärkas
att ungdomarna ska förstå
att det finns en plan för
deras liv också
- Jag tror att det är viktigt att
inspirera ungdomar att vara
salt och ljus i deras vardag,
i skolan, i hemmen, på fotbollsträningen, i replokalen, i
datalanet, eller vad det nu kan
vara.
ta med de olika uppgifter som
finns i en församling som leda
lovsång, ta upp kollekt, vittna,
leda möten, hålla i andakter,
skriva på ungdomsbloggen
Agape osv.
Ungdomarna, menar Linus,
görs delaktiga genom att arbe-
För egen del brinner Linus
för musiken och har startat
ett band (sång, två gitarrer,
bas, trummor) och har hållit
på under denna termin med
att skriva eget, rockinspirerat
material. Ett mål är att komma
med och få spela på Umeå
open.
Text: Rikard Olson
Foto: Kristina Olson
Pingst Umeå
en missionell församling
Att Pingstkyrkan i Umeå
vill vara en ”missionell” församling har varit ett tema
under året. Det är inte ett
självpåtaget uppdrag. Jesus själv har gett oss det i
vad vi kallar Missionsbefallningen i Matt. 28 18-20.
I Romarbrevet ges en beskrivning av händelseprocessen med nyckelorden
åkalla-tro-höra-predika-bli
utsänd.
Åkalla har med människans
grundbehov att göra. Vi är
skapade till att tillbe, åkalla,
tacka för vår existens, tro på
något eller någon. Spår finns
i historien över hela vår jord.
För att tron ska kunna fä
fäste behöver människan
få höra evangeliet och därför är predikan eller vittnesbördet
nödvändigt.
Det ser ut som om att någon
kan eller måste bli utsänd
med det ändamålet. I Bibeln
blir Abraham kallad att dra
ut. Gud lovar också att visa
honom vart han ska gå. I
Apostlagärningarna blir lärjungarna utspridda genom
den förföljelse som bröt ut.
Priscilla och Akvila blev genom sitt yrke verksamma på
annan plats. Olika yttre omständigheter men uppdraget
var i fokus. Guds rike, Guds
vilja, Guds ära. Det är samma
utmaning som möter oss i dag.
Jag gjorde en resa nyligen
som fick mig att reflektera.
Från Mo i Rana genom den
svenska fjällvärlden och det
västerbottniska
inlandet
till kustlandet här i Umeå.
Historien berättar om modiga, uthålliga människor
som med ofattbara strapat-
gick, skidade, körde häst längs
Vindelälven. Någon, några gav
sig iväg för de andras skull.
Men även evangeliet hade
sina resenärer som drevs
av de andliga behoven
relationer, människor kom till
tro och församlingar bildades.
Två evangelistsystrar startade snickeriverkstad. Det var
små sammanhang men de
var sända för att någon skulle
börja tro och åkalla. Ibland
blev resultatet stora livskraftiga församlingar, som i mina
hemtrakter med ett medlemstal av 10% av befolkningen.
Tänk alla missionärer och
pastorer som har sänts ut
från dessa bygder! De lyssnade till orden i Jesaja 6. ”Vem
ska jag sända, vem vill gå?”
Att allt vatten ska till havet
är kanske en naturlag också i
Andens värld. Många ska vara
här vid kusten, i Umeå. Men
inte alla. Att vara kallad och
sänd har sina konsekvenser.
Till er ungdomar. Satsa
på
studierna,
inkludera Gud och hans ledning.
Barnfamiljer
och
yrkesverksamma. Det går att
kombinera
med
tanken på Guds rike främst.
Pensionärer. Det finns ogjorda
erfarenheter som väntar. Det
finns exempel i vår församling.
Vart sänder Gud dig? Rom.10:9-17
ser färdades i väglöst land
över gränsen till Norge för att
skaffa förnödenheter för att
rädda livet på de hemmavarande under nödåren. Man
bland sina medmänniskor.
Minnen finns av den pastor
som slaktade, lagade skotrar
och vann människor för Gud.
Behövd yrkeskunskap skapade
Att bli utsänd handlar inte
alltid om att åka långt... det
börjar med en rörelse i hjärtat. Att Jesus får beröra dig på
nytt... eller för första gången.
