bilaga e artskyddsutredning 2015 102026
Markbygden Luftledning Etapp 2 Utredning om arter som omfattas av Artskyddsförordningen, förekomst och påverkan Enetjärn Natur AB på uppdrag av Markbygden Net Väst AB Version 2015-03-20 Utredare Enetjärn Natur AB: och Intern kvalitetsgranskning: och Beställare Markbygden Net Väst AB: 1 (53) Inledning .............................................................................................................................................................. 3 Syfte ................................................................................................................................................................. 3 Om artskyddsförordningen ..................................................................................................................... 3 Om rödlistan .................................................................................................................................................. 4 Metodik ................................................................................................................................................................ 5 Utredning av artförekomster .................................................................................................................. 5 Kunskapsunderlag .................................................................................................................................. 6 Antaganden................................................................................................................................................ 7 Bedömning av påverkan och konsekvenser ...................................................................................... 7 Förekomst av arter utpekade i bilaga 1 till Artskyddsförordningen.............................................. 8 Analys fåglar.................................................................................................................................................. 8 Analys övriga arter ...................................................................................................................................... 11 Presentation av arterna ........................................................................................................................... 12 Förekomst av arter utpekade i bilaga 2 till Artskyddsförordningen ........................................... 36 Analys............................................................................................................................................................. 36 Presentation av arterna ..........................................................................................................................38 Bedömning av påverkan och konsekvenser ........................................................................................ 47 Påverkan från luftledning generellt ................................................................................................... 47 Hänsynsåtgärder ...................................................................................................................................... 48 Risk för påverkan och konsekvens av denna ................................................................................. 48 Förenlighet med Artskyddsförordningen .......................................................................................... 51 Referenser ........................................................................................................................................................ 52 2 (53) Inledning Markbygden Vind AB planerar en stor vindkraftanläggning vid Markbygden i Norrbottens län. Föreliggande rapport avser en luftledningsgata som sammanbinder Etapp 2 av Markbygdens vindkraftpark med stamnätet. Ledningsgatan ligger på gränsen mellan Pite Lappmark (Arvidsjaur kommun) och Norrbottens landskap (Piteå kommun), i Norrbottens län. Utredningsområdet utgörs till stor del av produktionsskog. Trots det finns det arter som omfattas av Artskyddsförordningen i området. Den planerade luftledningen kommer att innebära ett ingrepp som kan påverka en del av dessa arter. Därför har en utredning om artförekomster utförts av Enetjärn Natur AB. Artförekomsterna har även satts i relation till förekomster i ett större geografiskt område. Markbygdenområdet domineras av skogsmark och präglas av att stora arealer utgörs av bolagsägd produktionsskog. Skogsbruket har under lång tid påverkat skogen och utarmat dess naturvärden. En naturinventering har utförts i större delen av utredningsområdet (Enetjärn Natur 2013). Då identifierades några området med högre naturvärde. Dessa utgörs främst av våtmarker men även av några äldre skogsbestånd med naturskogsliknande strukturer. I utredningsområdet finns även mindre bäckar. Syfte Syftet med utredningen är att redovisa vilka av de arter som omfattas av Artskyddsförordningen som finns eller kan förväntas finnas inom utredningsområdet och om möjligt beskriva var och i vilken omfattning arterna förekommer i området. Syftet är också att redovisa vad den planerade luftledningen medför för risk för påverkan på enskilda individer av de fridlysta arterna och deras livsmiljöer samt konsekvenser för arternas bevarandestatus. Ett annat syfte är att utreda huruvida uppförande av luftledning i utredningsområdet medför en sådan påverkan på arter så att dispens från artskyddsförordningen krävs. Utredningen ska fungera som ett underlag vid en eventuell dispensansökan. Om artskyddsförordningen Artskyddsförordningen (2007:845) är en lagstiftning som innebär fridlysning av ett antal arter och alla vilda fåglar, samt skydd av deras livsmiljöer. Artskyddsförordningen införlivar EU:s art- och habitatdirektiv samt fågeldirektiv i svensk lagstiftning. Till förordningen hör två listor med arter, bilaga 1 och 2. Förenklat kan man säga att alla de listade arterna är fridlysta, d.v.s. man får inte samla in, skada eller döda de listade 3 (53) arterna. För arterna i bilaga 1 är dessutom arternas livsmiljöer skyddade och får inte förstöras. Som stöd för tillämpning av lagstiftningen finns Naturvårdsverkets handbok för artskyddsförordningen och några av Mark- och miljööverdomstolen vägledande domar. Om rödlistan Artskyddsförordningen ska inte förväxlas med rödlistan. Rödlistan är en redovisning av arters relativa risk att dö ut från det område som rödlistan avser, i vårt fall Sverige. Även vanliga arter kan bli rödlistade om deras populationer befinner sig i kraftig minskning. Att en art är rödlistad innebär inte automatiskt att den omfattas av något lagligt skydd. Rödlistan är uppdelad i sex olika kategorier, var och en med sin ofta använda förkortning: kunskapsbrist (DD), nationellt utdöd (RE), nära hotad (NT), sårbar (VU), starkt hotad (EN) och akut hotad (CR). Arter i de tre sistnämnda kategorierna kallas med en gemensam term för hotade arter. I denna rapport redovisas arter i dessa tre kategorier samt arter som är nära hotade. Den svenska rödlistan tas fram av ArtDatabanken enligt internationella kriterier och revideras regelbundet. Den senaste rödlistan publicerades 2010. 4 (53) Metodik I detta kapitel beskrivs hur utredningen gått till och vilket kunskapsunderlag som använts. Utredning av artförekomster Utredningen har inneburit en analys av vilka av de arter som omfattas av Artskyddsförordningen som finns i området där luftledning planeras. De arter som omfattas av analysen är de som omfattas av förordningens bilaga 1 och 2. Analysen omfattar dels de arter som faktiskt påträffats i området och dels de arter som kan förväntas förekomma. När det gäller fåglar har endast de arter som markerats med B i förordningen samt de som är upptagna på den nationella rödlistan tagits med. Detta är i linje med Naturvårdsverkets handbok för Artskyddsförordningen. Det geografiska område som berörs visas i karta på nästa sida. I den mån information funnits att tillgå har artförekomsterna i utredningsområdet satts i relation till förekomster i hela Markbygden-området, Norrbotten och i landet som helhet. Med Norrbotten avses om inget annat anges landskapet Norrbotten, eftersom utredningsområdet naturgeografiskt bedöms ha större likheter med detta än med Pite Lappmark. 5 (53) Ü Utredningsområde 0 1 2 km Kunskapsunderlag En rad artinriktade inventeringar har utförts i Markbygdenområdet bl.a. efter örn, våtmarksfåglar, ugglor och fladdermöss under perioden 2008-2014. Särskilt viktiga kunskapsunderlag i denna utredning har varit den naturvärdesinventering som gjordes längs planerat ledningsstråk 2013 och de inventeringar som utförts inom Markbygden Etapp 2 och i övriga delar av Markbygdenområdet. I dessa områden har 6 (53) naturvärdesinventeringar, häckfågeltaxeringar, kungsörnsinventeringar och fladdermusinventeringar utförts. Till grund för faktasammanställningen i denna rapport har även uppgifter från ArtDatabankens artfaktablad för rödlistade arter, Artportalens fynddatabas, Viltskadecenters hemsida, Internationella naturvårdsunionen IUCN:s databas, Norrbottens Flora, Svensk fågelatlas, Fåglarna i Sverige - antal och förekomst, samt texter och utbredningskartor i bestämningslitteratur använts. Antaganden Vid sidan av de dokumenterade förekomster som befintligt kunskapsunderlag genererar har även en bedömning gjorts om det inom utredningsområdet kan finnas ytterligare förekomster av arter som omfattas av Artskyddsförordningen. Tidigare inventeringar av området har gett god kunskap om områdets naturmiljöer. Den kunskapen har varit en viktig utgångspunkt i bedömningen av vilka arter som eventuellt kan förekomma här. Antaganden om troliga eller möjliga artförekomster grundar sig på om det för respektive art finns lämpliga livsmiljöer i det aktuella området och om arten finns i närheten. Bedömning av påverkan och konsekvenser Bedömningen av hur den planerade luftledningen kommer att påverka de aktuella arterna bygger på erfarenheter från andra liknande etableringar och kunskap om vad arterna har för krav på sin livsmiljö. Bedömningen grundar sig även på de hänsynsåtgärder som bolaget föreslagit. För mer information om vad luftledningen innebär i form av ingrepp och påverkan hänvisas till MKB:n för projektet. För detaljerad information om utredningsområdets naturmiljöer hänvisas till den naturvärdesinventering som har gjorts för projektet. Samtliga bedömningar av påverkan görs utifrån antagandet att arterna förekommer i det aktuella området även om detta idag i vissa fall inte är helt säkerställt utan baseras på en kvalificerad bedömning. Vid konsekvensbedömningen har arternas utbredning och status i regionen och resten av landet varit ett viktigt underlag. Naturvårdsverket har i sin handbok definierat vad som avses med störning. Naturvårdsverket skiljer på tillåtlig störning och otillåtlig störning. Med tillåtlig störning avses sådan störning som inte påverkar artens lokala bevarandestatus. Därför har en bedömning av störningens påverkan på lokal bevarandestatus gjorts för alla arter. 7 (53) Förekomst av arter utpekade i bilaga 1 till Artskyddsförordningen I detta kapitel redovisas först kortfattat vilka arter skyddade med stöd av Artskyddsförordningens bilaga 1 som förekommer eller som antas förekomma i området. Här redogörs även för varför en del arter övervägts men uteslutits. Respektive art och grunden till varför den antas förekomma inom området beskrivs mer ingående under rubriken Presentation av arterna längre fram i rapporten. Analys fåglar Dokumenterad förekomst De fåglar som omfattas av Artskyddsförordningen och som har påträffats inom utredningsområdet är tjäder och tretåig hackspett. Dessutom finns spår efter spillkråka. Observationer har gjorts i samband med naturvärdesinventeringen 2013. Trolig eller möjlig förekomst De fåglar som omfattas av Artskyddsförordningen och som påträffats i närområdet och som, utifrån vilka naturmiljöer som finns i området, bedöms kunna förekomma även inom utredningsområdet för luftledningen är sångsvan, salskrake, bivråk, havsörn, blå kärrhök, fjällvråk, kungsörn, fiskgjuse, stenfalk, järpe, orre, trana, ljungpipare, grönbena, drillsnäppa, hökuggla, sparvuggla, slaguggla, lappuggla, jorduggla, pärluggla, tornseglare, göktyta, gråspett, spillkråka, lavskrika, rosenfink, törnskata, ortolansparv och videsparv. Arter som övervägts men som inte bedöms förekomma Övriga fågelarter som omfattas av Artskyddsförordningen har uteslutits då deras utbredning inte når hit eller deras krav på livsmiljöer inte stämmer med det aktuella området. Nedan följer en beskrivning av de arter som finns i närområdet, men vars miljökrav inte motsvaras av de naturmiljöer som återfinns inom det område som berörs av den planerade luftledningen. Arter som påträffats i närheten av utredningsområdet men som inte bedöms förekomma inom utredningsområdet är sädgås NT, smålom NT, storlom, stjärtand NT, svarthakedopping NT, brushane VU, storspov VU, gråtrut NT, fisktärna, silvertärna, pilgrimsfalk VU, berguv NT, sånglärka NT, backsvala NT, blåhake, nötkråka NT och lappmes NT. För smålom NT finns inga indikationer på att de skulle finnas i Markbygden. Under alla de inventeringar som gjorts har inte ens överflygande fåglar hörts. Det har även gjorts riktade inventeringar efter smålom i Markbygden-området dock utan en enda observation. Då det är en art som hörs på ganska stora avstånd görs bedömningen att 8 (53) den inte förekommer i området. Eftersom inga sjömiljöer berörs