3B1 projekt 2 opposition

SVAROMÅL
Grupp 3B1 Stefan Ahlgren Katrin Björck Agnes Jakobsson Erica Juhlin Kevin Nilsson Wilhelm Stenvall Sara Svedberg Kärande
AB Stormarknad
Clemenstorget 5A
222 21 Lund
18/11 2015 Ombud
Lagerblad & Rehnman
Södra vägen 15
223 58 Lund
Svarande
Rengöringssällskapet AB
Arkivgatan 1D
223 59 Lund
Ombud
Grupp 3B1
Winstrupsgatan 8, 3tr
222 22 Lund
Saken
Arbetsgivarens principalansvar
1
Inställning
Svarande bestrider kärandens yrkanden i sin helhet. I första hand är svarande inte
principal och ska därför inte lastas med något sådant ansvar. I andra hand har de aktuella handlingarna inte skett i tjänsten, och vidare är de att anse som abnormhandlingar. Skulle rätten finna invändningar mot dessa punkter ska den ansvarsbegränsning
som framgår av avtalet beaktas. Om rätten väljer att frånse denna är käranden att anse
som medvållande, och därmed bör skadeståndet jämkas. I sista hand bör skadeståndet
jämkas med hänsyn till de stora skillnaderna i bolagens omsättning samt skadeståndets storlek.
Svarande yrkar på ersättning för sina rättegångskostnader jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635).
Bakgrund
AB Stormarknad (Stormarknad) har under flera års tid anlitat Rengöringssällskapet
AB (Rengöringssällskapet) för att städa ett varuhus under nattetid. Detta förhållande
har reglerats av ett utförligt avtal. Städpersonalen har arbetat efter föreskrifter och instruktioner som utfärdats av Stormarknad, vilka har agerat som arbetsledning.
Två väktare ertappade natten till den 20 juni tre lokalvårdare med stöldgods. Handgemäng uppstod och polis tillkallades, varvid lokalvårdarna greps på plats. En av väktarna åsamkades vid tillfället en allvarlig knivskada i höger ben, något som med hänsyn till gärningens art likställs med grov misshandel.
Under polisens utredning framkom att lokalvårdarna under ett års tid stulit egendom
från Stormarknad till ett sammanlagt värde av 950 000 kronor. Lokalvårdarna samarbetade i utredningen och erkände sina brott under förhör. Under förmiddagen den 20
juni kontaktades Rengöringssällskapets bolagsjurist, Martina Nilsson, av Stormarknads VD, Klas Munktell. Klas Munktell framförde kompensationskrav gentemot
Rengöringssällskapet. Dessa omfattade dels värdet för de stulna varorna, dels kostnader som uppstått till följd av väktarens personskada.
2
Principalansvar
Vem är principalen?
Rengöringssällskapet bestrider inte att lokalvårdarna är att betrakta som arbetstagare,
jfr 3 kap 1 § och 6 kap 5 § skadeståndslagen (1972:207). Principalansvaret för dessa
ska däremot inte åläggas Rengöringssällskapet utan istället Stormarknad. I fall där
olika arbetsgivare kan bli ersättningsskyldiga ska enligt förarbetena till skadeståndslagen beaktas vilken av de båda arbetsgivarna som närmast utövar kontroll över arbetstagarna, samt vem som svarar för arbetsledning och arbetsuppgifter (Hellner &
Radetzki, s 162; prop 1972:5 s 497; SOU 1964:32 s 74f). De upphandlade städtjänsterna har skett på uppdrag av Stormarknad och utförts i deras lokaler. Stormarknad
har därefter både varit det ledande och kontrollerande organet angående lokalvårdarna
och deras arbetsuppgifter.
Enligt punkt 57 (bilaga 2) i avtalet har Stormarknad varit ansvariga för instruktioner
och övriga befogenheter. Detta har medfört att Rengöringssällskapet inte haft någon
kontrollerande funktion eller översikt över städningsarbetet som utförts i lokalerna. I
punkt 57 i avtalet som upprättats mellan parterna stadgas även tydligt att ’’Städpersonalen är skyldig att inrätta sig efter de föreskrifter och instruktioner som utfärdas av
AB Stormarknad’’, vilket visar att det är Stormarknad som lett städningsarbetet i lokalerna. Avtalsförhållandet mellan parterna har pågått under flera år, vilket ytterligare
motiverar synsättet att städpersonalen är väl integrerad i Stormarknads organisation.