Predikan av Lennart Holmner
sammanfattad och anpassad av
Filos redaktion
Rapport från aktuella utbildningar
ALT är ett samarb e tsprojekt
mellan Pingst,
Evangeliska Frikyrkan, Svenska
Alliansmissionen och anrika
ÖREBRO MISSIONSSKOLA.
form av videokonferenser, gemensamma med övriga kursdeltagare. Ingen student har
ännu nått årskurs fyra här i
Umeå, men flera finns på lägre
nivåer med hjälp av mentorer i
utbildningsförsamlingar i bl a
Umeå, Vännäs och Ö-vik.
ALT anordnar utbildningsdagar för mentorer och även förkunnardagar för verksamma
pastorer.
Under hösten har en dag tillägnats mentorer då ett till en
del omarbetat material presenterats.
Med höstterminen 2014 inleds
det fjärde och sista studieåret
för första omgången studenter.
Ett drygt hundratal studenter
är involverade i ett studieprogram som vill möjliggöra
både teologisk reflektion och
praktisk erfarenhet för framtida församlingstjänst. Umeå
är ett av fem studiecenter där
man med en studiehandledare
på plats deltar i föreläsningar i
Förkunnardagen i oktober
hade nedanstående rubrik:
God´s Word in the World-the
challenge of preaching in our
time.
Två intressanta föreläsningar
presenterades, dels av välkända Britta Hermansson dels
av den nya bekantskap som
utgjordes av Jonathan Martin
från USA.
Hermansson
presenterade
sina vägar att lära känna sin tid
och dess människor, allt för att
göra mötet mellan evangeliet
och nutidsmänniskan möjligt.
Martin kunde närmast beskrivas som en förespråkare för en
problembaserad pedagogik.
Han visade på att Jesus ibland
beskrevs som svårförståelig,
Man ”stod inte ut med att höra
på honom”. Ibland kanske
gudsordet inte alltid varken
kan eller ska ”överförklaras”.
Kanske patriarken Jakobs
svårförklarliga kamp med ängeln kan vara ett exempel på ett
budskap som kan sysselsätta
en människa över ett helt liv.
Det är förvisso en utmaning i
sig att s a s förstå Gud till fullo.
Kanske också för en predikant.
Pingstförsamlingarnas Nätverk för diakoni och omsorg i
AC-län
Ett femtiotal intresserade hade
samlats i Vännäs 11 oktober
för en studiedag på temat
Kristen-Psykisk ohälsa-Hur
hanterar vi det?
Inbjuden föreläsare var PerGustaf Eriksson, samtalsterapeut, föreläsare och handledare inom skola, omsorg samt
kyrkor.
Med hjälp av studiematerial
om Människor i kris ville Eriksson vidga förståelsen för
människors krisbeteende och
dess orsaker. Det kan finnas
förklaringar i både människors arv och miljö som inte
direkt kan hänföras till andliga
faktorer. Ändå har församlingen som uppgift att stödja
de svaga och hjälpa människor
i deras faktiska livssituationer.
Eriksson eller PeGe, som han
ibland kallas, vann respekt för
sitt hängivna arbete att vilja
förstå och hjälpa.
En fråge-och samtalsstund avslutade en intressant fortbildningsdag.
Text: Ann Sofi Olson
Några minuter med Linda Arcta
Det är inte solsken ute
men i alla fall tillräckligt
med dager för att det ska
bli ett lugnande motljus
i Skattkammarn, vår
församlings
speciella
barnavdelning en trappa ner. Hit får man gå
till den Öppna förskolan
på onsdagar, och på söndag förmiddag kommer
delar av söndagsskolans
klasser att vara här.
I dag är det tisdag och vi har
stämt möte med Linda Arctaedius, barn och familjeansvarig sedan ett och ett halvt år
tillbaka. Okunnig som jag är
frågar jag vad som fört henne
till Umeå, och får då veta att
kvinnan jag har framför mig
är både född och uppvuxen på
Haga i Umeå för i ungefärliga
mått ett drygt tredjedels sekel
sedan.
Den tiden har hon använt till
att bli gift med Gabriel, som
hon mötte under en tid som
utbytesstudent i Kalifornien.
