1. No category

Vattenkvalitet, sediment och växtplankton i
Vällingen
Resultat från Telge Återvinnings provtagningar 2008-2014
Friman Ekologikonsult AB
Januari 2015
Innehåll
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
Sammanfattning ........................................................................................................... 2
Bakgrund ....................................................................................................................... 4
Generellt om ekologisk och kemisk status ............................................................... 5
Vällingens tillflöden och vattenomsättning ............................................................. 6
Djupförhållanden ......................................................................................................... 7
Provtagning och utvärdering ..................................................................................... 8
Vattenkemi, siktdjup och klorofyll ............................................................................ 8
7.1 Absorbans och organiskt material.......................................................................... 8
7.2 Temperatur- och Syreförhållanden ...................................................................... 10
7.3 Konduktivitet, klorid, natrium, kalium, sulfat och alkalinitet ......................... 13
7.4 Fosfor och kväve ..................................................................................................... 16
8. Metallhalter ................................................................................................................. 19
9. Plankton ....................................................................................................................... 22
9.1 Växtplankton 2014 .................................................................................................. 22
9.2 Växtplankton 2008-2014 .......................................................................................... 23
10. Sedimentundersökning, 2013 ................................................................................... 25
11. Referenser .................................................................................................................... 27
Bilaga 1. Tabeller, vattenkemiska analysresultat, 2010-2014
Bilaga 2. Växtplanktonanalys 2014
Friman Ekologikonsult AB
1
Januari 2015
1. Sammanfattning
Telge Återvinnings anläggning vid Tveta ligger egentligen inom sjön Vällingens
tillrinningsområde men allt vatten från anläggningen samlas upp och leds till det
kommunala reningsverket, Himmerfjärdsverket, som har sitt utlopp i Himmerfjärden. För att dels få mer kunskaper om vattenkvalitén i Vällingen, dels se om det
finns tecken på något läckage från återvinningsanläggningen har vattenprover tagits
i yt- och bottenvatten i östra, mellersta och västra delen av Vällingen i mars och/eller
i augusti från 2008 till 2014. I juni 2013 gjordes även en sedimentundersökning.
Tvetaanläggningen ligger öster om Vällingen och ett läckage från Tveta skulle kunna
påverka östra delen av sjön. Lakvatten har extremt höga klorid- och kvävehalter men
i Vällingen är halterna av dessa ämnen bara en aning högre i östra jämfört med
västra delen av sjön. I medeltal är alkalinitet, kloridhalt, kaliumhalt och sulfathalt
något högre i östra än i västra delen av sjön, men skillnaden är mycket liten.
Konduktivitet och natriumhalt är lika i medeltal i östra och västra delen av sjön.
Totalkvävehalten i ytvattnet i mars är i medeltal lika i östra och västra delen av sjön
medan totalkvävehalten i augusti i medeltal är lite högre i den östra delen av sjön.
Totalfosforhalten är i medeltal också en aning högre i östra delen av sjön jämfört med
den västra. TOC-halten var dock i medeltal något högre i västra delen än i östra
delen av Vällingen.
Under stagnationsperioderna (sommar och islagd tid) så är vattenmassan skiktad och
bottenvattnet på 9-11 meters djup blir syrefattigt och ibland tom syrefritt. Vid dessa
tillfällen stiger ammoniumkvävehalten i bottenvattnet och fosfatfosfor frigörs från
bottensedimenten. Detta märks i djupområdena i centrala och västra delen av sjön
särskilt på sommaren. Östra delen av Vällingen är relativt grund och blir därför inte
temperaturskiktad på sommaren. De något högre halterna av näring och salter i östra
delen av sjön kan bero på att den är mindre temperaturskiktad och får mer inblandning av bottenvatten. Skillnaderna är dock för små för att de ska ha någon betydelse
för den ekologiska statusen.
Kvalitetsfaktor
2014
2009-14
Näringsämnen
Ljusförhållanden
SFÄ, metaller
Växtplankton
Sammanvägd ekologisk status
God
Hög
God
Måttlig
Måttlig
God
Hög
God
Måttlig
Måttlig
Kemisk status exkl. kvicksilver
God
God
I ovanstående tabell sammanställs status för de uppmätta kvalitetsfaktorerna för
ekologisk status dels för 2014 dels för perioden 2019-14. Siktdjupet i Vällingen i
augusti är mer än 3 m vilket tyder på hög status. Totalfosforhalten tyder på god
status men ligger mycket nära gränsen för måttlig status. Växtplanktonanalysen, som
är den viktigaste kvalitetsfaktorn, tyder på måttlig status. Den sammanvägda
Friman Ekologikonsult AB
2
Januari 2015
ekologiska statusen för Vällingen är måttlig. Enligt miljökvalitetsnormen så ska
statusen vara god 2021. Vällingen är mycket känslig för fosfortillförsel. En ökad
fosforbelastning skulle kunna medföra en ond cirkel med ökad algblomning som
leder till ökad syrebrist som i sin tur leder till ökat fosforläckage från sedimenten.
Halterna av arsenik, koppar krom och zink i ytvattnet ligger i alla prov under
gränsvärdena vilket tyder på god ekologisk status. Halterna av bly, kadmium och
nickel ligger också under gränsvärdena vilket tyder på god kemisk status (exklusive
kvicksilver). Den historiska och långväga belastningen av kvicksilver på Sveriges
sjöar gör att vattenmyndigheten klassar den kemiska statusen som ”uppnår ej god”
på nästan alla sjöar även om prover inte tagits (prov ska helst tas på fisk).
En sedimentundersökning gjordes 2013 och proverna analyserades med avseende på
tungmetaller och 96 organiska miljögifter. Sammanfattningsvis tyder sedimentundersökningen inte på någon påverkan från återvinningsanläggningen. Metallhalterna var låga och nästan lika i Lotorpsviken (närmast Tvetaanläggningen) och
referensområdet. Av de organiska ämnena var det halten av 4-nonylfenol som var
mest anmärkningsvärd. Den var ganska hög i förhållande till föreslagna riktvärden
men eftersom halten var nästan lika hög i Lotorpsviken som referensområdet så
tyder det på någon mer diffus källa. Den vanligaste källan till 4-nonylfenol i miljön är
från avloppsvatten och från gödsling med slam.
Friman Ekologikonsult AB
3
Januari 2015
2. Bakgrund
Telge Återvinnings Tvetaanläggning ligger inom sjön Vällingens tillrinningsområde
men lakvattnet och allt annat vatten från Tvetaanläggningen leds till Södertäljes
kommunala reningsverk, Himmerfjärdsverket. Tidigare fanns planer på att leda
lokalt renat lakvatten till sjön Lanaren och det vatten som rinner av från sluttäckta
ytor samt det dagvatten som rinner av från hårdgjorda ytor skulle renas separat och
därefter ledas till Lerhagadiket som mynnar ut i Vällingens östra del.
I augusti 2008 påbörjade Telge Återvinning provtagningar i Vällingen två gånger per
år, i augusti och i februari/mars i syfte att få referensdata för sjöns näringstillstånd
och växtplanktonsammansättning. I slutet av 2009 skrinlades planerna på att leda
lokalt renat vatten till närliggande recipienter och man beslöt istället att även
fortsättningsvis leda allt vatten från Tvetaanläggningen till Himmerfjärdens
reningsverk.
Eftersom det bland kringboende finns en viss oro för att det läcker vatten från
Tvetaanläggningen till Vällingen så har vattenprovtagningarna i Vällingen ändå
fortsatt en gång per år. Provtagningarna görs för att samla information om sjöns
vattenkvalitet och för att se om det finns något som tyder på något läckage från
Tvetaanläggningen som kan påverka Vällingen. Karaktäristiskt för lakvatten är att
det har extremt höga klorid- och ammoniumkvävehalter. Telge Återvinning gör en
vattenprovtagning i mars på tre stationer i Vällingen. I mars 2014 var isen för svag
för provtagning varför en provtagning gjordes i augusti i stället. Telge Återvinning
tar vattenprover ytskikt och i bottenvatten i östra, mellersta och västra delen av
Vällingen varje år. Inom Länsstyrelsens regionala miljöövervakning tas ett ytvattenprov från centrala delen av sjön i augusti varje år.
Resultat från Telge Återvinnings tidigare undersökningar redovisades senast i juni
2014 i rapporten ”Vatten och sediment i Vällingen, resultat från Telge Återvinnings
provtagningar 2011-2013. I föreliggande rapport redovisas resultat från 2008-13
översiktligt och de senaste resultaten från 2014 mer detaljerat. Som jämförelse
redovisas även en del resultat från andra undersökningar i Vällingen och i andra
sjöar i länet.
Ekolog Margareta Friman-Scharin har utfört provtagningarna och skrivit rapporten.
Vid provtagningen 2014 medverkade även biolog Jesper Paulsson.
Friman Ekologikonsult AB
4
Januari 2015
3. Generellt om ekologisk och kemisk status
I Sverige finns fem vattenmyndigheter, en för varje huvudflodområde. Stockholms
län ligger inom norra Östersjöns vattendistrikt som sträcker sig från Dalälven i norr
till Bråviken i söder och från Kilsbergen i väster till skärgården i öster. Länsstyrelserna övervakar tillståndet i länets sjöar, vattendrag och kustvatten.
Vattenmyndigheterna har satt upp miljökvalitetsnormer för alla sjöar som är större
än 1 km2. De ska ha god ekologisk status senast 2015 eller i särskilda fall t.ex. sex
eller tolv år senare och den kemiska statusen ska vara god. Länsstyrelsen bedömer
den ekologiska statusen med hjälp av uppgifter om olika biologiska, fysikaliskkemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. Metoder för att bedöma ekologisk
och kemisk status finns redovisade i Havs- och Vattenmyndighetens föreskrifter,
HVMFS 2013:19. Värdena för de olika parametrarna jämförs med referensvärden
som avser opåverkade sjöar. Beroende på hur mycket uppmätta värden avviker från
referensvärdena så kan den ekologiska statusen klassas som dålig,
otillfredsställande, måttlig, god eller hög. När olika parametrar tyder på olika status
görs en sammanvägning, biologiska parmetrar väger tyngre än fysikalisk-kemiska.
Ofta finns bara fysikalisk-kemiska parametrar då görs ändå en expertbedömning av
den ekologiska statusen.
Den kemiska statusen beror på om halterna av 33 prioriterade ämnen är över eller
under uppsatta gränsvärden. De prioriterade ämnena är ett antal tungmetaller
bekämpningsmedel, polyaromatiska kolväten, flamskyddsmedel, tributyltenn,
nonylfenol mm. Den kemiska statusen har två klasser, ”god” eller ”uppnår ej god”.
Ligger summan av uppmätta halter och bakgrundshalter under uppsatta
gränsvärden så är den kemiska statusen god. För kvicksilver bedöms halterna i fisk i
Sveriges sjöar vara så höga att den kemiska statusen för sjöar och vattendrag i
generellt klassas som ”uppnår ej god”. På grund av den historiska belastningen och
de långväga transporterna av kvicksilver så sätts inget årtal för när den kemiska
statusen ska vara god. I stället sätter man upp mål för kemisk status (exklusive
kvicksilver), som i regel ska vara god 2015. I många sjöar har man inte gjort någon
undersökning av halterna av de prioriterade ämnena i vatten/sediment eller i
biologiska vävnader. Då bedöms den kemiska statusen (exklusive kvicksilver) att
vara god om det inte finns någon anledning att misstänka annat.
Friman Ekologikonsult AB
5
Januari 2015
Figur 1. Moraåns avrinningsområde är 92 km2 stort. Vällingen ligger i övre delen av
Moraåns avrinningsområde. Moraån mynnar ut i Järnafjärden.
4. Vällingens tillflöden och vattenomsättning
Vällingen är en 3,8 km2 stor sjö i övre delen av Moraåns avrinningsområde, se figur
1. Sjön är mycket flikig med många vikar och uddar, medeldjupet är 6,1 m och den
teoretiska omsättningstiden är 3,8 år. Tillrinningsområdet är 29 km2 och utgörs av
67% skogsmark, 16% sjö, 14% jordbruksmark och 3 % urbant (ref. SMHI, vattenweb i
januari 2015). Den enda sjön uppströms Vällingen är Långsjön som ligger norr om
Vällingen. Eventuellt har Vällingen även tillrinning av grundvatten från den högre
liggande sjön Yngern väster om Vällingen.
Inom tillrinningsområdet finns även avlopp från två reningsanläggningar (160 pe)
och enskilda avlopp från 40 permanenthus och 133 fritidshus (ref. Södertäljes
Vattenplan, Rapport 2005). Avloppsmängderna från de enskilda avloppen ökar
eftersom fler och fler av fritidshusen blir permanentbostäder. Vällingen har varit
vattentäkt för Myrstugans vattenverk vid sjöns utlopp vilket medfört att kraven på
enskilda avlopp har varit högre än i andra områden. Vattnet från Vällingen rinner
vidare söderut till Kvarnsjön, Kallforsån och Moraån som mynnar ut i Järnafjärden.
Friman Ekologikonsult AB
6
Januari 2015
Figur 2. Vällingens tillrinningsområde och provtagningsstationerna, Ö för östra, M för
mellersta och V för västra. Inom den regionala miljöövervakningen tas ett ytvattenprov i
augusti varje år vid station R.
5. Djupförhållanden
Vällingens maxdjup, 16 m, är i en liten djuphåla i södra delen av sjön. Maxdjupet i
centrala delen av sjön är 12 m, se figur 3.
Figur 3. Djupförhållanden i sjön Vällingen efter ritning i Länsstyrelsens Rapport 1994:1
Friman Ekologikonsult AB
7
Januari 2015
6. Provtagning och utvärdering
Telge Återvinnings senaste provtagning i Vällingen utfördes den 21:a augusti 2014.
Vattenprov togs med Ruttnerhämtare i ytvattnet på 0,5 meters djup och i bottenvattnet ca 0,5 meter över bottnen på tre stationer, se figur 2. Ibland togs även prov
strax under språngskiktet på t.ex. syre. Vattenkemiska analyser har utförts av
Eurofins och växtplanktonprov har analyserats av Medins Biologi.
