Jesusrörelsens teologiska särart – I relation till
Jesusrörelsens teologiska särart I relation till Pingströrelsen under 1970-talets Sverige Creative Commons Licens: Detta fotomontage, "Sveriges Enda Väg", är ett deriviat av "Marchers in Sweden" av The Hollywood Free Paper, brukad enligt CC BY. "Sveriges Enda Väg" är licensierad enligt CC BY av Jimmy Heawenson. Kandidatuppsats i Tros- och livsåskådningsvetenskap, 15hp Jimmy Heawenson Examinator: Fredrik Wenell Handledare: Roland Spjuth Examinationsdatum: 2015-05-20 Abstract Title: The characteristic theology of the Jesus movement: In relation to the Pentecostal movement in Sweden during the 1970s. Summary: This bachelor thesis aims to provide an insight into the relationship between the theology expressed by the Swedish Jesus movement in relation to that of the Swedish Pentecostal movement during the 1970s. By inductive reading of literature published by Förlaget Ordet the thesis will try to answer two questions. First of all, is there any coherence in the theology that might be considered representative of the Swedish Jesus movement as a whole? Secondly, how would such theology compare to that of the Swedish Pentecostal movement? What would be considered common ground and in what areas might there have been theological tensions between the two? Keywords: Jesus movement, theology, Swedish Pentecostal movement, Pentecostalism. Förkortningar B2000 CCM EFK EFS FGBMF GCI GT NT Bibel 2000 Contemporary Christian Music Evangeliska Frikyrkan Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen Full Gospel Business Men's Fellowship Gospel Crusade Inc. Gamla Testamentet Nya Testamentet Innehållsförteckning Kapitel 1: Inledning ...........................................................................................................................1 1.1 Bakgrund........................................................................................................................................1 1.2 Syfte ...............................................................................................................................................2 1.3 Frågeställning.................................................................................................................................2 1.4 Avgränsning ...................................................................................................................................2 1.5 Metod och val av material..............................................................................................................3 1.5.1 Litteraturanalys .......................................................................................................................4 1.5.2 Hur induktiv kan läsningen bli? ..............................................................................................5 1.6 Forskningsöversikt .........................................................................................................................5 1.6.1 Röster om svenska Jesusrörelsen ............................................................................................6 1.6.2 Röster om svenska Pingströrelsen ..........................................................................................7 1.7 Disposition .....................................................................................................................................7 Kapitel 2: Jesusrörelsens bakgrund .................................................................................................9 2.1 Historisk bakgrund och definitioner ..............................................................................................9 2.2 Jesusrörelsen och den karismatiska väckelsen.............................................................................10 2.2.1 Liknande men separata rörelser ............................................................................................10 2.2.2 Splittring och den karismatiska väckelsens avtagande .........................................................12 2.3 Musik och multimedia .................................................................................................................13 2.4 Rörelsens intåg i Sverige..............................................................................................................14 2.5 Förlaget Ordet och Jutatorpet.......................................................................................................15 2.5.1 Undervisningscentrum eller Jesushus? .................................................................................16 2.5.2 Verksamheten på Jutatorpet ..................................................................................................17 2.5.3 Selektiv publicering av svenskt material ..............................................................................18 Kapitel 3: Jesusrörelsens teologiska särdrag ................................................................................23 3.1 Bibelsyn .......................................................................................................................................23 3.2 Kristologi, försoningslära och evangelisation..............................................................................24 3.2.1 Personen Jesus.......................................................................................................................25 3.2.2 Kristus som ställföreträdare ..................................................................................................25 3.2.3 Evangelisationsiver och socialt engagemang........................................................................26 3.2.4 Praxis vid konvertering .........................................................................................................28 3.3 Andedop .......................................................................................................................................29 3.4 Helgelse och den kristnes seger ...................................................................................................30 3.5 Eskatologi ....................................................................................................................................31 3.6 Ecklesiologi..................................................................................................................................33 3.7 Lovsång och liturgi ......................................................................................................................34 3.8 Pengar och gemenskap.................................................................................................................36 3.9 Kort sammanfattning................................................................................................................37 Kapitel 4: Svenska Pingströrelsens teologiska identitet ...............................................................38 4.1 Försoningen och synden...........................................................................................................38 4.2 Den fria församlingen ..............................................................................................................39 4.3 Andedopet ................................................................................................................................40 4.4 Gudomligt helande...................................................................................................................40 4.5 Jesus kommer...........................................................................................................................41 4.6 Bibelordets bruk.......................................................................................................................41 Kapitel 5: Komparativ analys.........................................................................................................43 5.1 Släktskap mellan rörelserna .........................................................................................................43 5.1.1 Definitionen av andedopet ....................................................................................................43 5.1.2 Eskatologiska uppfattningar..................................................................................................44 5.1.3 Baptistisk dopsyn ..................................................................................................................44 5.1.4 Försoningslära.......................................................................................................................44 5.1.5 Bibelns roll och bruk.............................................................................................................45 5.2 Områden som gav upphov till konflikt ........................................................................................45 5.2.1 Dop och medlemskap............................................................................................................45 5.2.2 Missförstånd kring tolkningen av andedopet ........................................................................45 5.2.3 Karismatisk episkopalism .....................................................................................................46 5.2.4 Musikstil ...............................................................................................................................46 5.3 Lewi Pethrus - Jesusrörelsens beskyddare ...................................................................................47 5.3.1 Kongregationalismens paradox - historien upprepar sig.......................................................48 5.3.2 Förnyad gudstjänst och ökad ekumenik................................................................................49 Kapitel 6: Sammanfattning och obesvarade frågor......................................................................51 6.1 Sammanfattning av slutsats..........................................................................................................51 6.1.1 Gemensam teologi inom svenska Jesusrörelsen ...................................................................51 6.1.2 Den svenska Jesusrörelsens teologiska särdrag ....................................................................51 6.1.3 Åtskiljande samt förenande särdrag i relation till svenska Pingströrelsen............................52 6.2 Obesvarade frågor samt uppslag för framtida forskning .............................................................52 6.2.1 En växt efter dess planterade art? .........................................................................................52 6.2.2 Den svenska Jesusrörelsens kontextualisering......................................................................52 Litteraturförteckning.......................................................................................................................54 Tryckta källor.................................................................................................................................54 Internet ...........................................................................................................................................55 Otryckta källor ...............................................................................................................................56 Appendix: Lista med publicerade boktitlar från Förlaget Ordet ...........................................57 Kapitel 1: Inledning 1.1 Bakgrund Under 1970-talet utspelade sig en rad världsomvälvande händelser. Politiskt sett rådde på global front oroligheter i form av oljekriser och kontroverser kring USA och dess militära insatser i Vietnam. Lokalt sett sågs förändringar och oro råda inom inrikespolitiken. Sverige fick bl.a. för första gången på 44 år se en borgerlig regering, om än under en kort tid. Borta i USA fick den rådande politiska spänningen agera grogrund för en religiös rörelse som främst kom att beröra ungdomar. Mitt i den rådande Vietnamkonflikten och den frigjorda hippie- och drogkulturen föddes alltså en motrörelse som snabbt blev betraktad som en andlig väckelse. 1 Parallellt med Jesusväckelsen nådde den karismatiska väckelsen global spridning vid mitten av 70-talet och har tillsammans gett upphov till många av de karismatiska sammanhang som vi idag ser resultatet av. 2 Undertecknads samfundstillhörighet i Pingströrelsen har utgjort inspirationen till denna uppsats. Trots avsaknad av personliga kopplingar till det historiska skedet har det alltid funnits en fascination över enkelheten och passionen som verkade uttryckas i liven hos de som var en del av denna väckelserörelse. Synen på hur musik kan brukas i gudstjänsten, hur en kristen bör förhålla sig till pengar, iver för evangelisation och betoningen av den Helige Andes närvaro och gåvor är samtliga exempel där jag personligen känner tacksamhet för Jesusrörelsens bidrag till kristenheten. Ingemar Helmner beskriver i sin bok Tid för Jesusväckelse hur många av hans vänner kom till tro genom Jesusrörelsen och att det var just enkelheten och det personliga mötet med Jesus som präglade deras förkunnelse: "Och då de beskrev hans kärlek och förvandlande kraft väckte det längtan efter helighet och frälsning till liv för nästan alla som hörde dem." 3 Det smittsamma i deras budskap är troligtvis det som främst fångat mitt intresse att närmare studera denna rörelse. På många sätt var Jesusrörelsen en motreaktion till företeelser inom både kyrkan och samhället i övrigt. Idag kan vi åter ana en begynnande motreaktion till konsumtionssamhällets lyckoidéal och ytlighet, men även till kyrkans stagnation och andliga kraftlöshet. Detta växer idag fram bland unga människor som längtar efter kristna liv präglade av enkelhet, brinnande andlighet och ett socialt engagemang som i sitt djupaste väsen är bemängd med kärleken till Kristus. Denna längtan går att märka på diverse bloggar 4 och genom kristna tidningsartiklar 5 . Stefan Swärd, pastor 1 Waern, Alvarsson, Djurfeldt och Lundgren (red) del 1 2007, 257-258. Waern, Alvarsson, Djurfeldt och Lundgren (red) del 2 2007, 13. 3 Helmner 2012, 21. 4 Grenholm, n.p. Online: http://helapingsten.wordpress.com (åtkomst 1501509). 2 1 inom EFK, ställer i rubriken till ett blogginlägg frågan om Jesusrörelsen nu kommer tillbaka? Svaret ger han genom att konstatera att många av rörelsens tankar är på väg tillbaka bland kristna ungdomar som idag längtar efter en radikalare efterföljelse där Jesus tas med ut på stadens gator och detta aktivt får prägla hela livsstilen. 6 Swärd uttrycker glädje över denna utveckling och ser den alltså som positiv. Genom det återupptäckta sökandet efter alternativkulturer, både i kyrka och samhälle, känns Jesusrörelsen åter aktuell och dess läror relevanta att kartlägga. 1.2 Syfte Syftet med uppsatsen är att kartlägga den svenska Jesusrörelsens teologiska särdrag såsom dessa uttrycks i publicerad litteratur för att pröva huruvida en samstämmig teologi inom rörelsen går att identifiera. Detta för att sedan möjliggöra jämförelse med den svenska Pingströrelsens teologiska hållningar i liknande frågor. Studiet genomförs för att belysa hur teologiska och praktiska element från Jesusrörelsen påverkade eller samverkade med svensk Pingströrelse. 1.3 Frågeställning Existerade det en gemensam teologi inom den svenska Jesusrörelsen och hur ter sig denna vid en jämförelse med den svenska Pingströrelsens teologiska särdrag under 1970-talet? - Vilka var de teologiska särdrag som kan anses varit identitetsbärande för den svenska Jesusrörelsen? - Vilka teologiska särdrag förenade, respektive skiljde rörelsen gentemot den svenska Pingströrelsen? 1.4 Avgränsning Undertecknads personliga samfundstillhörighet ligger bakom beslutet att avgränsa studiet av uppsatsens ämne till att enbart beröra dess relation till svensk Pingströrelse. Ulrik Josefsson (Teol. dr i kyrkovetenskap.) anser att den svenska Pingströrelsen, trots stark koppling till världsvid pentekostalism, besitter tydliga särdrag som yttrar sig i dess praktiska och teologiska betoningar. Den egna identiteten ser han som framodlad ur den starkt baptistiska och pietistiska tradition som rörelsen fötts ur. 7 Vid jämförelsen mellan rörelsernas teologiska ståndpunkter väljer jag därför att avgränsa mig till kännetecken för den svenska pentekostala 5 Erikshed, Zandra, n.p. Online: http://www.dagen.se/livsstil/d%C3%A4rf%C3%B6r-valde-de-ett-liv-i-kollektiv1.105181 (åtkomst 150523). 6 Swärd, np. Online: http://www.stefansward.se/2010/11/20/kommer-jesusrorelsen-tillbaka/ (åtkomst 150201). 7 Waern, Alvarsson, Djurfeldt och Lundgren (red) del 2 2007, 12-13. 2 traditionen. På liknande vis verkar den politiska och religiösa kontexten inverkat vid etableringen av Jesusrörelsens svenska förgreningar. 8 Vid en kartläggning av Jesusrörelsens teologi anser jag det därför nödvändigt att även här begränsa studiet till enbart svensk Jesusrörelse i förhållande till svensk Pingströrelse. Avgränsningen kring materialet har gjorts utifrån källornas bedömda relevans. Sekundärkällor med analyser från samtida forskare måhända vara intressanta men då uppsatsen primärt ej ämnar redogöra för rådande meningsskiljaktigheter eller andra parters påverkan, utan snarare kartlägga rörelsens egna tro, utgör dessa främst komplement åt primärkällorna. För Jesusrörelsens läror har jag alltså valt dess egna litteratur primärt. För Pingströrelsens del har egna skrifter brukats vid behov. Josefssons avhandling har däremot utgjort referenspunkten beträffande vad som bör ses som utmärkande för svensk Pingströrelse. Tidsmässig avgränsning har satts till 1970-talet. Utifrån flera forskares definition av dess storhetstid hade åren 1970-1974 utgjort en möjlig avgränsning även om flera brukar en bredare tidsperiod i sina verk. 9 Betraktat som väckelserörelse är detta säkert också en rimlig indelning. Eftersom detta studium dock fokuserar på en specifik del av rörelsen där litteratur kontinuerligt publicerats och verksamheten fortsatt långt senare än vad som inbegriper ovan nämnda storhetstid, har jag därför valt att arbeta med material från hela 70-talet. 1.5 Metod och val av material Uppsatsen baseras på ett litteraturstudium där en komparativ metod 10 appliceras på både primärkällor och sekundärkällor som behandlar svenska Jesusrörelsen tillika Pingströrelsen. Här uppstår ett dilemma. Det handlar om en rörelse som saknar central styrning och således är utan officiella röster. Vem eller vilka kan då anses representera den svenska rörelsen som helhet? Enligt ett referat i Karismatisk Väckelse Band II har religionssociologen Berndt Gustafsson gjort bedömningen att Jesusrörelsen inte är just en organisation, utan en "bred idérörelse inom ungdomsvärlden, en strävan att utbreda tron på Jesus som ett intensivt andligt liv". 11 Hur bred kan då denna idérörelse tänkas vara? Trots viss frihet inom rörelsen gällande detaljfrågor, verkar exempelvis både Edward Plowman och Willfried Kroll dela åsikten att den amerikanska rörelsen går att betrakta som bärare av utmärkande drag rörande både systematisk och praktisk teologi. 12 8 Denna slutsats når undertecknad efter inläsning av historisk kontext samt från beskrivningar i litteraturen. Största skillnaden var frånvaron av samma hippie- och drogkultur och de politiska hjärtefrågorna i USA mot slutet av 60-talet. Resultatet blev en yngre målgrupp i Sverige, men även beträffande Jesushusens utformning. 