av ledningsgatan görs också bedömningen att storlom inte förekommer. En annan art som finns i regionen men inte i närområdet är svarthakedopping NT. För denna art saknas lämpliga livsmiljöer inom utredningsområdet. Svarthakedopping NT bedöms därför inte finnas i utredningsområdet. Stjärtand NT har påträffats utanför Långträsk men då arten kräver rikare våtmarksmiljöer än de som förekommer i utredningsområdet görs bedömningen att arten inte förekommer där. Sädgås NT, brushane VU och storspov VU finns på enstaka stora myrar i Markbygdenområdet men då arterna föredrar rikare våtmarksmiljöer och större öppna områden än vad som finns inom utredningsområdet görs bedömningen att arterna inte förekommer där. Gråtrut NT har observerats i samhällena runt omkring Markbygden, främst födosökande vid soptippar, vattenreningsverk och liknande. Det är sannolikt fåglar som häckar närmare kusten och endast födosöker här. Bedömningen är att det inom utredningsområdet saknas lämpliga miljöer för såväl häckning som födosök. Pilgrimsfalk VU häckar i regionen men inga par finns etablerade i utredningsområdet eller inom ett avstånd på 2 km från utredningsområdet, avståndet till närmaste kända häckning är betydligt större än så. Det finns ingenting som tyder på att pilgrimsfalk VU skulle uppehålla sig inom utredningsområdet och för arten lämpliga jaktmarker saknas. Arten skulle dock kunna passera igenom området under flyttning. Berguv NT har ingen förekomst i området. Det är en art som är ganska väl kartlagd i landskapet och varken lokala ornitologer, jägare eller andra bybor har hört eller sett berguv NT i Markbygden. Då det är en art som hörs långväga och inte är så diskret görs bedömningen att den inte förekommer regelbundet i området. Sånglärka NT, backsvala NT och blåhake har observerats med enstaka individer i närområdet, men detta har varit under vårflyttningen. Arterna passerar endast förbi och häckar inte i området. Lämpliga häckmiljöer saknas både i utredningsområdet och i dess närområde. Nötkråka NT kan möjligen häcka i anslutning till något av samhällena, t.ex. Långträsk och då med den smalnäbbade rasen. Nötkråka NT är visserligen rödlistad på artnivå men den smalnäbbade rasen som finns i norra Sverige har ökat stadigt sedan den etablerade sig i landet på 1970-talet och det är därför tveksamt om den ska tillmätas större betydelse i sammanhanget. Lappmes NT kan möjligen förekomma tillfälligt med enstaka exemplar i Markbygden, särskilt under hösten, men arten häckar numer inte i norra Västerbotten eller södra Norrbotten. 9 (53) Tabell 1: Förekomst av fågelarter som omfattas av Artskyddsförordningen inom eller nära området för luftledningsgatan vid Markbygden Etapp 2 Art Förekommer i Möjlig förekomst området Sångsvan X Salskrake NT X Bivråk VU X Havsörn NT X Blå kärrhök X Fjällvråk NT X Kungsörn NT X Fiskgjuse X Stenfalk X Järpe X Orre X Tjäder X Trana X Ljungpipare X Grönbena X Drillsnäppa NT X Hökuggla X Sparvuggla X Slaguggla X Lappuggla NT X Jorduggla NT X Pärluggla X Tornseglare NT X Göktyta NT X Gråspett X Spillkråka X Tretåig hackspett NT X Lavskrika NT X 10 (53) Rosenfink VU X Törnskata X Ortolansparv VU X Videsparv NT X Analys övriga arter Dokumenterad förekomst Av de arter som tas upp i Artskyddsförordningens bilaga 1 har inga andra arter än ovan nämnda fåglar påträffats i utredningsområdet. Trolig eller möjlig förekomst Arter som kan antas förekomma i området eller dess närområde är björn, lodjur, utter, nordisk fladdermus, brandts fladdermus och åkergroda. Detta antagande grundas på kännedomen om arternas utbredning och livsmiljöer. Vidare kan förekomst av lappranunkel inom utredningsområdet inte uteslutas. Arter som övervägts men som inte bedöms förekomma Övriga arter har uteslutits då deras utbredning inte når hit eller deras krav på livsmiljöer inte stämmer med det aktuella området. När det gäller myrbräcka NT, guckusko och norna NT finns det uppgifter om att de förekommer i regionen om än glest. Myrbräcka förekommer i norra Sverige framförallt i källor och källpåverkade kärr med rika eller intermediärrika miljöer, ofta i områden med järnhaltigt vatten och järnockrautfällningar. Guckusko växer på rikare, kalkhaltig skogsmark, gärna i sluttade och översilade miljöer. Norna växer på halvskuggig mark i äldre granskogar. Utifrån hur naturmiljöerna ser ut i utredningsområdet görs bedömningen att arterna inte kan finnas där. Även varg EN och järv VU har övervägts men stadigvarande förekomster bedöms som osannolika. Varg har idag sitt huvudsakliga utbredningsområde i Mellansverige med föryngringar i Värmland, Dalarna, Örebro och Västmanlands län. I norra Sverige finns idag inga kända vargrevir. Enstaka vargar vandrar dock långt och de observeras regelbundet i norra Sverige. Därför kan sällsynt förbivandrande varg inte uteslutas i det aktuella området. Järv lever i Sverige främst i fjälltrakterna. Skogslevande järv finns, men i betydligt mindre utsträckning. De kända reviren av skogslevande järv ligger dock betydligt längre västerut i landet än Markbygden. Järven föredrar blockig och oländig terräng där de har en hyfsad chans att hitta kadaver eller jaga ikapp ett bytesdjur som har svårt att ta sig fram. De rör sig över stora ytor och enstaka djur kan möjligen passera 11 (53) igenom Markbygden emellanåt men bedömningen är att de inte uppehåller sig i området stadigvarande. Förekomst av fladdermöss i Markbygden har kartlagts i inventeringar 2011 och 2013. Under 2013 har s.k. autoboxar registrerat fladdermusaktivitet i områdena för Etapp 1 och Etapp 3 under sommaren och hösten. Under 2013 registrerades vattenfladdermus och trollfladdermus (eller trollpipistrell) en gång vardera i Etapp 1. Registreringarna gjordes under augusti då fladdermöss inte längre rör sig bara i sina hemtrakter utan flyttar eller är ute på långväga rörelser. Vattenfladdermus och trollfladdermus har vad man vet hittills ingen bofast population i Norrbotten. Vattenfladdermus har påträffats en gång i landskapet tidigare medan det för trollfladdermus var första fyndet. Bedömningen är att enstaka individer möjligen kan passera igenom utredningsområdet för luftledningen emellanåt men att de inte uppehåller sig i området stadigvarande. Tabell 2: Arter utöver fåglar som omfattas av Artskyddsförordningens bilaga 1 inom eller nära området för luftledningsgatan vid Markbygden Etapp 2 Art Förekommer i Möjlig förekomst området Nordisk fladdermus X Brandts fladdermus X Björn X Lodjur NT X Utter VU X Åkergroda X Lappranunkel X Presentation av arterna Sångsvan Cygnus cygnus Ekologi Sångsvan häckar i vegetationsrika tjärnar och sjöar. I norra Sverige hittas den företrädesvis på större myrkomplex, sjöar och våtmarker. Den äter främst vegetabilier, både i vattnet och på land. Utbredning och status Sångsvan häckar idag spritt från Skåne till Lappland. Under 1960-talet var sångsvan en sällsynthet som bara fanns på ensligt belägna norrländska myrar men under de senaste 12 (53) 35 åren har arten ökat explosionsartat. Idag uppskattas den svenska populationen till 5400 par och populationen i Norrbotten till 820 par. Att arten tidigare var en sällsynthet berodde sannolikt på hänsynslös jakt under 1800-talet och början av 1900-talet. Dess totala utbredning omfattar Skandinavien, Island och Sibirien. Globalt bedöms dess status som livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Sångsvan har inte observerats inom utredningsområdet för luftledningen. Det bedöms dock som möjligt att arten förekommer på de större våtmarkerna. Antalet häckande par i hela området för vindkraft i Markbygden bedöms vara 10-25 par. De häckar sparsamt men väl spritt i området. Under vår och höst passerar ett större antal flyttande sångsvanar över området och en del av dessa kan rasta i området. Flytten sker på bred front. Salskrake NT Mergellus albellus Ekologi Salskrake häckar vid tjärnar, småsjöar och lugnflytande älvsträckor i barrskogslandskapet. Den föredrar skogsomgärdade vatten, gärna med videsnår i strandkanten. Boet läggs i hålträd, ofta gamla spillkråkebon, eller i holkar. Boet ligger ofta i anslutning till vattnet men kan ligga så långt som 600 m därifrån. Under häckningstiden är salskrake känslig för störning och kan överge ägg och ungar om den störs. Utbredning och status Salskrake finns som häckfågel i norra Sverige (Västerbottens och Norrbottens län). Den svenska populationen uppskattas till 1600 par och i landskapet Norrbotten uppskattas populationen till 150 par. Populationsutvecklingen de senaste 30 åren har varit positiv. Att dess utbredningsområde är relativt litet har legat till grund för att arten i Sverige bedöms som nära hotad. I Finland finns dock en större och stabil population. Salskrakens totala utbredning omfattar barrskogsbältet från norra Sverige österut till Stilla havet. Tyngdpunkten i utbredningsområdet ligger i Sibirien. Globalt är populationen minskande men bedöms ändå som livskraftig då dess numerär fortfarande är stor. Förekomst i utredningsområdet Salskrake har inte observerats inom utredningsområdet för luftledningen. Förekomst av häckande salskrake kan dock inte uteslutas. I hela området för vindkraft i Markbygden uppskattas beståndet av salskrake vara 0-3 par. Under vår och höst kan dessutom enstaka flyttande salskrakar rasta i området. 13 (53) Bivråk VU Pernis apivorus Ekologi Bivråk häckar i skogsmark, främst i tät ogallrad skog på högproduktiv mark och gärna nära vatten. Den födosöker och spelflyger över stora arealer, ofta hundratals km2. Bivråkar rör sig främst i gläntor, hyggeskanter och andra kantzoner mot skog. Utbredning och status Bivråk förekommer som häckfågel i stora delar av Sverige med undantag för Gotland. Den svenska populationen uppskattas till 6600 par och i Norrbotten uppskattas populationen till 540 par. Under de senaste 30 åren har den svenska populationen minskat. Minskningen var särskilt kraftig under 1980- och 1990-talen. Arten bedöms därför vara sårbar i den nationella rödlistan. Bivråkens totala utbredning omfattar Europa och de boreala delarna av Ryssland. Globalt bedöms populationen vara stabil och livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Bivråk har inte observerats inom utredningsområdet för luftledningen. Arten har dock observerats i Markbygden Etapp 1 och antas häcka med enstaka par och då främst i högproduktiv, ogallrad skog, nära vattendrag. I hela området för vindkraft i Markbygden bedöms beståndet av bivråk vara 0-2 par. Havsörn NT Haliaeetus albicilla Ekologi Havsörn häckar främst i grova högvuxna träd längs Östersjökusten men också vid större sjöar i södra Sverige och i Lappland. En stor andel, främst yngre fåglar, flyttar söderut till isfria vatten under vinterhalvåret. Arten häckar främst i skog men i kargare kustområden även i klippor. De lever till stor del av fisk och boet är därför placerat i anslutning till kust, sjöar eller större vattendrag. Även sjöfågel och kadaver t.ex. av älg och ren kan dock utgöra viktiga födokällor under året. Utbredning och status Under 1900-talet var havsörn hårt drabbad av hänsynslös jakt och av miljögifter. Under de senaste 30 åren har arten dock ökat markant. Ökningen har varit särskilt påtaglig i södra Sverige. Orsaken till ökningen är en kombination av förändrad kemikalieanvändning, vinterutfodring, biotopskydd och minskad förföljelse. Idag uppskattas den svenska populationen till 530 par och populationen i Norrbotten till 19 par. Trots ökningen bedöms arten fortfarande som nära hotad på den nationella rödlistan, detta då populationen fortfarande är förhållandevis liten och en rad hot mot arten återstår. 14 (53) Artens totala utbredning omfattar Grönland, Island, norra Europa och norra Asien bort till Stilla havet. En stor del av världspopulationen finns i Norge, vid Östersjön och vid Volgadeltat. Globalt bedöms populationen som livskraftig och ökande. Förekomst i utredningsområdet Havsörn har vid ett fåtal tillfällen under tidig vår observerats sträcka i nordlig riktning över Markbygden-området, främst över området för Etapp 2. De havsörnsrevir som påträffats i Piteå och Arvidsjaurs kommuner ligger dock i direkt anslutning till kusten och inte i närheten av det aktuella utredningsområdet. De havsörnar som besöker området är kringströvande eller genomflyttande individer. Potentiella boplatser och attraktiva födosöksplatser saknas i utredningsområdet för luftledningen såväl som i övriga delar av Markbygden-området. Ett litet antal havsörnar bedöms passera över området på bred front under flyttningen. Blå kärrhök NT Circus cyaneus Ekologi Blå kärrhök häckar främst på myrar, både på stora sammanhängande myrar och på mindre myr-skogmosaiker. De kan även häcka längs vegetationsrika stränder, på hedar, hyggen och i större kraftledningsgator. Blå kärrhök lever till stor del av sork som jagas på öppna marker. Utbredning och status Blå kärrhök finns som häckfågel i norra Sverige, från Jämtland-Ångermanland och norrut. Under goda gnagarår kan arten häcka tillfälligt även i Medelpad, Dalarna och Hälsingland. Vintertid flyttar den söderut till södra Skandinavien och den Europeiska kontinenten. Den svenska populationen uppskattas till 860 par och populationen i Norrbotten till 50 par. Blå kärrhök bedöms i Sverige vara nära hotad. Blå kärrhök förekommer i stort sett på hela norra halvklotet. Förekomsterna i västra och södra Europa är dock glesa. Det mer sammanhängande utbredningsområdet omfattar Sverige, Finland, Estland och Ryssland. Globalt bedöms populationen vara minskande men livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Blå kärrhök antas kunna häcka med enstaka par inom utredningsområdet för ledningsgatan under år med god tillgång på gnagare. I hela utredningsområdet för vindkraft i Markbygden bedöms beståndet vara 0-5 par. Under vår och höst kan enstaka flyttande fåglar passera i området. 