I denna rapport redovisas också data från de provtagningar som TÅ utfört 2008-14
och som jämförelse så redovisas även en del resultat från den regionala miljöövervakningen, RMÖ, av Vällingen samt nationella miljöövervakningen av 20 så kallade
omdrevssjöarna i Stockholms län. Inom RMÖ tas vattenproven på 0,5 m djup i en
station, R, i sundet mellan Vällingens östra och västra del, se figur 2.
Vid utvärderingen har om möjligt Havs- och Vattenmyndighetens föreskrifter
2013:19 använts. För parametrar som inte finns med där eller om det saknats
tillräckligt underlag för att tillämpa dessa bedömningsgrunder har Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913 från 1999) för sjöar och vattendrag
använts. För några parametrar som saknar bedömningsgrunder så har jämförelser
gjorts med sjödata från SLU:s databank för vattenkemi. Information har också
hämtats från Vattenmyndigheten och från Vatteninformationssystem Sverige, Viss.
7. Vattenkemi, siktdjup och klorofyll
Analysresultaten för Telge Återvinnings vattenkemiska provtagningar åren 2008-14
redovisas i diagram i följande avsnitt. Samtliga analysresultat 2010-2014 finns
redovisade i Bilaga 1.
7.1 Absorbans och organiskt material
Absorbansen är ett mått på vattnets färg som till stor del beror på halten humusämnen. Absorbansen, Abs 420/5, i ytvattnet har under perioden 2006-2014 varierat
mellan 0,025 och 0,084 ae/5 cm. Den högsta absorbansen uppmättes i augusti 2014
då den var 0,084 i östra delen och 0,079 i västra delen av Vällingen, se figur 4.
Medelvärdet för absorbansen i augusti 2006-2008 var 0,033 och för 2009-2014 0,053.
Sjöar i södra Sverige som har en absorbans < 0,06 ae/5 cm betecknas som klara sjöar
(till skillnad mot de humösa sjöarna). Skillnaderna mellan stationerna i östra och
västra delen var obetydlig. På senare år har absorbansen ökat i många sjöar och
vattendrag vilket kan vara en effekt av klimatförändringar. Varmare och fuktigare
höstar och vintrar leder till ökat humusläckage från skogsmarken (Löfgren, S).
Friman Ekologikonsult AB
8
Januari 2015
TOC, mg/l
14
Abs, F, 420 /5
0,09
0,08
12
0,07
10
0,06
8
0,05
6
0,04
TOC
0,03
Abs
4
0,02
2
0,01
0
R Aug. 2006
R Aug. 2007
Ö Aug. 2008
R Aug. 2008
V Aug. 2008
Ö Mars 2009
M Mars 2009
Ö Aug. 2009
R Aug. 2009
V Aug. 2009
Ö Mars 2010
V Mars 2010
R Aug. 2010
Ö Mars 2011
V Mars 2011
R Aug. 2011
Ö Mars 2012
V Mars 2012
R Aug. 2012
Ö Mars 2013
V Mars 2013
R Aug. 2013
Ö Aug 2014
V Aug 2014
0
Figur 4. Vattnets färg, absorbansen, och halten TOC vid station Ö i östra delen av Vällingen,
vid station R (Regionala miljöövervakningen) i den centrala delen och station V i västra
delen.
Halten TOC, totalt organiskt kol, är ett mått på halten organiskt material. Ju högre
TOC desto mer organiskt material, t.ex. humusämnen och plankton, finns i vattenmassan. Humusämnen är syreförbrukande när det bryts ner av mikroorganismer.
Halterna i Vällingens ytvatten har i augusti 2006-2014 varierat har varierat mellan 8
och 10,9 mg/l. 2006-2008 var halten i medeltal 9,2 och 2009-2014 var halten 9,5 i
medeltal. När TOC-halterna i ytvattnet i maj – oktober i genomsnitt är 8-12 så
klassas det som måttligt hög halt, klass 3, i en femgradig klassning (NV Rapport
4913).
Den högsta halten som uppmättes var 12 mg/l i västra Vällingen i mars 2013 både i
bottenvattnet och i ytvattnet. Samtidigt var TOC-halten i östra delen bara 9,4 mg/l. I
medeltal (2008-14) har TOC-halten varit 9,0 mg/l i östra delen och 9,6 mg/l i västra
delen av sjön.
Siktdjupet har i augusti 2006-14 varierat mellan 2,4 m 2013 och 3,4 m, se figur 5. I
medeltal för 2006-8 har siktdjupet varit 3,7 m. Under den senaste sexårsperioden,
2009-14, har siktdjupet i medeltal varit 3,1 m. Referensvärdet för siktdjupet, dvs det
siktdjup sjön borde haft utan mänsklig påverkan, är 4,5 m (Hagström 2013). När
siktdjupet är > 3 m blir den ekologiska kvoten, (siktdjupet /referensvärdet) > 0,67
vilket gör att siktdjupet i Vällingen har haft hög status i medeltal sedan 2006 och
även om man bara bedömer den senaste sexårsperioden. I augusti 2008 och 2009 var
siktdjupet 2 respektive 4 dm mindre i östra delen än i västra delen av Vällingen. I
augusti 2014 var siktdjupet 3 dm större i östra delen än i den västra.
Friman Ekologikonsult AB
9
Januari 2015
Siktdjup, m
0
Kl-a, µg/l
12
0,5
10
1
8
1,5
Kl-a
2
6
2,5
4
Sikt
3
2
3,5
0
4
R
R
Ö
2006 2007
R
2008
V
Ö
R
V
2009
R
R
R
R
2010 2011 2012 2013
Ö
V
2014
Figur 5. Klorofyllhalt och siktdjup i augusti i Vällingen 2006-14. Station R i centrala
Vällingen provats inom den regionala miljöövervakningen, medan proverna i östra och
västra Vällingen provtagits av Telge Återvinning. Siktdjupet är oftast lägre när
klorofyllhalten är högre.
I augusti 2014 var klorofyllhalten 6,8 µg/l i östra delen och 4,8 µg/l i den västra
delen av Vällingen. 2009 var klorofyllhalten också högre i den östra delen men 2008
var den lägre där än i västra delen av sjön. Halterna av klorofyll-a har i augusti 200614 varierat mellan 4,8 och 11,3 µg/l. Medelvärdet för 2006-8 är 9,5 µg/l och
medelvärdet för den senaste sexårsperioden är 8,0 µg/l. Referensvärdet för
Vällingens klorofyllhalt är 3,4 µg/l (Hagström, Länsstyrelsen 2013). Den ekologiska
kvoten (referensvärde/uppmätt medelvärde) blir då 0,43 vilket tyder på god
ekologisk status. Det är dock säkrare att bedöma den ekologiska statusen med
växtplanktonanalys, se avsnitt 9.
7.2 Temperatur- och Syreförhållanden
Vällingen har temperaturskiktad vattenmassa på sommaren och i viss mån även på
vintern. Endast vid TÅ:s mätningar har temperaturen mätts varje meter från ytan och
nedåt. Vid augustimätningarna 2008, 2009 och 2014 var temperaturen 18-19,6 grader
C från ytan och ner till 6-7 meters djup men därunder föll den brantare till den lägsta
uppmätta augustitemperaturen på 12,2 grader C på 11 meters djup vid den mellersta
mätstationen, se figur 6. I augusti 2014 var temperaturen generellt lite högre än vi de
tidigare mätningarna och i den östra delen av sjön var temperaturen då jämnhög
ända ner till botten.
Friman Ekologikonsult AB
10
Januari 2015
Temperaturer i augusti
°C
20
Ö 2008
M 2008
19
V 2008
18
Ö 2009
17
M 2009
16
V 2009
15
Ö 2014
14
M 2014
13
V 2014
12
0,5
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 Djup, m
Figur 6. Temperaturer i djupled i augusti 2008, 2009 och 2014. Gröna linjer avser östra delen,
oranga linjer avser mellersta delen och blåa linjer avser västra delen av Vällingen.
6
Temperatur i mars
⁰C
Ö 2011
M 2011
5
V 2011
4
Ö 2012
M 2012
3
V 2012
2
V 2013
1
M 2013
V 2013
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
Figur 7. Temperaturer vid stationerna 1-3 i mars 2011-13. . Gröna linjer avser östra delen,
oranga linjer avser mellersta delen och blåa linjer avser västra delen av Vällingen.
Vintertid är temperaturskiktningen svagare men på grund av isen så är
omblandningen av bottenvattnet ändå mycket begränsad.
Efter vår- och höstcirkulationen temperaturskiktas sjön och syrehalterna i
bottenvattnet sjunker. Mätningarna visar att syretillståndet är bra ner till sex meters
djup men att det i mars och augusti oftast är syrefattigt från nio meter och djupare, se
figur 8. I figur 3 framgår ungefär hur stora bottenarealer som är djupare än nio meter
och kan drabbas av perioder med syrefattigt vatten.
Friman Ekologikonsult AB
11
Januari 2015
Syrehalter
mg/l
Aug. 2008 Ö
Aug. 2008 M
Aug. 2008 V
Mars 2009 Ö
Mars 2009 M
Mars 2009 V
Aug. 2009 Ö
Aug. 2009 M
Aug. 2009 V
Mars 2010 Ö
Mars 2010 M
Mars 2010 V
Mars 2011 Ö
Mars 2011 M
Mars 2011 V
Mars 2012 Ö
Mars 2012 M
Mars 2012 V
Mars 2013 Ö
Mars 2013 M
Mars 2013 V
Aug. 2014 Ö
Aug. 2014 M
Aug. 2014 V
14
12
10
8
6
4
2
0
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
Djup, m
Figur 8.Syrehalter i augusti 2008, 2009 och 2014 samt i mars 2011-13. Augustivärden är gulorange eller rödmarkerade medan marsvärden är blå- eller lilamarkerade. Ner till sex meters
djup var det syrerikt, > 7 mg/l, vatten vid nästan alla mättillfällen. På åtta meters djup
varierierade syretillståndet mellan svagt, måttligt eller rikt. Från nio meters djup och nedåt
var det oftast syrefattigt, < 3mg/l och vid två mättillfälle rådde det syrebrist på 10 och 11
meters djup.
Efter mars och augusti kan syrehalterna i bottenvattnet sjunka ytterligare tills
temperaturskiktningen bryts genom att hela vattenmassan värms/kyls till fyra
grader då vår- respektive höstcirkulationen inträder. I mars 2012 var syrehalterna
betydligt högre än vid övriga mätningar i mars, det kan eventuellt bero på den sena
isläggningen 2011. Ju kortare tid isen legat desto mindre syre hinner förbrukas i
bottenvattnet före marsprovtagningen.
Vid den senaste provtagningen i augusti 2014 var det ingen skiktning i östra delen av
Vällingen och därmed goda syreförhållanden i hela vattenmassan. I mellersta delen
var syrehalten låg, 3,9 mg/l på 7 meters djup och bottenvattnet, på 11 meters djup,
rådde det syrebrist. I västra delen av Vällingen var det också syrebrist i bottenvattnet, på nio meters djup.
Friman Ekologikonsult AB
12
Januari 2015
7.3 Konduktivitet, klorid, natrium, kalium, sulfat och alkalinitet
I detta avsnitt redovisas analysvärden från 2010-2014 i Vällingen och som jämförelse
används resultat från hösten 2013 i den Nationella miljöövervakningens provtagning
i 20 så kallade omdrevssjöar i Stockholms län. I omdrevssjöar tas vattenkemiska
prover i oktober varje höst för att följa trender i sjöarnas vattenkemi.
Konduktiviteten (ledningsförmågan) är ett mått mängden lösta joner i vattnet. De
vanligaste positiva jonerna i sjövatten är kalcium, magnesium och natrium och de
vanligaste negativa är vätekarbonat, sulfat och klorid. Normalt för sjöar i Sverige är
konduktivitet på 5-40 mS/m. Hög konduktivitet kan vara tecken på föroreningspåverkan eller påverkan av t.ex. vägsalt eller havsvatten. I de 20 omdrevssjöarna i
Stockholms län varierade konduktiviteten i oktober 2013 mellan 4,5 och 65 mS/m
och medianvärdet var 15,7 mS/m. Konduktiviteten i Vällingen var i alla ytvattenprov och i de flesta bottenvattenprov 18-20 mS/m. Högsta konduktiviteten
uppmättes i djuphålan på 11 meters djup i mars 2011, då den var 31 mS/m. I mars
2012 och 2013 var konduktiviteten där 26 respektive 23 mS/m. I augusti 2014 var
konduktiviteten 18 mS/m i ytvattnet och 18-21 i bottenvattnet. Konduktiviteten i
ytvattnet har i medeltal 2008-14 varit 19 mS/m både i östra och västra delen av sjön.
50
45
Konduktivitet
mS/m
Klorid mg/l
40
35
30
Alkalinitet mg
HCO3/l
Sulfat mg/l
25
20
15
Kalium mg/l
10
5
Natrium mg/l
0
R
Aug.
2010
Ö
V
Mars 2011
R
Aug.
2011
Ö
V
Mars 2012
R
Aug.
2012
Ö
V
Mars 2013
R
Aug.
2013
Ö
V
Aug. 2014
Figur 9. Konduktivitet, alkalinitet och halter av klorid, sulfat, kalium och natrium i ytvattnet
i Vällingen 2010-2014. Ö och V avser östra respektive västra delen av Vällingen. R avser
prover tagna i centrala Vällingen inom den regionala miljöövervakningen. Det är ibland
något högre jonhalter i östra än i västra delen av Vällingen.
Kloridhalterna har i ytvattnet i Vällingen varierat mellan 18 och 23 mg/l. I augusti
2014 var kloridhalten 20 mg/l i östra delen av sjön. I västra delen var kloridhalten
enligt analyssvar 39 mg/l men enligt muntlig uppgift från laboratoriet ”såg toppen
konstig ut”. Värdet är osannolikt eftersom konduktiviteten och natriumhalten är lika
höga i östra som västra delen av sjön. Därför tas det osannolika kloridvärdet inte
med i diagrammet eller i bedömningen.