9 Alvarsson (red) 2013, 24. 10 För en utförligare genomgång av komparativa metoder se Vikström 2005, 66-67. 11 Pellén och Pellén (red) 1973, 95. 12 Exempelvis Plowman 1972, 10-11 samt Kroll 1972, 16, 19, 97. 3 Eftersom jag har avgränsat mig till den svenska rörelsen finner jag det nödvändigt att bruka material som kan anses representera den svenska rörelsen som helhet. Urvalet görs här baserat på vilka röster som anses utgjort de mest tongivande under aktuell tidsperiod i Sverige även om alltså lokala avvikelser kan existerat. De verk som behandlar rörelsen ur ett nutida perspektiv förefaller eniga kring Jim MacInnes och Bill Bullards betydande roll för rörelsen. 13 Genom Förlaget Ordet i Bredaryd spred dessa amerikaner undervisning på svenska i form av böcker, ljudband och filmer. Alltsammans skedde med ändamålet att effektivt sprida undervisning till såväl troende som till icketroende runt om i landet. Utöver detta anordnades utifrån Jutatorpet i Bredaryd regelbundna konferenser som samlade stora skaror troende. MacInnes beskriver själv Jutatorpet som ett undervisningscenter. 14 Liknande personligheter eller förlagsverksamhet står inte att finna från rörelsen i övrigt. Jag väljer därför att här låta Jesusrörelsen i Sverige primärt representeras av Förlaget Ordets publikationer. 1.5.1 Litteraturanalys Den jämförande analysen utgår primärt från dessa publikationer. Arbetet inleddes med en översikt av det publicerade materialet. Detta visade sig innebära utmaningar då inga förteckningar över publicerat material fanns tillgängligt. Efter samarbete med bibliotekarie på Kungliga Biblioteket och kontakt med flera antikvariat, samt efter sökningar på Google Books, började slutligen en lista med publikationer att ta form. 15 Hälften av de 34 titlar som identifierats kunde erhållas genom bibliotekslån, resten införskaffades från antikvariat eller privatpersoner. Bedömning av titlarnas innehåll möjliggjorde en avgränsning till 20 titlar som sedan analyserades. Vid läsning och analys brukades tre steg. Först utfördes en selektiv läsning där vad som uppfattades utgöra återkommande teman noterades i ett dokument. Det andra steget innebar en minutiösare läsning med antecknande av material som bedömdes möjligt att teologiskt kategorisera, exempelvis genom ett dokument för material beträffande eskatologi och ett annat för soteriologi. 16 Som ett tredje steg jämfördes sedan detta med sekundärkällor för att bekräfta fynden. Dessa fynd brukades sedan vid jämförelse med den tidiga svenska Pingströrelsens särdrag utifrån Josefssons avhandling. Tidsmässigt berör avhandlingen endast 1913-1921. 17 När pingströrelsen publicerade sitt historiska verk i två delar 2007 användes dock Josefssons avhandling som grund även för återstoden av århundradet. De första åren sades vara extra viktiga att studera 18 men Josefsson poängterar själv att vad som kännetecknade svensk pentekostalism i stort förblev 13 Se exempelvis Aronsson 2005, 198. MacInnes 1976, 9-10. 15 Se appendix. 16 För kategorisering brukades bitvis uppslagsdelen från McGrath 2011, 260-271. 17 Josefsson 2005, 14. 18 Josefsson 2005, 25. 14 4 oförändrat under större delen av 1900-talet. 19 Jag väljer därför att primärt bruka Josefssons analys men ibland även andra källor som komplement där sådant bedömes vara berikande. 1.5.2 Hur induktiv kan läsningen bli? Hur mycket riskerar läsningen att påverkas av egen förförståelse? Svårigheten att finna de teologiska särdragen har bestått i att inte undermedvetet tolka texternas språk utifrån egen erfarenhet eller kontext. Teol. dr. Björn Vikström betonar vikten av att vid tolkningen av texter vara medveten om att ingen tolkning i sig kan ske helt förutsättningslöst. 20 MacInnes bruk av begreppet "vandra i seger" 21 hade exempelvis kunnat misstolkas utifrån undertecknads förförståelse. Först efter noggrann läsning av flera böcker framträdde vad författaren faktiskt avsåg med uttrycket.22 Eftersom författarna bakom de primärkällor som analyserats i uppsatsen knappast avsåg för materialet att brukas som en representation av rörelsens dogmer 23 blir det här även viktigt att som läsare inte fästa sig vid enskilda uttalanden i en publikation i de fall då liknande tankar inte står att finna i helheten. Ett exempel på detta till absurdum skulle kunna vara från MacInnes avslutande litteraturförteckning i en bok. Bland trettiotalet referenser finns en bok av Kenneth Copeland. 24 Något liknande finns dock inte i någon annan litteraturförteckning hos MacInnes böcker. Att utifrån detta dra slutsatsen att författaren kanske drogs mot amerikansk framgångsteologi hade tett sig olyckligt då vi i övriga texter snarare finner motsatsen till denna läras signum. Här försöker jag så långt det är möjligt alltså applicera Vikströms råd kring ständig påminnelse av vad det är i texten som jag som läsare försöker förstå. Det är egentligen inte själva texten, utan författarens unika tankevärld som är föremål för mina försök till förståelse. 25 1.6 Forskningsöversikt Det har visat sig tämligen svårt att finna forskning kring just den svenska Jesusrörelsen. Uppsatsen försöker därför ta tillvara de fåtal analyserande röster som finns samt de ofta beskrivande röster som uppkom under de första åren i Sverige. En källa som presenteras utanför de indelningar som strax följer, är den bok som undertecknad först kom i kontakt med och som trots sin uteslutande amerikanska beskrivning likväl visat sig vara av stor nytta under arbetet. Med bakgrund som pastor och senare i livet även som aktiv journalist och biträdande redaktör för tidningen Christianity Today, hade Edward Plowman 19 Waern, Alvarsson, Djurfeldt och Lundgren (red) del 2 2007, 16. Vikström 2005, 13. 21 MacInnes 1978, 3, 18, 34. 22 MacInnes brukar begreppet "seger" som bild på den kristnes seger över synden, inte över lidande eller motgångar. Se exempelvis MacInnes 1972, 10 och MacInnes 1980, 11. 23 MacInnes 1976, 13. 24 MacInnes 1981, 155. 25 Vikström 2005, 65. 20 5 under flera år hunnit studera Jesusrörelsen i USA. Plowmans insyn i rörelsen har gjort honom till en ansedd röst i ämnet. Lundgren kallar honom för "Jesusfolkets historiker". 26 Boken Jesusfolket utgör inte någon avhandling eller försök till djupare analys, men är likväl en av de mest detaljerade beskrivningar av Jesusrörelsens uppkomst och kännetecken som går att finna. Den innehåller dessutom en rad personliga erfarenheter från Plowmans egna kontakter med rörelsen. Boken behandlar alltså enbart den amerikanska Jesusrörelsen men används likväl i uppsatsen då dess erkända auktoritet inom området ofta föranlett övriga författare att bruka denne som referens i litteraturen. 1.6.1 Röster om svenska Jesusrörelsen Bristen på forskning innebär att det nutida material som behandlar rörelsen ofta är komprimerat och saknar vidare analys. Torbjörn Aronsson, fil.dr. i statskunskap vid Lunds Universitet samt teol. dr. vid Uppsala Universitet, ger i boken Guds eld över Sverige - Svensk väckelsehistoria efter 1945 27 en god källa med exempelvis intervjuer och detaljerad återgivning av både Jesusrörelsen och dess relation till den karismatiska väckelsen. Den ger även analyser kring de olika rörelsernas inflytande på varandra. I övrigt kan nämnas den Kandidatuppsats Samuel Östersjö skrev så sent som 2014 med titeln Enade gräsrötter i lappade jeans - En studie i Jesusrörelsens föreställningar om och inflytande på samfunden, församlingarna och ekumeniken. 28 En välskriven uppsats som förtjänar att nämnas även då dess specifika avgränsning inte visade sig ha relevans för denna uppsats, men likväl genom sitt intervjumaterial och historiska överblick erbjudit intressanta perspektiv på rörelsens bakgrund. Från 1971-1974 finner vi några samtida reflexioner kring Jesusrörelsen. Här nämns några som varit betydande för uppsatsen. Journalisten och författaren Ivar Lundgren omnämnde redan 1970 begynnelsen till Jesusrörelsen genom sin rapportering från den karismatiska väckelsen i USA med boken Ny Pingst - rapport från en nutida väckelse i gamla kyrkor. 29 Här har jag dock valt att enbart bruka den bok som Lundgren författade två år senare med titeln Den nya väckelsen då den i avsevärt högre grad behandlar just Jesusrörelsen. 30 Ämnat som ett uppföljningsarbete kring den karismatiska väckelsens inflytande, beställde 1971 Svenska Missionsförbundet bl.a. en rapport från Erland Sundström som resulterade i boken 26 Lundgren 1972, 45. Aronsson 2005. 28 Östersjö 2014, 6. 29 Lundgren 1970. 30 Lundgren 1972, 5. 27 6 Den karismatiska vågen. 31 Författaren gjorde 1972 sedan en uppföljare med boken Jesusrörelsen över alla gränser, likt titeln antyder var den mer fokuserad på just Jesusrörelsen och innehåller flertalet vittnesbörd samt ett allmänt fokus på just svensk kristenhet. Wilfried Kroll behandlar i huvudsak den amerikanska bakgrunden, men lyfter även flera intervjuer och artiklar från den svenska rörelsen. Genom boken Jesus-Rörelsen - Om ungdom och uppbrott i USA och Europa försöker författaren sammanfatta mycket av rörelsen som helhet och har till sin hjälp samlat material från flera källor. Även vissa kritiska röster ges här utrymme. Kroll gör även en kort analys av hur rörelsens teologi stod sig i förhållande till den för tiden allmänt rådande. 32 N. O. Rasmussen låter i boken Den karismatiska väckelsen 33 skildra Jesusrörelsen och den karismatiska väckelsen ur ett genomgående kritiskt perspektiv. Boken är författad med dansk utgångspunkt men berör i många avseenden Skandinavien som helhet med återkommande referenser till svenska intressen. 1.6.2 Röster om svenska Pingströrelsen Pingströrelsens egna historieverk i två delar med främst Pingströrelsen Del 1: Händelser och utveckling under 1900-talet medger en mycket god, om än kortfattad inblick i ämnet. Som redan nämnts, brukar jag i uppsatsen Josefssons avhandling Liv och över nog : Den tidiga pingströrelsens spiritualitet. Dess redogörelse för Pingströrelsens särdrag utgör referenspunkt för uppsatsens jämförande del i avseende på likheter och skillnader till Jesusrörelsens teologi. Rodhe Struble får beträffande dopet och församlingssynen agera komplement till Josefsson genom sin avhandling Den samfundsfria församlingen och de karismatiska gåvorna och tjänsterna: Den svenska pingströrelsens församlingssyn 1907-1947 från 1982. 34 Under uppsatsen gång har även till viss del Tommy Henrik Davidssons avhandling Lewi Pethrus’ ecclesiological thought 1911-1974: a transdenominational Pentecostal ecclesiology 35 varit berikande. Här finner vi insyn i dess senare kapitel med detaljer kring Pethrus kontakt med och attityder till Jesusrörelsen mot slutet av sitt liv. 1.7 Disposition Kapitel 2 redogör för Jesusrörelsens historiska bakgrund och definitioner. En viktig punkt utgör argumentation kring vald litteratur såsom representativ för de teologiska särdragen genom vilket bruket av metoden möjliggörs. När detta sedan etablerats kan kapitel 3 påbörja appliceringen av vald metod på litteraturen. Resultatet består av åtta teologiska särdrag för Jesusrörelsen. För kapitel 4 ägnas ej samma djupanalys, målet är istället att presentera de särdrag som Josefsson tilldelat 31 Lundgren 1972, 84. Kroll 1972, 84. 33 Rasmussen 1974. 34 Struble 1982 35 Davidsson 2012, 196-256. 32 7 pingströrelsen. Materialet från kapitel 3-4 genomgår sedan metodens andra steg - den komparativa analysen. Kapitel 5 lyfter tydligaste skillnader och likheter. Det avslutande kapitlet återvänder till de ursprungliga frågeställningarna för att jämföra frågornas syfte och mål med det uppnådda resultatet, samt ge uppslag till framtida forskning och belysa frågor som uppkommit under arbetets gång. 8 Kapitel 2: Jesusrörelsens bakgrund Vid slutet av 1960-talet började rapporter spridas om väckelser som verkade berörde alla tänkbara delar av kristenheten. Den karismatiska väckelsen fick inom kyrkorna mest utrymme men snart började det även talas om en ungdomsväckelse i USA som berörde delar av hippiekulturen och alltså i huvudsak drog fram bland människor utanför kristenheten. Från 1967 spreds rykten om hippies som sades lämnat sina tidigare liv fyllda av fri sex, österländsk mystik och droger, för att nu istället ägna tid och kraft åt att radikalt förkunna Jesus som svaret på människornas verkliga behov. Detta blev något som även den sekulära pressen fann sensationellt nog att rapportera om på exempelvis förstasidan för TIME Magazine i juni 1971. 36 Av utrymmesskäl ges här ingen djupare bakgrund till den amerikanska rörelsens uppkomst. Fokus blir istället den svenska rörelsens etablering. Efter en redogörelse kring skillnader gentemot den karismatiska väckelsen följer sedan argumentation kring varför Jutatorpet och Förlaget Ordet kan anses utgöra representativa källor till uppsatsens induktiva analys. 2.1 Historisk bakgrund och definitioner Jesusrörelsen är likt namnet antyder, i grunden kristocentrisk. Kärleken till Jesus var central i all förkunnelse. Några ord som användes i dessa sammanhang var Jesusrevolution, Jesusväckelse, Jesusvåg, Jesusfolk, Jesusfestivaler etc. 37 Wilfried Kroll konstaterar i sin analys att rörelsen gör anspråk på Gud som någon som i allra högsta grad är personlig. 38 Det handlar inte bara om en revolutionär eller segrande Jesus, utan om Frälsaren Jesus som det går att uppleva personligen. 39 Vilken är då den mest vedertagna benämningen? Redan 1969 började uttrycket "Jesusfolket" att brukas. Plowman själv alternerar dock mellan att bruka "Jesusfolket" och "Jesusrörelsen", där det förra syftar på människorna i rörelsen och det senare appliceras på företeelsen ur ett bredare perspektiv. 40 Begreppet "väckelse" syftar på ett skeende snarare än folket det berör. Det existerar här givetvis många möjliga synsätt beträffande den korrekta benämningen men jag anser inte detta ha tillräckligt betydande roll för uppsatsens valda ämne att kring detta härvid ägna ytterligare argumentation. Eftersom jag i uppsatsen inte har valt att titta på individerna eller diverse andliga skeenden, utan snarare försöka behandla den svenska förgreningen i relation 36 TIME 21 June 1971. Online: http://content.time.com/time/magazine/article/0,9171,905202,00.html (åtkomst 150428). Lundgren 1972, 52. 38 Kroll 1972, 14. 39 Lundgren 1972, 43. 40 Plowman 1972, 78. 37 9 till den svenska Pingströrelsen, finner jag det därför naturligt att i uppsatsen konsekvent bruka just termen "Jesusrörelsen". Inom Jesusrörelsen finner vi i huvudsak tre strömningar. Flexibilitet kännetecknade hela rörelsen, som trots olikheter i klädsel, bakgrund och trosuttryck, stöttade varandra. Kroll följer i stort den indelning som redan tidigt nämndes i sekulär media: 1.) The Jesus People. (Jesus-folket) Dessa kombinerar antikultur med konservatism. Genom sin klädstil och mestadels bakgrund i hippiekulturen är de den grupp som sticker ut mest. Kallades i USA ofta för "Jesus-Freaks". Av de tre är dessa dock de mest ekumeniskt inriktade. 2.) The Straight People. (De rättfärdiga) Utgör den största gruppen. Klär sig ej avvikande och rör sig mest i universitetsmiljöer och diverse ungdomsrörelser. Har ofta, men inte alltid, frigjort sig från de kyrkor som de eventuellt tidigare kommit från. 3.) The Catholic Pentecostals. (Katolska pingstvänner) Är lojala sin (Katolska) kyrka och kan till det 41 yttre verka återhållna men är vid gudstjänstfirandet extatiska i sin hängivelse till Andens verk. Jag har här valt att inte ta med Guds barn, en sekt från USA (Children of God) som hade sitt ursprung i Jesusrörelsen men som ganska tidigt enligt Lundgren kunde avfärdas som en villolära. 42 2.2 Jesusrörelsen och den karismatiska väckelsen Förväxling mellan Jesusrörelsen och den karismatiska väckelsen är ofta vanlig och de båda kan stundtals te sig svåra att särskilja. Här ämnas klarläggas skillnaderna mellan vad som betecknades den karismatiska väckelsen och Jesusrörelsen. MacInnes försökte förklara hur de betraktade sig själva i relation till den karismatiska väckelsen: Somliga skulle nog vilja sätta etiketten "karismatiker" på oss, eftersom vi tror på dopet i den helige Ande. Men den benämningen stämmer inte riktigt ändå. Vi ser oss som en grupp kristna från olika församlingar som är kallade att arbeta för Herren tillsammans. 43 Orsaken till detta kan möjligtvis vara de skillnader som rådde dessa sinsemellan samt att etiketten "karismatiker" antagligen ej återspeglade den bredd som MacInnes genom Jutatorpet önskade gestalta med deras ekumeniska profil och integrering i lokala församlingar. 2.2.1 Liknande men separata rörelser Det handlar om två parallella rörelser men med olika skeenden och betoningar. Den karismatiska väckelsen berörde i första hand redan troende inom kyrkorna, medan ursprungligen Jesusrörelsen i huvudsak verkade bland ungdomskulturen utanför kyrkorna. 44 Som redan nämnts var alltså kärleken till, och upplevelsen av ett personligt möte med Jesus vad som tydligast kännetecknade 41 Kroll 1972, 16-17. Lundgren 1972, 46. 43 MacInnes 1976, 30. 44 Aronsson 2005, 191. 42 10 den senare. Erik Bernspång, präst inom EFS men ekumeniskt aktiv, skriver att den karismatiska väckelsen kom först och att det var några år senare som Jesusrörelsen kom. Bernspång menar att det först talades om två olika väckelser men att det efterhand stod klart att det emellertid handlade om två faser i samma väckelse och att det vid tidpunkten för hans bok (1974) nu inte längre talades om två olika väckelser. 45 Det fanns uppenbara skillnader men gemensamt för de båda var framförallt betoningen av Andens gåvor. Jesusrörelsen hade troligtvis en positiv inverkan på den karismatiska väckelsen, Aronsson menar exempelvis att den bidrog till att "påskynda det karismatiska genombrottet" 46 , troligtvis genom dess mediala uppmärksamhet och generellt sett mer positiva mottagande utöver samfundsgränserna. Trots den kronologiskt sett senare tillkomsten, samt att den av många efter en tid kom att betraktas som ytterligare ett skede inom den karismatiska väckelsen, finns det emellertid ingen källa som explicit gör gällande att Jesusrörelsen därav anses hämtat läror eller inspiration från densamma. För båda rörelserna finner vi dock i litteraturen en återkommande hänvisning till David Wilkerson's bok Korset och stiletten. Lundgren hävdar att den var "en av de viktigaste inspirationskällorna till både den karismatiska förnyelserörelsen och Jesusrörelsen". 47 Tre centrala betoningar inom den karismatiska väckelsen var enligt Aronsson strävan efter ekumenisk gemenskap, framlyftandet av dopet i den helige Ande samt betoningen av den lokala bönegruppens betydelse. 48 Vid jämförelse med vad Plowman ser som de absolut mest centrala betoningarna inom Jesusrörelsen ser vi att de är identiska beträffande ekumeniken och dopet i Anden. Dock kan vi möjligtvis urskilja hur den lokala bönegruppen blev ännu viktigare, så till den grad att det kan utgjort en av faktorerna bakom uppkomsten av storfamiljer och kommunitetsliv. Ett annat fokus vi finner är det kreativa bruket av media, inklusive musik. Detta gör således att de utåtriktade aktiviteterna inte hade som avsikt att uppmana de omvända att lämna sin kulturella kontext, utan snarare att fortsätta verka med evangeliet inom just den egna kulturen. 49 För den svenska rörelsen är möjligtvis dock inte punkten kring kommunitetslivet lika utmärkande som de övriga. Detta är troligtvis förklarat med att majoriteten av Jesusrörelsen i Sverige mest liknade "The Straight People", dvs. de som inte hade sitt ursprung i hippierörelsen. 