15 (53) Fjällvråk NT Buteo lagopus Ekologi Fjällvråk häckar i träd och i klippstup. Under särskilt goda gnagarår kan den häcka även i klenvuxna fjällbjörkar, på stenblock eller direkt på marken. Flest fjällvråkar återfinns i gränslandet mellan fjällbjörkskog och kalfjäll. I varierande omfattning häckar de även i skogslandet och då gärna i klippstup. Utbredning och status Fjällvråk häckar i fjäll- och skogstrakter i norra Sverige. Vintertid flyttar den söderut till södra Skandinavien, centrala och östra Europa. Populationstrenden har tidigare varit minskande men under det senaste decenniet verkar nedgången ha upphört. Fjällvråkens numerär varierar med tillgången på lämlar och sork. Den svenska populationen uppskattas till 3000 par och populationen i Norrbotten till 100 par. Arten bedöms som nära hotad i Sverige. Fjällvråk förekommer cirkumpolärt på tundran de norra delarna av barrskogsregionen. Globalt bedöms populationen vara stabil och livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Utredningsområdet för luftledningen ligger utanför det mer fjällnära område där fjällvråk häckar regelbundet. Under år med riktigt bra tillgång på gnagare bedöms det dock vara möjligt att arten kan häcka med enstaka par i Markbygden-området och därmed även i det aktuella utredningsområdet. Möjliga häckplatser finns i första hand i de kvarlämnade områden med gammal skog som finns i sluttningar och branter. Under vår och höst passerar flyttande fjällvråkar på bred front genom området. Fjällvråk har inte observerats under de inventeringar som gjorts. I hela området för vindkraft i Markbygden bedöms beståndet av fjällvråk vara 0-5 par. Kungsörn NT Aquila chrysaetos Ekologi Kungsörnen lever i norra Sverige till stor del av hare, skogshöns och kadaver. Arten häckar i skog där det finns kraftiga boträd eller klippstup. En stor del av alla kända boplatser återfinns i sydvända branter eller sluttningar. Kungsörn häckar även i fjällen och då i klippstup. Utbredning och status Kungsörn häckar troligen i samtliga landskap utom Blekinge. Beståndet i landet är relativt stabilt men arten bedöms i Sverige fortfarande som nära hotad. Tätheten är störst i Norrland och på Gotland. Vintertid flyttar en stor andel, främst yngre fåglar, söderut till Mellan- och Sydsverige. Beståndstätheterna styrs av bytestillgång och tillgång på lämpliga boplatser. Häckningsframgången är beroende av väder och 16 (53) födotillgång och varierar kraftigt mellan åren. I Norrbotten uppskattas populationen till 45 par och i hela landet till 680 par. Kungsörnens totala utbredning omfattar stora delar av Europa, Asien, Kanada, västra USA och Mexiko samt nordvästra Afrika. Globalt bedöms populationen vara stabil och livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Kungsörn häckar med några par inom Markbygden-området. Dessutom besöker yngre icke-häckande kungsörnar trakten, främst under vinterhalvåret. Dessa kan röra sig över området i sin jakt på byte eller kadaver. Det finns ingen känd häckning av kungsörn i naturreservaten Dubblaberget eller Nakteberget, däremot bedöms tre par kunna födosöka inom utredningsområdet för luftledningen (Harnesk muntligen 2013). Inget av paren häckar dock inom 3 km från den planerade luftledningen. Naturreservaten har bedömts som möjlig häckningslokal för kungsörn av Håkan eftersom kungsörn har setts i området vid flera tillfällen. Det finns dock inga områden där det finns starka misstankar om något bo, man har t.ex. inte sett något misstänkt bo eller parning. Ett litet antal kungsörnar bedöms passera över området på bred front under flyttningen. Fiskgjuse Pandion haliaetus Ekologi Fiskgjuse lever uteslutande av fisk och deras boplatser ligger därför i regel i direkt anslutning till fiskrika sjöar eller vattendrag. Boet byggs i toppen av ett kraftigt träd, ofta tall, med utsikt över omgivningen. Utbredning och status Fiskgjuse häckar vid sjöar i skogslandskap över nästan hela landet. I fjälltrakterna förekommer den bara lokalt. Beståndsutvecklingen har varit positiv de senaste 30 åren men ökningen verkar ha upphört sedan mitten av 1990-talet. I Norrbotten uppskattas populationen till 200 par och i hela landet till 4100 par. Artens totala utbredning omfattar samtliga kontinenter utom Antarktis. Bestånden på södra halvklotet är dock små. Majoriteten av Europas fiskgjusar återfinns i Sverige, Finland och Ryssland. Globalt bedöms populationen vara ökande och livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Fiskgjuse har inte observerats inom utredningsområdet för ledningsgatan. Enstaka fiskgjusar har observerats i området för vindkraft i Markbygden men inga indikationer på häckning eller lämpliga häckplatser har setts. Lämpliga fiskevatten finns längs Åbyälven och där finns också ett par kända fiskgjuserevir. Fåglar från dessa och andra revir i omgivningen rör sig troligen in i det aktuella utredningsområdet tillfälligt. 17 (53) I närheten (< 5 km) av hela området för vindkraft i Markbygden bedöms beståndet av fiskgjuse vara 5-10 par. Ett litet antal fiskgjusar bedöms passera över området på bred front under flyttningen. Stenfalk Falco columbarius Ekologi Nedanför fjällen häckar stenfalk i dungar och skog mot öppna miljöer som myrar, hedar, kuster och alvar. Boet läggs ofta i gles skog. Ofta används risbon av kråka eller korp men de kan också häcka på klipphyllor. Stenfalken lever främst av småfåglar. Utbredning och status Stenfalkens utbredningsområde omfattar främst den boreala skogsregionen och fjällbjörkskogen. Undantagsvis kan stenfalk häcka även ovan trädgränsen. Det finns även mindre bestånd på Öland och Gotland. Störst tätheter finns i fjällnära områden. Den svenska populationen uppskattas till 6200 par och populationen i Norrbotten till 100 par. Under 2000-talet har arten ökat något i antal. Artens totala utbredningsområde omfattar tundraområden och barrskogsområden i Europa, Asien och Nordamerika. Globalt bedöms populationen vara stabil och livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Stenfalk har inte observerats inom utredningsområdet för luftledningen. Arten har inte observerats under de inventeringar som genomförts i Markbygden-området men arten bedöms trots det kunna häcka här. I första hand antas häckningar kunna förekomma i skogspartier nära de öppna myrmarker som finns i området. I hela området för vindkraft i Markbygden uppskattas beståndet av stenfalk till 5-10 par. Järpe Tetrastes bonasia Ekologi Järpe häckar i barrskog med lövinslag, helst i fuktig och tät skog med gran och gråal och gärna nära små bäckar och andra vattendrag. Järpen stannar i sitt revir hela året och är dels beroende av att det finns ett lövinslag då den vintertid livnär sig på knoppar, helst björkknoppar, och dels att det finns skydd i form av tät skog. Utbredning och status Järpe förekommer i större delen av landet utom på Öland och Gotland. Under de senaste 30 åren har populationsstorleken varit stabil i landet. Den svenska populationen uppskattas till 120000 par och populationen i Norrbotten till 13000 par. Järpens huvudsakliga utbredning i världen omfattar Skandinavien, Baltikum och österut till Sakhalin. Mindre isolerade förekomster finns även i Centraleuropa och på Balkan. Globalt bedöms populationen vara minskande men livskraftig. 18 (53) Förekomst i utredningsområdet Järpe har inte observerats i utredningsområdet för luftledningen men antas förekomma sparsamt som häckfågel. Arten förekommer glest men spritt i lämpliga biotoper i hela Markbygden-området. Orre Lyrurus tetrix Ekologi Orre häckar på hedar, hyggen och myrar och i skärgården på kala skär och öar. Öppet landskap är viktigt och i Norrlands skogsland rör det sig främst om stora öppna myrar. Högst tätheter finns i områden med stor andel björk. Utbredning och status Orre häckar i skogsmark i hela landet utom på Öland. Under de senaste 30 åren har orren minskat i antal, framför allt i de södra delarna av landet. Under senare år verkar dock trenden ha vänt igen. Den svenska populationen uppskattas till 180000 par och populationen i Norrbotten till 14000 par. Artens totala utbredningsområde omfattar Skandinavien och Centraleuropas bergstrakter österut till Manchuriet och nordöstra Sibirien. Därutöver finns isolerade mindre bestånd på andra håll i Europa. Globalt bedöms populationen vara minskande men livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Orre förekommer allmänt som häckfågel inom hela Markbygden-området. Även om arten inte har observerats i utbredningsområdet för luftledningen bedöms arten förekomma som häckfågel på myrar i området. Tjäder Tetrao urogallus Ekologi Tjäder häckar i skogsmark, gärna med inslag av myrar. Utbredning och status Tjäder häckar i större delen av landet men saknas på Öland, Gotland och på kalfjället. Den svenska populationen uppskattas till 350000 par och populationen i Norrbotten till 25000 par. Beståndet är ungefär lika stort idag som för 30 år sedan. Artens totala utbredning omfattar barr- och blandskogsområdena i Skandinavien och Baltikum österut till Bajkalsjön. Isolerade förekomster finns även på andra håll i Europa. Globalt bedöms populationen vara minskande men livskraftig. 19 (53) Förekomst i utredningsområdet I samband med naturvärdesinventering av det aktuella utredningsområdet observerades tjäder på flera platser. Även spillning av tjäder sågs på flera platser, främst i tallskog och i våtmarksmiljöer. Tjäder antas förekomma sparsamt men väl spridd som häckfågel inom utredningsområdet såväl som i resten av Markbygden-området. Det bedöms det dock inte förekomma några större spel, utan dessa torde vara begränsade till ett fåtal tuppar. Trana Grus grus Ekologi Trana häckar främst på myrar, i kärr och sumpskogar. På senare tid har den även börjat häcka vid sjöar, på sanka ängar och på hyggen, även nära bebyggelse. Boet läggs oåtkomligt omgivet av vatten eller sankmark. Utbredning och status Trana häckar i hela landet upp till fjällbjörkskogen. Tranan har ökat markant i antal de senaste 30 åren. Den svenska populationen uppskattas till 30000 par och populationen i Norrbotten till 1600 par. Tranans totala utbredningsområde omfattar Europa och Asien. Nordligaste Sveriges tranor flyttar söderut via Finland till vinterkvarter på kontinenten, framför allt i sydvästra Europa. Globalt bedöms populationen vara livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Trana har inte observerats i utredningsområdet för ledningsgatan men då arten finns i omgivningarna görs bedömningen att arten kan häcka med spridda par på myrarna. Under vår och höst kan även mindre antal flyttande tranor rasta på myrarna. Tranan häckar spritt även i övriga delar av Markbygden-området. Beståndet av trana inom området för vindkraft i Markbygden uppskattas till 25-40 par. Ett större antal tranor bedöms passera över området på bred front under flyttningen. Ljungpipare Pluvialis apricaria Ekologi Ljungpipare häckar på hedmark i fjällen och på myrar och mossar i större delen av landet. På Öland och Gotland häckar den även på alvarmark. Utbredning och status Ljungpipare förekommer betydligt mer sparsamt på myrar i skogslandet än i fjällen. En mycket stor del av beståndet påträffas i fjällen. Den svenska populationen uppskattas till 110000 par och populationen i Norrbotten till 800 par. Beståndet har varit stabilt de senaste 30 åren. 20 (53) Dess totala utbredningsområde sträcker sig från Grönland och Island österut till strax bortanför Uralbergen. Globalt bedöms populationen vara minskande men livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Ljungpipare antas kunna finnas med enstaka par på större myrar inom utredningsområdet för ledningsgatan. Under vår och höst kan även flyttande ljungpipare rasta på myrarna och då i mindre antal. Ljungpiparen häckar spritt med enstaka par även i övriga delar av utredningsområdet för vindkraft i Markbygden. Beståndet där uppskattas som helhet till 30-50 par. Grönbena Tringa glareola Ekologi Grönbena häckar framför allt på våtmarker. Störst tätheter finns på aapamyrar och öppna flarkmyrar med starrvegetation och grunda vattenspeglar. Utbredning och status Grönbena häckar främst i norra Sverige, från Värmland-Västmanland-Uppland och norrut. Arten förekommer även lokalt på Sydsvenska höglandet, i delar av Västergötland och Dalsland. Den svenska populationen uppskattas till 130000 par och populationen i Norrbotten till 16000 par. Populationen har i stort varit stabil de senaste 30 åren. I södra delen av landet har arten dock minskat. Grönbena häckar i barrskog, fjäll och tundra i norra delarna av Europa och Asien. Globalt bedöms populationen vara stabil och livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Grönbena har inte observerats i utredningsområdet. Arten antas trots det häcka allmänt på myrar i området. Under vår och höst kan även flyttande grönbenor rasta på myrarna och då i större antal. Grönbena häckar spritt på våtmarker även i övriga delar av Markbygden-området. Det totala beståndet av grönbena i området för vindkraft i Markbygden uppskattas vara 200-400 par. Drillsnäppa NT Actitis hypoleucos Ekologi Drillsnäppan häckar på steniga