Friman Ekologikonsult AB
13
Januari 2015
Oftast är det ingen stor skillnad mellan halten i ytvattnet och bottenvattnet men i
mars 2011 var kloridhalten 53 mg/l på 11 m djup i djuphålan, mellersta stationen. I
medeltal för 2008-14 så har kloridhalten varit 22 mg/l i östra delen och 21 mg/l i
västra delen av sjön. I de 20 omdrevsjöarna i Stockholm varierade kloridhalterna
hösten 2013 mellan 2,8 och 96 mg/l och medianvärdet var 11 mg/l. Mycket höga
kloridhalter kan bero på påverkan från havsvatten, påverkan av fossilt havsvatten,
påverkan från vägsalt, lakvatten eller avlopp.
70
60
50
Konduktivitet
mS/m
klorid mg/l
40
Kalium mg/l
30
Natrium mg/l
20
sulfat mg/l
10
Alkalinitet mg
HCO3/l
0
Ö 7m M V 9m Ö 8m M V 9m Ö 8m M V 9m Ö 6m M V 9m Ö 8m M V 9m
11m
11m
11m
11m
11m
Mars 2010
Mars 2011
Mars 2012
Mars 2013
Aug. 2014
Figur 10. Konduktivitet, alkalinitet och halter av klorid, sulfat, kalium och natriumjoner i
bottenvattnet i Vällingen 2010-2014. Ö, M och V avser östra, mellersta respektive västra
delen av Vällingen. R avser prover tagna i mellersta delen av Vällingen inom den regionala
miljöövervakningen. Den högsta konduktiviteten och de högsta halterna av de olika jonerna
är alltid i djuphålan.
Natriumhalterna i Vällingen varierade mellan 10 och 20 mg/l. I augusti 2014 var
natriumhalterna 12 mg/l i alla prov. De högsta natriumhalterna på 15-20 mg/l och
de högsta kloridhalterna uppmättes i mars 2011 djuphålan på 11 meters djup. I
medeltal i ytvattnet så är natriumhalterna lika höga i östra som i västra delen av sjön.
I de 20 omdrevssjöarna i Stockholm varierade natriumhalterna hösten 2013 mellan
2,8 och 60 mg/l och medianvärdet var 8,7 mg/l.
Kaliumhalterna i Vällingen har liksom de övriga salterna varit högst i djuphålan, där
de var 2,6-4,3 mg/l medan de i övriga prover varit mellan 2,4 och 2,8 mg/l. I
medeltal har kaliumhalterna i ytvattnet varit 2,5 mg/l i östra delen och 2,4 mg/ l i
västra delen av sjön. I omdrevssjöarna varierade Kaliumhalterna mellan 0,6 och 6,3
mg/l och medianvärdet var 1,7 mg/l.
Sulfathalterna i Vällingen var oftast högst i djuphålan, 12-25 mg/l medan de i
ytvattnet var 16-20 mg/l. I augusti 2014 var sulfathalten dock bar 12 mg/l i
djuphålan medan det var 18-19 mg/l i ytvattnet. Sulfathalterna i ytvattnet har i
Friman Ekologikonsult AB
14
Januari 2015
medeltal varit 20 mg/l i östra delen och 19 mg/l i västra delen av sjön. Sulfathalterna
i omdrevssjöarna varierade hösten 2013 mellan 1,4 och 55 mg/l och medianvärdet
var 7,2 mg/l.
Alkaliniteten mäts i halten vätekarbonatjoner och visar t.ex. hur motståndskraftigt
vattnet är mot försurning. När alkaliniteten är mer än 12 mg HCO₃/l så är buffringskapaciteten mot försurning mycket god. I Vällingen var alkaliniteten 39-44 mg/l i
ytvattnet och 41-67 mg HCO₃/l i bottenvattnet. Alkalineten i ytvattnet har i medeltal
varit 42 mg HCO₃/l i östra och 41 mg HCO₃/l i västra delen av sjön. Alkaliniteten i
de 20 omdrevssjöarna var 13-216 mg HCO₃/l och medianvärdet 77 mg HCO₃/l.
Vid provtagningarna 2010, 2012, 2013 och 2014 analyserades även halterna bor och
strontium. Halten bor varierade mellan 10 och 22 µg/l. Borhalten var högst i mars
2012 i östra och mellersta stationerna. I övrigt var skillnaderna mellan stationerna
eller mellan yt- och bottenvatten mycket små. Det finns inga miljönormer för
borhalter, men i dricksvatten får borhalten inte vara högre än 1 mg/l. Borhalten är
högre i områden med kalkberggrund än i områden med annan berggrund.
Bor och strontium
µg/l
90
80
70
60
Bor ytv.
50
Bor bv
40
Strontium ytv
30
Strontium bv
20
10
Mars 2010
Mars 2012
Mars 2013
V 9m
V 0,5m
M 11m
Ö 8m
Ö 0,5m
V 9m
V 1m
M 11m
Ö 6m
Ö 1m
V 9m
V 1m
M 11m
Ö 8m
Ö 1m
V 9m
V 1m
Ö 7m
Ö 1m
0
Aug. 2014
Figur 11. Halter av bor och strontium i ytvattnet och i bottenvattnet 2010-2014.
Halten strontium var 55-59 µg/l i ytvattnet och 55-78 µg/l i bottenvattnet. 2010 och
2012 var halten strontium lite högre i östra delen av Vällingen än i den västra men
2013 och 2014 var det tvärtom. Strontium analyseras inte ofta men hösten 2012
gjordes det i 17 omdrevssjöar i Stockholms län och då varierade halterna mellan 12
och 129 µg/l och medianvärdet var 46 µg/l.
Friman Ekologikonsult AB
15
Januari 2015
7.4 Fosfor och kväve
Totalfosforhalterna i ytvattnet har vid mätningarna 2006-2014 varierat mellan 12 och
29 µg/l, se figur 12. Medelvärdet för totalfosforhalterna 2009-14 har i augusti varit
19,8 µg/l och i mars 17,2 µg/l. Referensvärdet för totalfosfor i Vällingen är 10 µg/l
(Hagström, Länsstyrelsen 2013). Gränsen mellan måttlig och god status för totalfosfor är när kvoten mellan referensvärdet och uppmätt totalfosforhalt är 0,5. För att
god status ska uppnås i Vällingen krävs att totalfosforhalterna i medeltal är lägre än
20 µg/l. De senaste sex årens mätningar tyder alltså på god status beträffande
totalfosfor, men mycket nära gränsen för måttlig status.
35
µg/l
Fosforhalter i ytvattnet
org. P
30
Fosfat-P
25
20
15
10
5
0
A A Aug. 2008
06 07
Mars
2009
Aug. 2009
Mars
2010
A
10
Mars
2011
A
11
Mars A
2012 12
Mars A
2013 13
Aug.
2014
Figur 12. Fosforhalter i ytvattnet i augusti 2006-2014 och i mars 2009-2013. R är den regionala
miljöövervakningsstationen och den ligger mellan östra, Ö och västra, V,delen av sjön.
I medeltal (2008-2014) är totalfosforhalterna i ytvattnet lite högre, 19 µg/l i östra
delen än i västra delen av Vällingen, 17µg/l. Det kan bero på att det är större
fosforbelastning från Lerhagadiket än andra delar av sjön eller för att Lerhagaviken
är grundare. I grundområden blir det ingen temperaturskiktning som hindrar
näringsrikt bottenvatten att blandas upp med ytvattnet.
Totalkvävehalterna i ytvattnet var i augusti 2006-8 i medeltal 466 µg/l och i augusti
2009-14, 526 µg/l. Halter mellan 300 och 625 µg/l för perioden maj till oktober är
måttligt höga halter (NV 1999). I mars 2009-13 var totalkvävehalten i medeltal 700
µg/l. Vintertid(2009-13) var totalkvävehalten i medeltal nästan lika i östra och
västra delen. Sommartid (2008, 2011 och 2014) var totalkvävehalten i medeltal något
högre i östra delen, 540 µg/l, jämfört med den västra delen av sjön, 507µg/l.
Halterna av oorganiskt kväve dvs nitrit-nitrat-kväve och ammoniumkväve är mycket
låga i augustiproven. I marsproverna utgjorde det oorganiska kvävet i medeltal
drygt 30 % av totalkvävehalten.
Friman Ekologikonsult AB
16
Januari 2015
µg/l
1000
900
800
700
600
500
400
300
200
100
0
R R Ö R V Ö V Ö R V Ö V R Ö V R Ö V R Ö V R Ö V
Kvävehalter i ytvattnet
Org. N
NO₂₊₃-N
NH₄-N
A A Aug. 2008 Mars Aug. 2009 Mars A Mars A Mars A Mars A Aug.
06 07
2009
2010 10 2011 11 2012 12 2013* 13 2014*
* För mars 2013 saknas analysvärden på nitrit-nitrat-kvävehalterna och för augusti 2014 är de osäkra
(analysmetoden som användes då är bara är ackrediterad för halter > 100 µg/l).
Figur 13. Kvävehalter i ytvattnet. Höga halter av oorganiskt kväve i ytvattnet förekom
endast vid vinterprovtagningarna och då nästan uteslutande i form av nitrat-nitrit-kväve.
Närsalthalter i bottenvattnet
ug/l
800
700
600
500
400
300
200
100
0
Ö V Ö V Ö V Ö V Ö M V Ö M V Ö M V Ö M V
6m 9m 6m 9m 7m 8m 7m 9m 8m 11m 9m 8m 11m 9m 6m 11m 9m 8m 11m 9m
Augusti
2008
Mars
2009
Augusti
2009
Mars
2010
Mars 2011
PO4-P
NH4-N
Mars 2012 Mars 2013* Aug. 2014*
* För mars 2013 saknas analysvärden på nitrit-nitrat-kvävehalterna och för augusti 2014 är de osäkra
(analysmetoden som användes då är bara är ackrediterad för halter > 100 µg/l).
Figur 14. Oorganiskt kväve och fosfor i bottenvattnet. Högsta halterna fosfatfosfor och
ammoniumkväve uppmättes på elva och nio meters djup i augusti 2014. Generellt förekommer oorganiskt kväve mest form i av ammoniumkväve när det är syrebrist och mest i
form av nitrit-nitrat-kväve när det god syretillgång.
Fosfatfosforhalterna är låga i ytvattnet, 1-8 µg/l, men ibland mycket höga i bottenvattnet. Högsta uppmätta halten fosfatfosfor var 750 µg/l på elva meters djup i
mellersta delen av sjön i augusti 2014, se figur 14. Samtidigt var syrehalten i bottenvattnet endast 0,3-0,6 mg/l vilket i praktiken är syrebrist och en orsak till fosforläckage från sedimenten.
Oorganiskt kväve förekommer främst som nitratkväve men när syrehalterna är låga
så ökar ammoniumkvävehalterna. De högsta ammoniumkvävehalterna uppmättes
Friman Ekologikonsult AB
17
Januari 2015
på nio och elva meters djup i augusti 2014 samtidigt som det rådde syrebrist i
bottenvattnet, se figur 14.
Växtplanktonproduktionens storlek beror oftast på vilka närsalter det först blir brist
på. Halterna av oorganiskt kväve (ammonium- och nitrit-nitrat-kväve) och
fosfatfosfor har varit mycket låga i augusti. I augusti 2014 var fosfatfosforhalten <5
µg/l medan halten ammoniumkväve var 5 µg/l och halten nitrit-nitrat-kväve var 27
µg/l. Analysen av nitrit nitratkväve gjordes dock med en metod som inte är
ackrediterad för halter under 100 µg/l varför det värdet är osäkert. För perioden
2009-13 var halterna i medeltal 5,3 respektive 2,5 µg/l, vilket tyder på brist på både
kväve och fosfor i augusti.
Ett annat sätt att bedöma vad som styr produktionen är totalkväve/ totalfosforkvoten. Om den är > 30 tyder det på att produktionen i sjön är helt styrd av
fosfortillgången. Om kväve/fosfor-kvoten är 15-30 finns en tendens till att
cyanobakterier (”blågröna alger”) kan bilda massförekomst och kvoten är under 15
så är detta sannolikt eller mycket sannolikt (NV Rapport 4913). I Vällingen har
kväve/fosforkvoten i augusti 2006-2014 i medeltal varit 26 och i den senaste
sexårsperioden, 2009-14 varit 27. Det tyder på att fosfor och kväve är i balans och att
det är fosfortillgången som styr produktionen. Vällingen är alltså främst känslig för
fosfor.
Friman Ekologikonsult AB
18
Januari 2015
8. Metallhalter
I Telge Återvinnings provtagningar 2008-2010 och 2014 har även metallhalterna
analyserats. I tabell 1 redovisas resultaten för arsenik och de tungmetaller som finns
med i Naturvårdsverkets tillståndsklassning från 1999. Enligt den gamla tillståndsklassningen från 1999 så bedöms totalhalterna, dvs halterna i prover som inte är
filtrerade. Totalt har 21 prov analyserats. Hög halt av koppar, kobolt och vanadin
förekom i ett eller två bottenvattenprov från östra eller västra delen av sjön. Halten
bly var måttligt hög i 6 av de 21 proverna från östra eller västra delen av sjön. Halten
vanadin var måttligt hög i ett prov från östra delen av sjön. I övrigt var halterna låga
eller mycket låga av koppar, bly, kobolt och vanadin. Halterna arsenik, krom zink,
kadmium och nickel var låga eller mycket låga i samtliga prov.