50 Jesushusen i USA med sitt kommunitetsliv var främst utformade ur praktiska skäl genom att de kunde underlätta för drogrehabilitering samt sänka den tröskel som det annars hade inneburit för dessa f.d. hippies att känna sig välkomnade i de traditionella församlingarna. 51 45 Bernspång 1974, 11. Aronsson 2005, 159. 47 Lundgren 1972, 70. 48 Aronsson 2005, 162. 49 Plowman 1972, 10-11. 50 Lundgren 1972, 49. 51 Aronsson 2005, 194. 46 11 2.2.2 Splittring och den karismatiska väckelsens avtagande En tydlig skillnad mellan den karismatiska väckelsen och Jesusrörelsen synes röra hur de båda verkar haft motsatta ingångsperspektiv gällande hur väckelsens förnyelse skulle komma de lokala församlingarna till del. Här ämnas visa på skillnader kring detta samt även hur den karismatiska väckelsen kom att börja avta under 70-talets senare del. MacInnes nämner ett vanligt missförstånd kring deras verksamhet och hävdar att de tvärtemot vad vissa har anklagat dem för, alltid har uppskattat den lokala församlingens funktion och värde. Syftet med deras verksamhet har därför varit att styrka och bygga upp dessa inifrån. Alla medarbetare på Jutatorpet förväntades vara medlemmar i en lokal församling. MacInnes är noga med att uppmärksamma läsarna på att de inte delar de åsikter som verkar förekommit inom delar av den karismatiska väckelsen: Som ni kanske vet undervisades det en tid i karismatiska kretsar att man skulle lämna den lokala församlingen och starta en egen bönegrupp. Vi tror inte att detta är rätt eller att det är Guds vilja. Förnyelsen skall komma genom den lokala församlingen. 52 I Pentekostalismen i Sverige på 2000-talet beskrivs detaljerat hur den karismatiska väckelsen omkring 1977 hade kommit att dra åt fyra olika riktningar. Vi kommer här endast nämna två av dessa. Den första utgjordes av de som ämnade verka för andlig förnyelse i de samfund som de redan var en del av. Alltså ganska likt hur MacInnes uppmanade sina läsare. Inriktning nummer två däremot utgjordes av de som ville gå vidare med bönegrupperna, bryta loss dem från de etablerade församlingarna och göra om dem till fristående gemenskaper/kommuniteter eller husförsamlingar. 53 Många anhängare till denna inriktning utgjordes av svenska förkunnare som lät sina röster höras genom den kristna undervisningstidningen Logos. 54 De gemenskaper som bildades var ekumeniska i den bemärkelsen att de saknade samfundstillhörighet. 55 Ett återkommande ämne i tidningen Logos 56 mellan 1975-78 var ofta just huruvida bönegrupperna borde gå vidare till att bilda församlingar eller om det var bäst att stanna kvar i de egna sammanhangen. 57 Jesusfolket på Jutatorpet fortsatte dock sin verksamhet även efter att själva Jesusrörelsen nationellt sett hade börjat dra sig tillbaka. De blev efter 1974 alltmer att betrakta som en egen del av den karismatiska rörelsen men behöll sin uppfattning om värdet av att verka inifrån de existerande lokala församlingarna. 58 Katarinakonferensen i Stockholm 1977 innebar enligt Aronsson sannolikt markeringen av ett definitivt avstannande för den karismatiska väckelsens vind, men också att ledare nu avsade sig 52 MacInnes 1976, 25. Alvarsson (red) 2013, 24. 54 LIBRIS - Tidskriften Inside. Online: http://libris.kb.se/bib/4111784?vw=full (åtkomst 150428). 55 Aronsson 2005, 180. 56 Senare blev detta Exodus, Kristen Idag och tidningen Inside. Den sistnämnda utgavs så sent som 1992-1996 enligt Kungliga Biblioteket. 57 Aronsson 2005, 175. 58 Aronsson 2005, 203. 53 12 sina tidigare ambitioner om att bryta ner de gamla församlingsstrukturerna för att starta nya och oberoende församlingar, något som tidigare orsakat mycket inre splittring. Ett pressmeddelande från konferensen löd: Den andliga förnyelsen i Norden vill leva i harmoni med de existerande kyrkorna och församlingarna och tillsammans med dessa finna nya strukturer för att kunna möta den nuvarande situationen. 59 1974 var året då det ökade behovet av undervisning hade börjat märkas tydligt. Den tidigare nämnda undervisningstidningen Logos startades detta år och översatte och publicerade amerikansk undervisning till svensk kristenhet. Här började vid 70-talets slut artiklar av exempelvis E.W. Kenyon 60 och F.F. Bosworth att publiceras vilket bidrog till att senare bana väg för 80-talets trosförkunnelse och dess ofta ökade effekt på splittringen inom församlingarna. Kanske hade här Sven Reichmann rätt i sin analys när han sade att "Jesusrörelsen födde enhet" men att den "blev karismatisk väckelse som sedan övergick i trosrörelse". 61 2.3 Musik och multimedia Både i USA och i Sverige var bruket av musik och multimedia kännetecknande för rörelsen. Här behandlas mycket kort hur detta tog sig uttryck. Enligt Kroll var musiken Jesusrörelsens främsta medium. 62 Anhängarna brukade ofta allehanda kreativa uttryckssätt för att förmedla sin nyvunna kärlek för Jesus till folket. I Sverige kan nämnas konstnären Birgitta Yavari 63 samt författaren och poeten Ylva Eggehorn som tidigt började sprida dikter och sånger: En av dem som mest fått framträda som företrädare för rörelsen och som just nu betyder oerhört mycket genom sina sånger är Ylva Eggehorn. Hennes diktsamling "Ska vi dela" har just tryckts i 7 000 ex., vilket är mycket för en mer eller mindre debuterande diktarinna i dag. Viktigare är att hon genom sitt engagemang i psalmkommittén uppenbarligen kommer få ge röst åt denna anderörelse också i en framtid. 64 Från USA började det även komma nya typer av "kristen" musik: "lovsångsmusik", "Christian Contemporary Music" (CCM) och s.k. "Jesus-Rock". De första två var riktade till församlingsbruk medan den kristna rockmusiken främst var ämnad som evangelisationsverktyg utanför kyrkans väggar. 65 59 Aronsson 2005, 177. Kenyon betraktas ofta som Trosrörelsens fader. Se McConnell 1988, 3-14. 61 Reichmann 1989, 2-3. 62 Kroll 1972, 19. 63 Pellén och Pellén (red) 1973, 98. 64 Kroll 1972, 140. 65 Eskridge, 1-2. Online: http://www.christianitytoday.com/ch/thepastinthepresent/storybehind/praiseworshiprevolution.html (åtkomst 150501). 60 13 Det var ofta genom just sitt i många avseende friare förhållningssätt till sång och musik i såväl evangelisation som i gudstjänstfirande, som rörelsen utmärkte sig gentemot de etablerade kyrkorna. Detta behövde dock inte vara ett uttryck för polemik, menade Lundgren. Han såg inte Jesusrörelsens nya och "friare" gudstjänstformer som primärt en protest eller ett uppror mot de befintliga kyrkornas, utan snarare som ett försök att fylla ett upplevt tomrum och behov som de inte tyckt sig finna i kyrkorna. De hade således inte en negativ inställning till samarbete med de kyrkor som var villiga och ta emot dem. Genom sin inställning till andra sammanhang i denna fråga har de därmed istället kunnat verka till förnyelse i gudstjänstlivet för många etablerade kyrkor. 66 2.4 Rörelsens intåg i Sverige Rörelsens etablering i Sverige var ett resultat av flera faktorer. Ett stort genombrott kom i form av pingströrelsens inofficielle ledares 67 offentliga "godkännande" av Jesusrörelsen och dess påföljande öppningar att besöka ett stort antal pingstförsamlingar runt om i landet. En översikt av den historiska bakgrunden skissas här kortfattat. Redan under hösten 1970 kom "Jesus-folket" via Jim MacInnes och Bill Bullard till Sverige. 68 Ett år tidigare hade de båda blivit utsända av Gerald Derstine genom GCI till att vittna för ungdomar på amerikanska skolor 69 . Året innan under perioden september-oktober hade den intresserade svensken kunnat läsa en artikelserie i Dagen där Ivar Lundgren delgivit sina upplevelser av såväl karismatisk väckelse som långhåriga hippies, vilka på gator och torg sjöng och vittnade om Jesus. 70 Genom organisationen Full Gospel Business Men's Fellowship (FGBMF) satsningar på charterresor till bl.a. Sverige 71 kunde nu två sådana "Jesus-hippies" i egenskap av MacInnes och Bullard medverka på en konferens i Göteborg. 72 Organisationen är likt namnet antyder riktad till lekmän. FGBMF har sitt ursprung i det amerikanska pingstsamfundet Assemblies of God men verkar numera brett över samfundsgränserna. I Sverige fanns sedan några år tillbaka enligt Lundgren redan en svensk gren av organisationen. 73 Teol. dr Helge Backman nämner hur kopplingen till FGBMF gör sig påmind: Visst kan det ibland bli litet väl "amerikaniserat"; den USA-inspirerade rörelsen, som kallas Full Gospel Business, är hårt engagerad i det här sammanhanget, och dess mötesteknik kan inte sällan för 66 Lundgren 1972, 47. Här åsyftas Lewi Pethrus. 68 MacInnes 1976, 4. 69 MacInnes (red) 1975, 137. 70 Lindberg 1985, 263. 71 Waern, Alvarsson, Djurfeldt och Lundgren (red) del 1 2007, 260. 72 Aronsson 2005, 198. 73 Lundgren 1972, 36-27. 67 14 en svensk bli rätt påfrestande. Men normalt är det en enkel, mycket övertygande, inre glädje, som 74 snarast är en reflex av ett inre ljus. De båda amerikanerna blev inbjudna av Georg Svensson, föreståndare för ungdomsarbetet på Björngårdsvillan. De erbjöds att vara kvar efter konferensen i Smyrna avslutats. De stannade en månad i Göteborg och besökte ett flertal skolor innan de återvände till USA. På inbjudan av Georg återvände de dock redan den 1:e Maj 1971 och började arbeta med ungdomarna utifrån Björngårdsvillan. 75 Generellt rådde det inom Pingströrelsen fortfarande en något avvaktande hållning till de nya karismatiska väckelserna. Detta kom dock att ändras, först genom Stanley Sjöbergs inbjudan till Sverige av en grupp ungdomar ur amerikanska Jesusrörelsen under ledning av Lonnie Frisbee 1971. Året därpå, under Nyhemsveckan 1972, gavs dock det ultimata godkännandet: Lewi Pethrus hade personligen inbjudit Duane Pedersen 76 med team att medverka på konferensen. 77 Pedersen tog med sig 200 ungdomar som med flyg anlände från Los Angeles till Stockholm där de delade upp sig i grupper om ca 30 i varje och åkte så vidare till städer och församlingar över hela Skandinavien. 78 Här har vi nu nått fram till den svenska Jesusrörelsens definitiva etablerande och vi kan nu gå vidare med en närmare titt på MacInnes och Bullards inflytande, först i Göteborg och senare genom Småländska Jutatorpet och Förlaget Ordets därifrån omfattande verksamhet. 2.5 Förlaget Ordet och Jutatorpet Även om Förlaget Ordet och Jutatorpet för många utåt sett betraktades som två skilda entiteter, där den förra ansågs utgöra en verksamhet medan den senare var ett s.k. Jesushus, en kristen kommunitet, var detta inte hur de själva valde att profilera sig. Den här delen kommer belysa människorna på Jutatorpets självbild i relation till Förlaget Ordets verksamhet och visa på deras föreställning kring de båda som oskiljaktiga men annorlunda i funktion gentemot traditionella Jesushus. Det kommer även presenteras en kort överblick över verksamhetens utformning och olika grenar. Avslutningsvis presenteras också exempel på hur Förlaget Ordets publicerade litteratur rimligtvis bör anses vara representativ för en sammanhållen teologi som förlaget följaktligen önskade sprida genom sin verksamhet. 74 Kroll 1972, 139-140. MacInnes 1976, 5-6. 76 Pedersen anses utgöra en av Jesusrörelsens grundare. Han betraktas ofta som den som myntade begreppet "Jesusmovement" och spred under flera år aktivt rörelsens budskap genom tidskriften Hollywood Free Paper, senare döpt till Jesus-People Magazine. Se: http://www.hollywoodfreepaper.org/interview.php?id=1 (åtkomst 150512). 77 Waern, Alvarsson, Djurfeldt och Lundgren (red) del 1 2007, 259-260. 78 The Hollywood Free Paper - Victory for Jesus in Scandinavia. Online: http://hollywoodfreepaper.org/archive.php?id=66 (åtkomst 150427). 75 15 2.5.1 Undervisningscentrum eller Jesushus? Kännetecknande för rörelsen som helhet var bland annat etablerandet av så kallade Jesushus. 79 Till skillnad mot dess amerikanska motsvarighet var det förhållandevis få av dessa som brukades som kollektivboende. De blev oftast istället en form av öppen ungdomsgård med regelbundna möten och undervisningskvällar. 80 Under MacInnes och Bullards första tid i Göteborg letades det flitigt efter en lämplig lokal för att samla ungdomarna till undervisning och gemenskap. Först vistades de i Björngårdsvillan, några korta perioder brukades både den kommunalt ägda fritidsgården i Biskopsgården och senare en gammal avvecklad småskola som MacInnes och Bullards kärngrupp började använda som ett Jesushus. 81 MacInnes berättar att det inom kort tid hade bildats ytterligare 40 liknande Jesushus på en rad olika platser i landet. Till MacInnes Jesushus kunde människor med diverse problem och behov söka sig. Där bodde också MacInnes och medarbetarna i ett kristet kollektiv. Efter lite mindre än ett år började gruppen under våren 1972 att börja be till Gud om en ny typ av lokal. Det hade nu fötts en vision inom gruppen om att få en gård där de skulle kunna både ta emot människor och anordna konferenser, men även i avskildhet och ro djupare förmå söka Herren i bön. Visionen var dock tydlig från början: det skulle i första hand utgöra ett undervisningscenter. Efter en förhållandevis kort tid så kom till sist det efterlängtade bönesvaret i form av en gammal och delvis förfallen gård bestående av en lada, vedbod och en byggnad som kunde brukas som bostadshus. Gården var Jutatorpet och låg belägen strax intill sjön Bolmen i Småland. Inte alla, men några i gruppen flyttade direkt för att kunna påbörja upprustningen av gården. Senare under våren 1973 flyttade så till sist resten av gruppen in i Jutatorpet. Den första konferensen kunde hållas redan samma sommar. När flera i gruppen senare hade hunnit bilda familj förändrades kommunitetsgemenskapen så att familjerna bosatte sig på en gård med två stora huslängor beläget ca 10 minuter från det "gamla" Jutatorpet. Gården de flyttat till blev härefter vad som avsågs när det talades om "Jutatorpet" och det var nu därifrån som undervisning och konferenser bedrevs från 1974 och framåt. 82 MacInnes förefaller vilja undvika beskrivningar av Jutatorpet som en kommunitet. Han säger sig ej ha något "emot storfamiljer" men vill samtidigt betona att just en storfamilj är Jutatorpet "definitivt inte". 83 Medan traditionella storfamiljer i Jesushus vid denna tid fungerade som ett hem 79 Aronsson 2005, 194. Aronsson 2005, 199-200. 81 Det cirkulerar knapphändiga uppgifter beträffande exakt var fastigheten var belägen, men troligtvis handlar det om Lillhagsvägen 112 i Hisings Backa. Lokalen döptes till just "Jesushuset". 82 MacInnes 1976, 6-10. 83 MacInnes 1976, 13. 80 16 dit människor flyttade för att tillsammans styrka varandra i sina kristna liv, var det på Jutatorpet istället en gemenskap som baserades kring en gemensam uppgift. Vi bor tillsammans av praktiska skäl, för att effektivare kunna tjäna Herren. Vår vision och vårt arbete för Herren är det som håller oss samman. Alla som bor på Jutatorpet arbetar på heltid. 84 På frågan huruvida vem som helst kan flytta till Jutatorpet, blir därför svaret: "Har han en plats? Vilken uppgift skall han ha? Passar han in i gemenskapen?" 85 Jutatorpet är med andra ord inte ett traditionellt Jesushus, det är ett centrum för undervisning där medarbetarna ser sig som delaktiga i ett gudomligt uppdrag att förse Sverige med undervisningsmaterial till uppbyggelse och andlig förnyelse. Egendomsgemenskap och kommunitetsliv på Jutatorpet utgör därför praktiska behov snarare än uttryck för ideologi. 2.5.2 Verksamheten på Jutatorpet Uppsatsen ämnar inte detaljerat redogöra för Jutatorpets verksamhet. Det finns dock ett legitimt behov av en kort överblick av den verksamhet som bedrevs utifrån Jutatorpet. Detta för att bättre illustrera omfattningen av det inflytande som utövades på svensk kristenhet. Bakom verksamheten förelåg en tydlig vision som upplevdes vara given direkt från Gud. Visionen beskrevs som tvådelad: 86 1) Vinna förlorade för Kristus. 2) Undervisa om Kristi kropp. Juridiskt löd verksamheten under namnet "Jutatorpet Ordet Undervisningscenter" och administrerades utifrån Stiftelsen Ordet. Stiftelsen agerade även bolagstecknare bakom Förlaget Ordet. 87 Stiftelsen arrangerade årliga sommarkonferenser som kunde pågå mellan 3-5 veckor och erbjuda en stor variation av talare. Antalet mötesdeltagare kunde även variera med allt från 500 till 2000 per möte. Aronsson noterar här att de årliga konferenserna på Jutatorpet under återstoden av 1970-talet kom att utgöra en samlingspunkt för Jesusfolk från hela Norden. Arbetsgemenskapen på Jutatorpet utgjordes av en kärngrupp bestående av ca 14-16 personer. De dagliga arbetsuppgifterna som dessa ansvarade för berörde såväl drift av bibelskola som av förlagsverksamhet och tillhörande postorderavdelning. 88 Varje vecka utgick från Jutatorpet dessutom minst ett team, ibland uppemot 84 Macinnes 1976, 12-13. Macinnes 1976, 14. 86 MacInnes 1976, 20. 87 MacInnes 1976, 56. 88 Aronsson 2005, 201. 85 17 två eller tre team. Dessa sändes ut till församlingar för att anordna möten med undervisning, vittnesbörd och filmvisning. 89 Förlaget Ordet började sälja kassettband med undervisning 1972 och hade sålt över 10 000 band fram till 1976. Banden såldes till ett subventionerat pris för att nå ut till så många som möjligt. Ingen verksamhetsgren på Jutatorpet genererade lön eller vinst åt stiftelsen eller medarbetarna. Efter levnadskostnader betalats återinvesterades samtliga medel i verksamheten för att möjliggöra expansion och uppgradering av utrustning och material. En nämnvärd investering var beslutet att börja tillhandahålla kristna filmer för visning ute i församlingar och ungdomsgårdar. Amerikanska spelfilmer inhandlades och förseddes sedan med svensk text. Filmer som Den Fjärde Vise Mannen och Som en tjuv om natten är bara några av de filmer som förlaget förmedlade via uthyrning. Förlaget Ordet hade även fram till 1976 publicerat 12 boktitlar, dessa bestod av verk från svenska såväl som amerikanska författare.90 Från starten var i princip samtliga boktitlar designade för att vara extra lättlästa och uppmuntra ovana läsare att "orka" läsa en hel bok. Böckerna var 32- 60 sidor långa. Reklaminlägg lockade med texter som: "Böcker som du hinner läsa ut under ett bad" 91 samt: Läser du mycket men uppskattar det lite? Vill du läsa mer men har dåligt med tid? Här är svaret för dig! ORDET BOKSERIE Kompakta böcker med mycket livgivande läsning. 92 Efter 1976 ökade antalet publicerade titlar markant och uppgick vid slutet av verksamheten till 34 titlar. 93 2.5.3 Selektiv publicering av svenskt material Här ämnar uppsatsen visa på exempel för vad som kan betecknas utgjort en ytterst selektiv publicering av material från Förlaget Ordet. Vid den induktiva läsningen av förlagets publikationer framträder bilden av en alltigenom samstämmig undervisning. Detta trots den mångfald av författare bakom boktitlarna som alla synes sakna gemensam samfundskoppling. MacInnes berättar i boken Berättelsen om Jutatorpet att det har handlat om ett medvetet val från deras sida att ej ingå en officiell anslutning till någon redan befintlig kyrkorörelse: Det innebär att vi som grupp inte är knutna till något speciellt samfund. Men vi gör heller inga avkall från det vi tror. Vi tro på Guds Ord och håller oss till att predika Jesus och honom korsfäst, dopet i den helige Ande och seger i det kristna livet. Detta är de ämnen vi huvudsakligen predikar och det tänker vi fortsätta med. 94 89 MacInnes 1976, 21. MacInnes 1976, 17-20. 