stränder längs sjöar och vattendrag, både längs Ostkusten och i inlandet samt upp på fjället. Den föredrar näringsfattiga klarvattensjöar. I Norrlands inland nyttjas även myrgölar. I större delen av landet är arten knuten till vattenmiljöer i skog. 21 (53) Utbredning och status Drillsnäppa häckar tämligen jämnt spritt över landet. Beståndet har de senaste 30 åren halverats. Orsaken till minskningen är okänd. Den svenska populationen uppskattas till 110000 par och populationen i Norrbotten till 8500 par. Artens totala utbredning omfattar främst barrskogsregionerna i Europa och Asien. Globalt bedöms populationen vara minskande men livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Drillsnäppa har inte observerats i utredningsområdet. Arten antas förekomma sparsamt som häckfågel vid vattendrag och sjöar. Under vår och höst kan även flyttande fåglar rasta i området. Drillsnäppa häckar glest men spritt även i övriga delar av Markbygden-området. Beståndet av drillsnäppa i området för vindkraft i Markbygden uppskattas till 10-30 par. Hökuggla Surnia ulula Ekologi Hökuggla häckar i naturliga håligheter i träd och i skorstensstubbar men även i holkar. Häckplatserna ligger framför allt i barrskog i anslutning till öppna jaktmarker i form av hyggen, brandfält eller myrar. Utbredning och status Hökuggla förekommer mer eller mindre regelbundet från Värmland-DalarnaHälsingland och norrut. Under lämmelår kan arten häcka långt upp i fjällbjörkregionen. Populationsstorleken varierar med födotillgången och uppvisar toppar under goda sorkoch lämmelår. Hökugglan uppvisar delvis ett nomadiskt beteende och vissa år sker en massiv invandring från öster. Populationsstorlek och trender är därför svåra att bedöma. Den svenska populationen uppskattas till 2300 par och populationen i Norrbotten till 300 par. Hökuggla förekommer cirkumpolärt inom barrskogsregionen. Globalt bedöms populationen vara stabil och livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Hökuggla har inte observerats i utredningsområdet för luftledningen. Det bedöms att häckningar av hökuggla i området är fullt möjliga under år med bra födotillgång och då med något enstaka par. Sparvuggla Glaucidium passerinum Ekologi Sparvuggla häckar i barr- och blandskog. Reviren gränsar ofta till öppen mark som myrar, kalhyggen och gammal jordbruksmark. Den använder bohål från hackspettar, 22 (53) främst större hackspett och tretåig hackspett, och är därför beroende av att de arterna finns. Utbredning och status Sparvuggla förekommer som häckfågel från norra Skåne och norrut. Den saknas dock på Öland och Gotland. Den svenska populationen uppskattas till 19000 par och populationen i Norrbotten till 1500 par. Den lever i större utsträckning av småfåglar än t.ex. pärlugglan och är därför inte lika beroende av smågnagare som denna. Sparvuggla förekommer i norra barrskogsregionen från Atlanten till Stilla havet. Globalt bedöms populationen vara stabil och livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Sparvuggla har inte observerats i utredningsområdet för luftledningen. Arten antas kunna finnas som häckfågel i området. Slaguggla Strix uralensis Ekologi Slaguggla häckar i barr- och blandskog, ofta i anslutning till myrar, hyggen och jordbruksmark. Den jagar nästan uteslutande över öppen mark och längs kantzoner. Slagugglan häckar i naturliga håligheter i träd, ofta i gamla spillkråkebon i högstubbar. Bra boplatser är en bristvara och arten har svårigheter att hitta boplatser i områden där man inte har satt upp holkar. Slagugglan är mycket stationär och stannar i sitt revir även under år med dålig tillgång på föda. Utbredning och status Det svenska utbredningsområdet sträcker sig från Värmland-Västmanland-Uppland norrut. En betydande beståndsökning har skett under de senaste 30 åren, sannolikt beroende på att många holkar har satts upp. Den svenska populationen uppskattas till 2700 par och populationen i Norrbotten till 100 par. Slagugglans totala utbredningsområde omfattar det nordliga barrskogsbältet från Skandinavien österut till Japan samt ett isolerat område i centrala Kina, vilket ibland anses gälla en egen art. Globalt bedöms populationen vara stabil och livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Slaguggla har inte observerats i utredningsområdet för luftledningen. Det bedöms dock som möjligt att arten häckar i området och då med enstaka par. Lappuggla NT Strix nebulosa Ekologi Lappuggla häckar i skogsmark. Den bygger inte egna bon utan är främst beroende av risbon, oftast efter duvhök eller ormvråk, men boet läggs ibland också i håligheter i grova 23 (53) högstubbar. Lappuggla lever främst av smågnagare och jagar över öppen mark såsom kalhyggen, odlingsmarker och kraftledningsgator. Utbredning och status Den svenska utbredningen sträcker sig från Dalarna-Västmanland-Uppland och norrut. Antalet häckningar varierar starkt med tillgången på gnagare. Den svenska populationen uppskattas till 400 par och populationen i Norrbotten till 120 par. Norrbotten står därmed för en betydande del av landets population. Lappugglans totala utbredningsområde omfattar norra delen av barrskogsregionen i såväl Skandinavien och Sibirien som i Nordamerika. Globalt bedöms populationen vara stabil och livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Lappuggla har inte observerats i utredningsområdet för luftledningen. Det bedöms dock som möjligt att arten häckar i området vissa år och då med enstaka par. Jorduggla NT Asio flammeus Ekologi Jordugglan häckar uteslutande på öppna marker såsom hedar, myrar, ängsmark och hyggen. Den lägger sitt bo på marken. Även relativt små myrar i skogslandskapet kan utnyttjas. Jordugglan är en nomadisk art som häckar där det finns bra med sork. Var den slår sig ner varierar därför stort mellan åren. Utbredning och status Jorduggla häckar främst i norra Sverige, från Härjedalen-Medelpad och norrut. De häckar såväl i kustlandet som i inlandet och fjällen. Beståndet har minskat de senaste 30 åren. Den svenska populationen uppskattas till 1700 par och populationen i Norrbotten till 210 par. Jorduggla förekommer på tundra, i barrskog och blandskog i Europa, Asien och Nordamerika. Andra raser finns i Sydamerika och på Hawaii. På nordliga breddgrader är jorduggla en utpräglad flyttfågel och skandinaviska fåglar övervintrar främst i västra och södra Europa. Globalt bedöms populationen vara minskande men livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Jorduggla har inte observerats i utredningsområdet för luftledningen. Det bedöms dock som möjligt att arten under år med bra födotillgång häckar på de större myrarna i området och då med något enstaka par. 24 (53) Pärluggla Aegolius funereus Ekologi Pärluggla häckar i barr- och blandskog. Den föredrar gammal tät granskog. Pärlugglan är beroende av håligheter i grova träd för häckning, helst spillkråkebon. Förekomst av spillkråka är därför viktig. Pärlugglan accepterar dock att bo även i holkar. Utbredning och status Pärluggla häckar i nästan hela landet, från norra Skåne och norrut men saknas på Öland. Den anses vara en av Sveriges allmännaste ugglor. Den svenska populationen uppskattas till 32000 par och populationen i Norrbotten till 3600 par. Antalet häckande par varierar dock kraftigt mellan olika år beroende på tillgången på sork. Under de senaste 30 åren verkar det ha skett en minskning i beståndet. Pärlugglans totala utbredning omfattar norra barrskogsregionen i Europa, Asien och Kanada. Globalt bedöms populationen vara stabil och livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Pärluggla är den vanligast förekommande ugglearten inom Markbygden-området. Även om arten inte har observerats eller hörts ropa i anslutning Inom utredningsområdet för luftledningen bedöms arten kunna häcka här, åtminstone under goda gnagarår. Tornseglare NT Apus apus Ekologi Tornseglaren är en utpräglad hålhäckare. Idag är merparten av beståndet knutet till mänsklig bebyggelse där de häckar under takpannor och i andra små nischer på byggnader. I norra Norrland hittas de dock ofta i ursprunglig miljö d.v.s. hålträd i skogen eller på hyggen. De är då beroende av att det finns gamla hackspettsbon att ta över. Det finns även de som häckar på klippbranter. Utbredning och status Tornseglaren häckar i hela landet utom i fjällen. De har uppvisat en starkt tillbakagående trend under de senast åren. Bara de senaste tio åren har antalet häckande tornseglare nästan halverats. Detta beror sannolikt på att det blir färre boplatser när storkupigt taktegel ersätts med betongplattor. Den svenska populationen uppskattas till 310000 par och populationen i Norrbotten till 5000 par. Tornseglaren förekommer som häckfågel i nästan hela Europa. Den saknas bara på Island. Den finns även i Mellersta Östern och större delen av Centralasien. Globalt bedöms populationen vara minskande men livskraftig. 25 (53) Förekomst i utredningsområdet Tornseglare har inte observerats i utredningsområdet för luftledningen. Arten antas dock förekomma sparsamt som häckfågel på platser där lämpliga hålträd och torrakor finns. Göktyta NT Jynx torquilla Ekologi Göktyta häckar framför allt i gles och luckig löv- och blandskog ända upp i fjällbjörkskogen men även på hyggen, i trädgårdar och i parker. Kombinationen gläntor och träddungar eller glesa skogar är viktig för tillgången på föda (främst myror). Göktytan häckar i hål men klarar inte av att själv hacka ur dem så de är beroende av andra hackspettar eller holkar. Utbredning och status Göktytan är sällsynt i norra Lappland liksom i sydvästra Götaland. Den har minskat kraftigt de senaste 40 åren. Den svenska populationen uppskattas till 25000 par och populationen i Norrbotten till 1500 par. Artens totala utbredningsområde omfattar norra Europa, Centralasien och Nordafrika. Globalt bedöms populationen vara minskande men livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Göktyta har inte observerats i utredningsområdet för luftledningen. Utifrån hur naturmiljön ser ut antas göktyta förekomma sparsamt som häckfågel inom utredningsområdet, främst på hyggen. Gråspett Picus canus Ekologi Gråspetten häckar främst i björk- och aspblandad barrskog. De väljer gärna solexponerade bryn, gläntor och sydbranter och vill ha inslag av öppen mark såväl som gammal grov asp och björk inom reviret. Utbredning och status Gråspett häckar i ett område från mellersta Svealand till Torne Lappmark. Under senare decennier har den spritt sig både söderut och norrut och ökat i antal. Den svenska populationen uppskattas till 1900 par och populationen i Norrbotten till 60 par. Gråspettens totala utbredningsområde omfattar de södra delarna av barrskogsregionen samt bland- och lövskogar från Europa österut till Manchuriet, Kina och Sydostasien. Globalt bedöms populationen vara minskande men livskraftig. 26 (53) Förekomst i utredningsområdet Gråspett har inte observerats i utredningsområdet för luftledningen. Arten kan möjligen förekomma inom utredningsområdet eller dess närmaste omgivningar och då främst i områden där det växer grövre asp. Spillkråka Dryocopus martius Ekologi Spillkråka häckar i grovstammig skog, vanligast i barr- och blandskog. Artens revir är stora, ofta mellan 400 och 1000 ha. De är beroende av grova träd när de hackar ut sina bohål. Asp, tall, björk, bok och gråal föredras. De grova träden har en ålder som ofta överstiger normal omloppstid i skogsbruket. Bristen på lämpliga boträd är därför påtaglig även om de i övrigt finner sig tillrätta i många olika miljöer med skogsbruk. Utbredning och status I Sverige finns spillkråka i hela landet utom i fjällregionen och de mest utpräglade slättområdena i södra Sverige. Den svenska populationen uppskattas till 29000 par och populationen i Norrbotten till 1300 par. Artens totala utbredning omfattar Eurasiens skogsregion från Centraleuropa till Kamtjatka, Kina och Japan. Globalt bedöms populationen vara ökande och livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Spillkråka har observerats i utredningsområdet för luftledningen och antas förekomma som häckfågel med spridda par. Tretåig hackspett NT Picoides tridactylus Ekologi Häckar i barr- och blandskog med stort inslag av gamla döende granar och björkar. Den koloniserar ofta hyggen med kvarlämnade brända träd efter naturvårdsbränningar eller skogsbrand. Den tretåiga hackspetten lever främst av skalbaggar och deras larver som den hackar fram ur döende och döda träd. Tillgången på död ved är därför avgörande. Utbredning och status I Sverige förekommer tretåig hackspett i huvudsak från Dalsland-Värmland-DalarnaHälsingland och norrut upp till fjällbjörkregionen. Trakthyggesbrukets införande innebar en avsevärd reduktion av beståndet under 1900-talet. Huruvida arten fortfarande är i minskande är oklart. Den svenska populationen uppskattas till 11000 par och populationen i Norrbotten till 700 par. Artens totala utbredning omfattar taigan i Europa och Nordamerika samt bergsområdena i Centralasien. Globalt bedöms populationen vara stabil och livskraftig. 