Särskilt förorenande
ämnen
Station
Ö
Augusti
2008
V
Ö
Mars
2009
V
Ö
Augusti
2009
V
Ö
Mars
2010
V
Koppar
Prioriterade ämnen
Djup,
m
Arsenik
0,5
6
1
1
1,5
1,2
<0,5
0,5
<5
<5
1,5
1,0
0,02
0,01
0,5
1
0,9
<0,5
<5
0,5
9
1
6
1
2
0,55
<0,5
<0,5
0,6
1,2
2,4
2,6
0,6
<1
<1
<1
5 1,0
2,7 <0,5
5,1 <0,5
4,7 1,5
<1
8
<0,5
1,1
0,5
7
0,5
0,81
1,10
0,67
1,8
8
2
7
1
0,83
<0,5
<0,5
<0,5
9
<0,5
Krom Zink Bly
Kobolt
Vanadin
1,8
1,9
<0,01 <0,5
<0,01 <0,5
0,5
0,7
<0,01
1,7
<0,5
<0,01
<0,1
<0,1
<0,1
2,1
1,8
1,7
1,7
<0,01 <0,5
<0,01 1,0
<0,1
<1
<0,1
<1
<0,1
<1
<0,1
<1
0,0009
0,0002
0,0005
0,0008
<0,2
<0,2
<0,2
<0,2
Kadmium
Nickel Kvicksilver
2,2 0,52
<0,1
1,5
0,90
<0,2 4,3
2
<0,2 7,3 1,3
<0,2 1,20 0,79
<0,02
<0,02
<0,02
1,6
1,8
1,4
0,74
0,80
0,77
0,88
<0,2 <1,0 0,67
0,25 1,4 0,27
<0,2 1,4 0,34
<0,2 1,49 0,63
<0,02
<0,02
<0,02
<0,02
1,5
1,5
1,3
1,54
0,67
<0,2 1,27 0,38
<0,02
1,4
9,8
Övrigt
0,9
<0,5
<0,5
<0,5
<0,5
0,27
0,25
0,29
0,22
0,5
0,64
1,3
3,6
<5 <0,5
<0,1
<1
Ö
8
0,54
1,0
<1
<5 <0,5
<0,1
<1
Augusti
M
11
3,3
2,1
<1
<5 1,3
<0,1
1,4
2014
0,5
0,61
1,4
<1
<5 1,1
<0,1
<1
V
9
2,2
1,4
<1
<5 0,61
<0,1
1,2
Tabell 1. Totalhalter av metaller i Vällingen, µg/l
Naturvårdsverkets tillståndsklassning, 1999:
Klass 1
Klass 2
Klass 3
Klass 4 Klass 5
Värden med högre analysgräns än övre gränsen för låg halt har inte färgmarkerats.
Sedan 2008 till 2013 finns nya bedömningsgrunder och gränsvärden för metallhalter i
sjöar och vattendrag. Metallerna arsenik, koppar, krom och zink tillhör den grupp av
ämnen som ibland släpps ut i betydande mängder och har därför ingår i gruppen
”Särskilt förorenande ämnen”, SFÄ. Gränsvärden och förslag till gränsvärden för
dessa ämnen finns i HVMFS 2013:19 och i en skrivelse från HVM 2013-09-27.
Friman Ekologikonsult AB
19
Januari 2015
Gränsvärdena avser lösta halter eftersom de är mer biotillgängliga än totalhalterna.
Årsmedelvärden av lösta halter i ytvattnet av arsenik, koppar, krom och zink får inte
överskrida summan av gränsvärden och bakgrundshalter för sjöar i samma region
och av samma typ beträffande färg och alkalinitet, om den ekologiska statusen ska
kunna klassas som god.
Vällingen ligger i ekoregion 4, har en absorbans som är < 0,1 och en alkalinitet som är
<1,0 mekv/l, vilket innebär att bakgrundshalterna för metaller är de som anges för
sjöar av typen S4NN, i en SLU-rapport (Herbert, R. m.fl. 2009). Dessa bakgrundshalter avser varken totalhalter eller lösta halter (filtrerade prov) utan är framtagna
från en datamängd av prov som sedimenterat länge och sedan dekanterats. Dessa
halter är enligt en utredning av SLU (Köhler 2010) ungefär samma som lösta halter
utom beträffande bly, kobolt och vanadin.
I augusti 2014 analyserades både totalhalter och lösta halter av metaller i Vällingen,
så att jämförelser kan göras med nya gränsvärden och med tidigare undersökningar,
se tabell 2. Där framgår att halterna av de särskilt förorenande ämnena, arsenik,
koppar krom och zink i samtliga ytvattenprov understiger summan av gränsvärde
och bakgrundshalt för dessa ämnen. Det tyder på god ekologisk status för dessa
ämnen.
SFÄ
ProvbeKrom Zink
Arsenik
Koppar
Sjötyp Djup handling
0,65
Bg
S4NN
Dek.*
0,33
0,26 1,6
0-2m
3
8**
GV-årsmedel.
löst
0,5
4
löst
0,83
4,65
3,26 9,6
Bg+GV
S4NN
GV- max
löst
7,9
Mätosäkerhet, löst
15
25
15
35
total
%
35
20
25
20
löst
total
Östra
löst
8m
total
löst
Augusti 2014 Mellan 11 m
total
löst
0,5 m
total
Västra
löst
9m
total
0,5 m
0,6
0,64
0,6
0,7 <0,05
3,3
0,6
0,61
1,7
2,2
20
35
Kadmium
0,007
0,09**
0,1
0,6**
2
50
15
40
0,03
<5
<0,5
<0,1
<1
12*** 0,05 8,3***
0,57
<0,01
1,4
<5
<0,5
<0,1
<1
0,26 0,07 0,99
1,3
1
3,6
<1
<0,01
Nickel
0,38
20
20,38
1,3
0,54
2,1
Prioriterade
Bly
0,12
7,2
1,1
0,26
<0,01
1,1
<1
<5
1,3
<0,1
1,4
0,88 <0,05
1,6
0,075
<0,01
1,3
2,1
<5
1,1
<0,1
<1
0,36 0,07 0,91
1,4
0,15
<0,01
1,4
0,61
<0,1
1,2
1,4
<1
<1
<5
* Halter i dekanterade prov är ungefär samma som för filtrerade prov utom beträffande bly, kobolt och vanadin
** Gränsvärde för zink och kadmium beror på vattnets hårdhet. I detta fall 50-100 mg CaCO₃/l.
*** Orimliga värden, löst halt kan inte vara högre än totalhalten. Analys av totalhalt och löst halt (filtrerat)
är gjord på samma prov. Provet kan ha blivit konaminerat vid filtrering eller analys.
Tabell 2. Metallhalter i Vällingen i augusti 2014. Samtliga ytvattenhalter av de ”särskilt
förorenande ämnena”, arsenik, koppar, krom och zink och de prioriterade ämnena bly
kadmium och nickel ligger under summan av gränsvärden och bakgrundhalter
(lilamarkerat) vilket tyder på god ekologisk status, grönmarkerat, respektive god kemisk
status, blåmarkerat.
I tidigare provtagningar analyserades endast totalhalter. Dessa understiger ändå
gränsvärdena för lösta halter för alla metaller utom för arsenik 2008. Totalhalterna
Friman Ekologikonsult AB
20
Januari 2015
för arsenik i ytvattnet i östra och västra Vällingen var då något högre än summan av
gränsvärde och bakgrundshalt för löst arsenik. Det gränsvärde för arsenik som HVM
har satt är preliminärt och i många sjöar och vattendrag i länet ligger arsenikhalten i
dag högre, medelvärdet för arsenikhalten i 20 omdrevssjöar hösten 2013 var 0,56
µg/l. Eftersom arsenikhalterna i ytvattnet ligger under gränsvärdet i åtminstone åtta
av de tio ytvattenprov som tagits i mars/augusti så torde årsmedelvärdena för
arsenik i Vällingen sedan 2009 ligga under föreslaget gränsvärde. Den fysikaliskkemiska statusen (som är en del av den ekologiska statusen) beträffande SFÄ kan
därför klassas som god.
För att den kemiska statusen (exklusive kvicksilver) ska kunna klassas som god så får
lösta halter av prioriterade ämnen i ytvatten inte överskrida summan av gränsvärde
och bakgrundshalt för dess ämnen, se tabell 2. I samtliga prov 2008-2014 så understiger även totalhalterna i alla prov gränsvärdena för årsmedelvärden av bly,
kadmium och nickel. Detta tyder alltså på att den kemiska statusen(exklusive
kvicksilver) kan klassas som god.
Beträffande kvicksilver så ska man ta prover på biota, t.ex. fisk för att se om den
kemiska statusen kan anses god eller ej. I vattenfas finns ett gränsvärde för maximal
halt på 0,07 µg/l som inte får överskridas om kemisk status ska klassas som god. I
prover från augusti 2008 och 2009 gjordes kvicksilveranalyser med tillräckligt låg
analysgräns för att man ska kunna säga att de visar att gränsvärdet då inte
överskreds.
Friman Ekologikonsult AB
21
Januari 2015
9. Plankton
Telge Återvinning har låtit göra växtplanktonanalyser 2008, 2009 och 2014 från östra
och västra Vällingen. Inom den regionala miljöövervakningen togs växtplanktonprov
2011 från station R, i mitten av Vällingen. Resultaten från 2008 och 2009 har redovisats tidigare. I denna rapport redovisas dels resultaten från 2014 och kortfattat även
resultaten från 2009 och 2011 eftersom de är gjorda med samma metod och kan
jämföras med varandra. Fullständig redovisning av växtplanktonprovet, artlistor,
fältprotokoll mm finns i Bilaga 2.
9.1 Växtplankton 2014
Totalbiomassan av växtplankton var 1,4 mg/l, dvs måttligt stor, i östra delen av
Vällingen och 0,88 mg/l, dvs liten, i västra delen av Vällingen. Man ska dock beakta
att blågrönalger, cyanobakterier, var dominerande med 47 % i östra delen och 66 % i
västra delen av Vällingen, detta indikerar otillfredsställande status. I både östra och
västra delen fanns fyra potentiellt toxinproducerande arter, vilket är ett måttligt antal
(NV1999). I bägge prov dominerade Aphanizomenon klebahnii och Planktothirx agardhii
som kan producera allvarliga toxiner. Vid ökad näringstillgång finns en tydlig risk
för algblomning av cyanobakterier i Vällingen. Aphanizomenon kan fixera kväve
från luften och är därför bara beroende av tillgången på fosfor.
Det förekom även många andra näringsgynnade arter från flera olika alggrupper i
bägge proven varför trofindex blev högt, särskilt i västra delen av Vällingen.
Trofiindex indikerade måttlig status i östra delen och otillfredsställande i västra
delen av Vällingen. Den sammanvägda näringsstatusen blev måttlig för både östra
och västra delen av Vällingen.
Figur 15. Totalbiomassa av växtplankton och biomassans taxonomiska sammansättning i
Vällingen 2014 och 2011, från Medins rapport Bilaga 2. V1 avser östra Vällingen och V3 avser
den västra delen.
Friman Ekologikonsult AB
22
Januari 2015
9.2 Växtplankton 2008-2014
Växtplanktonproverna analyserades med en annan metodik 2008 än vid de senare
provtagningarna. I proverna från 2008 kunde de små arterna (främst små rekylalger
och grönalger) inte räknas. Växtplanktonsammansättningen liksom Hörnströms
index, som var 38 både i östra och västra delen av sjön, indikerade en sjö med måttlig
näringstillgång. Den totala mängden av växtplankton var relativt låg och ingen
blomning förekom. Hörnströms index beräknades även 2014 och var då 44 i östra
delen och 41 i västra delen av Vällingen alltså högre än 2008 men fortfarande
tydande på måttlig status.
Vid provtagningarna 2009, 2011 och 2014 har klassning gjorts enligt HVMFS 2013:19,
se tabell 3. Sjöns ekologiska status utifrån växtplankton mäts på tre olika sätt: utifrån
totala planktonbiomassan (hög biomassa indikerar sämre status), utifrån andelen
cyanobakterier (mycket blågrönalger ger dålig status) och utifrån trofiskt planktonindex. De olika faktorerna vägs därefter samman och resulterar i en sammanvägd
status.
Ju högre totalbiomassan är desto lägre status får sjön. När totalbiomassan är mellan
1000 och 2200 µg/l i en klar sjö, eller 1200-2700 µg/l i en humös sjö, så blir statusen
måttlig. Totalbiomassan var 2009 och 2014 högre i östra delen än i den västra. Det
stämmer med att fosforhalterna och i viss mån även kvävehalterna var något högre i
östra delen än i den västra. Anledningen skulle kunna vara att det kommer något
mer näring via tillflöden till den östra delen än den västra eller att den östra delen,
som är grundare och inte har skiktad vattenmassa, har snabbare omsättning av
näringsämnen från bottenvattnet.
Absorbans, ae
Totalbiomassa, µg/L
Andel cyanobakterier, %
Trofiskt planktonindex
Sammanvägd status
Artantal
2011
2009
Östra
Västra
R
0,04 Klar
0,044 Klar
<0,06 Klar
1078 Måttlig
992 God
1200 Måttlig
15% God
28% Måttlig
36 Måttlig
1,87 Måttlig
1,61 Måttlig
1,65 Måttlig
3,02 God
2,9 Måttlig
2,44 Måttlig
45 nära neutr
51 nära neutr
53 nära neutr
2014
Östra
Västra
0,08 Humös
0,079 Humös
1440 Måttlig
880 God
47% Otillfreds. 66% Otillfreds.
1,16 Måttlig
2,66 Otillfreds.
2,41 Måttlig
2,12 Måttlig
50 nära neutr
55 nära neutr
Tabell 3. Status för växtplanktonprover i Vällingen 2009, 2011 och 2014. Sedan 2009 har
referensvärdena för totalbiomassa blivit lägre varför en ny klassning av 2009 års biomassa
gjorts i denna tabell (jämfört tidigare rapport). Vid provtagningen 2014 var vattnet humöst
(absorbansen över 0,06) vilket innebär att andra referensvärden används beräkningen av de
ekologiska kvoterna som avgör statusbedömningen. I detta fall resulterade dock de
ekologiska kvoterna i samma statusbedömning oavsett om vattnet betraktades som humöst
eller klart. Provet 2011 är taget på station mellan östra och västra delen inom programmet för
den regionala miljöövervakningen.