91 MacInnes 1976, 56. 92 Nee 1980, 48. 93 Se Appendix. 94 MacInnes 1976, 30. 90 18 De ämnen som MacInnes själv ser som hjärtefrågor blir möjligt att dela in i fyra betoningar: 1) Tron på Guds Ord 2) Fokusering på Kristologi och försoningslära 3) Dopet i den helige Ande 4) Helgelse och kristen seger Fler indelningar än så gör inte MacInnes. Exempelvis den tydliga pneumatologi som vi möter i deras skrifter, är enligt dem själva inte uttryck för någon specifik lära eller tolkning utan är endast att betrakta som resultatet av en trogen läsning av Bibelns egna texter. 95 Oavsett om insikt kring den egna bibeltolkningens roll existerade eller ej, blir det i publicerat material möjligt att se ett visst tolkningsmönster. Det fanns en tydlig medvetenhet vid valet av litteratur. Inför starten av förlagets bokklubb gavs följande kommentar: Till bokklubben väljer vi ut några av de bästa böckerna vi kan finna, även av författare vars böcker ingen annan trycker eftersom de är okända här i Sverige. En sådan är Gerald Derstine , USA, som vi anser har mycket värdefullt att säga. 96 Det fanns alltså personliga kriterier hos utgivarna som utgjorde den avgörande faktorn bakom varje individuell publikation. En boktitel som för detta arbete visat sig nyttig i försöket att fånga upp någon form av helhetsbild kring det budskap som förlaget ämnade sprida, har varit GUD TALADE.. och folket lyssnade. Boken är en samling mer eller mindre transkriberade predikningar från sommarkonferensen 1975. Insidan av boken gör gällande att materialet är "sammansatt av ungdomarna på Jutatorpet." 97 Utifrån texten i förordet av boken, undertecknat MacInnes, har jag därför valt att attribuera denne i litteraturförteckningen som redaktör för verket. Förordet visar hur de utvalda budskapens innehåll återspeglar både förlagets egna preferenser men även respons från kundkretsen. Följande budskap har blivit omsorgsfullt utvalda bland den inspirerade undervisning som gavs under Jutatorpets årliga, tre veckor långa, sommarkonferens 1975. Vi spelar alltid in och ger ut budskapen på kassettband och dessa är de mest omtalade och eftersökta bland dem. 98 Uppsatsens omfång möjliggör ej för en djupare analys av allt material som förlaget publicerat. En jämförelse mellan den amerikanska och den svenska utgåvan av Jack T. Chick's bok Nästa steg visade dock ett tämligen oväntat exempel på när den egna teologin formade den svenska utgivningen. Innan vårt exempel bör det dock nämnas något kort kring författaren ifråga. Chick är enligt LA Magazine världens mest "publicerade" författare med över 500 miljoner sammanlagt 95 MacInnes 1972, 22-23. MacInnes 1976, 20. 97 MacInnes (red) 1975, 2. 98 MacInnes (red) 1975, 5. 96 19 tryckta exemplar och vars verk har blivit översatta till inte mindre än 100 olika språk. Publikationerna är (undantaget två böcker) samtliga kristna traktat utformade som korta tecknade serier. Journalisten Robert Ito beskriver Chick's verk som en fundamentalistisk, apokalyptisk och svaveldrypande skrämselpropaganda i serieformat. 99 Även i vårt land cirkulerar än idag översatta versioner av vissa traktat ur Chick's gedigna samling. Dessa publiceras i Sverige sedan 1987 av Förlaget Dragen Ut. 100 Vad som kan räknas till några av de mer kontroversiella åsikterna i Chick's traktat är för somliga kanske inte kritiken mot evolutionsläran eller de återkommande illustrationerna av evig förtappelse. Kanske inte heller läran om att King James Version skulle vara den enda bibelöversättning som är inspirerad av den helige Ande. Möjligtvis är det istället, i synnerhet bland kristna, den hatfyllda inställning som Chick uttrycker gentemot katoliker och all form av ekumenik med dessa som i slutändan är mest kontroversiellt. 101 Bortsett från läran om "inspirerade" bibelöversättningar, borde i övrigt rimligen Förlaget Ordet betraktat författarens budskap i boken The Next Step For Growing Christians varit gott och betraktats i linje med deras läror gällande majoriteten av de i boken berörda ämnen. Den anti-ekumeniska hållningen och konspirationsteorierna mot Romersk-katolska kyrkan låg dock uppenbarligen i öppen strid mot vad MacInnes och anhängarna på Jutatorpet ville stå för beträffande ekumenik. Vid utgivningen förefaller därför materialet redigerats. Följande exemplifierar just detta: En lista har 34 religiösa villfarelser där "Roman Catholic Institution" och "Judahism" utgör några: 102 Vid jämförelse med den svenska "översättningens" 23 punkter saknas både dessa och antydan om en "auktoriserad" bibelöversättning: 99 Ito 2003, 56. Förlaget Dragen Ut. Online: http://www.dragenut.se/index.php (åtkomst 150320). 101 Ito 2003, 60. 102 Chick 1973, 41. 100 20 103 Förtydligande kring eskatologin har här utökats med bibelcitat och kommentar: 104 105 103 Chick 1974, 41. Chick 1973, 42. 105 Chick 1974, 43. 104 21 Förlaget Ordet publicerade samtidigt med Nästa steg ett traktat på svenska: Skapare eller lögnare 106 , samt boken Sista chansen. Trots att det i listor och reklam oftast anges vara Jack T. Chick som författare, dock ibland med texten "C. Finney" inom parentes, 107 är detta egentligen en redigerad predikan av Charles Finney där Chick endast agerat grafisk illustratör. Som redan påtalats finns inte här möjlighet till ytterligare jämförelser av originalutgåvor mot dess svenska översättningar. Att viss redigering utförts av teologiska skäl och att vald litteratur speglar utgivarnas egna hållningar ter sig rimligt att anta. Med detta som grund anser jag att Förlaget Ordets publikationer kan betraktas som representativa vid analys och jämförelse av teologiska särdrag i den här uppsatsen. 106 107 Har ej lyckats erhålla svenskt ex. Original finns online: http://www.chick.com/reading/tracts/0005/0005_01.asp Derstine 1975, 93. 22 Kapitel 3: Jesusrörelsens teologiska särdrag I föregående kapitel framlades skäl att anse Förlaget Ordets publikationer representativa för utgivarnas teologiska uppfattning. Genom avsaknad av motsvarande verksamhet inom den svenska Jesusrörelsen gavs även stöd för antagandet att Förlaget Ordets publikationer i det här arbetet även kan brukas vid kartläggning av merparten av den svenska rörelsens teologiska särdrag. Det här kapitlet ämnar visa på åtta sådana särdrag. Dessa har framträtt genom induktiv läsning av primärkällor från Förlaget Ordet. Av utrymmesskäl illustreras dessa stundtals genom analyser från sekundärkällor. De första fyra särdragen presenteras i den ordning som enligt MacInnes i det föregående kapitlet utgjorde Jutatorpets hjärtefrågor. 3.1 Bibelsyn Jesus ord från Matteus 4:4 om att "Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun” 108 låg bakom uppmaningen att som kristen inte försumma den dagliga bibelläsningen. 109 Vid läsningen sökte man komma så nära textens innebörd som möjligt. Diverse översättningar som kunde bidra med fler nyanser brukades ofta som substitut för de mer traditionella översättningarna. Bland Förlaget Ordets engelsktalande författare går det att skönja en förkärlek till att alternera mellan exempelvis bruket av parafrasliknande översättningar såsom Amplified Bible 110 och den betydligt mer litterala Charles Thomsons Bible. 111 MacInnes alternerar på liknande vis mellan 1917 års kyrkobibel 112 och den litterala Helge Åkesons Översättning. 113 Eftersom Bibelns plats i den kristnes liv var så högt hållen, var det kanske naturligt att även memorering av bibelversar ansågs viktigt. En av Förlaget Ordets allra första produkter var just en Memoreringskurs i fem delar. Då exemplar av dessa inte gått att finna på bibliotek eller antikvariat, är min enda informationen kring dessa från en annons i en av förlagets publikationer.114 Enligt annonsen var kursernas ämnen följande: 1. Frälsningens grunder och frälsningsvisshet 2. Den Helige Andes verk 3. Helighet i det kristna livet 108 Härefter brukas B2000 om ej annat anges. MacInnes (red) 1975, 67. 110 Potter 1977, 15,35. 111 Potter 1977, 25. 112 MacInnes 1981, 27,28. 113 MacInnes 1981, 23,25. 114 Derstine 1975, 93. 109 23 4. Seger i det kristna livet 5. Dyrbara löften från Gamla Testamentet Att memorera bibelord ansågs som viktigt därför att själva orden ansågs bära på liv. Här går detta nästan att likna vid bruket av ett sakrament, alltså en fysisk handling som ansågs förmedla något gudomligt. Om jag vore du skulle jag stryka under dem i min Bibel, memorera dem och fortsätta att citera dem tills jag visste att jag hade vad de talar om. De är som medicin. Det helar dig verkligen, därför att Kristus är i dig. Han finns i Sitt Ord och i Hans Ord finns det helande och liv. 115 Att den troende uppmanas hitta löften i Bibeln som täcker varje situation i livet 116 blir kanske nästan att betrakta som logiskt utifrån den syn på Bibelordets övernaturliga dimension som vi här har funnit uttryck för. En samtida analys finner vi från Kroll som reflekterar över hur den för tiden rådande bibelsynen funnit sig utmanad av dessa till synes enkla men bibel-läsande ungdomar. Där bl.a. Rudolf Bultmanns ifrågasättande av Skriftens historiska sanningshalt mötte tvärt motstånd från Jesusrörelsen. 117 Typiskt för rörelsen verkar varit fokus på just det personliga bibelstudiet. 118 Det rådde nästintill en form av bibelväckelse kring Jesusfolket. Uppmaningen till personligt bibelstudium och daglig läsning utgjorde en skarp kontrast mot det för tiden allmänt låga Bibelbruket. I en artikel ur Tro & Liv Skriftserie 1 refererar Sune Fahlgren till flera olika undersökningar som gjordes genom åren och konstaterar utifrån dessa att de 16 procent som regelbundet 119 läste sin Bibel 1949 fram vid 1970 hade minskat till att utgöra endast 10 procent. Jesusrörelsen utmanade alltså till en ökad bibelläsning mitt i en för tiden nedgående trend. 120 3.2 Kristologi, försoningslära och evangelisation Både Jesus som person och dennes försoningsgärning tillhör de mest centrala aspekterna av Jesusrörelsens teologi. Kroll gör bedömningen att rörelsens kristologi är tämligen klassisk beträffande Sonens natur och plats i gudomen. Han menar att just Kristi natur är något som de flesta kristna varit överens om sedan 300-talet, men att det ofta varit Kristusbilden som har skiftat genom tiderna. 121 För Jesusrörelsen utgjordes bilden av en personlig Kristus som det var möjligt att ha en 115 MacInnes (red) 1975, 73. MacInnes (red) 1975, 70. 117 Kroll 1972, 85. 118 Kroll 1972, 97. 119 Med regelbundet avses här enligt Fahlgren allt från dagligen till någon gång i månaden. 120 Halldorf (red) 2014, 132. 121 Kroll 1972, 88-89. 116 24 intim och verklig relation till. En tecknad illustration ur en svensk Jesustidning 122 som under en kort tid gavs ut av Sveriges Fria Press 123 visar exempelvis en symbolisk telefonlur med en text som uppmanar läsaren att "kontakta" Gud: Ta kontakt med Jesus! Be till honom. Snacka med honom. När som helst! Var som helst! Hur som helst! 124 I de två följande punkterna belyses teologin kring Jesus försoningsverk, samt hur den praktiska tillämpningen av budskapet synliggjordes genom evangelisation. 3.2.1 Personen Jesus Såsom redan antyds genom benämningen Jesusrörelsen, fanns ett tydligt fokus på den andra personen i gudomen, Sonen. I en samtid där meditation och österländska religioner utmanade kristendomens sanningsanspråk, verkade Jesusrörelsen som en frimodig antagonist som aldrig tvekade att betona Jesus exklusivitet. Den för tiden kanske mest kända symbolen för rörelsen är bilden med den knutna uppåtsträckta handen där pekfingret pekar upp mot Jesus som den enda vägen till frälsning. 125 Mycket av rörelsens utsagor beträffande Jesus i litteraturen går att sammanfatta med Joseph Mattson-Bozé beskrivning i en predikan på Jutatorpet av skillnaden mellan att "tala om Jesus" och att "presentera Jesus". Det går att tala om någon som inte är närvarande, men det går inte att presentera denne. Vid predikandet av Jesus presenteras denne för åhöraren eftersom denne anses närvarande i den stund som denne talas om. 126 Personen Jesus betonas alltså som något i allra högsta grad verkligt och närvarande. I förkunnelsen blir därför Jesus alltid central. 3.2.2 Kristus som ställföreträdare Som frälsare ansågs Jesus utfört ett än idag giltigt försoningsverk som oftast beskrevs i juridiska termer av skuld och straff. En kort överblick kommer här över Jesusrörelsens försoningslära. Människan sågs som fullkomlig vid skapelsen men blev senare genom synden skild från Gud. Denna synd ansågs föras vidare genom varje ny generation. 127 Det fanns alltså en tydlig tro på arvsynd. Rom 5:12 citerades ofta och slutsatsen som drogs var att alla människor ärvt andlig och lekamlig död på grund av Adam. 128 Även om ingen människa någonsin skulle begått en enda synd efter Adams första synd, skulle mänskligheten likväl befunnits i samma behov av försoning: 122 Tidningen publicerades av en grupp ungdomar från Kalmar som hade sin samfundstillhörighet i Svenska Kyrkan. Enligt samma sidor där citatet från tidningen står att finna, var gruppen även ansvarig för att arrangera en Jesusfestival sommaren 1972. Ytterligare information kring gruppen har visat sig svår att finna. 123 LIBRIS - Sveriges Fria Press. Online: http://libris.kb.se/bib/2830056?vw=full (åtkomst 150428). 124 Lundgren 1972, 48-49. 125 Lundgren 1972, 44. 126 MacInnes (red) 1975, 11-12. 127 Derstine 1975, 7, 11. 128 Chick 1974, 57. 25 Föreställ dig att mänsklighetens enda synd var arvssynden. Skulle korset då ha sett vackrare ut? Jesus skulle ha varit tvungen att dö ändå. 129 Arvsynden gav människan en ond och andligt död natur. En icke-kristen betraktades därför som alltigenom ond, ett djävulens barn hos vilken alla hjärtats tankar ständigt var onda. Hon bar en upprorisk natur och var bunden till Satan. Djävulen var efter syndafallet titulerad "Den mänskliga rasens herre". Först när en människa omvänt sig och blivit född på nytt blev hon ett Guds barn. 130 Trots denna "förutbestämda" överföring av den onda naturen, betonades det samtidigt att människan inte bara hade ett val 131 , utan faktiskt här och nu hade förmågan att välja mellan Satan och Gud. Detta gjorde människan unik i skapelsen och det sägs i ett stycke att Gud finner tillfredsställelse i just vår frihet att antingen hata eller älska Honom. 132 Vad blev då förklaringen till att Jesus gav sitt liv på korset? Häri förefaller läran inte vara helt bearbetad. Som inledningsvis nämndes, beskrevs försoningen i juridiska termer av "återlösande". Jesus död utgjorde ett substitut för människan. Jesus dog en ställföreträdande död och betalade därmed priset för allas synd. Dessa ord återkommer ofta men det är aldrig tydligt vem det åsyftar att priset betalades till. 133 Vi finner begreppet kastas ut i diverse predikningar: "Vi har bokstavligen blivit köpta av Gud. Vi har blivit köpta...återköpta." 134 Återigen, det sägs inte vem vi återköptes från. Det ges endast en hänvisning till 1 Kor 6:20 som säger just att "Gud har köpt er och priset är betalt." Parallellt finner vi även hur det stundtals förklaras att Jesus död på korset var Guds kärleksbevis som krävde vårt gensvar, även om Jesus död innebar att "då tog han samtidigt bort vår skuld". 135 Gör det faktum att försoningssynen ej definitivt kan etiketteras som antingen "objektiv" eller "subjektiv", att vi tvingas antaga avsaknad av vidare reflektion kring försoningen, eller endast att de såg en vidare innebörd av försoningen än vad som normalt rymmes i olika försoningsmodeller? Mina tankar kring detta återvänder jag till i kapitel 5. Härnäst behandlas vad kristologi och försoningslära med dess budskap om synd och fri vilja kan inneburit för evangelisationsarbetet. 3.2.3 Evangelisationsiver och socialt engagemang Karakteristiskt för rörelsen var dess iver att konvertera nya människor till personlig tro på Jesus. Som ett av otaliga exempel kan nämnas MacInnes uppmaning till varje troendes plikt och kallelse, 129 Potter 1977, 8. Chick, 1974, 37. 131 Potter, 1977, 16. 132 Derstine, 1975, 17-18. 133 MacInnes, 1980, 31-32. 134 Derstine, 1975, 7. 135 Sander, 1979, 9. 130 26 att alla oavsett titel eller andliga gåvor, ska gå ut och vinna lärjungar åt Jesus. 136 Bitvis uppmanades till evangelisation genom tal om det förmånliga i uppdraget att få sprida goda nyheter, men ibland även med nästintill skuldbeläggande hänvisningar till exempelvis orden i Hes 3:18 och Jak 5:20. 137 Människan hade ju förmågan att utöva fri vilja i sitt val och hoppet fanns därmed alltid för varje människas möjlighet till omvändelse. Ansvaret de troende här hade var stort. Inte bara de förlorade ansågs drabbas av vår ovilja att evangelisera, nej genom att inte vinna människor så ansågs ytterst sett även Gud själv drabbas. MacInnes undervisar exempelvis att ovilja att vinna människor är detsamma som att "beröva Gud att få fler barn". 138 Den eskatologiska övertygelsen kring alltings snara slut utgjorde givetvis även en av drivkrafterna bakom evangelisationsivern, men en inte desto mindre faktor var övertygelsen om just evighetens bistra sanning: "De ofrälsta, de förlorade kommer att komma till helvetet, men de frälsta, de kristna kommer till himmelen". 139 Denna övertygelse i kombination med citat såsom: "De andliga realiteterna är verkligare än de fysiska, eftersom de fysiska är tillfälliga, dödliga, medan de andliga är eviga och odödliga" 140 hade lätt förmått ge upphov till en kristendom där allt kroppsligt och "förgängligt" här på jorden hade kunnat nedvärderats till förmån för ett exklusivt fokus på människornas eviga och andliga väl. Dock finner vi inte här sådana tendenser inom Jesusrörelsen. Tvärtom ser vi hur socialt engagemang går hand i hand med själavinnandet. En utomståendes samtida observation finner vi från Sundström som gläds över vad som förefaller vara ett förenande av "profetiskt social medvetenhet och personlig frälsning" som "ej setts sedan D. L. Moodys dagar". Sundström citerar professor Lovelace utsaga: Då jag rör mig bland Jesus-folket finner jag emellertid att knappast någon av de unga väckelsekristna som jag undervisar vill godkänna ett evangelium som saknar de sociala dimensionerna av helande i samhället. För dem är orättvisa och förtryck lika allvarliga synder som avfall och äktenskapsbrott. 141 När Kroll citerar Billy Grahams lista över Jesusrörelsens utmärkande drag var en av dessa just det sociala engagemanget där varken ras eller status utgjorde någon skiljemur i dessa ungdomars insatser. 142 Här upplever jag att uppmaningen om att vinna människor genom att visa på Guds kärlek 143 plötsligt får en djupare mening bakom de annars så skrikiga plakat som bars på gator och torg med texter som "Du behöver Jesus". Både ivern att rädda människorna från en evighet i helvetet och ivern att rädda missbrukare och kämpa emot orättvisor i samhället, anser jag därför 136 MacInnes 1978, 13. Chick 1974, 52-53. 138 MacInnes 1980, 49. 139 Derstine 1975, 9. 140 Derstine 1975, 10. 141 Sundström 1972, 30. 142 Kroll 1972, 105. 143 Chick 1974, 50. 137 27 vara rotade ur en och samma kärlek till Jesus och människorna. Han hade betalat priset för dessa människors möjlighet till upprättelse beträffande både den rent timliga lekamen och den stundande eviga saligheten, inget fick därför betonas på det andras bekostnad. 3.2.4 Praxis vid konvertering Enligt MacInnes utövas evangelisation genom "dörrknackning, gatuevangelisation och personliga samtal". 