Det är vidare inte någon förutsättning för principalansvar att den anlitade erhåller ersättning från sin arbetsgivare (Hellner & Radetzki, s 157), detta påstående bör därför
av rätten lämnas utan avseende. Lokalvårdarnas städningstjänst är således inlemmad i
Stormarknads organisation på ett sådant sätt att de i skadeståndsrättsligt hänseende
bör likställas med deras arbetskraft. Stormarknad är de som närmast utövar kontroll
över lokalvårdarna och ska betraktas som principal i detta fall.
Oklarhetsregeln
Gällande punkt 57 i kontraktet har Stormarknad åberopat den så kallade oklarhetsregeln till sin fördel. Högsta domstolen (HD) har slagit fast att oklarhetsregeln ska tilllämpas restriktivt. Vidare ska regeln inte betraktas som en ledande tolkningsprincip,
utan snarare en hjälpregel som kan tillämpas då andra tolkningsprinciper inte leder
3
någonvart (Adlercreutz II, s 111-115; Bernitz, s 97; NJA 2006 s.53). Avtalets ändamål har varit att lokalvårdarna ska utföra städningsarbete i Stormarknads lokaler. För
att uppnå detta syfte är det uppenbart att städpersonalen varit skyldiga att arbeta efter
Stormarknads instruktioner och önskemål. Som redan nämnts har avtalet löpt under
lång tid utan att några tvister eller oklarheter angående punkt 57 tidigare har uppstått.
Båda parter har följaktligen tolkat klausulen i det avseende att Stormarknad agerar
ansvariga för arbetsledningen.
Mot bakgrund av det anförda måste villkoret tolkas så att det är Stormarknad som utövar tillsyn och kontroll över lokalvårdarna och att de ska rätta sig efter deras givna
arbetsinstruktioner. Således bör lokalvårdarna betraktas som jämställda med Stormarknads arbetskraft. Principalen för städpersonal ska således vara Stormarknad, och
de är följaktligen ansvariga för lokalvårdarna i enlighet med 3 kap 1 § skadeståndslagen.
I tjänsten
Om rätten skulle anse att Rengöringssällskapet har principalansvar kan brottet ändå
inte anses ha anknytning till företaget, dels för att brottet inte utförts i tjänsten, dels
för att brottet utgör en abnormhandling.
Stormarknad har hänvisat till NJA 1960 s. 644, det så kallade “Åkerifallet”. Stölden i
fråga går inte att jämföra med ”Åkerifallet” eftersom personalens arbetsuppgifter i
nämnda fall var att transportera och hantera papper. Personalen stal sedan pappret under transporten. Det finns således en mycket nära koppling mellan deras arbetsuppgifter och stölden. Rengöringssällskapets lokalvårdare hade ingen koppling till varorna
de stulit eftersom det i tjänsten inte ingick att hantera dessa varor. Vem som helst
hade kunnat stjäla en vara på en stormarknad, men vem som helst hade inte kunnat få
tag på papperna i “Åkerifallet”. Av den anledningen går ”Åkerifallet” inte att jämställa med detta fall.
I NJA 2000 s. 380, ett fall som berör uppsåtligt handlande, hade en advokat gjort sig
skyldig till bedrägeri. HD beslutade att advokatbyrån inte kunde stå till svars för den
anställdes handling då brottet inte haft anknytning till byråns arbete och byrån haft
mycket knappa möjligheter att förebygga brottet. Detsamma gäller i detta fall, Rengö4
ringssällskapet kan inte stå till svars för att lokalvårdarna uppsåtligen genomfört
brottsliga handlingar. Arbetsgivaren blir inte ansvarig för brott begångna av anställda
som är mycket svåra för arbetsgivaren att förebygga. Det förebyggande arbetet i detta
fall ska falla på Stormarknad då de har ansvar för att väktare finns på plats som har i
uppgift att förebygga sådana brottsliga handlingar. Väktarna har ansvar för att brottsliga handlingar inte begås, däribland stöld. Detta ska även ses som en abnormhandling
(se nedan) då handlingen var helt och hållet omöjlig för arbetsgivaren att räkna med
eller förebygga.