Andelen blågrönalger förefaller ha ökat från 15-28% 2009 till 47-66% 2014. Man måste
dock beakta att mängden blågrönalger kan variera kraftigt mellan olika provtagningar beroende på vädret. När andelen blågrönalger i klara sjöar är 10-24 % är
statusen god, vid 24-43 % är statusen måttlig och vid 43-81 % blir statusen otillfredsställande. I humösa sjöar ligger intervallet för otillfredsställande på 46-81 %.
Friman Ekologikonsult AB
23
Januari 2015
Andelen blågrönalger var både 2009 och 2014 högre i västra delen än i den östra, men
2014 var totalmängden ändå högre i östra delen.
Vissa planktonarter visar hur näringsrik sjön är och dessa arter har fått olika
indikatortal. Genom att sammanväga förekomsten av arterna och deras indikatortal
enligt ett trofiskt planktonindex, TPI, kan man få fram ett värde på hur näringsrik
sjön är (värden mellan -3 och 0 indikerar näringsfattigare, oligotrofare, förhållanden
och värden från 0 till +3 pekare på eutrofare, normalt sämre, förhållanden). TPIvärdena har indikerat måttlig status i alla prov utom i västra delen 2014 då det var
2,66. TPI-värden större än 2 är klassas som otillfredsställande.
Antalet arter har varierat från 45-55 i proverna vilket medför att Vällingen klassas
som nära neutral, dvs att sjön inte är påverkad av försurning.
Friman Ekologikonsult AB
24
Januari 2015
10.
Sedimentundersökning, 2013
Telge Återvinning gjorde 2013 en undersökning av sediment i Lotorpsviken utanför
Lerhagadiket som skulle kunna påverkas av Tvetaanläggningen vid eventuella
läckage. Referensproverna togs i Stensviken, utanför ett annat dike som ej kan
påverkas av Tvetaanläggningen, se figur 16. Resultatet av sedimentundersökningen
redovisades i rapporten ”Vatten och sediment i Vällingen, Resultat från Telge
Återvinnings provtagningar 2011-2013.”. I detta avsnitt redovisas bara en
sammanfattning av undersökningen.
Figur 16. PV, Lotorpsviken direkt utanför Lerhagadiket, L. RV referensstation i Stensviken,
direkt utanför annat dike, D mot Vällingen. (S är Sörängsdiket mot sjön Lanaren och TS är
ett litet tilloppsdike till Sörängsdiket).
I en skrivelse från HVM i september 2013 föreslås nya gränsvärden (Environmental
Quality Standards, EQS) för några av de prioriterade ämnena. Dessa värden avser
prover tagna från ackumulationsbottnar vilket man finner i sjöarnas djupområden.
Proverna i denna undersökning har något högre TS halt än vad som kännetecknar
rena ackumulationsbottnar vilket man måste beakta när man jämför med gränsvärden för ackumulationsbottnar.
Sedimentproverna analyserades med avseende på tungmetaller och 96 organiska
miljögifter. Tungmetallhalterna var låga eller mycket låga i ytsedimentet både i
Lotorpsviken och i referensområdet enligt NV:s bedömningsgrunder från 1999. I
skiktet 10-13 cm var halterna nickel, krom och koppar måttligt höga både i
Lotorpsviken och i referensområdet medan halterna av övriga tungmetaller var låga
eller mycket låga.
Friman Ekologikonsult AB
25
Januari 2015
Halterna av bly och kadmium var i samtliga prov betydligt lägre än de föreslagna
gränsvärdena för dessa ämnen (HVM-skrivelse 2013).
Av de 96 organiska ämnen som analyserades påträffades sju. Det var låga halter av
tre PCB både i Lotorpsviken och referensområdet
Halterna 4-nonylfenol (teknisk blandning) var 360 respektive 350 µg/kg TS i provet
från Lotorpsviken respektive Stensviken. I elva sjöar i Stockholm 2002 var medianvärdet för halterna av nonylfenol 1100 µg/kg TS. Den vanligaste källan till 4nonylfenol i miljön är från avloppsvatten och från gödsling med slam. Gränsvärdet
för nonylfenol i slam är 50 000 µg/kg TS. Det finns inget svenskt gränsvärde för
nonylfenol i sediment men i en rapport från IVL föreslås ett riktvärde på 16 µg/kg
TS.
Två ftalater hittades, DEHP i låg halt i bägge provområden och DBP i halten 0,1
mg/kg TS i Lotorpsviken. Halterna DEHP låg långt under det föreslagna
gränsvärdet (HVM-skrivelse 2013).
Några riktvärden eller referensvärden för DBP i sjösediment har inte hittats men i
slam från reningsverk förekommer halter på upp till 1,3 mg/kg TS. I återvinningsanläggningens bottenslam i uppsamlingsdammen för lakvatten hittades 2009 DEHP
men inte DBP.
En tennorganisk förening, monobutyltenn, MBT, påträffades med halterna 11 och 10
µg/kg TS i Lotorpsviken respektive Stensviken. MBT är en nedbrytningsprodukt
från Tributyltenn, TBT, som tidigare använts i båtbottenfärger. Eftersom inget TBT
påträffades tyder det på att även halten MBT håller på att minska.
Sammanfattningsvis tyder sedimentundersökningen inte på någon påverkan från
återvinningsanläggningen eftersom metallhalterna var låga och nästan lika i
Lotorpsviken och referensområdet. Av de organiska ämnena var det halten av 4nonylfenol som var mest anmärkningsvärd. Den var ganska hög i förhållande till
föreslagna riktvärden men eftersom halten var nästan lika hög i Lotorpsviken som
referensområdet så tyder det på någon mer diffus källa. Den vanligaste källan till 4nonylfenol i miljön är från avloppsvatten och från gödsling med slam.
Friman Ekologikonsult AB
26
Januari 2015
11.
Referenser
Friman-Scharin, M. 1999 ”Lokalt renat lakvatten från Tvetaverket till Vaskabäcken,
Lanaren eller Vällingen - en miljökonsekvensbeskrivning.” Friman Ekologikonsult
AB.
Friman-Scharin, M. 2011 ”Vattenkvalitet i Vällingen, Resultat från Telge
Återvinnings provtagningar 2008-2011” Friman Ekologikonsult AB
Friman-Scharin, M. 2014. ”Vatten och sediment i Vällingen, Resultat från Telge
Återvinnings provtagningar 2011-2013.” Friman Ekologikonsult AB
Hagström, J. 2013. ”Allmänna förhållanden och klorofyll a i småsjöar 2007-2012
Länsstyrelsen Stockholm”. Nerladdad från www.viss.lansstyrelsen.se
Havs- och Vattenmyndighetens Författningssamling. HVMFS 2013:19
Havs- och Vattenmyndigheten. 2013. Rekommendationer angående klassgränser för
Särskilt Förorenande Ämnen och expertbedömning av kemisk statusklassning.
Skrivelse 2013-09-27.
Herbert, R., Roger, L., Wällstedt T., Johansson K. 2009. Bakgrundshalter av metaller i
Svenska inlands- och kustvatten. SLU, Rapport 2009:12
Hörnström E. 1981 ”Trophic characterization of lakes by means of phytoplankton
analysis”. Limnologica (Berlin) 13. 249-261 maj 1981.
Köhler, J., S. Comparing filtered and unfiltered metal concentrations in some
Swedish surface waters. SLU rapport 2010.
Lilja, K. & H. Andersson, A. Woldegiorgis, A. Jönsson, A. Palm-Cousins, K. Hansson,
E. Brorströms-Lundén (2010). Bedömning av miljögiftspåverkan i vattenmiljö –
Samordnad metodutveckling. IVL Rapport B1891.
Länsstyrelsen Stockholm, Rapport 1994:14. “Moraån - Resultat av vattenkemiska
provtagningar 1987-92”.
Löfgren, S, Forsius M., Andersen T. ”Vattnets färg. Klimatbetingad ökning av
vattnens färg och humushalt i nordiska sjöar och vattendrag”. Nordiska
ministerådet. SLU m.fl.
Miljökontoret . ”Förslag till vattenplan för Moraåns delavrinningsområde”
Södertälje kommun. Rapport 2005
Naturvårdsverket 1999. “Bedömningsgrunder för Miljökvalitet, Sjöar och
vattendrag”, Rapport 4913.
Friman Ekologikonsult AB
27
Januari 2015
Naturvårdsverket 1999. “Bedömningsgrunder för Miljökvalitet, Kust och hav”.
Rapport 4914.
Naturvårdsverket. ”Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Bilaga A till
Handbok 2007:4 ”
Naturvårdsverket 2008. ”Förslag till gränsvärden för särskilda förorenande ämnen”
Rapport 5799.
Naturvårdsverket 2008. ”Övervakning av prioriterade miljöfarliga ämnen listade i
Ramdirektivet för vatten” Rapport 5801.
Pansar J., 2014. ”Trender för vattenkvalitén i länets sjöar.” Fakta 2014:20
Länsstyrelsen Stockholm.
Pansar, J. 2013 Referensdokument. Fytoplankton sjöar i Stockholms län 2007-2012.
Nerladdad från www.viss.lansstyrelsen.se
Praagh, M. ”Screening av organiska ämnen i lakvatten”. Sweco rapport 2013 på
uppdrag från Naturvårdsverket.
SMHI vattenwebb: http://vattenwebb.smhi.se
Statens Lantbruksuniversitet, Institutionen för vatten och miljö. Databank för
vattenkemi. http://webstar.vatten.slu.se/db.html
Sternbeck, J.,Brorström-Lundén,E., Remberger,M., Kaj, L.Palm, A., Junedahl, E.,
Cato, I:, “WFD Priority substances in sediments from Stockholm andthe Svealand
coastal region.” 2003 IVL rapport B1538.
Wahlberg, Cajsa: ”Sammanställning av slamanalyser inom ReVAQ år 2004-2007”
Slutrapport, R nr 8-2008. Stockolm Vatten
Vatteninformationssystem Sverige, http://www.viss.lst.se/
Friman Ekologikonsult AB
28
Januari 2015
Bilaga 1.
Resultat från Telge Återvinnings provtagningar i Vällingen
Vattenkemi i mars
Datum
Station
Djup
m
°C
Temp.
Syre
mg/l
syremättn.
%
Konduktivitet
mS/m
Alkalinitet mg HCO3/l
Klorid
mg/l
Kalium
mg/l
Natrium
mg/l
Sulfat
mg/l
Bor
µg/l
Strontium
µg/l
Total-P
µg/l
Fosfat-P
µg/l
Ammonium-N
µg/l
Nitrit+nitrat-N
µg/l
Total-N
µg/l
TOC
mg/l
1
0,8
11
77
20
44
23
2,5
11
20
18
5
<10
170
530
10
2011-03-08
Ö
M
6
8
6
11
2,5 2,5-3,2 2,5
3,9
7,2 7,9
2,0
53-54
58
15
20
20 19
31
42
45
54
23
24 20
53
2,4
2,5
4,3
11
12
20
20
20
24
21
7
<10
230
610
9,9
22
10
<10
250
640
9,5
1
0,5
11
76
19
41
21
2,3
11
20
84
18
44
5
160 <10
310 140
920 590
11
10
V
6
2,5
7,6
56
19
20
8
9
3,5
2,6
20
19
43
21
2,2
10
19
22
8
<10
350
720
9,4
1
2,7
9,7
71
19
43
23
2,8
13
20
22
57
15
<5
27
320
870
8,4
Ö
6
2,7
10
74
8
2,7
9,6
71
21
41
27
3,1
14
22
21
62
17
7
39
360
780
7,8
2012-03-06
M
6
11
1
2,8 3,2 1,4
11 5,8 9,2
81
43
65
26
18
41
40
40
22
3,9 2,4
18
12
25
19
20
15
78
55
28
12
13
<5
110
30
750 270
1200 680
8,6 8,3
V
6
2,7
11
81
Ö
9
1
6
3,0 1,2
4
10 11,2 8,1
74
79 62
18
19 19
41
42 41
22
23 22
2,8 2,6 2,4
12
12 12
20
20 19
13
13 12
56
57 56
11
20 23
<5
8
8
22 <10 <10
260
640 610 610
8,3 9,4 9,3
2013-03-13
M
1
6
11
0,9
4 5,3
11,0 9,0
3
77
69
24
23
53
30
3
15
22
13
73
42
20
12
V
1
6
9
0,7 3,4 5,0
12 6,7 1,2
80 50 9,4
19
20
42
47
22
23
2,6
2,6
12
12
20
19
14
12
58
59
20
14
7
35
15
<10
790 710
11 12
870
12
Vattenkemi i augusti
Datum
2008-08-21
2009-08-25
2014-08-21*
Station
Ö
M
V
Ö
M
V
Ö
M
V
Djup
m
0,5
6
8
10
0,5
7
9
0,5
7
8
10
0,5
7
8
0,5
8
11
0,5
Sikt
m
3,4
3,6
3,3
3,7
3,6
3,3
Temp.
°C
18,7 18,0 16,8 12,3 18,5 17,8 14,0
19,0
16,9 17,6 14,4
19,1 18,1
17,7 19,6 19,3 12,2 19,5
ABS, 420 nm F ae/5cm 0,037 0,038
0,038
0,071 0,044 0,048
0,042
0,043 0,084
0,079
Syre
mg/l
7,1
4,4 <0,3
7,2
0,7
7,8
6,3
0,7
5,4
7,8
0,3
syremättnad
%
75
45 <2,8
76
6,8
81
66
6,9
57
Konduktivitet
mS/m
19,7 18,9
18,6
21,4
18,2
18,6
18,2
18,4
18
18
21
18
Alkalinitet
mg HCO3/l
40
67
39
klorid
mg/l
20
20
20
20
20
20
20
20
20
20
18
Kalium
mg/l
2,4
2,5
2,6
2,3
Natrium
mg/l
12
12
12
12
mg/l
sulfat
19
20
12
18
Bor
µg/l
11
12
11
10
Strontium
µg/l
56
58
69
58
total-P
µg/l
17
12
17
180
29
68
24
39
17
16 880
14
fosfat-P
µg/l
<3
4
<3
140
7
34
8
22
<5
< 5 750
<5
ammonium-N
µg/l
<10
25
<10
340
<10
110
<10
60 <10 <10 630 <10
Nitrit+nitrat-N
µg/l
<5
5
<5
6
<5
<5
<5
<5
27
27
17
27
total-N
µg/l
520 530
510
920
630
690
560
580 470 480 1300 450
TOC
mg/l
8
8
9
10
9,3
9,2
8,9
8,9
8,3
8,5
10
Kl-a
µg/l
6,5
7,8
9,7
8,5
6,8
4,8
* halterna av nitrit+nitratkväve i proverna från 2014 är osäkra då de analyserades med en metod som inte är ackrediterad för halter under 100 µg/l.