27 (53) Förekomst i utredningsområdet Spår efter tretåig hackspett har observerats i äldre skogsbestånd inom utredningsområdet för luftledningen. Det bedöms vara möjligt att arten häckar inom utredningsområdet eller dess närmaste omgivning. Lavskrika NT Perisoreus infaustus Ekologi Lavskrikan häckar främst i äldre barrskog. De högsta tätheterna förekommer i granskog, gärna i anslutning till myrmark eller gläntor. Utbredning och status Lavskrikan häckar från Värmland-Dalarna-Gästrikland och norrut men den saknas i en 14 mil bred zon närmast kusten. Lavskrikan har minskat under senare delen av 1900-talet, sannolikt beroende på intensivt skogsbruk. Den svenska populationen uppskattas till 54000 par och populationen i Norrbotten till 4000 par. Artens totala utbredningsområde omfattar den norra barrskogsregionen från Skandinavien till Manchuriet och Sachalin. Globalt bedöms populationen vara minskande men livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Lavskrika har inte observerats i utredningsområdet för luftledningen. Arten bedöms förekomma sparsamt som häckfågel i området. Boplatser torde i första hand finnas i äldre skog i anslutning till våtmarker. Rosenfink VU Carpodacus erythrinus Ekologi Rosenfink häckar i örtrika buskmarker och frodiga lövskogsbranter. Ofta längs vattendrag eller i anslutning till kulturmark. Norrut i landet är den mindre knuten till kulturmarker och återfinns oftare på kalhyggen och olika typer av igenväxningsmarker vilka dock genom naturlig succession och röjningsåtgärder sällan har länge kontinuitet i skogslandskapet. Utbredning och status Rosenfink häckar över stora delar av Sverige men utbredningen är ojämn. Trenden var kraftigt ökande fram till 1990-talet varefter den varit lika kraftigt minskande. Den svenska populationen uppskattas till 17000 par och populationen i Norrbotten till 2000 par. Rosenfink finns även i våra grannländer och i Centraleuropa samt österut genom Kaukasus, Kamtjatka, Himalaya och västra Kina. Globalt bedöms populationen vara stabil och livskraftig. 28 (53) Förekomst i utredningsområdet Rosenfink har inte observerats i utredningsområdet för luftledningen. Att arten sällsynt förekommer som häckfågel kan dock inte uteslutas. Törnskata Lanius collurio Ekologi Törnskatan är en värmeälskande art som häckar i skogsbryn, på hyggen och i öppna buskmarker. Klassiska marker är öppna, torra och soliga kulturpräglade områden såsom betesmarker och hedar. Idag häckar många törnskator även på hyggen och i kraftledningsgator. Utbredning och status Törnskata förekommer som häckfågel i södra och mellersta Sverige samt i norra Sveriges kustland. Populationstrenden de senaste 30 åren har varit minskande. Den svenska populationen uppskattas till 44000 par och populationen i Norrbotten till 100 par, de flesta kustnära. Törnskatans utbredningsområde omfattar även Europa, Mellersta Östern, Kaspiska havet och Altai. Globalt bedöms populationen vara minskande men livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Törnskata har inte observerats i utredningsområdet för luftledningenmen det kan inte uteslutas att enstaka par kan häcka på hyggen inom utredningsområdet eller dess närmaste omgivning. Ortolansparv VU Emberiza hortulana Ekologi Ortolansparv häckar i Norrland i stor utsträckning på färskare kalhyggen men också i öppen terräng som skogsbryn, åkerholmar, lövdungar och buskmarker i anslutning till odlad mark. Utbredning och status Tyngdpunkten i det svenska beståndet finns i mellersta och norra Norrlands kustland. Trenden är sedan länge vikande och arten är nästan utgången från Götaland och Svealand. Den svenska populationen uppskattas till 6300 par och populationen i Norrbotten till 1200 par. Ortolansparvens totala utbredningsområde har sin tyngdpunkt österut i Centralasien, Altai, Kaukasus och Mellersta Östern men finns även fläckvis i Centraleuropa, Spanien, Frankrike och Italien. Globalt bedöms populationen vara minskande men livskraftig. 29 (53) Förekomst i utredningsområdet Ortolansparv har inte observerats i utredningsområdet för luftledningen men utifrån hur naturmiljöerna ser ut antas ortolansparv sällsynt förekomma som häckfågel med något eller några enstaka par inom utredningsområdet, främst på nyare hyggen. Videsparv NT Emberiza rustica Ekologi Videsparv häckar i gles sumpskog, längs fuktstråk och myrkanter. Utbredning och status Videsparvens svenska utbredningsområde omfattar nordligaste Svealand och Norrland med undantag från fjällkedjan. Den flyttar på hösten till vinterkvarter i Ostasien. Arten har minskat markant i antal de senaste 30 åren. Den svenska populationen uppskattas till 40000 par och populationen i Norrbotten till 11000 par. Artens totala utbredning omfattar taigan från Norge österut till Kamchatka. Globalt bedöms populationen vara minskande men livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Videsparv har inte observerats i utredningsområdet för luftledningen. Arten antas häcka sparsamt i myrkanter och sumpskogar i området. Nordisk fladdermus Eptesicus nilssonii Ekologi Nordisk fladdermus (eller nordfladdermus) förekommer i de flesta slags miljöer, såsom jordbrukslandskap, kuster, villaområden och skog av alla slag. Arten jagar i öppet landskap och i öppna gläntor i skogen. Arten bildar nästan alltid sina yngelkolonier inne i hus. Fladdermöss förflyttar sig främst längs ledlinjer i landskapet såsom vattendrag och dalgångar. Utbredning och status Nordisk fladdermus är den vanligaste fladdermusarten i Sverige med en utbredning från sydligaste Skåne till Lappland. Nationellt bedöms populationen som livskraftig. Även globalt bedöms populationen vara stabil och livskraftig. Förekomst i utredningsområdet En särskild fladdermusinventering vid Markbygden 2013 visade att nordisk fladdermus förekommer i området, om än med förhållandevis glesa observationer. I Markbygdenområdet förekommer arten främst i anslutning till bymiljöer och vatten där det finns goda förutsättningar för födosök. Några kolonier har inte kunnat påvisas men mindre kolonier eller sommarboplatser antas kunna finnas. I det kärva klimat som råder i 30 (53) Markbygden antas fladdermöss inte kunna övervintra annat än i delvis uppvärmda byggnader, t.ex. på vindar i åretruntbostäder. Inom utredningsområdet för luftledningen har arten inte observerats men heller inte eftersökts. Arten bedöms kunna förekomma även i utredningsområdet, då lämpliga boplatser saknas rör det sig om enstaka födosökande individer som rör sig längs myrkanter, vattendrag och vägar. Brandts fladdermus Myotis brandtii Ekologi Brandts fladdermus (eller taigafladdermus) förekommer i skog och är en av de fladdermusarter som tycks föredra barrskog. De bildar kolonier på upp till 50 individer och nyttjar byggnader på sommaren såväl som på vintern, om inga grottor finns tillgängliga. Utbredning Brandts fladdermus är en tämligen vanlig art som förekommer norrut till och med Västerbotten. Enstaka observationer har även gjorts i Norrbotten. Brandts fladdermus har en boreal utbredning som inkluderar Skandinavien, västra och mellersta Europa, Ryssland, Centralasien, Mongoliet och Kina. I Sverige bedöms arten som livskraftig. Den globala populationen bedöms vara stabil och livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Vid en fladdermusinventering i Markbygden-området 2013 påträffades ett exemplar av Brandts fladdermus vid ett tillfälle. Brandts fladdermus kan på lätet inte säkert skiljas från mustaschfladdermus men utifrån arternas utbredning och val av livsmiljöer antas den aktuella observationen röra sig om Brandts fladdermus. Observationen gjordes vid Flötuträsk. Detta är enda observationen av Brants fladdermus i Markbygden-området trots ett flertal inventeringar. Det bedöms därför som osannolikt att arten stadigvarande uppehåller sig i området. Däremot kan tillfällig förekomst av enstaka individer i utredningsområdet för luftledningen inte uteslutas och då främst på samma platser som nordisk fladdermus. Björn Ursus arctos Ekologi De flesta svenska björnar lever i barrskogsmiljö. Ett mindre antal björnar lever i örtrika fjälldalar. Alla svenska björnar går i ide under vintern, men längden på ide-perioden varierar. Idet kan vara en utgrävd gammal myrstack, en grop i jorden, en hålighet under klippblock, i skrevor eller bara i form av en bädd av ris och mossa i skyddande skog. Björnen är allätare men dieten domineras av vegetabilier, framför allt bär, örter och gräs. Den animaliska delen av födan utgörs främst av myror och älgkalvar. 31 (53) Björnar hävdar inte revir, utan lever i hemområden som kan överlappa varandra. Ett hemområde för vuxna honor är ca 500 kvadratkilometer i norra Sverige och 400 kvadratkilometer i söder, och något mindre när honan har årsungar. Hanarna har mycket större hemområden. I områden med många honor rör sig en hane över ungefär 14001500 kvadratkilometer, medan en hane i ett område med låg hontäthet rör sig över 7000-8000 kvadratkilometer eller ännu mer. Utbredning och status Björn finns från norra Svealand och norrut. Flest björnar finns i Jämtland, Norrbotten och Dalarna. Björn har tidigare funnits i hela Sverige, utom på Gotland. I början av 1800-talet var den emellertid utrotad i hela Götaland och östra Svealand. Höga skottpengar och välbetalt kött och skinn ledde till att björnen försvann även i stora delar av de norra länen. Inte förrän 1913 fredades björnen på kronans mark. Då stammen var som minst beräknades den bestå av endast 130 djur. 1927 beslöts att alla fällda björnar skulle tillfalla staten. Samma år började ersättning för björndödade tamdjur betalas ut. Detta medförde att björnstammen kunde växa till sig. 1943 infördes jakten igen. Då beräknades antalet björnar i Sverige vara 250-300 djur. Björnpopulationen ökar långsamt. Jakt har bedrivits i olika former på olika ställen i landet. 1981 infördes licensjakt på björn. 1992 började man kvotera hondjursavskjutningen. Björnstammen ökar och sprider sig söderut och österut i skogslandet. Medeltillväxttakten för hela Sverige uppskattas till 4,5 % årligen. År 2008 uppskattades björnstammen till cirka 3200 djur. Björnstammens storlek beräknas utifrån observationer och spillningsinventeringar som hittills har genomförts i majoriteten av björnlänen. Globalt bedöms populationen vara stabil och livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Markbygden ligger inom björnens huvudsakliga reproduktionsomåde och i området finns för arten lämpliga livsmiljöer. Björnspillning har påträffats i andra delar av Markbygden. Arten förekommer sannolikt även i det aktuella utredningsområdet. Lodjur NT Lynx lynx Ekologi Lodjuret är ursprungligen ett skogsdjur, som under senare årtionden även expanderat till vissa fjällnära områden. Lodjuren rör sig gärna i områden med tät skog där de kan överraska sina byten. För att spara energi vid längre förflyttningar utnyttjar de skogsbilvägar och skoterleder. Lodjuren är nattaktiva och vilar oftast hela dagen. Daglega tas gärna i klippbranter eller under en tät gran, med uppsikt över det egna inspåret. 32 (53) Lodjurets bytesval varierar med tillgången på bytesdjur, i norra Sverige består det främst av ren och längre söderut av rådjur. Även hare och skogshöns står på menyn. Lodjuret hävdar inte revir. Deras hemområden är ca 400 kvadratkilometer stora för honor och 1000 kvadratkilometer för hanar. Det är inte ovanligt att olika individers hemområden överlappar varandra. Utanför familjegruppen vandrar djuren vanligtvis ensamma. Utbredning och status Lodjuren finns från södra Svealand och norrut. Vintern 2011/2012 dokumenterades 240 familjegrupper av lodjur i landet. Det motsvarar mellan 1500-2000 djur i lodjursstammen. Kvalitetssäkrade lodjursobservationer rapporterades från alla län utom Gotlands län. I Götaland finns endast enstaka förekomster. I Norrbottens län dokumenterades 46 föryngringar vintern 2011/2012. Lodjuret förekommer med en fast, reproducerande stam i länet. De finns främst i tre olika områden; i fjällen, i de kuperade skogslanden i södra delen av länet och i Tornedalen. I länets västra delar bedrivs skyddsjakt för att hålla nere lodjursstammen i viktiga renskötselområden. Globalt bedöms populationen vara stabil och livskraftig. Förekomst i utredningsområdet Lodjur finns och förökar sig i regionen. Säsongen 2011-2012 registrerades 42 föryngringar i Norrbottens län. Markbygden ligger inom lodjurets utbredningsområde, och inom en del av länet som har en fast reproducerande stam av lodjur. Även om arten inte har observerats inom utredningsområdet för luftledningen bedöms den kunna finnas här. Utter VU Lutra lutra Ekologi Utterns föda består mestadels av fisk. Uttern är därför starkt knuten till vatten och påträffas vid vattendrag där det finns tillgång på fisk året runt. Vintertid krävs att det finns öppet vatten, d.v.s. strömsträckor som inte fryser ihop helt. Uttern håller hemområden som regelbundet patrulleras och markeras med hjälp av signalmarkeringar (doft och spillning). Honors hemområden kan med största sannolikhet betraktas som födoområden, medan hanars hemområden fungerar som parningsområden. Storleken på hemområdet varierar mellan könen men är även beroende av födans tillgänglighet. En honas hemområde omfattar ett område på cirka 28 km strandlängd medan en vuxen hane har ett hemområde med en storlek av omkring 45 km strandlängd. 