144 När rörelsen således sprider budskapet och aktivt uppmanar individer att konvertera till den kristna tron sker detta genom ett specifikt mönster avseende dess praktik. Med tolkning av bibelcitat från NT som utgångspunkt presenteras frälsningens väg för den potentielle konvertiten såsom bestående av personlig omvändelse som sedan leder till gudomlig rättfärdiggörelse genom individens tro och bekännelse. 145 Utspritt genom primärkällorna återfinns det budskap jag här kommer presentera. Av utrymmesskäl väljer jag dock att bruka en samtida sekundärkälla för sammanfattningen. Enligt en kort analys av Sundström utgörs detta budskap huvudsakligen av fyra punkter som tillsammans ämnar åstadkomma en känslomässig respons hos åhöraren där en åtföljande övertygelse förväntas resultera i beslutet att vilja konvertera 146 . Sundströms fyra punkter kan sammanfattas som följande: 1. Gud älskar människan och har en plan för hennes liv. Dock styrs förhållandet till Gud av andliga lagar på liknande vis som vi finner själva universum styrt av fysiska lagar. 2. Synden skiljer människan från den älskande Guden. Likt naturlagarnas inverkan på universum, omöjliggör detta för människan en andlig gemenskap med Gud och delaktighet i dennes planer. 3. Jesus dog dock för människans synd och genom honom öppnas det nu upp en exklusiv väg för människan att uppnå gemenskap med Gud. 4. Människan måste däremot gensvara på detta för att kunna uppleva det personligen. Jesus behöver aktivt tas emot som Herre och frälsare i den enskildes liv. Vid övertygelse kring de ovanstående punkternas sanning förväntas åhöraren gensvara genom förkrosselse över den skuld som denne anses bära på. Denne bör uttrycka en önskan om att nu istället få överlåta sitt liv till Gud genom en muntligt framförd bön. Denna bön är tämligen fri i sitt utförande men följer alltjämt ett övergripande mönster. Sundström låter illustrera detta genom att låna just en sådan "mönsterbön" från en framläggning gjord av Lowell D. Streiker i boken The Jesus Trip från 1971: Käre Gud, jag vet att jag har syndat och att jag behöver din förlåtelse; jag tror av allt mitt hjärta att din son, Jesus Kristus, dog för mig; Jesus, kom in i mitt hjärta som min personlige Frälsare. Tag bort min synd och hjälp mig att följa dig som mitt livs Herre; jag överlåter mitt liv åt din ledning. Gör mig till 144 MacInnes 1976, 22. MacInnes (red) 1975, 59. 146 Sundström 1972 ,14-15. 145 28 den människa som du vill att jag ska vara. Ge mig styrka att tala med andra om dig och att göra din vilja på alla områden i mitt vardagsliv. Tack att Du besvarar min bön. I Jesu namn. Amen. 147 Frälsningsbeslutet med bön och omvändelse åtföljs sedan enligt Sundström i regel av ett omedelbart dop. Detta enligt modellen med nedsänkning, vilket rörelsen anser vara den bibliska tolkningen av att "begravas" med Kristus i dopet. Trots att den inte säger sig besitta en utpräglad dogmatik kring dopet, är detta enligt Sundström utmärkande för rörelsen och visar på en tydligt baptistisk dopuppfattning. 148 Dop ansågs kunna förrättas av vem som helst och ske i "vattendrag och simbassänger utan särskild dopdräkt". 149 Viktigt är här att notera att den svenska rörelsen inte förefaller praktiserat egna dop lika mycket som den amerikanska. När någon blir frälst genom Jutatorpets verksamhet, ber vi honom inte komma och bo hos oss. Istället hjälper och uppmuntrar vi honom att omedelbart få kontakt med en lokal församling. ...vi försöker istället få dem att söka hjälp hos en församling där de bor. Vår uppgift är inte att "stjäla" från församlingen, utan att bygga upp den . 150 Primärt borde därmed dop i den svenska rörelsen förutsatts ske i lokala församlingar och inte av individer ur Jesusrörelsen. 3.3 Andedop För Jesusrörelsen var det den andra personen i gudomen central för både liv och lära. Förutsättningen för att en kristen fullt ut skulle lyckas leva nära Jesus ansågs dock vara beroende av den tredje personen i gudomen - den helige Ande. Här vill jag kort lyfta några av de mest centrala tankarna som fanns kring upplevelsen av Anden. Initialt kan nämnas att Anden primärt beskrevs i termer av "kraft". MacInnes påbörjar i en av sina böcker undervisningen om den helige Ande med utgångspunkt ur bibelcitatet där Jesus uppmanar lärjungarna att vänta i Jerusalem tills de fått kraft från Anden (Apg 1:8). Kraft? ...För vad behöver en kristen kraft? Kraft i en kristens liv behöver inte nödvändigtvis innebära många stora övernaturliga underverk. Nej! Kraften som Kristus erbjuder är av större och dubbel betydelse. 151 De exempel som följer på frågan inbegriper allt från kraft att orka leva till att utveckla Andens frukter, få frimodighet att vittna, läsa Bibeln, få fler bönesvar samt uppleva inre frid. Allt detta genom den helige Ande. 152 MacInnes visar hur "Andens kraft" ges tillträde till genom det s.k. dopet i den helige Ande där detta ansågs möjliggöra ett liv fyllt med mirakel i vardagen. Författaren betonar dock att dopet i Anden inte går att associera till ett ögonblick av extraordinära 147 Sundström 1972, 16. Sundström 1972, 19-20. 149 Sundström 1972, 33. 150 MacInnes 1976, 29. 151 MacInnes 1972, 10. 152 MacInnes 1972, 11-13. 148 29 känsloupplevelser. 153 Här görs även en tydlig markering kring vad som hävdas vara skillnaden mellan att beröras av och få del av Anden genom frälsningsupplevelsen. Att få Anden vid frälsningen liknas vid att fylla ett vattenglas till hälften. Dopet i Anden liknas däremot inte endast vid ett fyllt vattenglas, utan som något som så totalt fyllts att det nu överflödar av detta "vatten". 154 Tecknet på andedopet tungomålstal. 155 Metoden för att mottaga detta beskriver MacInnes i fyra steg: 156 1. Bekännelse. I bön bekänns alla synder som Anden uppenbarar för den sökande. 2. Bön. Den sökande uttrycker i bön sin önskan om Andens dop. 3. Tacksägelse. Efter bönen tackar nu den sökande för att gåvan redan är given. 4. Framlämnande. Den sökande uppmanas nu släppa taget och överlämna sig åt Anden. Jag har här visat på hur central Andens roll var för rörelsen samt hur tungomålstalandet sågs som tecknet på andedopet. Detta andedop ansågs sedan utgöra kraftkällan på livets alla områden. 3.4 Helgelse och den kristnes seger Enligt Jerry Potter innebär ett kristet liv i seger att "ha seger över fienden". 157 Begreppet "seger" kan ju dock få olika klang beroende på vad som just upplevs utgöra hinder eller fiende. Watchman Nee säger att varken Satan eller någon andemakt i universum kan stå emot Guds mäktiga nåd. Dock finns ett undantag: "Ingenting kan stå emot den, så när som på synden". 158 Den yttersta fienden är alltså synden och inte satan. Fienden är det inom oss som vill motverka Andens frukter. 159 Djävulen betraktas dock som i högsta grad verklig och som aktivt försöker sabotera för den som vill följa Jesus. Trots att Derstine menar att djävulen är besegrad och att den kristne "har Lammet på insidan" och alltså därför "har segrat genom Kristus" 160 så hävdar han samtidigt att kristna kan bli påverkade och även rent av bundna av Satan. 161 En vanlig attack är enligt MacInnes att påminna den kristne om begångna synder som redan blivit förlåtna. 162 Attacker på den kristne kan alltså ske från Satan och hans demoner både genom tankar och känslor (tvivel, missmod, frestelser m.m.) men även rent fysiskt. Här ges bibelberättelsen om Job som exempel på det sistnämnda. Attacker mot en kristen kan ha flera orsaker. Det kan vara att denne inte vandrar 153 MacInnes 1972, 14-22. MacInnes 1972, 24-25. 155 MacInnes 1972, 35. 156 MacInnes 1972, 31-35. 157 Potter 1977, 30. 158 Nee 1981, 38. 159 MacInnes 1972, 10. 160 Derstine 1975, 25. 161 Derstine 1975, 12. 162 MacInnes 1980, 11. 154 30 nära Gud och när attackerna således kommer blir resultatet att denne klagar och reagerar med upproriskhet. I de fall då attacker kommer trots att den kristne lever nära Herren så ansågs dessa istället resultera i en fortsatt förtröstan på Gud. Efter avslutad "prövning" så kommer slutligen en lön i form av riklig välsignelse och Gud blir således i slutändan förhärligad istället för anklagad. 163 Den kristne står alltså inför en andlig kamp där dennes helgelse kan avgöra utgången i kampen. Helgelse, att leva i seger och "vandra i Anden" förefaller här vara begrepp som används synonymt med varandra. 164 Det verkar råda konsensus om vad som upplevts vara en gemensam skyldighet att hjälpa varandra då någon handlat fel. Genom öppenhet och ärlighet menar MacInnes att det i kärlek går att tillrättavisa varandra utan att detta upplevs som stötande av den som finner sig tillrättavisad. 165 Vi har lärt oss att kritik inte föder något gott. Istället behöver vi vara uppriktiga och förmana varandra i kärlek. Detta innebär att vi inte bara talar om det som är fel, utan också hjälper varandra att övervinna felen. 166 Helgelse anser jag därför betraktades som viktigt och att gemenskapen sågs som en möjlig hjälp i denna process. 3.5 Eskatologi Orden "Jesus kommer snart" utgjorde ett mantra som frekvent hördes ljuda i massdemonstrationer och i förkunnelse. Sundström menar här att det "finns en markerat eskatologisk inriktning". Detta ser han som ytterligare ett drag som förstärker Jesusrörelsens likheter med tidigare väckelser. 167 Rapporteringen ur Karismatisk Väckelse Band II ger en liknande reflexion: "Jesus-rörelsen har aktualiserat budskapet om Jesu andra tillkommelse. De har en stark övertygelse att Jesu andra tillkommelse bokstavligen står för dörren." 168 Det som så ofta dock förekommit i väckelserörelser beträffande dess försök att ständigt vilja datera denna "andra tillkommelse" finner vi här inga spår av. Att allmänna tidstecken såsom judarnas återvändande till Israel, kommunismens utbredande, naturkatastrofer m.m. alltsammans betraktades som viktiga tecken är förvisso sant, men de utgjorde enligt Sundström ingalunda några sensationella inslag i förkunnelsen. Fokus verkar lagts på det kristna hoppet och Guds seger över ondskan och lidandet och att Kristi åstundande återkomst skulle föra församlingen hem "till det saliga livet hos Gud". 169 163 Chick 1974, 39. MacInnes (red) 1975, 48, 52. 165 MacInnes 1976, 11. 166 MacInnes 1976, 12. 167 Sundström 1972, 36. 168 Pellén och Pellén (red) 1973, 95. 169 Sundström 1972, 36-37. 164 31 Trots oviljan att tidsbestämma slutet förefaller eskatologin ansetts utgöra ett motiv för människor att skynda till omvändelse. Det betonades ofta att påskynda Herrens planer för "denna sena timma" genom evangelisation. 170 Sven Wedemalm från Karlstads Missionsförsamling får utgöra en kort illustration beträffande denna form av evangelisation. Han berättar om en lördagskväll i augusti någon gång i mitten av 70-talet. Det uppsatta mötestältet var fullsatt av ungdomar där han själv utgjorde en av de många som just då väntade på att Bo Sander från Jutatorpet skulle komma förbi med projektorn för att visa en spännande film från USA. Filmen hette Som en tjuv om natten och Wedemalm minns än idag hur filmen inte bara var "spännande" utan rent av skrämmande. Budskapet om att Jesus snart skulle komma tillbaka gick inte att ta miste på, men när skulle detta ske? Rädslan och frågorna var många efter den kvällen. 171 Filmen var genom Förlaget Ordet försedd med svensk text men räknat på den sammanlagda internationella spridningen betraktas uppemot 300 miljoner människor sett filmen. Filmen har av Christianity Today kallats en blandning av skräckfilm, dispensationalistisk illustration av Matt 24:36-44 och kristen rockmusik framförd av Jesusfolkets egna "kändis" Larry Norman. 172 Trots att tidsbestämma datum ej var aktuellt så råder emellertid inga tvivel kring huruvida Jesusrörelsen var starkt dispensationalistisk. 173 Vedermödan betraktades som 7 bokstavliga år där Satan efter tre och ett halvt år skulle kastas ner på jorden och slutligen beordra alla världens arméer att attackera nationen Israel och så inleda Armageddon. 174 Tusenårsriket betraktades likaså det bokstavligt med den återvände Messias som rent fysiskt regerande utifrån Jerusalem innan Satan efter 1000 år åter skulle släppas lös för att under en kort tid förleda folken innan denne slutligen kastas i helvetet. 175 170 Derstine 1975, 92. Wedemalm 2011, 13. 172 Anderson, n.p. Online: http://www.christianitytoday.com/ct/2012/marchweb-only/originalleftbehind.html (åtkomst 150429). 173 McGrath 2011, 455-456. För definition av Dispensationalism. 174 Chick 1974, 42. 175 Chick 1974, 43. 171 32 3.6 Ecklesiologi Jesusrörelsens syn på församling och ledarskap tog sig uttryck i en önskan om att gå tillbaka till Apostlagärningarnas upplevda modell för den kristna församlingens liv. Detta även beträffande Andens tjänstegåvor och församlingen såsom uppbyggd av olika funktioner i en kropp, snarare än som hierarkiska strukturer. Ett ledarskap måste alltid kunna ifrågasättas, påpekar MacInnes, det sågs en trygghet i att även pastorn var på samma nivå som alla andra och alltså varken mer eller mindre andlig. 176 Kroppen var alltid ett återkommande begrepp för att beskriva församlingen. Alla kroppsdelar i kroppen ansågs lika viktiga. Det blir som Ole Borgen uttrycker det: "Tänk så svårt det skulle vara om jag bara bestod av en enda lem. Här behövs både lilltån och tummen." 177 I samma stycke beskrivs kroppen både vad beträffar dess lokala representation men även gällande de samfundsöverskridande tillämpningarna: Oavsett beteckning, namn, samfund osv. Vi tillhör alla Kristi kropp, om vi är pånyttfödda, om vi har fått den helige Ande som gåva. Denna kropp är formad av Gud på ett sådant sätt, att det inte bara är något löst sammanfogat, utan det är en organism som fungerar. 178 MacInnes applicerar tanken om Kristi kropp i ett exempel på gemenskapen i Jutatorpet: Vi har olika uppgifter, men ingen är viktigare eller mer värd än någon annan. Att jag predikar Guds Ord gör mig inte till något större i Kristi kropp än Jeannie som städar och lagar mat. För utan mat skulle vi ju inte kunna fungera. Vi har olika gåvor och kallelser. Om någon inte fyller sin funktion blir alla lidande på det. Om Jeannie t. ex. glömmer laga middag en dag skulle ju alla få gå hungriga. Samma sak gäller det andliga området, att alla är lika viktiga där också och har varsin funktion. Detta är också en nyckel till enhet. 179 Före detta pingstpastor Sven Levin räknar i boken Kristi kropp i funktion upp fem tjänstegåvor som han anser vara givna till församlingen: Apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. Apostlar delas här upp i två underkategorier: Lammets Apostlar, dessa är de som Jesus utvalde före sin död. Den andra kategorin kallar Levin för "himlafärdsapostlar". Dessa hävdar han utifrån NT gavs åt församlingen efter att Jesus hade stigit upp till himlen. Paulus tillhörde här den andra kategorin tillsammans med de nutida apostlar som finns idag. 180 Levin menar att enbart pastorn inte räcker till, det behövs även apostlar i församlingarna. Apostlar kan dock varken utnämns eller utses av människor. Församlingar kan förneka eller bekräfta ett apostlaskap, men aldrig utdela ett sådant.181 Ingen av tjänstegåvorna är förmer än någon annan och likt tanken om kroppens alla lemmar, 176 MacInnes 1976, 15. MacInnes (red) 1975, 81. 178 MacInnes (red) 1975, 81. 179 MacInnes 1976, 13. 180 Levin 1978, 4. 181 Levin 1978, 5-7. 177 33 beskrivs både profetens, lärarens, evangelistens och herdens tjänst som lika betydelsefulla. 182 Trots betoningen av församlingen som fri från hierarkiska modeller bör det dock nämnas att pastorn ansågs inneha en andlig auktoritet som församlingen behövde respektera. Ett team med flera pastorer ansågs behöva en herde som agerade "förste-pastor" med huvudansvaret. 183 Det finns dock inget i materialet som skulle antyda en andlig hierarki utan snarare anser jag att det är fråga om olika funktioner utifrån en klassisk kongretionalistisk 184 församlingssyn. 3.7 Lovsång och liturgi Lovprisning hade en särställd roll för rörelsens andliga liv. Enligt MacInnes var lovsång och tillbedjan skapat av Gud för att alltid tillägnas honom. När de troende därför försummar detta är det enligt MacInnes likvärdigt med att stjäla från Herren något som tillhör honom. 185 Rent praktiskt avsåg Jesusrörelsen att dess möten alltid skulle ske under ordnade former. Detta fick dock aldrig innebära ett begränsande av Andens frihet att tillåtas verka på nya och oförutsedda sätt. Åke Andrén ger här en samtida analys kring hur detta redan 1974 influerat många kristna sammanhang: Den andra väg, på vilken den personliga gudsupplevelsen börjat att påverka den moderna gudstjänsten, är genom den karismatiska rörelsen och Jesus-rörelsen. På många håll och i många samfund har sålunda ”Andens gåvor” börjat upplevas som ett naturligt uttryck för kristen upplevelse. Utöver tungomålstalandet har också ”sång i Anden” , då en större grupp människor utan ledare och utan i förväg bestämd text börjar att gemensamt sjunga, börjat betraktas som en karismatisk gåva. 186 Inga-Lill Sander ger i boken Den stora sången en både teologisk och praktiskt bild av hur Jutatorpet betraktade lovsångens roll i gudstjänsten. Andréns ord blir i flera avseenden bekräftat. Lovsången betonades som ett heligt och personligt möte med Gud, något nästan lite dolt och hemlighetsfullt, likt en katafatisk mystik där Guds Ande till den sökande önskar förmedla helande, beröring och profetiskt tilltal. Plötsligt kan därför detta subjektiva möte transformeras till ett ögonblick då hela församlingen tillsammans görs lyhörd för budskap genom vilka Herren önskar leda. Lovsången borde därför enligt Sander aldrig få utgöra enbart en programpunkt, tiden borde inte begränsas på det sättet. Friheten för Andens ledning är vad som borde eftersträvas över allt annat. 187 Även om det hos Andrén möjligen går att urskönja en viss skepsis kring detta, är det likväl intressant att notera hur dessa gudstjänstformer så snabbt verkar spridit sig: 182 Levin 1978, 8, 11, 13-14. Levin 1978, 12-13. 184 Kärkkäinen 2002, 59. Enligt Kärkkäinen åsyftar begreppet en frikyrklig opposition mot traditionellt hierarkisk ledarskapsmodell till förmån för betoning av medlemmarnas delaktighet såsom "det allmänna prästadömet". Således ofta benämning på motsatsen till "episkopal". 185 MacInnes 1980, 48. 186 Andrén 1974, 153. 187 Sander 1979, 22. 183 34 Genom Jesus-rörelsen har också nya gudstjänstformer börjat skapas. ...man inte vill binda Anden genom i förväg uppgjorda gudstjänstförslag. I stället får gudstjänsterna ofta karaktären av ett slags ”happening” , då man först i efterhand kan studera den uppkomna strukturen. Även dessa rörelser har dock påverkat det ordinarie gudstjänstlivet genom sina krav på fri bön och vittnesbörd. 188 Sander vill inte förkasta andra sångtraditioner, det behövs både undervisningssång och gemenskapssång. Dock är Sander tydlig med att lovsången har en högre rang eftersom dess syfte inte är vår egna uppbyggelse utan är en direkt tjänst inför Herren där vi får möjlighet att ge tillbaka något av livet till dess verkliga källa. 