Abnormhandling
En abnormhandling beskrivs i SOU 1964:31 s. 77 som en handling, med hänsyn till
verksamhetens eller arbetsuppgiftens art, saknas skälig anledning att ta med i beräkning. Bestämmelsen om abnormhandling förutsätter en bedömning, huruvida handlingen är av den typ att den kan anses höra till beräkneliga risker vid verksamhet eller
arbetsuppgift av den art som är i fråga. Stöld, i den omfattning som skett, kan inte anses falla inom ramen för tjänsten utan ska betraktas, som sagts ovan, som en abnormhandling.
Rengöringssällskapet kan inte heller skäligen förväntats förutse risken för den grova
misshandel lokalvårdaren utsatt väktaren för. I lokalvårdarens arbetsuppgift eller
verksamhetens art finns inget som på något sätt går att relatera till grovt våld. En lokalvårdare på en stormarknad har inte heller något behov av en kniv i sitt arbete.
Stormarknads uppgift om att SOU 1964:31 inte exemplifierar misshandel som abnormhandling är felaktig. Följande står på s. 78: ”Skulle vidare en arbetstagare under
arbetet misshandla en personlig ovän bland arbetskamraterna, kan visserligen handlingen äga sådant samband med arbetet, att den får anses företagen «i tjänsten», men
arbetsgivaren bör i allmänhet icke svara för handlingar av sådan karaktär.”
Vidare står i förarbetet till skadeståndslagen, Proposition 1972:5 s. 482 följande:
”En restaurangägare bör ansvara om en rockvaktmästare misshandlar en berusad
person i samband med att denne ska avvisas ur lokalen men inte om vaktmästaren
skadar någon som han av privata orsaker har kommit i ordväxling med under arbetstiden.”
5
Misshandeln ska alltså vara nära sammankopplad med den anställdes arbetsuppgifter eller verksamhetens art för att inte anses vara en abnormhandling och därmed
omfattas av arbetsgivarens principalansvar. En städares arbetsuppgifter på en stormarknad kan omöjligen anses innefatta handgemäng eller grovt våld med tillhygge.
Vidare har Stormarknad refererat till Schultz samt Hellner och Redetzki och även om
det emellertid stämmer att ingen av dem exemplifierar en abnormhandling som stöld
eller misshandel gör ingen av dem en uttömmande uppräkning av de fall som kan anses utgöra abnormhandlingar utan tar endast upp två exempel, dråp och sabotage. Att
till exempel mord, mordförsök, grov misshandel, eller annan grov brottslighet kan
utgöra abnormhandlingar har å andra sidan visats i förarbeten till skadeståndslagen.
Stormarknad utgår ifrån att misshandeln är att betrakta som av normalgraden. Detta
saknar stöd i praxis. I RH 1990:98 framhölls att misshandel som förövats med ett livsfarligt vapen som skjutvapen, kniv eller liknande tillhygge av naturliga skäl ofta ansetts livsfarlig och därmed bedömts som grov misshandel. Knivhugget i detta fall ska
därför anses falla inom ramen för grov misshandel och utgör därmed en sådan abnormhandling som faller utanför något som helst principalansvar.
Av det ovan anförda följer att Rengöringssällskapet inte är ansvariga för den grova
misshandeln och därmed inte heller ansvariga för de följdskador som uppkommit till
följd av denna. Lokalvårdarna ska därför själva hållas ansvariga för sina handlingar i
enlighet med 2 kap 1 § skadeståndslagen.