Friman Ekologikonsult AB
29
Januari 2015
9
12,8
0,6
20
19
2,6
12
15
11
67
400
340
330
24
850
9,5
Bilaga 2
Undersökning av växtplankton i sjön
Vällingen 2014
– på uppdrag av Telge Återvinning AB genom
Friman ekologikonsult AB
Åsa Garberg
2014-09-17
Medins Biologi AB Företagsvägen 2, 435 33 Mölnlycke Tel 031-338 35 40 www.medins-biologi.se Org. Nr. 556389-2545
Version
1.1
Datum
2015-01-23
Titel
Växtplanktonundersökning i sjön Vällingen 2014– på uppdrag av Telge Återvinning AB genom
Friman ekologikonsult AB
Författare
Åsa Garberg
Kvalitetsgranskare
Ina Bloch
Ina
Framsidans foto: Pansarflagellaten Ceratium hirundinella från prov V3 i sjön
Vällingen. © Medins Biologi AB.
Undersökning av växtplankton i sjön Vällingen 2014
Medins Biologi AB
Innehållsförteckning
Inledning................................................................................................................................................ 4
Metodik ................................................................................................................................................. 4
Fältprovtagning ....................................................................................................................................... 4
Laboratorieanalys .................................................................................................................................... 4
Utvärdering .............................................................................................................................................. 5
Statusklassning enligt bedömningsgrunderna .................................................................................... 5
Statusklassning enligt Medins expertbedömning ............................................................................... 6
Resultat ................................................................................................................................................. 7
Näringsstatus ........................................................................................................................................... 7
Gonyostomum ......................................................................................................................................... 8
Tidigare undersökning ............................................................................................................................. 8
Referenser ............................................................................................................................................. 9
Bilaga ................................................................................................................................................... 10
3
Undersökning av växtplankton i sjön Vällingen 2014
Medins Biologi AB
Inledning
Växtplanktonsamhällen kan se mycket olika ut i olika sjöar. Viktiga faktorer som styr
artsammansättning och biomassa är bl.a. näringstillgång, ljus, temperatur, humushalt,
pH och det övriga ekosystemets sammansättning, t.ex. artsammansättning och biomassa
av fisk, djurplankton och undervattensvegetation. När någon av ovanstående faktorer
ändras kan det påverka växtplanktonsamhället och eftersom växtplankton är relativt
kortlivade organismer kan förändringar ske snabbt. Eftersom olika växtplanktonarter har
olika krav på omvärldsförhållandena kan undersökningar av växtplanktonsamhället ge
information om bl.a. sjöars näringssituation och surhet.
Inom miljöövervakningen studeras växtplankton i sjöar av främst två skäl. Dels för att
växtplanktonsamhällets biomassa och sammansättning avspeglar miljösituationen i den
aktuella sjön, men också för att vissa växtplanktonarter orsakar direkta problem, t.ex.
genom algblomningar eller om problemskapande arter uppträder i dricksvattentäkter.
Denna undersökning utförs på uppdrag av Telge Återvinning AB genom Friman ekologikonsult AB. Syftet är att främst att bedöma näringsstatusen med hjälp av växtplanktonanalys. Analysen utformades därför enligt standardiserad metod (Naturvårdsverket
2010 och SS-EN 15204: 2006) och gällande bedömningsgrunder (Havs och vattenmyndigheten 2013). Detta är en presentation av resultaten från laboratorieanalysen och statusklassificeringen.
Metodik
Fältprovtagning
Fältprovtagningen genomfördes av Margareta Friman-Scharin på Friman Ekologikonsult AB, se bilaga fältprotokoll.
Laboratorieanalys
Artbestämning, räkning och mätning av växtplankton utfördes av Åsa Garberg på
Medins Biologi AB och gjordes med hjälp av ett omvänt faskontrastmikroskop enligt så
kallad Utermöhl-teknik (Utermöhl 1958). Beräkning av individtätheter och biovolymer
gjordes enligt SS-EN 15204: 2006 och Naturvårdsverkets handledning för miljöövervakning (Naturvårdsverket 2010). Vid analysen skattades dessutom frekvensen av arter
i det sedimenterade provet efter en femgradig skala för beräkning av Hörnströms
trofiindex (Hörnström 1979, 1981, Naturvårdsverket 1986).
Analysinsatsen har följt den gällande svenska standarden (SS-EN 15204: 2006). Det
innebär bl.a. att ca 100 individer/enheter räknades av den vanligaste arten på två diagonaler i räknekammaren (vid 400 ggr förstoring) eller i hela kammaren (vid 100 ggr
4
Undersökning av växtplankton i sjön Vällingen 2014
Medins Biologi AB
förstorning) samtidigt som alla andra mindre vanliga arter artbestämdes och räknades.
För biomassabestämningen togs storleksmått på 10 individer av de allra vanligaste arterna (> 75 räknade enheter), fem individer på andra vanliga arter (25-75 räknade enheter), och en individ på ovanliga arter (< 25 räknade enheter).
Utvärdering
Statusklassning enligt bedömningsgrunderna
En utförlig beskrivning av bedömningsgrunderna finns tillgänglig i rapportform (Naturvårdsverket 2007 och Havs- och vattenmyndigheten 2013) på Havs- och vattenmyndighetens hemsida. Där redovisas klassgränserna för de ingående parametrarna från de
olika sjötyperna och där beskrivs i detalj förfarandet vid beräkning av TPI och sammanvägd näringsstatus. I rapporten har klassgränserna som anges i de senaste bedömningsgrunderna, Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter från 2013, använts. För totalbiomassa har gränsvärdena skärpts, jämfört med tidigare bedömningsgrund.
Status
Numeriskt värde
Hög
God
Måttlig
Otillfredsställande
Dålig
4,00 - 4,99
3,00 - 3,99
2,00 - 2,99
1,00 - 1,99
0,00 - 0,99
Tabell 1: Statusens indelning med
avseende på det sammanvägda
numeriska värdet.
För klassificering av sjöar med hjälp av växtplankton enligt bedömningsgrunderna har
Sverige delats in i tre ekoregioner: 1) fjällen ovan trädgränsen, 2) Norrland och 3) södra
Sverige. Vidare har Norrlands och södra Sveriges sjöar delats in i klara respektive humusrika sjöar.
Klassificering av näringsstatus
För att klassificera näringsstatus enligt bedömningsgrunderna används tre parametrar:
 Totalbiomassan av växtplankton
 Andelen cyanobakterier (blågrönalger) av totalbiomassan
 Trofiskt planktonindex (TPI)
De tre parametrarnas värden ligger sedan till grund för beräkningen av den sammanvägda näringsstatusen.
TPI-värdet beräknas med hjälp av biomassan av indikatorarter. Det finns oligotrofiindikerande arter (som indikerar näringsfattigdom) och eutrofiindikerande arter (som indikerar näringsrikedom). Dessa arter har fått ett värde på en skala från -3 (bästa
oligotrofiindikatorerna) till +3 (bästa eutrofiindikatorerna). Ett växtplanktonprovs TPIvärde kan således i teorin variera mellan -3 och 3. Ju större biomassa av näringskrävande indikatorarter som finns i provet desto högre blir TPI-värdet. Enligt bedömningsgrunderna bör TPI inte användas på prov som innehåller färre än fyra indikatorarter.
5
Undersökning av växtplankton i sjön Vällingen 2014
Medins Biologi AB
Ovanstående tre parametrar redovisas var och en för sig som värden, ekologisk kvalitetskvot och statusklass i den femgradiga klassningsskalan: hög, god, måttlig, otillfredsställande, dålig. Den ekologiska kvalitetskvoten (EK) bestäms av relationen mellan det
uppmätta värdet och ett referensvärde som är unikt för den aktuella sjötypen.
I sjöar som domineras av arten Gonyostomum semen kan totalbiomassan ofta vara stor
utan att det motsvarar näringsbelastningen. I bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket
2007) rekommenderas det att Gonyostomum-sjöar klassificeras enbart med hjälp av TPI
eller genom en sammanvägning av TPI och andel cyanobakterier.
Surhetsklassning
För bedömning av surhet används en parameter:
 Artantal (antal taxa) av växtplankton
Parametern kan inte skilja ut naturligt sura sjöar, från sjöar som är försurade av mänsklig aktivitet. Surhetsklassning med hjälp av växtplankton bör dessutom endast utföras
vid misstanke om surhet/försurning eftersom artantal är en svårtolkad parameter som är
starkt beroende av analysansträngning.
Statusklassning enligt Medins expertbedömning
De tre parametrarna som ingår i bedömningsgrunderna har olika kvaliteter. Andelen och
mängden cyanobakterier kan variera mycket beroende på hur vädret varit tiden innan
provtagningen, men om mängd cyanobakterier är stor visar det tydligt att en sjö har
problem kopplade till näringspåverkan. Totalbiomassan och det trofiska plankton indexet (TPI) är mer stabila parametrar, men även totalbiomassan kan variera mycket i
vissa sjöar. Det är därför bra att ha resultat från flera provtagningar när man statusklassar.
I Medins expertbedömning beaktas även parametrar som varit viktiga i växtplanktonundersökningar innan vattendirektivet började tillämpas. Vid bedömningen av näringsstatus beaktas, förutom de nya bedömningsgrundernas tre parametrar, särskilt:
 Biomassa och mångfald bland cyanobakterier, t.ex. antalet potentiellt toxiska släkten
enligt Naturvårdsverket (1999)
 Biomassan av Gonystomum semen enligt Naturvårdsverket (1999)
 Hörnströms trofiindex (Hörnström 1979)
 Förekomst av indikatorarter enligt OEI-systemet
Hörnströms trofiindex kan i teorin variera mellan 11 och 100. Ju högre värdet är desto
vanligare är näringskrävande växtplanktonarter i provet.
OEI-systemets indikatorer (Oligotrofiindikatorer, Eutrofiindikatorer, Indifferenta) har
sitt ursprung i en definiering av indikatorarter som gjorts vid Limnologiska institutionen, Lunds universitet. Definieringen av indikatorarter enligt Naturvårdsverkets TPIsystem, Hörnströms metod och OEI-systemet avviker ibland från varandra och avspeglar i viss mån olika experters åsikter.
6
Undersökning av växtplankton i sjön Vällingen 2014
Medins Biologi AB
Även andra parametrar i de gamla bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket 1999) beaktas, liksom speciella iakttagelser i provet, t.ex. av partiklar, bentiska alger och vissa
djurplankton.
De parametrar som ingår i bedömningsgrunderna från 2007 och äldre bedömningsgrunder beskrivs mer utförligt i Hårding m.fl. (2011).
Resultat
Två lokaler i sjön undersöktes på uppdrag av Telge Återvinning AB genom Friman ekologikonsult AB. I bilagan finns ett resultatblad för varje lokal med kommentar till resultaten och artlistor.
Klara sjöar har andra referensvärden än humusrika sjöar och de förväntas ha något
mindre totalbiomassa av växtplankton, mindre andel cyanobakterier samt färre näringsgynnade arter. De klara sjöarna bedöms alltså något hårdare än de humusrika. Vällingen
har bedömt vara en humös sjö i årets undersökning utifrån årets kemiprovtagning.
Näringsstatus
Det finns ett samband mellan näringsstatus enligt bedömningsgrunderna (uttryckt som
numeriskt värde), och sjöarnas näringsämneshalter. Sjöar med bättre status, d.v.s. lågt
numeriskt värde har i generellt lägre halt av fosfor och kväve än sjöar med sämre status.
Enligt bedömningsgrunderna (Havs- och vattenmyndigheten 2013) fick Vällingens båda
lokaler måttlig status enligt bedömningsgrunderna. I Medins expertbedömning fick V1
och V3 måttlig status, (tabell 2). Det påträffades tillräckligt med arter vid båda provpunkterna att sjön kunde bedömmas som nära neutral. Andelen cyanobakterier utgjorde
47 % i V1 och respektive 66 % i V3 och i båda proven förekom fyra släkten av potentiellt toxiska cyanobakterier.
Både Aphanizomenon klebahnii och Planktothrix agardhii är cyanobakterier som dominerade i båda proven och kan producera allvarliga toxiner såsom hepatoxiner och neurotoxiner. Arterna gynnas av ökad näringstillgång av kväve och fosfor och sjön bedömdes
därför som näringspåverkad med tydlig risk för blomning av cyanobakterier.
Lokal
Numeriskt värde
för sammanvägd
status
Hörnströms
Trofiindex
HVMFS 2013
Medins
expertbedömning
V1
V3
2,47
2,21
43,86
40,52
Måttlig
Måttlig
Måttlig
Måttlig
Tabell 2. Numerisk värde för sammanvägd näringsstatus, Hörnströms trofiindex och status enligt bedömningsgrunderna och Medins expertbedömning.
7
Undersökning av växtplankton i sjön Vällingen 2014
Medins Biologi AB
Bild: Aphanizomenon klebahnii © Medins Biologi AB.
Gonyostomum
Det påträffades inga Gonyostomum semen i något av proverna, däremot hittades en annan art av Gonyostomum men i liten mängd. Andelen av Gonyostomum sp. var endast 1
% i provV3.