189 Vad innebär då lovsång? Sander hävdar att det är mer än sångstil och ord. "Textinnehållet avgör inte om det är lovsång". Det blir lovsång när hela människans väsen fokuserar på kärleken till Jesus: ...när vi t.ex. samlas till gudstjänst. Låt oss inte då släpa med eget bagage in i hans gårdar utan lämna av våra egna små känslor, all irritation, likgiltighet, besvikelser som vi samlat på oss under dagen. Vi 190 låter Herren bli den vi koncentrerar oss på, när vi börjar röra oss mot tronen i lovsång. Lovsång måste innebära engagemang, när det klappas i händerna är det enligt Sander som en hjälp för att aktivera hela människan till både ande, själ och kropp i tillbedjan. Dessutom, tillägger hon, finnes denna uppmaning i Bibeln: "Klappa händer, alla folk, hylla Gud med jubelrop!" (Ps 47:2). Avslutningsvis bör nämnas att lovsångsledare i sin tjänst ansågs jämställda med övriga andliga tjänster. Det ställer ytterst hårda krav på den enskildes personliga vandring med Gud. Ständig omvändelse måste råda och detta inte bara i relationen till Gud, utan även beträffande människorna runtomkring där gemenskapen måste vårdas ömt i lovsångarens liv. Denne måste därtill tåla rampljuset utan att låta sig lockas av ärelystnad. 191 Jag tycker mig se lovsången som bärare av det intima i Gudsrelationen. Som vi såg nämnas värderas även relationen människorna emellan högt. Ett uttryck för närhet till medmänniskan kan nästa kapitel sägas utgöra. Det har förlagts sist eftersom det ur ett perspektiv kan sägas sammanfatta mycket av den övergripande tanke som rörelsen förmedlade. 188 Andrén 1974, 153. Sander 1979, 24-25. 190 Sander 1979, 21. 191 Sander 1979, 19-20. 189 35 3.8 Pengar och gemenskap För många var Jesusrörelsen starkt förknippad med hippiekultur och kommunitetsliv. I praktiken var det dock mer ovanligt med storfamiljer och egendomsgemenskaper än vad det först kanske verkar. Det noteras i Gustafssons analys att rörelsen upplevde kärlek och gemenskap "över alla sociala gränser, ibland även praktiserandes egendomsgemenskap". 192 Utifrån primärkällorna saknas explicit undervisning kring egendomsgemenskap även om själva ordet förekommer. 193 . I de fall det praktiserades var det ett uttryck för önskan att återupptäcka den församlingsgemenskap som beskrivs i NT samt att de asketiska förhållandena ibland kunde ses som en motreaktion mot den materialistiska filosofin i konsumtionssamhället. Kommunitetsliv blev här även ett ytterligare steg av motreaktionen på megakyrkornas storhetstänk där individen försvann i mängden och endast upplevde "församlingsliv" på söndagsgudstjänsterna. Ylva Eggehorn målar en bakgrund till vad bönegrupperna och de kristna kollektiven sökte uppnå: Bönegrupperna som nu växer upp överallt i Sverige är just sådana här små laboratorier, små övningscentraler i det nya sättet att leva som heter gudstjänst dygnet runt. I Stockholm bryts storstadens mönster ner för tusentals människor som enkelt och odramatiskt ställer sina lägenheter och hem till förfogande för Herren. Frusna individer i jättegrupper blir varma människor i smågrupper. 194 Det är inte fråga om en verklighetsflykt undan världen, utan snarare en vilja att dela hela livet och samtidigt lära sig disciplin och ansvar. 195 Enligt MacInnes har Jutatorpets gemenskap inneburit flera ekonomiska utmaningar där detta har fått tjäna till övning i förtröstan på Guds omsorg även beträffande mat och pengar, vilket för dem verkat positivt på Gudsrelationen. Det är just pengar som utgör ett ständigt återkommande tema i undervisningen. MacInnes svarar på frågan huruvida kristna behöver offra pengar genom att konstatera att vi i det nya förbundet inte kan sägas äga något alls, allt tillhör redan Herren: "Kristus vill ha allt och ekonomin är en omfattande del av våra liv. Allt tillhör Herren." 196 På samma sida säger författaren att han är av åsikten att trots friheten från GTs lagar om givande så bör alla kristna ändå ge tionde. Levin önskar ytterligare visa på tiondets giltighet genom att försöka spåra dess ursprung redan till skapelseberättelsen. Tiondet tillhör Herren enligt 3 Mos 27:30 och här menar Levin att det förbjudna trädet i Lustgården ville lära människorna respekt för det som tillhörde Herren. Liksom Adam och Eva enbart sattes till att förvalta jorden, inte att äga den, så har Gud endast satt oss att förvalta ägodelarna. Att inte ge tionde liknas därför vid att stjäla från Herren. 197 192 Pellén och Pellén (red) 1973, 96. Se exempelvis Levin 1978, 22. 194 Pellén och Pellén (red) 1973, 14. 195 MacInnes 1976, 24. 196 MacInnes 1980, 51. 197 Levin 1978, 16-17. 193 36 Eftersom allt tillhör Herren blir det därför logiskt att Levin fortsätter med att konstatera att det efter pingstdagen står i Apg 2:44-46 att de första kristna höll sig tillsammans och hade allting gemensamt: "De troende var ett i den Helige Ande och detta tog sig uttryck i den första kristna egendomsgemenskapen. Först då vi är uppfyllda av Anden vill vi hellre ge än att ta emot." 198 Stora delar av litteraturen ägnades alltså åt vikten av gemenskap och hur den kristne bör förhålla sig till pengar. Trots att ämnet egendomsgemenskap aldrig behandlades explicit anser jag att det i de fall det praktiserades likväl var det logiska resultatet av ovan nämnda undervisning. 3.9 Kort sammanfattning Den helige Ande sågs som en livsnödvändig källa till kraft för den kristne. Uppfyllelsen av Anden betraktades som en upplevelse skild från pånyttfödelsen och tecknet för mottagandet av detta ansågs vara tungomålstalet. Bibeln hölls högt och lästes flitigt. Bibelorden ansågs kunna förmedla övernaturlig välsignelse. Jesus var central i all förkunnelse och Gud ansågs möjlig att lära känna på en personlig nivå. Försoningen betonade främst i objektiva termer men med inslag av subjektiv försoningslära. Människan bar på arvssynd men sågs likväl kapabel att välja Guds frälsning. Trots tron på en dubbel utgång sågs däremot frälsning och socialt engagemang som lika viktiga. Helgelse beskrevs i termer av att leva i seger över synden. Dopsynen var baptistisk och församlingssynen kongregationalistisk. Eskatologiskt hölls en dispensationalistisk syn där tusenårsriket ansågs bokstavligt och där tidstecken, såsom exempelvis judarnas återvändande till Israel observerades, detta dock utan att vilja spekulera i datum för Jesus återkomst. Lovsången sågs som en helig tjänst inför Herren och pengar och gemenskap undervisades kring på ett sätt som möjliggjorde för uppkomsten av kristna kommuniteter. Nästa kapitel ämnar presentera svenska Pingströrelsens särdrag utifrån Josefssons avhandling. 198 Levin 1978, 22. 37 Kapitel 4: Svenska Pingströrelsens teologiska identitet Kapitlet ämnar sammanfatta vad Josefsson genom sin avhandling identifierar som Pingströrelsens tydligaste teologiska särdrag. Eftersom min frågeställning rör Jesusrörelsen i relation till Pingströrelsen medges här ej utrymme till vidare fördjupning kring Josefssons olika indelningar. Genom avhandlingen målas en helhetsbild av Pingströrelsens liv. Begreppet spiritualitet brukas i avhandlingen konsekvent som benämning för hela det religiösa livet. Josefsson delar sedan in detta liv i tre områden som anses representera olika identitetsbärande element. Dessa områden är: läror, handlingsmönster och grundhållningar. 199 Jag har valt att här endast bruka Josefssons identitetsbärande element beträffande Pingströrelsens läror. Dessa läror placerar Josefsson in i följande kategorier: 1. Frälsningen 2. Församlingen 3. Anden 4. Helbrägdagörelsen 5. Jesu andra tillkommelse 6. Bibeln. 200 Jag presenterar här dessa identitetsmarkörer i samma ordning men med egna rubriker. I nästa kapitel brukas sedan dessa punkter vid den komparativa analysen. 4.1 Försoningen och synden När den svenska Pingströrelsen talade om synd åsyftades det i första hand en medveten sådan. Omedveten synd betraktades därför nästan såsom icke-existerande. Även om begreppet arvsynd inte explicit brukades fanns liknande innebörd att finna i undervisningen. En icke-pånyttfödd människa ansågs vara bärare av en ond natur. Efter pånyttfödelsen ansågs sedan naturen ändrats så att det mest naturliga nu inte längre vore att synda, utan att inte synda. Detta möjliggjorde sedan för den troende att leva i syndfrihet. Denna lära är enligt Josefsson det mest specifika draget för Pingströrelsens syn på frälsningen. 201 Korset och blodet ansågs centralt. Rörelsen brukade här begreppen synd och det något mer juridiska begreppet skuld som likvärdiga. Josefsson exemplifierar detta som ett typiskt uttryck för 199 Josefsson 2005, 33. Josefsson 2005, 68. 201 Josefsson 2005, 81. 200 38 Pingströrelsens avsaknad av intresse för teoretiska kategoriseringar. 202 Det som i praktiken tillämpades var dock något som likt den objektiva försoningssynen innebar att Guds vrede blev tillfredställd genom Kristi ställföreträdande offer. 203 Likväl finner vi en tydlig betoning av resultatet av försoningen i den enskildes liv som det absolut viktigaste. Detta på ett liknande vis som Helge Åkesson förkunnade vid 1860-talet, 10 år innan den "ordinarie" subjektiva försoningssynen etablerats. 204 Vi ser i rent teknisk bemärkelse alltså även inslag från en variant av subjektiv försoningssyn, men där den objektiva synen verkar varit den mest framträdande av de båda. 4.2 Den fria församlingen I överensstämmelse med sitt baptistiska arv hade Pingströrelsen en kongregationalistisk församlingssyn. Den bibliska modellen ansågs bestå av lokala församlingar endast sammanfogade av Andens enhet. Församlingen skulle vara "fri från människostadgar", något utifrån vilket Josefsson drar slutsatsen att den alltså helst skulle vara samfundsfri. 205 Internt organiserades församlingen genom ett ledarskap bestående av s.k. äldste där predikanter tillsammans leder men där församlingsföreståndaren har det yttersta ansvaret. I praktiken kom det att innebära att församlingen informellt styrdes av föreståndaren. Vilken position någon av ledarna fick i församlingen avgjordes till stor del dessutom utifrån vilken nivå av "karismatisk" auktoritet som denne utstrålade. Josefsson problematiserar detta genom att konstatera att "Pingströrelsen kom alltså att kombinera sin radikala kongregationalism med en karismatisk episkopalism". Församlingen hävdades alltså bestå av inbördes jämställda medlemmar som samtliga var lika möjliga för Herren att bruka genom både nådegåvor och tjänstegåvor. Detta samtidigt som en föreståndare eller äldste i praktiken kunde anses inneha en högre andlig auktoritet jämfört med andra. Trots avstånd mot institutionalisering var föreningskulturen starkt rotad i den svenska folkrörelsetanken och yttrade sig därmed i ett lika starkt avståndstagande mot de som bestod av helt ostrukturerade grupper. Föreningsformen bevarade den lokala församlingens oberoende av yttre organisationsväsen men skyddade den samtidigt mot vad som upplevdes utgöra de fria gruppernas ytterligheter. Det handlade om vad Pingströrelsen såg som Bibelns lära om platsen för Gudsnärvaro. Församlingen var en organisation, dock inte en mänsklig sådan, utan en gudomligt instiftad plats där livet tillsammans med Herren skulle uttryckas. Här urskiljer Josefsson en viktig nyans 202 Josefsson 2005, 79. Josefsson 2005, 56. 204 Josefsson 2005, 59. 205 Josefsson 2005, 97-99. 203 39 beträffande relationen mellan församling och individ: "Pingströrelsen betonade en personlig gudsrelation men inte en individualistisk." 206 4.3 Andedopet Läran om Andedopet var troligtvis den mest utmärkande identitetsmarkören för rörelsen. Tyngdpunkten lades vid behovet av en livsförvandlande upplevelse av Anden. Josefsson konstaterar att "det viktiga var inte att ha en intellektuell eller trosmässig övertygelse utan att göra en personlig erfarenhet." 207 Betydelsen av erfarenheten visar sig även vid utformandet av vittnesbörd där bibeltexter ofta användes för att legitimera en upplevelse snarare än något att pröva denna mot. Beträffande dopet i Anden blir det därför naturligt för Pethrus att den egna upplevelsen kan utgöra en del av ett bibliskt undervisningsmaterial om andedopet. 208 Det rådde en övertygelse som innebar att "Andens gåvor, frukter och liv betonades utgöra en helhet" 209 och där dessa egenskaper sågs som ett resultat av Andedopet. Däremot betraktade Pingströrelsen tungomålstalandet som det enda tecknet på att någon verkligen kunde hävdas mottagit detta Andedop. Det innebar också att denna utrustning från den helige Ande alltså var att betrakta som en separat upplevelse i förhållande till mottagandet av frälsningen. 4.4 Gudomligt helande Tron på helande låg djupt rotad hos rörelsen. Pingströrelsen ansåg att NT utgjorde standarden för det kristna livet och därför borde allt som där beskrivs vara en del av församlingens upplevelser även i vår tid. För vissa baserades teologin bakom helande på Bibelns löften om under och tecken som skulle bekräfta förkunnelsen av evangelium. För andra var det baserat på läran om helande som en del av försoningsverket. Det konstaterades att all sjukdom var ett resultat av syndafallet. Vissa tolkade där orden i Jes 53:4-5 som att Kristus hade burit både vår synd och sjukdom på korset. Alltså borde både räddning från synden och dess konsekvenser vara givna till oss genom korset. Att praktisera bön för sjuka sågs av båda riktningarna som normalt även utanför gudstjänstlivet. 210 Försoningen som grund tog efter hand över och likt frälsning borde tro vara viktigt för mottagande av helande. Därmed uppstod viss spänning mellan tro och tvivel, mellan uppmaningen att lita på Gud som läkare och att söka sjukvård. Trots exempel på motsatsen förefaller lyckligtvis majoriteten praktiserat läran med sundhet. Josefsson hävdar att helande utgjorde en lika central roll inom Pingströrelsen som dess lära om frälsning, Andedop och Jesu snara återkomst. 211 206 Josefsson 2005, 99-102. Josefsson 2005, 117. 208 Josefsson 2005, 118-119. 209 Josefsson 2005, 126. 210 Josefsson 2005, 140-141. 211 Josefsson 2005, 146-148. 207 40 4.5 Jesus kommer Ett av Josefssons viktigaste kännetecken är läran om Jesus återkomst. 212 Två aspekter av läran anses här extra utmärkande. Hopp och dom var en sådan aspekt. För det första lades en extra positiv innebörd i återkomsten där det blir fokus på en räddning till något snarare än från något. Det betonades en längtan efter att få uppleva ljuvligheten av att äntligen få vara inför Jesu härlighet i en evig hemvist. Hoppet bar också med sig allvaret om en kommande dom. All ogudaktighet skulle få sitt straff och därför innebar hoppets budskap även en varning till alla de som ännu inte hade omvänt sig. 213 För det andra var betoningen av det hastiga uppryckandet unikt. Församlingen skulle ryckas upp oväntat och hastigt innan vedermödan inleddes. Vetskapen om att varje sekund kunde vara den sista manade till iver att bli "redo" och att genom mission rädda så många som möjligt innan slutet. Den dispensationalistiska bibeltolkningen innebar att judarnas situation uppmärksammades då de ansågs utgöra en viktig del av slutplanen. I övrigt behövdes inga ytterligare tecken, Anden var utgjuten, allting var klart, Jesus skulle komma tillbaka när som helst. 4.6 Bibelordets bruk Bruket av Bibeln och dess upplevda inspiration var ett identitetsbärande element för rörelsen. Församlingen ville i allt bruka Bibeln som modell för livet. Josefsson förtydligar här att bibelbruk och bibelsyn i detta fall inte går att skilja åt. Frågan om synen på Bibeln blev ej särskilt behandlad, inte därför att dess roll var oviktig att försvara utan, som Josefsson säger, "det var nog tvärtom, att den var så viktig att den blev självklar." 214 Jan-Åke Alvarsson beskriver den dåtida Pingströrelses bibelbruk som enkel och endast fokuserad på att vilja "läsa som det står". De hävdade bestämt att de inte "tolkade" Skriften utan endast läste vad som faktiskt stod skrivet. Detta sökte de sedan praktiskt tillämpa i sina liv. Målet för dem var att komma så nära som möjligt det liv som den första församlingen levde enligt NT. Den helige Ande sågs som den Gudagivna hjälpen för att förmå tolka texterna. Inga bibelkommentarer eller annan yttre vägledning i litteraturform ansågs därför nödvändigt för detta ändamål. 215 Här kan nämnas Josefssons belysande av den övernaturliga aspekt Bibelordet tilldelades. Det kunde exempelvis brukas s.k. mannakorn, små pappersark med bibelcitat på dess ena sida placerade i en behållare. Övertygelsen kring Andens förmåga att bruka dessa lappar med 212 Josefsson 2005, 156-158. Josefsson 2005, 159-160. 214 Josefsson 2005, 173. 215 Halldorf (red) 2014, 115-117. 213 41 bibelord som plockades upp orsakade sedan att dessa ansågs kunna utgöra ett tilltal från Gud, oavsett om detta bestod av ett lösryckt citat från GT eller ej.216 Att kortfattat beskriva bibelsynen riskerar att inte göra den rättvisa, men Josefssons tredelade förståelse av denna får här utgöra ett försök. Den var för det första biblicistisk, i bemärkelsen att utgöra den avgörande normen för tro och liv. För det andra transhistorisk, vilket innebär att Bibelns liv ansågs historieöverskridande och alltså ansågs kunna upplevas även i nuet. För det tredje var den restaurationistisk. Med detta avses att Bibeln sågs som idealet utifrån vilket bibliska och rättfärdiga modeller ville återupprättas och appliceras på både församlingsliv och samhället i stort. 217 Mitt i detta fanns även upplevelsernas roll som ibland innebar att Bibeln brukades för bekräftelse snarare än granskning av dessa. Detta var en mycket komprimerad sammanfattning av Pingströrelsens särställda teologiska drag baserat på Josefssons avhandling. I nästa kapitel behöver en analys utföras kring de båda rörelsernas särställda teologiska drag för att besvara frågan om skillnader och likheter. 216 217 Josefsson 2005, 177. Josefsson 2005, 187-189. 42 Kapitel 5: Komparativ analys Efter föregående kapitels redogörelse för de båda rörelsernas teologiska särdrag behöver nu materialet analyseras för att klarlägga likheter och skillnader. Först lyfts områden där samstämmighet råder. Konflikter förefaller till övervägande del uppfattats från Pingströrelsen sida medan Jesusrörelsens generellt sett genom sin ekumeniska hållning förmått acceptera en bredare syn på vissa frågor. Efter likheter och skillnader återges kort ett perspektiv på den vändning i attityd som ägde rum från Pingströrelsen efter Pethrus bortgång 1974 och hur Jesusrörelsen kan anses berikat gudstjänstlivet. 5.1 Släktskap mellan rörelserna Rasmussen hävdar att de flesta av Jesusrörelsens ledare och vägröjare har haft anknytning till pingströrelsen. 218 Detta är en uppfattning som styrks av Gustafsson: Enligt religionssociologen Berndt Gustafsson berörde Jesusrörelsen under 1970-talet 10 000 personer inom de kristna samfunden. Enligt honom hörde Pingströrelsen till de kristna rörelser som var mest positiv till Jesusrörelsen. 219 Att ett mestadels ömsesidigt släktskap uppfattats av de båda rörelserna hävdar jag framkommer tydligt. Detta baserat på exempelvis Pethrus offentliga legitimerande av rörelsen som utgjorde ett erkännande av att det rörde sig om en fortsättning av Andens verk som nu skedde genom Jesusrörelsen. 5.1.1 Definitionen av andedopet Båda rörelserna var överens beträffande definitionen av andedopet såsom en upplevelse skild från pånyttfödelsen. Backman var kritisk till den svenska Jesusrörelsens undervisning om Anden av just denna anledning, han säger att den låg helt i linje med Pingströrelsens indelning av upplevelserna: "Det betyder då rent praktiskt att det inte är motiverat att -- så som man gör i den här väckelsen i full överensstämmelse med Pingströrelsen -- skilja ut andedopet från nya födelsen." 