Ansvarsbegränsning
Finner rätten trots allt att brottet utförts i tjänsten och inte utgör en abnormhandling
ska Rengöringssällskapets ansvar vara begränsat enligt avtalet mellan parterna. Skadeståndslagen utgör enligt 1 kap 1 § dispositiv rätt. Avtalet innehåller i punkt 39 ansvarsbegränsningar avseende sakskada (maximalt 50 000 kronor per skadetillfälle)
samt personskada (maximalt 100 000 kronor per skadad person). Rengöringssällskapets ansvar är således begränsat i enlighet med klausulens innehåll. Beträffande NJA
1998 s. 390, “Diamantfallet”, konstaterar HD följande i sina domskäl: ”Huvudregeln i
svensk rätt är nämligen att den som mot ersättning tar emot egendom för befordran,
förvaring eller annat ändamål inte kan friskriva sig från ansvar för skadegörelse, stöld
6
eller andra brott mot egendomen som begås av mottagaren eller hans arbetstagare och
inte för skador på egendomen som dessa förorsakar av grov vårdslöshet”.
Stormarknad har anfört att avgörandet ska ligga till grund för att friskrivningen enligt
ovan ej ska vara giltig parterna emellan. Detta påstående måste emellertid lämnas utan
avseende, eftersom avgörandet bär en tydlig transporträttslig prägel. I ”Diamantfallet”
framgår det i HD:s domskäl att en ansvarsbegränsning skulle innebära ett avsteg från
principer som gäller i transportsammanhang och i postlagen (1993:1684). Dessa rättsregler är emellertid helt irrelevanta i detta mål och kan därför inte användas för att
ogiltigförklara ansvarsbegränsningen. HD:s avgörande bör heller inte tillämpas av den
anledningen att Rengöringssällskapet inte tagit emot någon egendom för befordran,
förvaring eller något annat sådant ändamål.
Vidare stöds detta av faktumet att Posten i avgörandet ålades ansvar huvudsakligen på
grund av att det inte gick bevisa vem som hade stulit diamanterna i fråga. I detta fall
är emellertid omständigheterna motsatta då det finns tre identifierade gärningsmän
som erkänt brotten.
Mot bakgrund av detta kan alltså principalansvaret inte väga tyngre än de avtalade
ansvarsbegränsningarna. Avtalet mellan parterna ska alltså tillämpas i enlighet med
vad som där stadgas, och Rengöringssällskapets ansvarsbegränsning är härigenom
giltig. Ersättning om 950 000 kronor ska således inte utgå.
Jämkning
Finner rätten att Rengöringssällskapet är ersättningsskyldigt, bör skadeståndet jämkas
i enlighet med 6 kap 1 och 2 §§ skadeståndslagen.
Medvållande
Stölderna har pågått under ett år utan att Stormarknad ska ha märkt något. Att Stormarknad inte uppmärksammat svinnet på så pass lång tid är försumligt och kan därför
inte vara något Rengöringssällskapet ska stå kostnad för. Det är uppenbart lättare för
Stormarknad än Rengöringssällskapet att upptäcka stölderna i Stormarknads lokaler,
eftersom de utövar tillsynen över organisationen och lokalen. Det har inte påståtts
7
vara behövligt för Rengöringssällskapet att själva ha insikt i hur lokalvårdarna utfört
sitt arbete och upptäcka stölderna. Inget klagomål har heller aldrig framförts. Enligt
en lokalvårdare har stöld utförts vid sammanlagt 12 tillfällen (se bilaga 1). Om stöldgodset uppgått till ett värde av 950 000 kr på ett år innebär det ett genomsnittligt
värde per månad och stöldtillfälle uppgår till 79 167 kr. Med hänsyn till de stulna varornas art krävs en stor kvantitet för att uppnå en så pass stor summa. Att en så stor
kvantitet varor försvunnit från Stormarknads lokaler borde ha upptäckts av väktarna
och även av Stormarknads ledning betydligt tidigare.
Väktarna har varit anställda av ett bevakningsföretag som utfört arbete på uppdrag av
Stormarknad. Stormarknad svarar för vad väktarna borde upptäckt vid en tidigare tidpunkt. Stormarknad får därför anses ha underlåtit att vidta tillräckliga åtgärder för att
kontrollera sin verksamhet, inklusive svinn. Jämkning med anledning av medvållande
enligt 6 kap 1 § andra stycket skadeståndslagen ska därför vara aktuellt.