33 (53) För ett livskraftigt bestånd av utter krävs stora områden med mer eller mindre sammanhängande vattensystem. I små vattensystem som ligger isolerade blir populationerna mycket sårbara eftersom utbytet av individer försvåras eller uteblir. Utbredning och status Fram till 1950-talet hade utter regelbunden förekomst utmed kuster samt vid sjöar och vattendrag i hela Sverige, Gotland undantaget. Från 1950 minskade både utbredning och täthet drastiskt pga miljögifter. Under 1970- och 1980-talen fanns endast små isolerade restpopulationer kvar i landet. Från 1990-talet har arten börjat återhämta sig. Idag finns det uppskattningsvis 2000 uttrar i landet. Arten saknas dock i delar av sitt tidigare utredningsområde, framför allt i västra delen av landet. Globalt har uttern ett utbredningsområde som omfattar Europa, Asien och Nordvästafrika. I ett globalt perspektiv är uttern nära hotad och populationen minskande. Förekomst i utredningsområdet Uttern har kända förekomster längs Åbyälven och har observerats på andra ställen inom Markbygden-området. Utter har inte observerats i utredningsområdet för luftledningen. Då utter är ett djur som rör sig över stora områden görs antagandet att arten kan förekomma även längs vattendrag inom utredningsområdet. Åkergroda Rana arvalis Ekologi Åkergroda är landets vanligaste grodart och den förekommer i de flesta olika naturmiljöer, inklusive skog. Arten föredrar fuktiga miljöer och påträffas ofta i barrskog. Utbredning och status Åkergroda förekommer i hela landet utom i fjälltrakterna. Arten bedöms ha en livskraftig och stabil förekomst i vårt land. Dess utbredningsområde i övrigt omfattar Centraleuropa, Skandinavien och Ryssland. Globalt bedöms arten ha en stabil och livskraftig population. I Artportalen finns inga rapporter om arten från Piteå kommun och endast ett fåtal från Norrbotten. För den här arten görs bedömningen att rapporterna i Artportalen är väl glesa i den här delen av landet och inte rättvist speglar artens faktiska förekomster. Förekomst i utredningsområdet Utifrån områdets naturmiljöer görs bedömningen att förekomst av åkergroda inte kan uteslutas inom eller i nära anslutning till det aktuella utredningsområdet. 34 (53) Lappranunkel Coptidium lapponicum Ekologi Lappranunkel förekommer främst i fuktig till våt källpåverkad skogsmark, i översilade gran- eller lövsumpskogar eller i videsnår, källdråg, raviner eller utmed sumpiga bäckar. Arten kräver rörligt markvatten eller översilning. Den förekommer i myrkanter och tål avsevärd beskuggning men trivs bäst där beskuggning av träd och buskar inte är allt för stor. Lappranunkeln växer oftast i bestånd genom sina förgrenade jordstammar. Lappranunkeln sprider sig främst vegetativt men även med frö. Artens frön sprids främst med vatten, men även med djur. En uppskattning av spridningsavståndet är 100–500 meter. Utbredning och status Lappranunkel är sparsamt till allmänt förekommande i hela Norrlands skogsland från norra Hälsingland till Torne lappmark. Den saknas dock i fjällen och närmast kusten utom i Norrbotten där den sällsynt finns i kustområden, dock inte i skärgården. De flesta kända förekomsterna finns i norra delarna av Jämtland, Ångermanland och södra Västerbotten samt Norrbottens landskap från Älvsbyn och norrut, med undantag av den nordligaste delen av Pajala kommun. I Norrbottens Flora anges lappranunkel vara vanlig. Den är noterad från 523 platser i landskapet. I södra delen av landskapet är förekomsterna dock fåtaliga. Förekomst i utredningsområdet Lappranunkel har inte observerats inom utredningsområdet för luftledningen. Eventuella förekomster inom utredningsområdets sumpskogar och fuktstråk kan dock inte uteslutas. 35 (53) Förekomst av arter utpekade i bilaga 2 till Artskyddsförordningen I detta kapitel redovisas först kortfattat vilka arter skyddade med stöd av Artskyddsförordningens bilaga 2 som förekommer eller antas förekomma i området. Här redogörs även för varför en del arter övervägts men uteslutits. Respektive art och grunden till varför den antas förekomma inom området beskrivs mer ingående under rubriken Presentation av arterna längre fram i rapporten. Analys Dokumenterad förekomst Av de arter som tas upp i Artskyddsförordningens bilaga 2 har jungfru marie nycklar och revlummer påträffats i utredningsområdet i samband med de naturvärdesinventeringar som utförts där. Trolig eller möjlig förekomst Ytterligare arter som kan antas förekomma i området eller dess närområde är skogsödla, vanlig padda, vanlig groda, huggorm, knärot NT, myggblomster, skogsnycklar, spindelblomster, korallrot, lopplummer, mattlummer, plattlummer, fjällummer och doftticka VU. Detta antagande grundas på kännedomen om arternas utbredning och livsmiljöer. Arter som övervägts men som inte bedöms förekomma Övriga arter har uteslutits då deras utbredning i landet inte når hit eller deras krav på livsmiljöer inte stämmer med det aktuella området. Orkidé-arterna brudsporre, ängsnycklar, tvåblad, grönkulla och skogsfru NT finns i regionen men är kräsna vad gäller växtplats. De växer samtliga på kalkhaltig mark. I det aktuella området är markerna fattiga på kalk. Nattviol växer i örtrika skogar på lite näringsrikare mark, gärna i sydvända sluttningar. Bedömningen är att naturmiljöerna i utredningsområdet inte stämmer överens med ovanstående orkidé-arters miljökrav och att de därför inte kan förväntas finnas i området. Även käppkrokmossa NT finns i regionen men är knuten till medelrika och rika kärr, källor och källkärr, ofta i områden med järnhaltigt vatten och järnockrautfällningar. Då dessa naturmiljöer saknas i utredningsområdet bedöms förekomst av arten inom området som osannolik. Höstlåsbräken NT och strandlummer NT förekommer sällsynt i landskapet. Höstlåsbräken växer på sandig eller hävdad mark. Strandlummer växer på sjöstränder som översvämmas. Då arternas livsmiljöer saknas i utredningsområdet görs bedömningen att inte heller arterna förekommer här. 36 (53) Mindre vattensalamander förekommer i Norrbotten men med mycket få och glest spridda förekomster. Den lever i mer eller mindre fisklösa vatten med fuktig, gärna lövrik skog, bryn eller parkmiljö i anslutning till vattnet. Förekomsterna i Norrbotten är så få och naturmiljöerna i Markbygden så fattiga på löv så en förekomst av mindre vattensalamander här bedöms som osannolik. Tabell 3: Förekomst av bilaga 2 arter inom eller nära området för luftledningsgatan vid Markbygden Etapp 2 Art Förekommer i Möjlig förekomst området Skogsödla X Vanlig padda X Vanlig groda X Huggorm X Knärot NT X Spindelblomster X Myggblomster X Jungfru marie nycklar X Skogsnycklar X Korallrot X Lopplummer X Revlummer X Mattlummer X Plattlummer X Fjällummer X Doftticka VU X 37 (53) Presentation av arterna Skogsödla Zootoca vivipara Ekologi Skogsödla påträffas såväl i kulturlandskap som i skogsmark. Skogen kan vara av varierande slag, såväl fuktiga ställen med tät örtvegetation som torra solexponerade platser hyser skogsödla. Arten hittas ofta på kalhyggen, vägslänter och andra öppna människoskapade miljöer. Utbredning och status Skogsödlan förekommer i hela landet och är därmed världens nordligaste reptil. Skogsödla är vanlig i hela landet liksom i norra och mellersta Europa. Arten förekommer österut ända till Rysslands östkust. I Sverige såväl som globalt bedöms arten som livskraftig. Globalt är populationen minskande men då arten är både härdig och har en stor geografisk och ekologisk utbredning bedöms minskningen inte påverka artens fortlevnad inom överskådlig framtid. På Artportalen finns en rapport om arten från Piteå kommun och endast ett fåtal från Norrbotten. För den här arten görs bedömningen att rapporterna på Artportalen är väl glesa i den här delen av landet och inte rättvist speglar artens faktiska förekomster. Förekomst i utredningsområdet Skogsödla har inte observerats inom utredningsområdet för luftledningen men utifrån områdets naturmiljöer görs bedömningen att skogsödla sannolikt förekommer i eller i nära anslutning till det aktuella utredningsområdet. Vanlig padda Bufo bufo Ekologi Vanlig padda påträffas i många olika naturmiljöer. Arten leker ofta i lite större vatten som tjärnar och sjöar och anses inte vara kräsen. Utbredning och status Vanlig padda förekommer i hela landet upp till Torne älv. Arten finns även i större delen av Europa, österut till Kazakstan och östra Sibirien samt i Nordafrika. I Sverige såväl som globalt bedöms arten som livskraftig och stabil. På Artportalen finns tre rapporter om arten från Piteå kommun och ett femtontal från Norrbotten. För den här arten görs bedömningen att rapporterna på Artportalen är väl glesa i den här delen av landet och inte rättvist speglar artens faktiska förekomster. Att vanlig padda främst är nattaktiv bidrar till att den inte påträffas så ofta. 38 (53) Förekomst i utredningsområdet Vanlig padda har inte observerats inom utredningsområdet för luftledningen men utifrån områdets naturmiljöer görs bedömningen att arten mycket väl kan förekomma i eller i nära anslutning till det aktuella utredningsområdet. Vanlig groda Rana temporaria Ekologi Vanlig groda förekommer i de flesta vatten men föredrar vegetationsrika och fiskfria vatten för lek. Efter lek kan den påträffas i de flesta natrmiljöer. Utbredning och status Vanlig groda finns i hela landet utom Öland och Gotland och kalfjället. I Norrland förekommer arten talrikt från skärgårdens yttersta öar till fjällens videregion. Arten finns även i större delen av Europa samt i västra Sibirien och Kazakstan. I Sverige såväl som globalt bedöms arten som livskraftig. På Artportalen finns sju rapporter om arten från Piteå kommun och 23 från Norrbotten. För den här arten görs bedömningen att rapporterna på Artportalen är väl glesa i den här delen av landet och inte rättvist speglar artens faktiska förekomster. Förekomst i utredningsområdet Vanlig groda har inte observerats inom utredningsområdet för luftledningen men utifrån områdets naturmiljöer görs bedömningen att arten mycket väl kan förekomma i eller i nära anslutning till det aktuella utredningsområdet. Huggorm Vipera berus Ekologi Huggormen behöver solexponerade platser och saknas därför i tät barrskog. I övrigt finns den i många olika naturmiljöer t.ex. på ljunghedar, mossar, kalhyggen, stränder, längs åkerrenar och gärdsgårdar. Utbredning och status Huggorm finns i hela landet utom på kalfjället och intensivt odlade jordbruksmarker längst i söder. Arten finns även i östra Europa och i Ryssland. I Sverige såväl som globalt bedöms arten som livskraftig. Globalt är populationen minskande men då arten har en stor geografisk och ekologisk utbredning bedöms minskningen inte påverka artens fortlevnad inom överskådlig framtid. På Artportalen finns en rapport om arten från Piteå kommun och endast ett fåtal från Norrbotten. För den här arten görs bedömningen att rapporterna på Artportalen är väl glesa i den här delen av landet och inte rättvist speglar artens faktiska förekomster. 39 (53) Förekomst i utredningsområdet Huggorm har inte observerats inom utredningsområdet för luftledningen men utifrån områdets naturmiljöer görs bedömningen att arten mycket väl kan förekomma i eller i nära anslutning till det aktuella utredningsområdet, främst då på solvärmda kalhyggen och i vägslänter. Knärot NT Goodyera repens Ekologi Knärot växer främst i mossrika barrskogar med lång kontinuitet. Den växer både i friskafuktiga granskogar och i torra sandtallskogar. I norra delen av landet kan man även hitta knärot i björkskog. Knäroten är, liksom de flesta andra orkidéer, beroende av mykorrhiza för sitt näringsupptag. Utbredning och status Knärot är en art som har en nästan cirkumpolär utbredning på norra jordklotet. Den förekommer över en stor del av de norra delarna av Europa, Asien och Nordamerika. I Sverige förekommer den utbredd över större delen av landet men ovanligare längst i norr och längst i söder. Då arten är starkt knuten till skogar med lång kontinuitet minskar arten stadigt. Minskningstakten i Sverige har beräknats ha uppgått till omkring 15 % under de senaste 60 åren och den trenden bedöms fortsätta i framtiden. Enligt Norrbottens Flora är knärot funnen i 494 rutor och bedöms som ganska vanlig. Dock verkar den vara sällsynt i södra delen av Piteå socken och saknas i stora delar av Markbygden. Förekomst i utredningsområdet Förekomst av knärot inom utredningsområdet för luftledningen eller i dess närhet kan inte uteslutas. Eventuell förekomst av arten skulle kunna finnas i de mindre fragment av äldre skog med lång kontinuitet som finns i området. Spindelblomster Listeria cordata Ekologi Spindelblomster växer vanligen på fuktig, skuggig och ofta mager mark som är mossbeväxt, t.ex. i granskogar, vid källdrag och bäckar, i sumpskogar, vägkanter och diken. I Norrland växer den vanligen i vitmossa i fuktiga skogsmiljöer som skogssluttningar och strandlövskogar. Längre norrut förekommer den dock även i öppnare miljöer som översilade tallmyrar, rismyrar och videsnår men även i kulturpåverkade miljöer som diken och skogsbilvägar. Arten är inte knuten till särskilt mineralrika eller kalkrika förhållanden utan finns ofta i relativt sura miljöer som granskog och vitmossemarker. Knärot är lågväxt och späd och ger med sin bruna stjälk och 40 (53) brunaktiga gröna blommor ett oansenligt intryck i förhållande till andra svenska orkidéer. På grund av sin ringa storlek och anspråkslösa utseende är arten troligen ofta förbisedd. Utbredning och status Spindelblomster är sällsynt i södra Sverige men är ganska vanlig i de mellersta och nordligaste delarna av landet. I Norrbotten är den relativt jämnt utspridd i landskapet dock med endast ett fåtal lokaler i skärgården. I Norrbottens Flora rapporteras arten finnas i 919 rutor och bedöms därmed vara vanlig i landskapet. Förekomst i utredningsområdet Förekomst av spindelblomster inom utredningsområdet för luftledningen eller i dess närhet kan inte uteslutas. Eventuell förekomst av arten skulle kunna finnas i de mindre fragment av äldre skog eller i fuktstråk och sumpskog. Myggblomster