220 De delade likaså bruket av krafttermer såsom deskriptiva för andedopets effekter. Tydliga likheter finner vi även i förklaringen till behovet av Andens kraft som vi såg framföras av MacInnes. Båda delade även liknande uppfattning beträffande hur andedopet ansågs som möjligt för varje troende att erhålla. 218 Rasmussen 1974, 137. Waern, Alvarsson, Djurfeldt och Lundgren (red) del 1 2007, 260. 220 Kroll 1972 142. 219 43 5.1.2 Eskatologiska uppfattningar När det gäller synen på eskatologin rådde samstämmighet som återaktualiserade det budskap som sedan länge varit ett av de viktigaste särdragen för Pingströrelsen. Rörelserna delade det brådskande budskapet om det plötsliga uppryckandet. Dispensationalistiska bibeltolkningar föranledde båda att observera tidstecken, exempelvis gällande judarnas återvändande till Israel. Det brådskande ärendet orsakade enorma missionssatsningar inom Pingströrelsen. Jesusrörelsen upplevde liknande iver men kanaliserade denna verksamhet till den inre missionen. Båda betonade hoppet till räddningen och brukade allvaret i den stundande domen som ett omvändelsebudskap. 5.1.3 Baptistisk dopsyn Ett område som gav upphov till kritik från andra samfund, såsom exempelvis EFS, var beträffande Jesusrörelsens dopsyn som ofta innebar att de redan kyrkligt inlemmade individer som fått uppleva andedop, förnyelse och omvändelse genom Jesusrörelsens, därefter önskade genomföra omdop i lokala församlingar. Rasmussen uttrycker exempelvis bestörtning över att en präst från Svenska Kyrkan i Södertälje, låtit ogiltigförklara sitt barndop genom att låta omdöpa sig. 221 Likt vi tidigare såg Sundström konstatera, ansluter sig här Rasmussen till slutsatsen att Jesusrörelsen likt Pingströrelsen har en uttalat baptistisk dopuppfattning och praxis. 222 Internationellt förefaller Jesusrörelsen arbetat mer självständigt i dopförättande i relation till lokala församlingar. Svenska rörelsen verkar dock föredragit direkt integrering av omvända till befintliga församlingar. 5.1.4 Försoningslära När jag redogjorde för Jesusrörelsens inte helt lättplacerade försoningslära ställde jag frågan om detta speglade ett ointresse inför ämnet eller snarare en bredare förståelse av det komplexa i försoningen. Likt Pingströrelsen kan Jesusrörelsen förenklat sägas inlemmat både delar av objektiv och subjektiv lära kring försoningen. Från de båda rörelsernas synsätt drar jag slutsatsen att gemensamt för de båda var att detaljerade tekniska förklaringar inte var viktigast, det viktiga var vilka praktiska implikationer teologin hade för det levda livet. Oavsett teknisk bakgrund krävde omvändelsen ett personligt gensvar och en livsförvandlande upplevelse. 221 222 Rasmussen 1974, 132. Rasmussen 1974, 136. 44 5.1.5 Bibelns roll och bruk Båda ville ofta betona att de inte hade några egna läror utan enbart "läste som det stod". Båda eftersträvade en återgång till den församlingsmodell man såg sig finna i NT och båda betraktade Bibeln som högsta auktoritet, även om de likaså ibland gav erfarenheten tolkningsföreträde. 5.2 Områden som gav upphov till konflikt Som här påvisats fanns flera områden där samstämmighet rådde. Det förefaller därtill existerat en sorts smekmånad under de begynnande åren där olikheterna till synes helt åsidosattes. 5.2.1 Dop och medlemskap En lärofråga som slutligen skapade reaktioner från Pingströrelsen var frågan hur de skulle förhålla sig till den klassiska traditionen beträffande dop och medlemskap i relation till dessa nya rörelser. Den alltjämt rådande uppfattningen var att medlemskap i en pingstförsamling var grundat på troendedop. Genom kontakten med Jesusrörelsen och den karismatiska väckelsen uppkom dock en ny situation. Bortsett från de som kommit "utifrån" och efter omvändelsen genomgått dop, fanns nu även ett stort antal kristna som vuxit upp i andra samfund, upplevt förnyelse och andedop men som "enbart" genomgått barndop. Vissa inom pingströrelsen ville öppna upp för möjligheten till medlemskap utan vuxendop men majoriteten ville fortfarande förbli positiva till de nya rörelserna, men likväl ej därmed finna sig villiga att förändra doptraditionen.223 5.2.2 Missförstånd kring tolkningen av andedopet Den karismatiska våg som vidrörde Sverige under 70-talets början, oavsett om vi med detta åsyftar Jesusrörelse eller karismatisk väckelse, skapade slutligen konfrontationer gällande läror inom Pingströrelsen. Björn Erixon nämner att majoriteten pingstvänner traditionellt sett alltid hade framhållit att en Biblisk tolkning innebar att tungotalet var tecknet på andedopet. I den process som Pingströrelsen genomgick under 70-80-talet där ökat behov av biblisk förankring i lärofrågorna prioriterades, var det måhända därför inte märkligt att pingstpastor Stanley Sjöberg blev kraftigt motsagd när han uppfattades antyda alternativa tolkningar. 224 Jag har i något sammanhang sagt, att vi pingstvänner haft fel i vår överbetoning av det subjektiva mottagandet... Självklart anser jag att pingstväckelsen haft rätt i sin övertygelse om att dopet i den helige Ande måste upplevas i en tydlig manifestation... Om vi har fått den helige Ande måste det visa sig i ett förändrat liv med en förändrad kristen verksamhet, där den helige Andes gåvor, frukter och övernaturliga uppenbarelse präglar omgivningen. 225 223 Waern, Alvarsson, Djurfeldt och Lundgren (red) del 1 2007, 264. Waern, Alvarsson, Djurfeldt och Lundgren (red) del 1 2007, 265. 225 Sjöberg 1975, 24. 224 45 Det sammanhang som Sjöberg refererar till var ett undervisningspass från Karisma-konferensen i Falkenberg 1974. Aronsson menar att trots Sjöbergs intention att faktiskt mildra en pyrande konflikt gällande tolkningsskillnader mellan den karismatiska rörelsen och Pingströrelsen, fick Sjöbergs uttalande rakt motsatt effekt. Det startade en vild debatt som innebar att 1974 blev året då flera företrädare från Pingströrelsen, med bl.a. Jack-Tommy Ardenfors i spetsen under den årliga predikantveckan framlade frågan huruvida det faktiskt handlade om ett vägval: skulle Pingströrelsens rätta lära ställas mot den karismatiska väckelsens? 226 Majoriteten av pingstledarna valde att vidhålla den traditionella tolkningen av frågan. I stycket ovan har vi sett hur element bortom skillnader i teologi under ett omtumlande skede för Pingströrelsens historia kunde innebära konflikter som nu i efterhand kan betraktas som onödiga, men som för tiden sågs utgöra skillnaden mellan sann och falsk lära. 5.2.3 Karismatisk episkopalism Församlingssynen kan anses som till viss mån avvikande emellan rörelserna, exempelvis avseende ledarskapet. Pingströrelsens kombination av radikal kongregationalism med, vad Josefsson benämner som "karismatiskt episkopalism", med betoning av det allmänna prästadömet samtidigt som det i praktiken även existerade en episkopal ledarskapssyn. 227 Här gör jag bedömningen att det var från Jesusrörelsens håll som störst konflikt rådde i ämnet. Synen på tjänstegåvorna, Andens gåvor och synen på ledarskap med flera herdar där en befanns vara ytterst ansvarig, var överlag identisk dem sinsemellan. Däremot anser jag att det likväl tydligt fanns en motsats beträffande Pingströrelsens auktoritetsförhållande mellan herdar och medlemmarna. Måhända detta med tiden riskerat genomgå samma förändring i praktiken för Jesusrörelsen, dock tycker jag mig alltså se ett tydligt markerande kring andlig funktion före position i församlingssynen hos Jesusrörelsen. Främst utifrån MacInnes utläggning i ämnet. 228 5.2.4 Musikstil För många innebar det en kulturkrock när Jesusrörelsens musik kom i kontakt med Pingströrelsens sångtradition. Beträffande gudstjänstlivet kan nämnas att bakom val av musikstil och dess framförande hade Pethrus hävdat att det inte fick likna den "högtravande sakrala musiken" men samtidigt inte heller den "moderna schlagern". Mellanvägen innebar för honom "enkel folksång" i linje med materialet i sångboken Segertoner. 229 Synen på gudstjänstens utformande skiljde mot Jesusrörelsens men var i dess bakomliggande önskan densamma. Båda ville bejaka Andens 226 Aronsson 2005, 172-174. Josefsson 2005, 100. 228 MacInnes 1976, 13. 229 Källmark (red) 1979, 83-85. 227 46 inspiration. Likväl antar Pethrus åter vad han anser vara en mellanväg där förberedelse och ordning måste råda men riktar samtidigt kritik mot de möten som helt saknade program. 230 Här förlorade dock i slutet Pethrus och traditionen till förmån för Jesusrörelsens friare gudstjänstformer. 5.3 Lewi Pethrus - Jesusrörelsens beskyddare Pethrus började på ålderns höst fyllas av övertygelsen att tiden snart var inne för en annalkande väckelsetid där den helige Ande nu på nytt skulle vidröra människosläktet. Denna gång dock med en sådan kraft och omfattning att det ur kyrkohistoriska mått aldrig tidigare hade skådats något liknande. Tidens avslutning låg nu för dörren, flera tecken visade på Jesus snara tillkommelse 231 och detta skulle föregås av ett mäktigt utgjutande av Guds Ande. Denna andeutgjutelse 'över allt kött' kommer att fullbordas i hela den utsträckning som Ordet säger. 'Över allt kött' betyder inte bara de troende utan alla människor. Det betyder, att alla människor kommer att bli föremål för den helige Andes påverkan. Alla kommer väl inte att låta sig frälsas, men de kommer alla att bli mäktigt påverkade av den helige Ande. 232 I samma bok noterar Pethrus det andliga skede som genom den tidiga karismatiska väckelsen redan 1969 begynt svepa över världen: Den mäktiga andeutgjutelse som för närvarande pågår inom de allra flesta kyrkor, såväl bland katoliker som protestanter, är en mäktig Andens vårflod.. Budskapet om Andens dop och Andens nådegåvor ljuder inom alla kyrkosamfund. Det är pingstväckelsen i ny upplaga som håller på att bryta fram över världen. 233 Pethrus hade tidigare tagit avstånd från all form av organisatorisk enhet. 234 Nu inser Pingströrelsens andlige fader hur de kristnas enhet både är ett verk av och en längtan från den helige Ande. 235 Samma år tog Pethrus därför initiativ för att förmedla den karismatiska väckelsen till Sverige genom mötesbesök på flera orter med Kathryn Kuhlman och genom att under sommaren sända Ivar Lundgren till USA för att åt tidningen Dagens läsare rapportera om väckelsen. 236 Det är möjligt att Pethrus såg en del av visionen om den kommande väckelsen få sin uppfyllelse i Jesusrörelsen. Ända fram till sin död försvarade han dock ständigt Jesusrörelsen mot alla tänkbara motståndare i exempelvis debattartiklar. Oavsett om det gällde klädstilen eller den stundtals fria förhållningen till etablerade kyrkor, försvarade Pethrus alltid dessa. 237 Efter Pethrus bortgång 1974 fanns inte längre samma beskydd mot interna krafter från Pingströrelsen. 230 Källmark (red) 1979, 137-138. Pethrus 1969, 200-201. 232 Pethrus 1969, 198. 233 Pethrus 1969, 12. 234 Davidsson 2012, Doktorsavhandling, 214. 235 Pethrus 1969, 50. 236 Waern, Alvarsson, Djurfeldt och Lundgren (red) del 1 2007, 260-261. 237 Davidsson 2012, Doktorsavhandling, 205-206. 231 47 Kritiken mot Stanley Sjöberg och de tvistefrågor som så skarpt lyftes under predikantveckan 1974 innebar enligt Aronsson att "den öppenhet för den karismatiska väckelsen som tack vare Lewi Pethrus trots allt funnits inom rörelsen fick vid denna konferens en allvarlig törn." 238 En reflektion kring konflikten 1974 och Jesusrörelsens slutliga integration i pingstförsamlingarna berörs i följande två avsnitt. 5.3.1 Kongregationalismens paradox - historien upprepar sig Den svenska Pingströrelsen föddes ur en baptistisk tradition med ett kongregationalistiskt ideal där lokala församlingar med sin fria ställning erbjöds en viss nivå av frihet gällande tolkningen av teologiska frågor. När därför den dåvarande baptistpastorn Lewi Pethrus väljer att hålla fast vid sin för tiden kontroversiella syn på bruket av öppen nattvardsgång, som ju denne tydligt vill hävda vara grundad på sin tolkning av NT, är det alltså för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm ej per automatik något som berör de grundläggande lärosatserna inom baptistsamfundet. Att Pethrus därför så frimodigt vågar försvara denna "avvikande" hållning, som denne långt senare smått ironiskt dryftar benämna "denna min lilla frihet", handlar han egentligen helt i enlighet med vad som av många ansågs ligga inom tolkningsramen för den autonoma ställning en kongregationalistisk församling var berättigad till. Flera andra baptistförsamlingar hade faktiskt handlat på liknande vis utan några påföljande repressalier. 239 Följden för Filadelfia i Stockholm blev dock ett centralt beslut från samfundet sida gällande församlingens uteslutning. Jag instämmer här med Struble kring den reflektion han ger beträffande utvecklingen som till följd av denna uteslutning nu blev allt mer uppenbar: Som redan visats hade det blivit allt vanligare, att distriktsföreningar och predikantföreningar gjorde uttalanden och fattade beslut i frågor som egentligen hörde hemma i de lokala församlingarna. Härigenom förlorade lokalförsamlingarna sin rätt att inom sig debattera, uttala och besluta i frågor av allmänt intresse men som också var av betydelse på det lokala planet. 240 Huruvida detta var ett tecken på Baptistsamfundets begynnande avsteg från de en gång ursprungliga uppfattningar som nu i praktiken visade sig falla offer för önskemål kring ökad centralstyrning eller ej, kan jag enbart spekulera kring. Resultatet för Pingströrelsens begynnelse blev dock som bekant en förnyad radikalisering av den ursprungliga tanken kring den lokala församlingens fria ställning. Jag är därför av den åsikten att det ej handlar om en alltför långsökt reflektion när det smått ironiska sedan står att finna i det skede som Pingströrelsen själva under 1970-talets andra hälft befann sig inför. Det var måhända inte öppen nattvardsgång som denna gång lät röra upp stämningen, utan snarare beträffande två "lokala" teologitolkningar från två rörelser som båda såg 238 Aronsson 2005, 173. Struble 1982, 36. 240 Struble 1982, 41. 239 48 den kongregationalistiska församlingsmodellen som den bibliska. Tolkningarna rörde bredden av möjliga tecken på mottaget andedop, samt huruvida omdop krävdes för medlemskap av de som mottagit andedopet efter sitt ursprungliga barndop. Här haltar måhända likheterna då det inte nu var fråga om en församlings uteslutande, men allvaret gör sig likväl påmind genom konferensens inlägg beträffande huruvida Pingströrelsen stod i ett vägval mellan den karismatiska "väckelsen" "och pingströrelsens rätta lära". 241 Allvaret i den förändrade attityden var ett faktum och får avslutningsvis illustreras genom ett personligt minne återgivet av Sjöberg från den aktuella predikantveckan: Plötsligt trädde en församlingsledare fram och påstod sig ha ett budskap från Gud. Liksom under aposteln Petrus dagar, då två personer, Ananias och Safira (Apg 5), hade fallit döda ned, så skulle de unga pastorerna i "väckelsen" bära ut den man som död, som nu hade trotsat Pingströrelsens linje. Några kollegor vände sig till mig och viskade allvarligt: "Det är dig han menar". Jag blev ganska brutalt utesluten och de kyrkopolitiska konsekvenserna var kännbara. Pingstvännen inom mig dog. Men jag överlevde som kristen människa! 242 Lyckligtvis blev striden inte långvarig och några år senare blev det uppenbart att Jesusrörelsen och den senare, kanske för tiden mer framträdande karismatiska väckelsen, hade bidragit till förnyat liv hos just den rörelse som innan hade sett sig själv stå inför ett stundande vägval. 5.3.2 Förnyad gudstjänst och ökad ekumenik Trots de områden där oenighet rådde, vågar jag likväl påstå att Jesusrörelsen utövade en positiv inverkan på Pingströrelsen. Aronsson menar att särskild påverkan utgjordes av just Jesusrörelsens inställning till gudstjänstlivet: Jesusväckelsen och den karismatiska väckelsen hade ett gott inflytande genom att de öppnade för ett enklare och spontanare gudstjänstliv, bröt pingstvänners isolering och dessutom ledde till en viss tillväxt därigenom att nyandedöpta från andra samfund så småningom gick med i pingströrelsen på grund av att den erbjöd den, i förhållande till övriga samfund, största öppenheten för den helige Ande. 243 Den ekumeniska förändringen märktes exempelvis genom tidningen Dagen: Författaren Ylva Eggehorn, med förankring i både Jesusrörelsen och den karismatiska väckelsen, var under flera år under 1970-talet fast anställd medarbetare i Pingströrelsens dagstidning Dagen. Detta hade säkert ekumeniska implikationer för Pingströrelsens del. Det betydde en vidgning mot Pingströrelsen, när det gällde attityder och förhållningssätt. Samtidigt påverkades Pingströrelsen utifrån den insats Ylva Eggehorn gjorde i tidningen Dagen. De båda förnyelseströmningarna i svensk kristenhet fick i pingstvännernas egen tidning ett ekumeniskt viktigt ansikte. 244 När Jesusrörelsens storhetstid hade passerat och dess intensitet avtagit blev landets Pingstkyrkor förstahandsvalet beträffande ny församlingstillhörighet för många av Jesusfolkets sympatisörer. 241 Aronsson 2005, 173. Aronsson 2005, 174. 243 Aronsson 2005, 212. 244 Waern, Alvarsson, Djurfeldt och Lundgren (red) del 1 2007, 260. 242 49 Därför kan Jesusrörelsen ansetts fortsatt påverka Pingströrelsen trots att den själv som rörelse nu hade tynat bort och till stor del integrerats i befintliga församlingar. Detta egentligen helt i enlighet med MacInnes ursprungliga vision om att verka med förnyelse inifrån. Genom Jesusrörelsens snabba inflytande över kyrkornas gudstjänstformer kom en förnyelse som därför kan anses gagnat Pingströrelsen under de kommande 20 åren. 50 Kapitel 6: Sammanfattning och obesvarade frågor Efter föregående kapitel kommer här en avslutande sammanfattning av de svar som analysen har förmedlat. De frågeställningar som befunnits utanför uppsatsens omfång men som uppkommit under arbetets gång redovisas även här. De frågor som lyfts är sådana som undertecknad anser föranleda behov av ytterligare forskning. 6.1 Sammanfattning av slutsats Under föregående kapitel har vissa av frågeställningarna på flera punkter redan implicit besvarats. Här följer dock förtydligande svar på uppsatsens ursprungliga frågeställningar. 6.1.1 Gemensam teologi inom svenska Jesusrörelsen - Existerade det en gemensam teologi inom den svenska Jesusrörelsen och hur ter sig denna vid en jämförelse med den svenska Pingströrelsens teologiska särdrag under 1970-talet? Baserat på Förlaget Ordets särställning beträffande verksamhetens omfång och kvantitet av publicerat material har analysen utgått från dess representativa roll för rörelsen. Utifrån analysen av detta material går det att konstatera att det råder samstämmighet i den teologi som presenteras i litteraturen. Utifrån antagandet att detta sedan representerar merparten av den svenska rörelsen blir därför svaret: Ja, det existerade en gemensam teologi inom den svenska Jesusrörelsen. Vid jämförelse med den svenska Pingströrelsens teologiska särdrag förefaller ett tydligt släktskap föreligga. 6.1.2 Den svenska Jesusrörelsens teologiska särdrag - Vilka var de teologiska särdrag som kan anses varit identitetsbärande för den svenska Jesusrörelsen? De teologiska särdragen bestod av följande: 1. Bibelbruk med betoning av regelbunden läsning och tron på bibelordens övernaturliga förmåga. 2. Kristologi och försoningssyn. Kristus sågs som central och den personliga relationen med Gud var starkt betonad. Försoningen beskrevs övervägande som objektiv försoningslära men med inslag av subjektiv sådan. 3. Andedopet sågs som en upplevelse skild från frälsningsupplevelsen. Den beskrevs i termer av kraft och tecknet på mottaget andedop ansågs bestå av tungomålstal. 