Tidigare undersökning
Båda lokalerna V1 och V2 var lika i artsammansättning och totalbiomassa som resultatet av den planktonundersökningen som gjordes år 2011, se figur 1. Det var dessutom
samma arter av cyanobakterier som dominerade.
Biomassa (mg/l)
1,6
Övriga
1,4
Gonyostomum
1,2
Konjugater
1,0
Grönalger
Ögonalger
0,8
Kiselalger
0,6
Guldalger
0,4
Pansarflagellater
0,2
Rekylalger
Blågrönalger
Vällingen
2011
V3, 2014
V1, 2014
0,0
Figur 1. Totalbiomassa av växtplankton och biomassans taxonomiska sammansättning i
sjön Vällingen år 2014 och år 2011.
8
Undersökning av växtplankton i sjön Vällingen 2014
Medins Biologi AB
Referenser
Havs- och vattenmyndigheten 2013. Havs- och vattenmyndighetens författningssamling. Havs och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten, HVMFS 2013:19
Hårding I., Liungman, A., Nilsson, C., Sundberg I. och Svensson J-E. 2011. Bedömningsgrunder för växtplankton: Hur Medins Biologi AB klassar och bedömer växtplankton i sjöar. Medins Biologi AB. (tillgänglig på www.medins-biologi.se)
Hörnström, E. 1979. Trofigradering av sjöar genom kvalitativ fytoplanktonanalys. Statens Naturvårdsverk PM 1221.
Hörnström, E. 1981. Trophic characterization of lakes by means of qualitative phytoplankton analysis. Limnologica (Berlin) 13: 249-261.
Naturvårdsverket. 1986. Metodbeskrivningar. Recipientkontroll Vatten. Del I. Undersökningsmetoder för basprogram. Naturvårdsverket Rapport 3108.
Naturvårdsverket. 1999. Bedömningsgrunder för miljökvalitet: sjöar och vattendrag.
Naturvårdsverket Rapport 4913.
Naturvårdsverket. 2007. Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. Naturvårdsverket Handbok 2007:4, utgåva 1.
ISBN 978-91-620-0147-6.
Naturvårdsverket. 2010. Växtplankton i sjöar, version 1:3 2010-02-18. Ur: Handledning
för miljöövervakning. Programområde Sötvatten.
SS-EN 15204: 2006. Vattenundersökningar: vägledning för bestämning av förekomst
och sammansättning av fytoplankton genom inverterad mikrokopi (Utermöhlteknik).
Utermöhl, H. 1958. Zur Vervollkommung der quantitativen Phytoplankton-Methodik.
Mitteilungen Int Ver Limnol 9: 1-38.
9
Undersökning av växtplankton i sjön Vällingen 2014
Medins Biologi AB
Bilaga
Resultat och kommentarer
FÖRKLARING TILL RESULTATSIDORNA
Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter 2013, (HVMFS 2013:19). För att klassificera näringsstatus används tre parametrar 1) totalbiomassa av växtplankton, 2) andelen cyanobakterier (blågrönalger) av totalbiomassan, samt 3) trofiskt planktonindex
(TPI). Med hjälp av dessa parametrar beräknas ett värde på sammanvägd näringsstatus.
För att klassificera försurning/surhet använder bedömningsgrunderna endast parametern
artantal.
TPI (trofiskt planktonindex). Beräknas med hjälp av 1) biomassan av de eventuella indikatorarter som finns i provet och 2) indikatortalet hos dessa indikatorer. TPI kan teoretiskt variera mellan -3 (mest oligotrofa växtplanktonsamhällena) till +3 (mest eutrofa
växtplanktonsamhällena).
Indikatortal. Indikatortal för växtplanktonart som definieras i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter, för ca 35 oligtrofi- och ca 60 eutrofiindikatorer. Indikatortalet
varierar från -3 (de bästa oligotrofiindikatorerna) till +3 (de bästa eutrofiindikatorerna).
Ekologisk kvalitetskvot (EK). Bestäms av relationen mellan det uppmätta värdet av en
basparameter och ett referensvärde som är unikt för den aktuella sjötypen och som redovisas i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter. Varierar mellan 0 (sämst) och 1
(bäst).
Hörnströms trofiindex. Index enligt Hörnström (1979, 1981) och BIN PR 163 (Naturvårdsverket 1986) som beräknas med hjälp av olika indikatorarters frekvens i provet (på
en skala 1-5) och deras indikatorvärde (på en skala 11 – 100). Trofiindex kan teoretiskt
variera mellan 11 (mest näringsfattig sjöarna) och 100 (mest näringsrika sjöarna).
Expertbedömning. Vid expertbedömningen av näringsstatus tar vi hänsyn till bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket 2007 och Hav- och vattenmyndigheten 2013), andra
kriterier som kan vara relevanta (t ex Hörnströms trofiindex, mängd Gonyostomum,
förekomst av indikatorarter enligt andra bedömningssystem, antal taxa av potentiellt
toxiska cyanobakterier) samt annan erfarenhet, t.ex. från det aktuella vattnet/avrinningsområdet.
10
Undersökning av växtplankton i sjön Vällingen 2014
Medins Biologi AB
V1. Vällingen
Datum:
2014-08-21
S. Sverige, humösa sjöar, >30 mg Pt/l
Klassning enligt HVMFS 2013:19
Artantal (surhetsklassning)
Sammanvägd näringsstatus
Totalbiomassa (mg/l)
Andel cyanobakterier (%)
Trofiskt planktonindex (TPI)
Årsvärde
50
2,47
1,44
47,39
1,16
Treårsmedel
-
EK
Status/surhetsklass *
Nära neutralt
Måttlig
Måttlig
Otillfredsställande
Måttlig
0,21
0,57
0,19
Naturvårdsverkets kriterier (1999)
Gonyostomum semen (mg/l)
0,00
Mycket liten biomassa
Expertbedömning
Surhetsklassning
Näringsstatus
Nära neutralt
Måttlig
* Status avser årets värden
5%
Arternas
fördelning
på på
indikatortal
Arternas
fördelning
indikatortal
Oligotrofiindikatorer
-3, -2, -1
(-3 är starkast)
Antal taxa
Alggrupp Biomassans fördelning
Biomassa
på olika grupperTaxa
mg/l
%
antal
%
Cyanobakterier
0,68
47,4
12
24,0
Övriga
Rekylalger
0,06
4,0
4
8,0
25%
Pansarflagellater
0,07
4,8
2
4,0
Guldalger
0,06
4,0
5
10,0
Kiselalger
0,09
6,3
4
8,0
Grönalger
Ögonalger
0,00
0,2
1
2,0
8%
Cyanobakterier
Grönalger
0,12
8,2
14
28,0
48%
Konjugater
0,00
0,1
1
2,0
Kiselalger
Gonyostomum
0,00
0,0
0
0,0
6%
Guldalger
Övriga
0,36
25,0
7
14,0
4%
PansarSumma
1,44
100Rekylalger 50
100
flagellater
Eutrofiindikatorer
1, 2, 3
(3 är starkast)
6
5
4
3
2
1
0
-3
-2
-1
1
2
3
4%
Kommentar
Totalbiomassan av växtplankton var måttligt stor och dominerades av cyanobakterier. Det var till stor del Aphanizomenon cf.
klebahnii som bidrog till att biomassa blev måttligt stor. Det fanns fyra släkten potentiellt toxiska cyanobakterier i provet vilket
är ett måttligt stort antal (NV 1999). Det förekom även många andra näringsgynnade arter från flera olika alggrupper och TPI
blev därför högt. Sammanvägningen enligt bedömningsgrunderna (Havs- och vattenmyndigheten 2013) gav måttlig status.
Även Medins expertbedömning gav sjön Vällingen måttlig status.
Det gjordes en planktonundersökning 2011 och det året fick sjön Vällingen måttlig status både enligt Naturvårdsverket och av
Medins expertbedömning. Vid jämförelser med artlistorna från 2011 och 2014 är det samma arter som dominerar.
Biomassan i en sjö med tillfälliga blomningar av cyanobakterier kan växla kraftigt mellan provtagningarna. Näringsstatusen
bedöms som näringspåverkad och med tydlig risk för blomning
11
Undersökning av växtplankton i sjön Vällingen 2014
Medins Biologi AB
V3. Vällingen
Datum:
2014-08-21
S. Sverige, humösa sjöar, >30 mg Pt/l
Klassning enligt HVMFS 2013:19
Artantal (surhetsklassning)
Sammanvägd näringsstatus
Totalbiomassa (mg/l)
Andel cyanobakterier (%)
Trofiskt planktonindex (TPI)
Årsvärde
55
2,21
0,88
66,01
2,66
Treårsmedel
-
EK
Status/surhetsklass *
Nära neutralt
Måttlig
God
Otillfredsställande
Otillfredsställande
0,34
0,37
0,12
Naturvårdsverkets kriterier (1999)
Gonyostomum semen (mg/l)
0,00
Mycket liten biomassa
Expertbedömning
Surhetsklassning
Näringsstatus
Nära neutralt
Måttlig
* Status avser årets värden
Arternas
fördelning
på på
indikatortal
Arternas
fördelning
indikatortal
Oligotrofiindikatorer
-3, -2, -1
(-3 är starkast)
Antal taxa
Alggrupp Biomassans fördelning
Biomassa
Taxa
på olika grupper
mg/l
%
antal
%
Grönalger Gonyostomum
1%
4%
Övriga
Cyanobakterier
0,58
66,0
9
16,4
4%
Ögonalger
Rekylalger 1%
0,04
4,7
3
5,5
Pansarflagellater
0,07
8,0
2
3,6
Kiselalger
Guldalger 7%
0,04
4,3
5
9,1
Kiselalger
0,06
6,5
7
12,7
Guldalger
4%
Ögonalger
0,01
1,3
1
1,8
GrönalgerPansar0,04
4,4
18
32,7
flagellater
Konjugater
0,00
0,2
1
1,8
Cyanobakterier
8%
66%
Gonyostomum
0,01
0,6
1
1,8
Rekylalger
Övriga
0,04
4,0
8
14,5
5%
Summa
0,88
100
55
100
Eutrofiindikatorer
1, 2, 3
(3 är starkast)
6
5
4
3
2
1
0
-3
-2
-1
1
2
3
Kommentar
Totalbiomassan av växtplankton var liten och dominerades av cyanobakterier. Andelen cyanobakterier i V3 var 66% vilket är
en stor andel. Det fanns fyra släkten potentiellt toxiska cyanobakterier i provet vilket är ett måttligt stort antal (NV 1999). Det
förekom även många andra näringsgynnade arter från flera olika alggrupper och TPI blev därför högt. Sammanvägningen gav
måttlig status enligt bedömningsgrunderna (Havs- och vattenmyndigheten 2013) och även i Medins expertbedömning fick
sjön lokalen V3 i Vällingen måttlig status.
Det gjordes en planktonundersökning 2011 och det året fick sjön Vällingen måttlig status både enligt Naturvårdsverket och av
Medins expertbedömning. För övrigt var det samma artsammansättning med en övervikt av cyanobakterien Aphanizomenon
klebahnii som förekom.
Biomassan i en sjö med tillfälliga blomningar av cyanobakterier kan växla kraftigt mellan provtagningarna. Näringsstatusen
bedöms som näringspåverkad och med tydlig risk för blomning.
12
Undersökning av växtplankton i sjön Vällingen 2014
Medins Biologi AB
Artlistor
FÖRKLARING TILL ARTLISTORNA
Det. = determinator, den person som genomförde artbestämningen och analysen av provet.
I = indikatortal hos växtplanktonart enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter
(Havs- och vattenmyndigheten 2013). Varierar från -3 (starkaste oligotrofiindikatorerna) till 3 (starkaste eutrofiindikatorerna)
EG = Ekologisk grupp. Äldre klassificeringssystem av indikatorarter med ursprung hos
planktonekologer på Limnologiska institutionen, Lunds universitet.
O = taxa som vanligtvis påträffas i oligotrofa (näringsfattiga) miljöer
E = taxa som vanligtvis påträffas i eutrofa (näringsrika) miljöer
I = taxa som är indifferenta, dvs. har en bred ekologisk tolerans
Frekvens = uppskattad frekvens av arten i en skala från 1 - 5 där 5 är det högsta. Används dessutom vid beräkning av trofiindex enligt Hörnström (1979)
Längd. För vissa trådformiga arter anges trådlängden per liter provvatten (µm l-1).
Antal celler. För arter som inte växer i trådar anges antalet celler per liter provvatten (i
något enstaka fall anges kolonier per liter).
Biomassa. Anges i enheten mg l-1 (1 mg l-1 motsvarar en biovolym på 1 mm3 l-1).
13
Undersökning av växtplankton i sjön Vällingen 2014
Medins Biologi AB
V1. Vällingen
Kvantitativ växtplanktonanalys
2014-08-21
Nivå: 0-6 m
Metod: SS-EN15204:2006 + NV:s Handledn. för miljööverv.
Det. Åsa Garberg
RAPPORT
utfärdad av ackrediterat laboratorium
REPORT issued by an Ackreditated Laboratory
Arter
CYANOPHYCEAE (blågrönalger)
Chroococcales
Aphanocapsa sp. - NÄGELI
Aphanothece sp. - NÄGELI
Chroococcus sp. (>10 µm) - NÄGELI
Merismopedia tenuissima - LEMMERMANN
Radiocystis sp. - H. SKUJA
Snowella lacustris - (CHODAT) KOMAREK & HINDÁK
Woronichinia elorantae - KOMÁREK et KOMÁRKOVÁ-LEG.
Woronichinia naegeliana - (UNGER) ELENKIN
Nostocales
Aphanizomenon cf. klebahnii - (ELENK) PECH. & KALINA
Dolichospermum sp. böjd - (RALFS ex BOR. & FLAH.) WACKLIN et al.
Dolichospermum sp. rak - (RALFS ex BOR. & FLAH.) WACKLIN et al.