Hammarbya paludosa Ekologi Myggblomster växer på öppen blöt torvmark, såväl mager som rik. Den växer oftast i vitmossa och påträffas i blöta myrar med flarkar, kärrdråg, sluttningsmyrar, kanten till myrgölar, sjöstränder och före detta slåttermyrar. Myggblomster är en oansenlig liten växt med gulgröna blommor som är lätt att förbise. Utbredning och status Myggblomster förekommer i hela landet utom i fjälltrakterna och anges i Nya Nordiska Floran vara sällsynt till ganska vanlig. I Norrbotten är den spridd i landskapet men förekommer mycket sparsamt i sydvästra delen samt i skärgården. I Norrbottens Flora rapporteras arten finnas i 367 rutor och bedöms därmed vara mindre vanlig i landskapet. Arten är sannolikt till viss del förbigången vid inventeringen av Norrbottens flora. Arten förekommer förutom i Skandinavien även söderut i Europa ner till Italien, Balkan och Rumänien, österut genom Sibirien och i Japan samt i Nordamerika. Myggblomster bedöms ha en livskraftig population i Sverige. I Europa är arten dock minskande som en följd av att dess livsmiljöer försvinner. Förekomst i utredningsområdet Myggblomster har inte påträffats i utredningsområdet för luftledningen men förekomst av enstaka exemplar på områdets blötare myrar kan inte uteslutas. Jungfru Marie nycklar Dactylorhiza maculata ssp. maculata Ekologi Jungfru Marie nycklar växer allmänt på frisk till fuktig ofta mager mark som fuktskogar, snår, strandkärr, bäckraviner, hagar, kärrkanter och fjällängar. I norra Sverige växer arten främst på halvöppen, frisk till fuktig mager mark, gärna översilad. Den hittas bl.a. på 41 (53) sluttningsmyrar, i sumpskogar, fuktsänkor och källmiljöer men även i trivialare miljöer som hyggen, diken och gamla skogsvägar. Utbredning och status Jungfru Marie nycklar växer allmänt i Sverige, i ett flertal mycket olika miljöer från norr till söder. Störst förekomst finns dock i Mellansverige. Jungfru Marie nycklar bedöms ha en livskraftig population i Sverige. I Artportalen finns 152 fynd av Jungfru Marie nycklar registrerade från Norrbotten och 20 från Piteå kommun. Vad gäller Artportalens fyndrapportering är det troligt att denna art är underrepresenterad då den ofta betraktas som trivial. I Norrbottens Flora bedöms arten vara vanligt förekommande och spridd i hela landskapet. Förekomst i utredningsområdet I samband med naturvärdesinventeringen konstaterades att jungfru marie nycklar förekommer allmänt på flera av myrarna i utredningsområdet. Arten kan finnas på fler platser än de som konstaterats vid inventeringen och då främst i fuktstråk, sumpskog och myrkanter. Skogsnycklar Dactylorhiza maculata ssp. fuchsii Ekologi Skogsnycklar växer i södra Sverige på frisk till fuktig mark, helst kalkhaltig. I norra Sverige växer arten på torr till frisk, ofta näringsfattig sand, mo eller mår. I Norrbotten påträffas arten ofta längs skogsvägar i vägdiken och på vägslänter, i sandtag, på upplagsplatser och hyggen, i raviner, vid källdråg, på rismyrar, tallhedar, bergsluttningar och i barrskogar. Att arten har så olika ekologiska krav i olika delar av landet förklaras av att skogsnycklar sannolikt har invandrat både söderifrån och norrifrån och att de sannolikt utgörs av olika art/underarter även om det inte finns några synliga särskiljande karaktärer. Utbredning och status Skogsnycklar förekommer ganska sällsynt i Sverige, från norr till söder men utbredningen är fläckvis. Skogsnycklar är sannolikt förbisedd då den är svår att skilja från den vanligare jungfru marie nycklar. Arten bedöms ha en livskraftig population i Sverige. I Artportalen finns 71 fynd av skogsnycklar registrerade från Norrbotten och två från Piteå kommun. Vad gäller Artportalens fyndrapportering är det troligt att denna art är underrepresenterad. I Norrbottens Flora bedöms arten vara vanligt förekommande. Den förekommer spridd i landskapet men mer sällsynt i kustlandet och längst i norr. Förekomst i utredningsområdet Skogsnycklar har inte observerats inom utredningsområdet för luftledningen men utifrån hur områdets naturmiljöer ser ut görs bedömningen att arten mycket väl kan finnas i eller i nära anslutning till utredningsområdet. 42 (53) Korallrot Corallorhiza trifida Ekologi I Sverige växer korallrot på våt, beskuggad och ofta näringsfattig torvmark. Den kan t.ex. hittas i skogskärr, sumpskogar och videsnår. Särskilt i södra Sverige kan den gulbruna växten vara svår att hitta då den ofta växer i enstaka exemplar medan den i norr ofta är betydligt mer talrik på sin växtplats. I Norrbotten har en lokal med hundratals exemplar av arten rapporterats i Piteå. Liksom i södra Sverige växer den här på skuggiga lokaler med rörligt markvatten och gärna i vitmossa i t.ex. myrkanter men även i vägdiken och i enstaka fall på gammal ängsmark. Korallrot är en liten oansenlig växt som är lätt att gå förbi utan att se att den finns där. Utbredning och status Korallrot förekommer i hela Sverige men är vanligare längre norrut där den även är mer talrik på sina växtlokaler. I Norrbotten är arten relativt jämnt utspridd i landskapet dock med endast ett fåtal lokaler i skärgården. I Norrbottens Flora rapporteras korallrot finnas i 673 rutor och bedöms därmed vara vanlig i landskapet. Förekomst i utredningsområdet Korallrot har inte observerats inom utredningsområdet för luftledningen men utifrån områdets naturmiljöer görs bedömningen att arten sannolikt finns i enstaka förekomster i myrkanter och sumpskog i anslutning till myrmark. Lopplummer Huperzia selago Ekologi Lopplummer är till sin natur mycket variabel såväl till utseende som ekologisk bredd. Arten delas i två underarter, groddlummer och vanlig lopplummer, men övergångsformer är vanliga. Groddlummer påträffas på myrar, blockfält och hedartade sjöstränder. Vanlig lopplummer växer i fuktiga miljöer vid steniga bäckar, i blandskogar, i frodiga granskogar med dråg, vid källor, i skogskärr och i grustag. Utbredning och status Lopplummer finns i hela landet och dessutom i åtminstone norra Europa och Nordamerika. I Sverige bedöms dess status vara livskraftig. Lopplummer anses i Norrbottens Flora vara ganska vanlig men på sina växtplatser i regel fåtalig. Den är noterad från 564 platser i landskapet. Förekomst i utredningsområdet Lopplummer har inte observerats inom utredningsområdet för luftledningen men utifrån hur naturmiljöerna ser ut görs bedömningen att enstaka förekomster av lopplummer mycket väl kan finnas i utredningsområdet. 43 (53) Revlummer Lycopodium annotinum Ekologi Revlummer delas i två underarter; vanlig revlummer och nordlummer. Vanlig revlummer är en skogsväxt som trivs på fuktig mager, halvskuggig mark såsom rismyrar, sumpskogar, blåbärsskogar, tallhedar och igenväxande odlingsmarker. Nordlummer växer på kallare platser än vanlig revlummer, ofta på myrar, älvstränder, frostsänkor, hedar och kulturpåverkad mark som vägslänter, hyggen och grusgropar. Utbredning och status Revlummer finns i hela landet. Arten har en holarktisk utbredning vilket innebär att den förekommer i arktiska och tempererade områden i hela norra hemisfären. I Sverige bedöms dess status vara livskraftig. Revlummer anses i Norrbottens Flora vara mycket vanlig. Förekomst i utredningsområdet Vid naturvärdesinventeringen av utredningsområdet för luftledningen påträffades revlummer i såväl äldre skog som på myrmark. Arten finns sannolikt på fler platser inom utredningsområdet. Mattlummer Lycopodium clavatum Ekologi Mattlummer delas in i två relativt distinkta underarter; vanlig mattlummer och riplummer. De båda underarterna växer dock på liknande växtplatser. Arten föredrar solöppna, varma och sandiga, gärna magra, hedartade marker. Arten undviker starkt sluten vegetation och saknas nere i älvdalarna. Utbredning och status Mattlummer finns i hela landet. Arten har en världsvid utbredning som omfattar Europa, Asien, Afrika, Nordamerika och Sydamerika. I Sverige bedöms dess status vara livskraftig men i delar av världen är arten minskande. I Norrbottens Flora anses arten vara vanligt förekommande. Förekomst i utredningsområdet Mattlummer har inte observerats inom utredningsområdet för luftledningen men förekomst kan inte uteslutas. 44 (53) Plattlummer Diphasiastrum complanatum Ekologi Plattlummer föredrar solöppna, varma och sandiga, gärna magra marker. Den förekommer såväl i skog som i öppnare miljöer inklusive vägskärningar, hyggen och gårdstun. Arten undviker starkt sluten vegetation. Utbredning och status Plattlummer finns i hela landet. Arten har en holarktisk utbredning vilket innebär att den förekommer i arktiska och tempererade områden i hela norra hemisfären. I Sverige bedöms dess status vara livskraftig. I Norrbottens Flora anses plattlummer vara vanlig. Förekomst i utredningsområdet Plattlummer har inte observerats inom utredningsområdet för luftledningen men förekomst kan inte uteslutas. Fjällummer Lycopodium alpinum Ekologi Fjällummer växer på öppen sandig torr och mager mark. Den påträffas på hedar och i hedartade skogar, på bergtoppar, gammal slåttermark och mer sällan på myrar. Tillfälligt växer den även i vägslänter, diken och på gårdsplaner. Utbredning och status Fjällummer finns främst i fjälltrakterna men har länge förbisetts i låglandet. Förekomsterna i låglandet är små och arten är lätt att gå förbi. I Sverige bedöms artens status som livskraftig. Fjällummer har en cirkumpolär utbredning i alpina och boreala regioner. I Norrbotten har arten påträffats i 35 rutor och anses i Norrbottens Flora därmed vara sällsynt. Fynd finns rapporterade från Markbygden församling. Förekomst i utredningsområdet Förekomst av fjällummer inom utredningsområdet för luftledningen kan inte uteslutas men det rör sig i så fall endast om enstaka mindre förekomster. Doftticka VU Haploporus odorus Ekologi I Sverige växer doftticka nästan uteslutande på sälg. Gamla träd i slutna, frodiga, olikåldriga skogar föredras, det kan vara på sluttningar, längs vattendrag, i bäckdalar eller i raviner. Gamla lövbrännor med stort inslag av sälg är också en lämplig miljö för arten. Doftticka växer nästan enbart på levande träd, sällan på döda ännu stående 45 (53) stammar. Arten hittas mestadels inne i slutna bestånd men även i lövbårder längs åkerkanter. Fynd ute på äldre, igenväxta hyggen tyder på att arten i vissa fall överlever en avverkning om värdträdet lämnas intakt. Utbredning och status Doftticka är en nordlig art som i Sverige är funnen från Dalarna till Torne lappmark. Arten har under senare år anträffats på ett stort antal lokaler i samband med inventeringar utförda av Skogsstyrelsen och ideella skogsgrupper. Arten får trots detta anses ha varit vanligare förr och är fortfarande stadd på tillbakagång, särskilt i den sydligaste delen av utbredningsområdet. I Artportalen finns 390 fynd av doftticka registrerade från Norrbotten och 41 från Piteå kommun. Förekomst i utredningsområdet Doftticka har inte påträffats inom utredningsområdet för luftledningen men förekomst i området kan inte uteslutas. Enstaka äldre sälgar finns i flera av de äldre skogsbestånden i området och på dessa skulle doftticka kunna förekomma. 46 (53) Bedömning av påverkan och konsekvenser I detta kapitel görs en bedömning av vad den planerade luftledningen kan innebära i form av påverkan på de arter som omfattas av Artskyddsförordningen som förekommer eller antas förekomma i utredningsområdet samt vad denna påverkan kan få för konsekvenser för arternas bevarandestatus. I avsnittet Påverkan från luftledning beskrivs översiktligt vilken påverkan en luftledning kan ha på naturmiljö och arter. I avsnittet Hänsynsåtgärder beskrivs de hänsynsåtgärder som Markbygden Vind planerar för att undvika denna påverkan. I avsnittet Risk för påverkan och konsekvens av denna inom utredningsområdet presenteras den påverkan och konsekvens av denna som förväntas efter vidtagna hänsynsåtgärder. Ett resonemang kring eventuellt behov av dispens från Artskyddsförordningen förs i avsnittet Förenlighet med Artskyddsförordningen. Påverkan från luftledning generellt Att anlägga en luftledning innebär att skog och träd avverkas i en korridor i landskapet och att denna ledningsgata sedan hålls öppen och trädlös. Det medför en direkt påverkan på naturen i området genom att all skog och alla träd försvinner. Det kan också medföra förändrad markhydrologi och därmed påverkan på intilliggande våtmarker. Förändrat lokalklimat och förändrat ljusinsläpp som en följd av att mark tas i anspråk och öppnas upp kommer att påverka naturmiljöerna på intilliggande mark. Där stolpar placeras utförs arbete såsom grävning, borrning och gjutning. Det medför att naturmiljöer försvinner eller förändras. Om dessa arbeten utförs i anslutning till fuktig mark kan det medföra förändrad markhydrologi och därmed påverkan på intilliggande marker. Det magnetfält som luftledningar ger upphov till kan potentiellt påverka hur djur använder området. En del djur undviker områden med starkt magnetfält. Det kan också störa deras förmåga till navigering. Det ljud som luftledningar ger upphov till, främst vid fuktigt väder, kan potentiellt innebära en störning som gör att djur undviker området. När naturmiljöer försvinner eller förändras kommer de arter som lever där, eller snarare de individer som lever där, också att påverkas. Det ska dock nämnas att utredningsområdet för luftledningen i stor utsträckning nyttjas för skogsbruk och att utgångsläget därför är att området på inget sätt är orört. Barriäreffekter som innebär att djur och fåglar