Hon är nu trebarnsmor. Under vägen har hon också utbildat sig till gymnasielärare i
bild och media, klasslärare och
förskollärare. Arbetslivet har
hon haft erfarenhet av bl a som
klasslärare, rektor och förskolechef. En universitetsexamen
i religionshistoria har även
hunnits med. Hennes man är
också högskoleutbildad.
Trots alla genomförda lyckade
projekt blev det en dag en kris,
en livskris när Gabriel drabbades av en allvarlig sjukdom.
Det var cancer, det måste göras
en benmärgstransplantation
och vad skulle den unga familjen göra nu?
JESUS KOM TILL MIG
Både Linda och hennes man
hade en grundtro på Gud­­, men
såg sig inte som avgjorda kristna. Linda har släkt med EFSbakgrund, och hon berättar
om ett besök i Helena Elisabet
kyrkan på Gammlia då hon i
förtvivlan bad till Gud.
- Då kom Jesus till mig. Han sa
att jag skulle be till honom och
gav ett löfte om bönesvar och
helande.
- Jag kände att nu ville jag bara
tjäna Jesus.
Jag ser på henne. Hon är påtagligt berörd av sin upplevelse.
Det finns en retreatplats i Rättvik i Dalarna som heter Stiftelsen Berget. Linda berättar om
hur familjen tänkte få leva där
i en tjänst för Jesus. De möttes
av klok vägledning, att söka
upp en församling. De besökte
en kyrka där en nyutexaminerad kvinnlig präst fick predika
in i deras situation. Inom en
vecka hade Gabriel också en
dröm när han får samma Jesusbudskap om helande och
om en plan för deras liv som
Linda tidigare mottagit.
Tillbaka i Umeå väntade transplantationen på Gabriel. Prover tydde på att han blivit cancerfri, men förbryllade läkare
ville genomföra den planerade
behandlingen ändå.
GÅ TILL PINGSTKYRKAN
Familjen kände att Gud ledde
dem till Pingstkyrkan för andlig gemenskap. Linda säger
uppriktigt att det inte var helt
självklart, men när de kom till
Pingstkyrkan kändes det som
om de kom hem. Det blev en
aedius, Barn- och familjeansvarig
omedelbar kärlek till församlingen. Juldagen för nästan tre
år sedan blev besöket av. De
möttes av julgudstjänst, fika,
omsorg och speciellt en familj,
som välkomnande svarade på
alla deras frågor. Innan dagen
var över var det överenskommet om dop.
Gabriels operation genomfördes programenligt, men i
stället för en längre sjukhusvistelse var han hemma igen
efter två veckor och då blev
också dopet av. Jesus hade ju
i drömmen sagt att han skulle
dö och det realiserades i dopet,
förklarar Linda.
NU VILL VI BARA TJÄNA
JESUS
Efter en dryg månads dis och
dimma i Umeå bryter solen
igenom utanför fönstret, inte
länge men tillräckligt för att
förstärka Lindas trosstärkande
berättelse, eller är det hon som
lyser? Jag frågar om jag får berätta en del, för säger jag. ”Jag
tror att många skulle bli glada
av att läsa om dina upplevelser”.
Nu är Linda och Gabriel välbekanta ansikten i vår församling. Förutom att ansvara
för barn och familjearbetet är
Linda också samordnare och
utbildningsledare för Pingst
Ledarutveckling. Om detta
finns mer information på församlingens hemsida.
Det är viktigt med ledarutveckling om vi ska vara en
missionell församling. Det
innebär att vi vill betona uppdraget att vinna våra medmänniskor för Jesus.
Text: Ann Sofi Olson
Foto: Kristina Olson
TRE FRÅGOR
Vad är din största utmaning?
Just nu är det lärjungaträning och ledarutveckling.
Vad är bästa avkopplingen?
Eftersom jag är kreativt lagd är det nog att måla, sticka
och virka.
Bästa rådet till läsarna?
Be ständigt!
Namn:
Linda Arctaedius
Familj: Maken Gabriel Pulgar, barnen Maya, Mimi och Vide
Bor:
Öst på stan
Aktuell som: Barn- och familjeansvarig i Pingstkyrkan
avsändare
Pingstkyrkan i Umeå
Kungsgatan 83
903 30 UMEÅ
B
Föreningsbrev
Jag är livets bröd
JOh. 6:35
foto: Kristina Olson