Oscillatoriales
Planktothrix agardhii - (GOMONT) ANAGNOSTIDIS & KOMÁREK
CRYPTOPHYCEAE (rekylalger)
Cryptomonas sp. (10-20 µm) - EHRENBERG
Cryptomonas sp. (20-30 µm) - EHRENBERG
Katablepharis ovalis - SKUJA
Pyrenomonadales (Chroomonas sp./Rhodomonas sp.)
DINOPHYCEAE (pansarflagellater)
Ceratium hirundinella - (O. F. MÜLLER) DUJARDIN
Gymnodinium sp. (<10 µm) - STEIN
CHRYSOPHYCEAE (guldalger)
Mallomonas akrokomos - RUTTNER
Mallomonas caudata - IWANOFF
Mallomonas tonsurata - TEILING emend. W. KRIEG.
Pedinellaceae (Pseudopedinella sp./Pedinella sp.)
Spiniferomonas sp. - TAKAHASHI
BACILLARIOPHYTA (kiselalger)
Coscinodiscophyceae
Coscinodiscophyceae (10-20 µm) - ROUND & R.M. CRAWFORD
Coscinodiscophyceae (>30 µm) - ROUND & R.M. CRAWFORD
Bacillariophyceae
Asterionella formosa - HASSALL
Tabellaria flocculosa var. asterionelloides - GRUNOW
EUGLENOPHYCEAE (ögonalger)
Trachelomonas sp. (15-20 µm) - EHRENBERG
CHLOROPHYTA (grönalger)
Ankyra judayi - (G. M. SMITH) FOTT
Ankyra lanceolata - (KORS.) FOTT
Eudorina sp. - EHRENBERG
Monoraphidium dybowskii - (WOL.) HINDÁK & KOM.-LEG.
Oocystis sp. - BRAUN
Stauridium tetras - (EHRENBERG) E. HEGEWALD
Planktosphaeria gelatinosa - G. M. SMITH
Scenedesmus sp. - MEYEN
Selenastrum sp. - REINSCH
Tetraëdron minimum - (A. BRAUN) HANSGIRG
Tetrastrum komarekii - HINDAK
Övrigt
Botryococcus sp. - KÜTZING
Chlorophyta obestämda kolonibildande klotformiga
Chlorophyta obestämda kolonibildande ovala
CONJUGATOPHYCEAE (konjugater)
Closterium acutum var. variabile - (LEMMERMANN) W. KRIEGER
ÖVRIGA
Chrysochromulina parva - LACKEY
Chrysochromulina sp. - LACKEY
Elakatothrix genevensis - (REVERDIN) HINDÁK
Monomastix sp. - SCHERFFEL
Övriga, oidentifierad flagellat (<10 µm)
Övriga, oidentifierad monad (2-5 µm)
Övriga, oidentifierad monad (5-10 µm)
* = räknade som kolonier
I
Längd*10³
µm/l
Antal*10³
celler/l
Biom.
mg/l
7240
328
50
2302
520
817
2871
52
0,003
0,0004
0,019
0,002
0,0004
0,005
0,010
0,002
23
13
0,618
0,001
0,006
-2
I
I
I
E
E
2
1
2
1
1
2
2
1
3
2
2
E
I
I
4
2
1
48669
2
E
2
1077
I
I
I
I
2
1
2
4
31
6
50
545
0,015
0,016
0,004
0,023
I
I
2
1
2
6
0,067
0,001
-1
I
I
I
-2
I
2
2
1
3
2
62
12
6
68
19
0,013
0,022
0,004
0,018
0,002
I
I
1
2
6
1
0,007
0,005
I
I
2
4
11
88
0,003
0,076
E
2
1
0,002
I
I
3
1
2
2
2
1
2
1
2
2
1
186
6
11
31
136
3
12
12
43
12
25
0,002
0,0003
0,004
0,002
0,016
0,004
0,001
0,0001
0,002
0,005
0,001
I
2
2
1
2
792
25
0,010
0,048
0,025
I
3
7
0,002
4
3
1
2
2
3
2
681
80
6
12
31
99
43
0,342
0,005
0,0001
0,0003
0,005
0,004
0,005
-3
-2
3
*
Frekv.
EG (1 - 5)
2
O
I
E
E
E
E
E
*
1
-2
-2
I
0,016
Mätosäkerhet för volymsbestämning = 5 %
Laboratorium ackrediteras av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) enligt svensk lag. Den ackrediterade verksamheten vid
laboratorierna uppfyller kraven i SS-EN ISO/IEC 17025 (2005). Denna rapport får endast återges i sin helhet, om inte utfärdande laboratorium i förväg
godkänt annat.
14
Undersökning av växtplankton i sjön Vällingen 2014
Medins Biologi AB
V3. Vällingen
Kvantitativ växtplanktonanalys
2014-08-21
Nivå: 0-6 m
Metod: SS-EN15204:2006 + NV:s Handledn. för miljööverv.
Det. Åsa Garberg
RAPPORT
utfärdad av ackrediterat laboratorium
REPORT issued by an Ackreditated Laboratory
Arter
CYANOPHYCEAE (blågrönalger)
Chroococcales
Aphanocapsa sp. - NÄGELI
Chroococcus sp. (5-10 µm) - NÄGELI
Radiocystis sp. - H. SKUJA
Snowella lacustris - (CHODAT) KOMAREK & HINDÁK
Woronichinia elorantae - KOMÁREK et KOMÁRKOVÁ-LEG.
Nostocales
Aphanizomenon klebahnii - (ELENK) PECH. & KALINA
Dolichospermum cf. planctonicum - (BRUNNTH.) WACKLIN et al.
Dolichospermum sp. nystan - (RALFS ex BOR. & FLAH.) WACKLIN et al.
Oscillatoriales
Planktothrix agardhii - (GOMONT) ANAGNOSTIDIS & KOMÁREK
CRYPTOPHYCEAE (rekylalger)
Cryptomonas sp. (10-20 µm) - EHRENBERG
Katablepharis ovalis - SKUJA
Pyrenomonadales (Chroomonas sp./Rhodomonas sp.)
DINOPHYCEAE (pansarflagellater)
Ceratium furcoides - (LEVANDER) LANGHANS
Ceratium hirundinella - (O. F. MÜLLER) DUJARDIN
CHRYSOPHYCEAE (guldalger)
Dinobryon divergens - IMHOF
Mallomonas akrokomos - RUTTNER
Pedinellaceae (Pseudopedinella sp./Pedinella sp.)
Spiniferomonas sp. - TAKAHASHI
Uroglena sp. - EHRENBERG
BACILLARIOPHYTA (kiselalger)
Coscinodiscophyceae
Acanthoceras zachariasii - (BRUN) SIMONSEN
Aulacoseira sp. (10-15 µm) - THWAITES
Coscinodiscophyceae (<10 µm) - ROUND & R.M. CRAWFORD
Coscinodiscophyceae (10-20 µm) - ROUND & R.M. CRAWFORD
Stephanodiscus sp. (10-20 µm) - EHRENBERG
Bacillariophyceae
Asterionella formosa - HASSALL
Tabellaria flocculosa var. asterionelloides - GRUNOW
EUGLENOPHYCEAE (ögonalger)
Trachelomonas sp. (15-20 µm) - EHRENBERG
CHLOROPHYTA (grönalger)
Ankyra judayi - (G. M. SMITH) FOTT
Ankyra lanceolata - (KORS.) FOTT
Dictyosphaerium sp. - NÄGELI
Monoraphidium dybowskii - (WOL.) HINDÁK & KOM.-LEG.
Oocystis sp. - BRAUN
Pediastrum sp. - MEYEN
Planktosphaeria gelatinosa - G. M. SMITH
Quadrigula pfitzeri - (SCHRÖDER) G. M. SMITH
Scenedesmus sp. - MEYEN
Selenastrum cf. bibraianum - REINSCH
Selenastrum sp. - REINSCH
Siderocelis sp. - (NAUMANN) FOTT
Tetraëdron minimum - (A. BRAUN) HANSGIRG
Tetrastrum komarekii - HINDAK
Övrigt
Botryococcus sp. - KÜTZING
Quadricoccus ellipticus - HORTOBÁGYI
Chlorophyta obestämda kolonibildande klotformiga
Chlorophyta obestämda kolonibildande ovala
CONJUGATOPHYCEAE (konjugater)
Closterium acutum var. variabile - (LEMMERMANN) W. KRIEGER
RAPHIDOPHYCEAE
Gonyostomum sp. - K. DIESING
ÖVRIGA
Chrysochromulina parva - LACKEY
Chrysochromulina sp. - LACKEY
Elakatothrix genevensis - (REVERDIN) HINDÁK
Gyromitus cordiformis - SKUJA
Övriga, oidentifierad flagellat (<10 µm)
Övriga, oidentifierad flagellat (10-20 µm)
Övriga, oidentifierad monad (2-5 µm)
Övriga, oidentifierad monad (5-10 µm)
* = räknade som kolonier
EG
Frekv.
(1 - 5)
I
I
E
2
2
1
2
2
3
2
2
E
E
I
4
2
1
37063
2
E
2
2008
I
I
I
2
3
4
37
87
452
0,016
0,007
0,019
I
I
1
2
0,3
2
0,003
0,067
I
I
I
I
2
2
2
2
3
20
62
62
12
80
0,004
0,013
0,013
0,001
0,007
I
I
I
I
E
1
1
1
1
1
0,3
1
6
6
6
0,0002
0,001
0,001
0,005
0,007
I
I
2
4
7
53
0,002
0,039
E
1
3
0,012
I
I
I
O
I
3
2
1
2
2
1
1
2
1
1
2
1
2
2
198
12
50
37
50
0,3
6
99
12
12
43
6
25
111
0,004
0,0003
0,002
0,006
0,001
0,003
0,002
0,003
0,0003
0,002
0,001
0,002
0,002
0,002
I
2
1
1
1
2
25
124
25
0,004
0,001
0,003
0,0004
I
3
7
0,001
1
3
0,005
3
2
2
1
2
2
3
2
124
31
25
6
25
12
93
19
0,008
0,003
0,001
0,005
0,003
0,006
0,004
0,004
I
2
-2
-2
2
3
*
O
E
E
E
E
E
*
3
1
-2
-2
I
Längd*10³
µm/l
Antal*10³
celler/l
Biom.
mg/l
3156
62
804
2896
817
0,001
0,027
0,001
0,017
0,003
72
103
0,471
0,020
0,017
0,024
Mätosäkerhet för volymsbestämning = 5 %
Laboratorium ackrediteras av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) enligt svensk lag. Den ackrediterade verksamheten vid
laboratorierna uppfyller kraven i SS-EN ISO/IEC 17025 (2005). Denna rapport får endast återges i sin helhet, om inte utfärdande laboratorium i förväg
godkänt annat.
15
Undersökning av växtplankton i sjön Vällingen 2014
Medins Biologi AB
Fältprotokoll
V1. Vällingen
Vattenområdesuppgifter
Sjö/vattendrag:
Vällingen
Lokalnummer:
V1
Lokalnamn:
Huvudflodområde:
62/63 Moraån
Län:
Kommun:
Top. karta:
Vattenkoordinater:
Lokalkoordinater:
1 Stockholm
Södertälje/Nykvarn
655738 / 159870
-
Provtagningsuppgifter
Datum:
2014-08-21
Tid på dygnet:
13:00
Provtagare:
Organisation:
Syfte:
Margareta Friman-Scharin
Telge Återvinning AB
Övervakning
Lokaluppgifter
Djup provplatsen (m):
Grumlighet:
Vattenfärg:
Trofinivå:
Väderlek:
Märkning av lokal:
Vattentemperatur (0,5m):
Språngskikt (j/n):
Språngskiktets läge:
Siktdjup m vattenkikare:
Vattenkemi (j/n):
8,5
klart
mesotrof
mest mulet, VSV vind 4m/s
i mitten av östra bassängen
19,6 °C
nej
-m
3,6 m
ja
Kvalitativ metod: SS-EN15204:2006 + NVVs ”Handledning för miljöövervakning”
Håvdiameter (cm):
Konserveringsmetod :
Maskstorlek:
- µm
Djupinterval (m):
Kvantitativ metod: SS-EN15204:2006 + NVVs ”Handledning för miljöövervakning”
Typ av hämtare:
Ruttner
Antal profiler:
1
Konserveringsmetod :
Sur Lugol
Uppdelning av profil i separata prov (j/n):
Provflaska:
1
2
3
Djupintervall (m):
0-6
-
nej
4
-
Övrigt
-
V3. Vällingen
Vattenområdesuppgifter
Sjö/vattendrag:
Vällingen
Lokalnummer:
V3
Lokalnamn:
Huvudflodområde:
62/63 Moraån
Län:
Kommun:
Top. karta:
Vattenkoordinater:
Lokalkoordinater:
1 Stockholm
Södertälje/Nykvarn
655738 / 159870
-
Provtagningsuppgifter
Datum:
2014-08-21
Tid på dygnet:
11:00
Provtagare:
Organisation:
Syfte:
Margareta Friman-Scharin
Telge Återvinning AB
Övervakning
Lokaluppgifter
Djup provplatsen (m):
Grumlighet:
Vattenfärg:
Trofinivå:
Väderlek:
Märkning av lokal:
Vattentemperatur (0,5m):
Språngskikt (j/n):
Språngskiktets läge:
Siktdjup m vattenkikare:
Vattenkemi (j/n):
9,5
klart
mesotrof
mest mulet, VSV vind 4m/s
i mitten av västra bassängen
19,5 °C
ja
7m
3,3 m
ja
Kvalitativ metod: SS-EN15204:2006 + NVVs ”Handledning för miljöövervakning”
Håvdiameter (cm):
Konserveringsmetod :
Maskstorlek:
- µm
Djupinterval (m):
Kvantitativ metod: SS-EN15204:2006 + NVVs ”Handledning för miljöövervakning”
Typ av hämtare:
Ruttner
Antal profiler:
1
Konserveringsmetod :
Sur Lugol
Uppdelning av profil i separata prov (j/n):
Provflaska:
1
2
3
Djupintervall (m):
0-6
Övrigt
-
16
nej
4
-