4. Helgelsen beskrevs som ett liv i seger över synden. Gemenskapen sågs som en del av helgelseprocessen. 51 5. Dispensationalistisk eskatologi med bokstavligt tusenårsrike. Observation av tidstecken existerade utan spekulation kring eventuell datering av Jesu återkomst. 6. Apostlagärningarna som idealförsamling. Kongregationalistisk med stark betoning på det allmänna prästadömet. 7. Lovsång som en andlig tjänst med tämligen stor frihet i utformning och med betonad vikt av att samverka med Anden. 8. Synen på pengar och vikten av kristen gemenskap. Undervisning som naturligt kunde leda till praktiska konsekvenser i form av egendomsgemenskap. 6.1.3 Åtskiljande samt förenande särdrag i relation till svenska Pingströrelsen - Vilka teologiska särdrag förenade, respektive skiljde rörelsen gentemot den svenska Pingströrelsen? Utifrån den komparativa analysen förefaller de förenande särdragen utgjorts av synen på bruket av Bibeln och tron på dess övernaturliga egenskaper och verkan i den troendes liv. Även eskatologi och pneumatologi verkar varit förenande. Båda betonade det imminenta uppryckandet samt upplevelsen av andedopet som en händelse skild från frälsningsupplevelsen. Även beträffande försoningslära och möjlighet till personlig upplevelse av Gud verkar detta förenat de båda. Åtskiljande särdrag verkar utgjorts av det kreativa bruket av musik, den radikala synen på pengar och ägande samt tillämpningen av en kongregationalistisk församlingssyn där Jesusrörelsen i högre grad verkar praktiserat ett platt ledarskap utan andliga hierarkier. 6.2 Obesvarade frågor samt uppslag för framtida forskning Det råder brist på forskning kring den svenska Jesusrörelsen, samt till viss del även rörande dess amerikanska förebild. Därför finns aspekter kring rörelsens bakgrund, teologi och historiska arv som saknar kartläggning. Här nämns frågor samt förslag på uppslag till framtida forskning som uppkommit under arbetet med uppsatsen. 6.2.1 En växt efter dess planterade art? Fanns någon specifik gren ur den amerikanska Jesusrörelsen som influerade MacInnes och Jutatorpet? Var deras teologi sprungen ur FGBMF eftersom det var så de först kom till Sverige? Eller var MacInnes inspirerad av Gerald Derstine som förde denne ut i tjänst 1969? 245 Fanns någon gemensam inspiration för Jesusrörelsen och den karismatiska väckelsen vad beträffar Sverige? 6.2.2 Den svenska Jesusrörelsens kontextualisering Genom den begränsade kvantitet av publicerat material som finns att tillgå från representanter av den svenska rörelsen uppkommer därmed också svårigheten i att bedöma hur olika grenar av 245 Fishermansnetchurch.com. Online: http://www.fishermansnetchurch.com (åtkomst: 150430). 52 Jesusrörelsen tagit sig uttryck i Sverige. Förlaget Ordet representerade uteslutande en av dessa grenar men genom avsaknaden av övriga röster riskerar ytterligare aspekter av helheten att historiskt förloras. Som rörelse utövades inflytande över många individer, varav flera kom att aktivt sprida litteratur och musik. Ett exempel som under kapitel 3.2 nämndes kort gällande tidskriften 246 Sveriges Fria Press 247 kan exempelvis utgöra just sådan litteratur som förtjänar ytterligare studier. Genom kartläggning av fler röster från den samtida rörelsen hade en tydligare förståelse tydliggjorts beträffande den svenska rörelsens bredd och helhet. Antal ord: 19 945 246 Enligt Kungl. bibliotekets söktjänst publicerades tidskriften med 4-5 nr per år och utkom från 1972-1978 med ett uppehåll mellan åren 1976-1977 och där det sista numret var ett onumrerat sådant 1978. 247 LIBRIS - Sveriges Fria Press. Online: http://libris.kb.se/bib/2830056?vw=full (åtkomst 150428). 53 Litteraturförteckning Tryckta källor Alvarsson, Jan-Åke (red). 2013. Pentekostalismen i Sverige på 2000-talet. Forskningsrapporter från Institutet för Pentekostala Studier Nr 5. Uppsala: Institutet för pentekostala studier. Andrén, Åke. 1974. "Gudstjänst i dag - Några linjer i den moderna gudstjänstutvecklingen." Svensk teologisk kvartalskrift 50, 149-153. Aronsson, Torbjörn. 2005. Guds eld över Sverige - Svensk väckelsehistoria efter 1945. Andra upplagan. Uppsala: Livets Ords Förlag. Bernspång, Erik. 1974. Jesus döper i helig Ande. Jönköping: SAM-Förlaget. Chick T, Jack. 1973. The Next Step For Growing Christians. Chino: Chick Publications. Chick T, Jack. 1974. Nästa steg - För kristna som vill gå vidare. Översatt av Lars Enarsson. Bredaryd: Ordet Förlag. Derstine, Gerald. 1975. Guds rike är nära. Bredaryd: Förlaget Ordet. Halldorf, Joel (red). 2014. Läsarna i distraktionernas tid. Bibel, kyrka och den digitala revolutionen. Tro & Liv Skriftserie 1. Bromma: Teologiska Högskolan Stockholm. Helmner, Ingemar. 2012. Tid för Jesus-väckelse. Örebro: Marcus Förlag. Ito, Robert. 2003. "Fear Factor." Los Angeles Magazine Maj 2003, 56-63. Josefsson, Ulrik. 2005. Liv och över nog : Den tidiga pingströrelsens spiritualitet. Bibliotheca Theologiae Practicae 77. Skellefteå: Artos & Norma bokförlag. Kroll, Wilfried. 1972. Jesus-rörelsen - Om ungdom i uppbrott i USA och Europa. Ljungberg: EFSförlaget. Källmark, Jörgen (red). 1979. Så svarade Lewi Pethrus. Stockholm: Normans Förlag. Kärkkäinen, Veli- Matti. 2002. An Introduction to Ecclesiology: Ecumenical, Historical & Global perspectives. Downers Grove: InterVarsity Press. Levin, Sven. 1978. Kristi kropp i funktion. Bredaryd: Förlaget Ordet. Lindberg, Alf. 1985. Väckelse Frikyrklighet Pingströrelse - Väckelse och frikyrka från 1800-talets mitt till nutid. Ekerö: Pingstskolornas Skriftserie. Lundgren, Ivar. 1972. Den nya väckelsen. Stockholm: Frikyrkliga studieförbundet. MacInnes, Jim. 1972. Jesus-Folkets Hemliga Kraft. Hisings Backa: Jesus-Huset. MacInnes, Jim (red). 1975. GUD TALADE.. och folket lyssnade - Samlade predikningar från Jutatorpets Sommarkonferens. Bredaryd: Förlaget Ordet. MacInnes, Jim. 1976. Berättelsen om Jutatorpet. Bredaryd: Förlaget Ordet. MacInnes, Jim. 1978. Förberedelse för seger. Bredaryd: Förlaget Ordet. MacInnes, Jim. 1980. Ett Värdigt Offer. Bredaryd: Förlaget Ordet. MacInnes, Jim. 1981. Frihet från fruktan. Bredaryd: Förlaget Ordet. McConnell, D. R. 1988. A Different Gospel: A Historical and Biblical Analysis of the Modern Faith Movement. Peabody MA: Hendrickson Publishers. McGrath, Alister E. 2011. Christian Theology - An Introduction. 5th edition. West Sussex: WileyBlackwell. 54 Nee, Watchman. 1981. Fri att vittna ‐ Grundläggande studier -- volym 3. Bredaryd: Förlaget Ordet. Pellén, Robert och Siv Pellén (red). 1973. Karismatisk Väckelse Del 2 - Särtryck för tidskriften RÖSTEN. 2 vol. Solna: RÖSTEN. Pethrus, Lewi. 1969. Brytningstider Segertider. Stockholm: Lewi Pethrus Förlag. Plowman, Edward. 1972. Jesusfolket. Jörn: Fyndcentralen. Potter, Jerry. 1977. Jerry - Predikningar av Jerry Potter. Bredaryd: Förlaget Ordet. Rasmussen, N. O. 1974. Den karismatiska väckelsen. Göteborg: Kyrkliga Förbundets Bokförlag. Reichmann, Sven. 1989. Allt är inte Gud som glimmar. Stockholm: InterSkrift. Sjöberg, Stanley. 1975. Andens dop - en trosupptäckt. 2a utg. Örebro: Evangeliipress. Struble, Rhode. 1982. Den samfundsfria församlingen och de karismatiska gåvorna och tjänsterna. Den svenska pingströrelsens församlingssyn 1907-1947. Stockholm: Biblioteca HistoricoEcclesiastica Lundensis XI, Almqist & Wiksell International. Sundström, Erland. 1972. Jesusfolket över alla gränser. Stockholm: Gummessons. Vikström, Björn. 2005. Den skapande läsaren - Hermeneutik och tolkningskompetens. Lund: Studentlitteratur AB. Waern, Claes, Jan-Åke Alvarsson, Olof Djurfeldt och Ivar Lundgren (red). 2007. Pingströrelsen Del 2: Verksamheter och särdrag under 1900-talet. Örebro: Libris Förlag. Waern, Claes, Jan-Åke Alvarsson, Olof Djurfeldt och Ivar Lundgren (red). 2007. Pingströrelsen Del 1: Händelser och utveckling under 1900-talet. Örebro: Libris Förlag. Wedemalm, Sven. 2011. "Framtiden i backspegeln." Tidningen Mötesplatsen 1 Feb-Mars, 13. Internet Anderson Dean A. "The Original 'Left Behind'." Christianity Today. No pages. Online: http://www.christianitytoday.com/ct/2012/marchweb-only/originalleftbehind.html (åtkomst 150429). Chick Publications Swedish "Angels?" Online: http://www.chick.com/reading/tracts/0849/0849_01.asp (åtkomst 150320). Christian Retreat - 50 Years of Holy Spirit Led Ministry. Online: http://www.christianretreat.org/christian-retreat/about-christian-retreat/123-gerald-derstine (åtkomst 150430). Erikshed, Zandra. "Därför valde de ett liv i kollektiv." Dagen.se. No pages. Online: http://www.dagen.se/livsstil/d%C3%A4rf%C3%B6r-valde-de-ett-liv-i-kollektiv-1.105181 (åtkomst 150523). Eskridge, Larry. "The 'Praise and Worship' Revolution." Christianity Today/CT. Online: http://www.christianitytoday.com/ch/thepastinthepresent/storybehind/praiseworshiprevolution .html (åtkomst 150501), 2 sidor. Fisherman's Net Church. Online: http://www.fishermansnetchurch.com (åtkomst 150430). Förlaget Dragen Ut. Online: http://www.dragenut.se/index.php (åtkomst 150320). Grenholm, Micael. "Hela Pingsten | Frälsning, mirakler och aktivism." Hela Pingsten. No Pages. Online: http://helapingsten.wordpress.com/ (åtkomst 150509). 55 LIBRIS - Tidskriften Inside. Online: http://libris.kb.se/bib/4111784?vw=full (åtkomst 150428). LIBRIS - Sveriges Fria Press. Online: http://libris.kb.se/bib/2830056?vw=full (åtkomst 150428). Swärd, Stefan. "Kommer Jesusrörelsen tillbaka?" Stefan Swärd. No pages. Online: http://www.stefansward.se/2010/11/20/kommer-jesusrorelsen-tillbaka/ (åtkomst 140201). The Hollywood Free Paper - Victory for Jesus in Scandinavia. Online: http://hollywoodfreepaper.org/archive.php?id=66 (åtkomst 150427). Time June 21 1971. "The Alternative Jesus: Psychedelic Christ" Online: http://content.time.com/time/magazine/article/0,9171,905202,00.html (åtkomst 150428). Otryckta källor Davidsson, Tommy Henrik. 2012. Lewi Pethrus’ ecclesiological thought 1911-1974: a transdenominational Pentecostal ecclesiology. Doktorsavhandling, University of Birmingham. Östersjö, Samuel. 2014. Enade gräsrötter i lappade jeans - En studie i Jesusrörelsens föreställningar om och inflytande på samfunden, församlingarna och ekumeniken. Kandidatuppsats, Örebro Teologiska Högskola. 56 Appendix: Lista med publicerade boktitlar från Förlaget Ordet Följande lista är sammanställd utifrån Förlaget Ordets beställningslistor och annonser samt genom internetsökningar via Google Books. De titlar som saknat förlagsuppgifter (gäller några tidiga) har hjälp från olika antikvariat erfordrats. Särskilt tack riktas därför till Mikael på Eldsflammans Antikvariat som via telefon hjälpt finna några av de ovanligare titlarna. Har även funnit hjälp från Kungliga Biblioteket i Stockholm. Det fanns vissa oklarheter kring en av titlarna (se senare stycke) den rimligaste förklaringen tros dock vara att det handlat om en och samma titel som onämnts med två olika benämningar. Därav betraktar jag följande lista med dess 34 titlar vara komplett 248 . Titlarna anges i kronologisk ordning med författare före titel. 1. Jim MacInnes "Jesus-Folkets hemliga kraft". 1972 (32 sidor) Jesus-Huset Göteborg. 2. Watchman Nee "Auktoritativ bön". 1973 (38 sidor) Förlaget Ordet. 249 3. Barbara Jurgensen "Gud vet nog inte ens att jag finns tilll". 1974 (80 sidor) Förlaget Ordet. 250 4. Cockie Rodriguez m.fl. "Låt mej få gråta! Hon var så tuff att inget kunde få henne att gråta - trodde hon". 1974 (199 sidor) Förlaget Ordet. 5. Jack T. Chick "Nästa steg - För kristna som vill gå vidare". 1974 (64 sidor) Förlaget Ordet. 251 6. Jack T. Chick & Charles Grandison Finney "Sista chansen". 1974 (77 sidor) Förlaget Ordet. 252 7. Jim MacInnes (redaktör) "Gud Talade... och folket lyssnade - Samlade predikningar från Jutatorpets sommarkonferens". 1975 (143 sidor) Förlaget Ordet. 253 8. Gerald Derstine "Guds rike är nära". 1975 (95 sidor) Förlaget Ordet. 9. Walter Trobisch "Kärlek är nå't man måste lära sig eller Kan sex skada kärlek?". 1975 (33 sidor) (Ed. Trobisch, genom Förlaget Ordet). 10. Jim MacInnes "Berättelsen om Jutatorpet". 1976 (55 sidor) Förlaget Ordet. 11. Jerry Potter "Jerry - Predikningar av Jerry Potter". 1977 (48 sidor) (Ordet Bokserie). 12. Rolf Erik Janøy "Ortiz - mannen och budskapet" 1977 (47 sidor) (Ordet Bokserie). 13. Watchman Nee "Bed så här" 1977 (37 sidor) (Ordet Bokserie). 14. Ingemar Martinsson "Vad vet Gud om kärlek?". 1978 (38 sidor) (Ordet Bokserie). 15. Jim MacInnes "Förberedelse för seger". 1978 (78 sidor) (Ordet Bokserie). 16. Kjell Sjöberg "Befriat Område". 1978 (37 sidor) (Ordet Bokserie). 248 Obs! Tidskriften Sanningen publicerades av Jim MacInnes och Bill Bullard under tiden som "Förlaget Ordet" verkade från Göteborg. Då kallades förlaget "Jesusfolket" och arbetade ur Jesus-Huset, Lillhagsvägen 112, 422 49 HISINGSBACKA. Det förefaller handlat om ca 4 nr per år och i början hette tidningen Heta Linjen. Möjlig utgivningsperiod är 1971-1973 (vid flytten till Jutatorpet verkar utgivningen tagit uppehåll) I den sammanställda listan är dock inga tidskrifter eller traktat uppräknade (ej heller Bibelmemoreringskursen i fem delar). Tidskriften Sanningen svår att finna bevarade exemplar från. Kungliga Biblioteket saknar en komplett samling och har endast Nr 1-4 (de hävdar att det är Nr 5-7 som saknas) i Lunds Universitetsbibliotek ska Nr 1-5 finnas tillgängligt men bibliotekarien som jag talade med kunde då ej via telefon bekräfta detta. 249 Enligt Bodafors Antikvariat är den första utgåvan från -73 på 38 sidor, den senare utgåvan från 1977 (39 sidor) (Ordet Bokserie). 250 Översättning av Annette MacInnes. Originalets titel: "God probably doesn't know I exist" 1973. 251 Översättning av Lars Enarsson. Originalet utgivet 1973 med titeln "The Next Step for Growing Christians". 252 Egentligen inte en bok av Chick, är en redigerad återutgivning av en predikan av Finney och illustrerad av Chick. 253 Innehåller 7 transkriberade predikningar av: Del Storey, Gerald Derstine, Joseph Mattson-Boze, Ole Borgen, Ingmar Martinsson, Jerry Potter och Jim MacInnes. 57 17. Peringe Pihlström "Växa till i kraft". 1978 (40 sidor) Förlaget Ordet. 18. Sven Levin "Kristi kropp i funktion". 1978 (30 sidor) (Ordet Bokserie). 19. Ann Kiemel "Jag vill förändra min värld". 1979 (103 sidor) (Ordet Bokserie). 254 20. Charles Haddon Spurgeon "Charles Spurgeon talar om: rätt balans i arbetet för Jesus". 1979 (46 sidor) (Ordet Bokserie). 21. Gwen Shaw "Sigi och jag: vår resa till kristna bakom järnridån : en sann berättelse". 1979 (48 sidor) (Ordet Bokserie). 22. Inga-Lill Sander "Den stora sången". 1979 (66 sidor) (Ordet Bokserie). 255 23. Kjell Sjöberg "Möjlighetstänkande och trosmålsättningar". 1979 (78 sidor) (Ordet Bokserie). 24. Sigvard Wallenberg "Frälsning va' e' de' för nå't?". 1979 (54 sidor) (Ordet Bokserie). 256 25. Ann Kiemel "Det är ofattbart". 1980 (87 sidor) (Ordet Bokserie). 26. David Wilkersson "Har du också funderat på att ge upp nån gång". 1980 (197 sidor) (Ordet Bokserie). 257 27. Jim MacInnes "Ett värdigt offer". 1980 (60 sidor) (Ordet Bokserie). 28. Jim MacInnes "Segersång". 1980 (96 sidor) (Ordet Bokserie). 29. Watchman Nee "Ett Levande Offer - Grundläggande studier -- volym 1". 1980 (47 sidor) (Ordet Bokserie). 258 30. Watchman Nee "Den goda bekännelsen - Grundläggande studier -- volym 2". 1980 (50 sidor) (Ordet Bokserie). 259 31. Arne Lidén "Lärjungaskap: fångenskap eller frihet". 1981 (72 sidor) (Ordet Bokserie). 32. Jim MacInnes "Frihet från fruktan". 1981 (156 sidor) (Ordet Bokserie). 33. Peringe Pihlström "Låt inte oljan stanna av". 1981 (72 sidor) (Ordet Bokserie). 34. Watchman Nee "Fri att vittna - Grundläggande studier -- volym 3". 1981 (62 sidor) (Ordet Bokserie). 260 Walter Trobish Det utlovades i en annons från 1974 att två titlar av Walter Trobish ska publiceras på svenska under hösten samma år: "Kärlek är nå't man måste lära sig" samt "Mina föräldrar är omöjliga". Den senare gavs aldrig ut men finns på engelska med titeln "My Parents are impossible", 1973, 51 sidor. Dock blev inte heller den första boken exakt vad som var tänkt, den kom ut 1975 med titeln "Kärlek är nå't man måste lära sig eller Kan sex skada kärlek?" 33 sidor (titeln antyder att det handlar om den äldre utgåvan från 1968 och inte den senare från 1973 som använts, samt att det tydligt framgår på 254 2:a utgåva kom 1981 med lika många sidor. Originaltitel: "I'm out to change my world". 2:a och utökade utgåvan. 3:e utgåvan av samma bok kom 1984 men då utgiven av Interskrift och där heter Inga-Lill "Inga-Lill Sander-Lundgren", 63 sidor. 256 Nytryckning som var identisk betecknades som utgåva nr 2, 1980. Även 1981, totalt 3 utgåvor på 54 sidor. Titeln översattes och publicerades av utländska förlag 1980 på danska och 1983 på grönländska. 257 Översattt av Kajsa Lidén, originaltitel: "Have you felt like giving up lately." 258 Innehåller 4 av 6 kapitel ur engelskans "A living sacrifice" från 1972, sägs i reklamblad vara den första boken i en serie som kommer publiceras på svenska. 259 Övers. ur "A living sacrifice" och "The good confession". Alltså troligtvis den serie som utlovades året innan. 260 Övers. ur "The good confession". Möjligtvis de kapitel som ej fick plats i föregående bok. De båda engelska titlarna har 6 kapitel vardera, medan alla tre böckerna i den svenska "serien" har 4 kapitel per bok. Antagligen utgjorde bok nr 2 kapitel 5-6 av "A living sacrifice" tillsammans med kap 1-2 av "The good confession". 255 58 insidan att den är utgiven av Walter Trobish men genom Förlaget Ordet går nog inte att tolka annorlunda än att det blev problem med rättigheterna och att detta var en kompromisslösning). Charles Spurgeon - Predikningar. Kring denna titel råder stor förvirring. Varken Kungliga Biblioteket, Google Books eller någon av de antikvariat jag talat med vet med säkerhet hur det egentligen ligger till. Det är troligtvis inte fråga om en icke-utgiven bok eftersom den under flera år fanns med i beställningslistorna. Det står inte hur många sidor den har i annonserna men priset är 1979 satt till 8,50 kronor, för att i annonser från 1980 kosta 10 kronor. Den mest rimliga förklaringen är att det handlar om samma bok som gavs ut 1979 under titeln "Charles Spurgeon talar om: rätt balans i arbetet för Jesus" (46 sidor). Vad som talar för detta är att det båda titlarna aldrig återfinns i samma beställningslistor samt att ingen lista före 1979 har med någon av böckerna. Det är först i en lista från just 1979 som boken dyker upp. Det är 46 sidor i boken som Kungliga Biblioteket och Örebro Missionsskola. I annonserna är det under åren alltid samma beskrivning som ges: Predikanternas furste, predikanternas predikant. Av många ansedd som "den störste predikanten i Englands historia". Om Spurgeon har man sagt att han "givit några av de absolut finaste predikningar någonsin". Dock är det inte så många av oss som har läst vad han har skrivit och vi vet därför inte vad vi gått miste om! Därför har vi valt ut fyra av hans bästa predikningar och presenterar dem i denna bok. Titeln angavs som "CHARLES SPURGEON, -- predikningar". I beställningslistan på efterföljande sida är titeln "Charles Spurgeon, predikningar". Det verkar därför rimligen handla om samma bok men beskriven med olika titlar. En rad författare som ej senare blev publicerade finner vi i en annons från 1976 som här får utgöra avslutningen på dokumentet: 59 60
© Copyright 2024