Oskäligt betungande
Rengöringssällskapet är ett litet företag i förhållande till Stormarknad, och om rätten
finner Rengöringssällskapet skyldiga att betala, bör jämkning av ersättning ske på
grund av det uppenbara missförhållandet vad gäller företagens storlek.
Med hänsyn till Stormarknads storlek och omsättning ska skadeståndet jämkas enligt
6 kap 2 § skadeståndslagen. Detta lagrum stadgar att skadeståndet jämkas om det är
oskäligt betungande med hänsyn till den skadeskyldiges ekonomiska förhållanden.
Skadeståndet ska då jämkas efter vad som är skäligt, varvid även den skadelidandes
behov av skadestånd och övriga omständigheter ska beaktas. Då Rengöringssällskapet
har en nettoomsättning på 980 231 kr (se bilaga 3) jämfört med Stormarknads omsättning på 260 miljoner kr ska skadestånd jämkas till 0 kr.
Skulle Rengöringssällskapet betala ut 950 000 kr för sakskada, 23 000 kr för personskada samt rättegångskostnader skulle företagets ekonomi väsentligen försämras och
skadeståndet är således oskäligt betungande.
8
Bevisning
Muntlig bevisning
1. Partsförhör med Filippa Håstad under sanningsförsäkran med bevistema att styrka
avtalsrelationen mellan parterna samt avtalets ändamål.
2. Vittnesförhör med Esbjörn Isaksson under ed med bevistema att styrka att Stormarknad kontrollerar lokalvårdarnas verksamhet samt redogöra för arbetsförhållanden
och händelseförloppet natten den 20 juni 2014.
Skriftlig bevisning
1. Utdrag ur polisförhör (bilaga 1) med Esbjörn Isaksson med bevistema att styrka
antalet stöldtillfällen.
2. Avtalet mellan Stormarknad och Rengöringssällskapet (bilaga 2), med bevistema
att fastställa avtalets villkor.
3. Ekonomisk rapport (bilaga 3) med bevistema att styrka Rengöringssällskapet AB:s
ekonomiska förhållanden.
Bilagor
1. Polisförhör
2. Avtalet
3. Ekonomisk rapport
9
Bil. 1
Polismyndigheten i Skåne, ärende: 20140620:4589
Polisförhör dagen efter gripandet (21/6), påbörjat klockan 12.58 FL: Förhörsledare EI: Misstänkt (…) FL: Ni tog alltså med er varor hem? EI: Ja. FL: Och vid hur många tillfället skedde detta? EI: Jag vet inte riktigt. Det hände väl någon gång i månaden. FL: Under ett års tid? EI: Ja, precis. FL: Så totalt vid ungefär 12 tillfällen? EI: 12? Ja, det låter rimligt. Inte mer i alla fall. (…) Förhöret avslutat klockan 13.46 1
0
Bil. 2
Avtal
Parter
AB Stormarknad
Rengöringssällskapet AB
Clemenstorget 5 A 222 21 Lund
Arkivgatan 1 D 223 59 Lund
39. Rengöringssällskapets ansvar.
39.1 Rengöringssällskapets ansvar är vid personskada begränsat till maximalt 500 000
kr (maximalt 100 000 kr för var skadad person) vid varje skadetillfälle.
39.2 Rengöringssällskapets ansvar är vid sakskada begränsat till 50 000 kr för varje
skadetillfälle.
39.3 Rengöringssällskapet är inte ansvarigt för skada som beror på brand eller explosion. Ansvar kommer heller inte ifråga när skada beror på normalt slitage.
57. Arbetsledning
Städpersonalen är skyldig att inrätta sig efter de föreskrifter och instruktioner som utfärdas av AB Stormarknad.
1
1
Bil. 3
Rengöringssällskapet AB Organisationsnummer: 559247-666
VD: Filippa Håstad
Telefon: 046-112233
Likvida medel januari 2015 Nettoomsättning: 980 231
Kostnader: 1 122 359
Resultat (jan 2015): - 142 128
Tillgångar: 2 423 698
Skulder: 1 700 554
Organisation
Antal anställda: 4
1
2