undviker området kan medföra bortfall av viktiga födosöksområden eller att djuren förbrukar dyrbar energi på att ta omvägar eller tvingas till andra områden längre bort. För arter som undviker öppna miljöer kan en 47 (53) trädlösa ledningsgata fungera som en barriär. För arter som rör sig i öppen miljö eller längs bryn kan ledningsgatan istället fungera som en spridningsväg. Om arbetet utförs i anslutning till vatten finns risk för grumling i anläggningsskedet. Anläggningsarbetet medför även en del störning genom buller liksom till följd av att det kontinuerligt kommer att röra sig människor och fordon i området. Även sådant medför att naturmiljöernas kvalitet förändras. En luftledning kan också orsaka direkt dödlighet på fåglar och fladdermöss genom att de kolliderar med ledningen eller att de kommer åt strömförande delar och bränns ihjäl. Kollisioner mellan fåglar och kraftledningar sker främst i områden med högre tätheter av fåglar. Risken är särskilt hög för fåglar som flyger nattetid och för fåglar som regelbundet passerar kraftledningar mellan övernattningslokaler och födosöksplatser (BirdLife International 2003). På dessa ställen kan kollisionsantalet överstiga 500 per kilometer och år. Fåglar som häckar i områden med kraftledningar anpassar sig till hindren i flygvägarna, däremot verkar rastande fåglar inte anpassa sig till dessa hinder i samma utsträckning och drabbas därför hårdare av kollision (BirdLife International 2003). Särskilt för ovanliga fåglar kan kollisioner innebära en påverkan på populationen. Hänsynsåtgärder Markbygden Vind planerar för en rad hänsynsåtaganden som rör naturmiljöer och arter. Nedan presenteras en del av dessa åtgärder. För en mer detaljerad beskrivning av åtgärderna hänvisas till MKB för projektet. Ledningens dragning anpassas så att ingrepp i områden med högt naturvärde (klass 1 och 2) undviks så långt som möjligt. Ingrepp i våtmarker, vattendrag, stränder och andra fuktiga områden minimeras genom att ledningsstolpar i första hand placeras på fast mark, På våtmarker och i anslutning till vattendrag sparas vegetationen intakt. Körskador undviks. Endast enstaka träd som kan riskera att falla över ledningen avlägsnas. Därmed hålls naturmiljöerna intakta samtidigt som markavvattning och grumling undviks. För att minimera risken för fåglar att drabbas av eldöd kommer ledningen att utformas med sådant avstånd mellan faserna så att två faser inte kan nås samtidigt och utan transformatorer på stolparna. Risk för påverkan och konsekvens av denna Fåglar Den samlade bedömningen är att det är förlusten av livsmiljöer genom att naturvärdesobjekt avverkas eller på annat sätt tas i anspråk som utgör den största påverkan på fågellivet. Arter i det aktuella området som skulle kunna påverkas är skogslevande arter som t.ex. tjäder, ugglor, hackspettar, lavskrika och videsparv. 48 (53) Konsekvenserna för de enskilda arternas bedöms vara marginell eftersom de flesta arterna är vanliga och de små områdena som påverkas inte är avgörande för arternas förekomst. Påverkan i form av förlust av livsmiljöer kommer att ske genom att skog avverkas. Det är dock bara på de platser där naturvärdesobjekt avverkas som påverkan på fågellivet kommer att vara påtaglig då dessa områden generellt är viktigare för fågellivet än vardagslandskapet i övrigt. Förlust av livsmiljö kan även ske genom att fåglar undviker området kring ledningarna. Den potentiella undvikelseeffekten bedöms dock bli relativt lokal och avta efterhand som fåglarna vänjer sig vid den nya strukturen. Av de arter som förekommer i utredningsområdet är kollisionsriskerna störst för större arter som har svårt att manövrera. Hit hör hönsfåglar, trana, vadare och ugglor (Bird Life International 2003). Den planerade ledningen går mestadels genom skog där risken för kollisioner är begränsad. När ledningar korsar öppna myrar eller vattendrag finns det risk att fåglar kolliderar med ledningarna särskilt eftersom vattendrag attraherar större fåglar som svanar och tranor som visat sig vara mer kollisionsbenägna. Eftersom det inte förekommer några högre tätheter svanar och tranor är risken för kollisioner ändå mycket liten. Även vadare är en av de grupper som har bedömts vara särskilt känsliga för kollisioner med elledningar. Det gäller dock sannolikt främst större flockar i övervintringsområden. Det bedöms inte vara troligt att enstaka häckande grönbenor, ljungpipare eller drillsnäppa ska riskera att kollidera med ledningar. Även ugglor har bedömts vara särskilt känsliga för kollisioner med elledningar. Det är dock osäkert om det även gäller de skogslevande ugglorna som hökuggla, sparvuggla, slaguggla, lappuggla och pärluggla. Sannolikt är kollisionsrisken högre för jorduggla som oftare jagar flygande. Kollisionsrisken kan inte uteslutas men det bedöms som mindre troligt att mer än enstaka uggleindivider skulle kollidera med ledningen. Risken för kollisioner för rovfåglar bedöms som liten även om det skulle hittas en häckning av kungsörn i något av reservaten. Sträckande fåglar flyger normalt på höga höjder långt över kraftledningen. För vissa arter, och vid vissa väderlägen, förekommer dock flygningar på lägre höjder, tätt över skogen. Sträckande fåglar kan således flyga på samma höjder som ledningarna och det föreligger därför en kollisionsrisk om än mycket liten i detta område som inte berörs av någon sträckled. Övriga djurarter Bedömningen är att inga individer av de stora rovdjuren och utter kommer att dödas eller dö till följd av den planerade ledningsdragningen. Däremot kommer eventuella revir eller hemområden, påverkas så att djuren kanske väljer att tillfälligt undvika området under byggskedet. En eventuell störning bedöms inte påverka de populationer som finns av dessa djurarter varken lokalt eller nationellt. Björn har ett stort utbredningsområde i 49 (53) landet och den bedöms ha en så livskraftig population att jakt bedrivs på arten. Utterns livsmiljö är i huvudsak skonad från påverkan av luftledningen i och med att ingrepp vid vattendrag och stränder kommer att undvikas. En del passager över vatten kommer att behövas och det ingreppet bedöms innebära en störning för arten under byggskedet. Påverkan är dock av tillfällig karaktär och avtar efter det att arbetet i vattenområdet avslutats. Bedömningen är att störningen inte är av sådan karaktär att artens lokala bevarandestatus kommer att påverkas. Eventuella förekomster av nordisk fladdermus och brandts fladdermus kan under byggskedet störas av buller och aktivitet så att de tillfälligt väljer att undvika området. Åtgärderna bedöms inte leda till att några individer dör eller skadas. På sikt kommer ledningsgatan snarast att bidra med nya födosöksmiljöer då öppna miljöer och kantzoner tillskapas i ett annars skogsdominerat landskap. För grod- och kräldjur är bedömningen att det finns en viss risk för att individer av åkergroda som omfattas av Artskyddsförordningens bilaga 1 samt vanlig padda, vanlig groda, skogsödla och huggorm som omfattas av Artskyddsförordningens bilaga 2 kommer att dödas i byggfasen av den planerade etableringen, förutsatt att de förekommer där. Denna bedömning sker mot bakgrund av att det är små arter som inte har möjlighet att fly undan på samma sätt som de stora däggdjuren. De vuxna djuren har visserligen möjlighet att röra sig över stora områden, men har inte samma överblick och möjlighet att lokalisera en annalkande fara eller störning som stora djur. Under vinterhalvåret ligger de dessutom i dvala utan möjlighet att fly. Skogsödla, åkergroda, vanlig groda, vanlig padda och huggorm är vanligt förekommande i större delen av landet och även om klimatet gör att förekomsterna glesnar så här långt norrut så är bedömningen att den planerade luftledningen inte kommer att påverka någon av arternas bevarandestatus varken nationellt eller lokalt. Växter och svampar För växter och svampar är det oundvikligt att de individer som finns på platsen försvinner när deras livsmiljö tas i anspråk för markarbeten. Markarbeten kommer endast att utföras på små ytor i anslutning till stolpplaceringen. Våtmarker, stränder och andra fuktiga områden kommer att i stor utsträckning att hållas intakta. Därmed är risken för att de arter som växer i sådana miljöer kommer att påverkas liten. Det gäller jungfru marie nycklar och eventuell förekomst av lappranunkel, myggblomster, korallrot och lopplummer. Även avverkning av skog i ledningsgatan kan medföra att naturmiljön förändras så mycket att arter som idag finns där dör även om marken i sig inte påverkas. Det gäller revlummer och eventuell förekomst av lappranunkel, knärot, spindelblomster, skogsnycklar, plattlummer och doftticka. Vid planering av ledningens dragning kommer skogsområden med högt naturvärde (klass 1 och 2 i naturvärdesinventeringen) så långt som möjligt undvikas. Därmed kommer påverkan på de arter som är knutna till dessa miljöer att minimeras. 50 (53) Merparten av de arter som hanteras i denna utredning har inte påträffats i området. Med den kunskap som finns om naturmiljöerna i utredningsområdet görs bedömningen att de arter som hanteras i denna utredning endast förekommer med enstaka exemplar. Merparten av arterna som hanteras har inte påträffats. Den sparsamma förekomsten gör att de sannolikt inte kommer att påverkas av åtgärderna. Sammantaget görs bedömningen att även om enstaka växtplatser förstörs så kommer arternas bevarandestatus inte påverkas varken nationellt eller lokalt. Det ska också nämnas att det faktum att mer öppna miljöer skapas i ledningsgatan också kan innebära att arter som jungfru marie nycklar, skogsnycklar, mattlummer, plattlummer och fjällummer kan öka i utbredning. Förenlighet med Artskyddsförordningen Den planerade luftledningen till Markbygden Etapp 2 har i stor utsträckning anpassats för att så långt som möjligt minimera påverkan på natur och arter. Med de hänsynsåtgärder som presenteras ovan (och mer utförligt i MKB för projektet) kommer påverkan på många av de arter som omfattas av Artskyddsförordningen att utebli. Detta gäller fåglar, fladdermöss, stora rovdjur och utter. Det finns dock en risk att enstaka individer av några arter kommer att skadas eller dödas. De arter som omfattas av denna risk är åkergroda, vanlig padda, vanlig groda, skogsödla, huggorm, lappranunkel, jungfru marie nycklar, myggblomster, korallrot, knärot, spindelblomster, skogsnycklar, revlummer, mattlummer, plattlummer, lopplummer, fjällummer och doftticka. Utifrån deras krav på livsmiljöer bedöms flera av dessa arter ha merparten av sin förekomst inom de naturvärdesobjekt som kommer att undantas. Eventuell förekomst av dessa arter utanför områden med höga naturvärden kan inte uteslutas även om det i så fall rör sig om enstaka förekomster. Bedömningen är att i inget fall kommer arterna att påverkas i sådan utsträckning att det kommer påverka deras bevarandestatus ens lokalt och därför bedöms det inte heller finnas behov av en sådan kartläggning. Mot denna bakgrund görs bedömningen att det inte krävs någon dispens från Artskyddsförordningen. Artskyddsförordningen ska i första hand tillämpas som en precisering av miljöbalkens allmänna hänsynsregler, lokaliseringsprincipen. I detta sammanhang kan det konstateras att genom bolagets hänsynsåtgärder undviks till stor utsträckning exploatering av miljöer som är av värde för de utpekade arterna och lokaliseringen är i övrigt god. Det föreligger därtill inget uppsåt att skada någon art och bevarandestatusen påverkas inte. 51 (53) Referenser Webbsidor Aktuella artfakta och populationsuppskattningar för rödlistade arter har hämtats från ArtDatabankens webbsida, http://www.artdata.slu.se/rodlista/ Kompletterande uppgifter om artobservationer har hämtats från Artportalen www.artportalen.se/ och svalan.artdata.slu.se/ 2014-12-02 Uppgifter om de stora rovdjuren har hämtats från Viltskadecenter på www.viltskadecenter.se och länsstyrelsens hemsida www.lansstyrelsen.se/norrbotten Uppgifter om en del insekters utbredning har hämtats från Sveriges Entomologiska Förening på www.sef.nu Uppgifter om global status och utbredning har hämtats från IUCN på www.iucnredlist.org Litteratur 2011: Fladdermusfaunan i Sverige - arternas utbredning och status kunskapsläget 2011. Fauna & Flora 106:2, 2011. 1995: Sveriges grodor, ödlor och ormar - fältguide och faktasamling. ArtDatabanken och Svenska Naturskyddsföreningen. 1995: Grod- och kräldjurens utbredning i Norrland. Natur i Norr 14:2. Enetjärn Natur AB 2011: Markbygden Etapp 2 Planerad vindkraft i Piteå kommun, Norrbottens län - Inventering och bedömning av naturvärden. Enetjärn Natur AB 2012: Kontrollprogram för sträckande fåglar vid Hörnefors vindkraftanläggning. Delrapport från 2011 års inventering och sammanfattning av resultaten 2003-2011. Rapport på uppdrag av Umeå Energi. Enetjärn Natur AB 2012: Vindkraft i Markbygden – uppföljningsprogram för fauna och flora. Årsrapport 2011. Enetjärn Natur AB 2013: Inventering och bedömning av naturvärde - Ledningsgator för Markbygden Etapp 2 - Kraftledningsutbyggnad i Piteå kommun, Norrbottens län. Enetjärn Natur AB 2013: Kungsörnsinventering Markbygden – sammanställning av genomförda inventeringar 2008-2013. Enetjärn Natur AB 2013: Markbygden Etapp 3 Planerad vindkraft i Piteå kommun, Norrbottens län – Inventering av häckande fåglar i våtmarker, sjöar och tjärnar. Enetjärn Natur AB 2013: Vindkraft i Markbygden – uppföljningsprogram för fauna och flora. Årsrapport 2012. 52 (53)
© Copyright 2024